Rättegångsbalk (1942 - 740) (RB) - Lagen - Nu

Unknown date Unknown author
Rättegångsbalk (1942:740)
(RB)
TREDJE AVDELNINGEN
Om bevisning
35 Kap. Om bevisning i
allmänhet
Kommentar
Rättsfall4
RH 1999:43:Utsaga vid polisförhör som

lämnats av släkting till part i brottmål vilken
med hänsyn till släktskapet förklarat sig ej
vilja vittna i målet, har inte tillåtits som
bevisning.
AD 2017 nr 22:Två arbetstagare planerade och
startade under pågående anställning en med
arbetsgivaren konkurrerande verksamhet.
Fråga om vilka förberedande handlingar
arbetstagarna vidtagit samt om skada
uppkommit och dess storlek.
RH 2001:71:Uppläsning ur utskrift av
vittnesförhör som upptagits under
förundersökningen där försvararen inte fått
kännedom om vittnets identitet har tillåtits
som bevis.
NJA 1993 s. 616:Fråga om beviskrav och
bevisvärdering i mål om sexualbrott.
Dessutom frågor om gränsdragning dels
mellan våldtäkt och grov våldtäkt dels mellan
sexuellt ofredande och sexuellt umgänge med
barn.
Lagrumshänvisningar hit4
5 kap. 1 § 2 st
15 kap. 6 § 2 st Vallag (1972:620)
19 kap. 17 § 2 st Vallag (1997:157)
27 § 2 st Förvaltningsprocesslag (1971:291)
Ändringar2
Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång -

reformering av processen i allmän domstol),
1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande)
1 §
Rätten skall efter samvetsgrann prövning
av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är
bevisat.
Vad om verkan av visst slag av bevis är stadgat

vare gällande.
Kommentar
I svenska domstolar gäller fri bevisprövning vilket

denna bestämmelse ger uttryck för.
Videoinspelning vars ursprung inte kunnat

fastställas har inte kunnat ligga till grund för dom i
mål om mordbrand i NJA 1998 s. 204.
Uppläsning ur utskrift av vittnesförhör som

upptagits under förundersökningen där
försvararen inte fått kännedom om vittnets
identitet har tillåtits som bevis av Göta hovrätt i RH
2001:71 medan tingsrätten ogillat bevisningen "då
vittnesförhör med anonymt vittne inte är tillåtet
enligt svensk rätt."
Så kallad överskottsinformation från hemlig

teleavlyssning har fått åberopas som bevisning i
brottmål enligt NJA 2003 s. 323.
Rättsfall20
NJA 2017 s. 1105:En elektronisk

låneförbindelse har undertecknats genom en
avancerad elektronisk underskrift.
Innehavaren av underskriften har invänt att
denna använts obehörigen av någon annan
Det har ansetts att långivaren måste visa att
det är den påstådda avancerade elektroniska
underskriften som har använts. Om så sker
måste innehavaren av underskriften göra
antagligt att användandet av underskriften
skett obehörigen.
RH 1997:11:Fråga om bevisvärde av s.k.
identifikationsbevisning.
RH 2008:43:Trots att målsägandens berättelse
framstått som både trovärdig och tillförlitlig
har åtal för våld och förgripelse mot
tjänsteman ogillats med hänvisning till att det
funnits möjlighet för polis och åklagare att
säkra annan relevant bevisning, bl.a.
övervakningsfilm
NJA 1998 s. 204:I mål om mordbrand har
åklagaren som bevisning åberopat bl a en
videoinspelning med uppgift att videobandet
visar gärningsmannen i anslutning till
brandplatsen vid tiden för branden.
Videobandet, som lämnats över av en anonym
person, utgör kopia av en originalinspelning,
vars tillkomst inte har kunnat klarläggas.
Angivna förhållanden har ej ansetts hindra att
videoinspelningen åberopas som bevis. Vid
bevisvärderingen har oklarheter om bl a
bevisets tillkomst påverkat bedömningen av
vilka slutsatser som kan dras på grundval av
beviset.
RH 1997:52:Bevisvärdering i sexualbrottmål
NJA 2014 s. 699:För att det av endast det
förhållandet, att vissa kroppsskador
föreligger, ska kunna vara ställt utom rimligt
tvivel att dessa har orsakats av någon på ett
visst angivet brottsligt sätt, måste krävas att
slutsatsen vilar på en vetenskaplig ståndpunkt
som det finns mycket starka belägg för.
Samtidigt måste det vara i praktiken uteslutet
att det finns någon annan tänkbar förklaring
till skadorna.
RH 1995:129:Uttag har gjorts med
bankomatkort under tid då kortets ägare
deltagit i en gymnastiklektion.
Eliminationsbevisning mot för stöld åtalad
klasskamrat, som inte deltagit i
gymnastiklektionen, har bedömts otillräcklig.
RH 1998:88:Fråga om bevisvärdering i mål om
grov brottslighet (mord). Varken eliminerande
bevisning eller s.k. struktural bevisning har
ansetts kunna leda till fällande dom.
NJA 2003 s. 323:Fråga om s.k.
överskottsinformation från hemlig
teleavlyssning får åberopas som bevisning i
brottmål och om bevisvärdet av sådan
information.
NJA 2015 s. 702:Bevisvärdering i mål om
försök till mord (fall från balkong).
RH 2011:35:Identifikationsbevisning - i form
av målsägandenas utpekanden av den
tilltalade med hjälp av ett fotografi från
Facebook på internet - har ansetts inte kunna
leda till fällande dom.
RH 2009:13:Beviskrav och bevisvärdering,
särskilt med avseende på fall med
motbevisning, i brottmål (förseelse mot
trafikförordningen).
sexualbrott.
NJA 1991 s. 56:Bevisvärdering i mål om ansvar
för misshandel och vållande till annans död.
RH 2012:14:Tingsrätt har, genom att oriktigt
avvisa av åklagaren och målsäganden åberopat
psykologvittne och psykologutlåtande,
åsidosatt målsägandens rätt till en rättvis
rättegång.
RH 2010:62:En av polisen genomförd
bevisprovokation har ansetts inte innebära att
rätten till en rättvis rättegång har kränkts.
som bevis.
sexualbrott (I och II).
NJA 1996 s. 724:Den tilltalade överklagade en
dom varigenom han fällts till ansvar för brott
och ålagts att utge skadestånd. HovR:n
vägrade prövningstillstånd i ansvarsdelen.
HovR:ns prövning av skadeståndsfrågan har
ansetts skola ske förutsättningslöst.
RH 1996:116:I entreprenadtvist hävdar den ena
parten att fast pris avtalats medan motparten
hävdar att uppdraget skett på löpande räkning.
Fråga om hur bevisbördan skall placeras
mellan parterna.
2 §
För omständighet, som är allmänt
veterlig, kräves icke bevis.
Ej heller erfordras bevis om vad lag stadgar.

Skall främmande lag lända till efterrättelse och är
ej dess innehåll för rätten känt, äge dock rätten
anmana part att förebringa bevisning därom.
Rättsfall4
NJA 2016 s. 288:Tillämpning av utländsk rätt.

RH 2005:15:Betydelsen av anteckning på
parkeringsanmärkning.
RH 2014:34:Fråga om ansvar för folkmord och
grovt folkrättsbrott. Även fråga om lagval vid
talan om skadestånd när den skadegörande
handlingen har ägt rum utomlands.
RH 2000:66:Åklagarens begäran om
inhämtande av yttrande från myndighet -
Arbetarskyddsstyrelsen - i fråga om
tillämpligheten av myndighetens föreskrifter
har lämnats utan bifall.
3 §
Erkänner part i rättegången viss
omständighet och är saken sådan, att förlikning
därom är tillåten, skall vad parten erkänt gälla mot
honom. Återkallar parten sitt erkännande, pröve
rätten med hänsyn till de skäl, som anföras för
återkallelsen, och övriga omständigheter, vilken
verkan som bevis må tillkomma erkännandet.
Är saken ej sådan som i första stycket sägs,

pröve rätten med hänsyn till omständigheterna,
vilken verkan parts erkännande må äga som bevis.
Rättsfall4
RH 1994:97:Bevisvärdet i mål om allvarligare

brott (narkotikabrott) av ett återtaget
erkännande.
NJA 2013 s. 455:Mål om omprövning av
tomträttsavgäld. Parterna har ansetts
disponera över föremålet för processen inom
den beloppsmässiga gräns som kan sättas av
den oskadlighetsprövning som rätten ska göra
enligt 13 kap. 24 § första stycket jordabalken.
lämnats av släkting till part i brottmål, vilken
bevisning.
NJA 2013 s. 75:Resning har beviljats till
nackdel för en tidigare frikänd person som
efter tolv år frivilligt och förbehållslöst har
erkänt gärningen Det har beaktats bl a att den
nya berättelsen är förenlig med den bevisning
som fanns i brottmålet. Fråga också om vem
som är behörig att ansöka om resning.
4 §
Underlåter part att enligt rättens beslut
infinna sig vid rätten eller eljest fullgöra något i
rättegången eller att besvara för utredningen
framställd fråga, pröve rätten med hänsyn till allt,
som förekommit, vilken verkan som bevis må
tillkomma partens förhållande.
Rättsfall1
RH 2010:42:En hyresgäst har underlåtit att
inställa sig till sammanträde vid
hyresnämnden och har inte heller i hovrätten
bemött hyresvärdens uppgifter om
misskötsamhet. Underlåtenheten att bemöta
hyresvärdens uppgifter har inte inneburit att
uppgifterna kunnat anses som vitsordade utan
har endast getts en viss bevisverkan.
5 §
Om det är fråga om uppskattning av en
inträffad skada och full bevisning om skadan inte
alls eller endast med svårighet kan föras, får rätten
uppskatta skadan till skäligt belopp. Så får också
ske om bevisningen kan antas medföra kostnader
eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande
till skadans storlek och det yrkade skadeståndet
avser ett mindre belopp. Lag (1988:6).
Kommentar
I mål om skadestånd där det är svårt att bevisa

skadans storlek får rätten uppskatta skadan.
Rättsfall18
AD 2018 nr 49:Fyra arbetstagare vid ett
låsföretag har sagt upp sig för att verka för ett
konkurrerande företag. Fråga dels om två av
arbetstagarna brutit mot en
konkurrensklausul, dels om arbetstagarna
brutit mot lojalitetsplikten och därför är
skyldiga att betala ekonomiskt skadestånd till
låsföretaget.
AD 2017 nr 12:Två arbetstagare har startat ett
nytt, med arbetsgivaren konkurrerande,
företag och därefter sagt upp sig. I det nya
företaget har de använt sig av den tidigare
arbetsgivarens databaser avseende vissa
kontaktuppgifter. Fråga om arbetstagarna och
det nya företaget brutit mot
upphovsrättslagen och mot
företagshemlighetslagen. Även fråga om
arbetstagarna brutit mot lojalitetsplikten i
anställningsförhållandet. Fråga också om
beräkning av ekonomiskt skadestånd.
AD 2009 nr 89:Ett lettiskt bolag, som
utstationerade arbetskraft från Lettland för
arbete vid byggnadsentreprenader i Sverige,
utsattes för stridsåtgärder från svenska
fackliga organisationer. Stridsåtgärderna, som
syftade till att förmå det lettiska bolaget att
teckna s.k. hängavtal till byggnadsavtalet,
medförde att arbetena avbröts i förtid och att
de lettiska arbetstagarna lämnade Sverige. Vid
prövning av frågan om stridsåtgärdernas
tillåtlighet fann Arbetsdomstolen att det fanns
skäl att inhämta förhandsavgörande från EG-
domstolen och vilandeförklarade målet. EG-
domstolen fann i sin dom med
förhandsavgörande bl.a. att stridsåtgärderna
stod i strid mot EG-fördraget eftersom de
innebar en inskränkning i friheten att
tillhandahålla tjänster som inte ansågs
motiverad. Arbetsdomstolen har nu prövat de
skadeståndsyrkanden som bolaget framställt i
målet och funnit att de fackliga
organisationerna är skadeståndsskyldiga
gentemot bolaget för de brott mot EG-rätten
som stridsåtgärderna innebar. Beträffande det
yrkade ekonomiska skadeståndet har
Arbetsdomstolen ansett att det visserligen får
anses klart att bolaget drabbats av ekonomisk
skada till följd av stridsåtgärderna, men
bolaget har inte kunnat visa att det lidit
ekonomisk skada med yrkat belopp. Yrkandet
har avslagits. Arbetsdomstolen har ålagt de
fackliga organisationerna att betala allmänt
skadestånd till bolaget och att stå för
merparten av bolagets rättegångskostnader. -
Även fråga om tillåtligheten av bolagets
fastställelsetalan.
RH 2002:69:Fråga om påföljd och skadestånd
vid brott mot upphovsrättslagen genom s.k.
piratkopiering av mycket stor omfattning av
bl.a. dataspel och -program. Även fråga om
förbudet mot reformatio in pejus.
MD 2005:6:Skadestånd för förlorad försäljning
till följd av en överträdelse mot förbudet mot
vilseledande efterbildning har uppskattats
med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
NJA 1987 s. 266:Sedan en tidningsartikel utan
medgivande utnyttjats för reklamändamål
yrkade det tidningsföretag, i vilket
artikelförfattaren var anställd, under
åberopande av ett för tidningsbranschen
gällande kollektivavtal ersättning med
anledning av intrång i upphovsrätt. Fråga om
tidningsföretagets rätt enligt avtalet att beivra
intrånget
MD 2013:19:Fråga om skadestånd enligt 37 §
marknadsföringslagen på grund av otillbörlig
marknadsföring av blöjor.
NJA 2005 s. 180:Mönsterintrång. Fråga om
tillämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken
och 36 § andra meningen mönsterskyddslagen
(1970:485) vid bestämmande av
intrångsersättningen.
MD 2011:7:Skadestånd för goodwillskada till
följd av överträdelse mot förbud mot
vilseledande marknadsföring har uppskattats
med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
MD 2008:16:I ett överklagat mål vari ett
företags burk för rengöringsmedel har
befunnits vilseledande har skadestånd för
förlorad försäljning till följd av överträdelsen
uppskattats med stöd av 35 kap. 5 §
rättegångsbalken.
MÖD 2009:26:Ersättning enligt 31 kap. 4 §
miljöbalken ----- Naturreservatsföreskrifter
innebar förbud att avverka skog inom en
fastighet. Området ifråga innehöll ett bestånd
av lövträd särskilt lämpat för virkes- och
vedproduktion. För att tillgodogöra sig värdet
av lövvirket hade fastighetsägaren, innan
frågan om naturreservat aktualiserades,
anskaffat en såganläggning.
Miljööverdomstolen fann att fastighetsägaren
var berättigad till ersättning för utebliven
vinst trots att någon sågverksamhet inte
kommit igång samt att skadan inte hade
kunnat begränsas genom inköp av lövtimmer
att såga. Utöver ersättning för minskat
marknadsvärde ansågs därmed
fastighetsägaren berättigad till s.k. annan
ersättning för utebliven vinst från
sågverksamhet och vedproduktion avseende
lövträden. Skadans storlek uppskattades enligt
35 kap. 5 § rättegångsbalken.
AD 2009 nr 56:Arbetsgivaren, en kyrklig
samfällighet, har vid en årlig löneöversyn inte
gett en föräldraledig komminister någon
löneökning. Fråga om arbetsgivaren
därigenom har brutit mot
föräldraledighetslagens förbud mot
missgynnande och gjort sig skyldig till
kollektivavtalsbrott. Även fråga om
tillämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken
såvitt avser den ekonomiska skadan.
RH 2012:84:Är avsaknad av förråd som
påståtts tillhöra en bostadsrättslägenhet ett
sådant fel som berättigar köpare till prisavdrag
från köpeskillingen? Hur ska värdet av
avsaknaden av ett förråd beräknas?
Överviktsprincipens tillämpning i fråga om
rättegångskostnader.
NJA 2011 s. 576:Bestämmande av
skadeståndets belopp när
utredningsunderlaget varit ofullständigt
AD 2019 nr 35:En arbetstagare, som varit
anställd på ett bolag inom byggbranschen, har
tillsammans och i samförstånd med ytterligare
en person tagit diverse byggnadsmaterial från
arbetsgivaren. Arbetsdomstolen har funnit att
agerandet har utgjort laga grund för
avskedande. Arbetsdomstolen har också
prövat om bolaget har haft en kvittningsgill
motfordran mot arbetstagarens anspråk på
allmänt skadestånd för brott mot 19 §
anställningsskyddslagen och 30 §
semesterlagen men funnit att bolaget inte
förmått styrka sin påstådda skada.
MÖD 2003:51:Ersättning enligt vattenlagen--
---En grustäkt som bedrevs med stöd av
tillstånd enligt naturvårdslagen kom efter ett
beslut om inrättande av vattenskyddsområde
att hamna inom den i beslutet föreskrivna
yttre skyddszonen. Tillståndshavaren begärde
ersättning av kommunen med hänvisning till
att pågående markanvändning avsevärt hade
försvårats med avseende på brytning såväl
över som under grundvattennivån.
Miljödomstolen tillerkände tillståndshavaren
viss ersättning. Miljööverdomstolen (MÖD)
fann att hela uttaget var att anse som
pågående markanvändning. I fråga om
brytning på nivåerna över en meter ovanför
grundvattennivån fann MÖD att
verksamhetsutövaren inte förmått visa att det
uppkommit någon skada som kommunen hade
att svara för. På nivån därunder hade
vattenskyddsföreskrifterna helt omöjliggjort
uttag vilket orsakat skada för
tillståndshavaren. MÖD uppskattade skadan
till ett högre belopp än vad miljödomstolen
gjort. Även fråga om ränta och
rättegångskostnader.
NJA 2017 s. 9:Utomobligatoriskt
skadeståndsansvar. Beräkning av ersättning
för utebliven vinst.
AD 2021 nr 1:En arbetstagare har tillsammans
med en affärskompanjon bildat ett bolag som
säljer prefabricerade betongbyggnader i
konkurrens med arbetstagarens tidigare
arbetsgivare. Arbetstagaren, kompanjonen och
bolaget har i den nya verksamheten bl.a.
använt ett kalkylprogram som var den tidigare
arbetsgivarens företagshemlighet och ett
upphovsrättsligt skyddad verk som denne
innehade.
Ändringar1
Ändrad: SFS 1988:6 (om ändring i rättegångsbalken

(enskilt anspråk vid förundersökning och
rättegång))
6 §
Det ankommer på parterna att svara för
bevisningen. Rätten får självmant inhämta
bevisning endast i tvistemål där förlikning om
saken inte är tillåten och i mål om brott som hör
under allmänt åtal. Lag (2005:683).
Rättsfall4
RH 2009:50:Tingsrätten har avgjort ett

dispositivt tvistemål vid huvudförhandling
med en ensam domare, trots att en av parterna
motsatt sig det. Hovrätten har funnit att målet
inte var av enkel beskaffenhet och att
tingsrätten därför inte varit domför. Även
fråga om rättegångsfel bestående av att lägga
inte åberopad bevisning till grund för dom.
NJA 2010 s. 151:Hovrätt har satt ned
ersättningen till en offentlig försvarare med
angivande av att det åberopats och hållits
förhör i hovrätten med ett stort antal vittnen
om i princip samma sak. Eftersom förhören
tillåtits och genomförts har den av försvararen
uppgivna tidsåtgången ansetts rimlig med
hänsyn till uppdragets art och omfattning.
RH 2003:17:I mål om hastighetsöverträdelse
har åklagaren som enda bevisning åberopat
trafikmålsanteckningar. Dessa har tillåtits
som bevisning i rättegången och åtalet har
befunnits styrkt. Även fråga om tillämpning av
Ändringar1

reformering av processen i allmän domstol)
7 §
Rätten får avvisa bevisning
om den omständighet som en part vill bevisa

är utan betydelse i målet,
om beviset inte behövs,
om beviset uppenbart skulle bli utan verkan,
om bevisningen med avsevärt mindre besvär
eller kostnad kan föras på annat sätt, eller
om beviset trots rimliga ansträngningar inte
kan tas upp och avgörandet inte bör fördröjas
ytterligare. Lag (2005:683).
Rättsfall9
RH 2009:79:Tingsrätten har avvisat förhör

med vittnen som befinner sig utomlands och i
stället tillåtit att deras berättelser inför
utländsk åklagare får åberopas i målet. Enligt
hovrätten har tingsrätten inte gjort tillräckliga
ansträngningar för att få till stånd
bevisupptagning med vittnena vid utländsk
domstol. Tingsrättens underlåtenhet har
ansetts utgöra rättegångsfel.
NJA 2007 s. 547:Fråga om avvisande av
bevisning som i brottmål åberopats av den
tilltalade i syfte främst att belysa
målsägandens bristande trovärdighet.
om i princip samma sak Eftersom förhören
NJA 2019 s. 327:Efter huvudförhandlingen i ett
brottmål beslutade rätten att dom skulle
meddelas senare och att den tilltalade skulle
bli kvar i häkte. Enligt anteckningar som
sändes till parterna hade rätten i anslutning
till förhandlingen också beslutat dom. Innan
domen meddelades kompletterade rätten
utredningen och tog på begäran av den
tilltalade upp ny bevisning vid en fortsatt
huvudförhandling. De ledamöter som deltagit
vid huvudförhandlingen har ansetts inte vara
jäviga att handlägga målet vid beslutet om
komplettering eller vid en fortsatt
huvudförhandling.
RH 2019:27:Hyresnämndsmål. En hyresgäst
har innehållit hyra som deponerats hos
länsstyrelsen. Den innehållna hyran avsåg
brist i lägenheten. Deponeringen skedde först
sedan bristen åtgärdats och avsåg förfluten tid.
Hovrätten fann att hyresgästen brustit i sina
skyldigheter mot hyresvärden på sådant sätt
att hyresavtalet skulle upphöra. Att
deponeringen skedde på inrådan av
hyresgästens ombud förändrade inte denna
bedömning.
rättegång.
RH 1994:11:I mål om interimistisk
umgängesrätt har hovrätten avvisat
vittnesbevisning.
NJA 1990 s. 286:Vid bolagsstämma i ett
aktiebolag har, såsom protokollet från
stämman avfattats, beslutats om
skadeståndskrav mot revisorerna i bolaget.
Bolaget väcker härefter skadeståndstalan mot
det företag i vilket revisorerna var anställda
under påstående att revisorerna genom
försumlighet vid uppdragens utförande vållat
bolaget skada Fråga (1) om det i enlighet med
15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385) är
en förutsättning för denna talans upptagande
till prövning att beslut vid bolagsstämma
fattats om anställande av skadeståndstalan
och, när så bedöms vara fallet, (2) om bolaget
skall tillåtas åberopa bevisning till styrkande
av att beslutet haft denna innebörd.
RH 2013:41:Hovrätt har i ett mål gällande
grova narkotikabrott m.m. funnit att det vid
tingsrätten förekommit rättegångsfel
bestående i att tingsrätten dels avvisat ett
vittnesförhör utan att förutsättningar för det
varit uppfyllda, dels underlåtit att ta ställning
till ett annat vittnesförhör. Felen har bedömts
kunna utan väsentlig olägenhet avhjälpas i
hovrätten.
3 kap. 7 § 1 st 4 p Lag (1974:371) om

rättegången i arbetstvister
Ändringar1

8 §
Bevis skall, då huvudförhandling hålles,
upptagas vid denna, om ej, enligt vad därom är
stadgat, bevis må upptagas utom
huvudförhandlingen. Hålles ej huvudförhandling
eller skall bevis eljest upptagas utom
huvudförhandling, må beviset upptagas vid samma
rätt eller vid annan domstol.
Kommentar
Denna bestämmelse är ett uttryck för

bevisomedelbarhetens princip
Rättsfall1

vittnesbevisning.
9 §
Skall ett bevis tas upp utom
huvudförhandling gäller i fråga om kallelser av
parter och om parters underlåtenhet att följa en
kallelse det som föreskrivs för sammanträden
under förberedelsen av målet. Uteblir en part, får
beviset ändå tas upp, om handläggningen av målet
skall fortsätta. Lag (2005:683).
Ändringar1

10 §
Beslutar rätten, att bevis skall upptagas
av annan inländsk domstol, skall rätten hos denna
domstol göra framställning därom och därvid kort
redogöra för saken samt uppgiva beviset och den
omständighet, som skall styrkas därmed. Vid
framställningen skall rätten, om det finnes
lämpligt och hinder ej möter, foga akten i målet. 11
§ Domstol, som anmodats att upptaga bevis, har att
utsätta tid och ställe för bevisupptagningen. Vid
denna äge domstolen samma befogenhet, som om
rättegången fördes där.
Protokollet över bevisupptagningen skall

tillika med alla till domstolen översända eller eljest
till ärendet hörande handlingar tillställas den rätt,
där rättegången föres.
15 kap. 6 § 2 st Vallag (1972:620)

19 kap. 17 § 2 st Vallag (1997:157)
12 §
Om upptagande av bevis i utlandet är
särskilt stadgat.
13 §
Vid huvudförhandlingen ska de bevis som
har tagits upp utom huvudförhandlingen tas upp på
nytt, om rätten finner att det är av betydelse i målet
och det inte finns något hinder mot att ta upp
beviset. Om ett muntligt bevis som har tagits upp
inför rätten kan läggas fram genom en ljud- och
bildupptagning, får beviset tas upp på nytt endast
om ytterligare frågor behöver ställas eller om det
finns särskilda skäl. I tvistemål där förlikning om
saken är tilllåten krävs det dessutom att någon av
parterna begär att beviset tas upp på nytt.
Om tingsrätten i ett mål som överklagats till

hovrätten har tagit upp bevisning, behöver beviset
tas upp på nytt endast om hovrätten finner att det
är av betydelse för utredningen. Om ett muntligt
bevis kan läggas fram i hovrätten genom en ljud-
och bildupptagning av förhöret vid tingsrätten, får
beviset tas upp på nytt endast om ytterligare frågor
behöver ställas. Ett bevis som avses i detta stycke
får tas upp på nytt även utan begäran av part.
I Högsta domstolen får de bevis som har tagits

upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det
finns synnerliga skäl.
Om ett bevis inte tas upp på nytt ska det

läggas fram på lämpligt sätt. Lag (2016:37).
Författningskommentar
Prop. 1999/2000:26: I paragrafens tredje stycke ges

regler för de fall bevis inte tas upp på nytt. Enligt
hittills gällande regler skall ett bevis förebringas
genom protokoll eller på annat lämpligt sätt.
Bestämmelserna i 6 kap. innebär att ett protokoll
inte alltid behöver föras (se avsnitt 9). Lydelsen av
den sista meningen har mot den bakgrunden
ändrats på så sätt att det anges att beviset skall
läggas fram på lämpligt sätt.
Rättsfall4
NJA 2009 s. 836:En tilltalad som frikänts av

tingsrätten har utan att vara personligen
närvarande dömts till tio års fängelse av
hovrätten. Fråga om betydelsen av den
tilltalades frånvaro.
NJA 2009 s. 308:Hovrätten har i strid med
tilltrosbestämmelsen i 51 kap. 23 §
rättegångsbalken fällt den tilltalade till ansvar.
Felet, att hovrätten ändrat tingsrättens
bevisvärdering utan att beviset tagits upp på
nytt, har avhjälpts i Högsta domstolen.
NJA 2014 s. 954:Förutsättningarna för
tilläggsförhör i hovrätten. När det har skett ett
byte av offentlig försvarare inför
hovrättsprocessen är enbart det förhållandet,
att en ny försvarare vill lägga upp försvaret på
ett annat sätt, inte tillräckligt för
tilläggsförhör.
NJA 1981 s. 346:Fråga huruvida HovR ägt
avgöra mål utan huvudförhandling. 35 kap 13 §
2 st och 51 kap 21 § 2 st RB.
50 kap. 19 § 2 st, 51 kap. 19 § 2 st
Ändringar5

2000:172 (Effektivisering av förfarandet i allmän
domstol), 1989:656 (om ändringar i
rättegångsbalken m. m.), 1987:747 (om ett
reformerat tingsrättsförfarande), 2016:37 (En
modernare rättegång II)
14 §
En berättelse, som någon har avgett
skriftligen med anledning av en redan inledd eller
förestående rättegång, eller en uppteckning av en
berättelse, som någon med anledning av en sådan
rättegång lämnat inför åklagare eller
Polismyndigheten eller annars utom rätta, får
åberopas som bevis i rättegången endast
om det är särskilt föreskrivet,

om förhör med den som lämnat berättelsen
inte kan hållas vid eller utom
huvudförhandling eller i övrigt inför rätten
eller
om det finns särskilda skäl med hänsyn till de
kostnader eller olägenheter som ett förhör vid
eller utom huvudförhandling kan antas
medföra, vad som kan antas stå att vinna med
ett sådant förhör, berättelsens betydelse och
övriga omständigheter.
Även i annat fall än som sägs i första stycket

får dock tvistemål en sådan skriftlig berättelse eller
uppteckning av en berättelse som avses där
åberopas som bevis i rättegången, om parterna
godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.
Vad som sägs i första och andra styckena om

en skriftlig eller upptecknad berättelse ska också
tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en
ljud- och bildupptagning av en berättelse. Lag
(2014:649).
Kommentar
Denna bestämmelse är ett uttryck för principen om

det bästa bevismaterialet.
En skriftlig berättelse som någon upprättat som

"bevis" inför en rättegång får inte åberopas utan
vittnet ska istället höras enligt 36 kap. 1 §. Endast i
det fall vittnet inte kan höras till exempel på grund
av inträffat dödsfall får skriftlig vittnesberättelse
åberopas.
Rättsfall15
RH 2009:79:Tingsrätten har avvisat förhör

med vittnen som befinner sig utomlands och i
stället tillåtit att deras berättelser inför
utländsk åklagare får åberopas i målet. Enligt
hovrätten har tingsrätten inte gjort tillräckliga
ansträngningar för att få till stånd
bevisupptagning med vittnena vid utländsk
domstol. Tingsrättens underlåtenhet har
NJA 2015 s. 141:Fråga om en brottmålsdoms
betydelse i en senare brottmålsrättegång som
rör delvis samma förhållanden som den
tidigare brottmålsrättegången.
NJA 1991 s. 512:I två brottmål om ansvar för
grov narkotikabrottslighet har den
huvudsakliga bevisningen mot de tilltalade
bestått av uppgifter som har lämnats vid
polisförhör utomlands (I och II) samt av
uppgifter lämnade vid domstolsförhandling
utomlands (II). Fråga om förutsättningarna
för att lägga detta bevismaterial till grund för
en fällande dom. Vid prövningen har beaktats
avgöranden av Europadomstolen. 35 kap 14 §
RB, 1 § lagen (1946:817) om bevisupptagning
vid utländsk domstol.
NJA 2015 s. 222:Om en domstol grundar sitt
avgörande endast eller huvudsakligen på
uppgifter som en person har lämnat vid förhör
utom rätta utan att den tilltalade har haft
tillfälle att ställa frågor till denne och inte
heller kan anses ha avstått från sin rätt,
föreligger det ett rättegångsfel. Fråga om den
tilltalade har avstått från denna rätt.
lämnats av släkting till part i brottmål, vilken
bevisning.
RH 2006:73:En part tilläts vid tingsrätten med
stöd av 35 kap. 14 § rättegångsbalken att som
bevis åberopa en berättelse som lämnats av
polisman under en förundersökning. I
hovrätten önskade parten höra polismannen
som vittne. Det åberopade vittnesförhöret har
inte ansetts utgöra ett nytt bevis i den mening
som avses i 50 kap. 25 § tredje stycket
rättegångsbalken.
trafikmålsanteckningar. Dessa har tillåtits
befunnits styrkt. Även fråga om tillämpning av
NJA 1992 s. 532:I mål om åtal för rån har
målsäganden, på vars uppgifter åtalet helt
byggde, inte kunnat delges kallelse till
huvudförhandling vare sig i TR:n eller i
HovR:n. HovR:n har då tillåtit åklagaren att
åberopa uppteckning av polisförhör med
målsäganden som bevisning, vilket lett till
fällande dom, Förfarandet har, med hänsyn till
vissa avgöranden av den europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna, ansetts utgöra
rättegångsfel och lett till undanröjande av
HovR:ns dom.
NJA 2007 s. 1032:Tillstånd till prövning i
hovrätt av mål om hastighetsöverträdelse har
meddelats när tingsrättens dom har grundats
på polisens rapport och platsprotokoll från
hastighetsövervakning med
laserhastighetsmätare men det även förelegat
omständigheter som givit grund för tvivel om
riktigheten av antecknade uppgifter.
RH 1993:118:I mål om ansvar för sexualbrott
uppkom fråga om bevisvärdet av
videoinspelade polisförhör med underårig
målsägande. Förhörstekniken har bedömts så
suggestiv att lämnade svar inte kunnat läggas
till grund för en fällande dom.
som bevis.
RH 2002:65:I mål om grov
kvinnofridskränkning har målsäganden vägrat
svara på frågor från åklagaren och den
tilltalades försvarare. Den huvudsakliga
bevisningen mot den tilltalade har därigenom
kommit att bestå av de uppgifter målsäganden
lämnat vid polisförhör. Fråga om ett sådant
bevismaterial kan läggas till grund för en
fällande dom.
RH 2011:14:Åtal för hastighetsöverträdelse har
ogillats på grund av att platsprotokollet från
mätningen som skett med laser saknat
föreskriven uppgift om mätkontrollantens
position.
s.k. trafikmålsanteckningar. Dessa har tillåtits
befunnits styrkt.
14 § 4 st Lag (1991:572) om särskild
utlänningskontroll
Ändringar3

2014:649 (En ny organisation för polisen),
36 Kap. Om vittne
36 kap. 1 § 4 st, 37 kap. 3 § 2 st, 37 kap. 3 § 3 st,

38 kap. 8 § 2 st 2 p
20 kap. 10a § 2 st Jordabalk (1970:994)
24 § Lag (1996:242) om domstolsärenden
3 kap. 9 § 2 st Lag (2004:875) om särskild
förvaltning av vissa elektriska anläggningar
16 § 2 st Bostadsförvaltningslag (1977:792)
4 § Lag (1974:752) om nordisk vittnesplikt
m.m.
19a § Lag (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder
11 § Lag (2016:417) om statlig ersättning till
personer som insjuknat i narkolepsi efter
pandemivaccinering
25 § Förvaltningsprocesslag (1971:291)
3 kap. 5 § 1 st 1 p Lag (2017:1000) om en
europeisk utredningsorder
11 § Lag (2012:663) om ersättning på grund av
övergrepp eller försummelser i
samhällsvården av barn och unga i vissa fall
18 § Lag (1970:417) om marknadsdomstol
m.m.
11 § Lag (1977:729) om Patentbesvärsrätten
Ändringar16
Införd: SFS 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i

förundersökningar)

Ändrad: SFS 1991:1549 (om förverkande av rätt att

ta arv, m.m.), 1981:510 (med förslag tilllag om
införande av utsökningsbalken m.m.), 2005:683
(En modernare rättegång - reformering av
processen i allmän domstol), 2009:401
(Offentlighets- och sekretesslag), 2018:1908
(Följdändringar till ändrade mediegrundlagar),
1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.),
1975:1288 (med förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken m.m.), 1991:1561 (om
följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlag m.m.),
1987:747 (om ett reformerat tingsrättsförfarande),
1982:522 (om ansvarighet för taltidningar),
lag om ändring i rättegångsbalken m.m.), 2016:37
(En modernare rättegång II), 1977:1020 (om
följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande
tryckfriheten), 1983:497 (om radiotidningar m.m.),
2006:513 (Personsäkerhet)
1 §
Var och en, som inte är part i målet, får
höras som vittne. I brottmål får dock målsäganden
inte vittna, även om han eller hon inte för talan.
I brottmål får vittnesförhör inte heller äga
rum med någon som har åtalats för medverkan till
den gärning förhöret gäller eller för någon annan
gärning som har omedelbart samband med den
gärningen.
Vad som sägs i andra stycket om den som har

åtalats ska också gälla den som för gärning som där
avses
är skäligen misstänkt och har underrättats om

misstanken enligt 23 kap. 18 §,
har meddelats strafföreläggande eller
föreläggande av ordningsbot, eller
till följd av beslut enligt bestämmelser om
åtalsunderlåtelse, straffvarning eller särskild
åtalsprövning inte har åtalats.
Ska någon som avses i andra eller tredje

stycket höras i en rättegång som inte avser åtal mot
honom eller henne, gäller i fråga om kallelse till
förhandling och påföljd för utevaro från
förhandlingen samt i fråga om förhöret vad som
sägs om tilltalade i 31 kap. 4 §, 37 kap. 1 §, 45 kap.
15 § samt, med undantag för vad som sägs om
häktning, 46 kap. 15 §. I fråga om rätt till ersättning
för inställelse vid förhandling gäller 36 kap.24 och
25 §§. Lag (2015:79).
Prop. 2014/15:25: Var och en, som inte är part i

målet, får höras som vittne. I brottmål får dock
målsäganden inte vittna, även om han eller hon
inte för talan.
I brottmål får vittnesförhör inte heller äga rum med

någon som har åtalats för medverkan till den
gärning förhöret gäller eller för någon annan
gärning som har omedelbart samband med den
gärningen.
Vad som sägs i andra stycket om den som har
åtalats ska också gälla den som för gärning som där
avses
Rättsfall3
NJA 1990 s. 273:Fråga huruvida beslut om

förhör Vid belgisk domstol med medmisstänkt
Var förenligt med lagen (1946:817) om
bevisupptagning Vid utländsk domstol.
RH 1995:83:Fråga om medtilltalad, som vid
förhör under ed angående annan tilltalad
lämnat oriktig uppgift, skall dömas för mened
och, i så fall, om omständigheterna har
inneburit skälig ursäkt.
NJA 1998 s. 862:Fråga om rättegångsfel
förekommit i HovR genom att ett förhör tagits
upp per telefon. 46 kap 7 § 2 st RB.

Förordning (1986:104) om registerföring vid
allmänna domstolar med hjälp av automatisk
databehandling
Förordning (2001:639) om registerföring m.m.
vid allmänna domstolar med hjälp av
automatiserad behandling
hyresnämnder
pandemivaccinering
Ändringar4
Ändrad: SFS 2015:79 (Tydligare reaktioner på

ungas brottslighet), 1987:747 (om ett reformerat
tingsrättsförfarande), 1984:131 (om ändringar i
rättegångsbalken m.m.), 2001:235 (Åtgärder mot
inställda huvudförhandlingar i brottmål vid
tingsrätterna m.m.)
2 §
Åberopas till vittne ledamot av rätten,
pröve han på sin domared, om han vet något, som
kan tjäna till upplysning i målet. Finner han det, må
han höras som vittne.

pandemivaccinering
3 §
Den som med part är eller varit gift eller är
i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller
svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att
den ene är eller varit gift med den andres syskon,
eller som på liknande sätt är parten närstående,
vare ej skyldig att avlägga vittnesmål. Står någon
till parts ställföreträdare i sådant förhållande, som
nu sagts, äge han ej på grund därav undandraga sig
att vittna. Lag (1973:240).
Rättsfall3
RH 2009:15:I tingsrätten dömdes J.T. för

försök till mord och R.T. för att han undanröjt
bevis om J.T:s brott. Som vittne till J.T:s brott
hördes R.T:s f.d. sambo M.M. Då den gärning
som R.T. åtalats för ansågs ha ett omedelbart
samband med den gärning som J.T. åtalats för
har hovrätten ansett att vittnesförhöret med
M.M. avsett förhållanden av omedelbar
betydelse för R.T:s ansvar varför M.M. inte
varit skyldig att vittna. Hovrätten ansåg därför
att rättegångsfel förekommit vid tingsrätten
och undanröjde tingsrättens dom.
NJA 2007 s. 874:Fråga om den som åberopats
som vittne skall anses vara part närstående i
den mening som avses i 36 kap. 3 § första
stycket rättegångsbalken och därmed
undantagen från vittnesplikten.
RH 2015:55:Förutsättningar för ansvarsfrihet
enligt 15 kap. 4 § andra stycket brottsbalken
för mened har inte ansetts föreligga när den
tilltalade själv tagit initiativ till att lämna
osann vittnesutsaga i mål om
trafiknykterhetsbrott, oaktat att han rätteligen
varit att anse som närstående till den i
trafikmålet tilltalade och därmed enligt 36
kap. 13 § rättegångsbalken inte bort avlägga
ed. Även fråga om närståendebegreppet i 36
kap. 3 § rättegångsbalken.
27 kap. 16 § 4 st
38 kap. 2 §, 27 kap. 2 § 2 st, 39 kap. 5 §, 36 kap.
6 §, 36 kap. 13 § 2 st, 36 kap. 10 § 2 st
57d § 2 st Patentlag (1967:837)
9 kap. 2 § 2 st Varumärkeslag (2010:1877)
9 kap. 5b § 2 st Växtförädlarrättslag
(1997:306)
35d § 2 st Mönsterskyddslag (1970:485)
6 kap. 2 § 2 st Lag (2018:1653) om
företagsnamn
9d § 2 st Lag (1992:1685) om skydd för
kretsmönster för halvledarprodukter
18c § 2 st Firmalag (1974:156)
45 § Delgivningslag (2010:1932)
37d § 2 st Varumärkeslag (1960:644)
53d § 2 st Lag (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
m.m.
3 § 2 st Lag (1973:431) om utredning angående
brott mot utländsk tullag
m.m.
28 § Delgivningslag (1970:428)
Ändringar2
Ändrad: SFS 1971:875 (Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i föräldrabalken,
m.m.), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m.)
4 §
Är den som åberopas till vittne under
femton år eller lider han av en psykisk störning,
prövar rätten med hänsyn till omständigheterna,
om han får höras som vittne. Lag (1991:1549).
Rättsfall1
RH 2005:25:Hovrätten har avslagit
målsägandes begäran att få åberopa sina
döttrar, båda under 15 år, som vittnen.

pandemivaccinering
Ändringar1

ta arv, m.m.)
5 §
Den som till följd av 15 kap.1 eller 2 §, 16
kap. 1 § eller 18 kap. 5, 6 eller 7 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) eller någon
bestämmelse, till vilken det hänvisas i något av
dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte
höras som vittne om uppgiften utan att den
myndighet, i vars verksamhet uppgiften har
inhämtats, har gett sitt tillstånd.
Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor,
sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter,
familjerådgivare enligt socialtjänstlagen
(2001:453) och deras biträden samt auktoriserade
patentombud och deras biträden såvitt avser
patenträttsliga angelägenheter enligt 2 § 1 lagen
(2010:1052) om auktorisation av patentombud, får
höras som vittnen om något som i denna deras
yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i
samband därmed har erfarit, endast om det är
medgivet i lag eller den till vars förmån
tystnadsplikten gäller samtycker till det. Medlare
enligt denna balk, 6 kap. 18 a § föräldrabalken,
lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder eller lagen (2011:860) om medling i
vissa privaträttsliga tvister och deras biträden, får
höras som vittnen om vad som anförtrotts dem vid
medlingen eller som de i samband därmed erfarit,
endast om det är medgivet i lag eller den till vars
förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det.
Den som till följd av 24 kap. 8 § offentlighets- och
sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses
där får höras som vittne om dem endast om det är
medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen
gäller samtycker till det.
Rättegångsombud, biträden eller försvarare

får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem
för uppdragets fullgörande endast om parten
medger det.
Trots det som sägs i andra eller tredje stycket

föreligger skyldighet att vittna för
advokater och deras biträden, dock inte

försvarare, i mål angående brott för vilket inte
är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två
år,
andra än försvarare och advokater samt deras
biträden i mål angående brott som avses i 10
kap.21 och 23 §§ offentlighets- och
sekretesslagen, och
den som har uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1
§ socialtjänstlagen i mål enligt 5 kap. 2 § eller
6 kap. 6, 13 eller 14 § samma lag eller enligt
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga.
Den som är präst inom ett trossamfund eller

den som i ett sådant samfund har motsvarande
ställning får inte höras som vittne om något som
han eller hon har erfarit under bikt eller enskild
själavård.
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 §

tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 §
yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om
förhållanden som tystnadsplikten avser endast i
den mån det föreskrivs i 3 kap. 4 §
tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 §
yttrandefrihetsgrundlagen.
Om någon enligt det som sägs i denna

paragraf inte får höras som vittne om ett visst
förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum
med den som under tystnadsplikt biträtt med
tolkning eller översättning. Lag (2021:532).
Prop. 1996/97:124: Ändringen i punkten 1 i fjärde
stycket innebär att det för dessa personkategorier
öppnas möjlighet att bryta igenom frågeförbudet i
samtliga fall som avses i 14 kap. 2 § sekretesslagen
(1980:100), dvs. även i mål
om brott enligt <a

href="https://lagen.nu/1962:700#K3" ...
Prop. 2009/10:182: Paragrafen behandlar det s.k.

frågeförbudet som inskränker vittnesplikten för
vissa yrkesutövare. Övervägandena finns i avsnitt
4.2.
I fjärde stycket införs ytterligare en punkt. I den
nya punkten 1 görs en ändring som innebär att
advokater och deras biträden, dock ej försvarare, är
skyldiga att vittna angående brott för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. ...
Prop. 2005/06:138: Ändringen behandlas i avsnitt

6.2.
Paragrafen behandlar det s.k. frågeförbudet i

rättegång. I det första stycket har ett tillägg gjorts.
Detta innebär att kretsen av de befattningshavare
som på grund av bestämmelser om tystnadsplikt
enligt sekretesslagen är förhindrade att lämna
uppgifter och inte heller får höras som vittnen om
...
Prop. 2017/18:260: Advokater, läkare, tandläkare,

barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer,
psykoterapeuter, familjerådgivare enligt
socialtjänstlagen (2001:453) och deras biträden
samt auktoriserade patentombud och deras
biträden såvitt avser patenträttsliga
angelägenheter enligt 2 § 1 lagen (2010:1052) om
auktorisation av patentombud, får höras som
vittnen om något som i denna deras ...
Prop. 2005/06:161: Förslaget utgör en

konsekvensändring till följd av de ändringar som
föreslås i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) och
har behandlats i
Prop. 2005/06:161
avsnitt ...
Prop. 2010/11:128: Paragrafen behandlar det s.k.

frågeförbudet. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.3.
Ändringen genomför delvis artikel 2 samt artikel 7 i
medlingsdirektivet.
Genom ett tillägg i andra stycket utvidgas

frågeförbudet till att omfatta medlare enligt balken
(42 kap. 17 § andra stycket och 50 kap. 11 § andra
stycket), lagen om arrendenämnder och
hyresnämnder och lagen om medling i vissa
privaträttsliga ...
Rättsfall7
RÅ 2001:67:Fråga om de begränsningar i
advokats vittnesplikt som följer av 36 kap. 5 §
rättegångsbalken ger stöd för undantag från
föreläggande att lämna uppgifter för
skattekontroll. - Undantag har medgivits
beträffande uppgifter om vad vissa
betalningar, som gjorts från ett depåkonto hos
en fondkommissionär till en advokatbyrå,
avsåg samt om uppgifterna avsåg klient om
och hur betalning till denne skett (I). Däremot
har uppgifter i fakturor, som en advokatbyrå
tillställt klienter, om klienternas identitet och
debiterade belopp - till skillnad från uppgifter
om klienternas motparter och om vad
uppdragen avsett - inte ansetts omfattas av
sådant undantag (II).
NJA 2010 s. 122:Att en advokat är misstänkt för
brott har inte hindrat tillämpning av
beslagsförbudet i 27 kap. 2 § rättegångsbalken
för handlingar hos advokaten.
RÅ 2000:58:Ett tidningsföretag har med stöd
av 3 kap. 43 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
förelagts att till skattemyndigheten lämna
uppgifter om en annonsör. Fråga om
tillämpning av reglerna i 3 kap. 13-14 c §§
taxeringslagen (1990:324) om undantag från
föreläggande när tidningsföretaget till stöd för
en begäran om sådant undantag åberopar
tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen.
NJA 2015 s. 631:Frågor rörande husrannsakan
på en tidningsredaktion i syfte att genom
beslag av en elektronisk informationsbärare få
tillgång till digitala fotografier.
NJA 1990 s. 537:Vissa handlingar rörande ett
aktiebolag har tagits i beslag i en advokatbyrås
lokaler. Innehavaren av advokatbyrån var
styrelseledamot i bolaget. Beslaget har ansetts
inte vara lagligen grundat.
NJA 1986 s. 470:Ett avtal om
vagnskadeförsäkring innehåller en
undantagsklausul för fall då fordonets förare
gjort sig skyldig till bl a rattonykterhet. Fråga
om beviskravets styrka för klausulens
tillämpning.
NJA 1987 s. 724:Det skydd för den personliga
integriteten som tystnadsplikten för läkare
enligt 36 kap 5 § 2 st RB innebär består efter
patientens död men är då inte längre lika
omfattande.
38 kap. 2 § 2 st, 37 kap. 3 § 2 st, 27 kap. 2 § 1 st

1 p, 36 kap. 14 §, 27 kap. 22 §
6 kap. 5 § 2 st, 6 kap. 5 § 3 st Konkurslag
(1987:672)
3 kap. 5 § 1 st 1 p Lag (2017:1000) om en
m.m.
Ändringar27
Ändrad: SFS 1981:510 (med förslag tilllag om
(Offentlighets- och sekretesslag), 2018:1908
2011:861 (Medling och förlikning - ökade
möjligheter att komma överens), 1975:670
(Regeringens proposition om lagstiftning angående
ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet,
m.m.), 2001:455 (Ny socialtjänstlag m.m.),
1991:1561 (om följdlagstiftning till
yttrandefrihetsgrundlag m.m.), 1980:101 (med
förslag till sekretesslag m.m.), 1985:657 (om
skärpningar av statistiksekretessen), 1985:374 (om
ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för
radio- och tidningar, m.m.), 1985:1058 (om
ansvarighet för lokala kabelsändningar, m.m.),
2006:859 (Kvalificerad skyddsidentitet), 1982:522
(om ansvarighet för taltidningar), 1973:240 (Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken m.m.), 1992:340 (Ny kyrkolag),
1977:1020 (om följdlagstiftning till 1976 års reform
beträffande tryckfriheten), 1999:293 (Staten och
trossamfunden - begravningsverksamheten,
kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen,
m.m.), 1979:927 (med förslag till lag om
tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan,
m.m.), 1996:142 (None), 2010:575 (Advokaters
vittnesplikt och andra processrättsliga frågor),
1983:497 (om radiotidningar m.m.), 2010:1056
(Auktorisation och tystnadsplikt för patentombud),
1997:298 (Prästers tystnadsplikt), 1997:314
(Ändring i socialtjänstlagen), 1988:257 (om
begränsningar i vittnesplikten), 2006:513
(Personsäkerhet), 2021:532 (Ett stärkt
barnrättsperspektiv i vårdnadstvister)
5 a §
Den som till följd av 18 kap.1 eller 2 §
eller 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) inte får lämna uppgift som direkt eller
indirekt röjer identiteten på den som har lämnat
uppgifter för att användas i en verksamhet som
anges i 18 kap.1 eller 2 § samma lag, får inte höras
som vittne om uppgiften.
Första stycket gäller inte
i fråga om en uppgiftslämnare vars uppgifter

åberopas till stöd för ett allmänt åtal,
om den myndighet i vars verksamhet
uppgiften har inhämtats har gett sitt tillstånd,
och om den till vars förmån sekretessen gäller
samtycker,
om uppgiftslämnarens identitet kan röjas utan
risk för uppgiftslämnarens eller hans eller
hennes närståendes säkerhet till liv eller hälsa,
eller om identiteten kan röjas utan risk för att
en verksamhet som anges i 18 kap.1 eller 2
§offentlighets- och sekretesslagen skadas,
eller
om rätten anser att det finns synnerlig
anledning att höra vittnet om uppgiften. Lag
(2017:176).
3 kap. 5 § 1 st 1 p Lag (2017:1000) om en

6 §
Ett vittne får vägra att yttra sig om en
omständighet, vars yppande skulle röja att vittnet
eller någon vittnet närstående, som avses i 3 §, har
förövat brottslig eller vanärande handling.
Ett vittne får även vägra att yttra sig om

yrkeshemlighet. Han eller hon får också vägra att
lämna uppgift om en enskilds personliga
förhållanden som omfattas av sekretess enligt 35
kap. 11 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400).
Vad som sägs i andra stycket gäller inte, om

det finns synnerlig anledning att vittnet hörs om
yrkeshemligheten eller uppgiften Lag (2009:401)
Prop. 2005/06:138: Ändringen behandlas i avsnitt

6.2.
Paragrafen behandlar möjligheten för vittnen att

vägra att yttra sig i rättegång. I andra stycket
(tidigare andra meningen) införs en möjlighet för
vittnen att vägra att lämna uppgifter för att inte
röja viss sekretesskyddad information om
personsäkerhetsarbete. Möjligheten att vägra att
yttra sig anknyter till den nya
sekretessbestämmelsen i <a
href="https://lagen nu/1980:100#K7P50"
Rättsfall14
NJA 1992 s. 307:Sedan Sveriges Television AB

gjort en videoinspelning som delvis sänts i TV
och en person som förekommit i inspelningen
yrkat ansvar och skadestånd mot bolaget på
grund av grovt förtal, har personen begärt
föreläggande för bolaget att förete
bandmaterialet i dess helhet för syn enligt 39
kap 5 § RB. Hinder mot utlämnande av
bandmaterialet har inte ansetts föreligga.
NJA 2012 s. 289:Fråga om omfattningen av
domstolens prövning av en ansökan om
editionsföreläggande i ett skiljeförfarande.
Även prövning av invändning att efterfrågade
handlingar innehåller yrkeshemligheter. I
förfarandet inför domstolen har 18 kap. 1 § RB
tillämpats analogt.
NJA 2017 s. 210:Fråga om förutsättningarna för
utdömande av vite när vittne inte infinner sig
till förhandling.
NJA 1995 s. 347:En banks instruktioner
rörande banktjänstemäns skyldighet att
kontrollera legitimationshandlingar vid
kontantuttag har ansetts utgöra
företagshemlighet. Yrkande om
editionsföreläggande för banken beträffande
instruktionerna har avslagits
NJA 1985 s. 774:I mål om ansvar för mened har
ansetts att den tilltalade, då han i det tidigare
målet hördes som vittne, inte hade rätt enligt
36 kap 6 § RB att vägra yttra sig på den
grunden att han kunde röja att han begått
brottslig handling, när ansvaret för
handlingen var preskriberat. Vittnet har
ansetts kunna gå fri från straff för mened på
grund av bestämmelserna i 15 kap 4 § BrB
endast om fallet objektivt sett varit sådant som
där sägs.
NJA 1988 s. 652:I mål om ersättning för royalty
yrkade den ena parten editionsföreläggande
för motparten. Den med yrkandet avsedda
handlingen har funnits kunna antas ha
betydelse som bevis. Handlingen har bedömts
innefatta yrkeshemlighet. Synnerlig anledning
att förete den har befunnits föreligga. 38 kap 2
§ jämförd med 36 kap 6 § RB.
NJA 2001 s. 183:Fråga om ansvarsfrihet enligt
15 kap. 4 § 2 st. brottsbalken i mål om mened.
NJA 1991 s. 123:Fråga huruvida
edgångsskyldigheten enligt 6 kap 5 § 2 st KL
kan falla bort eller inskränkas genom en
analogisk tillämpning av reglerna i 36 kap 6 §
RB om rätt för ett vittne att vägra yttra sig
angående omständighet vars yppande skulle
röja en brottslig eller vanärande handling.
NJA 1999 s. 469:En banks tio år gamla interna
kreditinstruktion har ansetts utgöra
instruktionen har avslagits.
NJA 2007 s. 624:Val av påföljd för två
ungdomar som vid 15 respektive 18 års ålder
gjort sig skyldiga till mened.
NJA 2005 s. 407:Den som ålagts
edgångsskyldighet enligt 6 kap. 5 § KL har
ansetts inte äga rätt att vägra beediga
konkursbouppteckning när han genom
lagakraftvunnen dom dömts för de brott som
han åberopat till befrielse från
edgångsskyldigheten Tillika fråga om rätt att
vägra edgång när anklagelse för brott inte
föreligger och om närståendes rätt att vägra
edgång.
NJA 1986 s. 398:Fråga, i mål om skadestånd på
grund av intrång i upphovsrätt, om skyldighet
för svaranden att för utredning om skadans
storlek lämna ut vissa försäljningsuppgifter
avseende datum, volym och pris.
Yrkeshemlighet? 38 kap 2 § jämförd med 36
kap 6 § RB.
NJA 1982 s. 836:Fråga i mål om åtal för mened
om ansvarsfrihet jämlikt 15 kap 4 § BrB. Den
tilltalade, som frikändes, har jämlikt 31 kap 2 §
RB tillerkänts ersättning av allmänna medel
för försvararkostnader för privat försvarare
men målets beskaffenhet har inte ansetts
motivera högre sådan ersättning än vad som
skulle ha tillerkänts en offentlig försvarare
med tillämpning av brottmålstaxan och
timkostnadsnormen för brottmål.
NJA 2001 s. 563:Den som ålagts
edgångsskyldighet enligt 6 kap. 5 § andra
stycket konkurslagen har ansetts äga rätt att
vägra beediga uppgifter som skulle avslöja att
han har begått ett brott och som kan användas
som bevis i en kommande rättegång mot
honom. Tillika fråga om omständigheterna
inneburit skälig ursäkt för en person att i ett
sådant fall lämna osanna uppgifter under ed.
38 kap. 2 § 2 st, 39 kap. 5 §, 37 kap. 3 § 2 st, 36

kap. 14 §
m.m.
pandemivaccinering
m.m.
Ändringar2
Ändrad: SFS 2009:401 (Offentlighets- och

sekretesslag), 2006:513 (Personsäkerhet)
7 §
Den som skall höras som vittne skall vid
vite kallas att infinna sig vid förhandling inför
rätten.
I kallelsen till vittnet skall lämnas behövliga
uppgifter om parterna och målet samt i korthet
anges vad förhöret gäller. Vittnet skall även erinras
om sina rättigheter och skyldigheter enligt 20 och
23--25 §§. Lag (1987:747).
Rättsfall2
NJA 2006 s. 188:Ett bolag som har tillstånd att

till vatten släppa ut en viss mängd fosfatfosfor
angivet dels som ett riktvärde per dygn
avseende medelvärde per månad, dels som ett
gränsvärde per dygn avseende medeltal för
kalenderår, har till följd av olika
omständigheter släppt ut omkring en tredjedel
av tillåten årsmängd under loppet av något
dygn. Eftersom meddelade villkor inte
överträtts har ansvar för vållande till
miljöstörning inte ansetts föreligga och ett
yrkande om att bolaget skulle åläggas
företagsbot har ogillats.
RH 1995:53:Ett i en kallelse intaget,
vitessanktionerat föreläggande att komma
personligen till domstolen förfaller, om rätten
går med på att den som kallats i stället skall
höras på telefon.
36 kap. 20 §
Ändringar1
Ändrad: SFS 1987:747 (om ett reformerat

tingsrättsförfarande)
8 §
Rätten får förelägga den som ska höras
som vittne att, innan han eller hon infinner sig för
att lämna vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad
vittnesförhöret gäller genom att granska
räkenskapsböcker, anteckningar eller andra
handlingar som är tillgängliga för vittnet eller
besiktiga en plats eller ett föremål, om sådant kan
ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.
Om rätten enligt 3 kap. 4 § första stycket 4

eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 §
första stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen
ska pröva om någon, som är skyldig att hemlighålla
en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne
om den, ska rätten först, om inte särskilda skäl
föranleder annat, inhämta yttrande från det företag
hos vilket han eller hon har fått vetskap om
uppgiften. Lag (2018:1908).
Prop. 2017/18:260: Om rätten enligt 3 kap. 4 §

första stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen
eller 2 kap. 4 § första stycket 4 eller
5yttrandefrihetsgrundlagenska pröva om någon,
som är skyldig att hemlighålla en uppgift som avses
där, ändå får höras som vittne om den, ska rätten
först, om inte särskilda skäl föranleder annat,
inhämta yttrande ...
Rättsfall1
NJA 2017 s. 210:Fråga om förutsättningarna för
utdömande av vite när vittne inte infinner sig
till förhandling.
36 kap. 21 §
6 § 2 st Förordning (1982:805) om ersättning
av allmänna medel till vittnen, m.m.
Ändringar6
yttrandefrihetsgrundlag m.m.), 1982:522 (om
ansvarighet för taltidningar), 1977:1020 (om
följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande
tryckfriheten), 1983:497 (om radiotidningar m.m.)
9 §
Vittne må ej, med mindre särskilda skäl
äro därtill, övervara förhandlingen i målet, innan
förhöret med vittnet äger rum.
Äro i målet flera vittnen, skola de höras var för

sig Finnas vittnenas utsagor otydliga eller stridiga
eller äro eljest särskilda skäl, att vittnena höras mot
varandra, må det ske.

pandemivaccinering
10 §
Innan vittnesmål avläggs, skall rätten
höra vittnet om hans fullständiga namn och, om
det behövs, ålder, yrke och hemvist. Rätten skall
också försöka klargöra om vittnet till part eller till
saken står i något förhållande, som kan vara av vikt
för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse,
eller om det annars finns omständigheter av
betydelse i detta hänseende.
Står vittne till part i sådant förhållande, som

avses i 3 §, skall vittnet erinras om att han icke är
skyldig att avlägga vittnesmål.
Om det namn som vittnet uppger ingår i en

kvalificerad skyddsidentitet enligt lagen
(2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter,
skall vittnet upplysa om detta. Lag (2006:940).
Prop. 2005/06:149: Paragrafen innehåller bl.a. en

bestämmelse om att rätten, inför ett vittnesförhör,
skall fråga vittnet om hans eller hennes namn. I
avsnitt 7.2.1 har konstaterats att ett vittne med
kvalificerad skyddsidentitet har rätt att inför
vittnesförhöret uppge det namn som ingår i hans
eller hennes skyddsidentitet. Det har dock ansetts
att rätten och parterna bör informeras om att det är
fråga om en kvalificerad skyddsidentitet. ...
Rättsfall1
RH 2007:24:Vittnesförhör inför domstol med

personer som inte uppgett sina namn har
ansetts innebära att grovt rättegångsfel
förekommit och föranlett att domen i målet
har undanröjts.
Ändringar2
Ändrad: SFS 2006:940 (Kvalificerad
skyddsidentitet), 1994:420 (Brottsoffren i
blickpunkten - en brottsofferfond och andra
åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning)
11 §
Innan vittne avgiver sin berättelse, skall
vittnet avlägga denna ed:
''Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och

samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet
förtiga, tillägga eller förändra.'' Lag (1975:1288)
Rättsfall1
RH 2007:24:Vittnesförhör inför domstol med
personer som inte uppgett sina namn har
ansetts innebära att grovt rättegångsfel
förekommit och föranlett att domen i målet
har undanröjts.

Ändringar1
Ändrad: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om

ändring i rättegångsbalken m.m.)
12 §
Har upphört att gälla genom lag
(1975:1288).
Ändringar1
Upphävd: SFS 1975:1288 (med förslag till lag om

13 §
Ed får inte avläggas av
den som är under femton år; eller
den som på grund av en psykisk störning
befinns sakna erforderlig insikt om betydelsen
av ed.
Ej heller må i brottmål ed avläggas av någon

den tilltalade närstående, som avses i 3 §. Lag
(1991:1549).
Rättsfall1
RH 2015:55:Förutsättningar för ansvarsfrihet

enligt 15 kap. 4 § andra stycket brottsbalken
för mened har inte ansetts föreligga när den
tilltalade själv tagit initiativ till att lämna
osann vittnesutsaga i mål om
trafiknykterhetsbrott, oaktat att han rätteligen
varit att anse som närstående till den i
trafikmålet tilltalade och därmed enligt 36
kap. 13 § rättegångsbalken inte bort avlägga
ed. Även fråga om närståendebegreppet i 36

Ändringar2

ta arv, m.m.), 1975:1288 (med förslag till lag om
14 §
Innan ett vittne hörs ska rätten upplysa
vittnet om skyldigheten att tala sanning och, när ed
har avlagts, om vikten av den. När det finns skäl till
det, ska vittnet också upplysas om innehållet i 5–6
§§. Lag (2017:176).
Rättsfall2
NJA 2001 s. 183:Fråga om ansvarsfrihet enligt
15 kap. 4 § 2 st. brottsbalken i mål om mened.
NJA 2007 s. 624:Val av påföljd för två
ungdomar som vid 15 respektive 18 års ålder
gjort sig skyldiga till mened.

Ändringar1
Ändrad: SFS 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i

förundersökningar)
15 §
Ed skall avläggas av varje vittne för sig.
Vittne, som ånyo höres i målet, må vittna å

förut avlagd ed; vittnet skall av rätten erinras om
att denna ed alltjämt är bindande för honom. Lag
(1975:1288).
Ändringar1
16 §
Ett vittne ska lämna sin berättelse
muntligen. Vittnet får dock med rättens
medgivande använda sig av anteckningar till stöd
för minnet.
Vid ett vittnesförhör får det som vittnet

tidigare har berättat inför rätten eller inför
åklagare eller Polismyndigheten läggas fram
endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker
från vad han eller hon tidigare har berättat eller när
vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte
kan eller inte vill yttra sig Avser förhöret någon
som tidigare har hörts inför rätten och har det förra
förhöret dokumenterats genom en ljud- och
bildupptagning, ska dock förhöret inledas med en
uppspelning av upptagningen om det inte är
olämpligt. Lag (2016:37).
Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller regler om

formerna för hur vittnesbevisning ska läggas fram.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Prop. 2020/21:209: Vid ett vittnesförhör får, om
inte berättelsen åberopas enligt 35 kap. 15 §, det
som vittnet tidigare har berättat inför rätten eller
inför åklagare eller Polismyndigheten läggas fram
endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker
från vad han eller hon tidigare har berättat eller när
vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte
kan eller inte vill yttra sig. Avser förhöret någon
som tidigare har hörts inför rätten och har det förra
förhöret dokumenterats genom en ljud- och ...
Rättsfall4
RH 1997:95:Artikel 6 i Europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna
m.m. har ej ansetts hindra att uppgifter
lämnade under förundersökningen av en
målsägande, vilken sedan vägrade yttra sig vid
huvudförhandlingen, lades till grund för en
fällande dom.
RH 2015:40:Tilltalad har dömts för anstiftan
av mord till livstids fängelse. I målet har bl.a.
uppkommit frågor om medverkansansvar, om
gärningsbeskrivningen varit tillräckligt
konkretiserad samt om vilken inverkan på
prövningen ett tidigare mot annan person
ogillat mordåtal för samma gärning skulle få.
Ändringar4

2014:649 (En ny organisation för polisen),
2016:37 (En modernare rättegång II)
17 §
Ett vittnesförhör skall inledas av den part
som åberopat förhöret, om inte rätten bestämmer
annat. Vid förhöret skall vittnet först beredas
tillfälle att på egen hand eller, om det behövs, med
stöd av frågor avge sin berättelse i ett
sammanhang.
Motparten skall sedan få tillfälle att höra

vittnet. Om motparten inte är närvarande eller om
det av annan anledning behövs, bör rätten leda
denna del av förhöret.
Därefter får rätten och parterna ställa

ytterligare frågor till vittnet. Den part som åberopat
förhöret bör först få tillfälle till detta
Har ingen av parterna eller båda åberopat
förhöret, skall detta inledas av rätten, om det inte
är lämpligare att någon av parterna inleder
förhöret.
Frågor, som genom sitt innehåll, sin form

eller sättet för deras framställande inbjuder till
visst svar, får inte ställas annat än om det vid
förhör enligt andra stycket behövs för att
undersöka i vad mån vittnets berättelse stämmer
med det verkliga händelseförloppet. Rätten skall
avvisa frågor, som uppenbart inte hör till saken
eller som är förvirrande eller på annat sätt
otillbörliga. Lag (1987:747).
Rättsfall1
NJA 2006 s. 520:Klagan över domvilla. En

hovrätt har avvisat frågor under ett motförhör
med ett vittne. Med hänsyn till att frågor får
ställas inom vida ramar under ett motförhör
har hovrättens beslut kunnat ifrågasättas.
Avvisningsbeslutet har emellertid inte ansetts
ha inverkat på målets utgång.
37 kap. 1 §
18 §
Rättens ordförande får besluta att en part
eller en åhörare inte får närvara i rättssalen
om det kan antas att ett vittne av rädsla eller

någon annan orsak inte fritt berättar
sanningen på grund av partens eller åhörarens
närvaro,
om parten eller åhöraren utsätter ett vittne för
påtryckningar, eller
om parten eller åhöraren genom att avbryta
eller på något annat sätt hindrar ett vittne i
hans eller hennes berättelse.
Om det finns särskilda skäl får ordföranden
under de förutsättningar som anges i första stycket
1 eller 2 besluta att en åhörare ska avvisas från
domstolens lokaler eller de andra lokaler som
används vid sammanträdet.
När ett sammanträde hålls i en parts frånvaro

enligt första stycket, ska parten om möjligt få följa
sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud-
och bildöverföring. Om detta inte kan ske, ska det
som inträffar vid sammanträdet återges i den
omfattning som behövs när parten åter är
närvarande. Parten ska få möjlighet att ställa frågor
till ett vittne som hörs i partens frånvaro. Lag
(2019:298).
Prop. 2018/19:81: 1. om det kan antas att ett vittne

av rädsla eller någon annan orsak inte fritt berättar
sanningen på grund av partens eller åhörarens
närvaro,
hyresnämnder
Ändringar2

2019:298 (Stärkt ordning och säkerhet i domstol)
19 §
Förhör med ett vittne får ske utom
huvudförhandling,
om vittnet inte kan infinna sig vid

huvudförhandlingen,
om en inställelse vid huvudförhandlingen
skulle medföra kostnader eller olägenheter
som inte står i rimligt förhållande till
betydelsen av att förhöret hålls vid
huvudförhandlingen, eller
om det kan antas att målet kommer att
avgöras utan huvudförhandling.
I 43 kap. 3 § och 46 kap. 3 § finns

bestämmelser om när rätten får ta upp muntlig
bevisning om en huvudförhandling ställs in. Lag
(2016:37).
Prop. 2020/21:209: 2. om en inställelse vid

huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller
olägenheter som inte står i rimligt förhållande till
betydelsen av att förhöret hålls vid
3. om det kan antas att målet kommer att avgöras

utan huvudförhandling.
I brottmål får förhör med ett vittne utom
huvudförhandling dessutom ske om åklagaren eller
en part i ansvarsfrågan yrkar det och det är
lämpligt. Vid bedömningen av om det är lämpligt ...
Rättsfall2
NJA 1982 s. 372:Sedan part i ett anhängigt

tvistemål begärt bevisupptagning till framtida
säkerhet genom förhör med ett 74-årigt
vittne, uppkommer frågan om en analog
tillämpning av 41 kap 1 § eller 36 kap 19 § RB.
vittnesbevisning.
Ändringar2

20 §
Om ett vittne som kallats enligt 7 §
uteblir får rätten besluta att vittnet ska hämtas till
domstolen, antingen omedelbart eller till en senare
dag. Ett skäl för hämtning är att det kan antas att
vittnet inte kommer att följa en ny kallelse.
Om rätten inte beslutar om hämtning ska

vittnet kallas på nytt vid vite till en senare dag. Lag
(2014:320).
vittnes utevaro och är tillämplig både i brottmål
och tvistemål. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Rättsfall1
NJA 2001 s. 646:Fråga om vittne haft laga

förfall att utebli från förhandling och därför
skall undgå ett ersätta rättegångskostnad, när
han fått vilseledande besked från den advokat
vars huvudman påkallat förhöret med honom.
36 kap. 7 § 2 st
6 st Cirkulär (1968:32) till de allmänna
domstolarna och åklagarna med vissa
föreskrifter i anledning av Sveriges tillträde till
den europeiska konventionen om inbördes
rättshjälp i brottmål
hyresnämnder
Ändringar2

tingsrättsförfarande), 2014:320 (Åtgärder för att
hantera stora brottmål och inställda förhandlingar)
21 §
Vägrar vittne utan giltigt skäl att avlägga
ed eller att avgiva vittnesmål eller besvara fråga
eller att iakttaga föreläggande enligt 8 § förelägge
rätten vittnet vid vite och, om vittnet ej låter sig
rätta därav, vid äventyr av häkte att fullgöra sin
skyldighet. Ej må av anledning, som nu sagts,
någon hållas i häkte under längre tid än tre
månader och i intet fall längre, än till dess rätten
skilt målet från sig. Vittne, som insatts i häkte,
skall senast var fjortonde dag inställas för rätten.
Lag (1975:1288).
Rättsfall2
RH 1995:32:Fråga om giltigt skäl enligt 36 kap.

