Lennart Grahn Brev till Lorents Burman och Andreas Löwenhöök 1(3)

tisdag den 11 december 2018

Hej Lorents och Andreas

Jag skriver till er efter att ha diskuterat med sponsoransvarig på Västerbottensteaterns

om deras nya ide’ med ”gratisbussar” för de som åker stadstrafik och kan visa upp en
giltig teaterbiljett.

Det som har hänt är att sponsoransvarig på teatern kontaktat Andreas Olofsson, VD på
Skellefteå Buss, och etablerat avtal om att bussbolaget kör resenärerna utan
motprestation och att Västerbottensteatern kan nyttja det som en publikmagnet.

Avtalet går inte ut på att erbjuda detta till alla linjer som Skellefteå kommun antingen
gett ett bussbolag rättighet att köra, eller där man uppdragit åt Länstrafik att upphandla
trafik.

Avtalet går ut på att endast resande med stadsbussbolaget ska erbjudas avgiftsfri buss.

Den problemställning jag ser, har blivit mycket tydlig på senare år. Jag fick argumentera
ordentligt med dig, Lorents i september 2017, då du offentligt var tveksam till att
erbjuda Byske och Lövångerungdomar samma erbjudande som stadsnära ungdomar
förmodligen skulle erbjudas. Du var muntligt väldigt negativt inställd till Länstrafiken,
tveksamt var väl om den hade nån plats i kommunen, som jag förstod dig.
Lennart Grahn Brev till Lorents Burman och Andreas Löwenhöök 2(3)
tisdag den 11 december 2018

Jag fick argumentera med Socialnämndens ordförande men även senare Maria
Marklund. Då gällde frågan gratis buss för färdtjänstberättigade boendes i landsorten.
Maria och ett enat fullmäktige insåg det orättfärdiga i sina tidigare beslut och efter
drygt ett år så gick man på min linje. Lorents linje med att utesluta Byske och
Lövångerungdomar föll efter ca 7-8-9 månader.

Nu ställer jag mig samma fråga. Dvs frågan om varför alla som arbetar för ett bättre
kollektivtrafikbeteende aldrig kan driva en fråga som omfattar alla uppdragstagare av
kollektivtrafik i kommunen. Det finns faktiskt minst två av dem. Den ena har ett
uppdrag via en bolagsordning, och den andra har ett uppdrag förmodligen via
kommunens styrelse.

Det som händer här är att Skellefteå Buss har gratis erbjudit sig att transportera
besökarna och därmed flyttar den kostnaden, eller ska vi säga ”uteblivna intäkt” till
koncernen. I fallet med Socialnämnden ovan hade man den goda smaken att budgetera
ett möjligt underskott för Socialförvaltningen, men insikten var i alla fall med i budget.
Och, den utgiften blev in intäkt för bussbolaget. Ganska mycket plus minus noll, men
med den viktiga skillnaden att där fick vi post i budget och i redovisningen av hur
resurser används i kommunen.

I detta fall med Västerbottensteatern och bussbolaget syns aldrig kostnaderna

(=”utebliven intäkt”). Man gömmer helt enkelt bort dem, ”det ingen vet mår ingen
dåligt av”, verkar man tycka. Det är inte min melodi. Är det verkligen Skellefteå
kommuns melodi?

Jag är mycket medveten om att ingen busstrafik vi har, har intäkter som matchar
utgifter. Dvs, den är underskottsfinansierad. Sedan kan man välja att kalla finanserna
”koncernbidrag” eller något annat, men det är ju Lorents, Andreas, jag och alla andra
som betalar kulturresenärernas resa in och ut. Stockholms Tingsrätt insåg detta i sin
dom mot Skellefteå Buss 2013 i mål T 8160-11.

Det jag vill berätta för er är att kommunen mycket väl kan lägga bidragspengar på
”inomkommunala busstransporter” men då ska alla linjer i kommunen att vara med.
Det missförstånd som utnyttjas av politiker, förtroendevalda och vissa tjänstepersoner
är att ”kommunen” på nåt vis förutsätter att ”icke stadstrafik” är identisk med
kommunöverskridande trafik. Det är den inte och det är dags att även lyfta den frågan.
Och det är dags att lyfta frågan om att verkligen våga se kostnaden, den blundas för här.
Lennart Grahn Brev till Lorents Burman och Andreas Löwenhöök 3(3)
tisdag den 11 december 2018

Frågor från mig:

Vilken eller vilka meningar i Skellefteå Buss bolagsordning ger bolaget en sådan
rätt att särbehandla kulturtanter och kultursnubbar boendes i stadsmiljö medan
uppdraget som ges för upphandling till Länstrafiken inte innehåller några
liknande möjligheter för boendes i kommunen men utanför stadsnätet?

Är det inte så att vi boende i kommunen tillhör en kommunal organisation där

man tar in skattemedel och fördelar dem genom att budgetera och äska dem?
Ska vi fördela pengar efter en 80%-20% princip för SOV måste ju kostnader för
icke-SOV få synas, eller hur? Varför redovisas inte dessa pengar som en kostnad
för en del av kommunen?

Kan vi inte lösa detta med att låta Skellefteå Buss expropriera alla dagens
inomkommunala linjer, likt det man gjorde med Skelleftehamnslinjen för ca fyra
år sedan? Och att bolagsstyrelsen/revisorerna styr upp fakturarutinerna?

Alternativet till tredje frågan måste väl vara att sälja ut Skellefteå Buss och
sedan låta Länstrafiken upphandla all inomkommunal trafik? I bägge fallen får
vi en organisation för kollektivtrafik, inte två. Att ha en organisation var ju
något som konsulten som gav underlag till senaste kollektivtrafikutredningen
hade som en av sina två främsta förslag.

Jag har 30 års erfarenhet av bussåkande. Under en lång tid har jag studerat hur
kommunen fördelar gracer mellan stads- och annan inomkommunal busstrafik. Jag
tycker det är dags att syna ifrågasättandet av om stadsresenärerna ska räknas som mer
kommunmedborgare än de som bor utanför. Enligt min uppfattning är stadstrafiken
idag gynnad på ett otillbörligt sätt. Alternativt gynnar den sina egna vänner.

Jag skulle vilja att ni gav er syn på frågorna ovan och de frågeställningar som texten för
övrigt ger er.

Mvh

/Lennart Grahn
Nås på lennart.grahn@privat.t3.se