Lärare: Markus Sallkvist

Gruppmedlemmar: Anette Lundh,

Karolina Laso,
Maria-Therese Espinosa Ohlsson
Kapitel 1
1:1)
Om vi påstår att både Ebba och Abbe får 50kr så har båda fått de bra utan att någon annan har fått
de bättre. Dock vet vi inte hur dem värderar nytta av 50 kr, ena personen kan ha de sämre ställt än
den andra och därmed få högre nytta av 50 kr.

1:4)
I de punkterna som Abbes och Ebbas indifferenskurvor tangerar varandra är fördelningen
paretoeffektiv. Allokeringen f blir därför inte paretoeffektiv eftersom indifferenskurvorna inte
tangerar varandra vid den punkten.

1:8)
Desto mer nytta Ebba får, ju mindre nytta får Abbe och det samma gäller tvärtom.

1:9)
Enligt utilitaristiska ansats bör den högsta summan av en individs nytta vara den bästa fördelningen.
Deras totala nytta maximeras i punkt B och därmed är den optimala punken.

1:12)
Allokeringen som passar bäst enligt maximin-kriteriet om de exempelvis ska dela på 100 kr är:

x+y= 100
100-x =3x
100= 4x
100/4= 4x/4
x= 25
 Lärare: Markus Sallkvist
Gruppmedlemmar: Anette Lundh,
Karolina Laso,
Maria-Therese Espinosa Ohlsson
y+25= 100
y= 75

Alltså ska Abbe få 25 kr som ger honom en nytta på 75 utiler (25x3= 75 utiler) och Ebba ska få 75
kr (75x1= 75) vilket gör att hon får samma nytta som Abbe.

Enligt utilitaristisk kriterium blir den optimala allokeringen att Abbe får alla 100 kr för att hans
värdering för varenda krona är högre än Ebbas värdering. Alltså blir den högsta nyttan som Abbe får
är 300 kr (100x3= 300).

Kapitel 10
10.1)
Efterfrågan på män ges av: 100-w/250
Efterfrågan på kvinnor ges av: 90-w/200
Anställd medlem i fackförbundet M måste tjäna minst 20 000kr.

För att få ut hur stor efterfrågan blir på arbetskraften på män om lönen är 20 000kr så sätter vi in
beloppet i den givna ekvationen.

100 - 20000/250 = 20

Om vi ställer den lika med efterfrågefunktionen för kvinnor så kan vi räkna ut vilken lön de måste
acceptera för att kunna konkurrera med männen.

90-w/200=20
70=w/200
70x200 = 14 000

Alltså blir det en lön på 14 000kr per månad som kvinnorna behöver ta för att kunna konkurrera
med männen då de kräver en lön på 20 000kr per månad. Det är alltså en tydlig skillnad som
illustrerar hur den större efterfrågan på män genererar ett lönegap mellan män och kvinnor, till
kvinnornas nackdel. Kvinnorna behöver alltså i det här specifika fallet, där männen alltså har en lön
på 20 000, ta en lön som endast är 70 % av männens lön för att konkurrera om samma arbete hos
företag F.
 Lärare: Markus Sallkvist
Gruppmedlemmar: Anette Lundh,
Karolina Laso,
Maria-Therese Espinosa Ohlsson

10:7)
Experimentet visade att om en kvinna hade en man som motpart valde de X i mycket större
utsträckning än om de var ihopparad med en annan kvinna. För männen gällde samma att de valde
X mer om den andra personen var en kvinna än en man.

Man kan således kunna tala för att viss diskriminering föreligger där man tydligt gör skillnad på
sina val baserat på om motparten är man eller kvinna. Det blir tydligt när 77% av männen med
kvinnlig motpart valde X och endast 55% där det var en manlig motpart. Motsvarade siffror för
kvinnorna var 55% där de hade kvinnlig motpart, alltså samma procentuella andel som de män som
manlig motpart, men endast 36% när de hade en manlig motpart. Det är alltså något som tydligt
talar för att man agerar olika beroende på motpartens kön.

Detta kan tyckas göra skäl för båda teorierna. Teori 1 där vi medvetet eller omedvetet gör ett visst
val helt enkelt baserat på motpartens kön. Om man även i experimentet var medveten om
spelreglerna och att inget skulle betalas ut om parterna valde samma svar, så skulle valet ena parten
gjorde kunna vara av ”diskriminerande” karaktär baserat på vad man dragit för slutsatser om den
andra personens val baserat på dess kön. Det skulle kunna ses som stöd för teori 2. Alltså att man
gjort ett visst val baserat på individens ”grupptillhörighet”, i det här fallet kön då.

10:11)
Testet gör stöd för teori 2. A-spelande män diskriminerade motparten baserat på dess kön/etnicitet,
alltså grupptillhörighet. Denna diskriminering var dock sedan inte upprepad i separata experimentet
som Fershtman och Gneezy sen kom att göra. Det talade för det första experimentets diskriminering
inte var på grund av preferenser utan av tillit. A-spelande männen hade alltså en tillit som varierade
beroende på vem motparten var och tog val därefter, men inte en egentlig preferens eftersom det
diskriminerande valet inte hade upprepats om motparten inte kunde skicka tillbaka något.
 Lärare: Markus Sallkvist
Gruppmedlemmar: Anette Lundh,
Karolina Laso,
Maria-Therese Espinosa Ohlsson

Detta kunde man inte urskilja helt från informationen om det första experimentet vilket talar för
kartläggning av diskriminering är väldigt beroende av spelets regler. Det behöver inte alltid ha med
preferenser att göra, utan kan som sagt vara en fråga om tillit till kanske en grupp man själv inte
tillhört. I de fall man då själv inte kan påverkas negativt av de val man tar kan resultatet bli
annorlunda, mindre diskriminerande, än i de fall då jag får någon form av negativ konsekvens om
jag mot motparten tar fel beslut.