21 § rättegångsbalken har förelegat för ett
vittne att inte besvara en under vittnesförhör
framställd fråga angående uppgiftslämnares
identitet. Även fråga om användande av
tvångsmedel med stöd av samma lagrum.
RH 2000:48:Vittnes vägran att under ed uppge
vem "den verklige gärningsmannen var" har
bedömts ej innefatta ett förtigande i
menedsreglernas mening.
36 kap. 22 § 2 st, 36 kap. 23 §

2 kap. 23 § 2 st Utsökningsbalk (1981:774)
Ändringar1

22 §
Bestämmelserna i detta kapitel om
vitesföreläggande och om häkte gäller inte vittne
som avses i 13 § första stycket. Sådant vittne får
dock hämtas till rätten.
Om den som åberopat ett vittne avstår från
förhör med vittnet eller om frågan om
vittnesförhör av annan orsak förfaller, får därefter
inga tvångsmedel enligt 20 eller 21 § användas mot
vittnet. Lag (1987:747).

hyresnämnder
Ändringar1

23 §
Gör ett vittne sig skyldigt till sådan
försummelse eller tredska som avses i 20 eller 21 §
och vållas rättegångskostnad därav för någon av
parterna, skall rätten på yrkande av parten ålägga
vittnet att i skälig omfattning ersätta kostnaden.
Har även en part av rätten ålagts att ersätta
motparten sådan kostnad och har parten utgett
ersättningen, har han rätt att av vittnet få ut vad
vittnet ålagts att utge.
Vad som nu sagts om vittnes skyldighet att
ersätta en parts kostnad skall gälla även
beträffande kostnad som orsakats för staten.
I 9 kap. 7 § finns bestämmelser om kostnader

när något vite inte har satts ut. Lag (2000:564).
Rättsfall2
RH 2015:34:En intressekonflikt har bedömts

föreligga mellan en offentlig försvarare och
hans huvudman i ett mål om ekonomisk
brottslighet. Den offentlige försvararen hade
tidigare haft uppdrag kopplade till två
medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst
samband med delar av åtalet. Försvararen
bedömdes på grund av olika lojaliteter inte
kunna tillvarata huvudmannens intressen.
Hovrätten ansåg att det utgjorde ett
rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet
trots intressekonflikten. Tingsrättens dom
undanröjdes och målet återförvisades i sin
helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade
också att försvararen på grund av
försummelse skulle ersätta staten och vissa
tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten
och ansåg att det inte fanns utrymme för
jämkning.
NJA 2001 s. 646:Fråga om vittne haft laga
förfall att utebli från förhandling och därför
skall undgå ett ersätta rättegångskostnad, när
han fått vilseledande besked från den advokat
vars huvudman påkallat förhöret med honom.
36 kap. 7 § 2 st
Ändringar2
Ändrad: SFS 2000:564 (Internationell rättslig hjälp

i brottmål), 1987:747 (om ett reformerat
24 §
Ett vittne har rätt till ersättning enligt
vad som sägs nedan.
Ersättning till ett vittne, som har åberopats av

en enskild part skall betalas av parten. Om det är
skäligt med hänsyn till partens ekonomiska
förhållanden får dock rätten besluta att
ersättningen skall betalas av allmänna medel. Har
rätten självmant inkallat ett vittne och är saken
sådan, att förlikning därom är tillåten, eller är fråga
om ansvar för brott, som inte hör under allmänt
åtal, skall ersättningen betalas av parterna en för
båda och båda för en. I annat fall skall ersättningen
betalas av allmänna medel.
Ersättning som skall betalas av en part, skall

avse nödvändiga kostnader för resa, uppehälle och
tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt.
Ersättning, som skall betalas av allmänna medel,
fastställs av rätten enligt bestämmelser som
regeringen meddelar. Lag (1996:1624).
Prop. 2020/21:209: I de fall ett vittne har åberopats
av en enskild part ska ersättningen betalas av
parten. I annat fall ska ersättningen betalas av
allmänna medel. Även i de fall ett vittne har
åberopats av en enskild part får rätten besluta att
ersättningen ska betalas av allmänna medel om
Rättsfall5
NJA 1984 s. 623:Frågor om rätt till ersättning

för inställelse vid lagfartssammanträde. RB:s
regler om parts rätt till ersättning av motpart
har inte ansetts tillämpliga.
NJA 1984 s. 587:Tappande part kan lagligen
inte åläggas att till den vinnande parten utge
belopp avseende vittnesersättning utöver den
ersättning som tillerkänts vittnet enligt
rättens beslut.
RH 2012:41:Målsägandes rätt till ersättning för
förlorad arbetsinkomst för andra dagar än den
då han kallats till förhandling.
RH 1999:37:Polisman, som på åklagarens
begäran har hörts som vittne under tid då han
inte varit i tjänst, har tillerkänts ersättning
enligt vittnesersättningförordningen för sin
inställelse.
RH 1994:79:Målsägande har - sedan
handläggningen av målet vid tingsrätten
avslutats - i hovrätten begärt och tillerkänts
ersättning för sin inställelse vid tingsrätten
avseende förlorad arbetsinkomst.
36 kap. 1 § 4 st, 37 kap. 3 § 3 st, 36 kap. 25 §

19b § 2 st Lag (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder
Ändringar2

med förslag till lag om ändring i vallagen
(1972:620), m.m.), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag)
25 §
Den som kallats till vittne äge att i
förskott erhålla ersättning för kostnader till resa
och uppehälle. Förskott skall erläggas av den som
enligt 24 § har att utgiva ersättning till vittnet.
Förskottets storlek bestämmes av rätten.
Underlåter part, som är skyldig att utgiva

förskott till vittne att på begäran erlägga sådant
förskott, må parten ej sedermera påkalla vittnets
hörande, om uppskov med målet därigenom skulle
vållas.
Närmare bestämmelser om förskott meddelas

av regeringen. Lag (1974:573).
Rättsfall1
RH 1997:17:Vite har undanröjts med hänsyn

till att laga förfall ansetts föreligga för vittnes
utevaro vid huvudförhandling på grund av att
part underlåtit att betala förskott till vittnet.
Vid bedömningen har beaktats att
vittneskallelsen varit bristfällig i fråga om
information angående förskottsbetalning.
36 kap. 7 § 2 st, 36 kap. 1 § 4 st, 37 kap. 3 § 3 st

19b § 4 st Lag (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder
Ändringar1
(1972:620), m.m.)
37 kap. Om förhör med part

och med målsägande som inte
för talan
38 kap. 4 §
8 kap. 31c § Jordabalk (1970:994)
37e § 3 st Varumärkeslag (1960:644)
3 kap. 10 § Lag (2016:188) om patent- och
marknadsdomstolar
hyresnämnder
Ändringar2


Upphävd: SFS 1987:747 (om ett reformerat

1 §
Vid förhör i bevissyfte med part eller med
målsägande som inte för talan skall 36 kap. 17 §
tillämpas. Om rätten inte beslutar annat, skall dock
förhör med den som är tilltalad i brottmål inledas
av rätten och ledningen av förhöret därefter övergå
till åklagaren. Lag (1987:747).
36 kap. 1 § 4 st
hyresnämnder
Ändringar1

2 §
I tvistemål får förhör i bevissyfte med part
äga rum under sanningsförsäkran. Förhöret bör
därvid begränsas till sådana omständigheter som är
av särskild betydelse i målet.
Innan förhör enligt första stycket hålls, skall

parten avge denna försäkran:
"Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och

samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet
förtiga, tillägga eller förändra." Lag (1987:747).
3 §
Vid förhör enligt detta kapitel skall i övrigt
36 kap. 9 § andra stycket, 10 § första och tredje
styckena, 13 § första stycket, 16 § samt 18 och 19 §§
tillämpas.
Vid förhör under sanningsförsäkran skall,

förutom de lagrum som anges i första stycket, 36
kap.5 och 6 §§, 8 § andra stycket samt 14 och 15 §§
tillämpas.
I brottmål skall, förutom de lagrum som

anges i första stycket, 36 kap.24 och 25 §§
tillämpas i fråga om ersättning till målsägande,
som kallats till förhör i anledning av åklagarens
talan. Detta skall gälla även när någon annan part
än en målsägande eller en tilltalad kallats till
sådant förhör.
Vid tillämpning av de lagrum som anges i

första-tredje styckena skall vad som sägs om vittne
gälla part eller målsägande som inte för talan och
vad som sägs om ed gälla sanningsförsäkran. Lag
(2006:940).
Prop. 2005/06:149: I paragrafens första stycke har
tillagts en hänvisning till 36 kap. 10 § tredje stycket.
Av hänvisningen följer att en part eller målsägande
som inte för talan och som uppträder under en
kvalificerad skyddsidentitet skall upplysa om detta,
innan han eller hon hörs i rättegången.
Rättsfall6

edgångsskyldigheten enligt 6 kap 5 § 2 st KL
kan falla bort eller inskränkas genom en
analogisk tillämpning av reglerna i 36 kap 6 §
RB om rätt för ett vittne att vägra yttra sig
angående omständighet vars yppande skulle
röja en brottslig eller vanärande handling.
RH 1997:95:Artikel 6 i Europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna
m.m. har ej ansetts hindra att uppgifter
lämnade under förundersökningen av en
målsägande, vilken sedan vägrade yttra sig vid
huvudförhandlingen, lades till grund för en
fällande dom.
RH 2012:41:Målsägandes rätt till ersättning för
förlorad arbetsinkomst för andra dagar än den
då han kallats till förhandling.
hyresnämnder
Ändringar2

tingsrättsförfarande), 2006:940 (Kvalificerad
skyddsidentitet)
4 § har upphävts genom lag (1987:747).
38 Kap. Om skriftligt bevis

Kommentar
Rättsfall2
RH 1997:109:Utan hinder av hyresnämnds och

hovrätts prövning enligt
hyresförhandlingslagen av en
förhandlingsöverenskommelse angående
hyra, har en hyresgäst ansetts berättigad att,
såvitt gäller hans egen hyra, föra talan vid
allmän domstol om att överenskommelsen på
avtalsrättsliga grunder inte skall anses giltig
eller att den skall jämkas. Hyresgästens
begäran i sådan tvist om editionsföreläggande
avseende en handling företedd i
hyresnämndsmålet har därför bifallits.
RH 2016:1:Edition i skiljeförfarande. Ej
synnerliga skäl att utge handlingar
innehållande yrkeshemligheter. Fråga om
utgivande av handlingar till annan än
editionssökanden. Även fråga om s.k. materiell
edition.
39 kap. 5 § 2 st
5 kap. 6 § 3 st, 5 kap. 4 §, 5 kap. 5 §
Konkurrensskadelag (2016:964)
1 §
Skriftlig handling, som åberopas till bevis,
bör företes i huvudskrift. Sådan handling må
företes i styrkt avskrift, om det finnes tillfyllest
eller huvudskriften ej är att tillgå.
Innehåller handling även sådant, som

innehavaren enligt 2 § ej äger eller är skyldig att
yppa eller som eljest ej bör uppenbaras, må han i
stället för handlingen förete styrkt utdrag därav.
38 kap. 9 §
2 §
Innehar någon skriftlig handling, som kan
antagas äga betydelse som bevis, vare han skyldig
att förete den; sådan skyldighet åligge dock ej i
brottmål den misstänkte eller den som till honom
står i sådant förhållande, som avses i 36 kap. 3 §.
Ej vare part eller honom närstående, som nu

sagts, skyldig att förete skriftligt meddelande
mellan parten och någon honom närstående eller
mellan sådana närstående inbördes.
Befattningshavare eller annan, som avses i 36 kap.
5 §, må ej förete skriftlig handling, om dess
innehåll kan antagas vara sådant, att han ej må
höras som vittne därom; innehaves handlingen av
part, till förmån för vilken tystnadsplikten gäller,
vare han ej skyldig att förete handlingen.
Stadgandet i 36 kap. 6 § om vittnes rätt att vägra att
yttra sig äge motsvarande tillämpning i fråga om
innehavare av skriftlig handling, om dess innehåll
är sådant, som avses i nämnda lagrum.
Skyldighet att förete skriftlig handling gälle ej

minnesanteckning eller annan sådan uppteckning,
som är avsedd uteslutande för personligt bruk, med
mindre synnerlig anledning förekommer, att den
företes.
Kommentar
Enligt 2 st denna paragraf jämfört med 36 kap 6 §
föreligger inte skyldighet att i rättegång förete
handling (editionsplikt) som innehåller
yrkeshemlighet, om det inte finns synnerlig
anledning till det.
I NJA 1986 s. 398 förmådde käranden inte visa detta

och editionsföreläggandet avslogs.
Motsatt utgång i NJA 1988 s. 652 eftersom det inte

framstod som sannolikt att ett "utlämnande av
uppgiften skulle medföra skada av större
betydelse". Det ska alltså göras en
intresseavvägning.
HD har i NJA 1998 s. 829 beslutat om edition
beträffande utdrag ur en statuslogg. HD uttalade
därvid att det förhållandet att aktuella uppgifter är
lagrade elektroniskt inte utgör hinder mot att
utskrifter avseende uppgifterna görs till föremål för
edition. Att informationen fanns i form av
obehandlade s.k. rådata på olika datamedier, att
den datorutrustning som används för sådana
datamedier inte längre brukades eller förekom hos
den som ett föreläggande skulle avse och att denne
gjort gällande att det skulle krävas en arbetsinsats
av en kvalificerad medarbetare under cirka en
månads tid för att sortera och bearbeta uppgifterna
i enlighet med yrkandet ansågs inte heller utgöra
hinder mot edition. HD har alltså tolkat
bestämmelsen – om skyldighet för den som
innehar ”skriftlig handling” som kan antagas äga
betydelse som bevis att förete den – så att
föreläggandet inte kom att avse själva datamediet
utan en utskrift av en konstellation av uppgifter,
vilka den som föreläggandet riktades mot först
hade att producera med hjälp av ett datorprogram
(d.v.s. sortera och bearbeta data), för att därefter
skriva ut och överlämna utskriften till sökanden.
Föreläggandet kom att avse uppgifter som
visserligen representerades av elektroniskt lagrade
data men som inte vid tiden för HD:s beslut fanns
fysiskt lagrade i den konstellation som sökandens
yrkande om edition avsåg. Den mot vilken
föreläggandet riktades hade alltså att producera en
materialisering i läsbar form.
Ett annat sätt att komma åt information är genom

informationsföreläggande enligt 53 c §
upphovsrättslagen eller 24 §
marknadsföringslagen.
Ytterligare ett sätt att säkra information och bevis

är genom intrångsundersökning enligt 41 a
upphovsrättslagen.
Rättsfall24
NJA 2000 s. 648:Fråga om rätt att överklaga ett
editionsföreläggande enligt 38 kap. 2 §
rättegångsbalken.
bandmaterialet har inte ansetts föreligga.
NJA 2012 s. 289:Fråga om omfattningen av
domstolens prövning av en ansökan om
editionsföreläggande i ett skiljeförfarande.
Även prövning av invändning att efterfrågade
handlingar innehåller yrkeshemligheter. I
förfarandet inför domstolen har 18 kap. 1 § RB
tillämpats analogt.
NJA 2014 s. 651:Fråga om förutsättningar för
edition i mål om prisavdrag.
NJA 1995 s. 347:En banks instruktioner
rörande banktjänstemäns skyldighet att
kontrollera legitimationshandlingar vid
kontantuttag har ansetts utgöra
instruktionerna har avslagits.
eller att den skall jämkas. Hyresgästens
NJA 1988 s. 652:I mål om ersättning för royalty
yrkade den ena parten editionsföreläggande
för motparten Den med yrkandet avsedda
handlingen har funnits kunna antas ha
betydelse som bevis. Handlingen har bedömts
innefatta yrkeshemlighet. Synnerlig anledning
att förete den har befunnits föreligga. 38 kap 2
§ jämförd med 36 kap 6 § RB.
RH 1997:18:Fråga huruvida yrkande om
editionsföreläggande, som framställs först i
hovrätten, kan avvisas med stöd av grunderna
för 50 kap 25 § tredje stycket rättegångsbalken
har besvarats nekande.
NJA 2012 s. 628:När yrkande om edition hos
tredje man lämnats utan bifall, har 18 kap. 1 §
rättegångsbalken tillämpats analogt i fråga om
dennes kostnader i anledning av yrkandet.
NJA 2011 s. 241:Edition. Ett utlåtande som har
upprättats av en auktoriserad revisor på
uppdrag av en konkursförvaltare och bl.a. legat
till grund för förvaltarberättelsen i konkursen
har inte ansetts utgöra ett skriftligt bevis i den
mening som avses i 38 kap. 2 §
rättegångsbalken.
NJA 2010 s. 122:Att en advokat är misstänkt för
brott har inte hindrat tillämpning av
beslagsförbudet i 27 kap. 2 § rättegångsbalken
för handlingar hos advokaten.
NJA 2001 s. 404:En part har först i HovR:n
ansökt om editionsföreläggande avseende
vissa handlingar. Eftersom parten inte anfört
någon omständighet som utgjort giltig ursäkt
för dennes underlåtenhet att redan i TR:n
åberopa handlingarna, har dessa ansetts inte
kunna få betydelse som bevis i målet och
ansökningen har därför avslagits.
NJA 1999 s. 469:En banks tio år gamla interna
kreditinstruktion har ansetts utgöra
instruktionen har avslagits.
RH 2007:50:Yrkande i mål om klander av
skiljedom om förpliktande för skiljemännen
att utge vissa handlingar, bl.a. anteckningar
och utkast till skiljedom, har lämnats utan
bifall.
NJA 2002 s. 41:Fråga om åberops- och
bevisbördans betydelse för edition.
NJA 2003 s. 107:Editionsföreläggande under
förundersökning. Fråga dels om det i 3 kap. 3 §
2 st. 5 tryckfrihetsförordningen angivna
undantaget från tystnadsplikt kan tillämpas
vid editionsföreläggande, dels om
editionsföreläggande kan ske innan någon är
skäligen misstänkt för det brott
förundersökningen avser.
NJA 1998 s. 590:Fråga om skyldighet för bank
att i mål om krav på betalning tillhandahålla
hos banken förvarade skriftliga handlingar. 38
kap 2 § RB. (I och II.)
NJA 1998 s. 829:Fråga i mål om
editionsföreläggande om arbetet med att ta
fram den begärda informationen utgör skäl att
inte meddela editionsföreläggande. Tillika
fråga om avvägning mellan bevisningens
relevans och motpartens intresse av att inte
lämna ut uppgifterna.
NJA 1982 s. 650:Ansökan om
editionsföreläggande för upptagande av bevis
till framtida säkerhet, som direkt motiverats
av önskemålet att kunna fastställa den
blivande motpartens identitet, har i visst fall
bifallits.
RH 1996:121:Fråga om vilket stöd domstol bör
kräva för en advokats invändning att hinder
mot editionsföreläggande föreligger.
NJA 1986 s. 398:Fråga, i mål om skadestånd på
grund av intrång i upphovsrätt, om skyldighet
för svaranden att för utredning om skadans
storlek lämna ut vissa försäljningsuppgifter
avseende datum, volym och pris.
Yrkeshemlighet? 38 kap 2 § jämförd med 36
kap 6 § RB.
RH 1993:162:Person som ansökt om edition
har ansetts ha som primärt syfte endast att
utreda vad som faktiskt förekommit. Ansökan
har då lämnats utan bifall.
edition.
RH 1997:46:Editionsföreläggande mot bank.
39 kap. 5 §, 38 kap. 1 § 2 st
m.m.
5 kap. 5 § Konkurrensskadelag (2016:964)
3 §
Är innehavare av skriftlig handling på
grund av rättsförhållande mellan honom och part
eller eljest enligt lag skyldig att utgiva handlingen
eller låta annan taga del därav, vare det gällande
även i fråga om handlingens företeende i rättegång.
Rättsfall1
edition.
39 kap. 5 § 2 st
4 §
Är någon skyldig att förete skriftlig
handling som bevis, äge rätten förelägga honom att
förete handlingen. Tillfälle att yttra sig skall
lämnas den som föreläggandet skulle avse. För
prövning av frågan må förhör hållas med honom
enligt vad i 36 eller 37 kap. är stadgat så ock annan
bevisning förebringas.
Rättsfall4

eller att den skall jämkas Hyresgästens
NJA 2005 s. 832:Beslut om skyldighet att förete
skriftlig handling vid viss tidpunkt är inte utan
särskilt förordnande verkställbart förrän
beslutet vunnit laga kraft även om den angivna
tidpunkten inträtt dessförinnan.
bifallits.
5 kap. 6 § 3 st Konkurrensskadelag (2016:964)
5 §
Föreläggande att förete skriftlig handling
skall innehålla uppgift om var och huru handlingen
skall tillhandahållas. Den som skall förete
handlingen må genom vite tillhållas att fullgöra sin
skyldighet. Rätten äge ock, om det finnes
lämpligare, förordna, att handlingen skall
tillhandahållas genom kronofogdemyndighetens
försorg. Lag (1981:828).
Rättsfall1

bifallits.

5 § 2 st Lag (1974:752) om nordisk vittnesplikt
m.m.
Ändringar1

införande av utsökningsbalken m.m.)
6 §
Bevisupptagning genom skriftlig
handling får äga rum utom huvudförhandling,
om handlingen inte kan visas upp vid

om ett uppvisande vid huvudförhandlingen
skulle medföra kostnader eller olägenheter
som inte står i rimligt förhållande till
betydelsen av att bevisupptagningen sker vid
avgöras utan huvudförhandling. Lag
(2005:683).
Ändringar2

7 §
Har någon, som ej är part, efter anmodan
av part eller rätten tillhandahållit skriftlig
handling, äge han rätt till ersättning för kostnad
och besvär efter vad rätten prövar skäligt.
Ersättning skall, om handlingens företeende
påkallats av enskild part, utgivas av parten. I annat
fall skall ersättningen utgå av allmänna medel.

8 §
Om en allmän handling kan antas ha
betydelse som bevis, får rätten besluta att
handlingen ska tillhandahållas.
Första stycket gäller inte
handling som innehåller uppgift, för vilken

gäller sekretess till följd av 15 kap.1 eller 2 §
eller 16 kap. 1 §offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) eller bestämmelse,
till vilken hänvisas i något av dessa lagrum,
om inte den myndighet som har att pröva
fråga om utlämnande av handlingar har gett
sitt tillstånd,
handling vars innehåll är sådant, att någon,
som haft befattning med handlingen, enligt 36
kap.5 § andra, tredje, fjärde eller sjätte stycket
inte får höras därom, eller
handling genom vars företeende
yrkeshemlighet skulle uppenbaras, med
mindre synnerlig anledning förekommer. Lag
(2009:401).
Rättsfall3
NJA 1981 s. 982:Myndighet som förvarar en

allmän handling har inte rätt att föra talan
mot beslut av domstol enligt 23 kap 14 § och 38
kap 8 § RB att handlingen skall tillhandahållas
vid förundersökning.
NJA 1987 s. 742:Talan får ej föras mot TR:s
under rättegång meddelade beslut enligt 38
kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740) att
sekretessbelagda allmänna handlingar skulle
tillhandahållas domstolen.
NJA 2005 s. 76:Fråga om tillämpning i
resningsärende av bestämmelsen om
editionsföreläggande i 38 kap. 8 §
rättegångsbalken jämförd med 36 kap. 5 §
samma balk.
38 kap. 9 §
Ändringar2
Ändrad: SFS 2009:401 (Offentlighets- och

sekretesslag), 1980:101 (med förslag till
sekretesslag m.m.)
9 §
Har bestämmelser som avviker från vad
som föreskrivs i 1-8 §§ meddelats om skyldighet
att förete skriftlig handling, skall de gälla. Lag
(1980:101).
39 kap. 5 § 2 st
Ändringar1
Införd: SFS 1980:101 (med förslag till sekretesslag
m.m.)
39 Kap. Om syn
1 §
För skärskådan av fastighet eller av
föremål, som ej lämpligen kan flyttas till rätten,
eller av plats, där viss händelse timat, må rätten
hålla syn å stället.
Vid syn må yrkeshemlighet ej röjas, med

mindre synnerlig anledning förekommer därtill.
2 §
Syn får äga rum utom huvudförhandling,
om syn inte kan hållas vid
om syn vid huvudförhandlingen skulle
medföra kostnader eller olägenheter som inte
står i rimligt förhållande till betydelsen av att
den hålls vid huvudförhandlingen, eller
avgöras utan huvudförhandling. Lag
(2005:683).
Ändringar2

3 § Har upphävts genom lag (1987:747).
4 §
Kostnaden för syn skall, utom i fall som
avses i 41 kap., gäldas av statsverket. Lag
(1969:244).
5 §
Innehar någon föremål, som lämpligen
kan flyttas till rätten och som kan antagas äga
betydelse som bevis, vare han skyldig att
tillhandahålla det för syn; sådan skyldighet åligge
dock ej i brottmål den misstänkte eller den som till
honom står i sådant förhållande, som avses i 36
kap. 3 §. Stadgandet i 36 kap. 6 § om vittnes rätt att
vägra att yttra sig äge motsvarande tillämpning i
fråga om rätt för part eller annan att vägra att
tillhandahålla föremål för syn. Om skyldighet att
förete skriftlig handling för syn gälle vad i 38 kap. 2
§ är stadgat.
Vad i 38 kap.3-9 §§ är stadgat äge

motsvarande tillämpning beträffande föremål eller
skriftlig handling, som skall tillhandahållas för syn.
Lag (1980:101).
Rättsfall2

bandmaterialet har inte ansetts föreligga
NJA 1981 s. 791:En av Sveriges Television AB
anordnad filmupptagning av en
demonstration har använts vid utsändning av
televisionsprogram. Sedan en deltagare i
demonstrationen åtalats för visst beteende
under denna, yrkar den tilltalade föreläggande
för bolaget att hos rätten förete vissa avsnitt
av det ifrågavarande, hos bolaget befintliga
filmmaterialet. Yrkandet har ansetts böra
prövas enligt bestämmelserna om syn i 39 kap
5 § RB. Enligt grunderna för stadgandet har en
däri upptagen bestämmelse om att skriftlig
handling i vissa fall ej får utlämnas, när den
innehas av någon som har tystnadsplikt såsom
vittne, ansetts omfatta även filmupptagning.
Tillika frågor om dels tillämpning av
bestämmelsen, när juridisk person är
innehavare, dels innebörden av det i 9 §
radioansvarighetslagen (1966:756) använda
uttrycket att någon har "framträtt" i
radioprogram.
40 kap. 5 § 3 st
Ändringar1
Ändrad: SFS 1980:101 (med förslag till sekretesslag

m.m.)
40 Kap. Om sakkunnig
45 kap. 15 § 3 st
27 kap. 14 § 2 st Skollag (2010:800)
9 kap. 13 § 2 st Patientsäkerhetslag (2010:659)
27 § 2 st Lag (1994:844) om behörighet att
utöva veterinäryrket
27 § 2 st Lag (1994:954) om disciplinpåföljd
m.m. på hälso- och sjukvårdens område
32 § 2 st Lag (1980:11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m.fl.
7 kap. 14 § 2 st Lag (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område
hyresnämnder
pandemivaccinering
25 §, 24 § 2 st Förvaltningsprocesslag
(1971:291)
7 kap. 12 § 2 st Lag (2009:302) om verksamhet
inom djurens hälso- och sjukvård
Ändringar3
ändring i rättegångsbalken m.m.), 1987:747 (om ett
reformerat tingsrättsförfarande)

Upphävd: SFS 1987:747 (om ett reformerat

1 §
Finnes för prövning av fråga, vars
bedömande kräver särskild fackkunskap, nödigt att
anlita sakkunnig, äge rätten över frågan inhämta
yttrande av myndighet eller tjänsteman eller
annan, som är satt att tillhandagå med yttrande i
ämnet, eller ock uppdraga åt en eller flera för
redbarhet och för skicklighet i ämnet kända
personer att avgiva yttrande.

hyresnämnder
2 §
Ej må den vara sakkunnig, som till saken
eller till någondera parten står i sådant förhållande,
att hans tillförlitlighet därigenom kan anses
förringad.
27 kap. 14 § 2 st Skollag (2010:800)
7 kap. 14 § 2 st Lag (1998:531) om
område
inom djurens hälso och sjukvård
3 §
Innan sakkunnig utses, bör tillfälle
lämnas parterna att yttra sig i frågan. Ena sig
parterna om sakkunnig, skall denne anlitas, om
han finnes lämplig och hinder ej möter därför;
rätten äge dock jämte honom utse annan.
Rättsfall1
NJA 1998 s. 838:Efter andra världskrigets slut

fattades i Tyskland beslut om konfiskering av
Adolf Hitlers kvarlåtenskap bl a
upphovsrätten till hans bok Mein Kampf,
vilken sedermera överläts till Fristaten Bayern.
Sedan ett svenskt förlag 1992 gett ut boken
förs talan mot förläggaren angående intrång i
den upphovsrätt som Bayern sålunda skall ha
förvärvat. Det tyska konfiskationsbeslutet har
inte tillerkänts verkan beträffande
upphovsrätten i Sverige till boken. Fastän det
inte anses klarlagt i målet att Bayern innehar
upphovsrätten i Sverige till boken har ansvar
för upphovsrättsintrång ådömts.
4 §
Den som icke å tjänstens vägnar är skyldig
att biträda som sakkunnig eller är satt att
tillhandagå med yttrande vare ej utan eget
åtagande pliktig att utföra sakkunniguppdrag. Har
någon åtagit sig sådant uppdrag, må han ej utan
giltig ursäkt undandraga sig dess fullgörande.
Sakkunnig vare dock ej skyldig att yppa
yrkeshemlighet, med mindre synnerlig anledning
förekommer, att han yttrar sig därom.
5 §
Finnes för vinnande av upplysning
rörande omständighet, som är av betydelse för den
sakkunniges uppgift, före huvudförhandlingen part
eller annan böra höras eller annan utredning böra
förebringas inför rätten, må rätten förordna därom.
Om upptagande av bevis gälle i tillämpliga delar
vad om bevisupptagning utom huvudförhandling är
stadgat.
Erfordras besiktning av fastighet eller av

föremål, som ej lämpligen kan flyttas, eller av
plats, där viss händelse timat, må rätten förordna,
att den sakkunnige skall företaga besiktning å
stället. Vid besiktning må yrkeshemlighet ej röjas,
med mindre rätten finner synnerlig anledning
förekomma därtill.
Rätten äge förordna, att föremål, som

innehavaren enligt 39 kap. 5 § är skyldig att förete
vid rätten, skall för granskning tillhandahållas den
sakkunnige
6 §
Finnes lämpligt, att parterna äro
närvarande vid besiktning, som verkställes av
sakkunnig, må rätten föreskriva, att de skola
genom den sakkunniges försorg kallas till
förrättningen. Har part kallats, må hans utevaro ej
utgöra hinder för förrättningens företagande.
Över förrättningen skall föras protokoll, vari

antecknas, vilka vid förrättningen närvarit och vad
därvid förekommit.
7 §
Om utlåtande av myndighet, tjänsteman
eller annan, som är satt att tillhandagå med
yttrande, gälle vad därom är stadgat eller eljest är
vedertaget.
Annan sakkunnig skall, om ej rätten förordnar

annat, avgiva skriftligt utlåtande. Rätten skall
förelägga honom viss tid, inom vilken utlåtandet
skall avgivas.
Utlåtande skall angiva de skäl och

omständigheter, på vilka det däri givna omdömet
är grundat.
Sedan utlåtande inkommit till rätten, skall det

hållas tillgängligt för parterna.
Rättsfall1
RH 1994:110:Sakkunnig har inte tillerkänts

ersättning för utlåtande som har inkommit till
domstolen först sedan målet var avgjort. -
Sakkunnig har inte ansetts ha rätt till
ersättning för rättegångskostnad i ett
besvärsmål angående ersättningsanspråk och
har därför inte heller beviljats rättshjälp.
40 kap. 19 §
27 kap. 14 § 2 st Skollag (2010:800)
7 kap. 14 § 2 st Lag (1998:531) om
område
inom djurens hälso och sjukvård
8 §
Sakkunnig, som utlåtit sig skriftligen,
skall ock höras muntligen, om part yrkar det och
hans hörande ej uppenbart saknar betydelse eller
om rätten eljest finner det erforderligt. Har
utlåtande avgivits av ämbetsverk, akademi eller
annat offentligt samfund, må den eller de som
deltagit i utlåtandets avgivande, ej höras
muntligen, med mindre det prövas oundgängligen
nödvändigt; om flera deltagit i utlåtandets
avgivande, må endast en företrädare för varje
mening inkallas.
Rättsfall2
RH 1998:98:Vid tingsrätten åberopade en part

i ett dispositivt tvistemål sakkunnigutlåtande
av två sakkunniga från Statens
Kriminaltekniska Laboratorium angående
äktheten av en namnunderskrift. I hovrätten
har parten dessutom åberopat förhör med de
två sakkunniga. Förhören har inte ansetts
utgöra ny bevisning och därför tillåtits.
RH 2000:39:Tingsrätten inhämtade ett
sakkunnigutlåtande från Socialstyrelsens
rättsliga råd i ett mål om klander av
testamente. I hovrätten begärde ena parten
sakkunnigförhör med en professor som avgivit
ett yttrande till rättsliga rådet inför utlåtandet.
Hovrätten, som fann att frågan i hovrätten i
första hand avsåg om professorn skulle
förordnas som sakkunnig, biföll inte yrkandet.
40 kap. 19 §
9 §
Sakkunnig, som höres muntligen, skall,
innan han avgiver sin utsaga, avlägga denna ed:
''Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och
samvete, att jag efter bästa förstånd skall fullgöra
det sakkunniguppdrag, som lämnats mig.''
Har den sakkunnige, då han höres, redan

avgivit utlåtande, skall eden därefter jämkas.
Sedan den sakkunnige avlagt ed, erinre rätten

honom om edens vikt. Lag (1975:1288).

pandemivaccinering
Ändringar1

10 §
Då sakkunnig höres muntligen, företages
förhöret av rätten Med rättens tillstånd må dock
sakkunnig höras av parterna. Rätten och parterna
äge ställa frågor till den sakkunnige.
Rätten skall avvisa frågor, som uppenbart ej

höra till saken eller som äro förvirrande eller eljest
otillbörliga.
Har den sakkunnige avgivit skriftligt

utlåtande, må, om rätten finner det lämpligt,
utlåtandet helt eller delvis uppläsas.
hyresnämnder
pandemivaccinering
11 §
Vad som sägs i 36 kap. 9 § andra stycket
samt 15, 18 och 19 §§ om vittne skall tillämpas
också i fråga om sakkunnig. Lag (1987:747).
Ändringar1

12 §
Underlåter den som åtagit sig att vara
sakkunnig utan giltig ursäkt att inom förelagd tid
inkomma med skriftligt utlåtande, må rätten
förelägga honom vid vite att avgiva utlåtande.
27 kap. 14 § 2 st Skollag (2010:800)

och sjukvårdspersonalen m fl
7 kap. 14 § 2 st Lag (1998:531) om
område
hyresnämnder
inom djurens hälso- och sjukvård
14 §
Vägrar sakkunnig utan giltigt skäl att
avlägga ed eller att avgiva utsaga eller besvara
fråga, förelägge rätten honom vid vite att fullgöra
sin skyldighet. Lag (1975:1288).
40 kap. 16 §
hyresnämnder
Ändringar1
16 §
Gör en sakkunnig sig skyldig till sådan
försummelse eller tredska som avses i 12 eller 14 §
eller uteblir en sakkunnig, som kallats till förhör,
och vållas rättegångskostnad därav för någon av
parterna, skall rätten på yrkande av parten ålägga
den sakkunnige att i skälig omfattning ersätta
kostnaden. Har även en part av rätten ålagts att
ersätta motparten sådan kostnad och har parten
utgett ersättningen, har han rätt att av den
sakkunnige få ut vad denne ålagts att utge.
Vad som nu sagts om sakkunnigs skyldighet
att ersätta parts kostnad skall gälla även
beträffande kostnad som orsakats för staten.
I 9 kap. 7 § finns bestämmelser om kostnader

när något vite inte har satts ut. Lag (2000:564).
Ändringar2
Ändrad: SFS 2000:564 (Internationell rättslig hjälp
i brottmål), 1987:747 (om ett reformerat
17 §
Har utlåtande avgivits av myndighet,
tjänsteman eller annan, som är satt att tillhandagå
med yttrande, skall ersättning utgå allenast i den
mån särskild föreskrift därom är meddelad. Annan
sakkunnig äge rätt till ersättning för kostnad, som
han haft för uppdragets fullgörande, samt för
arbete och tidsspillan efter vad rätten prövar
skäligt.
Ersättningen skall, om saken är sådan, att
förlikning därom är tillåten, eller fråga är om
ansvar för brott, som ej hör under allmänt åtal,
utgivas av parterna en för båda och båda för en
eller, om sakkunnigs anlitande påkallats blott av
ena parten, av den parten ensam. I annat fall skall
ersättningen utgå av allmänna medel.
Rättsfall3
RH 1994:20:Myndighet har inte tillerkänts

ersättning för ett sakkunnigutlåtande i en
situation där en privat sakkunnig hade kunnat
anlitas och då haft rätt till ersättning.
NJA 1988 s. 329:Av rätten förordnad
sakkunnig, som i tjänsten haft att tillhandagå
med yttrande, hade i brottmål avgett skriftligt
utlåtande och hördes därefter muntligen inför
rätten. Den sakkunnige har, då särskild
föreskrift härom ej meddelats, ansetts ej vara
berättigad till ersättning enligt 40 kap 17 § RB
för resekostnad med anledning av inställelsen
till förhöret.
NJA 1984 s. 623:Frågor om rätt till ersättning
för inställelse vid lagfartssammanträde. RB:s
regler om parts rätt till ersättning av motpart
har inte ansetts tillämpliga
40 kap. 18 §
18 §
Sakkunnig vare berättigad till förskott å
sin ersättning efter vad rätten prövar skäligt.
Förskott skall erläggas av den som enligt 17 § har
att utgiva ersättning till den sakkunnige.
Närmare bestämmelser om förskott meddelas

av regeringen. Lag (1974:573).
40 kap. 11 §
Ändringar1

(1972:620), m.m.)
19 §
Vill part som sakkunnig åberopa någon,
som icke nämnts av rätten, gälle om sådan
sakkunnig i tillämpliga delar vad i 7 och 8 §§ är
stadgat.
Höres den sakkunnige muntligen, skall i

övrigt tillämpas vad om vittne är föreskrivet; dock
må, om rätten finner det lämpligt, skriftligt
utlåtande helt eller delvis uppläsas.
Rättsfall1
NJA 1985 s. 634:Fråga om förutsättningarna

för ersättning enligt rättshjälpslagen rör
arbete som sk tekniskt biträde.
40 kap. 11 §
24 § Rättshjälpslag (1972:429)
hyresnämnder
20 §
Är i lag eller författning föreskrift
meddelad om sakkunnigs hörande i visst fall, vare
den gällande.
41 Kap. Om bevisning till

framtida säkerhet
39 kap. 4 §
18 § 1 st 10 p Förordning (1996:381) med
tingsrättsinstruktion
1 §
Är fara, att bevis rörande omständighet,
som är av betydelse för någons rätt, framdeles skall
gå förlorat eller endast med svårighet skall kunna
föras, och är ej rättegång därom, må till framtida
säkerhet bevis genom vittne, sakkunnig eller syn
eller skriftligt bevis upptagas vid underrätt. Ej må
dock enligt detta kapitel bevis upptagas i syfte att
vinna utredning om brott.
Rättsfall4
NJA 1982 s. 372:Sedan part i ett anhängigt

tvistemål begärt bevisupptagning till framtida
säkerhet genom förhör med ett 74-årigt
vittne, uppkommer frågan om en analog
tillämpning av 41 kap 1 § eller 36 kap 19 § RB.
NJA 1994 s. 683:Bestämmelserna i 41 kap RB
om bevisning till framtida säkerhet har ansetts
inte kunna tillämpas för att säkra bevisning i
framtida tvist vid förvaltningsdomstol.
bifallits.
NJA 1984 s. 47:Ansökan om upptagande av
bevis till framtida säkerhet, som direkt
motiverats av önskemålet att kunna fastställa
den blivande motpartens identitet, har med
hänsyn till omständigheterna lämnats utan
bifall.
2 §
Vill någon, att bevis upptages till framtida
säkerhet, skall han göra ansökan därom hos rätten.
I ansökan skall uppgivas den omständighet,
som sökanden vill styrka med beviset, bevisets
beskaffenhet och de skäl, som sökanden åberopar
till stöd för dess upptagande, samt, om det kan ske,
den, vilkens rätt eljest kan bero därav.
3 §
Om bevisning till framtida säkerhet äge
vad om bevisupptagning i rättegång utom
huvudförhandling är stadgat motsvarande
tillämpning; kan, utom sökandens, annans rätt
bero av bevisets upptagande, erfordras dock ej
kallelse å honom, med mindre särskilda skäl äro
därtill. Ej vare någon skyldig att inställa sig som
vittne eller sakkunnig vid annan underrätt än den,
under vilken han har sitt hemvist.
Rättsfall1

bifallits.
4 §
Kostnaden för upptagande av bevis till
framtida säkerhet skall gäldas av sökanden.
Har den, vilkens rätt eljest kan bero av

bevisupptagningen, efter kallelse närvarit vid
denna, äge han av sökanden erhålla ersättning för
nödiga kostnader till resa och uppehälle samt för
tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt.
FJÄRDE AVDELNINGEN
Om rättegången i underrätt
I Om rättegången i tvistemål
42 kap. Om stämning och

förberedelse och om
avgörande av mål utan
huvudförhandling
Kommentar
Rättsfall1
RH 1999:127:I en efter föreläggande härom
ingiven komplettering av en
stämningsansökan har för svaranden - ett
aktiebolag - angivits fel
organisationsnummer. Som det med hänsyn
till omständigheterna måste ha stått klart för
såväl tingsrätten som svaranden och dennes
ombud vilket bolag som käranden avsett med
sin stämningsansökan har tingsrättens
avvisningsbeslut undanröjts och målet
återförvisats till tingsrätten.
3 kap. 21 § Varumärkeslag (2010:1877)
3 kap. 19 § Lag (2018:1653) om företagsnamn
16r § Firmalag (1974:156)
marknadsdomstolar
11b § Lag (2008:879) om europeiskt
betalningsföreläggande
61a § Lag (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning
10 § Lag (2002:599) om grupprättegång
4 § Lag (1974:8) om rättegången i tvistemål
om mindre värden
Ändringar7
Ändrad: SFS 1991:847 (om följdlagstiftning med

anledning av den nya summariska processen,
m.m.), 2005:683 (En modernare rättegång -
domstol), 1987:747 (om ett reformerat
tingsrättsförfarande), 1987:448 (om avgifter vid de
allmänna domstolarna.), 1984:131 (om ändringar i
rättegångsbalken m.m.), 2006:459 (Nya
vårdnadsregler)
1 §
Den som vill inleda en rättegång mot
någon skall hos rätten skriftligen ansöka om
stämning. Lag (1987:747).
Rättsfall1
NJA 2003 s. 239:En kärande väcker talan mot

ett bolag med namnet A. Innan stämning
utfärdas uppger käranden att svarandebolaget
rätteligen heter B. Bolaget B delges stämning,
varefter käranden meddelar att det var bolaget
A som skulle ha svarat i målet. Fråga om
svarandepart i målet.
Ändringar1

2 §
En ansökan om stämning skall innehålla
ett bestämt yrkande,

en utförlig redogörelse för de omständigheter
som åberopas till grund för yrkandet,
uppgift om de bevis som åberopas och vad som
skall styrkas med varje bevis samt
uppgift om sådana omständigheter som gör
rätten behörig, om inte behörigheten framgår
av vad som anförs i övrigt
Har käranden några önskemål om hur målet
skall handläggas, bör han ange dessa i
ansökningen.
Ansökningen skall vara egenhändigt

undertecknad av käranden eller hans ombud.
De skriftliga bevis som åberopas bör ges in

tillsammans med ansökningen. Lag (1987:747).
Kommentar
Detta är ett centralt stadgande i rättegångsbalken.

Om stämningsansökan i ett tvistemål är
ofullständig (egentligen så ofullständig att
svaranden inte kan avge ett klart svaromål) ska den
avvisas enligt 42 kap 4 §.
Dessförinnan ska käranden i dispositiva mål få viss

processledning i allt fall så långt att bristerna kan
avhjälpas enligt 42 kap. 3 §. Rättsfallet RH 1996:112
ger viss ledning om processledningens innehåll.
I indispositiva mål ska processledningen vara fast

och tydlig så att inte oriktiga domar meddelas och
rättsförluster uppstår.
Rättsfall5
NJA 1999 s. 660:Det förhållandet att en
kärande till stöd för TR:ns behörighet enligt
Luganokonventionen endast åberopat viss
omständighet som inte medfört sådan
behörighet har inte ansetts utgöra något
hinder för TR:n att betrakta sig som behörig på
grundval av annan omständighet som
framgått av det tillgängliga materialet.
NJA 1994 s. 473:Fråga huruvida ett yrkande om
avtalad rörlig ränta borde avvisas som inte
tillräckligt bestämt.
AD 2002 nr 65:Vid tingsrätt anhängiggjordes
ett anställningsskyddsmål genom
stämningsansökan av vilken inte klart kan
utläsas om käranden yrkar ogiltigförklaring av
en uppsägning eller inte. Sedan stämning
utfärdats och svaranden uppmärksammat
oklarheten har tingsrätten förelagt käranden
att förtydliga stämningsansökan, varvid denne
klargjort att ogiltigförklaring av uppsägningen
yrkas. Fråga om ogiltighetstalan kan anses
väckt inom den för sådan talan föreskrivna
talefristen. Denna frist hade inte löpt ut när
ansökan om stämning ingavs men hade gjort
det då kärandens förtydligande inkom till
tingsrätten.
organisationsnummer. Som det med hänsyn
AD 2021 nr 16:Fråga om tingsrätten gjorde fel
när den avvisade en från
Kronofogdemyndigheten överlämnad talan,
utan att utreda om det fanns förutsättningar
för och önskemål om att överlämna målet till
Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen har funnit
att tingsrätten borde ha utrett
behörighetsfrågan innan den förelade
käranden att betala en tilläggsavgift och att
det därför var fel av tingsrätten att avvisa
kärandens talan på grund av underlåtenhet att
betala tilläggsavgift.
42 kap. 3 §
10 §, 9 § Lag (2002:599) om grupprättegång
Ändringar1
3 §
Om stämningsansökningen inte uppfyller
föreskrifterna i 2 § eller i övrigt är ofullständig,
skall rätten förelägga käranden att avhjälpa bristen.
Detsamma gäller om föreskriven ansökningsavgift
inte har betalats. Lag (1987:448).
Rättsfall3
AD 2002 nr 65:Vid tingsrätt anhängiggjordes

ett anställningsskyddsmål genom
tä i ök ilk i t kl t k
utläsas om käranden yrkar ogiltigförklaring av
en uppsägning eller inte. Sedan stämning
utfärdats och svaranden uppmärksammat
oklarheten har tingsrätten förelagt käranden
att förtydliga stämningsansökan, varvid denne
klargjort att ogiltigförklaring av uppsägningen
yrkas. Fråga om ogiltighetstalan kan anses
väckt inom den för sådan talan föreskrivna
talefristen. Denna frist hade inte löpt ut när
ansökan om stämning ingavs men hade gjort
det då kärandens förtydligande inkom till
tingsrätten.
NJA 1993 s. 231:Om föreskriven
ansökningsavgift inte erlagts, skall domstol
avvisa stämningsansökan utan att
dessförinnan pröva sin behörighet.
AD 2021 nr 16:Fråga om tingsrätten gjorde fel
när den avvisade en från
Kronofogdemyndigheten överlämnad talan,
utan att utreda om det fanns förutsättningar
för och önskemål om att överlämna målet till
Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen har funnit
att tingsrätten borde ha utrett
behörighetsfrågan innan den förelade
käranden att betala en tilläggsavgift och att
det därför var fel av tingsrätten att avvisa
kärandens talan på grund av underlåtenhet att
betala tilläggsavgift.
42 kap. 4 §
16r § Firmalag (1974:156)
61a § Lag (1990:746) om
Ändringar1
Ändrad: SFS 1987:448 (om avgifter vid de allmänna
domstolarna.)
4 §
Följer käranden inte ett föreläggande
enligt 3 §, skall ansökningen avvisas, om den är så
ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet
kan läggas till grund för en rättegång eller om
underlåtenheten avser betalning av
ansökningsavgiften.
Ansökningen skall också avvisas, om det är

uppenbart att målet på grund av rättegångshinder
inte kan tas upp till prövning. Lag (1987:448).
Rättsfall16
RH 2004:52:På ansökan av en
bostadsrättsförening har
kronofogdemyndigheten genom utslag
förpliktat en bostadsrättsinnehavare att
avflytta från sin lägenhet på grund av att
föreningen vägrats tillträde för att utöva
tillsyn eller utföra nödvändigt arbete. Innan
beslutet vunnit laga kraft har föreningen vid
tingsrätten väckt ny talan om skyldighet för
bostadsrättsinnehavaren att avflytta från
lägenheten på grund av bl.a. vanvård.
Bestämmelsen om lis pendens har ansetts
hindra den nya talan.
MÖD 2002:15:Avvisad ansökan om tillstånd till
uppförande av vindkraftverk-----
Miljödomstolen hade avvisat bolagets ansökan
om tillstånd till uppförande av vindkraftverk
utan att förelägga bolaget att avhjälpa
bristerna i ansökan genom ett
kompletteringsföreläggande.
Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ansökan
pga. avsaknaden av samråd var ofullständig.
Inte heller var det möjligt för sökanden att
avhjälpa bristen genom att genomföra
samrådet i efterhand eftersom
samrådsförfarandet skall vara en integrerad
del av arbetet med att upprätta en
miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MÖD
fann att miljödomstolens beslut att avvisa
ansökan var riktigt då en godtagbar MKB är en
nödvändig processförutsättning. MÖD
framhöll dock att det bara är i undantagsfall
som en domstol eller myndighet skall avvisa
en ansökan utan att först ha förelagt sökanden
att avhjälpa eventuella brister.
NJA 1993 s. 231:Om föreskriven
ansökningsavgift inte erlagts, skall domstol
avvisa stämningsansökan utan att
dessförinnan pröva sin behörighet.
RH 2018:15:Delar av en stämningsansökan kan
avvisas om de till grund för enskilda yrkanden
åberopade omständigheterna är alltför
ofullständigt angivna.
RH 2004:25:Dödsbodelägare ingav till
tingsrätten en skrivelse rörande klander av
testamente inom sex månader från det att
testamentet delgavs honom. I skrivelsen
angavs ingen svarande. Efter
sexmånadersfristen angavs en
testamentstagare som svarande. Talan har
avvisats såsom för sent väckt.
AD 2010 nr 68:Fråga om avvisning av
stämningsansökan.
NJA 2006 s. 531:Fråga om en miljödomstol
skall avvisa en ansökan av en miljö- och
byggnämnd om utdömande av vite enligt
miljöbalken på grund av att föreskriven
ansökningsavgift inte har betalats.
RH 2003:50:Tingsrätten har avvisat en
stämningsansökan på grund av att
ansökningsavgiften inte betalats. Sedermera
har visats att inbetalning till tingsrättens
postgirokonto skett samma dag, okänt när på
dagen. Tingsrättens avvisningsbeslut har
undanröjts.
organisationsnummer Som det med hänsyn
NJA 1998 s. 23:En betalning som skett till visst
postgirokonto har ansetts fullgjord vid den
tidpunkt på dagen då Postgirot avslutat sina
bokföringsåtgärder.
NJA 2003 s. 217:En talan mot staten om
skadestånd under påstående att ett mål om
bl.a. skattetillägg inte avgjorts inom skälig tid
och att detta utgjort ett brott mot artikel 6:1 i
Europakonventionen har ansetts kunna tas
upp till prövning.
RH 1993:154:Sedan käranden i
stämningsansökan bl.a. yrkat jämkning av
testamente för laglotts utfående utan att ange
på vilket sätt jämkningen skulle ske, har
ansökningen avvisats, då den ansetts så
ofullständig att den inte utan väsentlig
olägenhet kunnat läggas till grund för en
rättegång.
NJA 1994 s. 473:Fråga huruvida ett yrkande om
avtalad rörlig ränta borde avvisas som inte
tillräckligt bestämt.
RH 2020:31:Fråga om hur många
ansökningsavgifter som ska tas ut när flera
kärande samtidigt har väckt talan mot en
svarande och målen ska handläggas i en
rättegång enligt bestämmelsen i 14 kap. 2 §
rättegångsbalken om obligatorisk kumulation.
RH 1996:112:Fråga om den processledning
som bör vidtas innan en stämningsansökan
avvisas med stöd av 42 kap. 4 § första stycket
rättegångsbalken när käranden genom
avvisningsbeslutet kan komma att lida en
rättsförlust.
NJA 1981 s. 1188:Fråga om stämningsansökan,
med därtill efter stämningens utfärdande
gjord komplettering är så bristfällig att
käromålet skall avvisas enligt grunderna för
42 kap 4 § 1 st RB.

3 kap. 8 § 2 st Förordning (1998:940) om
avgifter för prövning och tillsyn enligt
miljöbalken
16r § Firmalag (1974:156)
61a § Lag (1990:746) om
10 § Lag (2002:599) om grupprättegång
4 § Förordning (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna
Ändringar2
Ändrad: SFS 1987:448 (om avgifter vid de allmänna

domstolarna.), 1984:131 (om ändringar i
rättegångsbalken m.m.)
5 §
Avvisas ej ansökningen, skall rätten
utfärda stämning på svaranden att svara på
käromålet. Om kärandens framställning inte
innefattar laga skäl för käromålet eller om det
annars är uppenbart att detta är ogrundat, får
rätten dock genast meddela dom i målet utan att
stämning utfärdas.
Utfärdas stämning, skall denna delges

svaranden tillsammans med
stämningsansökningen och därvid fogade
handlingar. Lag (1984:131).
Kommentar
Kallas ibland "rättshaveristparagrafen".
Möjligheten att helt ignorera ogrundade
stämmningsansökningar ska dock enligt Högsta
domstolen användas mycket restriktivt enligt NJA
1998 s 278. I målet hade käranden begärt
skadestånd och åberopat grunder.
Rättsfall5
RH 1999:77:Bilagor till en stämningsansökan

har ansetts omfattade av sekretess enligt 8
kap. 17 § sekretesslagen (uppgifter om
enskilds affärs- eller driftsförhållanden).
Förbehåll enligt 14 kap. 10 § sekretesslagen,
innebärande förbud att utnyttja eller lämna
vidare de sekretessbelagda uppgifterna, har
dock ansetts inte kunna meddelas i samband
med att stämningsansökan med bilagor
delgavs svaranden.
NJA 2007 s. 125:Enligt ett lagakraftvunnet
utslag i mål om fastighetsbestämning har ett
markområde förklarats ingå i en
häradsallmänning. Utslaget har inte utgjort
hinder för ägaren av en annan fastighet att vid
allmän domstol föra talan om bättre rätt än
häradsallmänningen till markområdet, men
har ansetts ha prejudiciell betydelse i
tvistemålet Förutsättningar har därför funnits
att utan att utfärda stämning ogilla talan som
uppenbart ogrundad.
NJA 2003 s. 527:Talan om skadestånd mot
domare i HovR för påstådda kränkningar av
Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna har ogillats utan att stämning
utfärdats. (Jfr 2003 s. 217)
NJA 2013 s. 813:Fråga om det har funnits
förutsättningar att med tillämpning av 42 kap.
5 § rättegångsbalken ogilla ett käromål utan
att utfärda stämning. Begreppet uppenbart
ogrundat i bestämmelsen ska ges en tolkning
som svarar mot de låga krav som gäller för att
en tvist ska anses seriös och reell i den mening
som avses med artikel 6.1 i
Europakonventionen.
NJA 1998 s. 278:Fråga om förutsättningar
förelegat att med tillämpning av 42 kap 5 § 1 st
andra meningen RB ogilla käromål utan
utfärdande av stämning.
Ändringar1
Ändrad: SFS 1984:131 (om ändringar i

6 §
Utfärdas stämning, skall förberedelse i
målet äga rum.
Förberedelsen har till syfte att klarlägga
parternas yrkanden och invändningar samt de

omständigheter som parterna åberopar till
grund för sin talan,
i vad mån parterna är oense om åberopade
sakförhållanden,
vilka bevis som skall läggas fram och vad som
skall styrkas med varje bevis,
om ytterligare utredning eller andra åtgärder
behövs före målets avgörande och
om det finns förutsättningar för förlikning
eller annan samförståndslösning.
Rätten skall driva förberedelsen med
inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Så
snart det lämpligen kan ske bör rätten höra
parterna angående målets handläggning.
Rätten skall upprätta en tidsplan för målets

handläggning, om det inte på grund av målets
beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl är
obehövligt. Parterna skall fortlöpande kontrollera
att tidsplanen kan hållas såvitt gäller dem och
deras bevisning. Om en part bedömer att tidsplanen
inte kan hållas, skall detta genast anmälas till
rätten. Om rätten bedömer att tidsplanen inte kan
hållas, skall parterna underrättas om detta. Lag
(2006:465).
Prop. 1999/2000:26: Paragrafens andra stycke

innehåller reglerna om sådana tidsplaner för
handläggningen av tvistemål som har behandlats i
avsnitt 7. En tidsplan måste givetvis på ett eller
annat sätt dokumenteras av rätten för att fylla sin
funktion t.ex. om ett domarbyte sker. Tidsplanen är
inte formellt bindande men rätten kan utöva
påtryckningar på parterna för att förmå dem att
följa planen, t.ex. genom preklusionsförelägganden
enligt ...
Prop. 2005/06:99: Paragrafen anger syftet med

förberedelsen i tvistemål. Andra stycket har ändrats
på så sätt att det av punkt 5 framgår att ett av
förberedelsens syften är att klarlägga om det finns
förutsättningar för förlikning eller annan
samförståndslösning. Bestämmelsen avser såväl
dispositiva som indispositiva tvistemål (jfr
kommentaren till 17 §).
Rättsfall2
RH 1998:28:Yrkande om jämkning av ränta
enligt 8 § räntelagen (1975:635) har inte
behandlats i vederbörlig ordning vid
tingsrätten. Domen har undanröjts och målet
RH 1994:100:Sedan mål om
betalningsföreläggande av
kronofogdemyndigheten överlämnats till
tingsrätten, har tingsrätten, utan föregående
förberedelse, direkt utfärdat slutföreläggande
för svaranden vid äventyr att målet kunde
komma att avgöras i föreliggande skick.
Tingsrättens handläggning har ansetts utgöra
rättegångsfel. Tingsrättens dom har
undanröjts och målet återförvisats till
tingsrätten.

om mindre värden
Ändringar5

tingsrättsförfarande), 2006:459 (Nya
vårdnadsregler), 2006:465 (Nya vårdnadsregler)
7 §
Vid förberedelsen skall svaranden genast
avge svaromål. I detta skall anges
de invändningar om rättegångshinder som

svaranden vill göra,
i vad mån kärandens yrkande medges eller
bestrids,
om kärandens yrkande bestrids, grunden för
detta med yttrande rörande de
omständigheter, som käranden grundar sin
talan på, och med angivande av de
omständigheter som svaranden vill anföra
samt
uppgift om de bevis som svaranden åberopar
och om vad som skall styrkas med varje bevis.

samtidigt som svaromålet avges. Lag (1987:747).
Rättsfall1
NJA 2018 s. 929:Tredskodom i mål om avskilt

enskilt anspråk har undanröjts på grund av
rättegångsfel när svaranden felaktigt
tredskodomsförelagts och tredskodom
meddelats.
42 kap. 11 §, 42 kap. 9 § 2 st
4 kap. 8 § 2 st Lag (1974:371) om rättegången i
arbetstvister
8 §
Under förberedelsen skall parterna var för
sig ange de ytterligare omständigheter som de vill
anföra samt yttra sig över vad motparten anfört. De
skall också, i den mån det inte skett tidigare, uppge
de bevis som de vill åberopa och vad de vill styrka
med varje bevis. Skriftliga bevis som inte redan
företetts skall genast framläggas. Parterna är
skyldiga att på framställning av motparten uppge,
vilka andra skriftliga bevis de innehar.
Rätten skall, allt efter målets beskaffenhet,

vid förberedelsen verka för att tvistefrågorna blir
klarlagda och att parterna anger allt som de vill
åberopa i målet. Rätten skall genom frågor och
påpekanden försöka avhjälpa otydligheter och
ofullständigheter i parternas framställningar.
Rätten får bestämma att olika frågor eller
delar av målet skall behandlas var för sig vid
förberedelsen. Lag (1987:747).
Kommentar
5 p innebär ett undantag från muntlighetsprincipen

om endast rättsfrågan, inte bevisfrågan är tvistig.
Rättsfall7
NJA 1987 s. 450:Domvillobesvär. Fråga i visst
fall om HovR:s skyldighet att utöva materiell
processledning.
MÖD 2017:24:Anläggningsavgift för allmän
va-anläggning ----- I ett mål som
överlämnats från den nedlagda Va-nämnden
till mark- och miljödomstol ville
fastighetsägaren få fastställt att han inte
behövde betala anläggningsavgift för allmän
va-anläggning. Mark- och miljödomstolen
ogillade talan. Mark- och miljööverdomstolen
har undanröjt domen och återförvisat målet
till mark- och miljödomstolen. Mark- och
miljödomstolen har brustit i den materiella
processledningen genom att inte klarlägga
partens yrkanden och genom att inte pröva
alla invändningar han framställt och se till att
utredningen i målet fått den inriktning och
omfattning som den typen av mål kräver.
RH 1995:38:Skyldighet för hyresgäst att flytta
på den grund att hyresrätten är förverkad till
följd av dröjsmål med hyresbetalning
förutsätter att hyresavtalet sagts upp i laga
ordning och att hyresgästen på föreskrivet sätt
underrättats om sin rätt att få tillbaka
hyresrätten genom betalning. Underlåtenhet
att söka klarlägga vad hyresvärden gör
gällande i dessa hänseenden har ansetts
utgöra rättegångsfel.
NJA 1987 s. 766:Ett kontokortsföretag yrkade
vid TR:n betalning av en borgensman på grund
av inköp som enligt ingivna fakturor hade
gjorts med användning av kontokort. Under
handläggningen vid TR:n uppgav företaget av
misstag fakturornas datum såsom tidpunkter
för inköpen, och dessa felaktiga uppgifter kom
att läggas till grund för såväl TR:ns som
HovR:ns prövning av målet. Sedan företaget i
HD rättat uppgifterna uppkommer fråga,
huruvida otillåten ändring av talan enligt 13
kap 3 § RB har skett eller, om så inte är fallet,
55 kap 13 § samma balk skall tillämpas. Jfr
även 42 kap 8 § 2 st och 43 kap 4 § RB.
NJA 2004 s. 561:Fråga om en borgenär med en
fordran utan förmånsrätt, som också ställt
säkerhet för konkursbolagets skuld, har haft
rätt att överklaga beslut om fastställande av
arvode till konkursförvaltare och av
utdelningsförslag. - Fråga om förekommet
rättegångsfel kan antas ha inverkat på målets
utgång.
NJA 2014 s. 212:När ett mål har kommit så
långt som till huvudförhandling i hovrätten,
ska materiell processledning i praktiken inte
behöva tillgripas. Ifall hovrätten under
förhandlingen gör bedömningen att en parts
talan är oklar i något avseende och därför
ställer frågor om detta ankommer det på
rätten att säkerställa att talan sedan har
uppfattats korrekt, med beaktande av
rättegången i tingsrätten och vad som har
förekommit under hovrättens förberedelse av
målet.
NJA 1990 s. 617:Sedan hyresnämnd genom ett
beslut ogillat yrkanden av ett dödsbo dels om
överlåtelse av hyresrätt till en
bostadslägenhet, dels om förlängning av
hyresavtalet, yrkade dödsboet vid
bostadsdomstolen bifall till
överlåtelseyrkandet. Bostadsdomstolen
begränsade sin prövning till detta yrkande
utan att klarlägga om dödsboet frånfallit
förlängningsyrkandet. Bostadsdomstolens
beslut har undanröjts på grund av domvilla.

om mindre värden
Ändringar1
Ändrad: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till

riksdagen med förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken m m )
8 a § har upphävts genom lag (1987:747).
9 §
Förberedelsen sker vid sammanträde eller
genom skriftväxling eller annan handläggning. Om
det är lämpligt, får olika former av förberedelse
förenas.
Svaromål enligt 7 § skall avges skriftligen, om

det inte med hänsyn till målets beskaffenhet är
lämpligare att svaromålet avges vid ett
sammanträde.
När ett skriftligt svaromål har kommit in till

rätten, skall sammanträde hållas så snart som
möjligt, om det inte med hänsyn till målets
beskaffenhet är lämpligare med fortsatt
skriftväxling.
Om sammanträde hålls, skall förberedelsen

om möjligt avslutas vid detta. Om så inte kan ske,
skall förberedelsen fortsätta genom skriftväxling
eller vid ett nytt sammanträde. Lag (1987:747).
11 §
I mål där förlikning om saken är tillåten
får svaranden föreläggas att skriftligen avge
svaromål enligt 7 § vid påföljd att tredskodom
annars kan komma att meddelas mot honom. I
föreläggandet skall anges vad svaranden enligt 44
kap.7 a eller 7 b § skall iaktta för att tredskodom
inte skall kunna meddelas mot honom. I
föreläggandet skall anges när tredskodom kan
komma att meddelas.
I mål där förlikning om saken är tillåten får

käranden, om han underlåter att medverka i målet,
föreläggas att senast en viss dag ange om han
vidhåller sin talan vid påföljd att tredskodom
annars kan komma att meddelas mot honom. I
föreläggandet skall anges när tredskodom kan
komma att meddelas. Lag (2000:172).
Prop. 1999/2000:26: I andra stycket ges en
möjlighet att – vid påföljd av att tredskodom kan
komma att meddelas – förelägga en kärande som
inte medverkar i processen att ange om han eller
hon vidhåller sin talan. En förutsättning för att ett
tredskodomsföreläggande skall få utfärdas är att
käranden underlåtit att agera i målet, exempelvis
genom att inte svara på
kompletteringsförelägganden. Ett föreläggande
kan också utfärdas om käranden i något skede i
målet uttalat att han eller hon inte vill fortsätta
processen ...
Rättsfall4

meddelats.
RH 1995:27:Föreläggande om skriftligt
svaromål vid äventyr av tredskodom i ett mål
om underhållsbidrag har i visst fall ansetts
NJA 1989 s. 487:Sedan gäldenären i mål om
betalningsföreläggande ansökt om
återvinning och utvecklat grunderna för sitt
bestridande samt borgenären yttrat sig
däröver förelade TR:n gäldenären att avge
skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom
och meddelade därefter sådan dom när denne
inte hördes av inom förelagd tid. TR:ns
handläggning har ansetts utgöra grovt
rättegångsfel.
NJA 2015 s. 275:Återställande av försutten tid.
En tredskodom meddelades flera veckor efter
det att tiden för skriftligt svaromål hade löpt
ut. Tiden för att söka återvinning av
tredskodomen har återställts när sökanden
påstått att domen inte kommit fram. (Jfr NJA
2012 s. 435.)
Ändringar2

anledning av den nya summariska processen,
m.m.), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i
allmän domstol)
12 §
skall parterna föreläggas att inställa sig till ett
sammanträde vid påföljd att tredskodom annars
kan komma att meddelas. Parter som skall infinna
sig personligen skall också föreläggas vite. Parter
som skall höras i bevissyfte skall dessutom
föreläggas att infinna sig personligen vid
sammanträdet vid påföljd att tredskodom annars
kan komma att meddelas. Avser sammanträdet en
fråga om rättegångshinder, tillämpas i stället andra
stycket.
I mål där förlikning om saken inte är tillåten,

skall käranden föreläggas att inställa sig till ett
sammanträde vid påföljd att käromålet annars
förfaller. En kärande som skall infinna sig
personligen skall också föreläggas vite. En kärande
sammanträdet vid påföljd att käromålet annars
förfaller. Svaranden skall föreläggas vite.
Om det behövs, skall det i kallelsen anges vad
som skall behandlas vid sammanträdet. Lag
(2005:683).
Kommentar
I dispositiva mål kan domstolen ta till ett effektivt

medel mot sådana parter som inte inställer sig till
sammanträden eller som inte lämnar in svaromål i
tid nämligen utfärda föreläggande vid påföljd av
tredskodom om parten inte följer föreläggandet.
Tredskodom meddelas inte automatiskt utan part
måste framställa yrkande enligt 44 kap 2 §.
42 kap. 21 §, 43 kap. 11 § 4 st
Ändringar1

13 §
Vid sammanträde får parterna ge in eller
läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga
anföranden endast om rätten finner att det skulle
underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt
vara till fördel för handläggningen. Lag (1987:747).
14 §
Om det är till fördel för utredningen i
målet, bör rätten före sammanträde eller fortsatt
skriftväxling tillställa parterna en förteckning över
de frågor som bör tas upp under den fortsatta
handläggningen.
Parterna skall före ett sammanträde sätta sig

in i saken på sådant sätt att något ytterligare
sammanträde för förberedelse om möjligt inte
behövs. Lag (1987:747).
15 §
Är saken sådan att förlikning därom är
tillåten, får en part föreläggas att slutligt
bestämma sin talan och uppge de bevis han
åberopar, om det är påkallat med hänsyn till hur
parten utfört sin talan tidigare under målets
handläggning. Efter det att tiden för sådant
yttrande har gått ut, får parten inte åberopa någon
ny omständighet eller något nytt bevis, om han inte
gör sannolikt att han har haft giltig ursäkt för sin
underlåtenhet att åberopa omständigheten eller
beviset tidigare Lag (1987:747)
Kommentar
Denna paragraf reglerar s.k.

preklusionsföreläggande.
Rättsfall1
NJA 2006 s. 326:Frågor om tillämpning av

preklusionsreglerna i 42 kap. 15 § och 43 kap.
10 § rättegångsbalken.
14 kap. 7 § 2 st
marknadsdomstolar
6 § 1 st 8 p Förordning (1997:139) om
försöksverksamhet med förändrad
beredningsorganisation vid tingsrätterna
15 a §
får tingsrätten meddela parterna att förberedelsen
vid en viss senare tidpunkt skall anses vara
avslutad. I sådant fall får efter den tidpunkten en
part åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis
endast om
parten gör sannolikt att han har haft en giltig
ursäkt att inte åberopa omständigheten eller
beviset tidigare eller
målets prövning inte fördröjs i någon
väsentlig mån, om åberopandet tillåts.
I meddelandet skall parterna upplysas om den

verkan som meddelandet har. Lag (2000:172).
Prop. 1999/2000:26: Paragrafen, som är ny, avser

den möjlighet till preklusion av nya
omständigheter och bevis som har behandlats i
avsnitt 8. För preklusion krävs att målet är
dispositivt och att tingsrätten meddelat parterna
att förberedelsen skall anses vara avslutad vid en
viss tidpunkt. Meddelandet förutsätter inte att
parterna har visat prov på någon försumlighet i
processföringen. Regeln om meddelande är
fakultativ, dvs. den lägger ...
Rättsfall1
RH 2013:28:Hovrätten har tillåtit part att,

inom ramen för åberopad syn, klippa sönder
(avlägsna del av) synföremålet på visst sätt.
Hovrättens bedömning innefattar bl.a. frågan
om åtgärden innebär åberopande av ny
bevisning.
14 kap. 7 § 2 st
marknadsdomstolar
Ändringar1
Införd: SFS 2000:172 (Effektivisering av

förfarandet i allmän domstol)
16 §
Rätten ska göra en skriftlig
sammanställning av parternas yrkanden och
invändningar samt de omständigheter som dessa
grundas på om det inte på grund av målets
beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl
saknas behov av en sammanställning. Rätten får
förelägga parterna att lämna underlag för
sammanställningen. Innan förberedelsen avslutas
ska parterna ges tillfälle att yttra sig över
sammanställningen. Lag (2016:37).

skriftliga sammanställningar av parternas
ståndpunkter i tvistemål. Övervägandena finns i
avsnitt 6.
Ändringar2
17 §
Rätten ska verka för att parterna förliks
eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning,
om det inte är olämpligt med hänsyn till målets
beskaffenhet och övriga omständigheter.
Rätten får vid tillämpning av första stycket, i

ett mål där förlikning om saken är tillåten, besluta
om särskild medling, om parterna samtycker till
det. I sådant fall ska rätten förelägga parterna att
inställa sig till ett sammanträde inför medlare som
förordnas av rätten och ange inom vilken tid
medlingen senast ska vara slutförd. Rätten får
förlänga tidsfristen om det finns särskilda skäl för
det. Lag (2011:861).
Prop. 2005/06:99: I paragrafen anges att rätten har

en skyldighet att verka för att parterna förliks eller
på annat sätt uppnår en samförståndslösning.
Bestämmelsen har ändrats så att den även omfattar
indispositiva tvistemål. Övervägandena finns i
avsnitt 11.1.
Skyldigheten att försöka få parterna att komma
överens i samförstånd gäller för alla indispositiva
mål, men målets beskaffenhet kan naturligtvis
innebära att ...
Prop. 2010/11:128: Paragrafen reglerar domstolens

skyldighet att verka för en samförståndslösning.
Övervägandena finns i avsnitten 6.2–6.4.
Paragrafen genomför delvis artikel 3 och artikel 5 i
medlingsdirektivet.
Genom ändringen i första stycket skärps rättens

skyldighet att verka för att parterna kommer
överens. Enligt den nya lydelsen gäller en
presumtion för att frågan om förlikning eller annan
samförståndslösning ska väckas av rätten. Endast i
fall där det av någon anledning framstår ...
Rättsfall1
RH 2011:30:Fråga om en domares agerande

och uttalande i samband med enskilda
förlikningsdiskussioner har varit ägnade att
rubba förtroendet för domarens opartiskhet i
målet.
18 § Rättshjälpslag (1996:1619)
9 § 2 st 8 p Rättshjälpslag (1972:429)
20 § Rättshjälpsförordning (1979:938)
Ändringar2
Ändrad: SFS 2011:861 (Medling och förlikning -

ökade möjligheter att komma överens), 2006:459
(Nya vårdnadsregler)
17 a §
I 56 kap.13--15 §§ finns bestämmelser
om att tingsrätten får hänskjuta en fråga till
prövning av Högsta domstolen. Lag (1994:1034).
Ändringar2
Införd: SFS 1989:352 (om högsta domstolen och

rättsbildningen)

Ändrad: SFS 1994:1034 (Enhetliga regler fér

överklagande till hovrätt och Högsta domstolen
m.m.)
18 §
Ett mål avgörs efter huvudförhandling.
Utan sådan förhandling får rätten dock
avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,

meddela tredskodom,
meddela dom i anledning av talan som
medgivits eller eftergivits
stadfästa förlikning och
även i annat fall meddela dom, om
huvudförhandling inte behövs med hänsyn till
utredningen i målet och inte heller begärs av
någon av parterna.
Innan ett mål avgörs med stöd av första

stycket 5, skall parterna, om de inte kan anses
redan ha slutfört sin talan, beredas tillfälle till
detta.
Innan ett mål avgörs genom tredskodom

enligt 44 kap.7 a eller 7 b §, gäller vad som sägs i
andra stycket i fråga om käranden.
Innan ett mål avgörs genom tredskodom
enligt 44 kap. 7 c §, gäller vad som sägs i andra
stycket i fråga om svaranden. Lag (2000:172).
Prop. 1999/2000:26: Innan ett mål avgörs enligt

den nya bestämmelsen i 44 kap. 7 c § skall
svaranden ges tillfälle att yttra sig slutligt. Detta
har föranlett en ny bestämmelse i ett nytt fjärde
stycke.
Rättsfall4
RH 1993:89:En tingsrätt har meddelat en

deldom över en medgiven del av ett käromål
utan att dessförinnan ha berett svaranden
tillfälle att yttra sig över kärandens begäran
om deldom. Förfarandet har inte ansetts
felaktigt.
tingsrätten.
NJA 1999 s. 92:I ett som mellandom rubricerat
avgörande har en TR avgjort ett mål i dess
helhet. Då parterna endast beretts tillfälle att
slutföra sin talan såvitt avsåg
mellandomstemat har sådant rättegångsfel
ansetts föreligga att det funnits synnerliga
skäl för prövningstillstånd i HovR:n.
RH 2015:19:Fråga om regleringen i 7 kap. 50 §
aktiebolagslagen medför att domstolen ska
göra en talerättsprövning och avvisa
käromålet på grund av rättegångshinder för
det fall en obehörig person för en talan om
klander av bolagsstämmobeslut.

Ändringar3

anledning av den nya summariska processen
m.m.), 2000:172 (Effektivisering av förfarandet i
allmän domstol), 1987:747 (om ett reformerat
19 §
Erfordras, för att bevisningen skall vara
på en gång tillgänglig vid huvudförhandlingen, att
yttrande inhämtas av sakkunnig, skriftligt bevis
företes, föremål tillhandahålles för syn eller
besiktning eller annan förberedande åtgärd
vidtages, skall beslut därom meddelas under
förberedelsen.
Skall bevis upptagas utom

huvudförhandlingen, bör ock förordnande därom
meddelas under förberedelsen
Vill part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages,
skall han, så snart ske kan, göra framställning
därom hos rätten.
20 §
Huvudförhandling för handläggning av
rättegångsfråga eller del av saken, som kan avgöras
särskilt, får hållas även om förberedelsen av målet i
övrigt inte har avslutats.
Huvudförhandlingen får med parternas

samtycke hållas i förenklad form, om det är möjligt
med hänsyn till reglerna i 43 kap. 2 §. Sådan
huvudförhandling kan äga rum i omedelbart
samband med förberedelsen eller, under
förutsättning att samma domare sitter i rätten,
inom femton dagar från den dag då den muntliga
förberedelsen avslutades. Oavsett parternas
samtycke får huvudförhandling i förenklad form
hållas i omedelbart samband med förberedelsen,
om saken är uppenbar.
Vid huvudförhandling i förenklad form skall

vad som ägt rum under det sammanträde då den
muntliga förberedelsen avslutades anses ha ägt
rum även vid huvudförhandlingen utan att det
behöver upprepas vid denna. Lag (2005:683).
Prop. 1999/2000:26: Av skäl som anges i avsnitt 7
har bestämmelsen i paragrafen om att tiden för
huvudförhandlingen skall bestämmas när
förberedelsen avslutats tagits bort.
Rättsfall1
NJA 1984 s. 80:Underlåtenhet av domare att

lämna underrättelse om begånget fel från
domstolens sida har ansetts ej utgöra
myndighetsutövning och därför inte kunna
medföra straffansvar enligt 20 kap 1 § BrB. På
motsvarande sätt har bedömts meddelande till
parterna om ifrågasatt rättelse enligt 17 kap 15
§ RB. Fråga också huruvida visst
handläggningsfel - företagande av tvistemål
till omedelbar huvudförhandling i strid med 42
kap 20 § 2 st RB - var att anse som grovt
oaktsamt i straffbestämmelsens mening.
Ändringar3

21 §
I fråga om kallelse till huvudförhandling
gäller 12 §. Lag (1987:747).
Ändringar1

22 §
Vill part vid huvudförhandlingen
åberopa bevis, som han icke uppgivit under
förberedelsen, skall han omedelbart giva rätten och
motparten underrättelse om beviset och vad han
vill styrka därmed.
43 Kap. Om huvudförhandling
Kommentar
50 kap. 17 §, övg. best. SFS 2000:172 3 p

Ändringar4

tingsrättsförfarande), 2016:37 (En modernare
rättegång II)
1 §
Då målet uppropas, skall rätten inhämta
upplysning, huruvida hinder möter för målets
företagande till slutlig handläggning.
50 kap. 17 §
2 §
Huvudförhandlingen skall inställas och
utsättas till annan dag:
om part, som finnes böra närvara personligen,

inställt sig allenast genom ombud;
om vittne eller sakkunnig, som finnes böra
höras, icke är tillstädes;
om part vill anföra nytt viktigt skäl eller
åberopa nytt bevis och motparten finnes vara i
behov av anstånd för att bemöta vad parten vill
andraga; eller
om hinder eljest möter för målets företagande
till slutlig handläggning.
Kan det antagas, att hindret kommer att

undanröjas före handläggningens slut, må
huvudförhandling hållas.
42 kap. 20 § 2 st, 43 kap. 3 §
3 §
Om det finns ett sådant hinder mot
huvudförhandling som avses i 2 §, får
förhandlingen ändå påbörjas om det kan antas att
hindret kommer att undanröjas utan att en ny
huvudförhandling behöver hållas enligt 11 § tredje
stycket och en uppdelning av förhandlingen inte är
olämplig med hänsyn till målets beskaffenhet.
Om huvudförhandlingen ställs in, får rätten

ändå ta upp muntlig bevisning om svaranden har
delgetts stämning och den som ska höras finns
tillgänglig och det är lämpligt.
Om det är av synnerlig vikt för utredningen,

får även annan handläggning ske i anslutning till
bevisupptagning enligt andra stycket.
Om bevisning upptas med stöd av andra eller
tredje stycket, gäller i tilllämpliga delar det som
föreskrivs om bevis som upptas utom
huvudförhandlingen. Lag (2016:37).
Prop. 1999/2000:26: I paragrafen finns

bestämmelser om hur rätten skall agera då det
föreligger hinder mot huvudförhandling enligt 2 §.
I anslutning till den föreslagna regleringen i 11 §
har första stycket justerats språkligt. Hänvisningen
till 11 § andra stycket har ersatts av en hänvisning
till tredje stycket.
övg. best. SFS 2000:172 3 p, 36 kap. 19 § 2 st
Ändringar3
Ändrad: SFS 2000:172 (Effektivisering av

förfarandet i allmän domstol), 1987:747 (om ett
4 §
Rätten skall se till att ordning och reda
iakttas vid handläggningen. Rätten kan bestämma
att olika frågor eller delar av målet skall behandlas
var för sig eller att i övrigt avvikelser skall göras
från den ordning som föreskrivs i 7--9 §§.
Rätten skall också se till att målet blir utrett

efter vad dess beskaffenhet kräver och att inget
onödigt dras in i målet. Genom frågor och
påpekanden skall rätten försöka avhjälpa
otydligheter och ofullständigheter i de uttalanden
som görs. Lag (1987:747).
Rättsfall2
ställer frågor om detta, ankommer det på
målet.
id TR b t l i b å d
5 §
Förhandlingen skall vara muntlig.
Parterna får ge in eller läsa upp skriftliga inlagor
eller andra skriftliga anföranden endast om rätten
finner att det skulle underlätta förståelsen av ett
anförande eller i övrigt vara till fördel för
handläggningen.
Det som en part har anfört under

förberedelsen får dock läsas upp, om de uppgifter
som parten lämnar vid förhandlingen avviker från
de uppgifter som parten lämnat under
förberedelsen eller parten låter bli att yttra sig eller
det finns något annat särskilt skäl. Lag (2005:683).
Kommentar
Denna bestämmelse, tillsammans med 46 kap. 5 §,

är ett uttryck för muntlighetsprincipen
Ändringar2

6 §
Part skall sanningsenligt redogöra för de
omständigheter han åberopar i målet och uttala sig
om de av motparten anförda omständigheterna
samt besvara framställda frågor.
Lämnar part uppgift, som strider mot vad han

tidigare anfört, eller förekommer eljest motsägelse
i parts uppgifter, skall han uppmanas att förklara
sig däröver.
50 kap. 17 §
7 §
Vid huvudförhandlingen skall rätten
inledningsvis, om det är lämpligt, kort redogöra för
tvisteläget och för vad som skall behandlas vid
förhandlingen.
Därefter skall käranden framställa sitt

yrkande. Svaranden skall ange om yrkandet medges
eller bestrids. Vardera parten skall sedan utveckla
sin talan och yttra sig över det som motparten har
anfört.
Om huvudförhandlingen hålls trots att ena

parten har uteblivit, skall rätten i den mån det
behövs se till att det som parten tidigare har anfört
läggs fram ur handlingarna
Framställningar enligt andra och tredje
styckena får ske genom hänvisningar till
handlingar i målet, om rätten finner det lämpligt.
Lag (2005:683).
43 kap. 4 §
Ändringar1

8 §
Sedan parterna utvecklat sin talan, ska
bevisningen läggas fram.
Om en part ska höras i bevissyfte, bör förhöret

hållas innan vittnesbevisning tas upp om den
omständighet som förhöret gäller.
Bevisningen får läggas fram genom

hänvisningar till ljud- och bildupptagningar och
andra handlingar i målet, om rätten finner det
lämpligt. Lag (2016:37).
bevisningens framläggande vid en
huvudförhandling i tvistemål. Övervägandena finns
i avsnitt 7.2.
Rättsfall2

NJA 2018 s. 1062:Fråga om prövningstillstånd i
hovrätten när ny bevisning ger anledning att
betvivla riktigheten av tingsrättens dom och
bevis-ningen bör tillåtas i följd av bristande
materiell processledning i tingsrätten.
Ändringar3

9 §
Sedan bevisningen har lagts fram får
parterna hålla slutanföranden. Lag (2005:683).
43 kap. 4 §
Ändringar1

10 §
Om en part under huvudförhandlingen
ändrar eller gör tillägg till tidigare lämnade
uppgifter eller om han åberopar omständigheter
eller bevis som han inte uppgett före
förhandlingens början, får det nya materialet
lämnas utan avseende, om det kan antas att parten
genom detta förfarande försöker förhala
rättegången eller överrumpla motparten eller att
parten annars handlar i otillbörligt syfte eller av
grov vårdslöshet. Lag (1987:747).
Rättsfall2
NJA 2006 s. 326:Frågor om tillämpning av
preklusionsreglerna i 42 kap. 15 § och 43 kap.
10 § rättegångsbalken.
bevisning.
Ändringar1

11 §
Huvudförhandlingen skall genomföras
utan onödiga uppehåll och så långt möjligt i ett
sammanhang.
Om huvudförhandlingen inte kräver mer än

tre dagar, skall den genomföras inom loppet av en
vecka. I andra fall skall förhandlingen pågå minst
tre dagar per vecka.
Om det finns särskilda skäl med hänsyn till

målets omfattning, huvudförhandlingens längd
eller andra särskilda omständigheter, får uppehåll
göras i större omfattning än vad som följer av
andra stycket. Ny huvudförhandling skall hållas,
om uppehåll i förhandlingen gjorts i sådan
omfattning att syftet med en sammanhållen
huvudförhandling väsentligen gått förlorat.
I fråga om föreläggande i kallelse till en

senare förhandling gäller vad som sägs i 42 kap. 12
§. Om ett mål sätts ut till fortsatt
huvudförhandling, får i stället för föreläggande
enligt 12 § första stycket en part föreläggas att
inställa sig vid påföljd att annars tredskodom kan
komma att meddelas mot honom eller målet
avgöras utan hinder av hans utevaro. Lag
(2000:172).
Kommentar
är ett uttryck för koncentrationsprincipen
övg. best. SFS 2000:172 3 p
Ändringar2
reformerat tingsrättsförfarande)
12 §
Då mål utsättes till fortsatt eller ny
huvudförhandling, äge rätten, för att målet vid
denna skall kunna slutföras, förordna, att
förberedelse skall ånyo äga rum, samt meddela
erforderliga föreskrifter därom.
13 §
Vid en fortsatt huvudförhandling ska
handläggningen fortsätta där den slutade vid den
tidigare förhandlingen.
Vid en ny huvudförhandling ska målet företas
till fullständig handläggning. Bevis som har tagits
upp vid den tidigare handläggningen ska tas upp på
beviset. Om ett förhör som har tagits upp vid den
tidigare handläggningen kan läggas fram genom en
ljud- och bildupptagning, får det tas upp på nytt
endast om ytterligare frågor behöver ställas eller
om det finns särskilda skäl. I mål där förlikning om
saken är tillåten krävs det dessutom att någon av
parterna begär att beviset tas upp på nytt. Om ett
bevis inte tas upp på nytt, ska det läggas fram på
lämpligt sätt. Lag (2016:37).
Prop. 1999/2000:26: I paragrafens andra stycke ges

regler om bevisupptagning vid ny
huvudförhandling. Om ett bevis inte tas upp på nytt
vid den nya huvudförhandlingen skall det enligt
hittills gällande regler förebringas genom protokoll
eller på annat lämpligt sätt. Bestämmelserna i 6
kap. innebär att ett protokoll inte alltid behöver
föras (se avsnitt 9). Lydelsen av den sista meningen
har mot den bakgrunden ändrats på så sätt att ...
Prop. 2015/16:39: Paragrafen innehåller

bestämmelser om fortsatt och ny
huvudförhandling i tvistemål. Övervägandena finns
i avsnitt 5.2.
Ändringar4

rättegång II)
14 §
Om rätten sedan huvudförhandlingen
avslutats finner att det är nödvändigt att
komplettera utredningen innan målet avgörs, får
fortsatt eller ny huvudförhandling hållas enligt
reglerna i detta kapitel. Är kompletteringen av
enkel beskaffenhet, får rätten dock efter samråd
med parterna i stället besluta att utredningen skall
inhämtas på annat lämpligt sätt. Lag (1987:747).
Rättsfall3
AD 1993 nr 91:l mål vid tingsrätt om

uppsägning av anställningsavtal har
svaranden gjort invändning om att kärandens
talan gått förlorad på grund av preskription.
Efter avslutandet av huvudförhandling i målet
har svaranden begärt att fortsatt
huvudförhandling skall hållas eftersom han
erinrat sig att preskriptionsavbrott skett på
sätt som tidigare inte uppgivits i målet.
Tingsrätten avslog framställningen. Fråga i
arbetsdomstolen huruvida rättegångsfel
förekommit i tingsrätten.
materiell processledning i tingsrätten.
AD 2007 nr 88:En visstidsanställd arbetstagare
blev under tid då hon på sin arbetsplats deltog
i en av hennes fackliga organisation utlyst
stridsåtgärd, erbjuden ett vikariat på en annan
arbetsplats. Hon underrättades samtidigt om
att hon på grund av arbetsbrist inte kunde få
fortsatt arbete efter det att detta vikariat
upphört. Fråga bl.a. om arbetsgivaren gjort sig
skyldig till föreningsrättskränkning.
Ändringar1
Införd: SFS 1987:747 (om ett reformerat

44 kap. Om parts utevaro m.
m.
Kommentar
42 kap. 11 §, 42 kap. 18 § 3 st, 53 kap. 1 §

3 kap. 5 § 1 st 2 p Utsökningsbalk (1981:774)
arbetstvister
15 § 2 st Lag (1974:8) om rättegången i
tvistemål om mindre värden
Ändringar3

1996:1024 (None)
1 §
Uteblir båda parterna från ett
sammanträde under förberedelsen, skall målet
avskrivas. Lag (2005:683).
44 kap. 4 §
arbetstvister
Ändringar1

2 §
Uteblir, i mål där förlikning om saken är
tillåten, ena parten från ett sammanträde under
förberedelsen och har den uteblivne förelagts att
inställa sig vid påföljd att tredskodom annars kan
komma att meddelas, skall sådan dom meddelas
mot honom eller henne, om motparten yrkar det.
Yrkas inte tredskodom, skall målet avskrivas.
Är det svaranden som uteblir, får dock på

yrkande av käranden målet sättas ut till ett nytt
sammanträde. Inställer sig svaranden inte heller
till detta sammanträde, gäller första stycket.
Första och andra styckena tillämpas också när

en part, som har förelagts att infinna sig
personligen vid sammanträdet vid påföljd av
tredskodom inte följer föreläggandet
Avser sammanträdet en fråga om
rättegångshinder, tillämpas 3 § i stället för första-
tredje styckena. Lag (2005:683).
Kommentar
Om part uteblir i ett dispositivt tvistemål och andra

parten har rätt till tredskodom så meddelas den
inte om inte parten yrkar tredskodom.
Rättsfall1
RH 2005:19:Tingsrätt har inte ägt fatta beslut
om avskrivning sedan käranden infunnit sig
till utsatt huvudförhandling men kort därefter
obstruerat och avlägsnat sig.

arbetstvister
Ändringar1
3 §
Uteblir, i mål där förlikning om saken inte
är tillåten, käranden från ett sammanträde under
förberedelsen och har han eller hon förelagts att
inställa sig vid påföljd att käromålet annars
förfaller, skall målet avskrivas.
Första stycket tillämpas också när en kärande,

som har förelagts att infinna sig personligen vid
sammanträdet vid påföljd att käromålet annars
förfaller, inte följer föreläggandet.
Uteblir svaranden och har vite förelagts, får
rätten i stället för att förelägga nytt vite besluta att
svaranden skall hämtas till rätten antingen
omedelbart eller till en senare dag. Lag (2005:683).
44 kap. 4 §, 44 kap. 2 § 4 st
Ändringar1

4 §
Om en part uteblir eller underlåter att
infinna sig personligen vid en huvudförhandling,
tillämpas 1-3 §§.
Har en part förelagts att inställa sig eller

infinna sig personligen vid påföljd att tredskodom
annars kan komma att meddelas eller att målet kan
avgöras även om parten uteblir, och meddelas inte
tredskodom, får rätten på yrkande av den part som
har inställt sig ändå genomföra
huvudförhandlingen. Framställs inte något sådant
yrkande, skall målet avskrivas. Lag (2005:683).
Rättsfall1
RH 2005:19:Tingsrätt har inte ägt fatta beslut
om avskrivning sedan käranden infunnit sig
till utsatt huvudförhandling men kort därefter
obstruerat och avlägsnat sig.
Ändringar1

5 §
Kommer part tillstädes genom ombud, då
föreläggande meddelats honom vid vite att infinna
sig personligen, och är saken sådan, att förlikning
därom ej är tillåten, äge rätten i stället för att
förelägga nytt vite förordna, att han skall hämtas
till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.
6 §
Har vite förelagts part eller skall part
hämtas till rätten och finnes hämtning ej kunna
ske, må dock förberedelsen avslutas eller målet
avgöras utan hinder av att parten kommit tillstädes
allenast genom ombud eller uteblivit.
7 §
Uteblir en part från ett sammanträde där
en rättegångsfråga skall prövas, får frågan ändå
prövas, om handläggningen av målet skall
fortsätta. Lag (2005:683).
Ändringar1

7 a §
Underlåter svaranden att följa ett
föreläggande att skriftligen avge svaromål vid
påföljd att tredskodom annars kan komma att
meddelas mot honom, får sådan dom meddelas, om
inte käranden har motsatt sig det.
Svaranden skall anses ha följt ett föreläggande
att avge svaromål, om han klargjort sin inställning
till kärandens yrkande och angett skäl som kan
vara av betydelse vid prövning av saken. Lag
(1987:747).
Kommentar
Sedan gäldenären i mål om betalningsföreläggande

ansökt om återvinning och utvecklat grunderna för
sitt bestridande samt borgenären yttrat sig däröver
förelade tingsrätten gäldenären att avge skriftligt
svaromål vid påföljd av tredskodom och meddelade
därefter sådan dom när denne inte hördes av inom
förelagd tid. Handläggning har ansetts utgöra grovt
rättegångsfel enligt NJA 1989 s. 487.
Rättsfall4

meddelats.
RH 1995:27:Föreläggande om skriftligt
svaromål vid äventyr av tredskodom i ett mål
om underhållsbidrag har i visst fall ansetts
inte hördes av inom förelagd tid. TR:ns
rättegångsfel.
2012 s. 435.)
42 kap. 11 §, 42 kap. 18 § 3 st
arbetstvister
Ändringar1

7 b §
Har käranden grundat sitt yrkande på ett
skriftligt fordringsbevis eller på en skriftlig
utfästelse som rör annan fullgörelse än betalning,
får tredskodom meddelas även om svaranden efter
föreläggande att skrift-ligen avge svaromål vid
påföljd av tredskodom uppfyllt vad som sägs i 7 a §
andra stycket men inte förmått visa sannolika skäl
för sin inställning.
Tredskodom enligt första stycket får inte
meddelas
om kärandens yrkande grundas på ett

ömsesidigt förpliktande avtal och svaranden
gör invändning om vederlaget,
om tredskodom har meddelats tidigare i
saken, eller
om käranden motsätter sig det. Lag
(1996:1024).
42 kap. 11 §, 42 kap. 18 § 3 st
Ändringar2
Införd: SFS 1990:747 (om ny summarisk process)

Ändrad: SFS 1996:1024 (None)
7 c §
Om käranden inte följer ett föreläggande
enligt 42 kap. 11 § andra stycket att ange om han
vidhåller sin talan, får tredskodom meddelas mot
honom. Lag (2000:172).
Prop. 1999/2000:26: Bestämmelsen är ny (se

avsnitt 11.1) och innebär att tredskodom kan
meddelas mot en kärande som inte följer ett
föreläggande enligt 42 kap.
11 § andra stycket att ange om talan vidhålls.

Föreläggandet skall anses ha följts i samtliga fall
där käranden svarar, alltså både ...
42 kap. 18 § 4 st
Ändringar1
Införd: SFS 2000:172 (Effektivisering av

8 §
Då tredskodom meddelas mot käranden,
skall käromålet ogillas, såvitt ej detta medgivits av
svaranden eller det eljest uppenbart framgår, att
käromålet är grundat.
Tredskodom mot svaranden skall grundas på

kärandens framställning av omständigheterna i
målet, såvitt svaranden erhållit del av
framställningen och den ej strider mot förhållande,
som är allmänt veterligt. I den mån
framställningen ej innefattar laga skäl för
käromålet eller det eljest uppenbart framgår, att
käromålet är ogrundat, skall det ogillas.
Domen skall betecknas som tredskodom.
Rättsfall1

ätt å f l ä d f l kti t
meddelats.

9 §
Part, mot vilken tredskodom meddelats,
får hos den rätt där talan väckts söka återvinning
inom en månad från den dag då domen
meddelades. Om återvinning inte söks står domen
fast i den del den gått parten emot
Ansökan om återvinning skall göras
skriftligen. Har tredskodom meddelats utan
huvudförhandling, bör ansökan innehålla allt som
behövs från sökandens sida för förberedelsens
fullföljande. Lag (2000:172).
Prop. 1999/2000:26: Paragrafens första stycke har

ändrats så att fristen för ansökan om återvinning
av tredskodom inte längre räknas från den dag då
tredskodomen delgavs parten utan från den dag då
domen meddelades. Bestämmelsen har behandlats i
avsnitt 16. Bestämmelserna i första och
andra styckena har också ändrats redaktionellt.
Rättsfall4
NJA 1981 s. 988:TR har enligt förordningen

(1976:823) om skyldighet för domstol att
underrätta part om dom i tvistemål m m
översänt tredskodom till parterna. Eftersom
åtgärden inte skett för delgivning har - även
om den mot vilken tredskodomen givits
genom åtgärden har fått kännedom om domen
- ej fristen för ansökan om återvinning till
följd därav börjat löpa. 33 kap 5 § och 44 kap 9
§ RB, 19 § delgivningslagen (1970:428).
NJA 1982 s. 188:I mål mellan A och B, vari part
beviljats allmän rättshjälp, meddelade TR
tredskodom mot B. A översände ett exemplar
av tredskodomen till B för delgivning. Vid
senare tidpunkt delgavs B tredskodomen
genom rättens försorg. B ansökte om
återvinning inom en månad från sistnämnda
tidpunkt men mer än en månad efter det att
hon mottog försändelsen från A. Genom beslut
som vann laga kraft avvisade TR:n
ansökningen om återvinning såsom för sent
inkommen På ansökan av B om resning eller
återställande av försutten tid har HD funnit B:s
mottagande av tredskodomen från A inte bilda
utgångspunkt för återvinningsfristen,
eftersom A inte fått rättens medgivande att
själv ombesörja delgivning. 33 kap 5 § och 44
kap 9 § RB samt 2 och 19 §§ delgivningslagen
(1970:428). TR:ns avvisningsbeslut har
sålunda befunnits felaktigt. Det har emellertid
inte ansetts uppenbart strida mot lag. Resning
har ej beviljats men B:s ansökan om
återställande av försutten tid har bifallits.
RH 2000:78:Tingsrätt har meddelat
tredskodom i mål om betalningsföreläggande.
Svaranden, som klagat över domvilla, har
ansetts ha haft giltig ursäkt att inte i ansökan
om återvinning åberopa vad som lagts till
grund för sådan klagan.
2012 s. 435.)
54 kap. 1 § 3 st, 49 kap. 1 § 3 st

Ändringar1

10 §
Vid återvinning skall handläggningen av
målet, i den del återvinning har sökts, fortsätta där
den slutade när frågan om tredskodom togs upp.
En part mot vilken tredskodom meddelas på

nytt har inte rätt till återvinning i målet. Lag
(1996:1024).
Rättsfall3
NJA 1983 s. 167:Sedan i tvistemål tredskodom

meddelats mot kärandeparten, sökte denne
återvinning. Svarandeparten ansågs
oförhindrad att i återvinningsmålet yrka
ersättning för kostnader som åsamkats honom
genom motpartens uteblivande från det
rättegångstillfälle då tredskodom meddelades,
oaktat vid detta tillfälle ersättning yrkats
endast för en del av dessa kostnader. 18 kap 6 §
och 14 § 1 st samt 44 kap 10 § 1 st RB.
meddelats.
NJA 1988 s. 98:Laga förfall?

Ändringar3
tingsrättsförfarande), 1996:1024 (None), 1990:747
(om ny summarisk process)
II OM RÄTTEGÅNGEN I
BROTTMÅL
45 kap. Om väckande av
allmänt åtal, om förberedelse
och om avgörande av mål utan
huvudförhandling
Prop. 1975/76:148: överblickbart. Som jag har

nämnt förut kan det vara fallet när den tilltalade
är häktad eller inte har fyllt tjugoett år.
23 kap. 22 §, 46 kap. 12 §
Ändringar9
1976:1137 (med förslag till enklare former för
beivrande av mindre lagöverträdelser), 1987:747
(om ett reformerat tingsrättsförfarande), 2002:440
(Snabbare lagföring), 2012:326 (Elektronisk
stämningsansökan i brottmål), 2014:320 (Åtgärder
för att hantera stora brottmål och inställda
förhandlingar), 1994:420 (Brottsoffren i
åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning),
2001:235 (Åtgärder mot inställda
huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna
m.m.)
Upphävd: SFS 2020:918 (Digital kommunikation i
domstolsprocesser)
1 §
Åtal väcks genom att åklagaren hos rätten
skriftligen ansöker om stämning mot den som skall
tilltalas. Åtal skall anses väckt när
stämningsansökan kom in till rätten.
Rätten får i samråd med den berörda

åklagaren eller åklagarmyndigheten uppdra åt
åklagare att utfärda stämning. I sådant fall skall
åklagaren i samband med att stämning utfärdas ge
in ett exemplar av stämningen till rätten. Åtal anses
väckt när detta exemplar kom in till rätten.
Nytt åtal får inte väckas mot den tilltalade för
gärning för vilken han eller hon redan står under
åtal. Lag (2002:440).

bestämmelser om åtals väckande. De föreslagna
ändringarna behandlas i avsnitt 5.
Den tidigare regleringen i första stycket om att

rätten får ge åklagaren i uppdrag att själv utfärda
stämning är flyttad till andra stycket. Andra
meningen i första stycket om när åtal skall anses
väckt i sådana fall då åklagaren väcker åtal
återfanns tidigare i andra stycket och är i sak
oförändrad. ...
Rättsfall3
NJA 2013 s. 502:Ne bis in idem. Det svenska

systemet vid oriktiga uppgifter i
skatteförfarandet med dubbla sanktioner
(skattetillägg och brottspåföljd) i två olika
förfaranden mot en och samma person är
oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller
straffad två gånger för samma brott enligt
artikel 4 i Europakonventionens sjunde
tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011
s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och
antecknat i HD:s minnesbok.)
NJA 2007 s. 557:Enligt ett åtal för
narkotikabrott har en person olovligen
mottagit, förpackat och förvarat en viss
mängd amfetamin i en lägenhet. Därefter
väcks ett nytt åtal mot samma person för grovt
narkotikabrott. Åklagaren påstår därvid att
den tilltalade i lägenheten har mottagit och
förvarat dels ecstacytabletter dels en mängd
amfetamin, varvid det anmärks att en del av
amfetaminet omfattades av det första åtalet.
Enligt det nya åtalet har den tilltalade
dessutom förpackat och transporterat den
narkotika som inte omfattades av det första
åtalet till ett gömställe. All narkotika har
mottagits vid samma tillfälle. De båda åtalen
har ansetts avse samma gärning, och det andra
åtalet har inte kunnat tas upp till prövning.
NJA 1990 s. 401:Brottmålsdoms rättskraft har
ansetts omfatta även frågan om förverkande
på grund av brottet, frånsett alldeles speciella
fall av förverkande. 30 kap 9 § och 45 kap 1 § 3
st RB samt 7 § lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott
Ändringar1
Ändrad: SFS 2002:440 (Snabbare lagföring)
2 §
Åtal för förseelse i rättegången må väckas
utan stämning.
Förövar någon annat brott inför rätten vid

dess sammanträde, må åtal för brottet väckas utan
stämning, om rätten med hänsyn till brottets
beskaffenhet och andra omständigheter finner det
lämpligt.
Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att åtal
må väckas utan stämning, vare det gällande.
3 §
Om åtal har väckts mot någon för flera
brott ska åtalen handläggas i en rättegång. Åtalen
får dock handläggas var för sig om det är till fördel
för målets handläggning och det inte finns
särskilda skäl mot det.
Om åtal har väckts mot flera personer får

åtalen handläggas i en rättegång om det är till
fördel för målets handläggning eller det annars
finns skäl för det.
Åtal får inte förenas om domstolen är
obehörig att handlägga något av åtalen eller om det
gäller olika rättegångsformer för dem.
Åtal som handläggs gemensamt får delas upp

när det finns skäl för det. Lag (2014:320).
Rättsfall1

jämkning.
Ändringar1
Ändrad: SFS 2014:320 (Åtgärder för att hantera

stora brottmål och inställda förhandlingar)
3 a §
Åklagaren och den som biträder honom
eller henne ska bedriva sitt arbete objektivt även
efter det att åtal har väckts. Lag (2016:546).
Ändringar1
Införd: SFS 2016:546 (Förstärkt rättssäkerhet och

effektivitet i förundersökningsförfarandet)
4 §
I stämningsansökan ska åklagaren uppge
den tilltalade,
målsäganden, om någon sådan finns,
den brottsliga gärningen med uppgift om tid
och plats för dess förövande och de övriga
omständigheter som behövs för dess
kännetecknande samt de bestämmelser som är
tillämpliga,
de bevis som åberopas och vad som ska styrkas
med varje bevis, samt
de omständigheter som gör domstolen
behörig, om inte behörigheten framgår på
annat sätt.
Vill åklagaren i samband med att åtalet väcks
även väcka talan om enskilt anspråk enligt 22 kap. 2
§, ska åklagaren i ansökan lämna uppgift om
anspråket och de omständigheter som det grundas
på samt de bevis som åberopas och vad som ska
styrkas med varje bevis.
Om den tilltalade är eller har varit anhållen

eller häktad på grund av misstanke om brott som
omfattas av åtalet, ska åklagaren ange detta i
stämningsansökan. Uppgift ska dessutom lämnas
om tiden för frihetsberövandet.
Har åklagaren några önskemål om hur målet

ska handläggas bör dessa anges i
stämningsansökan. Lag (2020:918).
Prop. 2019/20:189: 3. den brottsliga gärningen med

uppgift om tid och plats för dess förövande och de
övriga omständigheter som behövs för dess
tillämpliga,
Prop. 2011/12:126: 3. den brottsliga gärningen med

uppgift om tid och plats för dess förövande och de
övriga omständigheter som behövs för dess
tillämpliga,
Rättsfall12
NJA 2019 s. 909:Offentlig uppmaning att ge

pengar eller annan egendom för vapeninköp
till två terroristklassade organisationer via en
öppen Facebooksida har bedömts vara
straffbar, oavsett att organisationerna har
varit parter i en väpnad konflikt. Brottet har
ansetts vara av sådan art att fängelse normalt
ska ådömas. Även fråga om kraven på en
gärningsbeskrivning
NJA 2011 s. 611:Fråga om ansvar för
allmänfarlig vårdslöshet när åklagaren i mål
om åtal för mordbrand åberopat
straffbestämmelsen i 13 kap. 6 § brottsbalken
om allmänfarlig vårdslöshet först sedan
preskriptionstiden för ansvar enligt första
stycket, men inte för grovt brott enligt andra
stycket, gått ut.
NJA 2010 s. 505:Resningsärende. Fråga om
betydelsen av den gärningsbeskrivning som
åklagaren åberopat i brottmålet.
RH 2012:62:Åklagaren har i sin plädering
alternativt yrkat att den tilltalade ska dömas
för försök till ett åtalat brott men har inte i
anledning av detta velat justera
gärningsbeskrivningen. Att i sådant fall genom
tolkning av gärningsbeskrivningen ändå pröva
frågan om ansvar för försöksbrottet har inte
ansetts kunna ske.
RH 1995:126:Åklagare har yrkat ansvar för
obestämt antal gärningar under viss tid. I
hovrätt har åklagaren velat justera åtalet
genom att bl.a. utvidga den tid under vilken
gärningarna skulle ha begåtts. Justeringen har
ansetts vara tillåten.
NJA 2008 s. 1066:Prövningstillstånd i hovrätt
har meddelats, när tingsrätten dömt för
oaktsam medhjälp till bokföringsbrott trots att
åtalet avsåg uppsåtlig medverkan till brottet
med ett delvis annat påstått händelseförlopp
NJA 2014 s. 664:En gärningsbeskrivning har
genom tolkning ansetts innefatta ett visst
gärningsmoment. Tolkningen har bedömts
ligga inom ramen för vad som kan godtas från
rättssäkerhetssynpunkt eftersom den
tilltalade haft möjlighet att försvara sig även i
fråga om det aktuella gärningsmomentet.
NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att
den tilltalade har gjort sig skyldig till
fullbordad stöld har ansetts innefatta ett
påstående om även försök till stöld. Eftersom
den tilltalade i förväg hade fått reda på att
bestämmelserna om försök till stöld skulle
kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet
att anpassa sitt försvar efter detta har det inte
funnits något hinder för domstolen att döma
för försök till stöld.
RH 2014:53:I gärningsbeskrivningen för ett
åtal om ansvar för eget bruk av narkotika har
åklagaren angett att den tilltalade har ”tagit”
narkotika. Fråga om åtalet varit tillräckligt
tydligt utformat för att den tilltalade ska
kunna dömas för gärningen (I och II).
RH 2012:63:Åklagaren har i
gärningsbeskrivningen inte angivit de
konkreta rättsfakta som åtalet avser. Eftersom
det därmed inte går att identifiera de brottsliga
gärningar som åklagaren lagt den tilltalade till
last har åtalet ogillats.
NJA 2004 s. 646:Grovt koppleri? - Justering av
åtal skall beaktas efter överklagande enbart i
fråga om brottsrubricering och påföljd, när
omständighet föreligger som föranleder att
skuldfrågan skall prövas. (Jfr NJA 1999 s. 25.)
45 kap. 16 §
Ändringar5

2016:562 (Kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om elektronisk identifiering), 1973:45
(Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändring i brottsbalken m.m.), 2012:326
(Elektronisk stämningsansökan i brottmål)


domstolsprocesser)
5 §
Väckt åtal må icke ändras. Åklagaren äge
dock mot samme tilltalade utvidga åtalet att avse
annan gärning, om rätten med hänsyn till
utredningen och andra omständigheter finner det
lämpligt.
Åklagaren eller målsäganden må ock, sedan

åtal väckts, utan stämning mot den tilltalade väcka
talan om enskilt anspråk på grund av brottet, om
rätten med hänsyn till utredningen och andra
omständigheter finner det lämpligt. Motsvarande
gäller när anspråket övertagits av annan
Såsom ändring av åtal anses icke, att
åklagaren beträffande samma gärning inskränker
sin talan eller åberopar annat lagrum än i
stämningen uppgivits eller ny omständighet till
stöd för åtalet. Lag (1969:588).
Rättsfall11
NJA 1991 s. 612:Bevisvärdering i mål om ansvar

för grovt narkotikabrott. - Tillika fråga om
ändring eller justering av åtal.
NJA 1985 s. 662:Resningsärende. Sedan en
person vidtagit förberedelse till ett stöldbrott,
gjorde han sig skyldig till ett fullbordat
stöldbrott som i vissa avseenden avvek från
vad som hade planerats vid förberedelsen.
Förberedelsehandlingen har ansetts uppgå i
det fullbordade brottet (23 kap 2 § 1 st BrB) och
dessutom bedömts i den mening som avses i
30 kap 9 § och 45 kap 5 § 3 st RB utgör samma
gärning som den handling genom vilken
brottet fullbordades.
RH 1996:56:Åklagaren har, sedan mer än tio år
förflutit från det att påstått grovt
skattebedrägeri fullbordats, justerat
gärningsbeskrivningen från att ha avsett s.k.
passivt skattebedrägeri till att avse s.k. aktivt
sådant Den justerade gärningsbeskrivningen
har inte ansetts kunna innefattas av den
ursprungliga och då justeringen har skett efter
det att preskriptionstiden för brottet löpt ut,
har åtalet ogillats.
NJA 2011 s. 611:Fråga om ansvar för
allmänfarlig vårdslöshet när åklagaren i mål
om åtal för mordbrand åberopat
straffbestämmelsen i 13 kap. 6 § brottsbalken
om allmänfarlig vårdslöshet först sedan
preskriptionstiden för ansvar enligt första
stycket, men inte för grovt brott enligt andra
stycket, gått ut.
meddelats.
RH 1995:126:Åklagare har yrkat ansvar för
obestämt antal gärningar under viss tid. I
hovrätt har åklagaren velat justera åtalet
genom att bl.a. utvidga den tid under vilken
gärningarna skulle ha begåtts. Justeringen har
ansetts vara tillåten.
NJA 1989 s. 469:Åtal för grovt skattebedrägeri
har ansetts inte vara styrkt och därför ogillats.
- Yrkande om ansvar för medhjälp till grovt
skattebedrägeri, vilket först i HD framställts
som alternativ till ogillat åtal för grovt
skattebedrägeri, har avvisats. - Sådan
justering av åtal för medhjälp till grovt
skattebedrägeri som inneburit ökning av det
belopp som påståtts vara undandraget från
beskattning har ansetts inte kunna ske efter
utgången av preskriptionstiden för brottet.
NJA 2007 s. 557:Enligt ett åtal för
narkotikabrott har en person olovligen
mottagit, förpackat och förvarat en viss
mängd amfetamin i en lägenhet. Därefter
väcks ett nytt åtal mot samma person för grovt
narkotikabrott. Åklagaren påstår därvid att
den tilltalade i lägenheten har mottagit och
förvarat dels ecstacytabletter, dels en mängd
amfetamin varvid det anmärks att en del av
amfetaminet omfattades av det första åtalet.
Enligt det nya åtalet har den tilltalade
dessutom förpackat och transporterat den
narkotika som inte omfattades av det första
åtalet till ett gömställe. All narkotika har
mottagits vid samma tillfälle. De båda åtalen
har ansetts avse samma gärning, och det andra
åtalet har inte kunnat tas upp till prövning.
NJA 2019 s. 600:En målsägande som för talan i
samband med åtal för brott får ändra sitt
ersättningsyrkande i högre rätt till följd av att
åklagaren där justerat åtalet.
NJA 2015 s. 405:Ett gärningspåstående om att
den tilltalade har gjort sig skyldig till
fullbordad stöld har ansetts innefatta ett
påstående om även försök till stöld. Eftersom
den tilltalade i förväg hade fått reda på att
bestämmelserna om försök till stöld skulle
kunna vara tillämpliga och beretts möjlighet
att anpassa sitt försvar efter detta har det inte
funnits något hinder för domstolen att döma
för försök till stöld.
45 kap. 6 §
6 §
Vill åklagaren enligt 2 § första eller andra
stycket väcka åtal för brott eller enligt 5 § utvidga
åtalet eller vill åklagaren, målsäganden eller den,
som övertagit målsägandens anspråk, enligt
sistnämnda paragraf väcka talan om enskilt
anspråk, må det ske muntligen inför rätten eller
ock skriftligen. Den tilltalade skall erhålla del
därav. Talan, som nu sagts, skall anses väckt, då
den framställdes inför rätten. Lag (1969:588).
Ändringar1
Ändrad: SFS 2002:440 (Snabbare lagföring)

7 §
Har förundersökning ägt rum i målet, ska
åklagaren, då åtalet väcks eller så snart som möjligt
därefter, till rätten ge in protokoll eller
anteckningar från förundersökningen samt de
skriftliga handlingar och föremål som åberopas
som bevis. Sådant som inte rör åtalet bör dock inte
ges in. Lag (2012:326).
Prop. 2011/12:126: Har förundersökning ägt rum i

målet, ska åklagaren, då åtalet väcks eller så snart
som möjligt därefter, till rätten ge in protokoll eller
anteckningar från förundersökningen samt de
skriftliga handlingar och föremål som åberopas
som bevis. Sådant som inte rör åtalet bör dock inte
ges in.
I paragrafen anges vad åklagaren ska ge in till

rätten vid väckande av åtal. Övervägandena finns i
avsnitt ...
Ändringar2

tingsrättsförfarande), 2012:326 (Elektronisk
stämningsansökan i brottmål)
8 §
Stämningsansökan skall avvisas, om
rätten finner uppenbart, att den som väcker åtalet
icke äger tala å brottet eller att målet på grund av
annat rättegångshinder icke kan upptagas till
prövning.
Rättsfall1
RH 2008:67:Sedan tingsrätten avvisat

åklagarens stämningsansökan på grund av
delgivningssvårigheter med en tilltalad har
hovrätten undanröjt avvisningsbeslutet och
visat målet åter till tingsrätten för fortsatt
handläggning.
9 §
Avvisas inte ansökan, skall rätten utfärda
stämning på den tilltalade att svara på åtalet.
Stämningen skall tillsammans med

stämningsansökan och därvid fogade handlingar
delges den tilltalade. Uppgift om målsägandes eller
vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar
betydelse för åtalet, skall inte framgå av de
handlingar som delges. Lag (1994:420).
10 §
I stämningen ska rätten även förelägga
den tilltalade att muntligen eller skriftligen uppge
vilken bevisning han eller hon åberopar och vad
han eller hon vill styrka med varje bevis. Detta
gäller dock inte om det på grund av den tilltalades
erkännande eller andra omständigheter kan antas
att uppgift om bevisning inte behövs.

samtidigt med att bevisuppgift lämnas.
Rätten ska allt efter målets beskaffenhet verka

för att målet förbereds så, att huvudförhandlingen
kan genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Om det
behövs får rätten förelägga den tilltalade att
skriftligen redovisa sin inställning till åtalet och
grunden för den. Förberedelse får ske vid ett
sammanträde eller genom skriftväxling eller annan
handläggning. Om det är lämpligt får olika former
av förberedelse förenas. Lag (2014:320).
Ändringar3
Ändrad: SFS 1976:1137 (med förslag till enklare

former för beivrande av mindre lagöverträdelser),
2014:320 (Åtgärder för att hantera stora brottmål
och inställda förhandlingar)
10 a §
Ett mål skall avgöras efter
huvudförhandling. Utan en sådan förhandling får
rätten dock
avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,

meddela frikännande dom enligt 20 kap. 9 §
andra stycket, och
meddela dom i mål där det inte finns
anledning att döma till annan påföljd än böter,
om huvudförhandling varken begärs av någon
av parterna eller behövs med hänsyn till
utredningen i målet.
Innan ett mål avgörs med stöd av första

stycket 3 skall
den tilltalade informeras om att målet kan
komma att avgöras utan huvudförhandling
och om sin rätt till en sådan förhandling, och
parterna, om de inte kan anses redan ha
slutfört sin talan, ges tillfälle till detta. Lag
(2005:683).
Rättsfall1
RH 2012:78:En person som var åtalad för

hastighetsförseelse bestred ansvar på grund av
nöd. Nödinvändningen utvecklades i en skrift
och ingen av parterna åberopade muntlig
bevisning. Sedan tingsrätten avgjort målet
utan huvudförhandling och ogillat åtalet har
åklagaren överklagat domen och gjort gällande
att tingsrättens bevisvärdering var felaktig.
Fråga om målet kunnat avgöras utan
huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt.
Ändringar1
Införd: SFS 2005:683 (En modernare rättegång -

11 §
Finnes, för att målet skall kunna vid
huvudförhandlingen slutföras i ett sammanhang,
förundersökningen böra fullständigas eller, om
förundersökning ej ägt rum, sådan böra företagas,
äge rätten meddela åklagaren föreläggande därom.
46 kap. 12 §
12 §
Erfordras, för att bevisningen skall vara
på en gång tillgänglig vid huvudförhandlingen, att
yttrande inhämtas av sakkunnig, skriftligt bevis
företes, föremål tillhandahålles för syn eller
besiktning eller annan förberedande åtgärd
vidtages, skall beslut därom utan dröjsmål
meddelas.
Skall bevis upptagas utom

huvudförhandlingen, bör ock förordnande därom
utan dröjsmål meddelas.
Vill part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages,

skall han, så snart ske kan, göra framställning
därom hos rätten.
45 kap 14 § 3 st 45 kap 14 § 4 st
13 §
Om det behövs för målets förberedelse
eller av något annat skäl, ska rätten hålla ett
sammanträde med parter och andra som berörs.
Vid bedömningen av om ett sammanträde behövs
ska rätten särskilt beakta om målets omfattning
gör att ett sammanträde kan antas främja att
huvudförhandlingen kan genomföras på ett
ändamålsenligt sätt. I fråga om kallelse av parter
ska 15 § tillämpas.
Uteblir någon som kallats till sammanträdet,

får detta ändå hållas om det främjar beredningen av
målet. Om den som uteblivit förelagts vite, får
rätten besluta att nytt vite ska föreläggas eller att
han eller hon ska hämtas till rätten.
I 24–27 kap. finns bestämmelser om

sammanträde för prövning av tvångsmedel. Lag
(2014:320).

förberedelsesammanträde. Övervägandena finns i
avsnitt 4.3.
Rättsfall1
NJA 1995 s. 41:Fråga om målsägande, som i

brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig
ursäkt för att åberopa viss bevisning först i
hovrätten, dit målet överklagats endast i
skadeståndsdelen.
46 kap. 12 §, 45 kap. 14 § 2 st
Ändringar3

2014:320 (Åtgärder för att hantera stora brottmål
och inställda förhandlingar)
14 §
Rätten ska bestämma tid för
huvudförhandling så snart som möjligt. För
behandling av en rättegångsfråga eller en del av
saken som får avgöras särskilt får
huvudförhandling sättas ut, trots att målet i övrigt
inte är förberett för huvudförhandling.
Om den tilltalade är anhållen eller häktad, ska
huvudförhandling påbörjas snarast och senast
inom två veckor från den dag då åtalet väcktes om
inte ett sammanträde enligt 13 § har hållits. Om ett
sådant sammanträde har hållits ska
huvudförhandlingen i stället påbörjas senast inom
tre veckor från den dag då åtalet väcktes.
Huvudförhandlingen får påbörjas senare än

vad som anges i andra stycket, om ett längre
uppskov är nödvändigt för att en särskild utredning
om den tilltalades personliga förhållanden ska
hinna färdigställas eller på grund av en åtgärd som
avses i 11 eller 12 §, målets omfattning eller någon
annan omständighet. Har den tilltalade häktats
efter åtalet, ska tiden räknas från dagen för hans
eller hennes häktande.
Om den tilltalade är ålagd reseförbud, ska

inom en månad från den dag då åtalet väcktes, om
inte ett längre uppskov är nödvändigt för att en
särskild utredning om den tilltalades personliga
förhållanden ska hinna färdigställas eller på grund
av en åtgärd som avses i 11 eller 12 §, målets
omfattning eller någon annan omständighet. Har
reseförbudet meddelats efter åtalet, ska tiden
räknas från dagen för delgivning av beslutet. Lag
(2014:320).

bestämmelser om utsättande av huvudförhandling
i brottmål. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.
Bestämmelsen i andra stycket har ändrats på så sätt

att fristen för att påbörja huvudförhandling i mål
med anhållna eller häktade förlängts till två veckor
samtidigt som det i lagtexten tydliggörs att
förhandlingen ska påbörjas snarast. När den
misstänkte är anhållen eller häktad ...
Rättsfall1
RH 2011:1:Tingsrättens underlåtenhet att

inhämta erforderlig utredning i påföljdsfrågan
har ansetts utgöra rättegångsfel som inte utan
väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten.
Ändringar4
Ändrad: SFS 1981:1294 (med förslag till ändring i
rättegångsbalken m. m.), 2014:320 (Åtgärder för att
hantera stora brottmål och inställda
förhandlingar), 2010:575 (Advokaters vittnesplikt
och andra processrättsliga frågor), 2001:235
(Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i
brottmål vid tingsrätterna m.m.)
15 §
Till huvudförhandlingen skall åklagaren
kallas. Biträder målsäganden åtalet eller för han
eller hon annars talan jämte åklagaren eller skall
han eller hon höras i anledning av åklagarens talan,
skall även målsäganden kallas. Skall målsäganden
infinna sig personligen, skall rätten förelägga
honom eller henne vite.
Den tilltalade skall kallas till

huvudförhandlingen i stämningen eller genom
särskild kallelse. Skall han eller hon infinna sig
personligen eller krävs det att han eller hon på
annat sätt är närvarande, skall rätten förelägga
honom eller henne vite. Om det finns anledning att
anta att den tilltalade inte skulle följa ett sådant
föreläggande, får rätten besluta att han eller hon
skall hämtas till huvudförhandlingen. Kan målet
enligt 46 kap. 15 a § komma att avgöras trots att
den tilltalade har inställt sig endast genom ombud
eller har uteblivit, skall han eller hon i kallelsen
erinras om detta. Rätten beslutar om inställandet
av den som är anhållen eller häktad.
Bestämmelser om kallande av vittne och

sakkunnig finns i 36 och 40 kap.Lag (2001:235).
Rättsfall3
RH 2004:23:Vite för tilltalads utevaro från

huvudförhandling i brottmål har inte ansetts
kunna utdömas när den tilltalade i god tid före
huvudförhandlingen anmält förhinder och
därmed får anses ha yrkat att
huvudförhandlingen skulle ställas in, men
tingsrätten underlåtit att före
huvudförhandlingen fatta beslut med
anledning av yrkandet.
NJA 1992 s. 613:En tilltalad förelades vid vite
att inställa sig till huvudförhandling men
uteblev. Till förhandlingen var även kallat ett
vittne. Det förelåg dock inte fullt bevis om att
vittnet hade delgivits kallelsen. Förhandlingen
ställdes in. Det har inte ansetts föreligga
sådana omständigheter att ändamålet med
vitet förlorat sin betydelse.
NJA 1990 s. 228:Sedan tilltalad förelagts vid
vite att personligen inställa sig till
huvudförhandling har rätten före
förhandlingen förordnat om hämtning av den
tilltalade. Förordnandet har inte ansetts
innebära att vitesföreläggandet förfallit.
36 kap. 1 § 4 st, 46 kap. 11 § 4 st, 45 kap. 16 § 3

st, 45 kap. 13 §
Ändringar3

former för beivrande av mindre lagöverträdelser)
1982:283 (om vidgade möjligheter att avgöra
brottmål i den tilltalades utevaro), 2001:235
(Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i
brottmål vid tingsrätterna m.m.)
16 §
En stämning som utfärdas av åklagaren
ska ha det innehåll som i 4 § anges om
stämningsansökan.
I stämningen ska åklagaren dessutom

förelägga den tilltalade att, inom en viss tid som
åklagaren bestämmer, muntligen eller skriftligen
hos rätten ange de bevis som han eller hon vill
åberopa vid huvudförhandlingen och vad som ska
styrkas med varje särskilt bevis Det gäller dock inte
om åklagaren på grund av den tilltalades
erkännande eller någon annan omständighet finner
att det är uppenbart att bevis inte kommer att
anges av den tilltalade. Om det är lämpligt, får
åklagaren i stämningen kalla den tilltalade till
huvudförhandling.
En åklagare som sätter ut ett mål till

huvudförhandling ska följa de föreskrifter om tiden
för huvudförhandling som meddelats av rätten.
Åklagaren får ombesörja sådana kallelser och
förelägganden som avses i 15 §.
Stämningen och handlingar som är fogade till

den ska delges den tilltalade Uppgift om
målsägandes eller vittnens ålder, yrke och
bostadsadress, som saknar betydelse för åtalet, ska
inte framgå av de handlingar som delges. Sedan
stämningen delgetts ska bevis om detta ges in till
rätten. När sådana kallelser och förelägganden som
avses i tredje stycket har delgetts, ska de med bevis
om delgivning ges in till rätten.
Frågor om utdömande av vite som förelagts i

en kallelse med stöd av tredje stycket prövas av
rätten utan särskild ansökan. Lag (2020:918).
Prop. 2001/02:147: Paragrafen behandlar stämning
som utfärdas av åklagare. De föreslagna
ändringarna behandlas i avsnitt 5.
I första till tredje styckena har endast gjorts

språkliga justeringar. Ett uppdrag till åklagaren att
utfärda stämning bör, som angetts i kommentaren
till 45 kap. 1 §, normalt även innefatta ett uppdrag
att utfärda samtliga kallelser till
huvudförhandlingen i målet. Snabbheten i
förfarandet ...
Prop. 2019/20:189: En stämning som utfärdas av

åklagaren ska ha det innehåll som i 4 § anges om
stämningsansökan
I stämningen ska åklagaren dessutom förelägga
den tilltalade att, inom en viss tid som åklagaren
bestämmer, muntligen eller skriftligen hos rätten
ange de bevis som han eller hon vill åberopa vid
huvudförhandlingen och vad som ska styrkas med
varje särskilt bevis. Det gäller dock inte om
åklagaren på grund av den tilltalades erkännande
eller ...
Ändringar2

former för beivrande av mindre lagöverträdelser)


domstolsprocesser)
17 §
Vill part vid huvudförhandlingen åberopa
bevis, som han icke förut uppgivit, skall han
omedelbart giva rätten och motparten
underrättelse om beviset och vad han vill styrka
därmed.
18 §
Har upphört genom lag (1976:567).
Ändringar2
(1972:620), m.m.)
Upphävd: SFS 1976:567 (om avfattande av dom och
slutgligt beslut i tvistemål enligt formulär)
46 Kap. Om huvudförhandling
i mål, vari allmänt åtal föres
Kommentar
övg. best. SFS 2000:172 3 p, 47 kap. 24 § 2 st, 51
kap. 17 §
Ändringar5

rättegång II), 2014:320 (Åtgärder för att hantera
1 §
Då målet uppropas, skall rätten inhämta
upplysning, huruvida hinder möter för målets
företagande till slutlig handläggning.
51 kap. 17 §
2 §
Huvudförhandlingen skall inställas och
utsättas till annan dag:
om åklagaren icke är tillstädes;

om den tilltalade uteblivit eller, då
föreläggande meddelats honom att infinna sig
personligen, kommit tillstädes allenast genom
ombud och sådant fall ej är för handen, att
målet må avgöras utan hinder därav;
om, då den tilltalade enligt lag skall hava
försvarare, sådan icke är närvarande och
försvarare icke omedelbart utses;
om målsägande, vittne eller sakkunnig, som
finnes böra höras, icke är tillstädes;
om part vill anföra nytt viktigt skäl eller
åberopa nytt bevis och motparten finnes vara i
behov av anstånd för att bemöta vad parten vill
andraga; eller
om hinder eljest möter för målets företagande
till slutlig handläggning.
Kan det antagas, att hindret kommer att

undanröjas före handläggningens slut, må
huvudförhandling hållas.
Rättsfall3
NJA 2009 s. 141:Stöd har saknats för att

förklara ett överklagande i brottmål förfallet
när klaganden, som infunnit sig till
huvudförhandling i målet, inte ansett sig
kunna delta i denna muntligen
RH 2001:67:Den tilltalade, som hade
överklagat tingsrättens dom, uteblev från
huvudförhandlingen i hovrätten. Även
åklagaren, som hade överklagat domen
anslutningsvis, uteblev från förhandlingen.
Den tilltalades överklagande - och som följd av
det även åklagarens överklagande - ansågs
vara förfallet.
NJA 1999 s. 362:Tilltalad, som i HovR:n dömts
till åtta månaders fängelse för bl a försök till
grov misshandel, har överklagat domen vad
gäller ansvar, påföljd och skadestånd. Fråga
om HovR:n med stöd av 51 kap 21 § sista
stycket RB kunnat avgöra målet trots att den
tilltalade inställt sig endast genom ombud
3 §
Om det finns ett sådant hinder mot
huvudförhandling som avses i 2 § första stycket4–
6, får förhandlingen ändå påbörjas om det kan
antas att hindret kommer att undanröjas utan att
en ny huvudförhandling behöver hållas enligt 11 §
tredje stycket och en uppdelning av förhandlingen
inte är olämplig med hänsyn till målets
beskaffenhet.
Om huvudförhandlingen ställs in, får rätten

ändå ta upp muntlig bevisning om den tilltalade har
delgetts stämning och den som ska höras finns
tillgänglig och det är lämpligt.
Om det är av synnerlig vikt för utredningen,
får även annan handläggning ske i anslutning till
bevisupptagning enligt andra stycket.
Om bevisning upptas med stöd av andra eller

tredje stycket, gäller i tillämpliga delar det som
föreskrivs om bevis som upptas utom
huvudförhandlingen. Lag (2016:37).

ändrats på samma sätt som bestämmelsen i 43 kap.
3 §, som gäller i tvistemål.
övg. best. SFS 2000:172 3 p, 36 kap. 19 § 2 st
Ändringar3

4 §
Rätten skall se till att ordning och reda
iakttas vid handläggningen. Rätten kan bestämma
att olika frågor eller delar av målet skall behandlas
var för sig eller att i övrigt avvikelser skall göras
från den ordning som föreskrivs i 6, 9 och 10 §§.
Rätten skall också se till att målet blir utrett

efter vad dess beskaffenhet kräver och att inget
onödigt dras in i målet. Genom frågor och
påpekanden skall rätten försöka avhjälpa
otydligheter och ofullständigheter i de uttalanden
som görs. Lag (1987:747).
Rättsfall4
NJA 1999 s. 260:Fråga om domstols skyldighet
att klarlägga innebörden av gjort vitsordande
av skadeståndsbelopp i brottmål. 46 kap 4 § 2
st RB.
NJA 2017 s. 1086:Rättegångsfel. Åklagaren har
vid en huvudförhandling i hovrätten inte
framställt ett i tingsrätten anfört alternativt
gärningspåstående med ett anknutet enskilt
anspråk. Med hänsyn till omständigheterna i
målet har det ansetts att hovrätten genom
materiell processledning borde ha klarlagt
omfattningen av åklagarens talan.
om i princip samma sak. Eftersom förhören
NJA 1996 s. 797:Tolkning av
gärningsbeskrivning.
5 §
Förhandlingen skall vara muntlig.
Parterna får ge in eller läsa upp skriftliga inlagor
eller andra skriftliga anföranden endast om rätten
finner att det skulle underlätta förståelsen av ett
anförande eller i övrigt vara till fördel för
handläggningen. Lag (1987:747).
Kommentar

är ett uttryck för muntlighetsprincipen
51 kap. 17 §
6 §
Vid huvudförhandlingen ska åklagaren
framställa sitt yrkande. Den tilltalade ska
uppmanas att kort ange sin ståndpunkt och
grunden för den. Åklagaren ska därefter utveckla
sin talan. Målsäganden och den tilltalade ska i den
utsträckning det behövs ges tillfälle att utveckla sin
talan.
Därefter ska målsäganden och den tilltalade

höras och annan bevisning läggas fram. Förhör
med målsäganden och den tilltalade bör hållas
innan vittnesbevisning tas upp om den
omständighet som förhöret gäller.
Om en huvudförhandling hålls trots att
målsäganden eller den tilltalade inte är närvarande,
ska rätten i den utsträckning det behövs se till att
det som han eller hon tidigare har anfört läggs fram
ur handlingarna.
Framställningar enligt första och tredje

styckena samt framläggande av bevisningen får ske
genom hänvisningar till ljud- och
bildupptagningar och andra handlingar i målet, om
rätten finner det lämpligt. Lag (2016:37).
Rättsfall1
RH 2011:4:I mål om våld mot tjänsteman m.m.
har tingsrätten funnit att saken kunnat
utredas tillfredställande och avgjort målet
trots att den tilltalade, som förnekat brott, ej
varit närvarande. Målet har återförvisats till
tingsrätten.
46 kap. 4 §
Ändringar2
8 §
Om målsäganden inte för talan i målet och
det inte är olämpligt med hänsyn till
omständigheterna, får rätten bestämma att
målsäganden inte skall vara närvarande vid
huvudförhandlingen innan han skall höras. Lag
(1987:747).
Ändringar1
9 §
I den utsträckning det behövs skall
uppgifter om den tilltalade från
belastningsregistret och utredning om den
tilltalades personliga förhållanden läggas fram.
Detta får ske genom hänvisningar till handlingar i
målet. Lag (2005:683).
46 kap. 4 §
Ändringar1

10 §
Sedan bevisningen har lagts fram får
parterna hålla slutanföranden. Lag (2005:683).
46 kap. 4 §
Ändringar1
11 §
Huvudförhandlingen skall genomföras
utan onödiga uppehåll och så långt möjligt i ett
sammanhang.
Om huvudförhandlingen inte kräver mer än

tre dagar, skall den genomföras inom loppet av en
vecka. I andra fall skall förhandlingen pågå minst
tre dagar per vecka.
Om det finns särskilda skäl med hänsyn till

målets omfattning, huvudförhandlingens längd
eller andra särskilda omständigheter får uppehåll
göras i större omfattning än vad som följer av
andra stycket. Ny huvudförhandling skall hållas,
om uppehåll i förhandlingen gjorts i sådan
omfattning att syftet med en sammanhållen
huvudförhandling väsentligen gått förlorat. Är den
tilltalade häktad, får ett uppehåll inte göras i mer
än en vecka, om inte på grund av särskilda
omständigheter ett längre uppehåll är nödvändigt.
I fråga om föreläggande i kallelse till en

senare förhandling gäller vad som sägs i 45 kap. 15
§. Lag (2000:172).
Kommentar
är ett uttryck för koncentrationsprincipen
Rättsfall1
RH 2011:66:Fråga i brottmål om tingsrätten

varit domför med endast två nämndemän och
om förutsättningar förelegat för fortsatt
huvudförhandling.
Ändringar3

reformerat tingsrättsförfarande), 1993:348 (om
handläggning av brottmål efter rättspsykiatrisk
underskning m.m.)
12 §
Då mål utsättes till fortsatt eller ny
huvudförhandling, äge rätten förordna om de
åtgärder, som finnas lämpliga, för att målet vid den
förhandlingen skall kunna slutföras. Om sådan
åtgärd gälle vad i 45 kap.11-13 §§ är stadgat.
47 kap. 24 § 2 st 3 p
13 §
Vid en fortsatt huvudförhandling ska
handläggningen fortsätta där den slutade vid den
tidigare förhandlingen
Vid en ny huvudförhandling ska målet företas
till fullständig handläggning. Bevis som har tagits
upp vid den tidigare handläggningen ska tas upp på
beviset. Om ett förhör som har tagits upp vid den
tidigare handläggningen kan läggas fram genom en
ljud- och bildupptagning, får det tas upp på nytt
endast om ytterligare frågor behöver ställas eller
om det finns särskilda skäl. Om ett bevis inte tas
upp på nytt, ska det läggas fram på lämpligt sätt.
Lag (2016:37).
Prop. 1999/2000:26: I paragrafens andra stycke ges

regler om bevisupptagning vid ny
huvudförhandling. Om ett bevis inte tas upp på nytt
vid den nya huvudförhandlingen skall det enligt
hittills gällande regler läggas fram genom protokoll
eller på annat lämpligt sätt. Bestämmelserna i 6
kap. innebär att ett protokoll inte alltid behöver
föras (se avsnitt 9). Lydelsen av den sista meningen
har mot den bakgrunden ändrats på så sätt att det
anges ...
bestämmelser om fortsatt och ny
huvudförhandling i brottmål. Övervägandena finns
i avsnitt 5.2.
Ändringar3

14 §
Om en målsägande som ska höras med
anledning av åklagarens talan inte inställer sig
personligen till ett rättegångstillfälle för
huvudförhandling, ska rätten ta ställning till om ett
förelagt vite ska dömas ut. Rätten får besluta att
målsäganden ska hämtas till domstolen, antingen
omedelbart eller till en senare dag. Ett skäl för
hämtning är att det kan antas att målsäganden inte
kommer att följa en ny kallelse.
Om rätten inte beslutar om hämtning ska

målsäganden kallas på nytt vid vite till en senare
dag. Lag (2014:320).
åtgärder när en målsägande som ska höras i
anledning av åklagarens talan uteblir från
huvudförhandlingen. Övervägandena finns i avsnitt
5.2.
Ändringar1
Ändrad: SFS 2014:320 (Åtgärder för att hantera

15 §
Om en tilltalad uteblir från ett
rättegångstillfälle för huvudförhandling eller
inställer sig genom ombud då han eller hon har
förelagts att infinna sig personligen, ska rätten i
första hand pröva om målet kan avgöras enligt 15 a
§. Om det inte är möjligt att avgöra målet ska rätten
ta ställning till om ett förelagt vite ska dömas ut.
Rätten ska också ta ställning till om den tilltalade
ska hämtas till domstolen, antingen omedelbart
eller till en senare dag, eller häktas, om det finns
förutsättningar för häktning enligt 24 kap.
Ett skäl för
hämtning är att det kan antas att den tilltalade

inte kommer att följa en ny kallelse,
häktning är att det på grund av att tidigare
hämtningsförsök i målet har misslyckats eller
av annat skäl är sannolikt att den tilltalade inte
kan hämtas.
Om rätten inte beslutar om hämtning eller

häktning ska den tilltalade kallas på nytt vid vite till
en senare dag. Lag (2014:320).

förfarandet när en tilltalad uteblir från en
huvudförhandling. Övervägandena finns i avsnitt
5.2.
Rättsfall5
RH 2004:23:Vite för tilltalads utevaro från

huvudförhandling i brottmål har inte ansetts
kunna utdömas när den tilltalade i god tid före
huvudförhandlingen anmält förhinder och
därmed får anses ha yrkat att
huvudförhandlingen skulle ställas in, men
tingsrätten underlåtit att före
huvudförhandlingen fatta beslut med
anledning av yrkandet.
NJA 1983 s. 113:Domvillobesvär. Tingsrätt har
avgjort brottmål efter att i den tilltalades
utevaro ha hållit huvudförhandling, till vilken
den tilltalade ej delgivits kallelse. Tillräckliga
skäl att antaga att den tilltalade avvikit har
inte förelegat. Rättegångsfelet har bedömts
som grovt och kunnat antagas ha inverkat på
utgången av målet.
RH 2000:75:Användande av förenklad
delgivning har, med hänsyn till
omständigheterna, inte ansetts vara olämpligt
trots att mer än två år förflutit efter
delgivningen av underrättelse om förenklad
delgivning.
RH 1999:8:Tingsrätt får avgöra brottmål i den
tilltalades utevaro under förutsättning bl.a. att
saken kan utredas tillfredsställande. Denna
förutsättning har i visst fall ansetts inte
föreligga när det i målet förekommit olika,
delvis motstridiga uppgifter från den tilltalade
och från annan person som uttalat sig på hans
vägnar.
NJA 1990 s. 228:Sedan tilltalad förelagts vid
vite att personligen inställa sig till
huvudförhandling har rätten före
förhandlingen förordnat om hämtning av den
tilltalade. Förordnandet har inte ansetts
innebära att vitesföreläggandet förfallit.
36 kap. 1 § 4 st
Ändringar5

ta arv, m.m.), 1987:747 (om ett reformerat
tingsrättsförfarande), 2014:320 (Åtgärder för att
hantera stora brottmål och inställda
förhandlingar), 1982:283 (om vidgade möjligheter
att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro),
2001:235 (Åtgärder mot inställda
m.m.)
15 a §
Kan saken utredas tillfredsställande, får
målet avgöras trots att den tilltalade har inställt sig
endast genom ombud eller har uteblivit, om
det inte finns anledning att döma till annan

påföljd än böter, fängelse i högst sex månader,
villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana
påföljder i förening,
den tilltalade, sedan han eller hon har delgetts
stämning, har avvikit eller håller sig undan på
ett sådant sätt att han eller hon inte kan
hämtas till huvudförhandlingen eller
den tilltalade lider av en allvarlig psykisk
störning och hans eller hennes närvaro därför
inte är nödvändig
Första stycket 1 gäller också vid förverkande
av villkorligt medgiven frihet från fängelse om det
inte finns anledning att förverka en strafftid som,
sammantagen med ett fängelsestraff som döms ut,
överstiger sex månader. Ett beslut enligt 34 kap. 3 §
brottsbalken ska likställas med de påföljder som
anges i första stycket 1.
Rättegångsfrågor får avgöras trots att den

tilltalade har uteblivit. Lag (2018:120).
Prop. 2015/16:151: 1. det inte finns anledning att
döma till annan påföljd än böter, fängelse i högst
sex månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller
sådana påföljder i förening,
2. den tilltalade, sedan han eller hon har delgetts

stämning, har avvikit eller håller sig undan på ett
sådant sätt att han eller hon inte kan hämtas till
huvudförhandlingen eller
3. den tilltalade lider av en allvarlig psykisk

störning och hans eller hennes närvaro därför inte
är nödvändig. ...
Prop. 2017/18:58: Kan saken utredas
tillfredsställande, får målet avgöras trots att den
tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller
har uteblivit, om
1. det inte finns anledning att döma till annan

påföljd än böter, fängelse i högst sex månader,
villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana
påföljder i förening,
2. den tilltalade, sedan han eller hon har delgetts

stämning, har avvikit eller håller sig undan på ett
sådant sätt att han eller hon inte kan hämtas till ...
Rättsfall2
RH 2011:4:I mål om våld mot tjänsteman m.m.

har tingsrätten funnit att saken kunnat
utredas tillfredställande och avgjort målet
trots att den tilltalade, som förnekat brott, ej
varit närvarande. Målet har återförvisats till
tingsrätten.
45 kap. 15 § 2 st, 46 kap. 15 §
Ändringar4
Införd: SFS 2001:235 (Åtgärder mot inställda

m.m.)

Ändrad: SFS 2016:492 (Ny påföljd efter tidigare

dom), 2014:320 (Åtgärder för att hantera stora
brottmål och inställda förhandlingar), 2018:120
(Genomförande av oskuldspresumtionsdirektivet)
16 §
Är, då den tilltalade enligt lag skall hava
försvarare, sådan icke tillstädes, förordne rätten,
om det kan ske, någon, som är vid rätten
närvarande och är behörig att mottaga sådant
uppdrag, att försvara den tilltalade.
17 §
Om rätten sedan huvudförhandlingen
avslutats finner att det är nödvändigt att
komplettera utredningen innan målet avgörs, får
fortsatt eller ny huvudförhandling hållas enligt
reglerna i detta kapitel. Är kompletteringen av
enkel beskaffenhet, får rätten dock efter samråd
med parterna i stället besluta att utredningen skall
inhämtas på annat lämpligt sätt Lag (1987:747)
Rättsfall2
NJA 2005 s. 864:När det i ett brottmål efter

huvudförhandlingens avslutande åberopats ny
bevisning som bedöms kunna vara
betydelsefull för utgången i målet, har det
ansetts föreligga förutsättningar för att med
stöd av bestämmelsen i 46 kap. 17 §
rättegångsbalken besluta om ny
huvudförhandling.
huvudförhandling.
Ändringar1
47 Kap. Om väckande av
enskilt åtal och
huvudförhandling i mål, vari
sådant åtal föres
Kommentar
53 kap. 2 §
Ändringar7

domstol), 1989:656 (om ändringar i
rättegångsbalken m. m.), 1981:1294 (med förslag
till ändring i rättegångsbalken m. m.), 1987:747
(om ett reformerat tingsrättsförfarande), 1987:448
(om avgifter vid de allmänna domstolarna.),
1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m m )
1 §
Vill målsägande väcka åtal, skall han hos
rätten göra skriftlig ansökan om stämning å den
som skall tilltalas. Åtal skall anses väckt, då
stämningsansökan inkom till rätten.
Vill den tilltalade i samma mål mot

målsäganden eller åklagaren väcka talan om ansvar
för falskt eller obefogat åtal, falsk angivelse eller
annan osann tillvitelse angående brott, må det ske
utan stämning muntligen inför rätten eller ock
skriftligen. Den, mot vilken talan väckes, skall
erhålla del därav. Lag (1948:453).
Kommentar
Om väckande av enskilt åtal.
Detta är något som är möjligt om allmän åklagare

inte vill eller inte får väcka åtal.
I allmänhet är det förtalsbrott som avses vilket

framgår av 5 kap 5 § brottsbalken.
Reglerna vid enskilt åtal följer i stort de som gäller

för allmänt åtal utom det att förberedelse (ungefär
som i tvistemål) ska ske enligt 47 kap. 7 §. Skälet
för detta är att enskild part behöver viss
processledning vilket allmänna åklagare inte
behöver.
Rättsfall1
NJA 1998 s. 319:En målsägande, som väckt

enskilt åtal för brott under allmänt åtal, har
ansetts kunna komplettera sin ansökan om
stämning med ett därefter fattat beslut att
allmänt åtal inte skall äga rum.
2 §
En ansökan om stämning skall innehålla
uppgifter om
den tilltalade,
den brottsliga gärningen med angivande av tid
och plats för dess förövande och de övriga
omständigheter, som erfordras för dess
kännetecknande, samt det eller de lagrum,
som är tillämpliga,
det enskilda anspråk, som målsäganden vill
framställa samt en utförlig redogörelse för de
omständigheter som åberopas till grund för
anspråket,
de bevis som åberopas och vad som skall
styrkas med varje bevis samt
sådana omständigheter som gör rätten
behörig, om inte behörigheten framgår av vad
som anförs i övrigt.
Har målsäganden några önskemål om hur
målet skall handläggas, bör han ange dessa i
ansökningen.
Ansökningen skall vara egenhändigt

undertecknad av målsäganden eller hans ombud.
Är brottet sådant att målsäganden får väcka

åtal endast om åklagaren beslutat att inte åtala,
skall tillsammans med ansökningen ges in intyg
om att ett sådant beslut meddelats. De skriftliga
bevis som åberopas bör också ges in tillsammans
med ansökningen. Lag (1987:747).
47 kap. 3 §, 47 kap. 24 §
Ändringar1

3 §
Om stämningsansökningen inte uppfyller
föreskrifterna i 2 § eller i övrigt är ofullständig eller
om sådant intyg, som avses i 2 § fjärde stycket, inte
företetts, skall rätten förelägga målsäganden att
avhjälpa bristen. Detsamma gäller om föreskriven
ansökningsavgift inte har betalats. Lag (1989:656).
47 kap. 4 §, 47 kap. 24 §
Ändringar2

rättegångsbalken m. m.), 1987:448 (om avgifter vid
de allmänna domstolarna.)
4 §
Följer målsäganden inte ett föreläggande
enligt 3 §, skall ansökningen avvisas, om den är så
ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet
kan läggas till grund för en rättegång i
ansvarsfrågan. Detsamma gäller om något intyg
som avses i 2 § fjärde stycket inte har företetts eller
om underlåtenheten avser betalning av
ansökningsavgiften. Lag (1989:656).
Rättsfall2
NJA 2006 s. 531:Fråga om en miljödomstol

skall avvisa en ansökan av en miljö- och
byggnämnd om utdömande av vite enligt
miljöbalken på grund av att föreskriven
ansökningsavgift inte har betalats.
NJA 1997 s. 825:HovR har i ett dispositivt
tvistemål grundat sin dom i vart fall till en del
på andra omständigheter än sådana som part
åberopat till grund för sin talan. Enligt HD
borde HovR:n, för det fall att den ansåg att
dessa omständigheter skulle beaktas ex
officio, ha uppmärksammat parterna på
frågan och berett dem tillfälle att framföra
sina synpunkter.
4 § Förordning (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna
Ändringar3

rättegångsbalken m. m.), 1987:448 (om avgifter vid
de allmänna domstolarna.), 1984:131 (om ändringar
i rättegångsbalken m.m.)
5 §
Avvisas ej ansökningen, skall rätten
utfärda stämning på den tilltalade att svara på
åtalet. Om målsägandens framställning inte
innefattar laga skäl för åtalet eller om det annars är
uppenbart att detta är ogrundat, får rätten dock
genast meddela dom i målet utan att stämning
utfärdas.
Utfärdas stämning, skall denna delges den

tilltalade tillsammans med stämningsansökningen
och därvid fogade handlingar. Lag (1984:131).
Rättsfall1
NJA 1996 s. 343:Fråga huruvida det är

uppenbart att talan är ogrundad och, då denna
f å b t k d h id ål t
avgjorts utan att stämning utfärdats, skall
återförvisas till TR:n. 47 kap 5 § och 51 kap 28
§ RB.
47 kap. 24 §
Ändringar1

6 §
Utfärdas stämning, skall förberedelse i
målet äga rum.
Förberedelsen har till syfte att klarlägga
den tilltalades inställning till åtalet och

grunden för den,
vilka bevis som skall läggas fram och vad som
skall styrkas med varje bevis, samt
om ytterligare utredning eller andra åtgärder
behövs före målets avgörande.
Rätten skall driva förberedelsen med

inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Så
snart det lämpligen kan ske bör rätten höra
parterna angående målets handläggning.
Rätten skall upprätta en tidsplan för målets

handläggning, om det inte på grund av målets
beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl är
obehövligt. Parterna skall fortlöpande kontrollera
att tidsplanen kan hållas såvitt gäller dem och
deras bevisning. Om en part bedömer att tidsplanen
inte kan hållas, skall detta genast anmälas till
rätten. Om rätten bedömer att tidsplanen inte kan
hållas, skall parterna underrättas om detta. Lag
(2005:683).
Prop. 1999/2000:26: Till paragrafen, som

överensstämmer med 42 kap. 6 §, har lagts regler
om tidsplaner för handläggningen av ett mål som
avser enskilt åtal (se avsnitt 7).
47 kap. 24 §
Ändringar3
7 §
Vid förberedelsen bör den tilltalade avge
svaromål och ange, om han erkänner eller förnekar
gärningen, samt yttra sig över de omständigheter
på vilka åtalet grundats. Han bör också ange de
omständigheter som han vill anföra.
Parterna bör därefter var för sig ange de

ytterligare omständigheter som de vill anföra samt
yttra sig över vad motparten anfört. De skall också,
i den mån det inte skett tidigare, uppge de bevis
som de vill åberopa och vad de vill styrka med varje
bevis. Skriftliga bevis, som inte redan företetts,
skall genast framläggas.
Rätten får bestämma att olika frågor eller

delar av målet skall behandlas var för sig vid
förberedelsen. Lag (1987:747).
8 §
Förberedelsen sker vid sammanträde eller
genom skriftväxling eller annan handläggning. Om
det är lämpligt, får olika former av förberedelse
förenas.
Svaromål enligt 7 § första stycket skall avges
skriftligen, om det inte med hänsyn till målets
beskaffenhet är lämpligare att svaromålet avges vid
ett sammanträde.
När ett skriftligt svaromål har kommit in till

rätten, skall sammanträde hållas så snart som
möjligt, om det inte med hänsyn till målets
beskaffenhet är lämpligare med fortsatt
skriftväxling.
Om sammanträde hålls, skall förberedelsen

om möjligt avslutas vid detta. Om så inte kan ske,
skall förberedelsen fortsätta genom skriftväxling
eller vid ett nytt sammanträde Lag (1987:747)
47 kap. 24 §
9 §
Om förberedelse skall ske vid
sammanträde och den tilltalade är häktad, skall
sammanträdet hållas inom en vecka från dagen för
hans häktande, om inte längre uppskov är
nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.
Är den tilltalade ålagd reseförbud, skall
sammanträdet, hållas inom en månad från dagen
för delgivning av beslutet.
Är den tilltalade häktad och skall ett
ytterligare sammanträde hållas, skall det ske inom
en vecka från dagen för föregående sammanträdes
avslutande eller, då han häktats därefter, från
dagen för hans häktande, om inte längre uppskov
är nödvändigt på grund av särskilda
omständigheter. Lag (1987:747).
Ändringar1

rättegångsbalken m. m.)
11 §
Vid sammanträde får parterna ge in eller
läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga
anföranden endast om rätten finner att det skulle
underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt
vara till fördel för handläggningen. Lag (1987:747).
12 §
Målsäganden skall föreläggas att inställa
sig till ett sammanträde vid påföljd att han eller
hon annars förlorar sin rätt att föra talan om
brottet. Skall målsäganden infinna sig personligen,
skall rätten också förelägga vite. En målsägande
sammanträdet vid påföljd att han eller hon annars
förlorar sin rätt att föra talan om brottet. Den
tilltalade skall föreläggas vite. Rätten beslutar att
den som är häktad skall inställas till sammanträdet.
Lag (2005:683).
47 kap. 23 §, 47 kap. 24 §
Ändringar2

13 §
Uteblir båda parterna från ett
sammanträde under förberedelsen, skall målet
avskrivas. Lag (2005:683).
Ändringar1

14 §
Uteblir en målsägande från ett
sammanträde under förberedelsen, och har han
eller hon förelagts att inställa sig vid påföljd att
rätten att föra talan om brottet annars förklaras
förlorad, skall en sådan förklaring ges, om den
tilltalade yrkar det. Yrkas inte detta, skall målet
avskrivas.
Första stycket tillämpas också när en

målsägande, som förelagts att infinna sig
personligen vid sammanträdet vid påföljd att han
eller hon annars förlorar sin rätt att föra talan om
brottet, inte följer föreläggandet.
Uteblir den tilltalade och har vite förelagts, får

rätten i stället för att förelägga nytt vite besluta att
den tilltalade skall hämtas till rätten antingen
omedelbart eller till en senare dag Lag (2005:683)
47 kap. 18 §, 47 kap. 24 § 2 st 2 p
Ändringar1

15 §
Kommer målsäganden eller den tilltalade
tillstädes genom ombud, då föreläggande
meddelats honom vid vite att infinna sig
personligen, äge rätten i stället för att förelägga
nytt vite förordna, att han skall hämtas till rätten
antingen omedelbart eller till senare dag.
16 §
Har vite förelagts part eller skall part
hämtas till rätten och finnes hämtning ej kunna
ske, må dock förberedelsen avslutas utan hinder av
att parten kommit tillstädes allenast genom ombud
eller uteblivit.
47 kap. 24 § 2 st 2 p
17 §
Uteblir en part från ett sammanträde
under förberedelsen där en rättegångsfråga skall
prövas, får frågan ändå prövas, om handläggningen
av målet skall fortsätta. Lag (2005:683).
47 kap. 24 §
Ändringar1

18 §
Då rätten enligt 14 § förklarat
målsäganden hava förlorat sin rätt att tala å
brottet, äge han hos rätten göra ansökan om målets
återupptagande.
Ansökan om återupptagande skall göras

skriftligen inom en månad från den dag, då beslutet
meddelades. Uteblir målsäganden ånyo, vare hans
rätt till målets återupptagande förfallen.
47 kap. 24 § 2 st 2 p
19 §
Om det är till fördel för utredningen i
målet, bör rätten före sammanträde eller fortsatt
skriftväxling tillställa parterna en förteckning över
de frågor som bör tas upp under den fortsatta
handläggningen.
Parterna skall före ett sammanträde sätta sig

in i saken på sådant sätt att något ytterligare
sammanträde för förberedelse om möjligt inte
behövs. Lag (1987:747).
Ändringar1
20 §
Rätten ska göra en skriftlig
sammanställning av parternas ståndpunkter om
det inte på grund av målets beskaffenhet eller av
något annat särskilt skäl saknas behov av en
sammanställning. Rätten får förelägga parterna att
lämna underlag för sammanställningen. Innan
förberedelsen avslutas ska parterna ges tillfälle att
yttra sig över sammanställningen. Lag (2016:37).
bestämmelser om rättens skyldighet att göra en
skriftlig sammanställning av parternas
ståndpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringar3

21 §
Under förberedelsen må beslut meddelas
i fråga om måls avvisande.
22 §
Huvudförhandling för handläggning av
rättegångsfråga eller del av saken, som kan avgöras
särskilt, får hållas även om förberedelsen av målet i
övrigt inte har avslutats.
Är den tilltalade häktad, ska

inom två veckor från dagen för förberedelsens
avslutande eller, då han eller hon häktats därefter,
från dagen för hans eller hennes häktande.
Är den tilltalade ålagd reseförbud, ska

inom en månad från dagen för förberedelsens
avslutande Har reseförbudet meddelats därefter
ska tiden räknas från dagen för delgivning av
beslutet. Lag (2010:575).
Prop. 1999/2000:26: Bestämmelserna i paragrafen,

som för mål om enskilt åtal motsvarar
bestämmelserna i 42 kap. 20 §, har ändrats på
samma sätt som bestämmelserna i den paragrafen.

bestämmelser om utsättande av huvudförhandling
i mål där enskilt åtal väckts.
Andra och tredje styckena har ändrats på
motsvarande sätt som 45 kap. 14 §, se
kommentaren till den paragrafen. Vidare har i
andra stycket ordet huvudförhandlingen ändrats
till huvudförhandling i syfte att
tydliggöra att ...
Ändringar4

förfarandet i allmän domstol), 1981:1294 (med
förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.),
2010:575 (Advokaters vittnesplikt och andra
processrättsliga frågor)
23 §
I fråga om kallelse till huvudförhandling
skall 12 § tillämpas.
Om det finns anledning anta att den tilltalade

inte skulle följa ett föreläggande vid vite att infinna
sig personligen, får rätten besluta att han skall
hämtas till huvudförhandlingen. Lag (1987:747).
47 kap 24 § 2 st 1 p
Ändringar1

24 §
Vid enskilt åtal tillämpas i övrigt 45 kap.
1 § tredje stycket, 2, 3, 5, 6, 8, 10 a, 12 och 17 §§.
Beträffande huvudförhandling i mål om

enskilt åtal tillämpas bestämmelserna i 46 kap.
med följande avvikelser:
I fråga om kallelse till huvudförhandling som

återupptas efter uppehåll och föreläggande för
part gäller det som sägs i 23 § i detta kapitel.
Om båda parterna uteblir från en
huvudförhandling, skall målet avskrivas. I
fråga om påföljd för målsägande som uteblir
eller underlåter att infinna sig personligen
samt om återupptagande av mål tillämpas
bestämmelserna i 14-16 och 18 §§ i detta
kapitel. Uteblir en part från en
huvudförhandling där en rättegångsfråga skall
prövas, får frågan ändå prövas, om
handläggningen av målet skall fortsätta.
Då mål sätts ut till fortsatt eller ny
huvudförhandling, får rätten i stället för
åtgärd som avses i 46 kap. 12 § besluta att
förberedelse skall äga rum på nytt samt
meddela bestämmelser om detta. Lag
(2005:683).
Prop. 1999/2000:26: I första stycket har enbart

språkliga justeringar gjorts.
I andra stycket 1 har begreppet ”uppskjuten

huvudförhandling” ersatts av begreppet
”huvudförhandling som återupptas efter
uppehåll”. I övriga punkter har enbart språkliga
justeringar gjorts.
Ändringar2

domstol)
48 Kap. Om strafföreläggande
och föreläggande av
ordningsbot
Prop. 1975/76:148: ] paragrafens andra stycke har
tagits in en bestämmelse om att regeringen kan
förordna att strafföreläggande får användas även
för brott för vilket föreskrivs böter eller fängelse i
högst två år men vilket i övrigt är sådant som anges
i" första stycket (se vidare avsnitt 6.3.2).
9 och 10 åå. Ändringarna i dessa paragrafer är av

redaktionell art. Ordet ”underkasta” ...
1 § 2 st Bötesverkställighetsförordning
(1979:197)
5 § Lag (1986:1009) om förfarandet i vissa fall
vid förverkande m.m.
16 § Strafföreläggandekungörelse (1970:60)
16 § 2 st Lag (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom
20 § 2 st Ordningsbotskungörelse (1968:199)
2 § 3 st Lag (1963:197) om allmänt
kriminalregister
Ändringar14
Ändrad: SFS 1994:1412 (Ett effektivare
brottmålsförfarande), 1975:670 (Regeringens
proposition om lagstiftning angående ansvar för
funktionärer i offentlig verksamhet, m.m.),
lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.),
1986:649 (om lag om disciplinförseelser av
krigsmakt m.m.), 2006:284 (Företagsbot),
1976:1137 (med förslag till enklare former för
beivrande av mindre lagöverträdelser), 1993:200
(om villkorlig frigivning, m.m.), 1996:1462 (None),
2000:299 (Effektivare handläggning av
strafförelägganden m.m.), 2006:501 (En effektivare
ordningsbotshantering) 1982:1123 (om ändringar i
rättegångsbalken m.m.), 2018:499 (Digital
hantering av domstolsavgörande,
strafföreläggande och ordningsbot), 1994:420
(Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond
och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens
ställning)
domstolsprocesser)
Allmänna bestämmelser
1 §
Fråga om ansvar för brott, som hör under
allmänt åtal, får under de villkor som föreskrivas i
detta kapitel upptagas av åklagare genom
strafföreläggande och av polisman genom
föreläggande av ordningsbot. Föreläggande som nu
nämnts träder i stället för åtal i den utsträckning
som framgår av 3 §.
Närmare föreskrifter angående tillämpningen

av detta kapitel meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer. Lag
(1974:573).
Ändringar1

(1972:620), m.m.)
2 §
Strafföreläggande enligt detta kapitel
innebär att den misstänkte föreläggs ett
bötesstraff, efter vad åklagaren anser att brottet
bör föranleda, som den misstänkte får godkänna
omedelbart eller inom en viss tid. Under de
förutsättningar som anges i 4 § andra stycket får
strafföreläggande avse villkorlig dom eller en sådan
påföljd i förening med böter. Av 5 a § framgår att
ett strafföreläggande också får omfatta ett enskilt
anspråk som avser betalningsskyldighet.
Föreläggande av ordningsbot enligt detta

kapitel innebär att den misstänkte föreläggs ett
bötesstraff, efter vad som bestämts enligt 14 §, som
han eller hon får godkänna omedelbart eller inom
en viss tid.
Om ett brott är förenat med egendoms

förverkande, annan sådan särskild rättsverkan eller
särskild rättsverkan i form av avgift enligt lagen
(1994:419) om brottsofferfond, ska också en sådan
särskild rättsverkan omfattas av ett
strafföreläggande eller ett föreläggande av
ordningsbot. Detsamma gäller kostnad för
provtagning och analys av blod, urin och saliv som
avser den misstänkte och som har gjorts för
utredning om brottet. I fråga om sådan kostnad
tillämpas bestämmelserna om särskild rättsverkan.
Om ett brott är förenat med företagsbot ska

boten också föreläggas genom strafföreläggande
som den misstänkte får godkänna. Lag (2018:1951).

bestämmelser om strafföreläggande och
föreläggande av ordningsbot. Paragrafen har
utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt
7.1.
Ändringen i tredje stycket innebär att även kostnad

för provtagning och analys av saliv som avser den
misstänkte och som har gjorts för utredning om
brottet ska omfattas av ett strafföreläggande. ...
Prop. 2009/10:182: Paragrafen innehåller vissa

bestämmelser angående strafföreläggande och
föreläggande av ordningsbot. Övervägandena finns
i avsnitt 6.2.
Ändringen i tredje stycket innebär att även kostnad

för urinprovstagning och urinundersökning ska
föreläggas en misstänkt till godkännande i
samband med utfärdande av ett strafföreläggande.
Förutsättningarna för ersättningsskyldigheten är
desamma som gäller ...
Prop. 2005/06:59: Bestämmelsen har behandlats i

avsnitt 9.2. Ändringen innebär att företagsbot skall
kunna åläggas genom strafföreläggande i samband
med frågan om ansvar för brott.
Av ett nytt fjärde stycke följer att om brott är

förenat med företagsbot skall också denna genom
strafföreläggande föreläggas den misstänkte till
godkännande. Eftersom det för tillämpning av
systemet med företagsbot krävs att det för
Rättsfall1
NJA 1994 s. 254:Som föreläggande av

ordningsbot kan inte anses handling som
saknar uppgift om bötesstraff. 48 kap 2 och 3
§§ RB.
övg. best. SFS 2018:533 2 p, övg. best. SFS

2010:575 2 p
9 § Lag (2015:632) om talan om skattetillägg i
vissa fall
Ändringar9

brottmålsförfarande), 2006:284 (Företagsbot),
1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1993:200 (om
villkorlig frigivning, m.m.), 1996:1462 (None),
1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten - en
brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka
brottsoffrens ställning), 2010:575 (Advokaters
vittnesplikt och andra processrättsliga frågor),
2018:533 (Mer ändamålsenliga bestämmelser om
rättsliga biträden), 2018:1951 (Återinförande av
direktförverkande i samband med föreläggande av
ordningsbot)
3 §
Har ett föreläggande enligt detta kapitel
utfärdats till godkännande inom viss tid, får frågan
om ansvar för brottet tas upp på nytt innan denna
tid har gått ut endast om den misstänkte har
förklarat att han inte godkänner föreläggandet.
Har ett föreläggande godkänts, gäller det som

en dom som har vunnit laga kraft Lag (2000:299)
Prop. 1999/2000:67: Har ett föreläggande enligt

detta kapitel utfärdats till godkännande inom viss
tid, får frågan om ansvar för brottet tas upp på nytt
innan denna tid har gått ut endast om den
misstänkte har förklarat att han inte godkänner
föreläggandet.
Har ett föreläggande godkänts, gäller det som en

dom som har vunnit laga kraft.
Första stycket reglerar förhållandet när ett

strafföreläggande, eller ett föreläggande om
ordningsbot, ...
Rättsfall2
NJA 1994 s. 254:Som föreläggande av

ordningsbot kan inte anses handling som
saknar uppgift om bötesstraff. 48 kap 2 och 3
§§ RB.
NJA 2011 s. 421:Det krävs inte
prövningstillstånd i hovrätten vid
överklagande av tingsrätts beslut i mål om
klagan över godkänt föreläggande av
ordningsbot.
48 kap. 1 §
Ändringar1
Ändrad: SFS 2000:299 (Effektivare handläggning

av strafförelägganden m.m.)
Om strafföreläggande
4 §
Bötesstraff får föreläggas genom
strafföreläggande beträffande brott för vilket böter
ingår i straffskalan, dock inte normerade böter. Det
finns särskilda bestämmelser om föreläggande av
bötesstraff för brott som har begåtts av någon som
är under arton år. Bestämmelsen i 34 kap. 1 § första
stycket brottsbalken är tillämplig vid föreläggande
av bötesstraff.
Villkorlig dom eller sådan påföljd i förening

med böter får föreläggas genom strafföreläggande i
fall då det är uppenbart att rätten skulle döma till
sådan påföljd. Detta gäller dock inte för brott som
har begåtts av någon som inte har fyllt arton år
eller om det finns anledning att förena den
villkorliga domen med en föreskrift om
samhällstjänst.
Företagsbot får föreläggas genom

strafföreläggande i fall då boten inte överstiger tre
miljoner kronor. Lag (2019:830).

bestämmelser om föreläggande av böter eller
villkorlig dom genom strafföreläggande.
Prop. 2005/06:59: Ändringen har behandlats i
avsnitt 9.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka fall

strafföreläggande får användas. I ett nytt tredje
stycke föreskrivs att företagsbot som åläggs genom
strafföreläggande inte får överstiga 500 000 kr.
Företagsbot skall bestämmas på motsvarande sätt

som vid en prövning i domstol. Åklagaren skall i det
enskilda fallet – med tillämpning ...
Prop. 2015/16:151: Villkorlig dom eller sådan påföljd

i förening med böter får föreläggas genom
strafföreläggande i fall då det är uppenbart att
rätten skulle döma till sådan påföljd. Detta gäller
dock inte för brott som har begåtts av någon som
inte har fyllt arton år eller om det finns anledning
att förena den villkorliga domen med en föreskrift
om samhällstjänst.
Företagsbot får föreläggas genom

strafföreläggande i fall då boten inte överstiger 500
000 kr.
Paragrafen ...
Rättsfall1
NJA 2014 s. 139:Företagsbot (I-IV).
3 § Förordning (1964:740) med föreskrifter för

åklagare i vissa brottmål
1 § 2 st Förordning (1994:1763) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare
Ändringar12
Ändrad: SFS 1991:241 (om ändring i brottsbalken
m.m. (böter)), 1994:1412 (Ett effektivare
brottmålsförfarande), 2016:492 (Ny påföljd efter
tidigare dom), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition
(1972:620), m.m.), 2019:830 (Skärpta
straffrättsliga sanktioner mot företag), 2006:284
(Företagsbot), 1988:820 (om åtgärder mot unga
lagöverträdare), 1976:1137 (med förslag till enklare
former för beivrande av mindre lagöverträdelser),
1998:605 (Vissa reformer av påföljdssystemet),
1993:200 (om villkorlig frigivning, m.m.),
1996:1462 (None), 1982:1123 (om ändringar i
5 §
Strafföreläggande får inte utfärdas,
om förutsättningar för allmänt åtal inte

föreligger,
om i föreläggandet inte tas upp alla brott av

den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap
föreligger till bedömning, eller
om målsäganden förklarat att han eller hon

avser att föra talan om enskilt anspråk i anledning
av brottet som avser annat än betalningsskyldighet.
Lag (2006:284).
Fö f tt i k t
Prop. 2005/06:59: Förslaget har berörts i avsnitt
9.2.
Bestämmelsen har ändrats som en konsekvens av

att företagsbot kan åläggas genom
strafföreläggande. Ändringen innebär att den fjärde
omsatsen, som infördes i syfte att utesluta
möjligheten att ålägga företagsbot genom
strafföreläggande, har tagits bort (jfr prop.
1985/86:23 s. 56). ...
Ändringar5

brottmålsförfarande), 1986:120 (om ändring i
brottsbalken m.m. (företagsbot)), 1975:670
(Regeringens proposition om lagstiftning angående
ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet,
m.m.), 1986:649 (om lag om disciplinförseelser av
krigsmakt m.m.), 2006:284 (Företagsbot)
5 a §
Har målsäganden anmält enskilt
anspråk avseende betalningsskyldighet i anledning
av brottet och är omständigheterna sådana att
åklagaren enligt 22 kap. 2 § första stycket är skyldig
att utföra målsägandens talan, skall också det
enskilda anspråket föreläggas den misstänkte till
godkännande. Lag (1994:1412).
48 kap. 2 §
Ändringar1
Införd: SFS 1994:1412 (Ett effektivare

brottmålsförfarande)
6 §
Ett strafföreläggande skall innehålla
uppgift om
den åklagare som har utfärdat föreläggandet,

den misstänkte,
brottet med angivande av tid och plats för dess
begående samt övriga omständigheter som
behövs för att känneteckna det,
den eller de bestämmelser som är tillämpliga
när det gäller brottet
det straff och den särskilda rättsverkan, som
föreläggs den misstänkte, och
det enskilda anspråk som föreläggs den
misstänkte med uppgift om målsäganden och
de omständigheter som anspråket grundar sig
på. Lag (2000:299).
Prop. 1999/2000:67: 3. brottet med angivande av

tid och plats för dess begående samt övriga
omständigheter som behövs för att känneteckna
det,

vissa fall
Ändringar2

brottmålsförfarande), 2000:299 (Effektivare
handläggning av strafförelägganden m.m.)
7 §
Utfärdas ett strafföreläggande till
godkännande inom viss tid, skall den misstänkte
ges
upplysning om sättet för godkännande och om

den tid som fastställts för detta, och
upplysning att, om godkännande inte sker,
åtal kan äga rum efter utgången av den
fastställda tiden. Lag (2000:299).
Prop. 1999/2000:67: 2. upplysning att, om
godkännande inte sker, åtal kan äga rum efter
utgången av den fastställda tiden.
Paragrafen innehåller regler om vilka uppgifter

som, utöver 6 §, skall ingå i ett strafföreläggande
när det utfärdats för godkännande inom viss tid. I
bestämmelsens inledning anges inte längre på
vilket sätt upplysningar skall lämnas till den
misstänkte. Detta framgår i stället av
8 §. Ändringen har föranletts av att ett

föreläggande skall kunna ...
48 kap. 8 §, 48 kap. 17 §
Ändringar1

8 §
Ett skriftligt besked med
strafföreläggandets innehåll och sådana
upplysningar som anges i 7 § skall lämnas eller
sändas till den misstänkte. Lag (2000:299).
Prop. 1999/2000:67: Ett skriftligt besked med

strafföreläggandets innehåll och sådana
upplysningar som anges i 7 § skall lämnas eller
sändas till den misstänkte.
Paragrafen har ändrats på det sättet att själva

strafföreläggandet inte behöver lämnas eller
sändas till den misstänkte. När åklagaren har satt
upp föreläggandet i form av ett elektroniskt
dokument är det tillräckligt att ett skriftlig besked
med strafföreläggandets innehåll m.m. lämnas
eller sänds Att sända själva föreläggande

5 § 3 st Strafföreläggandekungörelse
(1970:60)
Ändringar2

(1972:620), m.m.), 2000:299 (Effektivare
handläggning av strafförelägganden m.m.)
9 §
Ett strafföreläggande godkänns genom att
den misstänkte skriver under och till behörig
mottagare lämnar en förklaring, att han eller hon
erkänner gärningen och godtar det straff och den
särskilda rättsverkan samt det enskilda anspråk
som tagits upp i föreläggandet. Regeringen kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
närmare föreskrifter om vem som ska ta emot en
sådan förklaring.
Om en förklaring lämnas elektroniskt, ska den

skrivas under med en sådan avancerad elektronisk
underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU)
nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen. Lag
(2020:918).
Prop. 2019/20:189: Ett strafföreläggande godkänns

genom att den misstänkte skriver under och till
behörig mottagare lämnar en förklaring, att han
eller hon erkänner gärningen och godtar det straff
och den särskilda rättsverkan samt det enskilda
anspråk som tagits upp i föreläggandet. Regeringen
kan med stöd
av 8 ...
Prop. 1999/2000:67: Strafföreläggande godkänns

genom att den misstänkte undertecknar och
tillställer behörig mottagare en förklaring, att han
erkänner gärningen och godtar det straff och den
särskilda rättsverkan samt det enskilda anspråk
som upptagits i föreläggandet. Närmare
bestämmelser om vem som skall motta sådan
förklaring meddelas av regeringen.
I paragrafen ges bestämmelser om hur ett

strafföreläggande godkänns.
Andra stycket innehöll tidigare en regel om att ett
godkännande ...
48 kap. 17 §
vissa fall
Ändringar6
brottmålsförfarande), 1974:573 (Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i
vallagen (1972:620), m.m.), 1976:1137 (med förslag
till enklare former för beivrande av mindre
lagöverträdelser), 2000:299 (Effektivare
handläggning av strafförelägganden m.m.),
2018:499 (Digital hantering av domstolsavgörande,
strafföreläggande och ordningsbot)
domstolsprocesser)
10 §
Ett skriftligt godkännande av ett
strafföreläggande som inte avser villkorlig dom, får
i den misstänktes ställe lämnas av den som är
ombud för den misstänkte, om en skriftlig fullmakt
ges in till åklagaren. Fullmakten ska, utöver vad
som följer av 12 kap., innehålla
en förklaring att ombudet har rätt att

godkänna ett strafföreläggande på den
misstänktes vägnar,
uppgift om det brott som godkännandet får
avse, varvid brottets art samt tiden och platsen
för dess begående ska anges, samt
uppgift om den högsta bötespåföljd, den
särskilda rättsverkan och det enskilda anspråk
som den misstänkte är villig att godta.
Om en sådan fullmakt har getts in till
åklagaren får ombudet ta emot handlingar i saken
på den misstänktes vägnar. Lag (2020:918).
Prop. 2019/20:189: Ett skriftligt godkännande av ett

strafföreläggande som inte avser villkorlig dom, får
i den misstänktes ställe lämnas av den som är
ombud för den misstänkte, om en skriftlig fullmakt
ges in till åklagaren.
5 § Förordning (2017:1028) om en
försöksverksamhet med snabbare
handläggning av brott
6 §, 3 § Strafföreläggandekungörelse
(1970:60)
Ändringar4
brottmålsförfarande), 1976:1137 (med förslag till
enklare former för beivrande av mindre
lagöverträdelser), 1996:1462 (None)
domstolsprocesser)
11 §
Ett strafföreläggande kan också
godkännas genom att hela beloppet betalas till den
myndighet som regeringen bestämmer, utan att ett
skriftligt godkännande skett, om föreläggandet
avser endast böter, eller böter och särskild
rättsverkan som innebär betalningsskyldighet.
Betalning enligt första stycket skall inte anses
som ett godkännande, om det framgår att den
misstänkte inte har avsett att godkänna
föreläggandet. Lag (2000:299).
Prop. 1999/2000:67: Ett strafföreläggande kan

också godkännas genom att hela beloppet betalas
till den myndighet som regeringen bestämmer,
utan att skriftligt
godkännande skett, om föreläggandet avser endast
böter eller böter och särskild rättsverkan som
innebär betalningsskyldighet.
...
48 kap. 17 §
11 §, 7 § 2 st Strafföreläggandekungörelse
(1970:60)
Ändringar3
(1972:620), m.m.), 2000:299 (Effektivare
handläggning av strafförelägganden m.m.),
1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten - en
brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka
brottsoffrens ställning)
12 §
Ett godkännande är utan verkan om det
sker sedan åklagaren har
utfärdat stämning, stämningsansökan eller ett

nytt strafföreläggande,
beslutat att inte väcka åtal för brottet, eller
beslutat att lägga ned eller inte inleda en
förundersökning. Lag (2000:299).
Prop. 1999/2000:67: Av paragrafen framgår att ett

godkännande inte gäller om det inkommer till
behörig myndighet efter det att åklagaren på nytt
har tagit upp frågan om ansvar för brottet.
Paragrafen har kompletterats så att ett
godkännande är utan verkan oavsett vilket slags
beslut åklagaren har fattat. Paragrafen har i övrigt
bearbetats redaktionellt.
Ändringar1

12 a §
Om åklagaren finner att ett
strafföreläggande, som har godkänts, innehåller en
uppenbar oriktighet till följd av åklagarens eller
någon annans skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende, skall han, sedan den som har godkänt
föreläggandet har getts tillfälle att yttra sig, besluta
om rättelse av föreläggandet.
Rättelse får inte göras, om den som har
godkänt föreläggandet motsätter sig det.
En rättelse får inte innebära att straffet höjs.

Lag (1990:443).
48 kap. 17 §
Ändringar2
Införd: SFS 1982:1123 (om ändringar i

Ändrad: SFS 1990:443 (om några processrjättsliga

frågor)
Om föreläggande av ordningsbot
13 §
Föreläggande av ordningsbot får utfärdas
beträffande brott, för vilket ej stadgas annat straff
än böter omedelbart i penningar och ej heller
normerade böter och för vilket ordningsbot
bestämts på sätt föreskrives i 14 §.
Bestämmelserna om föreläggande av
ordningsbot äro icke tillämpliga, om särskilt villkor
är stadgat för allmänt åtal. Lag (1968:193).
Rättsfall1
NJA 2014 s. 63:Resningsärende. Den

straffrättsliga legalitetsprincipen har inte
hindrat att en straffbestämmelse i
trafikförordningen tolkats så att den omfattat
en viss hastighetsöverträdelse. Föreläggande
av ordningsbot för hastighetsöverträdelsen
har inte innefattat rättstillämpning uppenbart
i strid mot lag. Förutsättningar för resning har
därmed inte förelegat.
3b § 2 st Delgivningslag (1970:428)
14 §
Regeringen får meddela föreskrifter om
det högsta belopp, till vilket ordningsbot får
bestämmas, och om andra begränsningar för
användningen av föreläggande av ordningsbot.
Riksåklagaren väljer, i samråd med
Polismyndigheten, ut de brott för vilka ordningsbot
ska bestämmas.
Riksåklagaren bestämmer ordningsbotens

belopp för olika brott och anger även grunder för
beräkning av gemensam ordningsbot för flera
brott. Om det finns särskilda skäl, får riksåklagaren
uppdra åt en överåklagare att i fråga om vissa brott
bestämma ordningsbotens belopp. Lag (2014:649).
Prop. 2000/01:92: Genom en ändring i paragrafens
tredje stycke ges riksåklagaren befogenhet att
uppdra åt överåklagare som är myndighetschef
inom
åklagarväsendet att i fråga om vissa brott

bestämma ordningsbotens belopp. Ändringen är en
följd av att samlingsbegreppet statsåklagare tas
bort i 7 kap. rättegångsbalken. ...
Rättsfall2
NJA 1983 s. 709:Straffmätning vid
ordningsförseelser.
48 kap. 2 § 2 st, 48 kap. 13 §
Ändringar2
Ändrad: SFS 2014:649 (En ny organisation för

polisen), 1974:573 (Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620),
m.m.)
15 §
Föreläggande av ordningsbot får icke
utfärdas,
om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av
den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap
föreligga till bedömning, eller
om det föreligger anledning att antaga att

talan om enskilt anspråk kommer att föras.
Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat

fall kan antagas vara påkallat att åklagare prövar
fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet.
Lag (1986:649).
Ändringar2
Ändrad: SFS 1975:670 (Regeringens proposition om
lagstiftning angående ansvar för funktionärer i
offentlig verksamhet, m.m.), 1986:649 (om lag om
disciplinförseelser av krigsmakt m.m.)
16 §
Ett föreläggande av ordningsbot bör
utfärdas i den misstänktes närvaro, varvid
polismannen skall ge den misstänkte tillfälle att
omedelbart godkänna föreläggandet.
Om föreläggandet utfärdas i den misstänktes

frånvaro eller om en misstänkt, som är närvarande
när föreläggandet utfärdas, behöver rådrum, får
polismannen ge honom eller henne tillfälle att ta
ställning till frågan om godkännande senare. Lag
(2006:501).

bestämmelser om hur ett föreläggande av
ordningsbot skall utfärdas. Ändringarna har
behandlats i avsnitt 5.
Det nuvarande första stycket, som uppställer krav

på att ett föreläggande av ordningsbot skall vara
skriftligt och undertecknat, upphävs. Denna
ändring är föranledd av att ett föreläggande av
ordningsbot skall kunna upprättas i form av ett
elektroniskt dokument.
I ...
Ändringar1
Ändrad: SFS 2006:501 (En effektivare

ordningsbotshantering)
17 §
Ett föreläggande av ordningsbot ska
innehålla uppgift om den polisman som har
utfärdat föreläggandet samt sådana uppgifter som
avses i 6 § 2, 3 och 5. Bestämmelserna i 7-9, 11 och
12 a §§ gäller även i fråga om föreläggande av
ordningsbot. Vad som sägs om åklagare i 12 a § ska
då i stället avse polisman.
Om en sådan förklaring som avses i 9 § andra

stycket i fråga om ordningsbot lämnas i närvaro av
en polisman, får den i stället skrivas under med en
sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i
förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga
lydelsen. Lag (2020:918).
Prop. 2019/20:189: Ett föreläggande av ordningsbot
ska innehålla uppgift om den polisman som har
utfärdat föreläggandet samt sådana uppgifter som
avses i 6 § 2, 3 och 5. Bestämmelserna i 7–9, 11 och
12 a §§ gäller även i fråga om föreläggande av
ordningsbot. Vad som sägs om åklagare i 12 a § ska
då i stället avse polisman.
Om en sådan förklaring som avses i 9 § andra

stycket i fråga om ordningsbot lämnas i närvaro av
en polisman, får den i stället skrivas under med en
sådan elektronisk underskrift ...
Prop. 1999/2000:67: Bestämmelserna i 6 § 2, 3 och

5 samt i 7 9 11 och 12 a §§ gäller även i fråga om
föreläggande av ordningsbot. Vad som sägs om
åklagare i 12 a § skall därvid i stället avse polisman.
Paragrafen gäller föreläggande av ordningsbot och

har justerats på grund av ändringen i 6 §.
Prop. 2005/06:187: Av paragrafen framgår bl.a.

vilka uppgifter som skall finnas i ett föreläggande
av ordningsbot. Ändringarna har behandlats i
avsnitt 5.
Med anledning av att kravet på undertecknande i 16

§ tas bort görs ett tillägg i denna paragraf som
innebär att det skall framgå vem som har ...
Rättsfall1

Ändringar5
av strafförelägganden m.m.), 2006:501 (En
effektivare ordningsbotshantering), 1982:1123 (om
ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2018:499
(Digital hantering av domstolsavgörande,
strafföreläggande och ordningsbot)
domstolsprocesser)
18 §
Finner en polisman i omedelbart
samband med att ett föreläggande av ordningsbot
utfärdats och godkänts, att föreläggandet
innehåller en uppenbar oriktighet som avser något
annat än att ordningsbotsbeloppet är för lågt, får
polismannen, om det kan ske genast, trots 3 §
andra stycket ge den misstänkte tillfälle att återta
godkännandet. Görs detta, ska föreläggandet
återkallas. Ett nytt föreläggande får därefter
utfärdas. Lag (2018:499).
Ändringar1
Ändrad: SFS 2018:499 (Digital hantering av

domstolsavgörande, strafföreläggande och
ordningsbot)
19 §
Godkännes föreläggande av ordningsbot
sedan åklagaren utfärdat stämning eller
stämningsansökan, är godkännandet utan verkan.
Sker godkännandet sedan strafföreläggande
utfärdats, är godkännandet också utan verkan, om
icke den åklagare som utfärdat strafföreläggandet
förklarar, att godkännandet skall gälla, och
återkallar strafföreläggandet. Lag (1968:193).20 §
Föreläggande av ordningsbot får utfärdas även av
åklagare, tulltjänsteman eller
kustbevakningstjänsteman. De bestämmelser i
detta kapitel som gäller polisman skall gälla även
annan som får utfärda föreläggande av
ordningsbot. Lag (2006:83).
10 § Ordningsbotskungörelse (1968:199)
FEMTE AVDELNINGEN
Om rättegången i hovrätt
49 kap. Om rätten att

överklaga en tingsrätts domar
och beslut och om
prövningstillstånd
Kommentar
56 kap. 1 § 3 st, 54 kap. 4 §, 52 kap. 1 § 3 st

26 § 4 st, 24 § Förordning (1979:569) med
hovrättsinstruktion
4 kap. 12 § Lag (1974:371) om rättegången i
arbetstvister
21 § Förordning (1996:379) med
Ändringar7



1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1989:656 (om
ändringar i rättegångsbalken m. m.), 1979:242
(med förslag till ändring i rättshjälpslagen
(1972:429), m.m.), 1972:430 (Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till
rättshjälpslag m. m.)
1 §
En tingsrätts dom får överklagas, om inte
annat är föreskrivet.
När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses

i 17 kap. 5 § andra stycket, skall rätten med hänsyn
till omständigheterna bestämma om domen skall få
överklagas särskilt eller endast i samband med att
tingsrättens slutliga avgörande överklagas
Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte
överklaga domen. Bestämmelser om hans rätt till
återvinning i anledning av sådan dom finns i 44
kap. 9 §. Lag (1994:1034).
Kommentar
Huvudregeln är att domar i första instans ska

kunna överklagas.
Ett klart undantag finns. Tredskodom kan inte

överklagas. Istället ska den som fått domen emot
sig begära återvinning, varefter målet kan
handläggas på nytt i tingsrätten.
Regeln har andra undantag också nämligen att det

numer fordras så kallat prövningstillstånd.
I brottmål gäller 49 kap. 13 §.
I civilmål gäller 49 kap. 14 §.
Vissa beslut kan inte heller överklagas enligt 49

kap. 8 §.
Rättsfall2
RH 1994:72:I mål om betalningsföreläggande
har gäldenären bestritt ansökan och angett
grunderna för sitt bestridande. Sedan målet
överlämnats till tingsrätten förelade
tingsrätten gäldenären att avge skriftligt
yttrande utan att det i föreläggandet angavs
att tredskodom kunde meddelas vid uteblivet
yttrande När gäldenären inte hördes av inom
förelagd tid meddelade tingsrätten
tredskodom. Tingsrättens handläggning har
ansetts utgöra grovt rättegångsfel.
Ändringar2

rättegångsbalken m. m.), 1989:352 (om högsta
domstolen och rättsbildningen)
2 §
Har parterna muntligen inför rätten eller
skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som
meddelas med anledning av en uppkommen tvist
eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst
angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om
förlikning om saken är tillåten.
En utfästelse att inte överklaga som har gjorts

efter domen gäller, om förlikning om saken är
tillåten. Lag (2005:683).
Rättsfall4
NJA 2013 s. 1017:Fråga huruvida ett avtal om
att inte överklaga en tingsrätts dom har
verkan, när tvisten påstås röra
konkurrensbegränsning som domstol har att
beakta självmant. Avtalets verkan som hinder
mot att ta upp överklagandet ska prövas innan
frågan om prövningstillstånd behandlas.
RH 2012:57:Avvisande av överklagande med
stöd av 49 kap. 2 § första stycket
rättegångsbalken.
NJA 2010 s. 448:Sedan tingsrätten förpliktat en
part att utge ett visst belopp har parten såväl
överklagat domen som betalat det utdömda
beloppet. För att en sådan betalning ska anses
innebära en utfästelse att inte överklaga måste
krävas att någon särskild omständighet utöver
själva betalningen ger stöd för en sådan
utfästelseavsikt. Vidare har hovrätten vid
bedömningen av frågan om klagointresse
föreligger att utgå från att betalningen inte är
slutgiltig, om det inte framstår som uppenbart
att betalningen inte kan återkrävas.
NJA 2006 s. 101:Sedan A och B genom dom av
tingsrätt förpliktats att solidariskt betala ett
belopp till C, vinner domen laga kraft mot B,
som också utan förbehåll fullgör hela
betalningsskyldigheten, medan A överklagar
domen. Den av B erlagda betalningen har inte
ansetts kunna uppfattas som en utfästelse från
A:s sida att inte överklaga tingsrättens dom
men eftersom C genom betalningen erhållit
slutgiltig gottgörelse och förklarat sig inte
längre ha något anspråk mot A, har denne
ansetts sakna rättsligt intresse av att få
fortsätta processen mot C.
Ändringar1
3 §
En tingsrätts slutliga beslut får
överklagas, om inte annat är föreskrivet. Har en
part rätt att ansöka om återupptagande av ett mål
som avgjorts genom ett slutligt beslut, får han dock
inte överklaga beslutet.
Andra beslut får överklagas endast i samband

med överklagande av dom eller slutligt beslut, om
inte annat är föreskrivet. Lag (1994:1034).
Rättsfall8
NJA 2008 s. 634:Hovrätt har avslagit en
framställning av tilltalad om att få ut kopior av
bildupptagningar av vittnesförhör vid
tingsrätten men förklarat den tilltalade samt
hans ombud och offentlige försvarare
berättigade att ta del av bildupptagningarna i
hovrättens lokaler. Beslutet har ansetts inte
kunna överklagas särskilt utan endast i
samband med överklagande av hovrättens
dom eller slutliga beslut. (Jfr NJA 2002 s. 433.)
NJA 2005 s. 9:Beslut om förordnande av
syssloman enligt 13 kap. 22 § aktiebolagslagen
(1975:1385) får inte överklagas särskilt.
NJA 2000 s. 681:Sedan tilltalad i brottmål
överklagat tingsrättens dom rörande ansvar
inom föreskriven tid men först efter denna tid
förklarat att överklagandet avsåg även ålagd
skadeståndsskyldighet, har hovrätten avvisat
överklagandet i skadeståndsdelen samt angivit
att avvisningsbeslutet fick överklagas endast i
samband med dom eller slutligt beslut i målet.
Avvisningsbeslutet har ansetts utgöra ett
slutligt beslut mot vilket talan kunnat föras
särskilt.
NJA 2001 s. 344:Domstolsverket har ansetts ha
rätt att överklaga ett beslut om förordnande av
offentlig försvarare. Tillika fråga om rätt till
offentlig försvarare för den som i anledning av
anmälan mot honom för brott kallats till
förhör inför polisen.
MÖD 1999:4:Prövningsavgift vid
tillståndsansökan-----Talan mot beslut om
prövningsavgift får inte föras särskilt.
Omprövning av avgiften kan däremot ske i
samband med handläggningens avslutande.
NJA 1990 s. 633:Påstående av svaranden i mål
om klander av skiljedom att käranden efter
klanderfristens utgång åberopat nya grunder
och att detta ej var tillåtet har ansetts som
invändning om rättegångshinder.
RH 1995:69:Yrkande om föreläggande för
kärande att ställa säkerhet enligt 1 och 3 §§
lagen (1980:307) om skyldighet för utländsk
kärande att ställa säkerhet för
rättegångskostnader har bifallits. I beslutet
har tingsrätten också tagit ställning till i
vilken form och till vilket belopp säkerhet
skulle ställas och därvid bestämt ett lägre
belopp än det yrkade. Särskild talan mot
beslutet har ansetts få föras.
NJA 2001 s. 306:HovR:n har i där anhängigt
mål avslagit en begäran av offentlig försvarare
om att få bli entledigad. Den tilltalade har
ansetts ha rätt att överklaga beslutet särskilt
enligt 54 kap. 4 § jämförd med 49 kap. 5 § p. 7
rättegångsbalken.
Ändringar1

4 §
Har en tingsrätt i beslut under
rättegången ogillat jäv mot domare eller
invändning om rättegångshinder eller beslutat
angående frågor som avses i 1 kap. 3 d §, skall den
part som vill överklaga beslutet först anmäla
missnöje. Sådan anmälan skall göras genast, om
beslutet meddelats vid ett sammanträde, och
annars inom en vecka från den dag då parten fick
del av beslutet. Försummar parten detta, har han
inte längre rätt att överklaga beslutet. Om en part
anmäler missnöje, skall rätten med hänsyn till
omständigheterna bestämma om beslutet skall få
överklagas särskilt eller endast i samband med att
dom eller slutligt beslut överklagas. Lag
(1994:1034).
Rättsfall10
NJA 1993 s. 591:Beslut enligt 5 kap 9 § 1 st RB

om förbud mot ljudupptagning av förhör vid
domstol har ansetts inte kunna överklagas
genom ett ordinärt rättsmedel.
NJA 2017 s. 281:Fråga om byte av
handläggningsform från ordinärt till förenklat
tvistemål.
NJA 2000 s. 683:När i ett mål i en
fastighetsdomstol ett slutligt beslut inte skulle
vara överklagbart har det ansetts felaktigt att
inte tillåta att ett beslut under rättegången fick
överklagas särskilt.
NJA 1993 s. 299:Domstolsverket har ansetts ha
rätt att föra talan mot slutligt beslut av TR
angående byte av offentlig försvarare.
NJA 1983 s. 200:Åklagarens ställning vid
prövning av fråga om återkallande av
förordnande som offentlig försvarare.
NJA 1985 s. 438:Sedan TR på yrkande av part,
som åtnjöt allmän rättshjälp, entledigat för
parten förordnat biträde men ej bifallit partens
yrkande om förordnande av annat biträde,
biföll HovR:n av parten i den delen anförda
besvär och förordnade nytt biträde enligt
partens önskan. Av domstolsverket anförda
besvär över HovR:ns beslut har avvisats på den
grunden att beslutet är att anse som beslut i en
till HovR:n fullföljd fråga som avses i 49 kap 4
§ 1 st 7 RB, mot vilket enligt 54 kap 8 § RB
talan inte får föras.
NJA 1983 s. 806:Genom beslut under
rättegången lämande TR begäran av J, mot
vilken åtal väckts att viss angiven advokat
skulle förordnas till offentlig försvarare utan
bifall. Av J anförda besvär över detta beslut
avvisades av TR under motivering att J inte
anmält missnöje inom föreskriven tid. Sedan J
anfört besvär över avvisningsbeslutet,
lämnade HovR:n besvären utan bifall. HovR:ns
beslut har ansetts inte utgöra sådant beslut
mot vilket enligt 54 kap. 8 § jämförd med 49
kap. 4 § 1 st. 7 rättegångsbalken talan inte får
föras.
NJA 1984 s. 550:TR har avslagit parts begäran
om förordnande av viss person till biträde
enligt rättshjälpslagen. Sedan HovR:n efter
besvär av parten förordnat personen i fråga till
biträde har domstolsverket anfört besvär mot
beslutet i HD. Talan har avvisats på grund av
fullföljdsförbudet i 54 kap 8 § RB jämförd med
49 kap 4 § 1 st 7 RB.
NJA 1981 s. 905:Vid byte av biträde enligt
rättshjälpslagen har domstol funnit sig ej
kunna förordna den som part föreslagit. Då
parten fortfarande varit i behov av och önskat
biträdeshjälp har domstolen ansetts ej äga
underlåta att förordna nytt biträde i samband
med entledigande av tidigare biträde. 20 § 1 st
och 21 § 1 st rättshjälpslagen samt 49 kap 4 § 7
RB.
NJA 1983 s. 378:Beslut om utdömande av vite
som förelagts såsom led i fullgörandet av TR:s
skyldighet enligt 20 kap 9 § ÄB att tillse att
bouppteckning förrättas och inges för
inregistrering är att behandla som ett beslut
under rättegången mot vilket talan enligt 49
kap 4 § 1 st 4 RB skall föras särskilt. Då
beslutet ej såsom enligt 17 kap 13 § 2 st RB bort
ske innehållit uppgift härom har giltig ursäkt
för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan
ansetts föreligga, varför ansökan om
återställande av försutten tid bifallits.
54 kap. 4 §, 49 kap. 11 §
Ändringar10

(om utvidgad använding av samhällstjänst m.m.),
yttrandefrihetsgrundlag m.m.), 1979:242 (med
förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
m.m.), 1982:522 (om ansvarighet för taltidningar),
1993:1408 (med förslag till ändrade regler om
kroppsvisitation och kroppsbesiktning m m )
1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till rättshjälpslag m. m.), 1985:415 (om
domstolarna och eko-brotten m.m.), 1977:1020
(om följdlagstiftning till 1976 års reform
beträffande tryckfriheten), 1983:497 (om
radiotidningar m.m.)
5 §
En tingsrätts beslut får överklagas
särskilt, om tingsrätten i beslutet
avvisat ett ombud, ett biträde eller en

försvarare eller ogillat ett yrkande om detta,
ogillat ett yrkande av tredje man att få delta i
rättegången som intervenient eller
målsägande eller prövat en fråga enligt 13 kap.
7 § om övertagande av ett käromål,
förelagt en part eller någon annan att lägga
fram skriftligt bevis eller att tillhandahålla
föremål för syn eller besiktning eller vid
prövning enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 eller
5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 §
första stycket 4 eller 5
yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av
synnerlig vikt att en uppgift som avses där
lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en
part under sanningsförsäkran,
prövat en fråga om utdömande av förelagt vite
eller häkte eller om ansvar för förseelse i
rättegången eller om skyldighet för någon att
ersätta rättegångskostnad,
prövat en fråga om ersättning eller förskott av
allmänna medel till målsägande eller enskild
part eller om ersättning eller förskott till
biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller
någon annan,
prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller
annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål om
häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24
kap. 5 a §, en åtgärd som avses i 25–28 kap.
eller omhändertagande enligt 28
kap.brottsbalken,
avslagit en begäran om biträde eller
försvarare, avslagit en begäran om byte av
biträde eller försvarare eller utsett någon
annan än den parten föreslagit till ett sådant
uppdrag,
prövat en fråga som gäller rättshjälp enligt
rättshjälpslagen (1996:1619) i annat fall än
som avses i 5 eller 7, eller
avslagit en begäran om att ersättning till
vittne som åberopats av en enskild part ska
betalas av allmänna medel enligt 36 kap. 24 §
andra stycket. Lag (2018:1909).
Prop. 2017/18:250: Paragrafen behandlar frågor om
särskilt överklagande av beslut.

bestämmelser om när en tingsrätts beslut får
överklagas särskilt. Övervägandena finns i avsnitt
8.
I punkten 7 införs en uttrycklig regel som gäller

beslut om byte av biträde eller offentlig försvarare.
Någon ändring i förhållande till tidigare praxis vad
gäller möjligheten att överklaga beslut om byte av
biträde eller försvarare avses inte.
I övrigt ändras ...
Prop. 1997/98:104: I paragrafen, som innehåller

regler om beslut som får överklagas särskilt, har
endast en redaktionell ändring gjorts i sjätte
punkten. Rätten att överklaga beslut om tillstånd
till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § har inte
ändrats. Att rättens beslut om enskilda
restriktioner inte får överklagas framgår av 17 §
behandlingslagen (se avsnitt 7.2).
Prop. 2017/18:260: 2. ogillat ett yrkande av tredje

man att få delta i rättegången som intervenient
eller målsägande eller prövat en fråga enligt 13 kap.
7 § om övertagande av ett käromål
3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram
skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för
syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap.
4 § första stycket 4 eller 5
tryckfrihetsförordningeneller 2 kap. ...
Rättsfall8
NJA 1981 s. 1109:TR har i dom intagit beslut,

varigenom part förpliktats ersätta statsverket
kostnaderna för motparternas rättshjälp. I
meddelad fullföljdshänvisning har - förutom
anvisning om fullföljd genom vad - meddelats
hänvisning att talan mot sådana beslut som
avses i 49 kap 5 § 1 st RB skulle föras särskilt
genom besvär. Parten har fullföljt talan mot
det angivna beslutet genom besvär i stället för
- såsom jämlikt 49 kap 5 § 2 st RB skulle ha
skett - genom vad. Omständigheterna har
emellertid varit sådana att parten ansetts ha
haft grundad anledning att uppfatta
fullföljdshänvisningen så, att den däri
lämnade besvärshänvisningen avsåg även det
överklagade beslutet. Parten har jämlikt
grunderna för 49 kap 10 § RB ansetts ha haft
rätt att fullfölja sin talan genom besvär.
MÖD 1999:4:Prövningsavgift vid
tillståndsansökan-----Talan mot beslut om
prövningsavgift får inte föras särskilt.
Omprövning av avgiften kan däremot ske i
samband med handläggningens avslutande.
om att få bli entledigad. Den tilltalade har
rättegångsbalken.
NJA 1997 s. 475:TR har i beslut i brottmålsdom
prövat en fråga om skyldighet att ersätta
rättegångskostnad. Eftersom beslutet enligt
49 kap 5 § 4 RB fick överklagas särskilt,
omfattades det till följd av 13 § 4 st samma kap
inte av något krav på prövningstillstånd i
HovR:n.
NJA 2000 s. 648:Fråga om rätt att överklaga ett
editionsföreläggande enligt 38 kap. 2 §
rättegångsbalken.
RH 2001:47:Sedan en part anslutningsvis
överklagat såväl tingsrättens dom i
huvudsaken som tingsrättens beslut om
rättegångskostnader, har hovrätten avvisat
anslutningsöverklagandet i den del det avsåg
tingsrättens beslut om rättegångskostnader.
RH 1995:130:Sedan den ena parten i ett
tvistemål överklagat tingsrättens dom i
huvudsaken, har motparten kommit in med ett
anslutningsöverklagande som avser ett i
domen intaget beslut om ersättning för
rättegångskostnader. Tingsrätten, som
uppenbarligen inte uppmärksammat att någon
rätt till anslutningsöverklagande i denna
situation inte längre föreligger, har vid en
rättidsprövning ansett
anslutningsöverklagandet inkommet i rätt tid.
Hovrätten har inte ansett sig bunden av
tingsrättens på felaktiga förutsättningar
grundade rättidsprövning, utan har avvisat
anslutningsöverklagandet.
Ändringar5
Ändrad: SFS 2018:1908 (Följdändringar till ändrade

mediegrundlagar), 1996:1624 (Ny rättshjälpslag),
2018:1252 (En ny strafftidslag), 1998:601
(Behandlingen av häktade), 2018:533 (Mer
ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga
biträden)
6 §
Den som vill överklaga ett sådant beslut
som avses i 5 § 1, 2, 3, 7, 8 eller 9 skall först anmäla
missnöje, om beslutet har meddelats under
rättegången. Anmälan skall göras genast, om
beslutet meddelats vid ett sammanträde, och
annars inom en vecka från den dag då han fick del
av beslutet. Den som försummar detta har inte
längre rätt att överklaga beslutet.
Myndigheter som enligt lag eller föreskrifter

som beslutats med stöd av lag är behöriga att
överklaga beslut som avses i första stycket skall
anmäla missnöje senast en vecka från dagen för
beslutet, om detta har meddelats vid ett
sammanträde där myndigheten inte har varit
företrädd. Lag (1994:1034).
Rättsfall1
NJA 1991 s. 475:En skriftlig anvisning av

domstol om att en planerad huvudförhandling
i brottmål skulle avse endast vissa tilltalade
har med anledning av besvärstalan av en
annan tilltalad i målet ansetts utgöra ett beslut
i den mening som avses i 49 kap 6 § RB.
54 kap. 4 §, 49 kap. 11 § 2 st
4 § Lag (2005:73) om rätt för Justitiekanslern
att överklaga vissa beslut
7 §
Anser en part att ett beslut av tingsrätten
medför att målet försenas i onödan, får han
överklaga beslutet särskilt. Lag (1994:1034).
Rättsfall4
AD 2001 nr 67:Sedan en arbetstagare hos

Europeiska Kommissionen med placering vid
dess kontor i Stockholm avskedats, väckte
arbetstagaren talan vid tingsrätten med
yrkanden om skadestånd på grund av
avskedandet. Arbetstagaren yrkade under
målets handläggning att Europeiska
Kommissionen skulle föreläggas att utge vissa
skriftliga handlingar, vilka enligt
arbetstagarens mening kunde antas ha
betydelse som bevis. Sedan yrkandet om
editionsföreläggande bestritts av Europeiska
Kommissionen, beslutade tingsrätten att
inhämta ett förhandsavgörande från EG-
domstolen rörande denna fråga och att
vilandeförklara målet i avvaktan på
förhandsavgörandet. Sedan beslutet
överklagats särskilt med stöd av 49 kap. 7 §
rättegångsbalken, har Arbetsdomstolen funnit
att tingsrättens beslut medför att målet
försenas i onödan. Arbetsdomstolen har därför
undanröjt beslutet och visat målet åter till
tingsrätten för fortsatt handläggning.
AD 1995 nr 154:En tingsrätt beslutade att inte
pröva arbetstagares lönefordran utan samtidig
prövning av arbetsgivarens
kvittningsinvändning och ett av arbetsgivaren
väckt genkäromål ävensom att sammanlägga
målet med andra tvistemål. Beslutet
överklagades av arbetstagaren med stöd av 49
kap. 7 § rättegångsbalken. Arbetsdomstolen
finner att prövningen av arbetstagarens
lönefordran oskäligt uppehålles, om
kvittningsinvändningen genkäromålet och
andra tvistemål skall prövas samtidigt.
Domstolen förordnar om att
kvittningsinvändningen skall avvisas, att
prövningen av genkäromålet skall anstå till
dess lönefordringen prövats och att målet om
lönefordringen skall särskiljas från övriga
tvistemål.
AD 2012 nr 3:En tingsrätt har i ett mål om
åldersdiskriminering beslutat att inhämta
förhandsavgörande från EU-domstolen och
förklarat att målet ska vara vilande under den
tid handläggningen pågår i EU-domstolen.
Svarandeparten har i enlighet med 49 kap. 7 §
rättegångsbalken överklagat beslutet särskilt
på den grunden att det medför att målet
försenas i onödan. Arbetsdomstolen, som
uttalar bl.a. att bedömningen av om det kan
anses obehövligt att inhämta ett
förhandsavgörande bör göras restriktivt, har
avslagit överklagandet.
RH 2008:52:Kravet på utredningen när
parterna begär äktenskapsskillnad utan
betänketid och en av dem, enligt ingivet
personbevis, bor tillsammans med eget barn
under 16 år.
52 kap. 1 § 2 st
Ändringar4
Ändrad: SFS 1983:370 (om underrätternas

sammansättning m.m.), 1979:242 (med förslag till
ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.),
1972:430 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till rättshjälpslag m. m.), 1988:610 (om
målsågandebiträde)
8 §
Om tingsrätten förklarat en domare jävig,
utsett målsägandebiträde, beslutat att kostnader
för enskild parts inställelse skall betalas av
allmänna medel eller bifallit en begäran om att
ersättning till vittne som åberopats av enskild part
skall betalas av allmänna medel får tingsrättens
beslut inte överklagas.
Ett beslut som gäller hänskjutande av en fråga

till Högsta domstolen enligt 56 kap. 13 § får inte
överklagas. Lag (1999:84).
Rättsfall2
NJA 1989 s. 173:Särskild talan har inte ansetts
medgiven mot HovR:s beslut under
rättegången, varigenom vägrats inhibition av
ett av TR i samband med dom på
näringsförbud meddelat tillfälligt sådant
förbud. 54 kap 4 § jfrd med 49 kap 8 § 1 st RB.
Jfr även 12 § lagen (1986:436) om
näringsförbud.
54 kap. 4 §
Ändringar2
Ändrad: SFS 1996:1624 (Ny rättshjälpslag), 1999:84

(Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)
9 §
För att bemöta klagandens
ändringsyrkande får motparten begära att ett
beslut som inte får överklagas särskilt ändå skall
prövas.
Om ett beslut enligt vilket rätten förelagt vite
eller annan påföljd inte får överklagas särskilt, kan
den som är missnöjd med beslutet, begära att
föreläggandets giltighet prövas i samband med att
han överklagar ett beslut i vilket föreläggandet har
tillämpats. Lag (1994:1034).
Rättsfall1
NJA 1981 s. 573:Fråga huruvida vad rätteligen

anmälts.
Ändringar1

10 §
En tingsrätts beslut genom vilket en
missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning
eller återupptagande eller ett överklagande har
avvisats får överklagas. Frågan om en sådan
anmälan eller ansökan gjorts eller ett överklagande
skett inom rätt tid får annars inte prövas av
hovrätten. Lag (1994:1034).
Rättsfall1
NJA 1981 s. 1109:TR har i dom intagit beslut,
varigenom part förpliktats ersätta statsverket
kostnaderna för motparternas rättshjälp. I
meddelad fullföljdshänvisning har - förutom
anvisning om fullföljd genom vad - meddelats
hänvisning att talan mot sådana beslut som
avses i 49 kap 5 § 1 st RB skulle föras särskilt
genom besvär. Parten har fullföljt talan mot
det angivna beslutet genom besvär i stället för
- såsom jämlikt 49 kap 5 § 2 st RB skulle ha
skett - genom vad. Omständigheterna har
emellertid varit sådana att parten ansetts ha
haft grundad anledning att uppfatta
fullföljdshänvisningen så, att den däri
lämnade besvärshänvisningen avsåg även det
överklagade beslutet. Parten har jämlikt
grunderna för 49 kap 10 § RB ansetts ha haft
rätt att fullfölja sin talan genom besvär.
11 §
Har en part som enligt 4 § anmält
missnöje med tingsrättens beslut under
rättegången hänvisats att överklaga beslutet
särskilt, skall målet vila till dess att överklagandet
prövats. Rätten får dock bestämma att
förberedelsen i målet skall fortsätta.
Anmäler någon missnöje enligt 6 §, får rätten

förklara målet vilande till dess att överklagandet
prövats, om det finns särskilda skäl.
I andra fall än som har sagts nu får ett

överklagande av en tingsrätts beslut under
rättegången inte leda till att målets behandling
skjuts upp. Lag (1994:1034).
Rättsfall1
RH 2016:45:Under pågående
huvudförhandling i ett brottmål tog en i målet
tjänstgörande nämndeman kontakt per e-post
med en av polisens utredare och uttalade sig
berömmande om dennes arbetsinsats i målet
Tingsrätten ansåg att nämndemannen var
jävig och beslöt att hon inte längre skulle delta
vid målets avgörande. Härefter begärde två av
de tilltalade att huvudförhandlingen skulle tas
om eftersom omständigheterna var sådana att
de var ägnade att rubba förtroendet även för
resterande ledamöter i den aktuella
sammansätningen. Fråga om så var fallet;
tillika om rättens sammansättning vid
prövning av denna jävsfråga.
54 kap 4 §
12 §
För att hovrätten skall pröva tingsrättens
dom eller beslut krävs prövningstillstånd, om inte
annat är föreskrivet. Lag (2005:683).
Rättsfall23
NJA 1998 s. 757:Fråga om värdet av de olika

tvisteföremålen skall sammanräknas vid
tillämpning av kravet på prövningstillstånd i
HovR enligt 49 kap 12 § 1 st RB, när talan förs
mot fyra borgensmän som i separata
förbindelser åtagit sig ansvar var och en för
visst delbelopp av samma skuld.
krävs om det vid tingsrätten ursprungligen
yrkade beloppet översteg ett basbelopp men
talan där inskränkts till ett belopp
understigande denna gräns. 49 kap 12 § första
stycket rättegångsbalken.
NJA 1996 s. 393:Då en målsägandes enskilda
anspråk gentemot samma person i anledning
av flera brott prövats i en rättegäng
tillsammans med åtalet, har värdet av vad som
sammanlagt yrkats i TR:n ansetts avgörande
för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n
i skadeståndsdelen. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2
st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
NJA 1995 s. 558:Avgörande för huruvida
prövningstillstånd krävs i HovR:n beträffande
enskilt anspråk, som TR:n har prövat i en dom
i brottmål, är värdet - i förhållande till
basbeloppet - av vad som yrkats i TR:n och
inte av tvisteföremålet i HovR:n. 49 kap 12 § 1
st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
NJA 1993 s. 512:Med hänsyn till den stora
förekomsten av mål om obetalda
trafikförsäkringsavgifter och till en uppgiven
oenhetlig praxis i fråga om skyldigheten att i
vissa sådana mål utge ersättning för
inkassokostnader och rättegångskostnader
har tillstånd till prövning i HovR av ett sådant
mål ansetts böra meddelas.
RH 1999:23:Fråga om prövningstillstånd krävs
för att hovrätt skall pröva ett mål som
innefattar såväl en fullgörelsetalan om ca 18
000 kr som ett yrkande om att kärandens
fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i
gäldenärens fastighet, i vilken gäldenären
upplåtit panträtt till käranden.
RH 1994:4:Vid bedömningen av fråga om
prövningstillstånd har hänsyn tagits till att det
inte förelegat anledning att anta att parterna i
hovrätten skulle tillåtas att åberopa ny
bevisning.
NJA 2006 s. 22:Fråga om prövningstillstånd
krävts i hovrätt vid överklagande av flera
målsägandes enskilda anspråk som handlagts i
brottmål.
RH 1995:95:I bötesmål avgjorde tingsrätten
även en fråga om bättre rätt till viss egendom,
vars värde uppenbart inte översteg
basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring. Hovrätten har ansett att även det
enskilda anspråket omfattades av kravet på
prövningstillstånd, trots att det var fråga om
en fastställelsetalan.
NJA 2005 s. 226:Sedan ett yrkande om
ersättning för kapitalbelopp frånfallits i ett
mål om betalningsföreläggande och endast ett
yrkande om ersättning för kostnader hos
kronofogdemyndigheten kvarstår när målet
överlämnas till tingsrätten, skall frågan om
ersättning för kostnaderna avgöras genom
slutligt beslut. Tillika fråga om
prövningstillstånd i hovrätten.
ordningsbot.
RH 2008:65:Förbudet att överklaga en
hovrätts avgörande i mål om interimistiskt
förordnande enligt föräldrabalken har ansetts
omfatta även beslut, varigenom
prövningstillstånd har vägrats.
NJA 1998 s. 417:Prövningstillstånd krävs i
HovR även vid fastställelsetalan, om
tvisteföremålets värde uppenbart inte
överstiger basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring. 49 kap 12 § RB.
RH 2009:38:Hovrätten har funnit att det krävs
prövningstillstånd för prövning av
överklagande av tingsrätts beslut med
anledning av klagan över godkänt
föreläggande av ordningsbot.
NJA 2009 s. 548:Prövningstillstånd krävs för
att hovrätten ska pröva överklagande av
fastighetsdomstolens avgöranden i mål som
enligt anläggningslagen ska handläggas som
fastighetsbildningsmål.
RH 1993:124:Flera kärande har vid samma
tidpunkt under anförande av samma grund
yrkat betalning ur den statliga lönegarantin.
Kärandenas sammanlagda krav överskred
beloppsgränsen (basbeloppsregeln) i 49 kap.
12 § rättegångsbalken. Sedan deras yrkanden
ogillats av tingsrätten har de överklagat
gemensamt och gjort gällande att
prövningstillstånd i hovrätten inte krävs på
grund av storleken på deras sammanlagda
krav och då anledning till kumulation av
målen förelåg Hovrätten har bl a med
hänvisning till syftet med den senaste
ändringen av 49 kap. 12 § rättegångsbalken
funnit att prövningstillstånd erfordras.
hovrätt av skadeståndsfråga har ansetts böra
meddelas med hänsyn till sambandet mellan
denna fråga och en samtidigt överklagad
påföljdsfråga som ej krävt sådant tillstånd
NJA 1996 s. 14:Vid kumulation av flera käromål
enligt 14 kap 2 § RB krävs inte
prövningstillstånd vid överklagande av TR:ns
dom när det sammanlagda belopp varom talan
förts överstiger ett basbelopp, även om
beloppet i varje särskilt mål är lägre än
basbeloppet.
NJA 1997 s. 281:Prövningstillstånd i HovR.
Frågor rörande preskription av
borgensåtagande för bostadshyresfordran.
RH 1999:15:Fråga om kvittningsinvändning
skall beaktas vid beräkningen av det värde som
anges i 1 kap. 3 d § tredje stycket
rättegångsbalken.
RH 2010:17:En misstänkt begärde före åtals
väckande att offentlig försvarare skulle
förordnas för honom. Tingsrätten behandlade
hans begäran som ett ärende enligt
ärendelagen. Hovrätten har handlagt saken
enligt 52 kap. rättegångsbalken som ett s.k.
RB-ärende samt funnit att prövningstillstånd
krävs för prövning av tingsrättens beslut.
NJA 1992 s. 260:Tillstånd till prövning i HovR
av tvistemål om mindre värden har meddelats
i fråga om rättegångskostnad i TR:n, avseende
ersättning för resekostnader för ombud från
avlägsen ort. Partiellt prövningstillstånd har
ansetts kunna meddelas beträffande sådan
fråga

instruktion för Arbetsdomstolen
26 § 4 st, 24 § Förordning (1979:569) med
instruktion för arbetsdomstolen
Ändringar5



1990:443 (om några processrjättsliga frågor),
1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.),
1993:514 (om prövningstillstånd i hovrätt och
instansordningen i utsökningsmål )
13 §
För att hovrätten ska pröva tingsrättens
dom i brottmål, såvitt avser annat än enskilt
anspråk, krävs inte prövningstillstånd i andra fall
än då den tilltalade genom domen
som enda påföljd dömts till böter, eller

frikänts från ansvar för brott för vilket det inte
är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex
månader.
Har tingsrätten i en dom i brottmål även

prövat enskilt anspråk mot den tilltalade krävs inte
prövningstillstånd i den delen, om
ett överklagande avser frågan om den

tilltalade ska dömas för den åtalade gärning
som det enskilda anspråket hänför sig till, och
prövningstillstånd meddelas i den frågan eller
sådant prövningstillstånd inte krävs.
Kravet på prövningstillstånd enligt första

stycket gäller inte om domen överklagas av
justitiekanslern eller en justitieombudsman.
Det som sägs i första-tredje styckena gäller

även beslut som får överklagas endast i samband
med överklagande av dom.
För att hovrätten i brottmål ska pröva

tingsrättens slutliga beslut eller beslut som får
överklagas särskilt krävs inte prövningstillstånd.
Lag (2008:795).
Kommentar
Som framgår av lagtexten är det mer bagatellartade

mål som fordrar prövningstillstånd.
Rättsfall30
RH 1995:56:Anslutningsöverklagande förfallet
om prövningstillstånd ej meddelas beträffande
det första överklagandet.
NJA 1997 s. 776:Åklagare yrkade ansvar på en
importör enligt varusmugglingslagen med
påstående att denne uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet låtit lämna oriktiga uppgifter i
tulldeklarationer. TR:n dömde importören
enligt 5 § nämnda lag för oaktsamt brott till
böter. Fråga sedan domen överklagats om
prövningstillstånd krävts i HovR:n. 49 kap 13 §
1 st RB.
RH 1995:42:Prövningstillstånd har erfordrats
för prövning i hovrätten av överklagande av
godkänt föreläggande av ordningsbot.
NJA 1993 s. 512:Med hänsyn till den stora
förekomsten av mål om obetalda
trafikförsäkringsavgifter och till en uppgiven
oenhetlig praxis i fråga om skyldigheten att i
vissa sådana mål utge ersättning för
inkassokostnader och rättegångskostnader
har tillstånd till prövning i HovR av ett sådant
mål ansetts böra meddelas.
bevisning.
NJA 1996 s. 209:TR har genom samma dom
dels dömt en person för brott, dels bifallit en
särskild talan om förverkande som förts mot
annan. Domen har överklagats av båda. Frågan
om prövningstillstånd krävs i HovR:n skall
avgöras för var part för sig.
NJA 2010 s. 281:Kravet på prövningstillstånd i
hovrätt har ansetts inte omfatta ett fall där den
tilltalade i tingsrätten dels dömts till böter för
vissa brott, dels frikänts för andra brott, som
haft strängare straff än fängelse sex månader i
straffskalan, och tingsrättens dom överklagats
av åklagaren i den frikännande delen och av
den tilltalade i den fällande delen.
brottmål.
NJA 1996 s. 557:Prövningstillstånd i HovR
krävs inte vid överklagande av TR:s beslut i
mål om klagan över godkänt föreläggande av
ordningsbot.
RH 1995:20:Prövningstillstånd krävs inte för
att hovrätt skall pröva tingsrätts beslut i mål
om undanröjande av godkänt föreläggande av
ordningsbot.
RH 2008:23:Åklagare yrkade ansvar på en
kvinna för våld mot tjänsteman och våldsamt
motstånd. Tingsrätten ogillade åtalet för våld
mot tjänsteman och dömde kvinnan för
våldsamt motstånd till dagsböter. Sedan
kvinnan överklagat domen med yrkande om
att åtalet för våldsamt motstånd skulle ogillas
överklagade åklagaren anslutningsvis och
yrkade bifall till åtalet för våld mot
tjänsteman. Prövningstillstånd har ansetts
böra krävas för prövning av målet.
NJA 1995 s. 351:Krav på prövningstillstånd i
HovR föreligger när överklagande skett av
TR:s dom som gällt särskild talan om
förverkande förd mot någon som ej är tilltalad
för brott (I). Krav på prövningstillstånd i HovR
föreligger inte när tilltalad som erhållit
påföljdseftergift överklagat TR:s dom i den del
som avsett förverkande (II).
NJA 2017 s. 55:Prövningstillstånd i hovrätt. Om
flera personer, som i tingsrätten har dömts för
brott på i allt väsentligt samma
utredningsunderlag, har överklagat
tingsrättens dom i skuldfrågan och något
överklagande ska prövas i sak, bör
prövningstillstånd meddelas för samtliga, om
det inte finns särskilda skäl mot det.
Gemensamt försök till stöld (I). Felaktig
uppgift om bilförare; olovlig körning
respektive bedrägeri (II).
ordningsbot.
NJA 2007 s. 53:En femtonårig pojke har av
tingsrätt mot sitt nekande dömts till böter för
försök till våldtäkt mot barn. Synnerliga skäl
har ansetts föreligga för att meddela
av tvistemål om mindre värden har meddelats
i fråga om rättegångskostnad i TR:n, avseende
ersättning för resekostnader för ombud från
avlägsen ort. Partiellt prövningstillstånd har
ansetts kunna meddelas beträffande sådan
fråga.
NJA 1997 s. 323:En tilltalad har till HovR:n
överklagat en dom varigenom han fällts till
ansvar för brott och ålagts att utge skadestånd.
I skadeståndsdelen fordras inte
prövningstillstånd i HovR:n Sambandet
mellan skadestånds- och ansvarsfrågorna har
inte ansetts vara sådant att enbart det
förhållandet att det enskilda anspråket skall
tas upp bör leda till att prövningstillstånd
meddelas i ansvarsdelen. 49 kap 13 § RB.
RH 2007:38:Hovrätt har ansett sig kunna
meddela prövningstillstånd i brottmål i fråga
om åläggande att betala avgift enligt lagen om
brottsofferfond men vägra prövningstillstånd i
själva saken (s k partiellt prövningstillstånd)
hovrätt av skadeståndsfråga har ansetts böra
meddelas med hänsyn till sambandet mellan
denna fråga och en samtidigt överklagad
påföljdsfråga som ej krävt sådant tillstånd.
NJA 1995 s. 294:Kravet på prövningstillstånd i
HovR har ansetts omfatta fall där den tilltalade
i TR:n dels dömts till böter för vissa brott, dels
frikänts för annat brott för vilket varit
föreskrivet strängare straff än fängelse i sex
månader men där TR:ns dom överklagats
endast i fråga om de brott som föranlett
bötesstraffet.
RH 2009:1:Kravet på prövningstillstånd i
hovrätt har ansetts omfatta ett bötesbrott i en
situation där den tilltalade vid tingsrätten dels
dömts till böter för ett visst brott, dels frikänts
för ett annat brott för vilket är föreskrivet
svårare straff än fängelse i sex månader, och
både den frikännande och den fällande domen
överklagats. Granskningsdispens har på grund
av det nära sambandet mellan
åtalspåståendena meddelats.
godkänt föreläggande av ordningsbot
(skiljaktig mening).
RH 2010:17:En misstänkt begärde före åtals
väckande att offentlig försvarare skulle
förordnas för honom. Tingsrätten behandlade
hans begäran som ett ärende enligt
ärendelagen. Hovrätten har handlagt saken
enligt 52 kap. rättegångsbalken som ett s.k.
RB-ärende samt funnit att prövningstillstånd
krävs för prövning av tingsrättens beslut.
NJA 2011 s. 24:Prövningstillstånd i hovrätt. En
femtonårig pojke har dömts för grov
misshandel till böter och överklagat domen.
Synnerliga skäl har ansetts föreligga att pröva
överklagandet.
NJA 1997 s. 475:TR har i beslut i brottmålsdom
prövat en fråga om skyldighet att ersätta
rättegångskostnad. Eftersom beslutet enligt
49 kap 5 § 4 RB fick överklagas särskilt,
omfattades det till följd av 13 § 4 st samma kap
inte av något krav på prövningstillstånd i
HovR:n.
NJA 1996 s. 393:Då en målsägandes enskilda
anspråk gentemot samma person i anledning
av flera brott prövats i en rättegäng
tillsammans med åtalet, har värdet av vad som
sammanlagt yrkats i TR:n ansetts avgörande
för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n
i skadeståndsdelen. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2
st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
NJA 1995 s. 558:Avgörande för huruvida
prövningstillstånd krävs i HovR:n beträffande
enskilt anspråk, som TR:n har prövat i en dom
i brottmål, är värdet - i förhållande till
basbeloppet - av vad som yrkats i TR:n och
inte av tvisteföremålet i HovR:n. 49 kap 12 § 1
st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB
26 § 4 st Förordning (1979:569) med

Ändringar1
Ändrad: SFS 2004:402 (Prövningstillstånd för

riksåklagaren i hovrätt och i Högsta domstolen)
14 §
Prövningstillstånd skall meddelas om
det finns anledning att betvivla riktigheten av

det slut som tingsrätten har kommit till,
det inte utan att sådant tillstånd meddelas går
att bedöma riktigheten av det slut som
tingsrätten har kommit till,
det är av vikt för ledning av rättstillämpningen
att överklagandet prövas av högre rätt, eller
det annars finns synnerliga skäl att pröva
överklagandet. Lag (2005:683).
Kommentar
Som framgår av lagtexten är det mål som är rejält
feldömda eller mål som kan ha prejudikatvärde.
Rättsfall44

hovrätt, särskilt förutsättningarna för
gransknings- och prejudikatdispens.
NJA 2002 s. 133:Tillstånd till prövning i hovrätt
av mål om kontrollavgift har meddelats, när
tingsrättens dom grundats på vittnesmål av en
parkeringsvakt om vilka rutiner han brukar
följa och tingsrätten inte närmare redovisat
hur den bedömt motbevisning genom förhör
under sanningsförsäkran med den parkerande
och utsaga av ett vittne.
brottmål.
när valet av avtalstolkningsmetod medfört att
riktigheten av tingsrättens avgörande inte har
kunnat bedömas (granskningsdispens).
av mål om ränta på fordran avseende
mervärdesskatt (prejudikatdispens).
NJA 2009 s. 773:Konkursärende. Fråga om
tillstånd till prövning i hovrätt när det i
hovrätten åberopas omständigheter som
inträffat efter konkursbeslutet.
av mål angående adoption.
har meddelats, när tingsrätten dömt för
oaktsam medhjälp till bokföringsbrott trots att
åtalet avsåg uppsåtlig medverkan till brottet
med ett delvis annat påstått händelseförlopp.
HovR:n av mål om utmätning har meddelats
när det framstått som tveksamt om TR:ns
beslut varit rätt i sak.
NJA 2017 s. 55:Prövningstillstånd i hovrätt. Om
flera personer, som i tingsrätten har dömts för
brott på i allt väsentligt samma
utredningsunderlag, har överklagat
tingsrättens dom i skuldfrågan och något
överklagande ska prövas i sak, bör
prövningstillstånd meddelas för samtliga, om
det inte finns särskilda skäl mot det.
Gemensamt försök till stöld (I). Felaktig
uppgift om bilförare; olovlig körning
respektive bedrägeri (II)
NJA 2011 s. 311:Hovrätten har meddelat
prövningstillstånd beträffande en parts
överklagande i fråga om vårdnad.
Prövningstillstånd i hovrätten har i sådant fall
ansetts i regel böra meddelas även beträffande
den andra partens överklagande rörande
vårdnad, boende och umgänge.
hovrätt av mål som inrymmer fråga av
prejudikatintresse men där hovrättens
fortsatta prövning också kommer att röra
många andra frågor.
NJA 2007 s. 53:En femtonårig pojke har av
tingsrätt mot sitt nekande dömts till böter för
försök till våldtäkt mot barn Synnerliga skäl
har ansetts föreligga för att meddela
NJA 2011 s. 106:Tillstånd har meddelats till
prövning i hovrätt av ett mål om
hastighetsöverträdelse för bedömning av om
det är uteslutet att mätning med hjälp av
automatisk trafiksäkerhetskontroll (ATK)
skett på annat fordon än det som hade
framförts av den tilltalade.
RH 2009:96:Hovrätten har, till följd av att
partiellt prövningstillstånd beviljats avseende
en av flera fordringar i ett mål om borgen,
även meddelat prövningstillstånd i fråga om
rättegångskostnaderna. Prövningstillståndet i
den delen har begränsats till att endast gälla
vad klaganden ska förpliktas att ersätta
motparten för det fall att hovrätten skulle
ändra tingsrättens dom i sakfrågan.
NJA 2011 s. 782:Prövningstillstånd i Mark- och
miljööverdomstolen i miljömål.
NJA 1997 s. 3:Tillstånd till prövning i HovR har
meddelats eftersom det ansetts vara av vikt för
ledning av rättstillämpningen att högre rätt
prövar fråga om rätt till ersättning enligt 1 kap
3 § skadeståndslagen för lidande som
tillfogats en polisman i tjänsten genom hot.
NJA 2015 s. 656:Prövningstillstånd i hovrätt. I
mål där båda parters överklagande avser
skäligheten av ett belopp bör det bara i
undantagsfall komma i fråga att
prövningstillstånd meddelas för endast den
ena parten.
materiell processledning i tingsrätten
NJA 2009 s. 590:Granskningsdispens i mål om
skadegörelse.
NJA 1995 s. 502:Prövningstillstånd i HovR. Då
det - särskilt med hänsyn till att det är fråga
om ny lagstiftning - ansetts vara av vikt för
ledning av rättstillämpningen att olika frågor
beträffande tillämpningen av
skuldsaneringslagen prövas i högre rätt har
HD meddelat tillstånd till prövning i HovR av
mål angående skuldsaneringslagen.
Frågor rörande preskription av
borgensåtagande för bostadshyresfordran.
Allmänna reklamationsnämnden har vid
prövning av tvister om tolkningen av villkoren
i standardavtal gjort olika bedömningar i ett
antal ärenden av samma beskaffenhet. Sedan
talan väckts vid domstol i en av tvisterna, får
det anses vara av vikt för rättstillämpningen
att HovR:n prövar målet.
NJA 2004 s. 393:Fråga om hovrätt med hänsyn
till Europakonventionen bort meddela
prövningstillstånd i ett brottmål, trots att skäl
för sådant tillstånd i övrigt inte förelegat
enligt 49 kap. 14 § rättegångsbalken.
hovrätt beträffande beslut om ersättning för
rättegångskostnad.
Förhör med målsägande har i TR:n tagits upp
per telefon. HD har ansett att det inte fanns
skäl för sådan bevisupptagning och har därför
meddelat tillstånd till prövning i HovR:n med
stöd av 49 kap 14 § 3 RB. 46 kap 7 § 2 st RB.
NJA 2009 s. 798:Fråga om tillstånd till
prövning i hovrätt av mål om vårdnad, boende
och umgänge (I-III).
NJA 2010 s. 342:Fråga om hovrätt bort meddela
prövningstillstånd på grund av synnerliga skäl
när rättegångsfel förekommit i tingsrätten.
Felets inverkan på målets utgång (I = Ö 4919-
08). Avhjälpande i hovrätten (II = Ö 1302-10).
NJA 2011 s. 24:Prövningstillstånd i hovrätt. En
femtonårig pojke har dömts för grov
misshandel till böter och överklagat domen.
Synnerliga skäl har ansetts föreligga att pröva
överklagandet.
NJA 2017 s. 256:En tingsrätt har avvisat ett
rättegångsombud utan att parten eller
ombudet fått tillfälle att yttra sig i frågan.
Detta har ansetts utgöra ett rättegångsfel.
hovrätt. Den tilltalade har mot åtal för
överträdelse av besöksförbud invänt att
beslutet om besöksförbud saknar laglig grund.
Ansvarsfrihet på den åberopade grunden har
ansetts kunna komma i fråga endast i sådana
speciella situationer som när den myndighet
som utfärdat förbudet överträtt sin behörighet
eller när beslutet annars kan betraktas som en
nullitet. Tillstånd till målets prövning i
hovrätten har inte meddelats.
NJA 2012 s. 179:När en tingsrätt har avvisat en
talan därför att tingsrätten inte är rätt forum
och en part har överklagat det beslutet med
yrkande att hovrätten ska hänvisa målet till
den tingsrätt som är behörig, ska tillstånd till
målets prövning i hovrätten meddelas
(ändringsdispens).
NJA 2004 s. 896:I ett mål i vilket två personer
åtalats för arbetsmiljöbrott har tillstånd till
prövning i hovrätt meddelats när tingsrättens
domskäl, tillsammans med av åklagaren
åberopad ny bevisning och hans åtalsjustering
i hovrätten beträffande en av de tilltalade, ger
anledning till tvivel om huruvida tingsrättens
dom är rätt i sak.
har meddelats, när TR:ns dom grundats på
tilltron till målsägandens uppgifter utan
stödbevisning och den tilltalade åberopar ny
bevisning som väcker tvivel om riktigheten av
TR:ns avgörande (ändringsdispens). 49 kap 14
§ 2 RB.
hovrätten har meddelats, när tingsrättens dom
grundats enbart på tilltron till målsägandens
uppgifter och det av domskälen inte tydligt
framgår hur tingsrätten värderat annan
utredning i målet. 49 kap. 14 § 2
rättegångsbalken
NJA 2006 s. 518:Fråga om förverkande har
prövats i tingsrätt enligt lagen (1986:1009) om
förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.
efter det att svaranden underlåtit att
efterkomma tingsrättens föreläggande att
inkomma med yttrande. Ändringsdispens i
hovrätten har meddelats då svarandens
invändningar i hovrätten inte kunnat lämnas
utan avseende och de väckt tvivel om
riktigheten av tingsrättens avgörande.
beträffande ett skadeståndsanspråk i ett
brottmål har meddelats när TR:ns dom
grundats på tilltron till målsägandens
uppgifter utan stödbevisning och den tilltalade
åberopar ny bevisning som väcker tvivel om
riktigheten av TR:ns avgörande
(ändringsdispens). (Jfr 1997 s. 41)
(granskningsdispens) har meddelats med
hänsyn till att tingsrättens redovisning av
bevisvärderingen har ansetts alltför
knapphändig för att riktigheten av det slut
som tingsrätten kommit till ska kunna
bedömas utan en fullständig rättegång i
hovrätten.
(granskningsdispens) har meddelats i ett
omfattande mål som rör komplicerade
förhållanden med hänsyn till att tingsrättens
domskäl har ansetts alltför knapphändiga för
att riktigheten av det slut som domstolen har
kommit till ska kunna bedömas utan en
fullständig rättegång i hovrätten.
49 kap. 15 §
Ändringar2

1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken m. m.)
14 a §
Prövningstillstånd får begränsas till att
gälla en viss del av en dom eller ett slutligt beslut,
om utgången i den delen inte kan påverka andra
delar av det överklagade avgörandet.
Ett prövningstillstånd som meddelas utan en
sådan begränsning som avses i första stycket gäller
domen eller det slutliga beslutet i den

utsträckning parten har överklagat
avgörandet,
överklagade beslut som har tagits in i domen
eller det slutliga beslutet och som inte angår
ett ombud, ett vittne, en sakkunnig eller någon
annan som inte var part eller intervenient i
tingsrätten, och
överklagade beslut som får överklagas endast i
samband med att domen eller det slutliga
beslutet överklagas.
Meddelas inte prövningstillstånd skall
tingsrättens avgörande stå fast. En upplysning om
detta skall tas in i hovrättens beslut. Lag
(2005:683).
Rättsfall5
NJA 2011 s. 311:Hovrätten har meddelat

prövningstillstånd beträffande en parts
överklagande i fråga om vårdnad.
Prövningstillstånd i hovrätten har i sådant fall
ansetts i regel böra meddelas även beträffande
den andra partens överklagande rörande
vårdnad, boende och umgänge.
MÖD 2009:24:Partiellt prövningstillstånd ---
-- I ett mål om tillstånd till och villkor för
täktverksamhet har såväl
verksamhetsutövaren som länsstyrelsen
överklagat miljödomstolens dom i olika
hänseenden. Bestämmelserna i
förvaltningsprocesslagen skulle tillämpas i
målet. Miljööverdomstolen har funnit det
möjligt att i sådana mål meddela s.k. partiella
prövningstillstånd. Prövningstillstånd har
meddelats endast i frågan om
säkerhetsbeloppets storlek. En ledamot var
skiljaktig i frågan om det är möjligt att
meddela partiellt prövningstillstånd.
RH 2009:96:Hovrätten har, till följd av att
partiellt prövningstillstånd beviljats avseende
en av flera fordringar i ett mål om borgen,
även meddelat prövningstillstånd i fråga om
rättegångskostnaderna. Prövningstillståndet i
den delen har begränsats till att endast gälla
vad klaganden ska förpliktas att ersätta
motparten för det fall att hovrätten skulle
ändra tingsrättens dom i sakfrågan.
NJA 2015 s. 656:Prövningstillstånd i hovrätt. I
mål där båda parters överklagande avser
skäligheten av ett belopp bör det bara i
undantagsfall komma i fråga att
prövningstillstånd meddelas för endast den
ena parten.
NJA 2009 s. 798:Fråga om tillstånd till
prövning i hovrätt av mål om vårdnad, boende
och umgänge (I-III).
39 § 4 st Lag (1996:242) om domstolsärenden
Ändringar1
15 §
Krävs prövningstillstånd i hovrätten,
skall tingsrättens dom eller beslut innehålla
uppgift om detta och om innehållet i 14 §. Lag
(1994:1034).
Rättsfall1
NJA 2015 s. 686:Prövningstillstånd i hovrätt.

Hovrättens skyldigheter när klaganden inte
har fått besked om att prövningstillstånd krävs
där (NJA 1986 s 621)
Ändringar1

50 kap. Om överklagande av
domar i tvistemål
Prop. 1993/94:190: Ändringarna i paragrafen är en
följd av att i förslaget uttrycket "överklagande"
ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5).
Rättsfall4

RH 1998:80:Fadern, T, återkallade sitt
överklagande med yrkande om ytterligare
umgänge med ett barn, varefter modern, C,
efter klagotidens utgång framställde yrkade
att T:s rätt till umgänge helt skulle upphöra.
Sedan T:s överklagande skrivits av, yrkade han
att få vårdnad om barnet. Hovrätten har
avvisat de av T och C efter klagotidens utgång
framställda yrkandena.
NJA 1991 s. 173:Vid återgång av köp på talan av
köparen har säljaren, under åberopande av ett
fastställt offentligt ackord medgett
återbetalning av blott mindre del av
köpeskillingen. TR:n har funnit ackordet ej
omfatta fordringen på återbetalning och har
förpliktat säljaren att, mot utbekommande av
godset, utge köpeskillingen i dess helhet.
HovR:n, dit säljaren fullföljt talan med
yrkande att han måtte förpliktas att, mot
återfående av godset, utge endast det
medgivna beloppet, har avvisat yrkandet.
Fråga om grund för avvisning förelegat.
55 kap 15 § 2 st övg best SFS 1999:84 2 p

13 kap. 65 § Vattenlag (1983:291)
arbetstvister
Ändringar10

m.m.), 1981:828 (med förslag tilllag om införande
av utsökningsbalken m.m.), 2005:683 (En
modernare rättegång - reformering av processen i
allmän domstol), 1989:656 (om ändringar i
rättegångsbalken m. m.), 1971:218 (Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1987:747 (om
ett reformerat tingsrättsförfarande), 1999:84
(Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor
m.m), 1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken
m.m.), 2016:37 (En modernare rättegång II),
2008:649 (En modernare rättegång - några
ytterligare frågor)
1 §
En part som vill överklaga tingsrättens
dom i ett tvistemål skall göra detta skriftligen.
Skrivelsen skall ges in till tingsrätten. Den skall ha
kommit in till rätten inom tre veckor från den dag
då domen meddelades. Lag (1994:1034).
Rättsfall8
NJA 1982 s. 323:Föreskriften i 50 kap 1 § 1 st RB

att rätten genast skall pröva om vadeanmälan
rätteligen gjorts har ansetts innebära att
prövningen skall äga rum senast arbetsdagen
närmast efter den då vadeanmälan gjorts. Det
förhållandet att beslut om avvisning av
vadeanmälan inte fattats utan dröjsmål har
ansetts liktydigt med ett godtagande av
anmälan.
RH 2005:3:Sedan klaganden betalat den
fordran som överklagandet avsåg har detta
avvisats.
NJA 2018 s. 467:Klagointresse. När någon
annan än svaranden betalar käranden enligt en
överklagad dom, så har svaranden ändå ett
klagoin-tresse om han eller hon inte slutligt
har befriats från sin betalningsskyldighet
enligt domen, såväl i förhållande till käranden
som i förhållande till betalaren (jfr "A.O.
Byggservice" NJA 2006 s. 101). Hovrätten ska
utgå från att ett regressansvar mot betalaren
föreligger, om det inte framstår som
uppenbart att sådant ansvar saknas (jfr "AQ
Enclosure Systems" NJA 2010 s. 448).
NJA 1993 s. 308:Fråga om beviskravet för att
en vadeinlaga inkommit till TR:n i rätt tid, när
inlagan uppges ha sänts till TR:n med telefax
NJA 1997 s. 673:Överklagande av domstols
beslut har ansetts inte kunna ske genom skrift
som ingivits till domstolen redan innan
beslutet meddelats.
NJA 2001 s. 151:Beslut om försättande i
konkurs, som meddelats efter det att
gäldenären medgivit konkursansökningen, har
ansetts kunna överklagas av den som löpte
risk att till följd av konkursen utsättas för krav
på återvinning av gåva.
NJA 2006 s. 101:Sedan A och B genom dom av
tingsrätt förpliktats att solidariskt betala ett
belopp till C, vinner domen laga kraft mot B,
som också utan förbehåll fullgör hela
betalningsskyldigheten medan A överklagar
domen. Den av B erlagda betalningen har inte
ansetts kunna uppfattas som en utfästelse från
A:s sida att inte överklaga tingsrättens dom,
men eftersom C genom betalningen erhållit
slutgiltig gottgörelse och förklarat sig inte
längre ha något anspråk mot A, har denne
ansetts sakna rättsligt intresse av att få
fortsätta processen mot C.
NJA 1981 s. 573:Fråga huruvida vad rätteligen
anmälts.
50 kap. 2 §
13 kap. 65 § Vattenlag (1983:291)
arbetstvister
Ändringar2

m.m.), 1987:747 (om ett reformerat
2 §
Om ena parten överklagat tingsrättens
dom har motparten rätt att överklaga domen inom
en vecka från den dag då den i 1 § angivna tiden
gick ut. Ett överklagande som gjorts under sådan
tid förfaller, om det första överklagandet återkallas
eller av annat skäl förfaller. Lag (1994:1034).
Rättsfall10
MÖD 2000:7:Överklagande av beslut om

ersättning för rättegångskostnader enligt
miljöbalken-----Miljööverdomstolen har
funnit att i mål enligt miljöbalken kan, i likhet
med vad som gäller enligt rättegångsbalkens
regler, beslut om fördelning av
rättegångskostnader enbart överklagas inom
den tidsfrist som gäller för ordinärt
överklagande. Anslutningsöverklagande med
avseende endast på sådant beslut är alltså inte
tillåtet.
NJA 1983 s. 772:Ansökan om återställande av
försutten tid. Tiden för fullföljande av talan
mot dom i äktenskapsmål har återställts utom
såvitt genom domen dömts till
äktenskapsskillnad.
NJA 2003 s. 244:Sedan TR i tvistemål bifallit
käromålet delvis och förordnat att vardera
parten skulle bära sin rättegångskostnad, har
ena parten överklagat domen såväl i
huvudsaken som beträffande
rättegångskostnaderna. Motparten har ansetts
berättigad att anslutningsöverklaga även
avseende rättegångskostnaderna. 50 kap. 2 §
och 51 kap. 2 § RB.
RH 2015:58:En part i ett tvistemål har
överklagat tingsrättens avgörande inom
treveckorsfristen. Samma part har sedan
överklagat domen även anslutningsvis.
Anslutningsöverklagandet har tillåtits
eftersom det ursprungliga överklagandet
endast avsett tingsrättens avgörande i fråga
om rättegångskostnader.
huvudsaken har motparten kommit in med ett
När en domstol ändrar en från början bestämd
tidpunkt för meddelande av dom åligger det
domstolen att underrätta parterna härom.
Underrättelsen bör lämpligen ske genom att
ett skriftligt meddelande sänds till parterna.
NJA 2000 s. 181:M väckte med anledning av
viss skada talan mot L och P med yrkande att
det skulle fastställas i första hand att L var
skyldig att utge ersättning på grund av
försäkringsavtal och i andra hand att P var
skyldig att utge ersättning på grund av
avtalsbrott. Tingsrätten ogillade yrkandet mot
L men biföll yrkandet mot P. Sedan P
överklagat domen med yrkande om ogillande
av M:s talan mot P, överklagade M domen
anslutningsvis med yrkande om bifall till sin
talan mot L för det fall att P:s överklagande
skulle bifallas. Anslutningsöverklagandet har
avvisats (I) - Ett dödsbo väckte talan mot S
med yrkande om skadestånd på grund av
felaktig sjukhusvård. S väckte talan mot M och
dödsboet med yrkande att i första hand M och i
andra hand dödsboet skulle förpliktas utge
ersättning för sjukhusvården. Målen
handlades i samma rättegång. Tingsrätten
ogillade dödsboets talan och S:s yrkande mot
M men biföll S:s yrkande mot dödsboet. Sedan
dödsboet överklagat domen beträffande såväl
dödsboets talan mot S som S:s talan mot
dödsboet, överklagade S anslutningsvis i fråga
om sin talan mot M. Anslutningsöverklagandet
har avvisats (II).
NJA 1996 s. 724:Den tilltalade överklagade en
dom varigenom han fällts till ansvar för brott
och ålagts att utge skadestånd. HovR:n
vägrade prövningstillstånd i ansvarsdelen.
HovR:ns prövning av skadeståndsfrågan har
ansetts skola ske förutsättningslöst.
50 kap. 5 § 2 st, 50 kap. 5 §

33 § Lag (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och
domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
13 kap. 65 § Vattenlag (1983:291)
arbetstvister
Ändringar1

3 §
Ett överklagande som kommit in för sent
skall avvisas av tingsrätten. Överklagandet skall
dock inte avvisas om det har kommit in till
hovrätten inom klagotiden. Lag (1994:1034).
Rättsfall6
NJA 2015 s. 653:När ett överklagande har getts

in till fel domstol finns det inte utrymme för
att analogiskt tillämpa bestämmelserna i 10
kap. 20 a § och 19 kap. 11 a § rättegångsbalken
om överlämnande av ansökan till behörig
domstol.
NJA 1993 s. 308:Fråga om beviskravet för att
en vadeinlaga inkommit till TR:n i rätt tid, när
inlagan uppges ha sänts till TR:n med telefax.
NJA 1984 s. 592:Försändelse innehållande
vadeinlaga har med posten inkommit till
kronofogdemyndighet och har efter det att
inlagan vidarebefordrats därifrån, inkommit
till TR:n först efter den ordinära vadetidens
utgång. Fråga huruvida tillräckligt stöd
förebragts för påstående att försändelsen varit
rätteligen adresserad till TR:n. Tillika fråga om
betydelsen av att motparten fullföljt talan mot
TR:ns dom och att partens vadeinlaga
inkommit till TR:n inom den för
anslutningsvad stadgade tiden.
rättegångskostnader Tingsrätten som
50 kap. 5 §
Ändringar2

frågor), 1973:240 (Kungl. Maj:ts proposition med
4 §
Överklagandet ska innehålla uppgifter om
den dom som överklagas,

i vilken del domen överklagas och den ändring
i domen som yrkas,
grunderna för överklagandet och i vilket
avseende tingsrättens domskäl enligt
klagandens mening är oriktiga,
de omständigheter som åberopas till stöd för
att prövningstillstånd ska meddelas, och
de bevis som åberopas och vad som ska styrkas
med varje bevis.
Har en omständighet eller ett bevis som

åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, ska
klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten
förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som
inte har lagts fram tidigare ska ges in samtidigt
med överklagandet. Vill klaganden att det ska
hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på
stället, ska han eller hon ange det och skälen till
detta. Klaganden ska också ange om han eller hon
vill att motparten ska infinna sig personligen vid
huvudförhandling i hovrätten. Lag (2008:649).
Rättsfall5
NJA 1993 s. 111:Fråga om kommunikation och

muntlig förhandling i mål om lönegaranti.
NJA 2010 s. 93:En part som hade förlorat i
tingsrätten överklagade men yrkade endast att
hovrätten skulle återförvisa målet till
tingsrätten på grund av rättegångsfel.
Överklagandet har ansetts böra tillåtas. Även
fråga om kommunicering med motparten i HD.
NJA 2006 s. 464:En målsägande har överklagat
tingsrättens dom i ansvarsdelen. Fråga om han
därvid också fullföljt talan såvitt gäller hans
skadeståndstalan i tingsrätten. Den som
offentlig försvarare förordnade advokaten har
inte ansetts biträda målsägandens motpart i
denna egenskap vid särskilt överklagande av
hovrättens beslut att avvisa målsägandens
överklagande dit i skadeståndsdelen.
NJA 2015 s. 846:Omfattning av överklagande
till hovrätt rörande rättegångskostnader i
tingsrätt.
NJA 1985 s. 618:I mål om nedsättning av
underhållsbidrag har den underhållsskyldige i
vadeinlaga till HovR:n yrkat att bidraget skall
nedsättas till visst belopp. Den
underhållsskyldige har därefter - efter
fullföljdstidens utgång - yrkat ytterligare
nedsättning av bidraget. Fråga huruvida det
ändrade yrkandet kunde upptas till prövning.
13 kap 3 § och 50 kap 4 § RB.
50 kap. 7 §
Ändringar3
2008:649 (En modernare rättegång - några
ytterligare frågor)
5 §
Om inte överklagandet avvisas enligt 3 §,
skall tingsrätten efter utgången av den i 2 §
angivna tiden sända över detta och övriga
handlingar i målet till hovrätten.
Handlingarna skall översändas genast, om

klaganden framställt ett yrkande som fordrar
omedelbar prövning, såsom ett yrkande om
kvarstad eller ett yrkande om upphävande av ett
beslut om sådan åtgärd eller av ett beslut om att
dom får verkställas även om den inte har laga kraft.
Till dess att den i 2 § angivna tiden har gått ut, skall
dock en kopia av överklagandet finnas tillgänglig
vid tingsrätten. Lag (1994:1034).
Rättsfall2

Mot tvistemålsdom skulle vadetalan enligt lag
fullföljas senast d 2 juli, och domen innehöll
en härmed överensstämmande upplysning om
fullföljdstidens slutdag. I den till domen
fogade fullföljdshänvisningen angavs
slutdagen emellertid felaktigt vara d 7 juli. När
vadeinlagan inkommit inom den i
fullföljdshänvisningen angivna tiden, ansågs
den vädjande parten ha haft laga förfall för sin
underlåtenhet att fullfölja vadetalan inom
tiden enligt lag.
tidpunkt för meddelande av dom, åligger det
Ändringar1

införande av utsökningsbalken m.m.)
6 §
Om det finns något annat hinder mot att
ta upp ett överklagande till prövning än att detta
kommit in för sent, får hovrätten omedelbart
avvisa överklagandet. Lag (1994:1034).
Rättsfall2
NJA 2013 s. 1017:Fråga huruvida ett avtal om

att inte överklaga en tingsrätts dom har
verkan, när tvisten påstås röra
konkurrensbegränsning som domstol har att
beakta självmant. Avtalets verkan som hinder
mot att ta upp överklagandet ska prövas innan
frågan om prövningstillstånd behandlas.
50 kap. 7a §
7 §
Uppfyller överklagandet inte
föreskrifterna i 4 § eller är det på annat sätt
ofullständigt skall hovrätten förelägga klaganden
att avhjälpa bristen. Något föreläggande behöver
dock inte meddelas om överklagandet är
ofullständigt endast i fråga om sådana uppgifter
som avses i 4 § första stycket 4.
Följer klaganden inte föreläggandet skall

överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt
att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till
grund för en rättegång i hovrätten. Lag (2005:683).
Rättsfall1
tingsrätt.
Ändringar2

1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.)
7 a §
Om överklagandet inte avvisas enligt 6 §
eller 7 § andra stycket, ska hovrätten besluta om
prövningstillstånd ska meddelas. Om det behövs,
ska beslutet föregås av skriftväxling.
Om det finns särskilda skäl, får sammanträde
hållas innan frågan om prövningstillstånd avgörs.
Till ett sådant sammanträde ska parterna kallas.
Uteblir en part, får frågan ändå avgöras. Lag
(2008:649).
Ändringar2



några ytterligare frågor)
8 §
Beviljas prövningstillstånd, ska
överklagandet delges motparten med föreläggande
att svara skriftligen inom en viss tid, om detta inte
redan har skett.
Har tingsrätten avslagit ett yrkande om

kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap.
eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får
hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills
vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd
eller förklarat att domen får verkställas även om
den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart
besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får
verkställas. Lag (2008:649).
Rättsfall7
RH 1998:48:Ett överklagande av tingsrättens

dom i tvistemål har ansetts uppenbart
ogrundat och hovrätten har därför genast
meddelat dom.
förelegat att med tillämpning av 42 kap 5 § 1 st
andra meningen RB ogilla käromål utan
utfärdande av stämning.
NJA 2011 s. 267:Hovrätten har ogillat en i
hovrätten väckt talan utan att utfärda
stämning i målet. Högsta domstolen har
meddelat dom utan att delge motparten
överklagandet.
NJA 2007 s. 125:Enligt ett lagakraftvunnet
utslag i mål om fastighetsbestämning har ett
markområde förklarats ingå i en
häradsallmänning. Utslaget har inte utgjort
hinder för ägaren av en annan fastighet att vid
allmän domstol föra talan om bättre rätt än
häradsallmänningen till markområdet, men
har ansetts ha prejudiciell betydelse i
tvistemålet. Förutsättningar har därför funnits
att utan att utfärda stämning ogilla talan som
uppenbart ogrundad.
förelegat för HovR att meddela dom utan att
kommunicera vadeinlagan med
vadesvaranden. 50 kap 8 § RB.
NJA 1996 s. 732:En arbetstagare, som hade
insyn i arbetsgivarbolagets ekonomi, erhöll
under cirka sju månader inte lön för utfört
arbete. Arbetstagaren har tillerkänts
ersättning enligt lönegarantilagen (1992:497).
5 kap 2 § 1 st KL. Lönegarantimål utgör
dispositivt tvistemål. Det rättegångsfel som
förekommit genom att HovR:n ogillat
arbetstagarens talan såsom uppenbart
ogrundad har ansetts kunna utan väsentlig
olägenhet avhjälpas i HD.
NJA 1994 s. 42:Resning har beviljats i
faderskapsmål där HovR:n meddelat dom utan
delgivning av vadeinlagan med motparter och
utan huvudförhandling, trots att villkoren i 50
kap 8 § 2 st RB inte var uppfyllda. Av barnet
anhängiggjord talan i resningsärendet har
ansetts kunna fullföljas av barnets dödsbo.
Ändringar4

processen i allmän domstol), 1984:131 (om
ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2008:649 (En
modernare rättegång - några ytterligare frågor)
9 §
Om inte klagandens yrkande medges,
skall motparten i sin svarsskrivelse yttra sig över de
grunder för överklagandet som klaganden har
anfört och ange de omständigheter han eller hon
själv vill anföra.
Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis

parten åberopar och om vad som skall styrkas med
varje bevis. Om en omständighet eller ett bevis som
åberopas i hovrätten inte har lagts fram tidigare,
skall parten i mål där förlikning om saken är
tillåten förklara anledningen till det. Skriftliga
bevis som inte har lagts fram tidigare skall ges in
samtidigt med svarsskrivelsen. Vill parten att det
skall hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn
på stället, skall han eller hon ange det och skälen
till detta. Parten skall också ange om han eller hon
vill att klaganden skall infinna sig personligen vid
Ändringar1

10 §
Hovrätten skall sända över
svarsskrivelsen till klaganden.
Om det behövs, får hovrätten besluta om
ytterligare skriftväxling under förberedelsen.
Hovrätten får också meddela närmare
bestämmelser om skriftväxlingen och därvid
bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig.
En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse
endast om det finns särskilda skäl.
Under förberedelsen får sammanträde hållas,

om det behövs för en ändamålsenlig handläggning
av målet. I fråga om ett sådant sammanträde
tillämpas bestämmelserna i 16 § första stycket och
andra stycket första meningen, 21 § första stycket
första meningen och 22 §. Lag (2005:683).

förberedelsen i hovrätten. Skälen för förslaget finns
i avsnitt 4.6.
I tredje stycket andra meningen har föreskrivits att

vissa angivna regler för huvudförhandlingen också
skall tillämpas på ett sammanträde för muntligt
förberedelse. Dessa regler gäller kallelse, utevaro
och återupptagande av mål. Reglerna innebär bl.a.
att överklagandet förfaller om klaganden helt ...
50 kap. 17 §, 2 kap. 4 § 4 st, övg. best. SFS

1999:84 2 p
5 kap. 1 § 2 st, 5 kap. 3 § 2 st Lag (2016:188) om
patent- och marknadsdomstolar
Ändringar3

1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken
hovrättsfrågor m.m)
11 §
Hovrätten bör verka för att parterna
förliks eller på annat sätt uppnår en
samförståndslösning, om det är lämpligt med
hänsyn till målets beskaffenhet och övriga
omständigheter.
Rätten får vid tillämpning av första stycket, i

ett mål där förlikning om saken är tillåten, besluta
om särskild medling, om parterna samtycker till
det. I sådant fall ska rätten förelägga parterna att
inställa sig till ett sammanträde inför medlare som
förordnas av rätten och ange inom vilken tid
medlingen senast ska vara slutförd. Rätten får
förlänga tidsfristen om det finns särskilda skäl för
det. Lag (2011:861).
Prop. 2010/11:128: Paragrafen är ny och reglerar i

vilken utsträckning hovrätten bör verka för en
samförståndslösning. Övervägandena finns i
avsnitt 6.5.
Av första stycket framgår att hovrätten bör verka

för att parterna förliks eller på annat sätt uppnår en
samförståndslösning, om det är lämpligt med
hänsyn till målets beskaffenhet och övriga
omständigheter När det gäller formerna för
hovrättens förlikningsverksamhet ...
Rättsfall1
NJA 1997 s. 739:Fråga om återställande av

försutten tid i ett fall där sista dag för
överklagande inte angivits i ett expedierat
beslut men där ett kompletterat beslut sänts
till parten innan överklagandetiden gick ut.
Ändringar2
Införd: SFS 2011:861 (Medling och förlikning -

ökade möjligheter att komma överens)

Upphävd: SFS 2005:683 (En modernare rättegång -

12 §
Om hovrätten anser att det behövs, skall
hovrätten besluta att yttrande av sakkunnig
inhämtas, skriftligt bevis läggs fram, föremål
tillhandahålls för syn eller besiktning, bevis tas upp
utom huvudförhandlingen eller någon annan
förberedande åtgärd företas.
Om en part vill att en åtgärd enligt första
stycket skall företas, skall han så snart som möjligt
begära det hos hovrätten.
I fråga om hovrättens skyldigheter under

förberedelsen skall 42 kap. 8 § andra stycket
tillämpas. Lag (1994:1034).
Rättsfall2

behöva tillgripas Ifall hovrätten under
målet.
överlåtelseyrkandet Bostadsdomstolen
Ändringar1

12 a §
Om det är till fördel för handläggningen
av målet, bör hovrätten göra en skriftlig
sammanställning av parternas yrkanden och
invändningar samt de omständigheter som dessa
grundas på. Rätten får förelägga parterna att lämna
underlag för sammanställningen. Parterna skall
innan förberedelsen avslutas beredas tillfälle att
yttra sig över sammanställningen. Lag (2005:683).
Prop. 1998/99:37: Paragrafen, som är ny,

innehåller en regel om att hovrätten mot slutet av
förberedelsen i vissa fall bör göra en skriftlig
sammanfattning av parternas ståndpunkter.
Paragrafen har, som framgår i avsnitt 4.1.1, till syfte
att skapa förutsättningar för att renodla
hovrättsprocessen i tvistemål till det som är tvistigt
och därmed göra handläggningen effektivare.
Regeln är utformad efter förebild av vad som enligt
<a href="https://lagen.nu/1942:740#K42P16" ...
Ändringar2
Införd: SFS 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken



12 b §
I 56 kap.13–15 §§ finns bestämmelser
om att hovrätten får hänskjuta en fråga till
prövning av Högsta domstolen. Lag (2016:37).
Ändringar1
Införd: SFS 2016:37 (En modernare rättegång II)
13 §
Hovrätten får avgöra målet utan
huvudförhandling, om klagandens
ändringsyrkande har medgetts eller om det är
uppenbart att överklagandet är ogrundat.
Kan saken utredas tillfredsställande får

hovrätten även i andra fall avgöra målet utan
huvudförhandling,
om parterna har begärt att målet skall avgöras
utan huvudförhandling eller
om ingen av parterna, sedan fråga väckts om
avgörande utan huvudförhandling, haft någon
invändning mot detta.
Ett mål får alltid avgöras utan

huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan
förhandling är obehövlig.
För prövning som inte avser själva saken

behöver huvudförhandling inte hållas. Lag
(1999:84).
Prop. 1998/99:37: Paragrafen reglerar hovrättens

möjligheter att avgöra tvistemål utan
huvudförhandling. Skälen för förslaget har
redovisats i avsnitt 4.4.
I paragrafens första stycke, som ändrats

redaktionellt och i sak, anges att hovrätten får
avgöra ett mål på handlingarna, om
ändringsyrkandet har medgetts eller om det är
uppenbart att överklagandet är ogrundat. Med
anledning av Sveriges konventionsåtaganden ...
Rättsfall4
NJA 1997 s. 121:Förutsättningar har inte

ansetts föreligga för HovR att avgöra tvistemål
NJA 1998 s. 50:Klagan över domvilla. Fråga om
en HovR:s ändrade bedömning i ett tvistemål
berott på att HovR:n, som avgjort målet utan
huvudförhandling, gjort en annan
tilltrosbedömning än TR:n beträffande en
parts utsaga i TR:n under sanningsförsäkran
eller på att HovR:n vid sin prövning skärpt
beviskravet för att ett åberopat förhållande
skulle anses styrkt. Klagan har lämnats utan
bifall, då klaganden ej visat att HovR:n avvikit
från TR:ns bedömning i tilltrosfrågan. - Tillika
fråga om HovR:ns val av handläggningsform
inneburit domvilla.
MÖD 2006:13:Skadestånd på grund av
översvämning; nu fråga om avvisning av
betalningsyrkande-----Statens va-nämnd
har inte ansetts behörig att pröva en kommuns
yrkande om ersättning för dagvattenledningar
som utförts för fastighetsägares räkning och
är avsedda att utgöra del av fastighetens va-
installation.
RH 1998:92:Fråga om brottmålsdoms
bevisverkan i tvistemål. Den som överklagat
tingsrätts dom varigenom talan om utfående
av försäkringsersättning för stulen båt
ogillats, har genom lagakraftägande dom
befunnits skyldig till försök till bedrägeri
avseende osann uppgift om stöld av båten i
skadeanmälan till försäkringsbolaget.
Hovrätten har funnit det uppenbart att
överklagandet av tingsrättens dom är
ogrundat.
55 kap. 11 § 2 st, 51 kap. 13 § 5 st, 50 kap. 15 §

Ändringar1
Ändrad: SFS 1999:84 (Ändringar i rättegångsbalken

14 §
Innan ett mål avgörs utan
huvudförhandling, skall parterna, om det inte är
uppenbart att de redan har slutfört sin talan,
beredas tillfälle att göra det. Lag (1994:1034).
50 kap. 17 §
15 §
Om inte målet enligt 13 § avgörs utan
huvudförhandling, skall hovrätten bestämma tid
för sådan förhandling. Tiden skall om möjligt
bestämmas efter samråd med parterna. För
behandling av en rättegångsfråga eller sådan del av
huvudförhandling sättas ut även om målet i övrigt
inte är färdigt för huvudförhandling. Lag
(1994:1034).
Ändringar1

16 §
Till huvudförhandlingen skall parterna
kallas.
Klaganden skall föreläggas att inställa sig vid

påföljd att överklagandet annars förfaller. Skall han
infinna sig personligen, skall hovrätten också
upplysa honom om bestämmelsen i 21 § första
stycket andra meningen. Om det är av betydelse för
målets handläggning eller utredning att motparten
inställer sig eller om denne är skyldig att infinna
sig personligen, skall han föreläggas vite. Föreläggs
motparten inte vite, skall han upplysas om att
målet kan komma att avgöras även om han uteblir.
Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen
och sakkunniga som skall kallas till
huvudförhandlingen. Parterna skall underrättas om
Prop. 1998/99:37: Paragrafen gäller kallelse till

huvudförhandling i tvistemål. Andra stycket har
ändrats så att regleringen nu är densamma som
gäller för brottmål enligt 51 kap. 16 §. Den sakliga
ändringen är att en klagande, som skall infinna sig
personligen, i kallelsen skall erinras om att
överklagandet kan komma att förfalla om han inte
kommer personligen. Ändringen har kommenterats
i avsnitt 4.6.
Rättsfall1
NJA 1995 s. 176:Den som är bosatt i annat

nordiskt land och uppehåller sig där vid tiden
för kallelse att personligen inställa sig vid
domstol kan föreläggas vite endast i de fall
som anges i lagen (1974:752) om nordisk
vittnesplikt m m.
50 kap. 17 §
Ändringar1

17 §
I övrigt skall det som sägs i 43 kap.1-6
§§, 8 § andra stycket och 10-14 §§ tillämpas i fråga
om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 § i
detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om
kallelser till huvudförhandling som återupptas
efter uppehåll och förelägganden för parterna. Lag
(2005:683).
Prop. 1999/2000:26: huvudförhandling” har

ersatts av begreppet ”huvudförhandling som
återupptas efter uppehåll”. Dessutom har
hänvisningen till den upphävda bestämmelsen i 1
kap. 9 § strukits.
Rättsfall2

målet.
NJA 1997 s. 825:HovR har i ett dispositivt
tvistemål grundat sin dom i vart fall till en del
på andra omständigheter än sådana som part
åberopat till grund för sin talan. Enligt HD
borde HovR:n, för det fall att den ansåg att
dessa omständigheter skulle beaktas ex
officio, ha uppmärksammat parterna på
frågan och berett dem tillfälle att framföra
sina synpunkter.
Ändringar2

domstol)
18 §
Vid huvudförhandlingen skall den
överklagade domen redovisas i den omfattning det
behövs. Klaganden skall ange i vilken del domen
överklagas och den ändring i domen som yrkas.
Motparten skall ange om yrkandet medges eller
bestrids.
Därefter skall, om inte hovrätten anser något

annat lämpligare, först klaganden och sedan
motparten utveckla sin talan. Varje part skall yttra
sig över vad den andra parten anfört. Om
förhandlingen äger rum trots att klagandens
motpart uteblivit, skall hovrätten se till att det som
denne anfört läggs fram ur handlingarna i den
utsträckning det behövs.
Framställningar enligt första och andra

Lag (2005:683).
Ändringar1

19 §
bevisningen läggas fram. Om huvudförhandlingen
hålls trots att klagandens motpart uteblivit, ska
hovrätten se till att den bevisning som han eller
hon lagt fram i tingsrätten läggs fram ur
handlingarna i den utsträckning som bevisningen
har betydelse för målet i hovrätten. Bevisningen får
läggas fram genom hänvisningar till ljud- och
bildupptagningar och andra handlingar i målet, om
rätten finner det lämpligt.
Om det inte finns särskilda skäl för något

annat, bör ett bevis som tingsrätten tagit upp och
som inte enligt 35 kap. 13 § ska tas upp på nytt
läggas fram innan bevis som rör samma
omständighet omedelbart tas upp av hovrätten.
Finns det flera bevis i fråga om samma
omständighet, bör dessa läggas fram i ett
sammanhang. Lag (2016:37).

hur bevisningen läggs fram vid en
huvudförhandling i ett tvistemål i hovrätt.
Ändringar2

20 §
Sedan bevisningen lagts fram skall
parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan. Lag
(1994:1034).
Ändringar1

21 §
Om klaganden uteblir från ett
sammanträde för huvudförhandling, förfaller
överklagandet. Detsamma gäller om en klagande
som har förelagts att infinna sig personligen
inställer sig endast genom ombud och det inte finns
särskilda skäl mot att överklagandet förfaller.
Om klagandens motpart uteblir och vite har

förelagts honom eller henne, får hovrätten, när
förlikning om saken inte är tillåten, i stället för att
förelägga nytt vite besluta att han eller hon ska
hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en
senare dag. Detsamma gäller om klagandens
motpart inställer sig endast genom ombud när han
eller hon har förelagts vid vite att infinna sig
personligen.
Om vite har förelagts klagandens motpart

eller om han eller hon ska hämtas till rätten och
inte kan hämtas, får dock målet avgöras trots att
han eller hon inställt sig endast genom ombud eller
uteblivit. Ett mål får också avgöras om klaganden
har förelagts att infinna sig personligen men
inställt sig endast genom ombud. Lag (2016:37).
Prop. 1998/99:37: I paragrafen ges regler för de fall
då part antingen uteblir helt från sammanträde för
huvudförhandling eller endast inställer sig genom
ombud.
I första stycket har i enlighet med vad som anförs i

avsnitt 4.6 en ny regel införts enligt vilken ett
överklagande kan förfalla ...
Rättsfall7
NJA 2009 s. 913:Fråga om ett överklagande i

dispositivt tvistemål kunnat förklaras förfallet
när klaganden avlägsnat sig från
huvudförhandlingen.
NJA 2007 s. 209:En tingsrätts dom i mål om
skadestånd hade överklagats av båda parter.
Vid huvudförhandling i hovrätten inställde sig
ena parten, som förelagts att infinna sig
personligen, endast genom ombud. Hovrätten
förklarade den partens överklagande förfallet
och erinrade om möjligheten att ansöka om
målets återupptagande. Vid
huvudförhandlingen prövade hovrätten
motpartens överklagande och målet avgjordes
genom dom som meddelades innan tiden för
att ansöka om återupptagande hade gått ut.
Sådan ansökan inkom i rätt tid Hovrättens
förfarande att avgöra målet trots att fristen för
att ansöka om återupptagande löpte har
ansetts utgöra grovt rättegångsfel som - i
betraktande av att ansökan om
återupptagande inte framstått som ogrundad -
antagits ha inverkat på målets utgång.
Hovrättens dom har undanröjts och målet
återförvisats till hovrätten.
förelegat för HovR att meddela dom utan att
kommunicera vadeinlagan med
vadesvaranden. 50 kap 8 § RB.
avgöra tvistemål utan huvudförhandling. 50
kap 21 § 3 st RB
NJA 2008 s. 760:Det har inte ansetts kunna
krävas att en part, som förde sin talan själv
och som av sjukdom blev förhindrad att
närvara vid huvudförhandling i hovrätten,
skulle sätta ombud i sitt ställe.
NJA 1994 s. 290:HovR har avgjort tvistemål
utan huvudförhandling med stöd av 50 kap 21
§ 1 st 4 RB. På grund av den praxis i fråga om
parts rätt till förhandling som utvecklats vid
den Europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna, och med hänsyn till att TR:n
inte hållit huvudförhandling i målet har
ansetts att förhandling på parts begäran i
HovR:n bort hållas.
50 kap. 22 §, övg. best. SFS 1999:84 2 p
Ändringar4

rättegångsbalken, m.m.), 1999:84 (Ändringar i
rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 1984:131
(om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 2016:37
(En modernare rättegång II)
22 §
Har överklagandet förfallit enligt 21 §,
skall hovrätten på ansökan av klaganden återuppta
målet, om han för sin utevaro eller underlåtenhet
att infinna sig personligen hade laga förfall som
han inte kunde anmäla i tid.

skriftligen inom tre veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om klaganden sedan målet
återupptagits uteblir eller inte följer ett
föreläggande att infinna sig personligen, har han
inte rätt att få målet återupptaget. Lag (1999:84).

återupptagande av mål. Första och andra styckena
har justerats till följd av ändringen i 50 kap. 21 §.
Paragrafen har nu samma innehåll som 51 kap. 22
§.
Rättsfall2
personligen, endast genom ombud. Hovrätten
Sådan ansökan inkom i rätt tid. Hovrättens
NJA 2001 s. 667:Fråga vid ansökan om
återupptagande av mål om parts läkarintyg
avseende krisreaktion och utbrändhet utgjort
erforderlig bevisning för laga förfall för
underlåtenhet att inställa sig till
huvudförhandling som ställts in vid två
tidigare tillfällen på partens begäran.
50 kap. 10 § 3 st
4 kap. 16 § 2 st Lag (1974:371) om rättegången
i arbetstvister
25 § 2 st Lag (2002:599) om grupprättegång
Ändringar1

23 §
Om det vid en huvudförhandling i
tingsrätten har hållits förhör inför rätten eller syn
på stället om någon viss omständighet och om
avgörandet även i hovrätten beror på tilltron till
den bevisningen, får tingsrättens dom inte ändras i
den delen utan att beviset har lagts fram i hovrätten
genom en ljud- och bildupptagning eller tagits upp
på nytt vid en huvudförhandling i hovrätten. En
sådan ändring får dock göras om det finns
synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än
tingsrätten antagit. Lag (2016:37).
Rättsfall4
NJA 1983 s. 302:Tillämpning av 50 kap 23 § RB.
NJA 1998 s. 50:Klagan över domvilla. Fråga om
en HovR:s ändrade bedömning i ett tvistemål
berott på att HovR:n, som avgjort målet utan
huvudförhandling, gjort en annan
tilltrosbedömning än TR:n beträffande en
parts utsaga i TR:n under sanningsförsäkran
eller på att HovR:n vid sin prövning skärpt
beviskravet för att ett åberopat förhållande
skulle anses styrkt. Klagan har lämnats utan
bifall, då klaganden ej visat att HovR:n avvikit
från TR:ns bedömning i tilltrosfrågan. - Tillika
fråga om HovR:ns val av handläggningsform
inneburit domvilla.
NJA 1999 s. 729:Hovrätts underlåtenhet att
hålla muntlig förhandling i mål om rätt till
medlemskap i bostadsrättsförening har med
hänsyn till omständigheterna inte ansetts
utgöra domvilla.
RÅ 2006:82:De s.k. tilltrosparagraferna i
rättegångsbalken har inte ansetts analogt
tillämpliga i förvaltningsprocessen.
Ändringar2

24 §
Om den överklagade domen är en
tredskodom och tingsrätten tar upp en av
klagandens motpart gjord ansökan om återvinning,
skall målet av hovrätten återförvisas till tingsrätten
för att handläggas i samband med
återvinningsmålet. Lag (1994:1034).

instruktion för Arbetsdomstolen
instruktion för arbetsdomstolen
25 §
Ett överklagande får återkallas innan
hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats.
En klagande får inte ändra sin talan att avse

en annan del av tingsrättens dom än den som
uppgetts vid överklagandet.
I mål där förlikning om saken är tillåten får en

part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa en
omständighet eller ett bevis som inte lagts fram
tidigare endast om
han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa

omständigheten eller beviset vid tingsrätten
eller
han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.
Framställs först i hovrätten ett yrkande om

kvittning och kan det inte utan olägenhet prövas i
målet, får yrkandet avvisas. Lag (1994:1034).
Rättsfall43
RK 2011:1:Bestämmelserna om preklusion i 8
kap. 24 § lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation hindrar inte att nya rättsliga
argument som inte i sig tillför nya
omständigheter eller nya bevis åberopas först i
kammarrätten.
bevisning.
MÖD 2005:11:Avvisad ansökan om
lagligförklaring av två pirar-----Ett
servitutsavtal har ansetts ge sådan rådighet
över ett vattenområde att en ansökan om
lagligförklaring skall kunna prövas.
PMÖD 2018:1:I ett mål om intrång i bl.a. två
registrerade EU-varumärken har Patent- och
marknadsöverdomstolen, för tiden till dess
målet avgjorts eller annat förordnats, förbjudit
ett företag att i näringsverksamhet inom EU
sälja vissa tröjor under ett visst märke.
Företaget förelades även att ge
varumärkesinnehavaren viss information om
varornas ursprung m.m.
(informationsföreläggande). Till skillnad från
Patent- och marknadsdomstolen gjorde
Patent- och marknadsöverdomstolen
bedömningen att företaget, som är
moderbolag till de företag som bl.a. sålt
tröjorna, sannolikt medverkat till
varumärkesintrång bl.a. genom att företaget
innehade domännamn som använts vid
dotterbolagens försäljning. Patent- och
marknadsöverdomstolen har, trots att
domstolen gjort en annan bedömning i denna
del, inte funnit skäl att återförvisa målet.
Domstolen har istället själv prövat de
återstående frågorna i målet, vilka inte
aktualiserades vid Patent- och
marknadsdomstolens prövning. Patent- och
marknadsöverdomstolen har i denna del
bedömt hur instansordningens princip är
tillämplig i denna typ av mål. Patent- och
marknadsöverdomstolen fann även att
bestämmelsen om förbudet mot att åberopa
nya omständigheter och ny bevisning i Patent-
och marknadsöverdomstolen i 3 kap. 9 § lagen
om patent- och marknadsdomstolar inte var
tillämplig, eftersom målet gällde ett
överklagat beslut i ett pågående tvistemål. Det
fanns därför inget hinder för parterna att först
i Patent- och marknadsöverdomstolen
åberopa ny bevisning.
MÖD 2002:26:Tillåtande av ny bevisning i va-
mål-----Vittnesförhör med nya personer
hade åberopats i Miljööverdomstolen (MÖD) i
ett va-mål. MÖD uttalade att i sådana mål ska
reglerna om ny bevisning enligt 50 kap. 25 §
rättegångsbalken tillämpas. Vid tillämpningen
måste emellertid beaktas att Va-nämnden inte
är en domstol och att handläggningen där i
vissa avseenden skiljer sig från den ordinära
tvistemålsprocessen. Så har nämnden t.ex. inte
någon möjlighet att hålla förhör under ed eller
sanningsförsäkran och man är skyldig att vara
verksam för att målet utreds. Med hänvisning
till detta bör utrymmet för åberopande av ny
bevisning vara större i va-mål och MÖD tillät
därför de nya vittnesförhören.
NJA 2009 s. 594:Sedan tingsrätt avvisat en
skadeståndstalan mot en likvidator i ett
aktiebolag därför att käranden inte styrkt att
bolagsstämma beslutat att vägra ansvarsfrihet
eller att väcka sådan talan, vilket utgör en
processförutsättning som rätten haft att
självmant beakta, har käranden tillåtits att i
hovrätten åberopa ett i tingsrätten ej ingivet
protokoll från extra bolagsstämma och
avvisningsbeslutet undanröjts.
NJA 2006 s. 271:Sedan en svarande vid
tingsrätten åberopat en motfordran till
kvittning och tingsrätten på invändning av
käranden funnit fordringen vara preskriberad,
har svaranden i hovrätten hänvisat till 10 §
preskriptionslagen och gjort gällande rätt att
kvitta oavsett preskription. Vad svaranden
sålunda anfört i hovrätten har inte ansetts
vara ett åberopande av en ny omständighet
enligt 50 kap. 25 § 3 st. RB.
NJA 2004 s. 247:Ett försäkringsbolag för vilket
åklagaren i tingsrätt utfört talan angående
enskilt anspråk har först i hovrätten dit målet
överklagats endast i skadeståndsdelen,
åberopat att den tilltalade hade
försäkringsskydd. Giltig ursäkt?
AD 2012 nr 53:I samband med en
arbetsbristsituation har arbetsgivaren och den
lokala fackklubben träffat en
överenskommelse om att den arbetstagare
som berördes av arbetsbristen skulle placeras
på en annan avdelning under en testperiod om
sex månader. Om arbetstagaren inte klarade av
de nya arbetsuppgifterna skulle hon sägas upp
på grund av arbetsbrist. Arbetstagaren sades
upp efter testperioden och arbetsgivaren och
klubben träffade en överenskommelse om
arbetsbefrielse under uppsägningstiden Fråga
om parterna träffat en överenskommelse om
slutreglering av anställningsförhållandet samt
om uppsägningen varit sakligt grundad.
MÖD 2011:10:Brukningsavgift för
vattenförsörjning ----- Genom en
överenskommelse i början av 1970-talet
befriade en kommun medlemmarna i en
ekonomisk förening från avgifter för
vattenförsörjning. Va-nämnden fann att
överenskommelsen var i strid med 38 § lagen
om allmänna vattentjänster och att
överenskommelsen därmed var utan verkan.
Medlemmarna var således skyldiga att betala
brukningsavgifter för vattenförsörjningen. I
Miljööverdomstolen åberopade huvudmannen
för den allmänna va-anläggningen nya
omständigheter varvid Miljööverdomstolen
konstaterade att 50 kap. 25 § rättegångsbalken
ägde tillämpning. Det saknades emellertid
anledning att pröva om huvudmannen haft
rätt att åberopa de nya omständigheterna
eftersom domstolen redan på de av va-
nämnden anförda skälen fann att nämndens
beslut skulle fastställas. Miljööverdomstolen
fastställde således va-nämndens beslut.
NJA 1995 s. 571:Fråga om ett dispositivt
tvistemål handlagts så i TR:n att svaranden,
som där saknade ombud, fick anses ha giltig
ursäkt för att i HovR:n åberopa nya
omständigheter och ny bevisning
tingsrätt.
AD 2013 nr 45:En revisor som var anställd hos
ett bolag var också delägare i bolagets
moderbolag. Arbetstagaren sade upp sig från
sin anställning. Därefter, under
uppsägningstiden, hävde arbetstagaren
anställningsavtalet och det s.k. partneravtal
som var träffat mellan delägarna.
Arbetstagaren har därefter stämt
arbetsgivaren och yrkat skadestånd och bl.a.
gjort gällande att skadeståndet ska beräknas
på visst sätt enligt partneravtalet. Fråga
huruvida tvisten är att anse som en arbetstvist
NJA 1996 s. 676:HovR undanröjde, med
hänvisning till överrättens allmänna
skyldighet att sörja för att mål blir på lämpligt
sätt handlagda, TR:s dom, återförvisade målet
och angav att beslutet inte fick överklagas.
Ansökan om resning och klagan över domvilla
avseende beslutet har ansetts inte skola
avvisas utan prövas i sak. Fråga, vid denna
prövning, om HovR:n hade bort undanröja
TR:ns dom.
AD 1996 nr 88:Prövning av yrkande om
interimistiskt förordnande. Under tjänstgöring
som spärrexpeditör vid Stockholms
tunnelbana har en arbetstagare gjort sig
skyldig till olovligt anskaffande av
alkoholdrycker. Sedan han för denna gärning
dömts till ett bötesstraff, har han avskedats
från sin anställning. I mål om bl.a.
ogiltigförklaring av avskedandet har
tingsrätten interimistiskt förordnat att
anställningen skall bestå medan tvisten
prövas. Arbetsdomstolen har upphävt
tingsrättens beslut och förordnat att
arbetstagarens anställning skall upphöra med
utgången av dagen för beslutet.
bevisning.
AD 2003 nr 115:En arbetstagares
provanställning har genom besked från
arbetsgivaren avslutats utan att övergå i en
tillsvidareanställning. Arbetsgivaren har i
målet inte lyckats visa att arbetstagaren
underrättats i förväg om att provanställningen
skulle komma att upphöra. Arbetstagaren
yrkar allmänt och ekonomiskt skadestånd på
grund av den uteblivna underrättelsen. I målet
uppkommer bl.a. frågor om tolkning av det
mellan parterna träffade anställningsavtalet,
om arbetstagaren har lidit ekonomisk skada
samt om taleändring och preskription av talan
om allmänt skadestånd.
NJA 1982 s. 27:Spörsmål angående innebörden
av 22 § 6 lagen (1974:8) om rättegången i
tvistemål om mindre värden. Tillika fråga om
tillämpning av 50 kap 25 § 3 st RB i mål som
handlagts enligt nämnda lag.
NJA 1989 s. 843:Tillämpning av det s k
ursäktsrekvisitet vid ansökan om resning i ett
dispositivt tvistemål.
skadeståndsdelen.
MÖD 2017:44:Särtaxa ----- Mark- och
miljödomstolen avgjorde målet, som bl.a.
avsåg förutsättningar för tillämpning av
särtaxa, med en lagfaren domare och ett
tekniskt råd. Mot bakgrund av att utredningen
i mark- och miljödomstolen varit av
begränsad omfattning och med hänsyn till de
frågor som domstolen haft att pröva, har
Mark- och miljööverdomstolen funnit att det
har varit tillräckligt att målet avgjorts av en
lagfaren domare och ett tekniskt råd.
Huvudmannen för va-anläggningen har i
Mark- och miljööverdomstolen gett in och
åberopat utredning till stöd för sin talan.
Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att
målet, i den del det avser tillämpningen av
bestämmelsen om särtaxa, är av indispositiv
karaktär vilket medför att det finns större
utrymme för att tillåta en ny utredning i
Mark- och miljööverdomstolen. Mot denna
bakgrund och med beaktande av att mark- och
miljödomstolen inte har utrett parternas
ståndpunkter fullt ut har Mark- och
miljööverdomstolen ansett att det finns skäl
att tillåta utredningen. I målet bedömdes att
huvudmannen inte visat att förutsättningar
finns för särtaxa.
RH 1998:98:Vid tingsrätten åberopade en part
i ett dispositivt tvistemål sakkunnigutlåtande
av två sakkunniga från Statens
Kriminaltekniska Laboratorium angående
äktheten av en namnunderskrift. I hovrätten
har parten dessutom åberopat förhör med de
två sakkunniga. Förhören har inte ansetts
utgöra ny bevisning och därför tillåtits.
NJA 2004 s. 874:I ett försäkringsmål har i
tingsrätten åberopats läkarintyg och
vittnesförhör med de intygande läkarna.
Hovrätten har inte tillåtit att nya läkarintyg
och omförhör med läkarna åberopas där till
den del de grundar sig på undersökningar efter
tingsrättens dom. Intygen och förhören har
ansetts inte utgöra nya bevis och därför
tillåtits utan begränsningar.
NJA 1985 s. 738:Sedan en talan mot A om
betalningsanspråk bifallits, vädjade A mot
domen och angav som grund för sitt
bestridande av kravet en omständighet som
inte hade angetts i TR:ns dom. HovR:n
avvisade invändningen med hänvisning till 50
kap 25 § 3 st RB. Invändningen hade emellertid
framförts i TR:n i en inlaga av en tillfälligt
ombud för A. Av protokollen över senare
förhandlingar - då A uppträdde utan ombud -
framgick inte att frågan huruvida A vidhöll
invändningen hade berörts. A har funnits med
stöd av bestämmelsen om giltig ursäkt i
angivna lagrum kunna åberopa invändningen i
HovR:n.
RH 2006:73:En part tilläts vid tingsrätten med
stöd av 35 kap. 14 § rättegångsbalken att som
bevis åberopa en berättelse som lämnats av
polisman under en förundersökning. I
hovrätten önskade parten höra polismannen
som vittne Det åberopade vittnesförhöret har
inte ansetts utgöra ett nytt bevis i den mening
som avses i 50 kap. 25 § tredje stycket
rättegångsbalken.
NJA 1988 s. 161:Part som i TR:n fört talan om
fastställelse av skadeståndsskyldighet på
grund av kontraktsbrott har som alternativa
grunder åberopat dels i HovR:n att motparten
genom sitt uppträdande under
avtalsförhandlingarna blivit
skadeståndsskyldig på grund av oaktsamhet
(culpa in contrahendo), dels i HD att
motparten därigenom ådragit sig
skadeståndsskyldighet även oberoende av
vållande. Fråga om de nya grunderna inneburit
otillåten taleändring enligt 13 kap 3 § RB eller
om de enligt 50 kap 25 § 3 st och 55 kap 13 §
samma balk i vart fall inte fick åberopas i
högre instans.
NJA 1988 s. 319:Arbetsdomstolen har i mål om
skadestånd på grund av uppsägning av
anställning avvisat en
preskriptionsinvändning med stöd av 50 kap
25 § 3 st RB. Domvillobesvär över beslutet har
ansetts inte kunna upptas till prövning innan
målet i arbetsdomstolen avgjorts.
RK 2012:1:Fråga om betydelsen av Post- och
telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering
av myndighetens s.k. hybridmodell för
beräkning av kostnader som ska ligga till
grund för kostnadsorienterade priser när
myndigheten senare utövar tillsyn över den
förpliktade operatörens tillämpning av
modellen. Tillika fråga om preklusion av
omständigheter som först i kammarrätten
åberopats av den myndighet som fattat det
överprövade beslutet.
RH 2000:39:Tingsrätten inhämtade ett
sakkunnigutlåtande från Socialstyrelsens
rättsliga råd i ett mål om klander av
testamente. I hovrätten begärde ena parten
sakkunnigförhör med en professor som avgivit
ett yttrande till rättsliga rådet inför utlåtandet.
Hovrätten, som fann att frågan i hovrätten i
första hand avsåg om professorn skulle
förordnas som sakkunnig biföll inte yrkandet
RH 2014:49:Ett försäkringsbolag, för vilket
åklagaren i tingsrätten fört talan om enskilt
anspråk, har först i hovrätten, dit målet
åberopat viss bevisning. Hovrätten har ansett
att försäkringsbolaget har haft giltig ursäkt för
att först i hovrätten åberopa bevisningen och
har meddelat prövningstillstånd.
lagakraftvunnen dom i mål rörande avdrag på
köpeskilling på grund av fel i fastighet utgör
hinder mot att i ny rättegång föra talan om
ytterligare avdrag på grund av nyupptäckt fel.
17 kap 11 § RB.
RH 1998:12:Fråga om tillåtande av nya
omständigheter i hovrätten i tvistemål
angående betalningsskyldighet för skatt (bl.a
enligt 77 a § uppbördslagen) m.m. har ansetts
vara av sådan natur att reglerna för dispositiva
tvistemål är tillämpliga.
RH 2000:91:I ett dispositivt tvistemål har
bevisning blivit tillgänglig för part efter
huvudförhandlingen vid tingsrätten men före
det att tingsrätten meddelade dom.
Bevisningen har inte tillåtits i hovrätten,
eftersom parten inte gjort sannolikt att
bevisningen inte kunnat åberopas vid
tingsrätten och det saknats giltig ursäkt för
parten att inte åberopa bevisningen där
NJA 2001 s. 404:En part har först i HovR:n
ansökt om editionsföreläggande avseende
vissa handlingar. Eftersom parten inte anfört
någon omständighet som utgjort giltig ursäkt
för dennes underlåtenhet att redan i TR:n
åberopa handlingarna, har dessa ansetts inte
kunna få betydelse som bevis i målet och
ansökningen har därför avslagits.
NJA 1994 s. 287:Sedan ordinär intervention
tillåtits i dispositivt tvistemål i HovR har
intervenienten ansetts ha rätt att förebringa
ny bevisning endast om parten kunnat göra
det. 14 kap 11 § 1 st och 50 kap 25 § 3 st RB.
RK 2012:2:Fråga om betydelsen av Post- och
telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering
av myndighetens s.k. hybridmodell för
beräkning av kostnader som ska ligga till
grund för kostnadsorienterade priser, när
myndigheten senare löser en tvist om den
förpliktade operatörens tillämpning av
modellen. Tillika fråga om preklusion av
omständigheter som först i kammarrätten
åberopats av en enskild klagande eller den
myndighet som fattat det överprövade
beslutet.
RH 2001:42:En i hovrätten åberopad
originalhandling, som vid tingsrätten företetts
i kopierad form, har ansetts som ett nytt
bevismedel när part redan vid tingsrätten
invänt att handlingen utgjorde en
förfalskning. Bevisningen har avvisats med
tillämpning av 50 kap. 25 § tredje stycket
rättegångsbalken.
MÖD 2003:97:Anläggningsavgift-----
Utrymmet för att tillåta ny bevisning i
överklagade va-mål är större än i en vanlig
tvistemålsprocess eftersom Va-nämnden inte
är att betrakta som domstol.
NJA 1982 s. 124:Sedan TR i mål om
överflyttande av vårdnad om barn ogillat såväl
vårdnadsyrkandena som vissa i anslutning
därtill framställda yrkanden om
underhållsbidrag, har den förlorande parten
inom fullföljdstiden överklagat domen endast i
vårdnadsfrågan och först vid
huvudförhandlingen i HovR:n framställt
yrkanden om underhållsbidrag. Dessa
yrkanden har avvisats. 50 kap 25 § 2 st RB (Jfr
6 kap 12 § 3 st FB.)
RH 2009:3:Genom dom beslutade tingsrätten
bl.a. att vårdnaden om barn skulle anförtros
föräldrarna gemensamt. Sedan fadern
överklagat domen framställde modern i sin
svarsskrivelse för egen del ett yrkande om
boende. Trots att överklagandet därefter
förfallit har hovrätten ansett att moderns
yrkande ska prövas.
Ändringar3

m.m.), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken
m. m.), 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition till
rättegångsbalken, m.m.)
26 §
Även utan yrkande skall hovrätten
undanröja tingsrättens dom, om domvilla, som
sägs i 59 kap. 1 § 1- 3, har förekommit vid
tingsrätten.
Undanröjandet får avse domen i dess helhet

eller endast viss del. Berör rättegångsfelet även del
av domen, som inte överklagats, skall hovrätten
med hänsyn till omständigheterna pröva, om
denna del skall undanröjas. Lag (1989:656).
Rättsfall13
MÖD 2000:25:Tillstånd att leda bort

grundvatten för byggande av planfri korsning
ll jä ä h ä B d i
grundvattenbortledningens influensområde
har ansetts berättigade att överklaga ett
tillstånd trots att de endast åberopat allmänna
intressen mot företaget. Miljööverdomstolen
godtog att tillståndet gjorts beroende av att
detaljplan skulle fastställas i efterhand i
huvudsaklig överensstämmelse med den
ansökta järnvägssträckningen. Däremot
ansågs det vara rättegångsfel att miljödomstol
hade meddelat tillståndet utan att göra en
bedömning av den samhällsekonomiska
nyttan av företaget, trots att förutsättningarna
om särskild prövning enligt 3 kap. 6 §
vattenlagen inte var för handen.
Rättegångsfelet hade emellertid inte inverkat
på målets utgång och tillståndet fastställdes.
NJA 2007 s. 571:Hovrätt har tillerkänt den
vinnande parten ersättning för
rättegångskostnader vid tingsrätten utöver
vad som yrkats. Fråga om fördelning av
rättegångskostnaderna i Högsta domstolen
när den förpliktade parten överklagat beslutet.
18 kap. 3 § RB.
NJA 1992 s. 518:Domstols förordnande om
tvångslikvidation enligt 13 kap 4 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och utseende av
likvidator i sådant fall går i verkställighet
omedelbart (I och II). Sedan en
styrelseledamot i ett konkursärende felaktigt
godtagits av TR:n som företrädare för ett
aktiebolag, vilket tidigare försatts i
likvidation, har denne fört talan mot beslut,
varigenom TR:n försatt bolaget i konkurs. HD
har ansett att HovR:n - i stället för att utan
vidare avvisa besvären på grund av klagandens
bristande behörighet - bort bereda likvidatorn
tillfälle att inträda i målet som behörig
företrädare för bolaget (II).
MÖD 2020:7:Kommunicering med sakägare
inför återförvisning av mål om bygglov -----
Mark- och miljödomstolen har upphävt en
byggnadsnämnds beslut att avslå en ansökan
om bygglov och återförvisat ärendet till
nämnden för fortsatt handläggning Domen
föregicks inte av kommunicering med berörda
sakägare. MÖD har, till skillnad från vad som
varit fallet i tidigare avgöranden, bedömt att
den underlåtna kommuniceringen inte
innefattar ett grovt rättegångsfel enligt 50
MÖD 2000:3:Tillstånd till ändrad reglering och
vattenbortledning för bevattningsändamål---
--Miljödomstolen har givit tillstånd till en
bevattningssamfällighet utan hänsyn tagen till
ett tidigare tillstånd enligt vattenlagen i
samma vattenområde, vilket betraktades som
domvilla av Miljööverdomstolen. Målet
återförvisades.
RH 2010:70:I ärende om tvångsförsäljning av
bostadsrätt p.g.a. att nyttjanderätten
förverkats har Kronofogdemyndigheten
ansetts vara skyldig att delge
bostadsrättsinnehavaren ansökan om
tvångsförsäljning jämte föreläggande att yttra
sig. Ärendet har återförvisats till
Kronofogdemyndigheten.
RH 1995:55:En tingsrätt meddelade
mellandom i frågan huruvida en köpare av
fastighet vid fel i fastigheten har rätt till
prisavdrag trots att köparen inte lidit någon
förmögenhetsförlust i anledning av sitt
förvärv. Hovrätten ansåg att det inte var
lämpligt att meddela mellandom bl a
eftersom det finns uttryckliga lagregler om
rätten till prisavdrag och beräkningen därav
samt att parterna efter domens meddelande
visade sig ha olika uppfattningar om domens
innebörd. Trots att det inte kunde anses att det
hos tingsrätten förekommit rättegångsfel
undanröjde hovrätten mellandomen och
återförvisade målet till tingsrätten.
RH 1994:72:I mål om betalningsföreläggande
har gäldenären bestritt ansökan och angett
grunderna för sitt bestridande. Sedan målet
överlämnats till tingsrätten förelade
tingsrätten gäldenären att avge skriftligt
yttrande utan att det i föreläggandet angavs
att tredskodom kunde meddelas vid uteblivet
yttrande. När gäldenären inte hördes av inom
förelagd tid meddelade tingsrätten
tredskodom. Tingsrättens handläggning har
ansetts utgöra grovt rättegångsfel.
NJA 1989 s. 646:I HovR:n har förekommit
sådant rättegångsfel som avses i 50 kap 28 §
RB. Felet kan inte antas ha inverkat på målets
utgång. Fråga om möjligheten att undanröja
domen och återförvisa målet.
NJA 1999 s. 258:Frågor om
rättegångskostnader i samband med att HovR
hänvisat mål till behörig TR. 10 kap 20 § 1 st
och 18 kap 15 § 3 st RB.
NJA 1989 s. 516:I ärende angående fråga om
skyldighet för aktiebolag att träda i likvidation
har TR inte - såsom det ålegat rätten - fattat
beslut i anslutning till förhandling, som ägt
rum inför tre lagfarna domare. I stället har
ärendet uppskjutits för att bereda bolaget
tillfälle att inge fullständiga
redovisningshandlingar. Beslut om likvidation
har därefter meddelats av TR:n bestående av
endast en av de domare som hade deltagit vid
förhandlingen. Bristerna i TR:ns handläggning
av ärendet har ansetts utgöra grovt
rättegångsfel och föranlett undanröjande av
beslutet.
NJA 1981 s. 441:När part, som av HovR
förelagts att inom viss tid från delgivning av
föreläggandet slutföra sin talan, försuttit
tiden, har det förhållandet, att HovR:n avgjort
målet utan att ha förvissat sig härom, ansetts
inte utgöra skäl att undanröja HovR:ns
avgörande.
NJA 1986 s. 621:TR:ns fullföljdshänvisning vid
meddelande av dom i mål, som handlagts
enligt lagen om rättegången i tvistemål om
mindre värden, innehöll inte upplysning om
att det för prövning av fullföljd talan krävdes
att HovR:n meddelade prövningstillstånd och
under vilka förutsättningar prövningstillstånd
kunde meddelas Då innehållet i vadeinlagan
inte föranledde till annat, har HovR:n ansetts
böra, innan beslut meddelades i frågan om
prövningstillstånd, lämna vadekäranden
upplysning i nämnda hänseenden samt bereda
honom tillfälle att komplettera vadeinlagan.
När så inte skett, har HovR:ns beslut att inte
meddela prövningstillstånd undanröjts enligt
grunderna för 55 kap 15 § 2 st och 50 kap 26 §
2 st RB.
55 kap. 15 § 2 st
Ändringar1

27 §
Förs talan om jäv mot en domare i
tingsrätten och anser hovrätten att jäv förelegat
skall hovrätten undanröja tingsrättens dom i den
del den överklagats. Lag (1994:1034).
Rättsfall4
HFD 2020:16:En domare i kammarrätten som

fått anställning som sektionschef vid
Skatteverkets rättsavdelning har ansetts jävig
att delta i det slutliga avgörandet av ett mål
som Skatteverket var part i. Domen har
undanröjts och målen visats åter till
kammarrätten för ny handläggning.
mellan järnväg och väg-----Boende inom
ansökta järnvägssträckningen. Däremot
18 kap. 3 § RB.
NJA 1993 s. 571:Fråga om domare mot vilken
jäv anförts ägt deltaga i prövningen av
jävsfrågan. - Tillika fråga om domaren varit
jävig.
50 kap. 28 §
Ändringar1
m.m.)
28 §
Om det vid tingsrätten har förekommit
annat fel i rättegången än som avses i 26 eller 27 §,
får hovrätten undanröja tingsrättens dom endast
om felet kan antas ha inverkat på målets utgång
och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i
hovrätten. Parterna skall få tillfälle att yttra sig i
frågan om undanröjande, om det inte är uppenbart
obehövligt. Lag (1989:656).
Rättsfall36
MÖD 2004:10:Ansökan om tillstånd enligt
miljöbalken; nu fråga om återförvisning på
grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k.
Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts
tillåtligt av regeringen enligt 17 kap.
iljöb lk (MB) ökt B k t
tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning)
och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för
skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade
att dela upp prövningen av målet i fem delar
och att meddela särskilda domar för var och
en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende
på vattenverksamheten och en viss del av den
miljöfarliga verksamheten (sättningar i
byggnader på grund av grundvattensänkning
och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom
skulle sedan resterande frågor om störningar
från den miljöfarliga verksamheten prövas.
När det slutligen gällde etapp 4 skulle
prövningen avse samtliga frågor kring såväl
vattenverksamheten som den miljöfarliga
verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp
1 (Malmö C) och domen överklagades av ett
enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade
villkor rörande sättningar m.m.
Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio
om den uppdelning av prövningen av ansökan
som miljödomstolen gjort utgjorde
rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att
det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen
av de olika typerna av verksamheter. Därmed
uppstod det oklarheter om vilka frågor som
vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt
risk för att vissa frågor skulle falla utanför
prövningen. MÖD menade att redan detta
innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade
hinder för en sådan uppdelning av prövningen
som gjorts. En sådan skulle dessutom strida
mot ett av miljöbalkens grundläggande syften,
nämligen att det ska göras en samordnad
prövning av samtliga störningar från en
verksamhet. MÖD fann att den uppdelning
som miljödomstolen hade gjort utgjorde
rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas
i MÖD återförvisades målet till
miljödomstolen.
målet.
MÖD 2004:18:Ansökan om tillstånd till fortsatt
och utvidgad verksamhet vid Edstippens
avfallsanläggning i Upplands Väsby kommun,
Stockholms län -----Miljödomstolen har i
mål om tillstånd till fortsatt och utvidgad
verksamhet vid en avfallsanläggning meddelat
en deldom enligt vilken verksamhetsutövaren
erhållit ett tillstånd som i tiden begränsats till
dess att ansökningen i målet prövas slutligt.
Miljööverdomstolen har anfört att det inte är
möjligt att genom deldom tidsbegränsa ett
tillstånd på detta sätt.
mellan järnväg och väg-----Boende inom
ansökta järnvägssträckningen Däremot
MÖD 2007:52:Tillstånd till hamnverksamhet -
---- Att dela upp en tillståndsprövning av
hamnverksamhet i olika etapper så att
vattenverksamhet prövas för sig och
prövningen av den därmed sammanhängande
miljöfarliga verksamheten skjuts upp till ett
senare tillfälle ansågs av Miljööverdomstolen
(MÖD) vara ett rättegångsfel. Ett sådant
förfarande skulle strida mot ett av
miljöbalkens grundläggande syften, nämligen
att det ska göras en samordnad prövning av
samtliga störningar från en verksamhet. MÖD
återförvisade målet till miljödomstolen.
RH 1995:52:Tingsrätt har vid avgörande av
ärende bestått av en lagfaren domare i stället
för en lagfaren domare och tre nämndemän.
Felet har lett till undanröjande av tingsrättens
beslut.
NJA 1999 s. 788:Domförhetsfel i hovrätt har
inte bedömts var av så allvarlig art att
undanröjande av beslutet måste ske oberoende
av parternas vilja Med hänsyn till bl a att
någon samstämmig uppfattning i frågan från
parternas sida inte framkommit har ansetts att
beslutet ändå skall undanröjas.
18 kap. 3 § RB.
personligen endast genom ombud Hovrätten
Sådan ansökan inkom i rätt tid. Hovrättens
RH 1993:89:En tingsrätt har meddelat en
deldom över en medgiven del av ett käromål
utan att dessförinnan ha berett svaranden
tillfälle att yttra sig över kärandens begäran
om deldom. Förfarandet har inte ansetts
felaktigt.
RH 1999:54:Tingsrätt har vid
huvudförhandling i tvistemål bestått av en
lagfaren domare. Då parterna inte samtyckt till
detta och målet inte kunde anses vara av enkel
beskaffenhet, har tingsrätten inte ansetts vara
domför. Tingsrättens dom har därför
undanröjts och målet visats åter till
tingsrätten för fortsatt handläggning.
MÖD 2020:7:Kommunicering med sakägare
inför återförvisning av mål om bygglov -----
Mark- och miljödomstolen har upphävt en
byggnadsnämnds beslut att avslå en ansökan
om bygglov och återförvisat ärendet till
nämnden för fortsatt handläggning. Domen
föregicks inte av kommunicering med berörda
sakägare. MÖD har, till skillnad från vad som
varit fallet i tidigare avgöranden, bedömt att
den underlåtna kommuniceringen inte
innefattar ett grovt rättegångsfel enligt 50
NJA 2005 s. 697:En hovrätt har under löpande
överklagandetid fastställt ett beslut om
besöksförbud. Klaganden har därefter, men
innan klagotiden löpt ut, begärt sammanträde
inför rätten. Hovrättens förfarande har
föranlett återförvisning till hovrätten.
MÖD 2015:41:Anläggningsförrättning för väg
m.m. ----- Lantmäteriet har beslutat att
inrätta en gemensamhetsanläggning för väg
på viss sträcka. Beslutet överklagades till
mark- och miljödomstolen som instämmer i
lantmäteriets bedömning bl.a. med hänvisning
till vad som framkommit beträffande vägarnas
standard i samband med domstolens
undersökning Undersökningen i målet har
genomförts med stöd av 3 kap. 4 § lag- och
mark- och miljödomstolar (2010:921), LOM.
Av protokollet från undersökningen framgår
inte vad domstolen noterat vid den. Mark- och
miljööverdomstolen konstaterar att de
iakttagelser som mark- och miljödomstolen
har gjort i samband med undersökningen inte
enbart rör sådana tekniska frågor som kan
observeras vid en undersökning enligt 3 kap. 4
§ LOM. Mark- och miljödomstolen har således
i praktiken hållit syn enligt 3 kap. 5 § LOM.
Domstolens agerande innebär ett grovt
rättegångsfel som kan antas ha inverkat på
målets utgång enligt Mark- och
miljööverdomstolens bedömning. Dessutom
innehåller protokollet från undersökningen
inte några noteringar om den, vilket är
felaktigt då åtgärden ska protokollföras på
sådant sätt att det klart framgår vad
domstolen har noterat. Härtill bör läggas att
parterna ska få tillfälle att yttra sig över
protokollet. Omständigheterna i målet är dock
sådana att felet får, i aktuellt fall, anses ha
blivit avhjälpt genom att klaganden har beretts
tillfälle att yttra sig i Mark- och
miljööverdomstolen.
MÖD 2017:24:Anläggningsavgift för allmän
va-anläggning ----- I ett mål som
överlämnats från den nedlagda Va-nämnden
till mark- och miljödomstol ville
fastighetsägaren få fastställt att han inte
behövde betala anläggningsavgift för allmän
va-anläggning. Mark- och miljödomstolen
ogillade talan. Mark- och miljööverdomstolen
har undanröjt domen och återförvisat målet
till mark- och miljödomstolen. Mark- och
miljödomstolen har brustit i den materiella
processledningen genom att inte klarlägga
partens yrkanden och genom att inte pröva
alla invändningar han framställt och se till att
utredningen i målet fått den inriktning och
omfattning som den typen av mål kräver.
NJA 1990 s. 307:Svaranden i ett mål om
underhållsbidrag har framställt ett yrkande
gentemot käranden som har prövats av TR:n
trots att stämning inte har utfärdats, Sedan
svaranden fullföljt talan mot TR:ns dom och
därvid vidhållit sitt yrkande, har HovR:n
ansetts skyldig att pröva yrkandet.
RH 1995:55:En tingsrätt meddelade
mellandom i frågan huruvida en köpare av
fastighet vid fel i fastigheten har rätt till
prisavdrag trots att köparen inte lidit någon
förmögenhetsförlust i anledning av sitt
förvärv. Hovrätten ansåg att det inte var
lämpligt att meddela mellandom, bl.a.
eftersom det finns uttryckliga lagregler om
rätten till prisavdrag och beräkningen därav
samt att parterna efter domens meddelande
visade sig ha olika uppfattningar om domens
innebörd. Trots att det inte kunde anses att det
hos tingsrätten förekommit rättegångsfel
undanröjde hovrätten mellandomen och
återförvisade målet till tingsrätten.
RH 2014:39:Skiljeman ansåg sig inte vara
behörig att pröva den ifrågavarande tvisten.
Vinnande part underrättades inte av
skiljemannen att förfarandet därmed skulle
kunna komma att avslutas. Skiljemannens
underlåtenhet att informera härom medförde
att den vinnande parten inte fick ersättning för
sina kostnader. Hovrätten ändrade
skiljedomen och tillerkände vinnande part
ersättning för kostnaderna i skiljeförfarandet.
RH 1995:7:Talan har väckts om skadestånd i
följd av trafik med motordrivet fordon.
Tingsrättens underlåtenhet att underrätta
försäkringsanstalt därom har ansetts utgöra
rättegångsfel som kunnat avhjälpas i
hovrätten.
RH 1998:28:Yrkande om jämkning av ränta
enligt 8 § räntelagen (1975:635) har inte
behandlats i vederbörlig ordning vid
tingsrätten. Domen har undanröjts och målet
MÖD 2001:42:Tillstånd till vattenuttag från en
vik för bevattning av golfbana; nu fråga om
återförvisning pga rättegångsfel-----Målet
hade av miljödomstolen kungjorts i Uppsala
Nya Tidning trots att det aktuella
vattenområdet huvudsakligen var beläget i
Stockholms län. Miljööverdomstolen fann att
kungörelsen även borde ha införts i
ortstidning i Stockholms län och att
Länsstyrelsen i Stockholm borde ha fått kopia
av kungörelsen. Sammantaget innebar detta
att ett sådant rättegångsfel var begånget som
kunde antas ha inverkat på målets utgång
varför miljödomstolens dom undanröjdes och
målet återförvisades.
jävig.
MÖD 2000:45:Vilandeförklaring av ansökan
om förlängd arbetstid till
grundvattenbortledning från järnvägstunneln
genom Hallandsåsen; nu fråga om
återförvisning pga. rättegångsfel-----
Ansökan om förlängning av arbetstid för
vattenföretag borde ha kungjorts och sakägare
beretts tillfälle att yttra sig. Likaså borde
sakägare ha fått yttra sig över yrkande om
vilandeförklaring i målet. Miljööverdomstolen
ansåg att dessa brister sammantaget utgjorde
rättegångsfel och undanröjde därför
miljödomstolens beslut samt återförvisade
målet för fortsatt behandling.
NJA 2004 s. 65:Tingsrätten har i ett tvistigt
mål om faderskap bestått av en
beredningsjurist som ordförande och tre
nämndemän. Domen har undanröjts eftersom
tingsrätten inte var domför.
tingsrätten.
MÖD 2012:18:Återförvisning till Statens va-
nämnd Statens va nämnd har avgjort
mål angående brukningsavgift med
ordföranden ensam och utan förhandling.
Hovrätten har funnit att Va-nämnden inte har
ansetts verka för att utreda målet i behövlig
mån. Då saken inte heller ansetts som
uppenbar eller målet vara av enkel
beskaffenhet borde målet avgjorts av Va-
nämnden i fullsutten nämnd. Hovrätten
återförvisade därför målet till Va-nämnden.
NJA 1992 s. 570:Sedan vattendomstol genom
dom meddelat tillstånd till vissa arbeten har
såväl sökanden som andra sakägare fullföljt
talan mot domen, sökanden med yrkande att
tillståndet skulle få tas i anspråk utan hinder
av att domen inte vunnit laga kraft
Vattenöverdomstolen har inte ansetts äga
meddela ett förordnande om detta utan
hörande av motparterna. 13 kap 66 §
vattenlagen (1983:291) och 50 kap 8 § RB.
Tillika fråga om vattenöverdomstolens
förordnande, som meddelats utan sådant
hörande, med hänsyn till omständigheterna
borde undanröjas. 50 kap 28 § RB.
RH 1994:44:I ett ärende om
felparkeringsavgift har tingsrätten prövat ett
överklagande av polismyndighetens beslut
utan att dessförinnan låta åklagaren yttra sig.
Förfarandet har ansetts utgöra rättegångsfel
och föranleda återförvisning.
RH 2013:41:Hovrätt har i ett mål gällande
grova narkotikabrott m.m. funnit att det vid
tingsrätten förekommit rättegångsfel
bestående i att tingsrätten dels avvisat ett
vittnesförhör utan att förutsättningar för det
varit uppfyllda, dels underlåtit att ta ställning
till ett annat vittnesförhör. Felen har bedömts
kunna utan väsentlig olägenhet avhjälpas i
hovrätten.
NJA 2013 s. 1032:Om ett handläggningsfel har
förekommit i ett inlösenförfarande enligt 22
kap. aktiebolagslagen (2005:551), kan
skiljedomen upphävas enligt 34 § första
stycket 6 lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
utgång.
RH 2021:2:Hyresnämndsmål. Hyresnämnden
avgjorde ett störningsmål efter att per telefon
ha hört samtliga de vittnen som hyresvärden
åberopade Hovrätten har undanröjt
hyresnämndens beslut och återförvisat målet
till hyresnämnden för fortsatt behandling.
Enligt hovrätten var det olämpligt att höra
samtliga vittnen per telefon med hänsyn till
att vittnenas uppgifter var av avgörande
betydelse, att bedömningen av
vittnesuppgifterna inte framstod som helt
okomplicerad och vad ärendet rörde. Det hade
inte heller framkommit något skäl till varför
vittnesförhören togs upp per telefon. Mot den
bakgrunden, och då hyresgästen inte hade fått
skäligt rådrum att innan hyresnämndens
sammanträde ta del av majoriteten av de
störningstillfällen som låg till grund för
hyresvärdens yrkande om att hyresavtalet
skulle upphöra, ansåg hovrätten att det hade
förekommit ett rättegångsfel vid
hyresnämndens handläggning.
Ändringar1

29 §
Undanröjer hovrätten tingsrättens dom
på någon annan grund än att tingsrätten varit
obehörig eller av något annat skäl inte bort ta upp
målet till prövning, skall hovrätten samtidigt
återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt
behandling.
Bestämmelser om hovrättens befogenhet att

när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet till
annan tingsrätt finns i 10 kap. 20 §. Lag
(1994:1034).
Rättsfall7

vad som yrkats Fråga om fördelning av
18 kap. 3 § RB.
återförvisades.
MÖD 2001:42:Tillstånd till vattenuttag från en
vik för bevattning av golfbana; nu fråga om
återförvisning pga rättegångsfel-----Målet
hade av miljödomstolen kungjorts i Uppsala
Nya Tidning trots att det aktuella
vattenområdet huvudsakligen var beläget i
Stockholms län. Miljööverdomstolen fann att
kungörelsen även borde ha införts i
ortstidning i Stockholms län och att
Länsstyrelsen i Stockholm borde ha fått kopia
av kungörelsen. Sammantaget innebar detta
att ett sådant rättegångsfel var begånget som
kunde antas ha inverkat på målets utgång
varför miljödomstolens dom undanröjdes och
målet återförvisades.
RH 1994:44:I ett ärende om
felparkeringsavgift har tingsrätten prövat ett
överklagande av polismyndighetens beslut
utan att dessförinnan låta åklagaren yttra sig.
Förfarandet har ansetts utgöra rättegångsfel
och föranleda återförvisning.
55 kap. 15 § 2 st
Ändringar1

m.m.)
domar i brottmål
Prop. 1993/94:190: Paragraferna överensstämmer
liksom nu med motsvarande paragrafer för
tvistemål i 50 kap. 1 — 3 $&.
Rättsfall3
RH 1999:29:I ett våldtäktsmål uppgav de

tilltalade för sina försvarare att en
nämndeman i samband med
huvudförhandlingen vid tingsrätten hade gjort
vissa uttalanden till dem. Försvararna
fortsatte att utföra talan vid tingsrätten med
utgångspunkt från uttalandena, som framstod
fö å li fö d tillt l d Rätt å
vid tingsrätten ansågs ha haft sådana brister
att tingsrättens dom undanröjdes.
RH 2016:45:Under pågående
huvudförhandling i ett brottmål tog en i målet
tjänstgörande nämndeman kontakt per e-post
med en av polisens utredare och uttalade sig
berömmande om dennes arbetsinsats i målet.
Tingsrätten ansåg att nämndemannen var
jävig och beslöt att hon inte längre skulle delta
vid målets avgörande. Härefter begärde två av
de tilltalade att huvudförhandlingen skulle tas
om eftersom omständigheterna var sådana att
de var ägnade att rubba förtroendet även för
resterande ledamöter i den aktuella
sammansätningen Fråga om så var fallet;
tillika om rättens sammansättning vid
prövning av denna jävsfråga.
RH 2001:23:Domare som i beslut om
rättspsykiatrisk undersökning funnit
övertygande bevisning föreligga för att den
tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts
jäviga då de vid fortsatt huvudförhandling
prövat ny bevisning som åberopats av den
tilltalade.
56 kap. 11 § 2 st, 52 kap. 13 §, 55 kap. 15 § 2 st

Ändringar9

1998:605 (Vissa reformer av påföljdssystemet),
hovrättsfrågor m.m), 1984:131 (om ändringar i
rättegångsbalken m.m.), 2016:37 (En modernare
rättegång II), 1987:1211 (om anhållande och
häktning, m.m.), 1994:420 (Brottsoffren i
1 §
En part som vill överklaga tingsrättens
dom i ett brottmål skall göra detta skriftligen.
Skrivelsen skall ges in till tingsrätten. Den skall ha
kommit in till rätten inom tre veckor från den dag
då domen meddelades. Lag (1994:1034).
Rättsfall2

beslutet meddelats.
NJA 1994 s. 106:Fråga om påföljden
skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (s
k kontraktsvård) bör förenas med böter. När i
HD yrkats endast befrielse från böter har målet
företagits till avgörande utan
huvudförhandling. 51 kap 21 § 1 st 4 och 55 kap
12 § RB.
51 kap. 2 §
Ändringar2

m.m.), 2016:37 (En modernare rättegång II)
2 §
Om ena parten överklagat tingsrättens
dom, har motparten rätt att överklaga domen inom
en vecka från den dag då den i 1 § angivna tiden
gick ut. Ett överklagande som gjorts under sådan
tid förfaller, om det första överklagandet återkallas
eller av annat skäl förfaller. Lag (1994:1034).
Rättsfall8
NJA 1994 s. 252:Åklagare har ansetts

oförhindrad att, sedan den tilltalade
överklagat TR:ns dom i ansvarsfrågan, anföra
anslutningsvad i fråga om förverkande av
egendom.
RH 2008:23:Åklagare yrkade ansvar på en
kvinna för våld mot tjänsteman och våldsamt
motstånd. Tingsrätten ogillade åtalet för våld
mot tjänsteman och dömde kvinnan för
våldsamt motstånd till dagsböter. Sedan
kvinnan överklagat domen med yrkande om
att åtalet för våldsamt motstånd skulle ogillas
överklagade åklagaren anslutningsvis och
yrkade bifall till åtalet för våld mot
tjänsteman. Prövningstillstånd har ansetts
böra krävas för prövning av målet.
NJA 2003 s. 244:Sedan TR i tvistemål bifallit
käromålet delvis och förordnat att vardera
parten skulle bära sin rättegångskostnad, har
ena parten överklagat domen såväl i
huvudsaken som beträffande
rättegångskostnaderna. Motparten har ansetts
berättigad att anslutningsöverklaga även
avseende rättegångskostnaderna. 50 kap. 2 §
och 51 kap. 2 § RB.
RH 2012:60:Sedan åklagaren och den tilltalade
inom treveckorsfristen överklagat tingsrättens
dom i vissa delar, har åklagaren anslutningsvis
överklagat domen i andra delar. Sistnämnda
överklagande har avvisats.
RH 2003:14:Fråga om behörighet att
anslutningsöverklaga.
NJA 2007 s. 633:A åtalades för misshandel av B
och C. C biträdde åtalet och förde
skadeståndstalan. A dömdes för misshandel av
B medan åtalet för misshandel av C och C:s
skadeståndstalan ogillades. Sedan A
överklagat domen i den del han dömts för
misshandel av B anslutningsöverklagade C.
Anslutningsöverklagandet har avvisats.
NJA 1986 s. 215:En vadeinlaga inkom till TR:n
efter fullföljdstidens utgång. TR:ns
postnummer hade angetts felaktigt på
försändelsen. Laga förfall har ansetts
föreligga, eftersom den fotokopia av TR:ns
dom som tillställts parten varit otydlig och
kunnat ge parten anledning att uppfatta
postnumret sa som han hade gjort.
RH 2001:27:Anslutningsöverklagande mot
part som ej överklagat har avvisats.
51 kap. 15 § 2 st, 51 kap. 5 §, 51 kap. 5 § 2 st
33 § Lag (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och
domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
3 §
Rättsfall1
domstol.
51 kap. 5 §
Ändringar2
4 §
Överklagandet skall innehålla uppgifter
om
den dom som överklagas,

i domen som yrkas,
avseende tingsrättens domskäl enligt
att prövningstillstånd skall meddelas när
sådant tillstånd krävs, och
Skriftliga bevis som inte har lagts fram

tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet.
Vill klaganden att det skall hållas ett förnyat förhör
eller en förnyad syn på stället, skall han eller hon
ange det och skälen till detta. Klaganden skall också
ange om han eller hon vill att målsäganden eller
den tilltalade skall infinna sig personligen vid
huvudförhandling i hovrätten.
Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall
det anges. Lag (2005:683).
Rättsfall5
NJA 2018 s. 1158:Ett överklagande har enligt

ordalydelsen enbart innefattat frågor om skuld
och påföljd. Eftersom det har funnits skäl för
att anta att klaganden har menat att
överklagandet skulle inbegripa även frågan om
näringsförbud, har det ankommit på hovrätten
att klarlägga vad klaganden har avsett.
NJA 2006 s. 464:En målsägande har överklagat
tingsrättens dom i ansvarsdelen. Fråga om han
därvid också fullföljt talan såvitt gäller hans
skadeståndstalan i tingsrätten. Den som
offentlig försvarare förordnade advokaten har
inte ansetts biträda målsägandens motpart i
denna egenskap vid särskilt överklagande av
hovrättens beslut att avvisa målsägandens
överklagande dit i skadeståndsdelen.
NJA 2005 s. 291:Fråga om hovrätt varit skyldig
att ta upp utvisningsfråga till prövning trots
att de i överklagandet framställda yrkandena
avvisats på grund av nöjdförklaring och ett
yrkande angående utvisningen framställts
först efter fullföljdstiden
tilläggsförhör.
NJA 1991 s. 407:En icke undertecknad
vadeinlaga har ansetts kunna läggas till grund
för rättegången i HovR:n när det på annat sätt
än genom undertecknande bekräftats att
vadeinlagan härrörde från vadekäranden. 51
kap 4 § 4 st och 7§ 2 st RB.
51 kap. 7 §
Ändringar2

1993:514 (om prövningstillstånd i hovrätt och
instansordningen i utsökningsmål )
5 §
skall tingsrätten efter utgången av den i 2 §
angivna tiden sända över detta och övriga
handlingar i målet till hovrätten.
Handlingarna skall översändas genast, om

den tilltalade är häktad eller om klaganden
framställt ett yrkande som fordrar omedelbar
prövning, såsom ett yrkande om häktning av den
tilltalade, om åtgärd som avses i 25--28 kap. eller
om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd. Till
dess att den i 2 § angivna tiden har gått ut, skall
dock en kopia av överklagandet finnas tillgänglig
vid tingsrätten. Lag (1994:1034).
Rättsfall1
6 §
Rättsfall4
RH 2002:25:Målsägande har ej ansetts behörig

att överklaga en brottmålsdom till den
tilltalades förmån.
NJA 2006 s. 584:En offentlig försvarare
överklagade tingsrättens dom utan att förete
rättegångsfullmakt. Efter överklagandetidens
utgång inkom den dömde med ett eget
överklagande. Hovrättens beslut att därefter
avvisa överklagandet har undanröjts på den
grunden att den dömde med sitt överklagande
måste uppfattas ha i efterhand godkänt
försvararens åtgärd att överklaga.
RH 2001:8:Tilltalad, som dömts till villkorlig
dom med dagsböter och i hovrätten yrkat att
påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom
med samhällstjänst, har fått överklagandet
avvisat.
NJA 1995 s. 152:En tilltalad har dömts för
hastighetsöverträdelse varvid TR:n funnit att
den hastighet med vilken fordonet förts var
lägre än vad åklagaren angett i sin
gärningsbeskrivning. Det har ansetts att
åklagarens överklagande till HovR:n skall
avvisas när det inte innefattat yrkande om
någon ändring av TR:ns domslut utan
begränsats till frågan om med vilken hastighet
fordonet förts
51 kap. 7a §
7 §
ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden
Rättsfall4
NJA 2006 s. 584:En offentlig försvarare

överklagade tingsrättens dom utan att förete
rättegångsfullmakt. Efter överklagandetidens
utgång inkom den dömde med ett eget
överklagande. Hovrättens beslut att därefter
avvisa överklagandet har undanröjts på den
grunden att den dömde med sitt överklagande
måste uppfattas ha i efterhand godkänt
försvararens åtgärd att överklaga.
NJA 2005 s. 291:Fråga om hovrätt varit skyldig
att ta upp utvisningsfråga till prövning trots
att de i överklagandet framställda yrkandena
avvisats på grund av nöjdförklaring och ett
yrkande angående utvisningen framställts
först efter fullföljdstiden.
NJA 1984 s. 200:Fråga huruvida vadeinlaga
varit behäftad med sådana brister att den bort
avvisas enligt 51 kap 7 § 2 st RB.
NJA 1991 s. 407:En icke undertecknad
vadeinlaga har ansetts kunna läggas till grund
för rättegången i HovR:n när det på annat sätt
än genom undertecknande bekräftats att
vadeinlagan härrörde från vadekäranden. 51
kap 4 § 4 st och 7§ 2 st RB.
Ändringar2

7 a §
eller 7 § andra stycket, skall hovrätten, när
prövningstillstånd krävs, besluta om sådant
tillstånd skall meddelas. Om det behövs, skall
beslutet föregås av skriftväxling.

Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas.
(2005:683).
Ändringar1

8 §
Beviljas prövningstillstånd eller krävs inte
sådant tillstånd, skall överklagandet delges
motparten med föreläggande att svara skriftligen
inom en viss tid, om detta inte redan har skett eller
inte behövs enligt andra stycket. I mål om allmänt
åtal får överklagandet dock översändas till
åklagaren utan delgivning. Uppgift om
bostadsadress som saknar betydelse för åtalet skall
inte framgå av de handlingar som delges den
tilltalade i mål om allmänt åtal.
Om det är uppenbart att överklagandet är

ogrundat, får hovrätten genast meddela dom i
målet.
Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en

åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett
beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten
omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare.
Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd, får
hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens
beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor om
häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt
28 kap.brottsbalken får hovrätten ändra
tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.
Om hovrätten beslutat häkta någon som inte

är personligen närvarande vid rätten skall 24
kap.17 § tredje och fjärde styckena tillämpas. Lag
(2005:683).
Prop. 1998/99:37: Paragrafen behandlar i vilken

utsträckning hovrätten är skyldig att förelägga
motparten att avge svarsskrivelse i brottmål.
Från den i första stycket angivna regeln att

överklagandet skall delges med motparten har i
samma stycke, i enlighet med vad som anförs i
avsnitt 4.8, intagits ett undantag i mål om allmänt
åtal från kravet på delgivning som gör det möjligt
för hovrätten att till åklagaren ...
Rättsfall3
NJA 1986 s. 117:HovR har med tillämpning av

53 kap 2 § och 47 kap 5 § 1 st RB ogillat enskilt
åtal utan att utfärda stämning. Sedan
målsäganden fullföljt talan till HD har dom
meddelats utan att revisionsinlagan delgivits
den tilltalade.
NJA 1995 s. 217:Fråga om överklagande av
TR:ns dom i brottmål uppenbart är ogrundat.
51 kap 8 § 2 st RB.
RH 1994:46:Hovrätten har meddelat dom utan
att kommunicera vadeinlagan med
vadesvaranden. Vadetalan bedömdes som
uppenbart ogrundad såväl i skuldfrågan som
beträffande påföljden.
51 kap. 17 §
Ändringar6
1992:374 (om utvidgad använding av
samhällstjänst m.m.), 1999:84 (Ändringar i
(om ändringar i rättegångsbalken m.m.), 1987:1211
(om anhållande och häktning, m.m.), 1994:420
(Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond
och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens
ställning)
9 §
Motparten skall i sin svarsskrivelse yttra
sig över de grunder för överklagandet som
klaganden har anfört och ange de omständigheter
han eller hon själv vill anföra.

varje bevis. Skriftliga bevis som inte har lagts fram
tidigare skall ges in samtidigt med svarsskrivelsen.
Vill parten att det skall hållas ett förnyat förhör
eller en förnyad syn på stället, skall han eller hon
ange det och skälen till detta. Parten skall också
ange om han eller hon vill att målsäganden eller
den tilltalade skall infinna sig personligen vid
Rättsfall1

tilläggsförhör.
51 kap. 17 §
Ändringar1

10 §
Hovrätten skall sända över
svarsskrivelsen till klaganden. Uppgift om
inte framgå av de handlingar som sänds över till
den tilltalade i mål om allmänt åtal.
Om det behövs, får hovrätten besluta om
ytterligare skriftväxling under förberedelsen.
Hovrätten får också meddela närmare
endast om det finns särskilda skäl.
Under förberedelsen får sammanträde hållas,

om det behövs för en ändamålsenlig handläggning
av målet. I fråga om ett sådant sammanträde
tillämpas bestämmelserna i 16 § första stycket och
andra stycket första meningen, 21 § första stycket
första meningen och 22 §. Hovrätten får besluta att
den som är anhållen eller häktad skall inställas till
sammanträdet. Lag (2005:683).

bestämmelser om förberedelsen i hovrätt.
Ändringen i tredje stycket överensstämmer helt
med den i 50 kap. 10 §.
2 kap. 4 § 4 st, 51 kap. 17 § 3 st, övg. best. SFS
1999:84 2 p
5 kap. 1 § 2 st, 5 kap. 3 § 2 st Lag (2016:188) om
patent- och marknadsdomstolar
Ändringar4

hovrättsfrågor m.m), 1994:420 (Brottsoffren i
12 §
Om hovrätten anser att det behövs, skall
hovrätten besluta att yttrande av sakkunnig
inhämtas, skriftligt bevis läggs fram, föremål
tillhandahålls för syn eller besiktning, bevis tas upp
utom huvudförhandlingen eller någon annan
förberedande åtgärd företas.
Om en part vill att en åtgärd enligt första

stycket skall företas, skall han så snart som möjligt
begära det hos hovrätten.
Behöver i mål om allmänt åtal åtgärd enligt 23
kap. företas, får hovrätten meddela åklagaren
föreläggande om det. Lag (1994:1034).
51 kap. 15 § 2 st, 51 kap. 17 § 3 st
Ändringar1

13 §
Hovrätten får avgöra målet utan
huvudförhandling, om det är uppenbart att
överklagandet är ogrundat.
Om saken kan utredas tillfredsställande får

hovrätten avgöra målet utan huvudförhandling,
om åklagaren har överklagat endast till den

tilltalades förmån,
om endast den tilltalade har överklagat och
hans eller hennes ändringsyrkande godtas av
motparten,
om det inte finns anledning att döma den
tilltalade till ansvar eller döma ut påföljd eller
döma till annan påföljd än böter eller villkorlig
dom eller sådana påföljder i förening,
om parterna har begärt att målet ska avgöras
utan huvudförhandling, eller
om ingen av parterna, sedan fråga väckts om
avgörande utan huvudförhandling, haft någon
invändning mot detta.
Om en part har begärt huvudförhandling i fall

som avses i andra stycket 1–3, ska sådan hållas, om
det inte är obehövligt.
Med de påföljder som anges i andra stycket 3

likställs vite och, om det inte samtidigt är fråga om
förverkande av villkorligt medgiven frihet från
fängelsestraff, beslut enligt 34 kap. 3 §
brottsbalken. Det som sägs i andra stycket 3 om
villkorlig dom gäller inte villkorlig dom som
förenas med föreskrift om samhällstjänst.
Om överklagandet avser även annat än ansvar,

får målet avgöras utan huvudförhandling endast
om denna talan enligt 50 kap. 13 § får prövas utan
huvudförhandling.
För prövning som inte avser själva saken

behöver huvudförhandling inte hållas. Lag
(2016:492).
Prop. 1998/99:37: Paragrafen reglerar hovrättens

möjligheter att avgöra brottmål utan
huvudförhandling. Skälen för förslaget har
redovisats i avsnitt 4.4. De ändringar som har gjorts
överensstämmer i princip med dem som gjorts i 50
kap. 13 §.
Paragrafens första stycke anger nu att hovrätten får

avgöra ett mål på handlingarna, om det är
uppenbart att överklagandet är ogrundat.
Ändringarna i andra stycket ...
bestämmelser om när hovrätten får avgöra
brottmål utan att hålla huvudförhandling.
Till andra stycket har fogats en ny mening. Av

denna följer att hovrätten inte får döma till
villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst
utan att hålla huvudförhandling i målet.
Prop. 2015/16:151: 2. om endast den tilltalade har

överklagat och hans eller hennes ändringsyrkande
godtas av motparten,
3. om det inte finns anledning att döma den

tilltalade till ansvar eller döma ut påföljd eller
döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom
eller sådana påföljder i förening,
Rättsfall3
RH 1996:89:Fråga om hovrätten får avgöra

mål utan huvudförhandling då överklagandet
endast avser längden av det alternativa
fängelsestraff som tingsrätten angett enligt 28
kap. 6 a § första stycket brottsbalken för
tilltalad som ådömts skyddstillsyn med
särskild behandlingsplan.
NJA 2001 s. 115:Frågor om aktsamhetskravet i 7
§ lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och
katter och om uppsåt till skadegörelse vid
dödande av katt. Riksåklagaren godtog den
tilltalades yrkande om frikännande dom och
förklarade sig inte kunna bidra med ytterligare
utredning. Förutsättningar för att avgöra
målet utan huvudförhandling ansågs
föreligga. 55 kap. 11 § och 51 kap. 13 § andra
stycket rättegångsbalken
51 kap. 17 §, 55 kap. 11 § 2 st, 51 kap. 15 §
Ändringar6
Ändrad: SFS 2016:492 (Ny påföljd efter tidigare

dom), 1998:605 (Vissa reformer av
påföljdssystemet), 1999:84 (Ändringar i
rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 2016:37 (En
modernare rättegång II), 1989:650 (om vissa
tvångsmedelsfrågor), 1987:1211 (om anhållande
och häktning, m.m.)
14 §
Innan ett mål avgörs utan
huvudförhandling, skall parterna, om det inte är
uppenbart att de redan har slutfört sin talan,
beredas tillfälle att göra det. Lag (1994:1034).
53 kap. 2 § 1 st 4 p
Ändringar1
15 §
Om inte målet enligt 13 § avgörs utan
huvudförhandling, skall hovrätten bestämma tid
för sådan förhandling. Tiden skall om möjligt
bestämmas efter samråd med parterna. För
behandling av en rättegångsfråga eller sådan del av
huvudförhandling sättas ut även om målet i övrigt
inte är färdigt för huvudförhandling.
Om den tilltalade är häktad, skall

huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter
utgången av den tid som anges i 2 §, om det inte till
följd av åtgärder som avses i 12 § eller andra
omständigheter är nödvändigt med längre
uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången
av den tid som anges i 2 §, skall tiden räknas från
den dag han häktades. Lag (1994:1034).
Ändringar1

16 §
Till huvudförhandlingen skall parterna
kallas.
En enskild klagande skall föreläggas att
inställa sig vid påföljd att överklagandet annars
förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall
hovrätten också upplysa honom om bestämmelsen
i 21 § första stycket andra meningen. Om det är av
betydelse för målets handläggning eller utredning
att en enskild motpart inställer sig eller om denne
är skyldig att infinna sig personligen, skall han
föreläggas vite. Finns det i fråga om den tilltalade
anledning anta att han inte skulle följa ett sådant
föreläggande, får hovrätten besluta att han skall
hämtas till rätten. Om hovrätten inte förelägger
motparten vite eller beslutar att han skall hämtas,
skall hovrätten upplysa honom om att målet kan
komma att avgöras även om han uteblir. Hovrätten
skall besluta att en tilltalad som är anhållen eller
häktad skall inställas till huvudförhandlingen.
Skall i mål om allmänt åtal en målsägande

höras med anledning av åklagarens talan, skall han
vid vite kallas att infinna sig personligen.
Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen

och sakkunniga som skall kallas till
huvudförhandlingen. Parterna skall underrättas om
Rättsfall4
tilltalade inställt sig endast genom ombud.
NJA 2015 s. 284:Förutsättningar för att
förklara ett överklagande i ett brottmål
förfallet.
NJA 2007 s. 75:Frågan om en tilltalad som var i
behov av tolk blivit behörigen kallad till
huvudförhandling.
51 kap. 17 §
17 §
I övrigt skall det som sägs i 46 kap.1-5
§§, 6 § andra stycket, 8, 9, 11, 13, 16 och 17 §§
tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten.
Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i
fråga om kallelser till huvudförhandling som
återupptas efter uppehåll och förelägganden för
parterna.
När ett mål sätts ut till fortsatt eller ny

huvudförhandling, får hovrätten besluta om
lämpliga åtgärder för att målet skall kunna
slutföras vid den förhandlingen.
I fråga om sådana åtgärder gäller 10 och 12 §§

i detta kapitel. Lag (2005:683).
justerats på samma sätt som bestämmelsen för
tvistemål (50 kap. 17 §).
Rättsfall4

NJA 1998 s. 862:Fråga om rättegångsfel
förekommit i HovR genom att ett förhör tagits
upp per telefon. 46 kap 7 § 2 st RB.
RH 2001:67:Den tilltalade, som hade
överklagat tingsrättens dom, uteblev från
huvudförhandlingen i hovrätten. Även
åklagaren, som hade överklagat domen
anslutningsvis, uteblev från förhandlingen.
Den tilltalades överklagande - och som följd av
det även åklagarens överklagande - ansågs
vara förfallet.
huvudförhandling.
51 kap. 17 §
Ändringar2

domstol)
18 §
Vid huvudförhandlingen skall den
överklagade domen redovisas i den omfattning det
behövs. Klaganden skall ange i vilken del domen
överklagas och den ändring i domen som yrkas.
Motparten skall ges tillfälle att yttra sig över
yrkandet.
Därefter skall åklagaren utveckla åtalet i den

utsträckning det behövs för prövningen av
överklagandet. Om talan förs endast av
målsäganden, gäller detta i stället denne. Om
hovrätten finner det lämpligare får dock en tilltalad
som överklagat utveckla sin talan före åklagaren
eller målsäganden. Varje part skall få tillfälle att
bemöta vad den andra parten anfört. Om
förhandlingen äger rum trots att klagandens
motpart uteblivit, skall hovrätten se till att det som
denne anfört läggs fram ur handlingarna i den
utsträckning det behövs.
Framställningar enligt första och andra

Lag (2005:683).
Rättsfall1

f tällt tt i ti ätt fö t lt ti t
Ändringar1

19 §
bevisningen läggas fram. Hovrätten ska se till att
den bevisning som har lagts fram i tingsrätten
läggs fram ur handlingarna i den utsträckning som
bevisningen har betydelse för målet i hovrätten.
Bevisningen får läggas fram genom hänvisningar
till ljud- och bildupptagningar och andra
Om det inte finns särskilda skäl för något

annat, bör ett bevis som tingsrätten tagit upp och
som inte enligt 35 kap. 13 § ska tas upp på nytt
läggas fram innan bevis som rör samma
omständighet omedelbart tas upp av hovrätten.
Finns det flera bevis i fråga om samma
omständighet, bör dessa läggas fram i ett
sammanhang. Lag (2016:37).

bestämmelser om hur bevisningen läggs fram vid
en huvudförhandling i ett brottmål i hovrätt.
Rättsfall2
NJA 1985 s. 755:Sedan vadetalan i brottmål

förklarats förfallen på grund av att
vadekäranden, som kallats att infinna sig
personligen till huvudförhandling inställt sig
endast genom ombud, har vadekäranden inom
föreskriven tid ansökt om återupptagande av
målet under åberopande av laga förfall (51 kap.
19 § 1 st. och 20 § RB. Ansökningen har
avvisats av hovrätten, då laga förfall inte
förelegat. För prövning i HD av talan mot
sådant beslut - som ansetts rätteligen skola gå
ut på avslag på ansökningen och inte
avvisande - har prövningstillstånd ansetts
erforderligt.
NJA 1983 s. 401:Tilltalad, som mot sitt nekande
av TR dömts till fängelse för rattfylleri,
fullföljde talan mot domen och yrkade
frikännande. Den tilltalade, som delgivits
föreläggande vid vite att personligen närvara
vid huvudförhandlingen i HovR:n, infann sig
inte till denna. Trots att hans offentlige
försvarare och ombud anmälde hinder mot
huvudförhandling företog HovR:n målet till
sådan förhandling utan hinder av att den
Fråga om tillämpning av 51 kap 19 § 3 och 5 st
RB.
Ändringar3

1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.),
20 §
Sedan bevisningen lagts fram skall
parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan. Lag
(1994:1034).
Rättsfall2
NJA 1994 s. 622:Fråga huruvida enskild

klagande i brottmål, vilken uteblivit från
sammanträde för huvudförhandling i HovR:n,
för sin utevaro hade laga förfall som han inte
kunde anmäla i tid. 51 kap 20 § 1 st (efter d 1
okt 1994 51 kap 22 § 1 st) RB.
NJA 1985 s. 755:Sedan vadetalan i brottmål
förklarats förfallen på grund av att
vadekäranden, som kallats att infinna sig
personligen till huvudförhandling, inställt sig
endast genom ombud, har vadekäranden inom
föreskriven tid ansökt om återupptagande av
målet under åberopande av laga förfall (51 kap.
19 § 1 st. och 20 § RB. Ansökningen har
avvisats av hovrätten, då laga förfall inte
förelegat. För prövning i HD av talan mot
sådant beslut - som ansetts rätteligen skola gå
ut på avslag på ansökningen och inte
avvisande - har prövningstillstånd ansetts
erforderligt.
21 §
Om en enskild klagande uteblir från ett
sammanträde för huvudförhandling, förfaller
överklagandet. Detsamma gäller om en enskild
klagande som har förelagts att infinna sig
personligen inställer sig endast genom ombud och
det inte finns särskilda skäl mot att överklagandet
förfaller.
Om en enskild motpart uteblir och vite har

förelagts honom eller henne, får hovrätten
förelägga nytt vite eller besluta att han eller hon
ska hämtas till rätten antingen omedelbart eller till
en senare dag. Detsamma gäller om en enskild
motpart som vid vite har förelagts att infinna sig
personligen inställer sig endast genom ombud.
Om en målsägande som ska höras med

anledning av åklagarens talan i ett mål om allmänt
åtal inte infinner sig personligen, gäller andra
stycket.
Om vite har förelagts klagandens motpart

eller om denne ska hämtas till rätten och hämtning
inte kan ske, får hovrätten avgöra målet trots att
han eller hon inställt sig endast genom ombud eller
uteblivit Ett mål får också avgöras om en enskild
klagande som har förelagts att infinna sig
personligen inställt sig endast genom ombud. Lag
(2016:37).
Rättsfall15
NJA 1984 s. 181:Fråga, huruvida HovR ägt

avgöra brottmål utan huvudförhandling. 51
kap 21 § 2 st och 23 § RB.
kunna delta i denna muntligen.
NJA 2016 s. 84:Fråga om laga förfall.
NJA 1992 s. 517:Underlåtenhet av HovR att
innan ett mål avgjorts på handlingarna lämna
parterna tillfälle att slutföra sin talan har
ansetts som sådant rättegångsfel som
föranleder undanröjande av HovR:ns dom.
NJA 1999 s. 95:En tilltalad i mål om rån m m
var intagen i finskt fängelse och kunde därför
inte inställa sig personligen vid
huvudförhandlingen i HovR:n. Den tilltalade
ansågs ha haft laga förfall oberoende av att
frihetsberövandet berodde på hans eget
handlande.
förfallet.
NJA 1987 s. 74:Fråga huruvida HovR ägt avgöra
brottmål utan huvudförhandling. 51 kap 21 §
RB.
NJA 2018 s. 3:Omfattningen av prövningen av
om ett mål ska återupptas efter det att ett
överklagande har förfallit.
huvudförhandling.
huvudförhandling i hovrätt varit uppenbart
obehövlig. 51 kap 21 § 3 st RB.
NJA 1986 s. 432:Fråga huruvida HovR:n fått
avgöra ett mål utan huvudförhandling av det
skälet att vadetalan varit uppenbart ogrundad.
51 kap 21 § 1 st 3 samt 3 och 4 st RB.
avgöra mål utan huvudförhandling. 35 kap 13 §
2 st och 51 kap 21 § 2 st RB.
NJA 2000 s. 661:I mål angående ansvar för
ofredande har den tilltalade frikänts av
tingsrätten, varefter åklagaren överklagat
domen till hovrätten. Trots att den tilltalade
uteblivit och målet delvis gällde bevisfrågor,
hölls huvudförhandling i hovrätten, som
därefter dömde den tilltalade för ofredande till
ett bötesstraff. Även om det kunde ifrågasättas
om hovrätten bort genomföra
huvudförhandlingen i den tilltalades frånvaro,
ansågs hovrättens handläggning inte utgöra
rättegångsfel. - Den som uppsökt hyresgäst i
bostaden och vid samtal med hyresgästen
utanför dennas lägenhet med hög röst gjort
kränkande uttalanden om hyresgästen har
med hänsyn till omständigheterna ansetts inte
ha gjort sig skyldig till ofredande.
51 kap. 22 §
Ändringar1

22 §
Har överklagandet förfallit enligt 21 §
skall hovrätten på ansökan av klaganden återuppta
målet, om han för sin utevaro eller underlåtenhet
att infinna sig personligen hade laga förfall som
han inte kunde anmäla i tid.
skriftligen inom tre veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om klaganden sedan målet
återupptagits uteblir eller inte följer ett
föreläggande att infinna sig personligen, har han
inte rätt att få målet återupptaget. Lag (1994:1034).
Rättsfall12
NJA 1994 s. 622:Fråga huruvida enskild

klagande i brottmål, vilken uteblivit från
sammanträde för huvudförhandling i HovR:n,
för sin utevaro hade laga förfall som han inte
kunde anmäla i tid. 51 kap 20 § 1 st (efter d 1
okt 1994 51 kap 22 § 1 st) RB.
NJA 1981 s. 995:Sedan HovR i brottmål kallat
parter och ett vittne till huvudförhandling,
inställdes denna. Parterna underrättades
härom varvid angavs att de senare skulle
komma att få ny kallelse. Härefter avgjorde
HovR:n målet på handlingarna utan att bereda
parterna tillfälle att slutföra sin talan. Grovt
rättegångsfel ansågs ha förelupit och skäl
ansågs föreligga för undanröjande av HovR:ns
dom och återförvisning. 51 kap 22 § 1 st RB
samt 51 kap 26 § 2 st jfrd med 55 kap 15 § 2 st
RB.
kunna delta i denna muntligen.
RH 1997:81:Fråga huruvida enskild klagande i
brottmål, vilken uteblivit från sammanträde
för huvudförhandling i hovrätt, haft laga
förfall för sin utevaro. Självförvållad anledning
till utevaron?
NJA 2016 s. 84:Fråga om laga förfall.
NJA 2018 s. 61:Återupptagande av mål i
hovrätten. Beviskravet för de omständigheter
som åberopas till stöd för att en anmälan om
laga förfall inte kunde göras i tid är att de ska
göras sannolika. Vid bedömningen är det
tillräckligt att det inte skäligen kunde krävas
att den som hade laga förfall skulle ha anmält
sitt förhinder i tid.
NJA 1999 s. 95:En tilltalad i mål om rån m m
var intagen i finskt fängelse och kunde därför
inte inställa sig personligen vid
huvudförhandlingen i HovR:n. Den tilltalade
ansågs ha haft laga förfall oberoende av att
frihetsberövandet berodde på hans eget
handlande.
förfallet.
NJA 2018 s. 3:Omfattningen av prövningen av
om ett mål ska återupptas efter det att ett
överklagande har förfallit.
huvudförhandling.
NJA 2017 s. 252:Finns det särskild anledning
att befara att en försändelse översänd genom
förenklad delgivning inte kommer att nå fram
till den sökte, ska annan delgivningsmetod
användas. Bedömningen ska göras
objektiverat.
51 kap. 10 § 3 st
23 §
Om det vid en huvudförhandling i
tingsrätten har hållits förhör inför rätten eller syn
på stället om någon viss omständighet och om
avgörandet även i hovrätten beror på tilltron till
den bevisningen får tingsrättens dom inte ändras i
den delen utan att beviset har lagts fram i hovrätten
genom en ljud- och bildupptagning eller tagits upp
på nytt vid en huvudförhandling i hovrätten. En
sådan ändring får dock göras
om den är till förmån för den tilltalade, eller

om det finns synnerliga skäl för att bevisets
värde är ett annat än tingsrätten antagit. Lag
(2016:37).
Rättsfall7
NJA 1988 s. 607:I mål mot E, T och L åberopade
åklagaren av L lämnade uppgifter till stöd för
åtalen mot E och T. TR:n ansåg sig inte kunna
fälla E och T till ansvar på grund av L:s
uppgifter utan biföll endast delvis åtalet mot
dem. HovR:n, vid vilken L vägrade yttra sig,
fann L:s uppgifter i TR:n tillförlitliga och biföll
åtalet helt. HovR:ns förfarande har, då mycket
starka skäl att frångå TR:ns värdering av L:s
utsaga till nackdel för E och T inte förelegat,
ansetts strida mot en grundläggande princip
för bevisprövning. Jfr 51 kap 23 § RB.
NJA 1984 s. 181:Fråga, huruvida HovR ägt
avgöra brottmål utan huvudförhandling. 51
kap 21 § 2 st och 23 § RB
RH 2007:1:Bevisvärdering i belysning av bl.a.
innehållet i rättsintyg i mål om ansvar för
misshandel; även fråga om betydelsen av att
viss bevisning utgör s.k. tilltrosbevisning.
nytt har avhjälpts i Högsta domstolen
NJA 2006 s. 457:Åklagare har överklagat en
friande dom i mål om bilbältesförseelse utan
att åberopa omhörande av vittne som vid
tingsrätten åberopats av den tilltalade och som
tingsrätten fäst tilltro till. Att hovrätten inte
självmant kallat vittnet och inte heller
uppmärksammat åklagaren på frågan har inte
Ändringar3
23 a §
Har tingsrätten funnit att den tilltalade
skall dömas för den åtalade gärningen och
överklagas domen bara beträffande annat än denna
fråga, skall hovrätten pröva frågan endast om
det i denna del föreligger något förhållande

som skulle kunna utgöra grund för resning
enligt 58 kap. 2 § eller kunna medföra
undanröjande av domen på grund av domvilla
eller
målets utgång vid tingsrätten i samma del
uppenbarligen beror på förbiseende eller
misstag.
Beträffande fråga som avses i första stycket 1

eller 2 behöver hänsyn tas endast till
omständigheter som har åberopats av part. Lag
(1989:656).
Rättsfall26
RH 2000:96:En tidsutdräkt på fem år och fem
månader från misstanke om brott till slutlig
dom i ett mål om grovt bokföringsbrott har
inte ansetts förenligt med kravet på
domstolsprövning inom skälig tid i artikel 6.1
Europakonventionen. Förhållandet har inte
ansetts böra föranleda att åtalet ogillas men
har beaktats vid påföljdsbestämningen.
Yrkande om ogillande av åtalet under
åberopande av nämnda artikel har tagits upp
till prövning, trots att domen ursprungligen
överklagats endast i frågan om påföljd.
fråga om brottsrubricering och påföljd när
NJA 2004 s. 840:Fråga om ett slutligt beslut
om miljösanktionsavgift utgör hinder för
senare prövning av åtal för samma gärning (I
och II). Dessutom fråga om bedömning av om
viss gärning är ringa och därför fri från ansvar
kan ske utan hinder av 51 kap. 23 a § RB (I)
samt om åtalad gärning är att anse som ringa
(I och II) och om förutsättningar föreligger för
att meddela påföljdseftergift (I).
NJA 2008 s. 1010:En person som gjort sig
skyldig till ett olaga hot samtidigt som han
gjort sig skyldig till misshandel av den hotade
har dömts för misshandel och olaga hot i
brottskonkurrens. Även fråga om det olaga
hotet skall bedömas som grovt brott.
RH 1994:27:Åtal har ogillats av hovrätt med
tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken,
trots att vad som hade förekommit vid
tingsrätten inte i sig kunde anses falla under
de i paragrafen angivna förutsättningarna för
en sådan prövning. Även fråga om
gränsdragningen mellan skadegörelse och
åverkan.
RH 2009:93:Luftfartssabotage. Fråga om
innebörden av rekvisitet ”åtgärd som är ägnad
att framkalla fara för ett luftfartygs säkerhet
under flygning”. Även fråga om tillämpning av
51 kap. 23 a § rättegångsbalken och 2 kap. 5 §
andra stycket brottsbalken.
RH 2005:7:Tilltalad har överklagat en fällande
brottmålsdom endast beträffande påföljden.
Fråga om hovrätten skall ingå i prövning av
skuldfrågan. 51 kap. 23 a § rättegångsbalken.
NJA 1999 s. 25:Fråga om rånbrott skall anses
som grovt samt om påföljd för brottet. Även
fråga om åklagaren i högre rätt får justera
gärningsbeskrivningen till den tilltalades
nackdel efter överklagande enbart i fråga om
brottsrubricering och påföljd.
NJA 2013 s. 38:I en dom om misshandel fann
tingsrätten att den tilltalade hade tillfogat
målsäganden enbart en av flera skador som
togs upp i gärningsbeskrivningen. Vid sin
påföljdsbestämning beaktade tingsrätten att
den tilltalade hade handlat i nödvärn.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att
påföljden skulle skärpas. Som grund för
yrkandet anförde åklagaren att det inte hade
förelegat någon nödvärnssituation. Senare
under handläggningen förklarade åklagaren
att han vidhöll hela gärningspåståendet.
Bestämmelserna i 51 kap. 23 a §
rättegångsbalken har ansetts inte hindra att
hovrätten prövar skuldfrågan i hela dess vidd.
Hovrätten har därmed kunnat pröva också
sådana delar av gärningen som tingsrätten
hade funnit inte vara bevisade.
RH 1997:42:Tilltalad dömdes av tingsrätten
för bl.a. misshandel, som bedömdes som
ringa, till dagsböter. Åklagaren ensam
överklagade och yrkade att den tilltalade skulle
dömas för misshandel som ej var ringa till
fängelse. Den tilltalade, som gjorde gällande
att hovrätten hade att pröva skuldfrågan i hela
dess vidd, hemställde att hovrätten skulle
ogilla åtalet för misshandel.
NJA 2000 s. 195:Vid bokföringsbrott med ett
straffvärde om fängelse sex månader har
ansetts att det krävs alldeles särskilda skäl för
att gå ifrån presumtionen för fängelse och i
stället döma till villkorlig dom med föreskrift
om samhällstjänst. - Även frågor om
tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken
och om reformatio in pejus.
NJA 1995 s. 661:Vid rånförsök mot butik har en
medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två
skott med en pistol och skadat en av
deltagarna i rånet, K. 1. Hovrätten har ansett B
ha befunnit sig i en nödvärnssituation men
fällt honom till ansvar på grund av att hans
handlande varit uppenbart oförsvarligt och att
det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet
på grund av nödvärnsexcess. Riksåklagaren
överklagade domen med yrkande om
straffskärpning under påstående att någon
nödvärnssituation inte förelegat. Reglerna i 51
kap 23 a § RB har ansetts sakna tillämpning i
detta fall. 2. B har vid avlossandet av skotten
ansetts ha uppfattat situationen så, att det
förelåg ett överhängande brottsligt angrepp
mot honom, men funnits ha förfarit uppenbart
oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen
utsätta K för allvarliga risker för skada till liv
och lem. 3. K har ansetts ha genom grov
vårdslöshet medverkat till den skada som
tillfogats honom genom skottlossningen,
varför skadeståndet till honom jämkats på
grund av 6 kap 1 § skadeståndslagen och
ersättning inte utdömts enligt 1 kap 3 § samma
lag.
NJA 2016 s. 1143:Grov stöld? Fråga om
rubricering av ett stort antal stölder av
handbagage på tåg. - Även fråga om
vid justering av gärningsbeskrivningen i högre
rätt.
NJA 1995 s. 187:En person dömdes i TR:n för
narkotikabrott som han erkänt. Sedan han
överklagat domen endast såvitt avsåg
påföljden, återtog han sitt erkännande. Fråga
om HovR:n skulle ha prövat skuldfrågan. 51
kap 23 a § RB.
NJA 1995 s. 226:Tilltalad överklagar en
fällande brottmålsdom endast beträffande
brottet rubricering och påföljden Fråga om
HovR:n skall ingå i prövning av skuldfrågan. 51
kap 23 a § RB.
NJA 1999 s. 215:En rättslig kvalificering
varigenom en gärning bedöms vara straffri har
ansetts falla utanför tillämpningsområdet för
51 kap 23 a § RB. Även frågor om analogisk
tillämpning av strafflag och om strafflags
tillämplighet i tiden.
RH 1994:31:Fråga om tillämpningen av 51 kap.
23 a § rättegångsbalken.
NJA 1989 s. 829:Grovt rån?
NJA 1994 s. 614:En HIV-smittad man hade
fullbordat samlag med en kvinna som inte
kände till hans sjukdom. Kvinnan blev inte
smittad. Fråga om brottsrubricering och
påföljd.
NJA 2008 s. 780:Att medverka i en
vårdnadsprocess i utlandet och därvid
underlåta att vidta vissa processhandlingar
har ansetts inte vara straffbart som
egenmäktighet med barn. Tillika fråga om
betydelsen av åtalsjustering i det fall att en
tilltalad inskränker sitt överklagande till
påföljdsfrågan.
RH 1996:76:Fråga om eget uttag i aktiebolag
kan vara att anse som förskingring. Vidare
fråga om möjlighet förelåg för hovrätten att,
oaktat innehållet i 51 kap. 23 a §
rättegångsbalken, beakta preskription till
undvikande av att påföljd oriktigt ådömdes.
NJA 2000 s. 314:Skyddstillsyn i förening med
föreskrift om samhällstjänst har i visst fall
ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd
för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a.
olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första
stycket brottsbalken.
RH 1996:24:En polisman ingrep tillsammans
med en kollega mot en person, som hade gjort
sig skyldig till olaga intrång, genom att med
bil föra bort denne en längre sträcka från
platsen för brottet. Polismannen, som liksom
kollegan hade dömts av tingsrätten för olaga
frihetsberövande, dömdes av hovrätten för
tjänstefel. Även fråga om tillämpningen av 51
kap. 23 a § beträffande kollegan.
AD 2005 nr 107:Fråga om tillämpning av den
s.k. tvåmånadersregeln i 18 § andra stycket
anställningsskyddslagen. En arbetsgivare
åberopar som grund för avskedande det
förhållandet att arbetstagaren dömts för brott.
Arbetstagarsidan gör gällande att
tvåmånadersfristen skall beräknas med
utgångspunkt från den dag då arbetsgivaren
fick del av tingsrättens dom och
arbetstagarens överklagande eftersom
arbetstagaren erkänt de faktiska
omständigheterna och endast överklagat
tingsrättens dom i påföljdsdelen.
Arbetsgivaren hävdar att fristen skall beräknas
med utgångspunkt från den dag då hovrättens
dom vann laga kraft eftersom det, enligt
arbetsgivaren, var fråga om förnekad
brottslighet och det funnits utrymme för att
skuldfrågan i hovrätten skulle kunna komma i
ett annat läge än i tingsrätten.
Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren har
haft rätt att avvakta lagakraftvunnen dom i
brottmålet. Slutsatsen blir därför att
arbetsgivaren är oförhindrad att lägga den
aktuella brottsligheten till grund för
avskedandet.
NJA 1998 s. 512:Framställning av cannabis
(marijuana) genom odling i hemmet har, med
hänsyn till den mängd som producerats i
förening med att odlingen bedrivits i stor
skala, systematiskt och med användning av
avancerad utrustning, bedömts som grovt
narkotikabrott. - Även fråga om tillämpning
av 51 kap 23 a § RB.
Ändringar1
Införd: SFS 1989:656 (om ändringar i

24 §
hovrättens dom eller slutliga beslut har meddelats.
Åklagare som i hovrätten fört talan mot den
tilltalade får ändra sin talan till dennes förmån.
En klagande får inte ändra sin talan att gälla

en annan gärning än den som avses i
överklagandet. Lag (1994:1034).
Rättsfall5
NJA 2014 s. 245:Meddelande av

påföljdseftergift bör ses som en mera allmän
öjli h t d t l k ä d fö
att undvika uppenbart oskäliga resultat vid
påföljdsbestämningen när inte andra
möjligheter står till buds.
NJA 2004 s. 247:Ett försäkringsbolag för vilket
åklagaren i tingsrätt utfört talan angående
enskilt anspråk har först i hovrätten, dit målet
åberopat att den tilltalade hade
försäkringsskydd. Giltig ursäkt?
brottsrubricering och påföljd
NJA 1990 s. 8:Att en tilltalad genom uttalanden
av åklagaren och försvararen fått en felaktig
uppfattning om rättsläget och på grund därav
återkallat sin vadetalan har ansetts utgöra
sådana särskilda omständigheter som medfört
att återkallelsen fick återtas efter HovR:ns
avskrivningsbeslut.
Ändringar1
m.m.)
25 §
Hovrätten får inte med anledning av den
tilltalades överklagande eller av åklagarens
överklagande till hans eller hennes förmån döma
till en brottspåföljd som är att anse som svårare
eller mer ingripande för den tilltalade än den som
tingsrätten dömt till. Hovrätten får dock överlämna
till särskild vård enligt 31 eller 32 kap.brottsbalken
eller, om tingsrätten beslutat om sådan vård, döma
till annan påföljd.
Vid tillämpningen av första stycket skall
sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 § brottsbalken
jämställas med fängelse.
Har tingsrätten förenat villkorlig dom eller

skyddstillsyn med en föreskrift som förutsätter
samtycke och samtycker den dömde inte längre till
föreskriften, får hovrätten trots första stycket
döma till en svårare eller mer ingripande påföljd.
Hovrätten får inte med anledning av ett

överklagande som anges i första stycket besluta om
utvisning, om tingsrätten inte har meddelat sådant
beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten
gjort för förbud för den tilltalade att återvända till
Sverige. Lag (2006:890).
Prop. 1997/98:96: Två nya stycken har fogats till

paragrafen. Andra stycket har formulerats med
beaktande av Lagrådets synpunkter. Av andra
stycket följer att hovrätten vid tillämpningen av
första stycket skall jämställa sluten ungdomsvård
enligt 31 kap. 1 a § med fängelse. Härav följer att
sluten
ungdomsvård undantas från övriga vårdpåföljder i
första styckets ...
Prop. 2005/06:165: Paragrafen behandlar förbudet

mot reformatio in pejus, dvs. förbud mot ändring i
vissa fall till den tilltalades nackdel.
Eftersom det införts ett nytt 32 kap. i brottsbalken

om överlämnande till särskild vård för unga har i
första stycket i förtydligande syfte en hänvisning
gjorts till såväl 31 kap. som 32 kap. brottsbalken.
Språkliga justeringar ...
Rättsfall32
NJA 1998 s. 55:När ny påföljd skall bestämmas
enligt 38 kap 2 a § BrB, måste den tidigare
ådömda påföljden undanröjas. Dessutom fråga
om reformatio in pejus.
NJA 2009 s. 34:Reformatio in pejus. Sedan en
tingsrätt i två skilda domar dömt den tilltalade
för misshandel till villkorlig dom och
samhällstjänst resp. till fängelse har hovrätten
dömt till ett gemensamt fängelsestraff. Fråga
hur långt fängelsestraff hovrätten kunnat
döma ut.
NJA 1983 s. 425:Två balkar under flaket till en
lastbil har iordningställts för smuggling av
narkotika genom att hål tagits upp i dem och
försetts med lock. Lastbilen har ansetts som
sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i
bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om
förberedelse till brott. Narkotikabrott
bestående i innehav av narkotika har begåtts
utomlands av svensk medborgare. Brottet har,
oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i
Sverige, ansetts inte vara "förövat mot
Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3
BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om
beaktande av straffmaximum för brottet enligt
lagen på gärningsorten har ansetts inte
innebära att hänsyn skall tas också till
straffmätningspraxis i den stat där brottet
begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens
innebörd för visst fall när gemensamt straff
skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt
förklarat del av viss egendoms värde förverkad
har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap
15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i
anledning av talan av den tilltalade meddela
förklaring om svårare förverkande i fråga om
egendomen (reformatio in pejus).
möjlighet som domstolarna kan använda för
RH 2001:15:Synnerliga skäl har inte ansetts
föreligga att döma en sjuttonårig gärningsman
till sluten ungdomsvård för grovt
narkotikabrott, varför påföljden bestämts till
skyddstillsyn med föreskrift om
samhällstjänst.
RH 2002:69:Fråga om påföljd och skadestånd
vid brott mot upphovsrättslagen genom s.k.
piratkopiering av mycket stor omfattning av
bl.a. dataspel och -program. Även fråga om
förbudet mot reformatio in pejus.
NJA 2001 s. 614:Reformatio in pejus. Sedan en
TR dömt en tilltalad till fängelse och därvid
meddelat förordnande om förverkande av
villkorligt medgiven frihet har HovR:n
upphävt förverkandebeslutet. Fråga om
längden på det fängelsestraff som HovR:n ägt
döma ut.
NJA 2010 s. 555:Reformatio in pejus. Fråga om
riksåklagarens överklagande skett till den
tilltalades förmån.
RH 2000:77:En 21-årig man dömdes av
tingsrätten för misshandel till fängelse en
månad och för vissa andra brott till villkorlig
dom. Fråga uppkom - sedan mannen
överklagat - om påföljden kunde bestämmas
till villkorlig dom med samhällstjänst för den
samlade brottsligheten samt om hovrätten vid
bestämmandet av omfattningen av
samhällstjänsten och det alternativa
fängelsestraffet var bunden av längden på det
av tingsrätten utdömda fängelsestraffet.
RH 1995:22:Vid ändring av påföljden från
fängelse till skyddstillsyn med föreskrift om
samhällstjänst har hovrätten ansett sig -
enligt grunderna för 51 kap. 25 §
rättegångsbalken - förhindrad att ange längre
alternativt fängelsestraff än tingsrätten
ådömt.
NJA 1984 s. 452:Bestämmelserna i andra och
tredje meningen av 51 kap 25 § RB har ansetts
böra tillämpas med beaktande av tanken
bakom det i lagrummets första mening
stadgade förbudet mot reformatio in pejus.
RH 2000:97:Påföljden för
yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring har
med hänsyn till brottets art bestämts till
villkorlig dom med föreskrift om
samhällstjänst. - Även fråga om vilket antal
timmar samhällstjänst som skall följa med
beaktande av reglerna om förbud mot
reformatio in pejus.
RH 1994:93:I vadeinlagan har åklagaren yrkat
att hovrätten bestämmer påföljden för
samtliga brott till skyddstillsyn i förening med
fängelse. Efter vadetidens utgång har
åklagaren ändrat sin talan och yrkat att
påföljden för visst brott bestäms till fängelse
och för övrig brottslighet till skyddstillsyn
Den i doktrinen hävdade principen att
hovrätten inte är bunden av åklagarens
yrkande beträffande påföljden i andra fall än
som avses i 51 kap. 25 § rättegångsbalken har
inte ansetts kunna tillämpas fullt ut Hovrätten
har dock funnit att den i målet aktuella
taleändringen inte varit av sådan skärpande
karaktär att den skulle träffas av förbud.
RH 2003:42:Reformatio in pejus? En 20-årig
man överklagade ensam två skilda
tingsrättsdomar i vilka som påföljd valts, i det
första fallet s.k. fortsatt skyddstillsyn jämte
fängelse två månader enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken och, i det andra fallet, 14 dagars
fängelse Hovrätten upphävde
påföljdsbestämningarna och förordnade i
stället att den mannen tidigare ådömda
skyddstillsynen skulle avse brotten i de båda
överklagade domarna i kombination med
behandling enligt en särskild behandlingsplan.
Vid bestämmande av alternativstraffet fann
sig hovrätten oförhindrad att bestämma detta
utifrån brottens straffvärde vilket innebar sex
månaders fängelse.
NJA 2000 s. 195:Vid bokföringsbrott med ett
straffvärde om fängelse sex månader har
ansetts att det krävs alldeles särskilda skäl för
att gå ifrån presumtionen för fängelse och i
stället döma till villkorlig dom med föreskrift
om samhällstjänst - Även frågor om
och om reformatio in pejus.
RH 2000:23:Tingsrätt har dömt en tilltalad för
grovt rattfylleri till villkorlig dom med
samhällstjänst 40 timmar samt 60 dagsböter
om 300 kr. På talan av endast den tilltalade har
hovrätten bestämt påföljden till villkorlig dom
med samhällstjänst 50 timmar. Fråga om det
jämte villkorlig dom med samhällstjänst bör
ådömas även böter. Tillika fråga om det med
hänsyn till förbudet mot reformatio in pejus är
möjligt för hovrätten - när en
påföljdsbestämning innefattande villkorlig
dom med samhällstjänst och dagsböter ändras
så att dagsbotsstraffet undanröjs - höja
antalet timmar samhällstjänst som skall
utföras.
NJA 1997 s. 703:HovR:n fann med ändring av
TR:ns dom att varusmuggling inte skulle anses
som grov samt dömde till ansvar för brottet
trots att det med denna rubricering förelåg
åtalspreskription. Endast den tilltalade
överklagade HovR:ns dom. Hinder har inte
ansetts föreligga att skärpa
brottsrubriceringen. 51 kap 25 § och 55 kap 15
§ RB.
NJA 1998 s. 713:Reformatio in pejus? Tillika
fråga om beaktande av tidigare brottslighet
enligt bestämmelsen i 29 kap 4 § BrB.
NJA 1991 s. 633:Sedan TR dömt en tilltalad till
fängelse en månad och felaktigt förklarat
villkorligt medgiven frihet till en tid av en
månad förverkad, har HovR:n, dit åklagaren
fullföljt talan till den tilltalades förmån,
undanröjt förverkandet och dömt den
tilltalade till fängelse två månader. HovR:ns
förfarande har ansetts strida mot reglerna om
reformatio in pejus i 51 kap 25 § RB.
RH 2006:52:En tilltalad som vid tingsrätten
dömts till överlämnande till vård inom
socialtjänsten i förening med dagsböter har i
hovrätten yrkat att bli dömd till överlämnade
till vård inom socialtjänsten i förening med
ungdomstjänst Hovrätten har funnit att
ungdomstjänst i och för sig framstår som ett
för den tilltalade lämpligare tilläggsstraff än
dagsböter men att tilläggsstraffet på grund av
förbudet mot reformatio in pejus skall
bestämmas till dagsböter.
RH 2007:37:Sedan den tilltalade ensam
överklagat domen och återkallat samtycke till
att utföra samhällstjänst har påföljden
bestämts till fängelse. Hovrätten har enligt
grunderna för förbudet mot reformatio in
pejus ansett sig förhindrad att döma till ett
längre fängelsestraff än det av tingsrätten
angivna alternativstraffet.
NJA 1996 s. 541:HovR:s dom innefattande dels
straffnedsättning dels utvidgning av
förordnande om förverkande av villkorligt
medgiven frihet har ansetts vara till nackdel
för den tilltalade och därmed vara oförenlig
med för budet mot reformatio in pejus.
NJA 2019 s. 251:Fråga om utformning av
näringsförbud när tillfälligt näringsförbud
gällt och fortsatt ska gälla.
NJA 2015 s. 386:Reformatio in pejus?
Bestämmande av påföljd för misshandel av
normalgraden.
RH 2005:37:En tidigare ostraffad 20-åring
döms för försök till rån riktat mot en
spårvagnsförare i tjänst. Skall en skyddstillsyn
förenas med fängelse enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken eller med samhällstjänst? Kan ett
s.k. alternativstraff sättas längre än det längsta
fängelsestraffet enligt detta lagrum?
RH 2001:8:Tilltalad, som dömts till villkorlig
dom med dagsböter och i hovrätten yrkat att
påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom
med samhällstjänst, har fått överklagandet
avvisat.
RH 2007:53:Fråga om påföljd för ungdom som
dömts för stöld. Även fråga om reformatio in
pejus.
NJA 1992 s. 219:Sedan HovR:ns dom i ett
brottmål överklagats endast av de tilltalade,
har domen undanröjts bl a såvitt gäller frågan
om påföljd och målet visats åter till HovR:n.
Enligt grunderna för 51 kap 25 § RB har
HovR:n i det återförvisade målet inte ägt döma
till svårare fängelsestraff än som bestämts
genom den undanröjda domen.
RH 2000:52:Vid tillgrepp i förening med våld,
begånget under rus, har tillägnelseuppsåt inte
ansetts föreligga, och gärningen har bedömts
som egenmäktigt förfarande, grovt brott.
Påföljden har, utan hinder av bestämmelsen i
51 kap. 25 § rättegångsbalken, ansetts kunna
ändras från skyddstillsyn med föreskrift om
nykterhetsvårdande behandling till villkorlig
dom jämte ett med hänsyn till ådömd
skadeståndsskyldighet anpassat bötesstraff.
NJA 2006 s. 582:Resning. Med stöd av 34 kap. 1
§ första stycket 3 och andra stycket
brottsbalken undanröjdes en tilltalads tidigare
dom på skyddstillsyn förenad med fängelse
och utdömdes fängelse som gemensam påföljd
för brotten i den tidigare domen och nytt brott.
Resning har beviljats då det inte framgått att 6
§ femte stycket samma kapitel tillämpats,
vilket resulterat i att den tilltalade på sin egen
talan i hovrätten erhållit ett sammanlagt
längre fängelsestraff än om tingsrättens dom
hade blivit bestående.
RH 1998:43:Skyddstillsyn har på talan av
endast den dömde ansetts kunna, utan hinder
av innehållet i 51 kap. 25 § 1 st. RB, ändras till
villkorlig dom jämte dagsböter.
Ändringar9

m.m.), 1988:943 (om ändring i brottsbalken m.m.
(straffmätning och påföljdsval m.m.)), 2006:890
(Ingripanden mot unga lagöverträdare), 1981:228
(om interneringspåföljdens avskaffande och
straffet för grovt narkotikabrott m m ) 1981:214
(om interneringspåföljdens avskaffande och
straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1979:681
(om ändring i brottsbalken, m.m.), 1998:605 (Vissa
reformer av påföljdssystemet), 1981:22 (om
socialtjänsten), 1988:1370 (om omröstning i
brottmål, m. m.)
26 §
Även utan yrkande skall hovrätten
undanröja tingsrättens dom, om domvilla, som
sägs i 59 kap. 1 § 1- 3, har förekommit vid
tingsrätten.
Undanröjandet får avse domen i dess helhet

eller endast viss del. Berör rättegångsfelet även del
av domen som inte överklagats skall hovrätten
med hänsyn till omständigheterna pröva, om
denna del skall undanröjas. Lag (1989:656).
Rättsfall3
RH 2000:27:Tingsrätt har dömt en

nämndeman för tjänstefel. Tingsrätten har
ansetts inte ha varit behörig att som första
domstol ta upp målet till prövning.
NJA 1983 s. 789:Sedan TR dömt tilltalad till
fängelse för bl a rattfylleri och olovlig körning
vid två tillfällen, har den tilltalade vädjat mot
domen och i vadeinlagan hemställt om en icke
frihetsberövande påföljd. Vid
huvudförhandlingen i målet har HovR:n dels,
med hänvisning till att den tilltalade "inte fört
talan mot domen i ansvarsdelen", avvisat den
tilltalades begäran om ny bevisning till
styrkande av att han inte fört fordonet vid ett
av tillfällena dels avvisat hans yrkande om
frikännande såvitt avsåg detta tillfälle (jfr 51
kap 24 § 2 st RB). HovR:ns handläggning i
angivna avseenden har funnits innebära
sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 26 § 2
st RB.
inställdes denna Parterna underrättades
RB.
55 kap. 15 § 2 st
Ändringar1

27 §
Förs talan om jäv mot en domare i
tingsrätten och anser hovrätten att jäv förelegat
skall hovrätten undanröja tingsrättens dom i den
del den överklagats. Lag (1994:1034).
Rättsfall4

RH 1997:74:Tingsrätten fann att det förelåg
övertygande bevisning om att de tilltalade
hade gjort sig skyldiga till brott med samma
rubricering som enligt åtalet och beslutade om
rättspsykiatrisk undersökning. Tingsrätten
ansågs ha varit jävig när rätten - efter ett långt
uppehåll i rättegången och sedan försvaret
åberopat ny bevisning - avgjorde målet efter
fortsatt huvudförhandling.
jämkning.
tilltalade.
51 kap. 28 §
Ändringar1

m.m.)
28 §
Om det vid tingsrätten har förekommit
annat fel i rättegången än som avses i 26 eller 27 §,
får hovrätten undanröja tingsrättens dom endast
om felet kan antas ha inverkat på målets utgång
och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i
hovrätten. Parterna skall få tillfälle att yttra sig i
frågan om undanröjande, om det inte är uppenbart
obehövligt. Lag (1989:656).
Rättsfall19

som förmånliga för de tilltalade. Rättegången
MÖD 2004:2:Ansökan om utdömande av vite-
----Undanröjande av miljödomstolens dom
pga. rättegångsfel bestående i icke domför
sammansättning i mål rörande utdömande av
vite har inte ansetts nödvändigt eftersom felet
inte kunde antas ha påverkat målets utgång
och utan väsentlig olägenhet kunde avhjälpas i
Miljööverdomstolen. I sak har Miljö- och
byggnadsnämndens yrkande om utdömande
av vite när en person inte hade följt ett
föreläggande att antingen iståndsätta eller
också riva en byggnad ogillats. Ett sådant
föreläggande grundat på 15 kap 30 §
miljöbalken, har inte ansetts lagligt. Även om
det kan ifrågasättas om den kvarvarande
konstruktionen längre skall anses som en
byggnad i rättslig mening, är inte förfallet så
långtgående att det är fråga om ett objekt på
vilket nedskräpningsbestämmelsen är
tillämplig.
NJA 1994 s. 545:Sådant rättegångsfel som
avses i 51 kap 28 § RB har ansetts ha
förekommit i HovR:n, när en nämndeman
deltagit i fortsatt huvudförhandling endast per
telefon. Felet har emellertid med hänsyn till
omständigheterna inte kunnat antas ha
inverkat på målets utgång, varför HovR:ns
dom inte har undanröjts
NJA 1994 s. 562:Marknadsdomstolen har
meddelat näringsidkare förbud vid vite att vid
marknadsföring av kredit använda vissa
formuleringar rörande den erbjudna krediten.
Sedan Konsumentombudsmannen väckt talan
om utdömande av vitet under åberopande av
att förbudet överträtts har TR:n endast
beträffande en av flera av
Konsumentombudsmannen påtalade
formuleringar funnit överträdelse föreligga
och dömt ut det förelagda vitet.
Konsumentombudsmannen har som
vadesvarande ansetts kunna i HovR:n grunda
sin talan också på de formuleringar som TR:n
funnit ej innebära överträdelse av förbudet.
RH 2012:67:Tingsrätten har i ett brottmål
prövat enskilt anspråk hänförligt till brott, för
vilket åtalet lagts ned på grund av
preskription. Hovrätten har ansett att det
enskilda anspråket inte kunnat prövas inom
ramen för brottmålet eftersom någon
ansvarstalan inte längre förelegat i den delen.
Tingsrättens dom i frågan om det enskilda
anspråket har undanröjts och målet i den
delen återförvisats till tingsrätten.
fråga besvarats nekande, huruvida målet, som
§ RB.
NJA 2011 s. 396:Ett grovt rättegångsfel har
förekommit i tingsrätten, vars dom
överklagades. Det har ansetts att hovrätten
inom ramen för tillståndsprövningen inte ska
vidta åtgärder för att avhjälpa felet. NJA 2010 s.
342 II.
jämkning.
MÖD 2000:38:Ersättning för
rättegångskostnad vid utdömande av vite; nu
fråga om rättens domförhet-----Felaktig
sammansättning av miljödomstolen vid
utdömande om vite har inte ansetts vara av
sådant slag att miljödomstolens dom ska
undanröjas. I sådant mål har miljömyndighet
inte rätt till ersättning för rättegångskostnad.
RH 2008:5:Tingsrätten har handlagt en
begäran om undanröjande av skyddstillsyn
och ett åtal för nytt brott. Målen har företagits
till gemensam handläggning och avgjorts
genom dom. Hovrätten har ansett grovt
rättegångsfel därmed föreligga och
återförvisat målet till tingsrätten.
NJA 1991 s. 783:Fråga om företagsbot skulle
åläggas näringsidkare, som drev detaljhandel
med livsmedel, på grund av överträdelse av
bestämmelserna om märkning i
livsmedelslagen (1971:511). Vid
huvudförhandling i mål om företagsbot har
HovR bestått av tre lagfarna domare utan
nämnd Domförhetsfelet har inte ansetts vara
av så allvarlig art att HovR:ns dom borde
undanröjas mot parternas önskan.
HovR:ns dom.
MÖD 2001:2:Domförhet-----Rätten i
miljödomstolen i mål om strandskyddsdispens
var felaktigt sammansatt med en lagfaren
domare, ett miljöråd och två sakkunniga
ledamöter. Det borde ha varit enbart de två
förstnämnda. Den felaktiga
sammansättningen har inte ansetts inverka på
målets utgång då rättens dom var enhällig. Det
ansågs därför inte föreligga skäl att återförvisa
målet till underinstansen.
RH 2016:84:Bristfälliga domskäl i en
brottmålsdom har ansetts utgöra
undanröjts, även i fråga om skadestånd som
inte varit överklagat till hovrätten, och målet
återförvisats till tingsrätten. Fråga om vilka
krav som kan ställas på domskälen i en
brottmålsdom.
rättegång.
MÖD 2003:136:Utdömande av vite; nu fråga
om återförvisning-----I mål om utdömande
av vite beträffande en gödselvårdsanläggning,
hindrade en fastighetsägare (vitesadressaten)
miljönämndens representanter att delta i den
syn som miljödomstolen genomförde och som
miljönämnden hade begärt.
Miljööverdomstolen bedömde att detta
förhållande innebar att rättegångsfel hade
förekommit i handläggningen och målet
återförvisades till miljödomstolen för fortsatt
behandling.
Ändringar1

29 §
Undanröjer hovrätten tingsrättens dom
på någon annan grund än att tingsrätten varit
obehörig eller av något annat skäl inte bort ta upp
målet till prövning, skall hovrätten samtidigt
återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt
behandling.
Bestämmelser om hovrättens befogenhet att

när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet till
annan tingsrätt finns i 19 kap 11 § Lag (1994:1034)
Rättsfall8

som förmånliga för de tilltalade. Rättegången
RH 2012:67:Tingsrätten har i ett brottmål
prövat enskilt anspråk hänförligt till brott, för
vilket åtalet lagts ned på grund av
preskription. Hovrätten har ansett att det
enskilda anspråket inte kunnat prövas inom
ramen för brottmålet eftersom någon
ansvarstalan inte längre förelegat i den delen.
Tingsrättens dom i frågan om det enskilda
anspråket har undanröjts och målet i den
delen återförvisats till tingsrätten
§ RB.
RH 1997:74:Tingsrätten fann att det förelåg
övertygande bevisning om att de tilltalade
hade gjort sig skyldiga till brott med samma
rubricering som enligt åtalet och beslutade om
rättspsykiatrisk undersökning. Tingsrätten
ansågs ha varit jävig när rätten - efter ett långt
uppehåll i rättegången och sedan försvaret
åberopat ny bevisning - avgjorde målet efter
fortsatt huvudförhandling
jämkning.
tilltalade
55 kap. 15 § 2 st
Ändringar1

m.m.)
30 §
Har tingsrättens dom överklagats endast
i fråga om annat än ansvar, skall målet i hovrätten
behandlas som tvistemål. Lag (1994:1034).
Rättsfall2

skadeståndsdelen.
NJA 2009 s. 832:Om en brottmålsdom
överklagas endast i fråga om enskilt anspråk
ska målet i hovrätten, oavsett anspråkets
storlek, handläggas som ett ordinärt tvistemål
och inte som ett s.k. småmål.
Ändringar1

m.m.)
52 Kap. Om överklagande av
beslut
Prop. 1993/94:190: Ändringarna i paragrafen är en

följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande”
ersätter uttrycket besvär (se avsnittet 5).
59 kap. 8 §, 59 kap. 7 § 2 st, 56 kap. 11 §, 58

kap. 6 § 2 st
21 kap. 12 § Sjölag (1994:1009)
8 kap. 3 § 2 st, 8 kap. 3 § 3 st Konkurrenslag
(2008:579)
2 § Lag (1994:831) om rättegången i vissa
hyresmål i Svea hovrätt
6 kap. 7 §, 6 kap. 7 § 2 st Lag (2016:1306) med
kompletterande bestämmelser till EU:s
marknadsmissbruksförordning
17 § Lag (1974:1082) om bostadsdomstol
Sjölag (1891:35 s.1)
51 § Marknadsföringslag (1995:450)
23 § 5 st Lag (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder
64 § 2 st Konkurrenslag (1993:20)
9b § Lag (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden
9 kap. 5 § 2 st Lag (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg
9 kap. 2 § 2 st Barlastvattenlag (2009:1165)
Ändringar4

1990:443 (om några processrjättsliga frågor),
kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.),
1 §
Den som vill överklaga en tingsrätts beslut
skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in
till tingsrätten.
Skrivelsen skall ha kommit in till tingsrätten

inom tre veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om ett beslut under rättegången inte
har meddelats vid sammanträde och det inte heller
vid något sammanträde har tillkännagetts när
beslutet kommer att meddelas, skall dock
klagotiden räknas från den dag då klaganden fick
del av beslutet Ett överklagande av ett beslut om
någons häktande, kvarhållande i häkte, tillstånd till
restriktioner enligt 24 kap. 5 a §, om åläggande av
reseförbud eller i fråga som avses i 49 kap. 7 § är
inte inskränkt till viss tid.
I 49 kap. finns bestämmelser om att den, som

vill överklaga ett beslut, i vissa fall först skall
anmäla missnöje. Lag (1994:1034).
Rättsfall7
RH 2018:36:Återställande av försutten tid har

inte medgetts när ett ombud inte vidtagit
till ä kli åt ä d fö tt fö i i tt
han under sin semester kunde få del av ett
kommande beslut från tingsrätten.
NJA 1989 s. 502:Besvär över häktningsbeslut
har ansetts inte kunna prövas efter det att den
häktade frigivits.
RH 1993:119:Tomträttshavare och
fastighetsägare väcker var för sig talan om
omprövning av tomträttsavgälden med
yrkanden, den ene om lägre avgäld och den
andre om högre. - Föreligger lispendens? Är
detta i så fall skäl till vilandeförklaring? (I och
II). Besvärsrätt för svarande i tvistemål fastän
stämning inte utfärdats? (II).
NJA 1989 s. 526:Talan mot beslut, varigenom
länsskattemyndighet avslagit ansökan om
anstånd med erläggande av gåvoskatt enligt 55
§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
skall föras inom två veckor från den dag
beslutet meddelades.
beslutet meddelats.
RH 1998:38:Samma häktningsbeslut av
tingsrätt i där anhängigt mål har ansetts inte
kunna överprövas av hovrätt mer än en gång.
RH 1993:114:Sedan tingsrätt inom Göta
hovrätts domkrets fattat häktningsbeslut och
överlämnat målet till tingsrätt inom Svea
hovrätts domkrets, har Svea hovrätt funnit sig
behörig att pröva besvär som anförts mot
häktningsbeslutet.
6 § 3 st Lag (1932:169) om uppläggande av nya

fastighetsböcker
arbetstvister
Ändringar4

rättegångsbalken m. m.), 1979:242 (med förslag till
kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.),
2 §
Rättsfall1

domstol.
59 kap. 7 § 2 st, 52 kap. 4 §

21 kap 12 § Sjölag (1994:1009)
8 kap. 3 § 2 st Konkurrenslag (2008:579)
6 kap. 7 § Lag (2016:1306) med
Sjölag (1891:35 s.1)
och hyresnämnder
9b §, 9b § 2 st Lag (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden
Ändringar1

med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
m.m.)
3 §
om
det beslut som överklagas,

den ändring i beslutet som yrkas,
grunderna för överklagandet,
att prövningstillstånd skall meddelas, när
sådant tillstånd krävs och
Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare

skall ges in samtidigt med överklagandet. Lag
(1994:1034).
Rättsfall5

där. (NJA 1986 s. 621)
NJA 1997 s. 288:TR har avvisat ett käromål
under hänvisning till att TR:n var obehörig att
upptaga tvisten, varjämte TR:n förpliktat
käranden att ersätta svaranden dennes
kostnader i målet. HovR:n har efter
överklagande undanröjt avvisningsbeslutet
och visat målet åter till TR:n för erforderlig
behandling. HovR:n har ansetts, ehuru
ändringsyrkandet inte avsett även
rättegångskostnaderna, äga upphäva TR:ns
beslut i rättegångskostnadsdelen.
RH 2014:24:Klaganden har, i mål som
handläggs enligt 52 kap. rättegångsbalken,
efter överklagandetidens utgång framställt
ändringsyrkanden som går utöver vad som
yrkats i överklagandet. Fråga om dessa
ändringsyrkanden kan tas upp till prövning.
NJA 1981 s. 853:Besvärsinlaga - avseende
beslut om förlängd tid för åtal mot en häktad,
icke identifierad person - har undertecknats
med "Prisoner 1006". Den omständigheten att
inlagan ej undertecknats med namn har
funnits inte böra föranleda avvisande av
besvären, då tvivel inte synts råda om att
inlagan undertecknats av den person som
avsetts med beslutet. 52 kap 3 § 3 st och 6 § 2
st RB.
NJA 1991 s. 595:En fotokopia av en
handskriven besvärsinlaga har ansetts kunna
läggas till grund för rättegången i HovR:n när
det genom andra handlingar bekräftats att
inlagan härrörde från klaganden.
59 kap. 7 § 2 st, 52 kap. 6 §

21 kap. 12 § Sjölag (1994:1009)
6 kap. 7 § Lag (2016:1306) med
Sjölag (1891:35 s 1)
4 §
skall tingsrätten till hovrätten sända över detta och
övriga handlingar i målet som har betydelse för
prövningen av överklagandet. Lag (1994:1034).

och hyresnämnder
9b § Lag (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden
5 §
Rättsfall3
RH 1999:107:Domstol har inte ansetts kunna

utredningshäkta utan påstående från
åklagaren att det är av synnerlig vikt att den
misstänkte tas i förvar. Sedan tingsrätt först
utredningshäktat och därefter förklarat den
misstänkte häktad såsom på sannolika skäl
misstänkt för brott, har hovrätten avvisat
överklagande av det första häktningsbeslutet,
trots att hovrätten funnit det formellt
felaktigt.
RH 1996:117:Rättegångsbalken ger inte
uttryckligen någon möjlighet att
anslutningsvis föra talan mot ett
tingsrättsbeslut. Inte heller kan
bestämmelserna beträffande domar tillämpas
analogt för beslut i detta avseende.
RH 1994:55:Kronofogdemyndigheten
meddelade utslag i enlighet med en ansökan
om betalningsföreläggande. Sedan sökanden
överklagat utslaget och yrkat att detta skulle
undanröjas har hovrätten avvisat besvären,
eftersom sökanden inte ansetts ha talerätt.
59 kap. 7 § 2 st, 52 kap. 6a §

21 kap. 12 § Sjölag (1994:1009)
6 kap. 7 § Lag (2016:1306) med
Sjölag (1891:35 s.1)
6 §
ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden
Rättsfall6

överlåtelseyrkandet. Bostadsdomstolen
NJA 1999 s. 729:Hovrätts underlåtenhet att
hålla muntlig förhandling i mål om rätt till
medlemskap i bostadsrättsförening har med
hänsyn till omständigheterna inte ansetts
utgöra domvilla.
där. (NJA 1986 s. 621)
RH 1993:129:Fråga om avvisande av talan vid
överklagande av
fastighetsbildningsmyndighets beslut till
fastighetsdomstolen kan underlåtas trots att
bestämt yrkande och grunder inte har angetts
efter det att klaganden har förelagts att
komplettera överklagandet.
NJA 1981 s. 853:Besvärsinlaga - avseende
beslut om förlängd tid för åtal mot en häktad,
icke identifierad person - har undertecknats
med "Prisoner 1006". Den omständigheten att
inlagan ej undertecknats med namn har
funnits inte böra föranleda avvisande av
besvären, då tvivel inte synts råda om att
inlagan undertecknats av den person som
avsetts med beslutet. 52 kap 3 § 3 st och 6 § 2
st RB.
NJA 1991 s. 595:En fotokopia av en
handskriven besvärsinlaga har ansetts kunna
läggas till grund för rättegången i HovR:n när
det genom andra handlingar bekräftats att
inlagan härrörde från klaganden.
21 kap. 12 § Sjölag (1994:1009)

Sjölag (1891:35 s.1)
Ändringar2

6 a §
eller 6 § andra stycket, skall hovrätten, när
beslutet föregås av skriftväxling.

Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas
(2005:683).
Ändringar1

7 §
Om hovrätten finner att klagandens
motpart bör höras angående överklagandet och
prövningstillstånd beviljas eller sådant tillstånd
inte krävs, skall överklagandet delges motparten
med föreläggande att svara skriftligen inom en viss
tid, om detta inte redan har skett. I mål där
åklagaren är motpart får överklagandet dock
översändas till denne utan delgivning.
Det överklagade beslutet får inte ändras såvitt

angår motpartens rätt utan att han eller hon har
getts tillfälle att yttra sig.
Har tingsrätten i tvistemål avslagit ett

yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd
enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan
åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om en
åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett
beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten
omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare.
Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller
förklarat att beslutet får verkställas även om det
inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart
besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får
verkställas. Hovrätten får också ändra tingsrättens
beslut i fråga om häktning, tillstånd till
restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller reseförbud
utan att höra motparten. Lag (2005:683).
Prop. 1998/99:37: Ändringen i första stycket

överensstämmer i sak med den i 51 kap. 8 §.
Skillnaden i formulering beror på att förevarande
paragraf kan gälla andra fall än allmänt åtal.
Rättsfall3
RH 2011:60:Lagliga förutsättningar att besluta

om inhibition av ett överklagat interimistiskt
beslut om barns boende har ansetts finnas.
NJA 1982 s. 845:Fråga om tidpunkten för
fastställande av ersättning till biträde enligt
rättshjälpslagen i det fallet att biträdet
entledigas innan målet avgörs. Tillika fråga
huruvida HovR bort inhämta förklaring från
domstolsverket över besvär som
rättshjälpsbiträde anfört mot TR:s beslut om
ersättning.
NJA 2010 s. 454:Förmånsrätt för
kvarstadsfordran enligt 16 kap. 15 § andra
stycket utsökningsbalken har ansetts gälla i
kvarstadsgäldenärens konkurs trots att
kvarstaden hävts efter konkursbeslutet.
Ändringar4

processen i allmän domstol), 1993:1408 (med
förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och
kroppsbesiktning, m.m.), 1999:84 (Ändringar i
rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m)
8 §
klaganden anfört och ange de omständigheter han

varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram
tidigare skall ges in till hovrätten samtidigt med
svarsskrivelsen Lag (1994:1034)
58 kap. 6 § 2 st
21 kap. 12 § Sjölag (1994:1009)
Sjölag (1891:35 s.1)
9 §
Om det behövs får hovrätten besluta om
ytterligare skriftväxling. Hovrätten får också
meddela närmare bestämmelser om
skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket
avseende parten skall yttra sig. En part får
föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om
det finns särskilda skäl. Lag (1994:1034).
21 kap. 12 § Sjölag (1994:1009)

11 §
Om det är nödvändigt för utredningen i
målet att en part eller någon annan hörs
muntligen, får hovrätten besluta om detta på
lämpligt sätt. Hovrätten skall besluta att den som
är anhållen eller häktad skall inställas till förhöret.
Om hovrätten beslutat häkta någon som inte
är personligen närvarande vid rätten, skall 24
kap.17 § tredje och fjärde styckena tillämpas. Lag
(2005:683).
Rättsfall9
NJA 1999 s. 544:Fråga om HovR:n bort hålla

muntlig förhandling i en tvist angående
bevakning i konkurs. - När avtal träffas med
ett försäkringsbolag om att detta skall gå i
borgen för en låntagares
betalningsförpliktelser får avtalet anses utgöra
ett kreditförsäkringsavtal, om inte särskilda
omständigheter ger anledning till annan
bedömning. Fråga även om skadestånd enligt
26 § 3 mom försäkringsavtalslagen. Rörande
den första frågan 52 kap 11 § RB och artikel 6 i
Europakonventionen.
NJA 2015 s. 155:Undanröjande av skyddstillsyn.
1. Har parterna olika uppfattningar om
sakförhållandena eller om de kan leda till
undanröjande av en skyddstillsyn, har den
dömde en principiell rätt till muntlig
förhandling också i hovrätten. Detsamma
gäller om oenigheten rör vilken påföljd som
ska ersätta skyddstillsynen. 2.
Utgångspunkten ska vara att om en
samhällstjänst har misskötts så är det fråga
om grov misskötsamhet som kan ligga till
grund för ett undanröjande av skyddstillsynen.
Det bör dock normalt krävas att
övervakningsnämnden har vidtagit
åtminstone någon åtgärd, t.ex. meddelat den
dömde en varning, som har visat sig
verkningslös för att ett undanröjande ska vara
berättigat.
NJA 1998 s. 232:Fråga om HovR bort hålla
muntlig förhandling i tvist angående
bevakning i konkurs.
RH 2005:63:I ett mål om klagan över ett
godkänt föreläggande av ordningsbot har
begäran om muntlig förhandling avslagits
NJA 1999 s. 113:Ett aktiebolag försattes i
konkurs vid en förhandling i TR:n, vid vilken
bolaget inte var närvarande. Fråga om
tillämpningen av 9 § 3 st delgivningslagen i
TR:n och om HovR:n, dit bolaget överklagade
konkursbeslutet, bort hålla muntlig
förhandling.
NJA 2002 s. 300:Fråga om HovR bort hålla
muntlig förhandling i mål om prövning av
domstols behörighet.
NJA 1997 s. 579:I mål angående arvode till
konkursförvaltare sedan konkursen avskrivits
har HovR:n ansetts böra efter begäran av
förvaltaren hålla förhandling i målet.
NJA 1994 s. 7:Part har i besvärsinlaga till
HovR:n yrkat förpliktande för motparten att
utge ersättning för rättegångskostnader med
belopp som skulle anges senare. Det har
ansetts åligga HovR:n att, innan
handläggningen avslutades, genom materiell
processledning klarlägga kostnadsyrkandet.
NJA 2001 s. 731:HovR har avgjort ett mål om
försättande i konkurs på handlingarna utan att
lämna gäldenären tillfälle att slutföra sin
talan. Fråga bl.a. om det rättegångsfel som
förevarit kunde antas ha inverkat på målets
utgång.
56 kap. 11 §
21 kap. 12 §, 21 kap. 12 § 3 st Sjölag (1994:1009)
Ändringar1
12 §
hovrättens slutliga beslut har meddelats. Lag
(1994:1034).
59 kap. 7 § 2 st, 58 kap. 6 § 2 st

21 kap. 12 § Sjölag (1994:1009)
6 kap. 7 § Lag (2016:1306) med
Sjölag (1891:35 s.1)
13 §
Har en part eller intervenient överklagat
ett beslut som tagits in i en dom eller som får
överklagas endast i samband med att domen
överklagas, och är även domen överklagad, skall
målen i hovrätten handläggas gemensamt enligt 50
eller 51 kap.
Första stycket gäller inte om beslutet angår ett

ombud, en försvarare, ett vittne, en sakkunnig eller
någon annan som inte var part eller intervenient i
tingsrätten. Lag (1994:1034).
56 kap. 11 §
53 Kap. Om mål som tas upp
omedelbart
Prop. 1993/94:190: I kapitelrubriken har orden ”av

hovrätt” tagits bort (jfr rubriken till balkens femte
avdelning).
57 kap. 1 §
1 §
I tvistemål som skall tas upp omedelbart
av en hovrätt tillämpas bestämmelserna om
rättegången vid tingsrätt i 42--44 kap.Lag
(1994:1034).
Rättsfall2

NJA 2013 s. 813:Fråga om det har funnits
förutsättningar att med tillämpning av 42 kap.
5 § rättegångsbalken ogilla ett käromål utan
att utfärda stämning. Begreppet uppenbart
ogrundat i bestämmelsen ska ges en tolkning
som svarar mot de låga krav som gäller för att
en tvist ska anses seriös och reell i den mening
som avses med artikel 6.1 i
Europakonventionen.
54 kap. 1 § 3 st
2 §
I brottmål som ska tas upp omedelbart av
en hovrätt, tillämpas bestämmelserna om
rättegången vid tingsrätt i 45–47 kap. med följande
avvikelser:
Hovrätten får inte uppdra åt åklagaren att

utfärda stämning.
Hovrätten ska i stämningen förelägga den
tilltalade att svara skriftligen inom en viss tid.
Hovrätten ska sända över svarsskrivelsen till
åklagaren. Om det behövs får hovrätten
besluta om ytterligare skriftväxling. Hovrätten
får också meddela närmare bestämmelser om
skriftväxlingen och bestämma i vilket
avseende parten ska yttra sig. 3. Är den
tilltalade häktad, får ett uppehåll i
huvudförhandlingen inte göras i mer än två
veckor, om inte på grund av särskilda
omständigheter ett längre uppehåll är
nödvändigt.
Om det inte finns anledning att döma till
någon annan påföljd än böter, får hovrätten
avgöra målet utan huvudförhandling. I sådant
fall tillämpas 51 kap. 14 §. Lag (2010:575).
brottmål som tas upp omedelbart i hovrätt.
Tredje punkten har ändrats med anledning av att

fristen för utsättande av huvudförhandling
förlängts till två veckor i 45 kap. 14 § och 47 kap. 22
§. Eftersom den fristen överensstämmer med den
frist som sedan tidigare gäller enligt förevarande
paragraf saknas behov av att i paragrafen reglera
frågan särskilt. Bestämmelserna i nämnda lagrum
ska således tillämpas, utan avvikelse, även när det
gäller ...
Ändringar1
Ändrad: SFS 2010:575 (Advokaters vittnesplikt och

andra processrättsliga frågor)
SJÄTTE AVDELNINGEN
Om rättegången i Högsta domstolen
54 kap. Om rätten att

överklaga en hovrätts domar
och beslut och om
prövningstillstånd
Kommentar
55 kap. 12 §, övg. best. SFS 1989:352 3 p, övg.

best. SFS 1989:352 2 p
40 § 3 st Lag (1996:242) om domstolsärenden
Ändringar6

rättsbildningen)


2009:344 (Sammansättningsreglerna för Högsta
domstolen och Regeringsrätten), 1971:218 (Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1989:352
(om högsta domstolen och rättsbildningen)

Upphävd: SFS 1971:218 (Kungl. Maj:ts proposition

till riksdagen med förslag till lag om ändring i
1 §
En hovrätts dom får överklagas, om inte
annat är föreskrivet.
När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i

17 kap. 5 § andra stycket, skall hovrätten med
hänsyn till omständigheterna bestämma om
domen skall få överklagas särskilt eller endast i
samband med att hovrättens slutliga avgörande
överklagas.
Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte

överklaga domen. Bestämmelser om hans rätt till
återvinning i anledning av sådan dom finns i 44
kap. 9 § och 53 kap. 1 §. Lag (1994:1034).
Ändringar2

rättegångsbalken m. m.), 1989:352 (om högsta
2 §
Har parterna muntligen inför rätten eller
skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som
meddelas med anledning av en uppkommen tvist
eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst
angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om
förlikning om saken är tillåten.
En utfästelse att inte överklaga som har gjorts

efter domen gäller, om förlikning om saken är
tillåten. Lag (2005:683).
Rättsfall1
NJA 1991 s. 272:Fullföljdsförbudet i 54 kap 2 §
2 st RB omfattar även det fall att
överklagandet avser enbart skyldighet att
ersätta försvararkostnad.
Ändringar1

3 §
En hovrätts slutliga beslut får överklagas,
om inte annat är föreskrivet. Har en part rätt att
ansöka om återupptagande av ett mål som avgjorts
genom ett slutligt beslut, får han dock inte
överklaga beslutet.
Ett beslut av en hovrätt enligt vilket ett mål

återförvisats till tingsrätten får överklagas endast
om hovrättens prövning innefattar ett avgörande
av en fråga som inverkar på målets utgång.
Hovrättens beslut i en överklagad fråga om

ersättning till offentlig försvarare får inte
överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet
överklagas om det finns särskilda skäl för att pröva
om tillstånd skall ges enligt 10 § första stycket 1.Lag
(1994:1034).
Rättsfall8

NJA 2000 s. 681:Sedan tilltalad i brottmål
överklagat tingsrättens dom rörande ansvar
inom föreskriven tid men först efter denna tid
förklarat att överklagandet avsåg även ålagd
skadeståndsskyldighet, har hovrätten avvisat
överklagandet i skadeståndsdelen samt angivit
att avvisningsbeslutet fick överklagas endast i
samband med dom eller slutligt beslut i målet.
Avvisningsbeslutet har ansetts utgöra ett
slutligt beslut mot vilket talan kunnat föras
särskilt.
tillåten mot beslut av vattenöverdomstolen att
inhibera av vattendomstol meddelat
verkställighetsförordnande.
NJA 2001 s. 282:HovR har återförvisat mål till
TR:n på den grunden att TR:n felaktigt utgått
från att visst förhållande var ostridigt mellan
parterna Beslutet har ansetts kunna
överklagas. 54 kap. 3 § 2 st. RB. - Tillika fråga
om ett i HD framställt yrkande om kvarstad.
RH 2015:19:Fråga om regleringen i 7 kap. 50 §
aktiebolagslagen medför att domstolen ska
göra en talerättsprövning och avvisa
käromålet på grund av rättegångshinder för
det fall en obehörig person för en talan om
klander av bolagsstämmobeslut.
RH 2000:58:Hovrätten har efter klagan över
domvilla undanröjt kronofogdemyndighets
utslag och förordnat att ny handläggning skall
äga rum vid kronofogdemyndigheten.
Hovrätten har funnit att dess beslut får
överklagas.
NJA 1995 s. 686:HovR har undanröjt
underrätts dom på grund av domvilla och visat
målet åter för ny handläggning. HovR:ns
beslut kan överklagas.
NJA 1998 s. 747:Sedan en TR avvisat ett
dispositivt käromål på den grunden att
svaranden inte ansågs ha forum vid svensk
domstol, har HovR:n efter överklagande
undanröjt avvisningsbeslutet i viss del och
återförvisat målet i denna del. HovR:ns
återförvisningsbeslut har ansetts kunna
överklagas. 54 kap 3 § 2 st RB.
4 §
Det som sägs i 49 kap.4--6, 8 och 11 §§
om överklagande av en tingsrätts beslut skall
tillämpas vid överklagande av en hovrätts beslut,
som inte är slutligt, i frågor som avses i de nämnda
paragraferna och som uppkommit i hovrätten eller
överklagats dit. Lag (1994:1034).
Rättsfall4

medgiven mot HovR:s beslut under
rättegången, varigenom vägrats inhibition av
ett av TR i samband med dom på
näringsförbud meddelat tillfälligt sådant
förbud. 54 kap 4 § jfrd med 49 kap 8 § 1 st RB.
Jfr även 12 § lagen (1986:436) om
näringsförbud.
tillåten mot beslut av vattenöverdomstolen att
inhibera av vattendomstol meddelat
verkställighetsförordnande.
om att få bli entledigad Den tilltalade har
rättegångsbalken.
54 kap. 5 §, 56 kap. 1 § 3 st
5 §
I fråga om hovrättens beslut i annat fall än
som anges i 3 eller 4 § tillämpas 49 kap. 3 § andra
stycket och 9 §. Lag (1994:1034).
Rättsfall1
NJA 2008 s. 634:Hovrätt har avslagit en

framställning av tilltalad om att få ut kopior av
bildupptagningar av vittnesförhör vid
tingsrätten men förklarat den tilltalade samt
hans ombud och offentlige försvarare
berättigade att ta del av bildupptagningarna i
hovrättens lokaler. Beslutet har ansetts inte
kunna överklagas särskilt utan endast i
samband med överklagande av hovrättens
dom eller slutliga beslut. (Jfr NJA 2002 s. 433.)
Ändringar2
Ändrad: SFS 1993:1408 (med förslag till ändrade

regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning,
m.m.), 1987:1211 (om anhållande och häktning,
m.m.)
6 §
Om hovrätten ogillat ett yrkande om
häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5
a § eller reseförbud eller upphävt ett beslut om
häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5
a § eller reseförbud, får beslutet överklagas endast i
samband med att hovrättens dom eller slutliga
beslut överklagas. Lag (1994:1034).
Rättsfall7

RB har ansetts ej tillämpligt på
vattenöverdomstolens beslut om
återförvisning av syneförrättning till
förrättningsman.
NJA 1986 s. 407:Sedan fastighetsdomstolen
avvisat besvär i fastighetsbildningsmål på den
grund att klaganden inte var att anse som
sakägare och talan fullföljts mot beslutet, fann
HovR:n att besvären hade bort tas upp till
saklig prövning. HovR:n undanröjde det
överklagade beslutet och visade målet åter till
fastighetsdomstolen. HovR:ns prövning har
ansetts inte innefatta avgörande av fråga som
inverkar på målets utgång i följd varav beslutet
ansetts enligt 54 kap 6 § RB inte kunna
överklagas.
NJA 1994 s. 30:Sedan TR:n i dom lämnat
kärandens talan utan bifall såsom uppenbart
ogrundad och talan fullföljts mot domen, fann
HovR:n att TR:n inte bort avgöra målet i sak
utan att utfärda stämning. HovR:n undanröjde
TR:ns dom och visade målet åter till TR:n för
erforderlig behandling. HovR:ns
ställningstagande har inte inneburit att någon
fråga som inverkat på målets utgång har
avgjorts i följd varav beslutet ansetts enligt 54
kap 6 § RB inte kunna överklagas.
NJA 1987 s. 153:HovR har tillåtit vadekäranden
att ändra sin talan i målet och i anledning
härav återförvisat målet till TR:n. HovR:ns
beslut har ansetts kunna överklagas. 54 kap 6
§ RB.
NJA 1991 s. 32:Gåvoskattemål. Vid beskattning
med tillämpning av de s k lättnadsreglerna i 22
§ 3 mom och 23 § F 3 st lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt av gåva av aktier i ett
bolag som genom dotterbolag ägde två
fastigheter uppkom fråga till vilka värden
fastigheterna skulle tas upp. - Sedan
länsskattemyndigheten hade fastställt
gåvoskatt undanröjde HovR:n myndighetens
beslut och återförvisade ärendet för ny
beräkning av skatten i enlighet med HovR:n
angett. HovR:ns beslut har ansetts kunna
överklagas.
NJA 1992 s. 511:Sedan i skadeståndsmål en av
flera kärande återkallat sin talan och målet
avskrivits i denna del, har HovR till TR
återförvisat frågan om skyldighet för den som
återkallat sin talan att ersätta motpartens
rättegångskostnader för att denna fråga skulle
bedömas i samband med att målet avgjordes i
kvarvarande delar. Enligt 54 kap 6 § RH har
talan ansetts inte kunna föras mot HovR:ns
beslut
NJA 1982 s. 349:Sedan TR vid prövning enligt
45 kap 8 § RB avvisat åklagares ansökan om
stämning och talan fullföljts mot beslutet,
fann HovR:n hinder enligt detta lagrum att
uppta ansökningen inte föreligga samt
undanröjde beslutet och återförvisade målet
till TR:n. HovR:ns beslut har ansetts inte
innefatta avgörande av fråga som inverkar på
målets utgång och följaktligen befunnits
jämlikt 54 kap 6 § RB inte kunna överklagas.
7 §
Har hovrätten funnit att tingsrätten varit
behörig att ta upp ett mål, får hovrättens beslut om
detta överklagas endast om invändningen mot
tingsrättens behörighet grundas på en
omständighet som högre rätt självmant skall
beakta vid ett överklagande. Lag (1994:1034).
Rättsfall7
NJA 1998 s. 654:En ansökan om återställande

av försutten tid har avslagits därför att
fullföljdsförbudet i 54 kap 7 § RB har ansetts
omfatta även det fallet att HovR har fastställt
TR:s beslut enligt vilket TR:n har ogillat en
invändning om att en i målet åberopad
motfordran skulle enligt avtal prövas av
kilj ä
NJA 2010 s. 330:Överklagandeförbudet i 54
kap. 7 § rättegångsbalken omfattar även beslut
varigenom hovrätten vägrat
prövningstillstånd.
RB är inte tillämpligt i fall där HovR ogillat
invändning om att svensk domstol överhuvud
ej är behörig att uppta målet. Sedan HovR
meddelat visst beslut med tillkännagivande att
talan mot beslutet inte fick föras, anförde part
besvär över beslutet. Besvärsinlagan inkom till
HovR:n först efter det att fyra veckor förflutit
från dagen för HovR:ns beslut. Härom
underrättades partens ombud genom HovR:ns
försorg Ombudet framställde likväl önskemål
om att inlagan skulle översändas till HD, och
detta önskemål efterkom HovR:n som även
översände akten i målet. Vid angivna
förhållanden ansågs besvärsinlagans
översändande till HD inte böra tilläggas
betydelsen att talan skulle anses ha fullföljts i
föreskriven ordning. HD, som fann att parten
ägt föra talan mot beslutet, förordnade därför
att handlingarna skulle återsändas till HovR:n
för prövning som avses i 56 kap 3 § RB.
NJA 1998 s. 747:Sedan en TR avvisat ett
dispositivt käromål på den grunden att
svaranden inte ansågs ha forum vid svensk
domstol, har HovR:n efter överklagande
undanröjt avvisningsbeslutet i viss del och
återförvisat målet i denna del. HovR:ns
återförvisningsbeslut har ansetts kunna
överklagas. 54 kap 3 § 2 st RB.
RH 2012:8:Fråga om en i säljarens allmänna
villkor, som i och för sig ansetts utgöra
avtalsinnehåll, intagen skiljeklausul har blivit
en del av parternas avtal genom säljarens
hänvisning till dessa villkor har besvarats
nekande.
NJA 2018 s. 957:Bryssel I-förordningen.
Svensk domsrätt har inte ansetts föreligga,
trots att en behörighetsinvändning framställts
senare än vad som följer av 34 kap. 2 § RB
RH 2020:39:Vid tingsrätten pågick en
rättegång mellan en entreprenör och
beställare om fordran på grund av
entreprenadavtal. Beställaren ansökte om
genstämning mot entreprenören på grund av
påstått kontraktsbrott. Samtidigt väckte
beställaren talan vid samma tingsrätt mot en
borgensman som tecknat proprieborgen till
säkerhet för entreprenörens förpliktelser
enligt entreprenadavtalet. Borgensmannen,
som inte hade hemvist i domsagan, invände
att tingsrätten i fråga var fel forum.
Käromålen mot entreprenören och
borgensmannen har ansetts stödja sig på
väsentligen samma grund. Hovrätten har
därför funnit att tingsrätten är behörig att ta
upp även målet mot borgensmannen.
54 kap. 7 § 1 st 2 p, 54 kap. 8 § 1 st 2 p
8 §
Ett beslut får inte överklagas, om
hovrätten i beslutet
prövat en fråga om jäv mot domare i tingsrätt,

prövat en till hovrätten överklagad fråga som
avses i 49 kap. 5 § 7 eller 9 eller 7 § eller
meddelat prövningstillstånd. Lag (1994:1034).
Rättsfall5
NJA 1985 s. 438:Sedan TR på yrkande av part,

som åtnjöt allmän rättshjälp, entledigat för
parten förordnat biträde men ej bifallit partens
yrkande om förordnande av annat biträde,
biföll HovR:n av parten i den delen anförda
besvär och förordnade nytt biträde enligt
partens önskan. Av domstolsverket anförda
besvär över HovR:ns beslut har avvisats på den
grunden att beslutet är att anse som beslut i en
till HovR:n fullföljd fråga som avses i 49 kap 4
§ 1 st 7 RB, mot vilket enligt 54 kap 8 § RB
talan inte får föras.
NJA 1983 s. 806:Genom beslut under
rättegången lämande TR begäran av J, mot
vilken åtal väckts, att viss angiven advokat
skulle förordnas till offentlig försvarare utan
bifall. Av J anförda besvär över detta beslut
avvisades av TR under motivering att J inte
anmält missnöje inom föreskriven tid. Sedan J
anfört besvär över avvisningsbeslutet,
lämnade HovR:n besvären utan bifall. HovR:ns
beslut har ansetts inte utgöra sådant beslut
mot vilket enligt 54 kap. 8 § jämförd med 49
kap. 4 § 1 st. 7 rättegångsbalken talan inte får
föras
NJA 1984 s. 550:TR har avslagit parts begäran
om förordnande av viss person till biträde
enligt rättshjälpslagen. Sedan HovR:n efter
besvär av parten förordnat personen i fråga till
biträde, har domstolsverket anfört besvär mot
beslutet i HD. Talan har avvisats på grund av
fullföljdsförbudet i 54 kap 8 § RB jämförd med
49 kap 4 § 1 st 7 RB.
NJA 2007 s. 860:Hovrätt har funnit att rätten
att framställa jävsinvändning mot domare i
tingsrätt förfallit (4 kap. 14 §
rättegångsbalken) och på den grunden avslagit
ett yrkande om undanröjande av tingsrättens
dom. Bestämmelsen i 54 kap. 8 §
rättegångsbalken om att beslut i vilket hovrätt
prövat en fråga om jäv mot domare i tingsrätt
inte får överklagas har inte ansetts utgöra
hinder mot ett överklagande. Överklagande
har dock ansetts kunna ske endast i samband
med överklagande av dom eller slutligt beslut.
NJA 2010 s. 447:Överklagandeförbudet i 54
kap. 8 § 1 rättegångsbalken omfattar även
beslut varigenom hovrätten vägrat
54 kap. 7 §, 54 kap. 15 §
Ändringar1

rättshjälpslagen (1972:429), m.m.)
9 §
Prövningstillstånd krävs för att Högsta
domstolen skall pröva hovrättens dom eller slutliga
beslut i mål eller ärende som väckts vid tingsrätt.
Detsamma gäller hovrättens slutliga beslut i ett
ärende som har ett direkt samband med ett sådant
mål eller ärende utom beslut som avses i 17 §.
Första stycket gäller inte överklaganden av

justitiekanslern eller en justitieombudsman i mål
där allmänt åtal förs. Lag (2004:402).

bestämmelser om krav på prövningstillstånd vid
överklagande av dom eller slutligt beslut till Högsta
domstolen.
Ändringen i andra stycket, som har behandlats i

avsnitt 5.1, innebär att det tidigare undantaget från
kravet på prövningstillstånd för riksåklagaren, när
han eller hon utför åklagaruppgifter i mål om
allmänt åtal, tas bort. Justitiekanslern och
justitieombudsmännen är ...
Rättsfall8
NJA 2007 s. 105:Ett försäkringsbolag väckte

regresstalan om ersättning för utgiven
försäkringsersättning. Svarandebolaget väckte
i sin tur, för det fall bolaget skulle förlora
målet, talan mot sitt försäkringsbolag och
yrkade ersättning för vad svarandebolaget
kunde förpliktas utge till följd av
huvudkäromålet. Det först nämnda
försäkringsbolaget förlorade huvudkäromålet
i hovrätten och hovrätten upphävde
tingsrättens domslut avseende den
reservationsvis förda talan. Sedan det
förlorande försäkringsbolaget överklagat,
yrkade svarandebolaget i sin svarsskrift till HD
bifall till sin reservationsvis förda talan, för
den händelse huvudkäromålet skulle bifallas.
Den sålunda förda talan har tillåtits.
Prövningstillstånd för denna har inte
erfordrats.
NJA 1989 s. 842:I HovR väckt ärende om
anstånd med betalning av skatt enligt 55 §
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
har ej sådant direkt samband med
skatteärendet att det erfordras
prövningstillstånd vid fullföljd av talan mot
HovR:ns beslut. 54 kap 9 § RB.
NJA 2015 s. 180:Lagring av personuppgifter
(domstols dagboksblad) i dator har ansetts
inte omfattad av undantaget för privat
behandling av personuppgifter i 6 §
personuppgiftslagen (1998:204). Även fråga
om det krävs prövningstillstånd i Högsta
domstolen.
NJA 1993 s. 214:En tilltalad, som var häktad,
begärde efter TR:ns dom att hans offentlige
försvarare skulle besöka honom, eftersom han
önskade överklaga domen. Efter överläggning
med försvararen vid ett besök av denne i
häktet har den tilltalade beslutat att
nöjdförklara sig. Försvararen har ansetts
berättigad till särskild ersättning för detta
efterarbete. Fråga också om prövningstillstånd
erfordrades i målet.
NJA 1987 s. 135:Yrkande om ersättning för
rättegångskostnad i HovR i ett från TR fullföljt
mål framställdes efter det att
huvudförhandlingen i HovR:n förklarats
avslutad men innan HovR:n meddelade dom i
målet. Av HovR:n meddelat särskilt beslut med
anledning av ersättningsyrkandet har ansetts
ej utgöra beslut i ett från huvudmålet skilt
ärende. Tillstånd har därför erfordrats för
prövning i HD av talan mot beslutet. 54 kap 9 §
RB
NJA 2013 s. 829:Prövningstillstånd krävs inte
för att undanröja påföljd och avgift enligt
lagen (1994:419) om brottsofferfond när den
tilltalade har avlidit under den tid som målet
handlades i Högsta domstolen.
NJA 2012 s. 244:Verkställighet av utländsk
dom. Frågor rörande delgivning och
NJA 1995 s. 685:Parter i ett från TR överklagat
brottmål begärde i HovR:n utlämnande av
handlingar som upprättats där. Deras begäran
framställdes först efter det att HovR:n avgjort
målet men innan avgörandet vunnit laga kraft.
HovR:ns beslut har med hänsyn härtill ansetts
ha ett sådant direkt samband med brottmålet
att det inte kunde komma under Högsta
domstolens prövning utan prövningstillstånd.
54 kap. 5 §, 54 kap. 14 §, övg. best. SFS

1989:352 3 p
Ändringar2
Ändrad: SFS 1989:352 (om högsta domstolen och

rättsbildningen), 2004:402 (Prövningstillstånd för
riksåklagaren i hovrätt och i Högsta domstolen)
10 §
Prövningstillstånd får meddelas endast
om
det är av vikt för ledning av rättstillämpningen

att överklagandet prövas av Högsta domstolen
eller
det finns synnerliga skäl till sådan prövning,
såsom att det finns grund för resning eller att
domvilla förekommit eller att målets utgång i
hovrätten uppenbarligen beror på grovt
förbiseende eller grovt misstag.
Om prövningstillstånd fordras i två eller flera

likartade mål och Högsta domstolen meddelar
prövningstillstånd i ett av dem, får
prövningstillstånd meddelas även i övriga mål. Lag
(1994:1034).
Kommentar
Prövningstillstånd meddelas enbart om målet kan

bedömas ha prejudikatvärde eller det finns grund
för resning eller domvilla enligt 54 kap. 10 §.
Att prövningstillstånd kan begränsas till viss fråga

framgår av 54 kap. 11 §.
De flesta ansökningar om prövningstillstånd

avgörs inom sex månader från det att de kommit in
Om prövningstillstånd inte meddelas lämnas ingen
egentlig motivering till varför så inte har skett,
men det betyder normalt att Högsta domstolen
ansett att det inte finns något prejudikatintresse
för målet och att det inte heller har förekommit
något grovt rättegångsfel som kan motivera
prövningstillstånd enligt Högsta domstolens
webbsida.
Rättsfall4
NJA 2004 s. 735:Frågor om HD:s skyldighet att

begära förhandsavgörande av EG-domstolen.
NJA 2016 s. 262:Prövningstillstånd i Högsta
domstolen har med stöd av 54 kap. 10 § andra
stycket rättegångsbalken meddelats i ett mål
där överklagandet skedde efter det att
prövningstillstånd (prejudikatdispens) hade
meddelats i huvudmålet men innan det målet
avgjordes.
NJA 2019 s. 501:Bestämmelserna om
prövningstillstånd i Högsta domstolen bygger
i grunden på en avvägning, i vilken domstolen
kan beakta inte bara frågan om
prejudikatintresse utan även andra
omständigheter. Att det finns förutsättningar
för prövningstillstånd innebär inte att sådant
tillstånd också ska beviljas Det förhållandet
att domstolen beslutar att inte meddela
prövningstillstånd i ett enskilt fall kan därför i
sig inte utgöra ett rättegångsfel.
NJA 2019 s. 438:Synnerliga skäl för
prövningstillstånd när det finns grund för
resning till men för den tilltalade.
54 kap. 15 § 2 st
3 § Lag (2001:394) med kompletterande
bestämmelser till Bryssel II-förordningen
Ändringar1

11 §
Prövningstillstånd får begränsas till att
gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt
för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga)
eller en viss del av målet. I avvaktan på att prövning
sker i enlighet med ett prövningstillstånd som
begränsats enligt första stycket får Högsta
domstolen förklara frågan om meddelande av
prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande
helt eller delvis.
Ett prövningstillstånd som meddelas utan

sådan begränsning som avses i första stycket gäller
domen eller det slutliga beslutet i den

utsträckning parten har överklagat
avgörandet,
överklagade beslut som tagits in i domen eller
det slutliga beslutet och som inte angår ett
ombud, ett vittne, en sakkunnig eller någon
annan som inte var part eller intervenient i
hovrätten,
överklagade beslut som får överklagas endast i
samband med att domen eller det slutliga
beslutet överklagas.
I den utsträckning prövningstillstånd inte

meddelas och fråga om tillstånd inte heller
förklaras vilande, skall hovrättens dom eller
slutliga beslut stå fast. En upplysning om detta
skall tas in i Högsta domstolens beslut. Lag
(1994:1034).
Rättsfall2
NJA 1995 s. 563:Gåvoskatt. Sedan gåva av aktie
värderats och beskattats enligt de s k
lättnadsreglerna aktualiseras ny
gåvobeskattning med anledning av att
gåvotagaren avhänt sig egendomen inom fem
år från det att gåvan fullbordades. För den nya
beskattningen har egendomen ansetts skola
värderas efter marknadsvärdet, 43 § 2 st sista
meningen lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt. - Tillika fråga om justering av
prejudikatfrågedispens.
NJA 1995 s. 502:Prövningstillstånd i HovR. Då
det - särskilt med hänsyn till att det är fråga
om ny lagstiftning - ansetts vara av vikt för
ledning av rättstillämpningen att olika frågor
beträffande tillämpningen av
skuldsaneringslagen prövas i högre rätt har
HD meddelat tillstånd till prövning i HovR av
mål angående skuldsaneringslagen.
55 kap. 12 §, övg. best. SFS 1989:352 3 p
Ändringar2

rättegångsbalken, m.m.), 1989:352 (om högsta
12 §
Vid överklagande som avses i 9 § andra
stycket får Högsta domstolen, om målet väckts vid
tingsrätt, besluta att begränsa prövningen av målet
till en viss prejudikatfråga.
Ett beslut som avses i första stycket får

meddelas att gälla till dess annorlunda bestäms. Ett
sådant beslut fattas enligt de regler som gäller för
beslut om prövningstillstånd. Meddelas beslut
enligt detta stycke, skall målet i övrigt vila.
I den utsträckning Högsta domstolen inte
prövar målet, skall hovrättens dom eller slutliga
beslut stå fast. En upplysning om detta skall tas in i
det beslut genom vilket prövning vägras. Lag
(1994:1034).
55 kap. 12 §
Ändringar2
Införd: SFS 1981:1088 (med förslag angående
ändrade arbetsfonner i högsta domstolen, m.m.)
12 a §
Om överklagandet gäller
prövningstillstånd i hovrätt och målet innehåller
en prejudikatfråga som avses i 11 § första stycket
får Högsta domstolen, om prövningstillstånd
meddelas i Högsta domstolen, besluta att
prejudikatfrågan ska prövas av domstolen. I
avvaktan på denna prövning ska frågan om
meddelande av prövningstillstånd i hovrätten vila.
Lag (2016:37).
Rättsfall1
NJA 2017 s. 94:En stadfäst förlikning ska

tolkas objektivt. Om det i en förlikning finns
otydligheter eller ofullständigheter som kan
leda till problem vid verkställigheten, bör
rätten försöka avhjälpa detta genom frågor
och påpekanden. En arbetsgivare har genom
att göra skatteavdrag vid utbetalning av en
förlikningsersättning till arbetstagaren
fullgjort sin betalningsskyldighet enligt den
stadfästa förlikningen.
Ändringar1
Införd: SFS 2016:37 (En modernare rättegång II)
13 §
Vid avgörandet av om prövningstillstånd
skall meddelas behöver hänsyn tas endast till
sådana omständigheter som har åberopats av
klaganden. Lag (1994:1034).
54 kap. 14 §
Ändringar3

rättegångsbalken, m.m.), 1981:1088 (med förslag
angående ändrade arbetsfonner i högsta
domstolen, m.m.), 1989:352 (om högsta domstolen
och rättsbildningen)
14 §
Avser överklagandet ett beslut av
hovrätten som inte är slutligt och som meddelats i
ett mål eller ärende som väckts vid tingsrätt skall
9--13 §§ tillämpas. Detta gäller dock inte om
Högsta domstolen med anledning av talan mot
hovrättens dom eller slutliga beslut har meddelat
prövningstillstånd som enligt 11 § tredje stycket
gäller även beslutet. Lag (1994:1034).
15 §
Om ett beslut av en hovrätt enligt 3 §
andra stycket eller 6, 7 eller 8 § inte får överklagas,
skall beslutet innehålla uppgift om det.
Krävs prövningstillstånd i Högsta domstolen,

skall hovrättens dom eller beslut innehålla uppgift
om detta och om innehållet i 10 §. Lag (1994:1034).
Rättsfall2

skiljemän.
NJA 1995 s. 707:HovR:s angivande att beslut
som avses i 54 kap 15 § 1 st RB får överklagas
har ansetts inte utgöra hinder mot att i HD
prövas om part har rätt att överklaga beslutet.
54 kap 16 § RB.
Ändringar1

16 §
Om en part anser att en upplysning enligt
15 § första stycket är oriktig, får han i samband
med att beslutet överklagas begära att Högsta
domstolen prövar frågan om rätt att överklaga. I
annat fall får frågan inte prövas av Högsta
domstolen. Lag (1994:1034).
Rättsfall2
NJA 1995 s. 707:HovR:s angivande att beslut

som avses i 54 kap 15 § 1 st RB får överklagas
har ansetts inte utgöra hinder mot att i HD
prövas om part har rätt att överklaga beslutet.
54 kap 16 § RB.
skiljemän.
17 §
Ett beslut genom vilket hovrätten avvisat
en missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning
eller återupptagande eller ett överklagande av
hovrätts dom eller beslut får överklagas. Frågan om
en sådan anmälan eller ansökan gjorts eller ett
överklagande skett inom rätt tid får annars inte
prövas av Högsta domstolen. Lag (1994:1034).
3 kap. 5a § 2 st 3 p, 54 kap. 9 §
Ändringar1

domar
Kommentar
56 kap. 11 § 2 st
Ändringar8

processen i allmän domstol), 1990:443 (om några
processrjättsliga frågor), 1971:218 (Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken, m.m.), 1984:131 (om
ändringar i rättegångsbalken m.m.), 1981:1088
(med förslag angående ändrade arbetsfonner i
högsta domstolen, m.m.), 2016:37 (En modernare
rättegång II), 1994:420 (Brottsoffren i
1 §
En part som vill överklaga hovrättens dom
till hovrätten. Den skall ha kommit in till rätten
inom fyra veckor från den dag då domen
meddelades. Lag (1994:1034).
Rättsfall4

tt l i kt tillä b tä l i 10
domstol.
beslutet meddelats.
NJA 1991 s. 275:I en revisionssinlaga hade
namnen på två personer fallit bort bland dem
som uppgetts vara revisionskärande. Efter
fullföljdstidens utgång ingav till Högsta
domstolen en kompletterande inlaga med
uppgift om att även de båda utelämnade
personerna var revisionskärande. Fråga
huruvida dessa med hänsyn till
revisionsinlagans innehåll i övrigt kunde anses
omfattade av den förda revisionstalan.
NJA 2001 s. 115:Frågor om aktsamhetskravet i 7
§ lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och
katter och om uppsåt till skadegörelse vid
dödande av katt. Riksåklagaren godtog den
tilltalades yrkande om frikännande dom och
förklarade sig inte kunna bidra med ytterligare
utredning. Förutsättningar för att avgöra
målet utan huvudförhandling ansågs
föreligga. 55 kap. 11 § och 51 kap. 13 § andra
stycket rättegångsbalken.
2 §
skall avvisas av hovrätten. Överklagandet skall dock
inte avvisas om det har kommit in till Högsta
domstolen inom klagotiden. Lag (1994:1034).
Rättsfall1

domstol.
55 kap. 4 §
Ändringar1

3 §
om
den dom som överklagas

i domen som yrkas,
avseende hovrättens domskäl enligt
sådant tillstånd krävs, och
Har en omständighet eller ett bevis som

åberopas i Högsta domstolen inte lagts fram
tidigare, skall klaganden i tvistemål förklara
anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts
fram tidigare skall ges in samtidigt med
överklagandet. Klaganden skall också ange om han
vill att motparten eller i brottmål målsäganden
eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid
huvudförhandling i Högsta domstolen.
Är i brottmål den tilltalade anhållen eller

häktad, skall det anges. Lag (1994:1034).
Rättsfall3
NJA 1982 s. 823:Förbudet i 8 kap 33 § JB att
föra talan mot HovR:ns dom i vissa
arrendemål har ansetts inte omfatta en av
HovR avgjord, som arrendetvist behandlad
fråga om skadestånd enligt 3 § samma kap
oavsett att fullföljdsförbudet gällt annan del av
HovR:ns dom. Oaktat HovR:n utgått ifrån att
fullföljdsförbud förelegat beträffande dess
avgörande har det ålegat HovR:n att företa i 55
kap 3 § RB föreskriven prövning.
NJA 2004 s. 69:Ändring av
förmånstagarförordnande? Fråga om ett
överklagande till HD innefattat yrkande om att
bli befriad från skyldigheten att ersätta
motpartens rättegångskostnad i HovR:n. (Jfr
NJA 1979 s. 293 och där angivna rättsfall samt
NJA 1981 s. 683.)
Ändringar1
med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
m.m.)
4 §
skall hovrätten efter utgången av klagotiden sända
över detta och övriga handlingar i målet till Högsta
domstolen. Handlingarna skall översändas genast,
om i brottmål den tilltalade är häktad eller om
klaganden framställt ett yrkande som fordrar
omedelbar prövning, såsom i tvistemål ett yrkande
om kvarstad eller ett yrkande om upphävande av ett
beslut om en sådan åtgärd eller av ett beslut om att
dom får verkställas även om den inte har laga kraft,
eller i brottmål ett yrkande om häktning av den
tilltalade eller om åtgärd som avses i 25--28 kap.
eller om upphävande av ett beslut om en sådan
åtgärd. Lag (1994:1034).
Rättsfall1

Ändringar2

domstolen, m.m.)
5 §
kommit in för sent, får Högsta domstolen
omedelbart avvisa överklagandet. Lag (1994:1034).
Rättsfall1

55 kap. 7 §
Ändringar1

införande av utsökningsbalken m m )
6 §
föreskrifterna i 3 § första stycket 1--3 eller 5 eller
andra stycket eller är det på annat sätt
ofullständigt, skall Högsta domstolen förelägga
klaganden att avhjälpa bristen.

grund för en rättegång i Högsta domstolen. Lag
(1994:1034).
Rättsfall1
7 §
eller 6 § andra stycket, skall Högsta domstolen, när
beslutet föregås av skriftväxling. Lag (2005:683).
Ändringar3

1984:131 (om ändringar i rättegångsbalken m.m.),
1981:1088 (med förslag angående ändrade
arbetsfonner i högsta domstolen, m.m.)
8 §
Om prövningstillstånd beviljas eller om
sådant tillstånd inte krävs, ska överklagandet
delges motparten med föreläggande att svara
skriftligen inom en viss tid, om detta inte redan har
skett. Om det är uppenbart att överklagandet är
ogrundat får Högsta domstolen dock genast
meddela dom i målet. I mål om allmänt åtal får
överklagandet översändas till åklagaren utan
delgivning. Sådana uppgifter om målsägandes eller
vittnens ålder, yrke och bostadsadress som saknar
betydelse för åtalet ska inte framgå av de
handlingar som delges den tilltalade i mål om
allmänt åtal.
Om hovrätten i ett tvistemål har avslagit ett

yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd
enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan
åtgärd eller i brottmål avslagit ett yrkande om en
åtgärd som avses i 26–28 kap. eller upphävt ett
beslut om en sådan åtgärd, får Högsta domstolen
omedelbart bevilja att åtgärden ska gälla tills
vidare. Om hovrätten har beviljat en sådan åtgärd
eller förklarat att domen får verkställas även om
den inte har laga kraft, eller fastställt en tingsrätts
beslut om det, får Högsta domstolen omedelbart
besluta att tingsrättens eller hovrättens beslut tills
vidare inte får verkställas. I frågor om häktning
eller reseförbud får Högsta domstolen ändra
hovrättens beslut även om motparten inte hörts.
Lag (2016:37).
Prop. 1998/99:37: Ändringen överensstämmer helt

Prop. 2015/16:39: I första stycket införs en

bestämmelse som uttryckligen ger Högsta
domstolen möjlighet att meddela dom utan att
motparten delges överklagandet i fall då
överklagandet är uppenbart ogrundat.
Bestämmelsen får betydelse främst för
handläggningen av mål som väcks i hovrätt och
som inte kräver prövningstillstånd i Högsta
domstolen
Övriga ändringar i paragrafen är endast av språklig
karaktär.
Rättsfall2
NJA 1997 s. 577:Sedan en HovR i dom bestämt

att vad HovR:n förordnat i vårdnadsfråga
skulle gälla för tiden till dess domen vunnit
laga kraft, har yrkande om inhibition prövats i
HD.
NJA 2011 s. 267:Hovrätten har ogillat en i
hovrätten väckt talan utan att utfärda
stämning i målet. Högsta domstolen har
meddelat dom utan att delge motparten
överklagandet.
Ändringar5

processen i allmän domstol), 1999:84 (Ändringar i
rättegångsbalken hovrättsfrågor m.m), 2016:37 (En
modernare rättegång II), 1994:420 (Brottsoffren i
9 §
själv vill anföra. Det som har sagts nu gäller inte i
tvistemål där klagandens yrkande medges.

varje bevis. Om en omständighet eller ett bevis som
åberopas i Högsta domstolen inte lagts fram
tidigare, skall parten i tvistemål förklara
anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts
fram tidigare skall ges in till Högsta domstolen
samtidigt med svarsskrivelsen. Parten skall också
ange om han vill att motparten eller i brottmål
målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig
personligen vid huvudförhandling i Högsta
domstolen. Lag (1994:1034).
10 §
Högsta domstolen skall sända över
svarsskrivelsen till klaganden. Uppgift om
inte framgå av de handlingar som sänds över till
den tilltalade i mål om allmänt åtal.
Om det behövs, får Högsta domstolen besluta

om ytterligare skriftväxling. Högsta domstolen får
också meddela närmare bestämmelser om
skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket
avseende parten skall yttra sig. En part får
föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om
det finns särskilda skäl. Lag (1994:1034).
Ändringar1
Ändrad: SFS 1994:420 (Brottsoffren i blickpunkten

- en brottsofferfond och andra åtgärder för att
stärka brottsoffrens ställning)
11 §
Högsta domstolen får utan
huvudförhandling avgöra
en prejudikatfråga,
ett mål i vilket Högsta domstolen med stöd av
bestämmelserna i 12 § i allt väsentligt grundar
avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning,
ett mål som har tagits upp omedelbart av
hovrätten eller
ett sådant mål eller en sådan fråga i ett mål
som ska avgöras av Högsta domstolen i dess
helhet.
När det gäller avgörande i övrigt i Högsta

domstolen av mål utan huvudförhandling ska i
tvistemål 50 kap. 13 § och i brottmål 51 kap. 13 §
Kommentar
Det är sällan huvudförhandling hålls i Högsta

domstolen.
Ändringar3
Ändrad: SFS 1996:157 (Antalet ledamöter i Högsta

domstolen och Regeringsrätten m.m.), 1981:1088
högsta domstolen, m.m.), 2016:37 (En modernare
rättegång II)
12 §
Har Högsta domstolen med tillämpning
av bestämmelserna i 54 kap.11 eller 12 § prövat en
prejudikatfråga, får domstolen, om ytterligare
prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt
avgörande av målet i övrigt på hovrättens
bedömning eller undanröja lägre rätts dom och
återförvisa målet till lägre rätt för fortsatt
handläggning.
En prejudikatfråga får avgöras genom dom

även i andra fall än som avses i 17 kap. 5 § andra
stycket Lag (1994:1034)
Rättsfall2
NJA 2006 s. 708:Uttrycket "egenmäktigt

bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra
meningen brottsbalken omfattar inte att en
vårdnadshavare mot den andra
vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på
en plats dit barnet ursprungligen förts i
samförstånd mellan vårdnadshavarna.
NJA 1994 s. 106:Fråga om påföljden
skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (s
k kontraktsvård) bör förenas med böter. När i
HD yrkats endast befrielse från böter har målet
företagits till avgörande utan
huvudförhandling. 51 kap 21 § 1 st 4 och 55 kap
12 § RB.
55 kap. 15 § 1 st 2 p, 55 kap. 15 § 1 st 1 p, 55 kap.

11 § 1 st 2 p
Ändringar3

rättegångsbalken m m ) 1984:131 (om ändringar i
rättegångsbalken m.m.), 1989:352 (om högsta
13 §
I tvistemål får en part i Högsta domstolen
till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller
ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om
han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa
omständigheten eller beviset vid lägre rätt eller han
annars haft giltig ursäkt att inte göra det.
Framställs först i Högsta domstolen ett

yrkande om kvittning och kan det inte utan
olägenhet prövas i målet, får yrkandet avvisas. Lag
(1994:1034).
Rättsfall14
NJA 1990 s. 361:Sedan åtal väckts för

misshandel, har fråga uppkommit huruvida
den tilltalade kan fällas till ansvar för
ofredande och vållande till kroppsskada utan
att åtalet justerats. 30 kap 3 § RB.
skadeståndsskyldighet för kommun enligt 3
kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen på grund av
påstådda fel vid handläggning av
byggnadslovsärenden och efterföljande
tillsyn, när uppförd byggnad skadats genom
sättningar (1 och II) eller genom inträngande
vatten (III). - Att den skadelidande förvärvat
fastigheten först efter det att byggnadslov
meddelats och huset uppförts hindrar inte att
kommunen kan bli skyldig ersätta honom för
skador på huset. Fråga även om kommuns
skadeståndsskyldighet för fel vid planläggning
före skadeståndslagens ikraftträdande (III).
NJA 1987 s. 243:Preskriptionstid för beställares
fordran på grund av fel i entreprenad har -
enligt 1862 års preskriptionsförordning -
ansetts löpa från den dag slutbesiktning
slutförts. Tillika spörsmål om tillämpning av
55 kap 13 § RB.
NJA 1984 s. 420:Oljeutsläpp ägde rum i
Oxelösunds hamn från ett tankfartyg, som
efter grundkänning i samband med tillägg vid
kajplats i hamnen fått läckage i en bunkertank.
Hamnanläggningens ägare yrkade ersättning
av fartygsägaren för uppkommen skada under
åberopande av 3 § 1 st lagen (1973:1198) om
ansvarighet för oljeskada till sjöss. Fråga, i
anledning av invändning från fartygsägarens
sida om jämkning av ersättningen, huruvida
hamnanläggningens ägare kan anses ha
genom vållande på sin sida medverkat till
skadan Fartygsägaren har först i HD såsom
särskild grund för jämkning av skadeståndet
åberopat att skadan uppkommit i miljöfarlig
verksamhet, som hamnanläggningens ägare
bedrev, och att denne därför enligt
fartygsägarens mening har strikt ansvar för
skadan enligt 30 § 1 st miljöskyddslagen
(1969:387). HD har med åberopande av 55 kap
13 § RB avvisat den sålunda anförda
omständigheten såsom självständig grund för
jämkningsyrkandet.
NJA 1990 s. 231:Fråga om uppsåt vid
förtalsbrott. - Tillika fråga om synnerliga skäl
föreligger beträffande arbetstagares
skadeståndsansvar enligt 4 kap 1 §
skadeståndslagen. Även fråga om tillämpning
av 55 kap 13 § RB.
NJA 2016 s. 798:I ärende om verkställighet av
utländsk skiljedom får part i Högsta
domstolen åberopa också omständighet eller
bevis som inte har lagts fram tidigare.
NJA 1988 s. 161:Part som i TR:n fört talan om
fastställelse av skadeståndsskyldighet på
grund av kontraktsbrott har som alternativa
grunder åberopat dels i HovR:n att motparten
genom sitt uppträdande under
avtalsförhandlingarna blivit
skadeståndsskyldig på grund av oaktsamhet
(culpa in contrahendo), dels i HD att
motparten därigenom ådragit sig
skadeståndsskyldighet även oberoende av
vållande. Fråga om de nya grunderna inneburit
otillåten taleändring enligt 13 kap 3 § RB eller
om de enligt 50 kap 25 § 3 st och 55 kap 13 §
samma balk i vart fall inte fick åberopas i
högre instans.
NJA 1999 s. 629:Klagan över domvilla. Fråga,
dels om dom - i mål om tolkning och
tillämpning av försäkringsavtal - grundats på
omständighet som inte åberopats av part till
grund för hans talan, dels om rätten brustit i
sin materiella processledning när det gäller
rättstillämpning.
vid TR:n betalning av en borgensman på grund
NJA 2010 s. 629:Mellan en beställare och en
underentreprenör har avtalats att visst vite ska
utgå ifall omhändertagen egendom
förkommer. Fråga om vitet utesluter
skyldighet att ersätta överstigande skada och
om vitesklausulen kan åberopas av
underentreprenören mot entreprenören som
ersatt beställaren för hela skadan.
NJA 1996 s. 52:Ett löpande skuldebrev
pantförskrevs till säkerhet för ett förlagslån
och lämnades i öppen depå i bank under
sådana omständigheter att pantsättaren i
praktiken behöll rådigheten över panten.
Sakrättsligt giltig pantsättning har inte
ansetts föreligga. Tillika fråga om nya
omständigheter åberopats i HD till stöd för
talan.
NJA 2006 s. 439:Den till vilken en fordran
enligt en remburs har överlåtits har ansetts ha
bättre rätt till fordringsbeloppet än den
ursprunglige borgenärens, dvs. rembursens
beneficients, konkursbo. Även fråga om
tillämpning av 55 kap. 13 § st. 1
rättegångsbalken.
NJA 1998 s. 225:När talan har förts mot beslut
av HovR att inte meddela tillstånd till prövning
där av ett dispositivt tvistemål, har klaganden
ansetts vara oförhindrad att i HD åberopa nya
omständigheter till stöd för sitt yrkande om
tillstånd till målets prövning i HovR:n.
14 §
Om det vid en huvudförhandling i lägre
rätt har hållits förhör inför rätten eller syn på
stället om någon viss omständighet och om
avgörandet även i Högsta domstolen beror på
tilltron till den bevisningen, får hovrättens dom
ändras i den delen endast om hovrätten i samma
del ändrat tingsrättens dom utan att ta upp beviset
vid en huvudförhandling eller ta del av en ljud- och
bildupptagning av beviset. En sådan ändring får
dock göras
om den är till förmån för den tilltalade, eller

om det finns synnerliga skäl för att bevisets
värde är ett annat än hovrätten antagit. Lag
(2016:37).
Rättsfall3
NJA 1981 s. 1052:Överträdelse av förbudet i 51 §

vägtrafikkungörelsen (1972:603) mot
omkörning eller förbikörning av fordon strax
före obevakat övergångsställe? Tillika
spörsmål om tillämpning av grunderna för 55
kap 14 § RB.
55 kap. 15 § 1 st 2 p, 55 kap. 15 § 1 st 1 p
Ändringar2
15 §
Vid rättegången i Högsta domstolen skall
i övrigt följande bestämmelser tillämpas:
i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje stycket, 12 §,

14-22 §§, 24 § och 25 § första och andra
styckena och
i brottmål, 51 kap. 8 § fjärde stycket, 10 §
tredje stycket, 12 §, 14-22 §§, samt 23 a, 24, 25
och 30 §§.
Det som sägs i 50 kap.26-29 §§ rörande
tvistemål samt i 51 kap.26-29 §§ rörande brottmål
om undanröjande av tingsrätts dom och om
återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga
om lägre rätts dom. Lag (2005:683).
Rättsfall34

fråga om brottsrubricering och påföljd, när
NJA 1998 s. 55:När ny påföljd skall bestämmas
enligt 38 kap 2 a § BrB, måste den tidigare
ådömda påföljden undanröjas. Dessutom fråga
om reformatio in pejus.
behöva tillgripas Ifall hovrätten under
målet.
NJA 2004 s. 840:Fråga om ett slutligt beslut
om miljösanktionsavgift utgör hinder för
senare prövning av åtal för samma gärning (I
och II). Dessutom fråga om bedömning av om
viss gärning är ringa och därför fri från ansvar
kan ske utan hinder av 51 kap. 23 a § RB (I)
samt om åtalad gärning är att anse som ringa
(I och II) och om förutsättningar föreligger för
att meddela påföljdseftergift (I).
NJA 2008 s. 1010:En person som gjort sig
skyldig till ett olaga hot samtidigt som han
gjort sig skyldig till misshandel av den hotade
har dömts för misshandel och olaga hot i
brottskonkurrens. Även fråga om det olaga
hotet skall bedömas som grovt brott.
NJA 1983 s. 425:Två balkar under flaket till en
lastbil har iordningställts för smuggling av
narkotika genom att hål tagits upp i dem och
försetts med lock. Lastbilen har ansetts som
sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i
bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om
förberedelse till brott Narkotikabrott
bestående i innehav av narkotika har begåtts
utomlands av svensk medborgare. Brottet har,
oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i
Sverige, ansetts inte vara "förövat mot
Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3
BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om
beaktande av straffmaximum för brottet enligt
lagen på gärningsorten har ansetts inte
innebära att hänsyn skall tas också till
straffmätningspraxis i den stat där brottet
begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens
innebörd för visst fall när gemensamt straff
skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt
förklarat del av viss egendoms värde förverkad
har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap
15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i
anledning av talan av den tilltalade meddela
förklaring om svårare förverkande i fråga om
egendomen (reformatio in pejus).
§ RB.
möjlighet som domstolarna kan använda för
18 kap. 3 § RB.
NJA 1992 s. 518:Domstols förordnande om
tvångslikvidation enligt 13 kap 4 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och utseende av
likvidator i sådant fall går i verkställighet
omedelbart (I och II). Sedan en
styrelseledamot i ett konkursärende felaktigt
godtagits av TR:n som företrädare för ett
aktiebolag, vilket tidigare försatts i
likvidation, har denne fört talan mot beslut,
varigenom TR:n försatt bolaget i konkurs. HD
har ansett att HovR:n - i stället för att utan
vidare avvisa besvären på grund av klagandens
bristande behörighet - bort bereda likvidatorn
tillfälle att inträda i målet som behörig
företrädare för bolaget (II).
brottsrubricering och påföljd
gentemot käranden som har prövats av TR:n,
NJA 1997 s. 703:HovR:n fann med ändring av
TR:ns dom att varusmuggling inte skulle anses
som grov samt dömde till ansvar för brottet
trots att det med denna rubricering förelåg
åtalspreskription. Endast den tilltalade
överklagade HovR:ns dom. Hinder har inte
ansetts föreligga att skärpa
brottsrubriceringen. 51 kap 25 § och 55 kap 15
§ RB.
NJA 1995 s. 661:Vid rånförsök mot butik har en
medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två
skott med en pistol och skadat en av
deltagarna i rånet, K. 1. Hovrätten har ansett B
ha befunnit sig i en nödvärnssituation men
fällt honom till ansvar på grund av att hans
handlande varit uppenbart oförsvarligt och att
det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet
på grund av nödvärnsexcess. Riksåklagaren
överklagade domen med yrkande om
straffskärpning under påstående att någon
nödvärnssituation inte förelegat. Reglerna i 51
kap 23 a § RB har ansetts sakna tillämpning i
detta fall. 2. B har vid avlossandet av skotten
ansetts ha uppfattat situationen så, att det
förelåg ett överhängande brottsligt angrepp
mot honom, men funnits ha förfarit uppenbart
oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen
utsätta K för allvarliga risker för skada till liv
och lem. 3. K har ansetts ha genom grov
vårdslöshet medverkat till den skada som
tillfogats honom genom skottlossningen,
varför skadeståndet till honom jämkats på
grund av 6 kap 1 § skadeståndslagen och
ersättning inte utdömts enligt 1 kap 3 § samma
lag.
NJA 1991 s. 783:Fråga om företagsbot skulle
åläggas näringsidkare som drev detaljhandel
med livsmedel, på grund av överträdelse av
bestämmelserna om märkning i
livsmedelslagen (1971:511). Vid
huvudförhandling i mål om företagsbot har
HovR bestått av tre lagfarna domare utan
nämnd. Domförhetsfelet har inte ansetts vara
av så allvarlig art att HovR:ns dom borde
undanröjas mot parternas önskan.
NJA 1999 s. 215:En rättslig kvalificering
varigenom en gärning bedöms vara straffri har
ansetts falla utanför tillämpningsområdet för
51 kap 23 a § RB. Även frågor om analogisk
tillämpning av strafflag och om strafflags
tillämplighet i tiden.
HovR:ns dom.
jävig.
NJA 2004 s. 65:Tingsrätten har i ett tvistigt
mål om faderskap bestått av en
beredningsjurist som ordförande och tre
nämndemän. Domen har undanröjts eftersom
tingsrätten inte var domför.
NJA 1981 s. 441:När part, som av HovR
förelagts att inom viss tid från delgivning av
föreläggandet slutföra sin talan, försuttit
tiden, har det förhållandet, att HovR:n avgjort
målet utan att ha förvissat sig härom, ansetts
inte utgöra skäl att undanröja HovR:ns
avgörande.
NJA 1996 s. 149:När åklagaren inte har
överklagat utvisningsbeslut i TR:ns dom har
om den tilltalade inte getts tillfälle att yttra sig
i utvisningsfrågan, HovR:n ansetts förhindrad
att i anledning av åklagarens överklagande i
andra avseenden bestämma längre tid för
utvisning än TR:n.
NJA 2013 s. 1032:Om ett handläggningsfel har
förekommit i ett inlösenförfarande enligt 22
kap. aktiebolagslagen (2005:551), kan
skiljedomen upphävas enligt 34 § första
stycket 6 lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
NJA 1998 s. 512:Framställning av cannabis
(marijuana) genom odling i hemmet har, med
hänsyn till den mängd som producerats i
förening med att odlingen bedrivits i stor
skala systematiskt och med användning av
avancerad utrustning, bedömts som grovt
narkotikabrott. - Även fråga om tillämpning
av 51 kap 23 a § RB.
dom inte har undanröjts.
rättegångskostnader i samband med att HovR
hänvisat mål till behörig TR. 10 kap 20 § 1 st
och 18 kap 15 § 3 st RB
NJA 2005 s. 697:En hovrätt har under löpande
överklagandetid fastställt ett beslut om
besöksförbud. Klaganden har därefter, men
innan klagotiden löpt ut, begärt sammanträde
inför rätten. Hovrättens förfarande har
föranlett återförvisning till hovrätten.
inställdes denna. Parterna underrättades
RB.
utgång.
NJA 1986 s. 621:TR:ns fullföljdshänvisning vid
meddelande av dom i mål, som handlagts
enligt lagen om rättegången i tvistemål om
mindre värden innehöll inte upplysning om
att det för prövning av fullföljd talan krävdes
att HovR:n meddelade prövningstillstånd och
under vilka förutsättningar prövningstillstånd
kunde meddelas. Då innehållet i vadeinlagan
inte föranledde till annat, har HovR:n ansetts
böra, innan beslut meddelades i frågan om
prövningstillstånd, lämna vadekäranden
upplysning i nämnda hänseenden samt bereda
honom tillfälle att komplettera vadeinlagan.
När så inte skett, har HovR:ns beslut att inte
meddela prövningstillstånd undanröjts enligt
grunderna för 55 kap 15 § 2 st och 50 kap 26 §
2 st RB.
NJA 2001 s. 731:HovR har avgjort ett mål om
försättande i konkurs på handlingarna utan att
lämna gäldenären tillfälle att slutföra sin
talan. Fråga bl.a. om det rättegångsfel som
förevarit kunde antas ha inverkat på målets
utgång.
Ändringar3

1987:1211 (om anhållande och häktning, m.m.)
beslut och om hänskjutande
av prejudikatfrågor
Prop. 1993/94:190: Ändringarna i paragraferna är

en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande"
ersätter uttrycket ”besvär" (se avsnittet 5).
Rättsfall1
NJA 1998 s. 225:När talan har förts mot beslut
av HovR att inte meddela tillstånd till prövning
där av ett dispositivt tvistemål, har klaganden
ansetts vara oförhindrad att i HD åberopa nya
omständigheter till stöd för sitt yrkande om
tillstånd till målets prövning i HovR:n.
42 kap. 17a §, 58 kap. 6 § 2 st, 50 kap. 12b §, 59

kap. 3 §, 58 kap. 14 §
24 § Lag (1992:138) om tillämpning av avtal
mellan Sverige Norge och EEG om civil
luftfart
Ändringar5

rättsbildningen)


rättegångsbalken, m.m.), 1999:84 (Ändringar i
högsta domstolen, m.m.), 1989:352 (om högsta
1 §
Den som vill överklaga en hovrätts beslut
till hovrätten.
Skrivelsen skall ha kommit in till hovrätten

inom fyra veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om ett beslut under rättegången inte
har meddelats vid sammanträde och det inte heller
vid något sammanträde har tillkännagetts när
beslutet kommer att meddelas, skall dock
klagotiden räknas från den dag då klaganden fick
del av beslutet. Ett överklagande av ett beslut om
någons häktande, kvarhållande i häkte, tillstånd till
restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller om åläggande
av reseförbud är inte inskränkt till viss tid.
Av bestämmelser i 49 kap. och 54 kap. 4 §

följer att den som vill överklaga en hovrätts beslut i
vissa fall först skall anmäla missnöje. Lag
(1994:1034).
Rättsfall4
NJA 1989 s. 502:Besvär över häktningsbeslut

har ansetts inte kunna prövas efter det att den
häktade frigivits.
beslutet meddelats.
Sökanden har påstått att han vid ett personligt
besök i hovrätten lämnat ett överklagande till
befattningshavare i domstolens reception. Det
har ansetts att han inte enbart genom detta
påstående har gjort sannolikt att
överklagandet har kommit in till domstolen i
rätt tid.
Sökanden har inte ansetts ha gjort sannolikt
att ett överklagande har kommit in till
domstolen i rätt tid enbart därför att
överklagandet inom överklagandefristen
skickats med e-post med domstolens e-
postadress korrekt angiven.
56 kap. 12 §
Ändringar3

rättegångsbalken m m ) 1979:242 (med förslag till
kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.)
2 §
skall avvisas av hovrätten. Överklagandet skall dock
inte avvisas om det har kommit in till Högsta
domstolen inom klagotiden. Lag (1994:1034).
56 kap. 4 §
Ändringar1

3 §
om
det beslut som överklagas,

den ändring i beslutet som yrkas,
grunderna för överklagandet,
sådant tillstånd krävs och
Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare

skall ges in samtidigt med överklagandet. Lag
(1994:1034).
Rättsfall1

RB är inte tillämpligt i fall där HovR ogillat
invändning om att svensk domstol överhuvud
ej är behörig att uppta målet. Sedan HovR
meddelat visst beslut med tillkännagivande att
talan mot beslutet inte fick föras, anförde part
besvär över beslutet. Besvärsinlagan inkom till
HovR:n först efter det att fyra veckor förflutit
från dagen för HovR:ns beslut. Härom
underrättades partens ombud genom HovR:ns
försorg. Ombudet framställde likväl önskemål
om att inlagan skulle översändas till HD, och
detta önskemål efterkom HovR:n som även
översände akten i målet. Vid angivna
förhållanden ansågs besvärsinlagans
översändande till HD inte böra tilläggas
betydelsen att talan skulle anses ha fullföljts i
föreskriven ordning. HD, som fann att parten
ägt föra talan mot beslutet, förordnade därför
att handlingarna skulle återsändas till HovR:n
för prövning som avses i 56 kap 3 § RB.
Ändringar2

4 §
skall hovrätten till Högsta domstolen sända över
detta och övriga handlingar i målet som har
betydelse för prövningen av överklagandet. Lag
(1994:1034).
Ändringar2

domstolen, m.m.)
5 §
kommit in för sent, får Högsta domstolen
omedelbart avvisa överklagandet. Lag (1994:1034).
6 §
föreskrifterna i 3 § första stycket 1--3 eller 5 eller
andra stycket eller är det på annat sätt
ofullständigt, skall Högsta domstolen förelägga
klaganden att avhjälpa bristen.

grund för en rättegång i Högsta domstolen. Lag
(1994:1034).
7 §
Om Högsta domstolen finner att
klagandens motpart bör höras angående
överklagandet, skall överklagandet delges honom
med föreläggande att svara skriftligen inom en viss
tid. I mål där åklagaren är motpart får
överklagandet dock översändas till denne utan
delgivning. Lag (1999:84).
Prop. 1998/99:37: Ändringen överensstämmer helt

Rättsfall1
NJA 2010 s. 93:En part som hade förlorat i
tingsrätten överklagade men yrkade endast att
hovrätten skulle återförvisa målet till
tingsrätten på grund av rättegångsfel.
Överklagandet har ansetts böra tillåtas. Även
fråga om kommunicering med motparten i HD.
56 kap. 15 §
Ändringar3
hovrättsfrågor m.m), 1984:131 (om ändringar i
rättegångsbalken m.m.), 1981:1088 (med förslag
domstolen, m.m.)
8 §

varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram
tidigare skall ges in till Högsta domstolen samtidigt
med svarsskrivelsen. Lag (1994:1034).
58 kap. 6 § 2 st
9 §
Om det behövs får Högsta domstolen
besluta om ytterligare skriftväxling. Högsta
domstolen får också meddela närmare
endast om det finns särskilda skäl. Lag (1994:1034).
56 kap. 15 §, 58 kap. 6 § 2 st
10 §
Behövs prövningstillstånd och har
motparten hörts angående överklagandet, skall
Högsta domstolen sedan skriftväxlingen avslutats
besluta om sådant tillstånd skall meddelas. När det
finns skäl för det, får frågan tas upp utan att
skriftväxling har skett Lag (1994:1034)
11 §
Vid rättegången i Högsta domstolen skall
i övrigt 52 kap.11--13 §§ samt 55 kap. 12 § första
stycket tillämpas.
Vid tillämpning av 52 kap. 13 § första stycket

skall den gemensamma handläggningen av målen
ske enligt 55 kap. i stället för enligt 50 eller 51
kap.Lag (1994:1034).
56 kap. 12 §, 56 kap. 15 §, 58 kap. 6 § 2 st

12 §
I fråga om överklagande enligt 8 kap. 8 §
tillämpas 1--11 §§ med följande avvikelser:
Klaganden skall ge in sin skrivelse till

advokatsamfundet. Skrivelsen skall ha kommit
in till samfundet inom fyra veckor från den
dag då klaganden fick del av beslutet.
Om inte särskilda skäl föranleder annat, skall
klaganden och, när talan förs av
Justitiekanslern, även motparten höras
muntligen i Högsta domstolen.
Det organ inom advokatsamfundet som
meddelat beslutet skall lämnas tillfälle att ge
in en skriftlig förklaring och att yttra sig i
samband med att en part hörs muntligen
Ett beslut av advokatsamfundet genom vilket
överklagandet avvisas får överklagas hos
Högsta domstolen. Bestämmelserna i 1 skall då
Rättsfall6
NJA 1992 s. 363:Beslut om utmätning har

överklagats av tredje man, som i besvärsmålet
åberopar muntlig bevisning. Vid
ställningstagande till frågan om muntlig
förhandling har beaktats den praxis i fråga om
parts rätt till sådan förhandling som utbildats
vid den europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna. Fråga huruvida
behovet av muntlig förhandling bör
tillgodoses genom förhör i besvärsmålet eller
genom föreläggande för tredje mannen att
väcka talan i saken. (I-III).
NJA 2016 s. 140:Sveriges advokatsamfunds
disciplinnämnd har beslutat att utesluta en
advokat ur samfundet. Nämnden har förordnat
att beslutet genast ska verkställas. Ett sådant
beslut kan inhiberas av Högsta domstolen.
Skäl för inhibition saknades.
NJA 2011 s. 732:En advokat har uteslutits ur
Sveriges Advokatsamfund. När den
huvudsakliga uteslutningsanledningen vid
prövning av hans överklagande inte mot hans
förnekande befunnits visad, har beslutet om
uteslutning upphävts.
NJA 1991 s. 188:Fråga i vad mån
förvaltningsbeslut som har fattats med stöd av
jordförvärvslagen (1979:230) kan omprövas
eller sättas åt sidan i ett
verkställighetsförfarande. Dessutom fråga
huruvida muntligt förhör skall hållas i det
aktuella besvärsmålet. I båda frågorna har
hänsyn tagits till en dom av den europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna.
Målet har återförvisats till HovR:n, trots att
någon domvilla inte har förekommit där.
NJA 1992 s. 513:En exekutiv auktion har
överklagats av gäldenären på bl a den grunden
att ett högre pris kunnat uppnås. Av
gäldenären i HovR:n gjord framställning om
muntlig förhandling har ansetts böra bifallas,
NJA 2014 s. 23:Ett beslut av
Advokatsamfundets disciplinnämnd har
överklagats av Justitiekanslern. I Högsta
domstolen har Justitiekanslern åberopat
omständigheter som inte hade varit föremål
för disciplinnämndens bedömning, men som
har ett nära samband med de omständigheter
som hade prövats där. Målet har återförvisats
till disciplinnämnden för fortsatt
handläggning. (Samma dag och med samma
utgång avgjordes mål nr Ö 1938-12 mellan
Justitiekanslern och M N )
Ändringar1
Ändrad: SFS 1989:352 (om högsta domstolen och

rättsbildningen)
13 §
En tingsrätt och, sedan
prövningstillstånd meddelats, en hovrätt får med
parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet
till prövning av Högsta domstolen när förlikning
om saken är tillåten. Lag (2016:37).
Prop. 1998/99:37: Bestämmelsen, som gäller
hänskjutande av prejudikatfråga, har behandlats i
avsnitt 5.2.
Kravet på att parterna skall ha träffat avtal om att

inte överklaga tingsrättens dom har tagits bort.
Den tidigare hänvisningen till 49 kap. 2 § RB
innebar en begränsning till dispositiva tvister. När
hänvisningen nu tas bort kommer den
begränsningen ...

bestämmelser om hänskjutande av
prejudikatfrågor i dispositiva tvistemål till Högsta
domstolen Övervägandena finns i avsnitt 8 2
Rättsfall12
NJA 2013 s. 945:Yttrandefrihetsmål

(skadeståndsanspråk). Utgivaren av en
grundlagsskyddad databas ansvarar för
yttrandefrihetsbrott i databasen även i fråga
om information som har lagts in i databasen
innan utgivaren utsågs. Även tillämpligheten
av bestämmelsen i 56 kap. 13 §
rättegångsbalken om s.k. hissdispens i
yttrandefrihetsmål.
NJA 1997 s. 787:Beslut i fråga som hänskjutits
av TR till HD:s prövning Statens fordran enligt
9 kap 5 § mervärdesskattelagen (1994:200) på
återföringspliktig mervärdesskatt, för vilken
avdrag gjorts av fastighetsägare före
sedermera inträdd konkurs, kan sedan
fastigheten överlåtits av konkursboet inte
göras gällande i fastighetsägarens konkurs.
NJA 1998 s. 375:Beslut i fråga som av TR
hänskjutits till HD:s prövning. En
skadelidande som är berättigad till ersättning
för inkomstförlust enligt 9 § trafikskadelagen
och 5 kap 1 § skadeståndslagen har rätt till
ersättning även för inkomstbortfall föranlett
av strukturellt eller konjunkturellt betingad
arbetslöshet som uppkommit i ny
yrkesverksamhet till vilken den skadelidande
omskolats, i den mån det kan hållas för visst
att något motsvarande inkomstbortfall inte
skulle ha drabbat honom, om skadefallet inte
hade inträffat.
NJA 2014 s. 948:En styrelseledamot som har
underlåtit att vidta åtgärd som avses i 25 kap.
18 § aktiebolagslagen är inte solidariskt
ansvarig med bolaget för förpliktelse som
uppkommit för bolaget under den tid som
underlåtenheten består, när borgenären har
haft vetskap om underlåtenheten och inte har
förbehållit sig rätten att göra det solidariska
ansvaret gällande.
av TR till HD:s prövning En defekt fläns har
svetsats samman med en annan komponent
till en kapsel i en flygplansmotor. Kapseln har
på grund av felet kasserats. Den felaktiga
flänsen har ansetts ha förorsakat en sakskada.
NJA 2015 s. 359:Bristtäckningsansvar har inte
ansetts kunna aktualiseras när ett helägt
dotterbolag lämnat s.k. koncernbidrag till
moderbolaget genom nedsättning av en
fordran på moderbolaget. Också fråga om
betydelsen av att något yttrande enligt 18 kap.
4 § aktiebolagslagen inte lämnats av
dotterbolagets styrelse inför beslutet om
koncernbidrag.
NJA 2002 s. 173:Fråga om rätt till uteslutning
av bolagsman i handelsbolag
av TR till prövning av HD. Efter det att ett
aktiebolag försatts i konkurs utbetalas
garantibelopp enligt lönegarantilagen.
Fordran avseende av länsstyrelsen erlagda
arbetsgivaravgifter på de utbetalda beloppen
har ansetts inte kunna göras gällande i
bolagets konkurs.
NJA 1995 s. 197:Beslut i frågor som hänskjutits
av TR till HD:s prövning. I samband med att en
bank har lånat ut pengar har ett
försäkringsbolag utställt kreditförsäkringar
genom att gå i borgen för låntagarnas
förpliktelser mot banken. Låntagarna har
utfärdat motförbindelser gentemot
försäkringsbolaget, och till säkerhet för dessa
förbindelser har det lämnats panter och
borgensåtaganden. För att täcka
kreditförsäkringarna har försäkringsbolaget
också tecknat återförsäkringar. - Sedan
försäkringsbolaget har gått i konkurs har fråga
bl a uppstått om banken har rätt att av
konkursboet utfå medel som efter
konkursutbrottet har influtit på grund av
låntagarnas motförbindelser och de lämnade
säkerheterna, Vidare har fråga uppstått om
banken har rätt att få ut influtna
återförsäkringsbelopp.
NJA 2001 s. 870:I ett konkursärende har TRen
hänskjutit en fråga enligt 56 kap 13 §
rättegångsbalken. Frågan hade uppkommit
med anledning av att TRen skulle bestämma
om fördelning av konkurskostnader enligt 14
kap. 18 § konkurslagen i samband med beslut
angående arvode till konkursförvaltaren och
utdelning till borgenärerna. Nämnda
bestämmelse i rättegångsbalken har inte
ansetts tillämplig i det aktuella fallet, och
frågan har därför inte tagits upp till prövning
av Högsta domstolen.
NJA 2013 s. 725:Tidpunkt för uppkomsten av
hyresfordran och fordran avseende beställt
arbete på hyresobjekt vid en tillämpning av
medansvarsbestämmelsen i 25 kap. 18 §
aktiebolagslagen
NJA 2006 s. 732:Begreppet
vattenledningsskada i 7 kap. 12 § tredje stycket
bostadsrättslagen (1991:614) omfattar inte
skada till följd av läckage av vatten från
ledningar och anordningar för värme.
42 kap. 17a §, 49 kap. 8 § 2 st, 50 kap. 12b §, 56

kap. 14 §
Ändringar2
hovrättsfrågor m.m), 2016:37 (En modernare
rättegång II)
14 §
En fråga som hänskjutits enligt 13 § får
inte komma under Högsta domstolens prövning
utan att domstolen meddelat tillstånd till detta.
Sådant tillstånd får ges endast i den mån det gäller
en sådan prejudikatfråga som avses i 54 kap. 11 §
första stycket.
Frågan om prövningstillstånd får prövas utan

att parterna fått tillfälle att yttra sig. Lag
(1994:1034).
56 kap. 15 §
Ändringar2

rättegångsbalken, m.m.), 1989:113 (om
överklagande av vissa förvaltningsbeslut av
enskilda organ)
15 §
Om prövningstillstånd meddelas enligt
14 §, skall Högsta domstolen pröva
prejudikatfrågan med tillämpning av reglerna i 7, 9
och 11 §§. Lag (1994:1034).
42 kap. 17a §, 50 kap. 12b §
Ändringar1

rättsbildningen)
57 Kap. Om mål som tas upp
omedelbart
Prop. 1993/94:190: Ändringarna i kapitlet är av

redaktionell natur. I fråga om kapitelrubriken, se
kommentaren till rubriken till 53 kap.
Ändringar1
m.m.)
1 §
I mål som skall tas upp omedelbart av
Högsta domstolen skall 53 kap. tillämpas. Lag
(1994:1034).
Rättsfall1

SJUNDE AVDELNINGEN
Om särskilda rättsmedel
58 Kap. Om resning och

återställande av försutten tid
Prop. 1993/94:190: Enligt paragrafens nuvarande

lydelse får en tid för fullföljande av talan mot dom
eller beslut eller för ansökan om återvinning eller
återupp—
21 kap. 14 § Sjölag (1994:1009)

11 § 1 st 2 p Polisdatalag (1998:622)
12 § 1 st 2 p Förordning (2006:937) om
behandling av personuppgifter inom
åklagarväsendet
17 kap. 9 § Äktenskapsbalk (1987:230)
21 § 1 st 2 p Lag (2001:85) om behandling av
personuppgifter i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet
Sjölag (1891:35 s.1)
personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i
brottsutredningar
uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet
10 § 2 st, 10 § Lag (1957:132) med särskilda
bestämmelser angående domstolarna och
rättegången vid krig eller krigsfara m.m.
8 § Lag (1988:609) om målsägandebiträde
Ändringar5
Införd: SFS 1988:1451 (om rätten att besluta om

resning m.m.), 2012:659 (Resningsförfarandet i
brottmål - återupptagande av förundersökning och
rätt till biträde)


offentlig verksamhet, m.m.), 1988:1451 (om rätten
att besluta om resning m.m.), 1987:1345 (om
ändring i rättegångsbalken (resning i brottmål vid
jäv))
1 §
Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft,
må till förmån för någon av parterna resning
beviljas:
om ledamot av rätten eller där anställd

tjänsteman med avseende å målet gjort sig
skyldig till brottsligt förfarande eller
tjänsteförseelse eller om brott som har
avseende å målet ligger ombud eller
ställföreträdare till last, samt brottet eller
tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på
målets utgång;
om skriftlig handling, som åberopats till bevis,
varit falsk eller om part, som hörts under
sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig
eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen
eller utsagan kan antagas hava inverkat på
utgången;
om omständighet eller bevis, som ej tidigare
förebragts, åberopas och dess förebringande
sannolikt skulle hava lett till annan utgång;
eller
om rättstillämpning, som ligger till grund för
domen, uppenbart strider mot lag.
Ej må på grund av förhållande, som avses i 3,
resning beviljas, med mindre parten gör sannolikt,
att han icke vid den rätt, som meddelat domen,
eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa
omständigheten eller beviset eller han eljest haft
giltig ursäkt att ej göra det. Lag (1975:670)
Rättsfall52

NJA 1997 s. 24:Resning. Tillämpning av det s k
stämpelskatteärende.
NJA 1983 s. 685:Resning. C försattes i konkurs
på grundval av en konkursansökan, i vilken
väsentligen åberopades skattefordringar
föranledda av att C genom beslut av
taxeringsnämnd skönstaxerats för ett mycket
stort belopp. I ansökan om resning har C
åberopat att taxeringen efter det att
konkursbeslutet vunnit laga kraft blivit av
länsrätt nedsatt till en obetydlig del av det av
taxeringsnämnden bestämda beloppet. Enär C
underlåtit att yttra sig över
konkursansökningen och befunnits inte ha
haft giltig ursäkt för denna underlåtenhet, har
avgörandet i resningsärendet ansetts inte
kunna grundas på det förhållandet, att C
rätteligen inte var skattskyldig för annat än en
obetydlig del av det inkomstbelopp som
påförts honom av taxeringsnämnden.
NJA 2012 s. 333:En avliden mans arvingar har
inte getts rätt att ansöka om resning i ett
lagakraftvunnet faderskapsmål i vilket
mannen har förklarats vara far.
NJA 2007 s. 82:Vid prövning enligt 11 kap. 11 §
regeringsformen av resningsärende som gäller
advokats disciplinansvar är rättegångsbalkens
regler om resning i brottmål en utgångspunkt
för prövningen men därutöver bör denna ske
med analog tillämpning av 37 b §
förvaltningsprocesslagen (1971:291).
NJA 2012 s. 169:Ett interimistiskt beslut i ett
mål om barns boende kan inte bli föremål för
resning.
NJA 2001 s. 29:Medlem i
arbetstagarorganisation har ansetts vara
behörig att ansöka om resning i mål där
organisationen fört hans talan i
Arbetsdomstolen.
NJA 2016 s. 18:En man har under en fiktiv
identitet förklarats vara far till ett barn genom
en dom som vunnit laga kraft. Resning har
beviljats i faderskapsmålet på yrkande av
barnet eftersom domen i fråga om identiteten
har grundats på falsk bevisning.
NJA 2018 s. 631:En miljöorganisation har inte
rätt att ansöka om resning eller att klaga över
domvilla när den inte varit part i det ärende
som ansökan gäller.
NJA 2005 s. 554:Resning. En borgenärs
behörighet att ansöka om konkurs har
grundats på en icke lagakraftvunnen dom
varigenom konkursborgenärens fordran
fastställts. Efter det att konkursen avslutats
har domen ändrats i högre instans varvid
sökandens fordringsanspråk ogillats Detta har
inte ansetts påverka sökandens behörighet i
konkursärendet Med beaktande av
konkursbouppteckningen och
förvaltarberättelsen har det inte ansetts
sannolikt att den nya domen i fordringsmålet
skulle ha lett till annat resultat vid
insolvensbedömningen. Resningsansökningen
har därför avslagits.
tillstånd också ska beviljas. Det förhållandet
NJA 2005 s. 66:I ett dispositivt tvistemål har
talan grundats på att en uppfinning var
patenterbar. Talan ogillades sedan käranden
låtit patentansökan förfalla. Käranden ansökte
om resning under åberopande av att patent
efter förnyad ansökan hade beviljats. Giltig
ursäkt?
NJA 1993 s. 226:Resning har ansetts kunna
meddelas beträffande dom angående
vårdnaden om barn, men rätten till
omprövning av vårdnadsfrågan efter ny talan
inverkar på möjligheten att erhålla resning.
NJA 2009 s. 102:Ansökan om resning och
klagan över domvilla i ett mål som prövats av
en kommun i första instans och avgjorts av
Miljööverdomstolen som slutinstans har
ansetts böra prövas enligt bestämmelserna för
tvistemål i 58 och 59 kap. rättegångsbalken.
NJA 2006 s. 635:Fråga i resningsärende
(hyresmål avseende en studentbostad med s.k.
boendespärr) om nya omständigheter eller
bevis förebringats som visar att sökanden - en
forskarstuderande - bedriver högskolestudier.
NJA 2003 s. 410:Svaranden i ett tvistemål
uteblev från en förhandling i målet, och
tredskodom meddelades. Sedan tiden för
återvinning av domen gått ut har parten
ansökt om resning och åberopat laga förfall för
utevaron och sin underlåtenhet att söka
återvinning. Den sökta resningen har beviljats.
RH 1998:16:En kronofogdemyndighet
meddelade utslag i ett mål om
betalningsföreläggande, på grund av att
svaranden inte i rätt tid hade bestritt ansökan.
Resning avseende utslaget på grund av nya
omständigheter och nya bevis, har ansetts inte
kunna beviljas.
NJA 1993 s. 108:Resning har ansetts inte kunna
meddelas beträffande beslut under
rättegången om kvarstad.
klagan över domvilla har ansetts inte kunna
föranleda bifall mot bakgrund av vad som
gäller om återgång av verkställighet, den rätt
sökanden har till betalning enligt en förlikning
och sökandens rätt i förekommande fall till
skadestånd.
NJA 1992 s. 420:Interimistiskt beslut i mål om
umgänge med barn kan inte bli föremål för
resning.
NJA 1997 s. 270:HovR har avslagit
resningsansökan vari åberopats att
stämningsansökan, som lagts till grund för
tredskodom, inte blivit rätteligen delgiven
genom kungörelse HD har undanröjt
tredskodomen på grund av domvilla enligt 59
kap 1 § 1 st 2 RB.
NJA 2017 s. 102:Fråga om resning i mål om
renskötselrätt.
meddelas beträffande beslut om
skuldsanering, men rätten att på nytt ansöka
om skuldsanering inverkar på möjligheten att
erhålla resning.
NJA 2013 s. 42:Ansökan om resning i tvistemål
under åberopande av senare tillkomna domar
från EU-domstolen. Domarna har inte ansetts
utgöra nya omständigheter eller bevis i den
mening som avses i 58 kap. 1 § RB. Kravet i 58
kap. 4 § RB att resning ska sökas inom viss tid
har upprätthållits och ansökan därför avvisats
såsom för sent inkommen såvitt resning sökts
på den grunden att rättstillämpningen
uppenbart strider mot lag.
NJA 2011 s. 884:En sådan förening som avses i
16 kap. 13 § miljöbalken har, oavsett att den
inte har varit part i Miljööverdomstolen,
ansetts ha rätt att ansöka om resning och
klaga över domvilla avseende domstolens dom
i frågan om viss miljöfarlig verksamhets samt
viss vattenverksamhets tillåtlighet. Tillika
fråga om ansvar för rättegångskostnader.
beviljas i fråga om beslut av Bostadsdomstolen
i mål om förlängning av hyresavtal med
hänsyn till att ifrågavarande lägenhet
sammanslagits med annan lägenhet och
därför inte fanns i behåll som en självständig
enhet.
NJA 2012 s. 555:Fråga om resning i mål om
betalningsföreläggande.
NJA 2006 s. 128:Fråga om resning i ett av
hovrätt avgjort ärende om domvilla, när
sökanden i resningsärendet åberopat en
omständighet som hovrätten bort beakta ex
officio.
NJA 2003 s. 548:Fråga om resning enligt 58
kap. 1 § 1 st. 3 RB på grund av omständighet
som inträffat efter den tidigare rättegången.
NJA 2020 s. 147:En svensk domstols avgörande
av en unionsrättslig rättsfråga i strid mot ett
förhandsavgörande som hämtats in i målet
kan vara resningsgrundande som uppenbart
lagstridig rättstillämpning.
NJA 1985 s. 723:När vid gemensam ansökan
om äktenskapsskillnad ena maken med
tillämpning av 31 § 2 st rättshjälpslagen ålagts
att ersätta del av andra makens
rättshjälpskostnad och den rättssökande med
tillämpning av 4 st i nämnda lagrum
berättigats återfå del av sin rättshjälpsavgift
men förstnämnda make efter fullföljd vinner
befrielse från eller nedsättning av
betalningsskyldigheten, skall den högre rätten
ex officio göra sådan ändring i beslutet om
återbetalning som föranleds av den framgång
klaganden vunnit. Motsvarande
officialprövning har antagits skola ske vid
befrielse från eller nedsättning av makes
betalningsskyldighet efter bifall till ansökan
om resning. Om andra maken berättigats
återfå del av sin rättshjälpsavgift är han därför
att betrakta som motpart till sökanden i
resningsärendet.
NJA 1997 s. 235:Fråga om jäv för
intresseledamöter i arbetsdomstolen.
NJA 1995 s. 677:Resningsärende. Av
Marknadsdomstolen meddelat förbud för
staten att använda uttrycket "garanterad
ränta" vid marknadsföring av bostadslån och
räntebidrag har ansetts ej innefatta
rättstillämpning som uppenbart strider mot
lag.
NJA 1982 s. 568:Tingsrätt dömde till
äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan
och förpliktade make att ersätta statsverket
del av den andra makens rättshjälpskostnader.
I två resningsärenden (I och II), båda avseende
betalningsåläggandet, har det ansetts ej
ankomma på domstolen att självmant
undersöka om den make som inte hade
rättshjälp haft egna ombuds- eller
biträdeskostnader till belopp som kunnat
påverka frågan om hans betalningsskyldighet
mot staten. 31 § 2 st rättshjälpslagen.
NJA 1994 s. 525:Fråga huruvida ansökan om
resning enligt 58 kap 1 § 4 RB och besvär över
domvilla enligt 59 kap 1 § 3 eller 4 RB
beträffande interimistiskt beslut om
underhållsbidrag skall avvisas eller prövas i
sak.
RH 2016:16:En utmätning av en intagens
fordran på permissionsmedel och disponibla
medel hos Kriminalvården har ansetts
uppenbart strida mot lag.
NJA 1982 s. 674:Arbetsdomstolen har i mål om
uppsägning av anställning meddelat
interimistiskt beslut om anställningens
upphörande. Ansökan av den anställde om
resning har upptagits till prövning.
NJA 2001 s. 623:Resningsärende. Fråga om en
dom innebär en analogisk tillämpning av ett
straffbud (7 § skattebrottslagen 1971:69 i dess
lydelse före den 1 juli 1996) och därmed
NJA 1987 s. 453:Resning. En man, som
förklarats vara fader till ett barn, har sökt
resning under åberopande av nytt utlåtande
från statens rättskemiska laboratorium, enligt
vilket det är osannolikt att han skulle kunna
vara barnets fader. Med hänsyn till utlåtandet
och till vad som framkommit i
faderskapsmålet har resning beviljats. 58 kap 1
§ 1 st 3 RB.
NJA 1985 s. 358:Underårig har genom sin mor
ansökt om resning i mål om faderskap under
åberopande av förhållande som inte förebragts
tidigare (resultatet av ny blodundersökning).
Ansökningen har inkommit till HD mer än ett
år efter det att modern som behörig
ställföreträdare för sökanden erhöll kännedom
om undersökningsresultatet. Hinder har på
grund härav enligt 58 kap 1 § 3 och 4 § 2 st RB
funnits föreligga att uppta ansökningen till
prövning.
NJA 1981 s. 269:Resningsärende. TR fastställde
genom dom en i arrendetvist träffad förlikning
enligt vilken arrendatorn skulle frånträda
arrendet. Arrendatorn har ansökt om resning
av domen under åberopande bl a att till grund
för förlikningen liggande antaganden om
framtida markanvändning visat sig felaktiga
och att förutsättningarna för avtalet därför
brustit. Fråga huruvida sannolika skäl
föreligger för att förlikningsavtalet ej skall
anses bindande för arrendatorn. 58 kap. 1 § 3
RB.
RH 1998:3:Fråga om förutsättningar för
undanröjande av en i dom stadfäst förlikning.
RH 2000:29:Målsägande, som till skillnad från
åklagaren inte överklagat tingsrättens
ogillande dom har ansökt om resning i fråga
om skadeståndet och har som skäl för resning
åberopat hovrättens fällande dom i
brottmålsdelen. Resningsansökningen
avslogs.
NJA 2008 s. 733:En svarande som av hovrätten
förpliktats att till käranden utge avtalad
mäklarprovision har ansökt om resning och
till stöd för sin ansökan anfört att han först
sedan domen vunnit laga kraft fått kännedom
om att käranden samma dag som tingsrätten
meddelade dom i målet överlåtit sin fordran
till annan. Han har som grund för sin
resningsansökan anfört bl.a. att talan mot
honom skulle ha ogillats om han i hovrätten
kunnat åberopa att käranden inte längre var
rätt borgenär. Fråga om den omständigheten
att svaranden på grund av överlåtelsen har att
betala till annan än käranden kan utgöra grund
för resning.
NJA 1994 s. 620:En person dömdes för försök
till mord och olaga hot till sex års fängelse och
utvisning för all framtid samt ålades att betala
skadestånd till målsägandena. Av ett i TR:n
inhämtat rättspsykiatriskt utlåtande framgick
att brotten inte hade begåtts under påverkan
av en allvarlig psykisk störning och att
medicinska förutsättningar saknades för att
förordna om rättspsykiatrisk vård. Efter det att
fängelsestraffet börjat verkställas framkom
nya uppgifter om gärningsmannens psykiska
tillstånd vid tidpunkten för brotten och hans
behov av psykiatrisk vård. Resning har
beviljats jämlikt grunderna för 58 kap 2 § 4
RB, såvitt avser fängelsestraffet och
utvisningen.
NJA 2000 s. 488:Sedan Patent- och
registreringsverket förordnat att ett aktiebolag
skulle träda i likvidation och bolaget på
ansökan av likvidatorn försatts i konkurs, har
bolagsstyrelsens överklagande av
konkursbeslutet avvisats med hänvisning till
att styrelsen inte var behörig att företräda
bolaget. Bolaget har inte ansetts kunna vinna
resning i fråga om sistnämnda beslut på den
grunden att likvidationsbeslutet senare
undanröjts. (Jfr 1992 s. 518 I och II).
NJA 1991 s. 700:I mål om förlängning av
hyresavtal avseende viss lägenhet har
bostadsdomstolen grundat sitt beslut på att
hyresvärden förklarat sig skola överlämna
lägenheten till bostadsförmedlingen för att av
denna anvisas till bostadssökande. Det
förhållandet att hyresvärden efter beslutet inte
uppfyllt sitt åtagande har ansetts utgöra skäl
för resning i målet.
NJA 1982 s. 328:Resning. En företagare har
försatts i konkurs på ansökan av staten, som
till stöd för ansökningen hade åberopat
skattefordringar enligt av LSt:n meddelade
icke lagakraftvunna beslut. Sedan länsrätten
undanröjt Lst:ns beslut genom dom som
vunnit laga kraft och därigenom blivit utrett
att staten ej ägde den fordran som låg till
grund för konkursansökningen, har resning
beviljats i konkursmålet och konkursbeslutet
upphävts.
beviljas i ett domvilloärende. Fråga om
sökanden haft giltig ursäkt för att inte tidigare
ha åberopat ny bevisning.
RH 2013:31:Påstående om bristande delgivning
av kallelse har inte ansetts utgöra sådan ny
omständighet som avses i 58 kap. 1 § första
stycket 3 rättegångsbalken
NJA 2002 s. 159:Resning. Talan mot en man
om faderskap har ogillats enbart på grund av
resultatet av en blodundersökning. I
resningsärendet har åberopats ett utlåtande av
Statens kriminaltekniska laboratorium. Om
detta utlåtande hade förebragts i HovR:n är det
sannolikt att målet inte skulle ha avgjorts med
stöd av den gjorda blodundersökningen.
Resning har beviljats.
NJA 2004 s. 836:Konkursbo har i hovrätt med
stöd av 3 kap. 9 § konkurslagen inträtt i
rättegång angående fordran mot
konkursgäldenären. Frågor om konkursboets
betalningsförpliktelse dels i själva saken, dels
när det gäller rättegångskostnader
58 kap. 10 §, 58 kap. 10a § 2 st
Ändringar1

offentlig verksamhet, m.m.)
2 §
Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft,
får resning beviljas till förmån för den tilltalade,
om någon ledamot av rätten, där anställd
tjänsteman eller åklagaren med avseende på
målet har gjort sig skyldig till brottsligt
förfarande eller tjänsteförseelse eller om
något brott som har avseende på målet ligger
ombud, ställföreträdare eller försvarare till
last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan
antas ha inverkat på målets utgång,
om någon lagfaren domare eller åklagaren har
varit jävig och det inte är uppenbart att jävet
har saknat betydelse för målets utgång,
om någon skriftlig handling, som åberopats
till bevis, har varit falsk eller om ett vittne, en
sakkunnig eller en tolk har avgett falsk utsaga
samt handlingen eller utsagan kan antas ha
inverkat på utgången,
om någon omständighet eller något bevis, som
inte tidigare har förebringats, åberopas och
dess förebringande sannolikt skulle ha lett till
att den tilltalade frikänts eller till att brottet
hänförts under en mildare straffbestämmelse
än den som tillämpats eller om det, med
hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt
förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt
pröva frågan om den tilltalade har förövat det
brott, för vilket han dömts, eller
om den rättstillämpning, som ligger till grund
för domen, uppenbart strider mot lag. Lag
(1987:1345)
Rättsfall46
NJA 1996 s. 305:När domstol meddelat beslut

om näringsförbud och enligt 18 § lagen
(1986:436) om näringsförbud fastställt viss tid
för avveckling av näringsverksamhet, skall
denna avvecklingstid inte medräknas vid
fastställande av den enligt 5 § samma lag
tillåtna längsta tiden för näringsförbudet.
NJA 2006 s. 582:Resning. Med stöd av 34 kap. 1
§ första stycket 3 och andra stycket
brottsbalken undanröjdes en tilltalads tidigare
dom på skyddstillsyn förenad med fängelse
och utdömdes fängelse som gemensam påföljd
för brotten i den tidigare domen och nytt brott.
Resning har beviljats då det inte framgått att 6
§ femte stycket samma kapitel tillämpats,
vilket resulterat i att den tilltalade på sin egen
talan i hovrätten erhållit ett sammanlagt
längre fängelsestraff än om tingsrättens dom
hade blivit bestående.
NJA 1996 s. 649:I mål om ansvar för grovt
narkotikabrott har den huvudsakliga
bevisningen mot en tilltalad bestått av
uppgifter som innan åtalet väcktes mot honom
lämnats vid polisförhör utomlands och vid
bevisupptagning inför utländsk domstol Den
tilltalade har inte påkallat förhör med
uppgiftslämnaren vare sig vid TR:n eller i
HovR:n. Att målet avgjorts utan sådant förhör
har vid bedömning i resningsärende inte
ansetts uppenbart strida mot lag.
RH 2002:48:Ett mer än tio år gammalt körkort
ej ogiltigt i visst fall, trots att det inte förnyats.
Åtal för olovlig körning ogillat efter resning.
NJA 2016 s. 851:Resningsärende. En person
dömdes till sluten ungdomsvård, varvid
domstolarna utgick från att han var 16 år vid
tiden för brottet. Resning har därefter sökts till
nackdel för den tilltalade på den grunden att
han enligt nya uppgifter var 20 år när han
begick brottet och att strängare
påföljdsbestämmelser sannolikt skulle ha
tillämpats, om uppgifterna hade lagts fram i
brottmålet. Resningsbestämmelsen i 58 kap. 3
§ första stycket 2 rättegångsbalken - som tar
sikte på väsentligt strängare
straffbestämmelser - har ansetts inte kunna
utvidgas till att omfatta situationer där det är
en för den tilltalade mindre förmånlig
påföljdsbestämmelse som skulle ha tillämpats
för det fall att de nya omständigheterna eller
bevisen hade lagts fram. Ansökan har därför
avslagits.
NJA 2007 s. 82:Vid prövning enligt 11 kap. 11 §
regeringsformen av resningsärende som gäller
advokats disciplinansvar är rättegångsbalkens
regler om resning i brottmål en utgångspunkt
för prövningen men därutöver bör denna ske
med analog tillämpning av 37 b §
förvaltningsprocesslagen (1971:291).
RH 2006:56:Åklagaren har ansökt om resning
till förmån för den tilltalade och yrkat
ogillande av ett åtal för s.k. drograttfylleri.
Med hänvisning till huvudregeln om fri
bevisprövning har hovrätten - trots att endast
ett urinprov åberopats som bevisning vid
tingsrätten och det för s.k. drograttfylleri
krävs att det under eller efter färden har
funnits narkotika kvar i gärningsmannens
blod - funnit att den omständigheten att något
blodprov inte åberopats inte innebär att den
rättstillämpning som legat till grund för
tingsrättens dom kan anses strida mot lag.
Resningsansökningen har avslagits.
NJA 2014 s. 854:Resning. En tilltalad har dömts
för flera liknande brott som sammantagna har
ansetts vara grova. Målet ska resas i fråga om
en del av dem. Om en fördelaktigare
bedömning av dessa delar hade gjorts redan i
brottmålet, skulle de återstående delarna
sannolikt ha hänförts till en mildare
straffbestämmelse. Resning har därför ansetts
kunna ske också för bedömning av vilken
brottsbeteckning och straffbestämmelse som
ska tillämpas i de återstående delarna. En
särskild åtalsprövning har beaktats och
föranlett resning inte bara i frågan hur
gärningarna ska bedömas utan i hela
ansvarsfrågan i aktuella delar.
NJA 1996 s. 173:Sedan en person dömts till
fängelse 2 år 6 mån och verkställighet skett,
har ansökan om resning med yrkande att
påföljden bestäms till överlämnande till
rättspsykiatrisk vård lämnats utan bifall
eftersom en sådan ändring skulle medföra ett
för den dömde mindre gynnsamt resultat. -
Den dömde har ansetts berättigad att
överklaga HovR:ns beslut varigenom av
allmän åklagare gjord ansökan om resning till
hans förmån avslagits.
NJA 2008 s. 848:Resningsärende. I ärendet
uppkommer frågor a) om
resningsansökningen kan tas upp till prövning
utan hinder av att en tidigare resningsansökan
avseende samma dom har avslagits; i det nya
ärendet påstår sökanden att den
rättstillämpning som ligger till grund för
domen uppenbart strider mot lag i ett
hänseende som han åberopat även i det första
ärendet, b) om riskfyllda affärstransaktioner
kan utgöra avhändande av egendom enligt
straffbestämmelsen om oredlighet mot
borgenärer och c) om förutsättningarna för
att Högsta domstolen skall kunna omedelbart
ändra en brottmålsdom, när resning beviljas
till den tilltalades förmån därför att den
domen uppenbart strider mot lag.
förelegat någon nödvärnssituation Senare
NJA 2013 s. 780:Om åtal har väckts innan
Skatteverket har beslutat om skattetillägg, så
kan inte förbudet mot dubbla lagföringar och
straff föranleda att en lagakraftvunnen
brottmålsdom undanröjs, och det oberoende
av när beslutet om skattetillägg vann laga
kraft
NJA 1993 s. 686:Fråga om resning beträffande
återbetalning av kostnader för offentlig
försvarare har ansetts skola prövas enligt
reglerna för resning i brottmål.
NJA 1991 s. 592:Resningsärende. En iransk
medborgare, som har dömts för grovt
narkotikabrott till tio års fängelse och
utvisning för all framtid, har ansökt om
resning med yrkande att
utvisningsförordnandet upphävs. Till stöd för
ansökningen har han anfört att han riskerar
dödsstraff, om utvisningen verkställs, och
åberopat två yttranden av invandrarverket.
Skäl för resning har inte ansetts föreligga
enligt vare sig fjärde eller femte punkten i 58
kap 2 § RB.
NJA 2009 s. 768:Fråga vid prövningen av en
andra resningsansökan i vad mån
resningsinstansen ska göra en ny värdering av
det material som prövades i det första
resningsärendet.
NJA 1995 s. 366:Ett bankrån, i vilket flera
deltagit, ansågs av HD inte som grovt brott
(1994 s 732). A som genom lagakraftägande
dom tidigare dömts för grovt rån till ett i
jämförelse med medgärningsmännen längre
fängelsestraff har ansökt om resning enligt 58
kap 2 § 5 RB. Ansökningen har lämnats utan
bifall
NJA 2011 s. 254:En tilltalad som erkänt och
dömts för mord har tagit tillbaka sitt
erkännande och pekat ut två frikända
medtilltalade som gärningsmän. Resning har
beviljats till men för de medtilltalade och, med
tillämpning av den s.k. tilläggsregeln, till
förmån för den tilltalade.
NJA 2007 s. 80:Resningsärende. Åsidosättande
av den s.k. specialitetsprincipen vid utlämning
för brott har ansetts utgöra grund för resning.
Underlåtenhet att till anmodad stat lämna
information i utlämningsärendet angående
svenska föreskrifter om påföljdsbestämning
har däremot inte ansetts utgöra sådan grund.
NJA 1998 s. 148:Resningsärende. Vid
överklagande av HovR:ns dom i brottmål
åberopar den tilltalade ny bevisning. Sedan
prövningstillstånd vägrats, åberopar den
tilltalade samma bevisning i resningsärendet.
Bevisningen har ansetts uppfylla nyhetskravet
i 58 kap 2 § 4 RB. Efter det att HovR:ns dom
vunnit laga kraft, avskedades den dömde från
tjänst som polisman. Avskedandet
ogiltigförklarades i lagakraftvunnen dom,
varvid domstolen fann att det inte var utrett,
att polismannen begått de brott som
omfattades av den lagakraftvunna
brottmålsdomen. Fråga om inverkan av domen
i arbetstvisten vid prövningen av
resningsansökan.
NJA 1994 s. 620:En person dömdes för försök
till mord och olaga hot till sex års fängelse och
utvisning för all framtid samt ålades att betala
skadestånd till målsägandena. Av ett i TR:n
inhämtat rättspsykiatriskt utlåtande framgick
att brotten inte hade begåtts under påverkan
av en allvarlig psykisk störning och att
medicinska förutsättningar saknades för att
förordna om rättspsykiatrisk vård. Efter det att
fängelsestraffet börjat verkställas framkom
nya uppgifter om gärningsmannens psykiska
tillstånd vid tidpunkten för brotten och hans
behov av psykiatrisk vård Resning har
beviljats jämlikt grunderna för 58 kap 2 § 4
RB, såvitt avser fängelsestraffet och
utvisningen.
NJA 2018 s. 163:Resning. Synnerliga skäl har
ansetts föreligga att på nytt pröva om den
tilltalade har begått det brott som han dömts
för.
NJA 2016 s. 320:Fråga om ett brottmål kan
resas av det skälet att rättstillämpningen inte
stämmer överens med senare avgöranden i
EU-domstolen och Högsta domstolen eller
därför att Högsta domstolen avslog en begäran
om att det skulle hämtas in ett
förhandsavgörande från EU-domstolen.
NJA 2003 s. 141:Förutsättningar för resning på
grund av rättstillämpning som uppenbart
strider mot lag har i visst fall ansetts föreligga
vid underlåtelse att vid fängelsedom förordna
om tillgodoräknande av tid för
frihetsberövande som har ägt rum utomlands.
NJA 2009 s. 475:Resningsärenden. I ärendena
uppkommer frågan om betydelsen av att
polisen vidtagit provokativa åtgärder (I och II).
NJA 2018 s. 97:Resning har i mål om
företagsbot beviljats enligt grunderna för 58
kap. 2 § 4 första ledet Rättegångsbalken.
NJA 2010 s. 295:Fråga vid ny resningsansökan i
vad mån resningsinstansen ska göra en ny
värdering av det material som prövats i
tidigare resningsärenden. (Jfr NJA 2009 s. 768)
NJA 2014 s. 482:En åklagare, som har varit
tjänstledig från Åklagarmyndigheten och
tjänstgjort som adjungerad ledamot i
hovrätten, har deltagit i avgörandet av ett
brottmål. Den adjungerade ledmoten har
ansetts jävig att handlägga brottmålet.
Resning har inte beviljats då det var uppenbart
att jävet inte hade påverkat utgången i målet.
Även fråga om en nämndeman, som var
ledamot i en polisnämnd, har varit jävig. -
Offentlig försvarare har förordnats i
resningsärendet med hänsyn till ärendets
karaktär och till att frågan i ärendet varit av
vikt för ledning av rättstillämpningen. Samma
dag avgjordes målen Ö 4305-13, Ö 4631-13 och
Ö 4809-13 på likartat sätt.
NJA 2015 s. 663:Resning. Ne bis in idem. Om
åtal har väckts för skattebrott innan
skattetillägg har påförts kan rätten att inte bli
lagförd eller straffad två gånger inte föranleda
resning av en lagakraftvunnen dom i
brottmålet. Det gäller även om det ordinära
förfarandet i brottmålet borde ha avbrutits
därför att skattetilläggsförfarandet avslutades
först och oavsett om skattetillägget står fast
eller har undanröjts.
NJA 2013 s. 746:Extraordinärt rättsmedel. En
person har dömts för skattebrott, trots att han
personligen hade påförts ett skattetillägg
avseende samma oriktiga uppgift innan åtalet
väcktes. Högsta domstolen har senare slagit
fast att en sådan rättstillämpning är oförenlig
med rätten att inte bli lagförd eller straffad två
gånger för samma brott (gärning) och därför
strider mot bl.a. artikel 4 i
Europakonventionens sjunde
tilläggsprotokoll. Det har ansetts vara möjligt
att - med stöd av artikel 13 i
Europakonventionen och i övrigt enligt de
regler som gäller för resning - ta upp
brottmålet på nytt, när det behövs för att
avbryta en pågående rättighetskränkning i
form av frihetsberövande eller om ett
återupptagande utgör en betydligt mer
ändamålsenlig gottgörelse än de andra
alternativ som står till buds.
NJA 2020 s. 134:Resning. Tillämpning av
grunderna för 58 kap. 2 § 4 första ledet RB vid
åberopande av ny bevisning rörande en
tilltalads ålder.
NJA 1987 s. 533:A har genom TR:s dom, som
vunnit laga kraft mot honom, beträffande ett
parti narkotika dömts för varusmuggling,
grovt brott, och för grovt narkotikabrott.
Sedan HovR ogillat åtal mot medtilltalad för
motsvarande brott har A ansökt om resning
beträffande varusmugglingsbrottet. Fråga om
synnerliga skäl för resning jämlikt 58 kap 2 § 3
RB kan anses föreligga.
NJA 1982 s. 710:Förelagd och godkänd
ordningsbot utgjorde gemensam påföljd för
två förseelser. När resningsgrund sedermera
konstaterats föreligga beträffande den ena
förseelsen har föreläggandet i dess helhet
undanröjts.
NJA 1983 s. 517:Efter det att tilltalad genom
sedermera lagakraftvunnen dom ådömts
gemensam påföljd för flera brott, har grund
för resning befunnits föreligga beträffande
några av brotten. Resning har beviljats såvitt
gäller dels frågorna huruvida den tilltalade
gjort sig skyldig till sistnämnda brott dels
frågan om påföljd för den med domen avsedda
brottsligheten.
NJA 1985 s. 649:En regementschef meddelade
beslut om disciplinhot i ett fall som inte
omfattades av den militära
bestraffningsrätten. Fråga huruvida felet utgör
resningsgrund eller domvilla.
NJA 1989 s. 622:En person dömdes för
misshandel till fängelse. Enligt vad som
framgick i brottmålet var han 18 år när han
begick brottet. I resningsärende framkom att
han i själva verket bara var 16 år när brottet
begicks. Med hänsyn till bestämmelserna i 30
kap 5 § 1 och 2 st BrB har skäl för resning
enligt 58 kap 2 § 4 RB ansetts föreligga.
NJA 1996 s. 471:Resning. H dömdes för
bokföringsbrott bestående i att han helt
underlåtit att bokföra affärshändelser och
bevara räkenskapsmaterial. Sedan domen
vunnit laga kraft återfanns
bokföringsmaterial. Riksåklagaren har gjort
gällande att detta material var behäftat med
lika allvarliga brister som om ingen bokföring
skett, och att H sannolikt ändå skulle kunna
ådömas ansvar för bokföringsbrott efter en
åtalsjustering. Synnerliga skäl att på nytt
pröva frågan om H:s skuld i förevarande
hänseende har ansetts föreligga. Resning har
därför beviljats enligt 58 kap 2 § 4 RB.
NJA 1983 s. 893:N har dragit ett bloss på en
med cannabis stoppad pipa som
tillhandahållits av en kamrat. Den befattning N
tagit med narkotikan i anslutning till
konsumtionen har i godkänt strafföreläggande
för narkotikaförseelse bedömts som innehav
av narkotika. Vid prövning av ansökan om
resning har HD visserligen ansett övervägande
skäl tala för ståndpunkten att handhavande av
narkotika i direkt anslutning till konsumtion
inte utgör innehav i narkotikastrafflagens
mening men funnit en på den motsatta
ståndpunkten grundad rättstillämpning inte
kunna anses uppenbart strida mot lag. 58 kap
2 § 4 RB.
tillämpning av den s k tilläggsregeln i 58 kap 2
§ 4 RB.
NJA 2000 s. 353:En person har genom en
hovrätts dom, som vunnit laga kraft mot
honom dömts för grovt narkotikabrott till
fängelse i två år för befattning med
ecstacytabletter innehållande substansen
MDMA, vilken är klassad som narkotika. Fråga
om resning av domen sedan en annan hovrätt i
ett brottmål rörande andra personers
hantering av samma tabletter funnit att ansvar
kunde ådömas endast för befattning med
amfetamin och fällt till ansvar för
narkotikabrott av normalgraden.
NJA 1988 s. 430:Resning. Omständigheter som
prövats i besvär över strafföreläggande enligt
59 kap 6 § RB har ansetts inte utgöra nya
omständigheter enligt 58 kap 2 § 4 RB.
NJA 2002 s. 619:Resning kan beviljas till
förmån för tilltalad om ny bevisning väcker
allvarligt tvivel om tillämpningen av en
straffmätningsbestämmelse. 58 kap. 2 § 4 RB.
NJA 2011 s. 838:Resningsärende. Betydelsen av
att lång tid (65 år) förflutit sedan de
sakförhållanden inträffade som den tidigare
domen avsåg.
NJA 1991 s. 186:En person dömdes för bl a grov
misshandel till fängelse. Innan
fängelsestraffet börjat verkställas dömdes han
efter en då företagen rättspsykiatrisk
undersökning till sluten psykiatrisk vård för
försök till mord och togs in på vårdanstalt.
Jämlikt grunderna för 58 kap 2 § 4 RB har
resning beviljats såvitt avser den ådömda
fängelsepåföljden
NJA 1989 s. 461:Resning. Sedan A av HovR
dömts för bl a grovt narkotikabrott till
fängelse sex år och börjat avtjäna straffet, har
HD i resningsärende funnit synnerliga skäl
föreligga att på nytt pröva frågan om A:s skuld
och därför beviljat resning jämlikt 58 kap 2 § 4
RB samt föreskrivit att vidare verkställighet av
HovR:ns dom inte fick äga rum förrän målet
mot A slutligen prövats. Med hänvisning till
att A alltjämt fick anses vara på sannolika skäl
misstänkt för grovt narkotikabrott - för vilket
brott inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år - och till att det inte kunde
anses uppenbart att skäl till häktning saknades
har HD i beslutet om resning förordnat att A
skall häktas. - Efter förhandling enligt 24 kap
17 § 4 st RB har HD förordnat att A alltjämt
skall vara häktad.
51 kap. 23a § 1 st 1 p, 58 kap. 3 § 1 st 1 p
Ändringar2

offentlig verksamhet m m ) 1987:1345 (om
ändring i rättegångsbalken (resning i brottmål vid
jäv))
3 §
Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft,
får resning beviljas till men för den tilltalade,
om något sådant förhållande, som avses i 2 §1

eller 3, förelegat och detta kan antas ha
medverkat till att den tilltalade frikänts eller
till att brottet hänförts under en väsentligt
mildare straffbestämmelse än den som borde
ha tillämpats, eller,
om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer
än ett år samt någon omständighet eller bevis,
som inte tidigare har förebringats, åberopas
och dess förebringande sannolikt skulle ha lett
till att den tilltalade dömts för brottet eller till
att detta hänförts under en väsentligt
strängare straffbestämmelse än den som
tillämpats.
Ej må på grund av förhållande, som avses i 2,

resning beviljas, med mindre parten gör sannolikt,
att han icke vid den rätt, som meddelat domen,
eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa
omständigheten eller beviset eller han eljest haft
giltig ursäkt att ej göra det. Lag (1987:1345).
Rättsfall7
NJA 2016 s. 851:Resningsärende. En person
dömdes till sluten ungdomsvård, varvid
domstolarna utgick från att han var 16 år vid
tiden för brottet. Resning har därefter sökts till
nackdel för den tilltalade på den grunden att
han enligt nya uppgifter var 20 år när han
begick brottet och att strängare
påföljdsbestämmelser sannolikt skulle ha
tillämpats, om uppgifterna hade lagts fram i
brottmålet. Resningsbestämmelsen i 58 kap. 3
§ första stycket 2 rättegångsbalken - som tar
sikte på väsentligt strängare
straffbestämmelser - har ansetts inte kunna
utvidgas till att omfatta situationer där det är
en för den tilltalade mindre förmånlig
påföljdsbestämmelse som skulle ha tillämpats
för det fall att de nya omständigheterna eller
bevisen hade lagts fram. Ansökan har därför
avslagits.
NJA 2013 s. 931:Resning. I mål om resning till
nackdel för den tilltalade har åklagaren ansetts
ha haft giltig ursäkt för att inte tidigare
åberopa då kända vittnesuppgifter.
Ettårsfristen för att ansöka om resning på
grund av nya omständigheter eller nya bevis
har inte hindrat att viss sådan bevisning fått
åberopas, trots att den varit äldre än ett år. Det
har ansetts sannolikt att den tilltalade skulle
ha dömts enligt åtalet om de nya
omständigheterna och den nya bevisningen
hade förebringats under rättegången.
NJA 2001 s. 687:Riksåklagaren har ansökt om
resning till nackdel för tilltalad som dömts till
fängelse på livstid. Fråga om betydelsen av
erkännande fem år efter domen.(I) Tillika
fråga om resning av i brottmålet förd
skadeståndstalan.(II)
NJA 2011 s. 254:En tilltalad som erkänt och
dömts för mord har tagit tillbaka sitt
erkännande och pekat ut två frikända
medtilltalade som gärningsmän. Resning har
beviljats till men för de medtilltalade och, med
tillämpning av den s.k. tilläggsregeln, till
förmån för den tilltalade
erkänt gärningen. Det har beaktats bl.a. att den
NJA 2019 s. 438:Synnerliga skäl för
prövningstillstånd när det finns grund för
resning till men för den tilltalade.
resning till nackdel för tilltalad. Fråga dels om
Riksåklagaren haft giltig ursäkt att inte i
brottmålet åberopa bevis som var kända innan
domen vann laga kraft dels om bevis som
blivit kända för Riksåklagaren därefter men
mer än ett år före ansökningen får läggas till
grund för prövningen av resningsfrågan.
58 kap. 10a § 2 st
Ändringar1
Ändrad: SFS 1987:1345 (om ändring i

rättegångsbalken (resning i brottmål vid jäv))
4 §
Den som vill ansöka om resning skall göra
detta skriftligen hos hovrätten, om domen
meddelats av tingsrätt, och i annat fall hos högsta
domstolen.
Ansökan om resning i tvistemål på grund av

något sådant förhållande som avses i 1 § första
stycket 1, 2 eller 3 samt ansökan om resning i
brottmål till men för den tilltalade skall göras inom
ett år från det att sökanden fick kännedom om det
förhållande som ansökningen grundas på.
Åberopas annans brottsliga gärning som grund för
ansökan, får tiden räknas från det dom över
gärningen vann laga kraft. Resning i tvistemål på
grund av något sådant förhållande, som avses i 1 §
första stycket 4, skall sökas inom sex månader från
det att domen vann laga kraft. Lag (1988:1451).
Rättsfall9
NJA 2013 s. 931:Resning. I mål om resning till

nackdel för den tilltalade har åklagaren ansetts
ha haft giltig ursäkt för att inte tidigare
åberopa då kända vittnesuppgifter.
Ettårsfristen för att ansöka om resning på
grund av nya omständigheter eller nya bevis
har inte hindrat att viss sådan bevisning fått
åb t t tt d it äld ä tt å D t
har ansetts sannolikt att den tilltalade skulle
ha dömts enligt åtalet om de nya
omständigheterna och den nya bevisningen
hade förebringats under rättegången.
NJA 2014 s. 103:När en ansökan om resning i
vissa delar tar sikte på frågor som slutligt har
avgjorts av tingsrätten och i andra delar på
frågor som slutligt har avgjorts av hovrätten
samt frågorna har ett sådant direkt faktiskt
och rättsligt samband att en uppdelning
framstår som opraktisk och olämplig, så har
dels ansökningen i dess helhet prövats av
Högsta domstolen, dels vid bifall förordnats
att målet i dess helhet ska tas upp på nytt av
tingsrätten
NJA 2013 s. 42:Ansökan om resning i tvistemål
under åberopande av senare tillkomna domar
från EU-domstolen. Domarna har inte ansetts
utgöra nya omständigheter eller bevis i den
mening som avses i 58 kap. 1 § RB. Kravet i 58
kap. 4 § RB att resning ska sökas inom viss tid
har upprätthållits och ansökan därför avvisats
såsom för sent inkommen såvitt resning sökts
på den grunden att rättstillämpningen
resning till nackdel för tilltalad. Fråga dels om
Riksåklagaren haft giltig ursäkt att inte i
brottmålet åberopa bevis som var kända innan
domen vann laga kraft, dels om bevis som
blivit kända för Riksåklagaren därefter men
mer än ett år före ansökningen får läggas till
grund för prövningen av resningsfrågan.
NJA 1999 s. 229:Underåriga barn har genom
sin moder ansökt om resning i faderskapsmål
under åberopande av att modern ändrat de
uppgifter som hon lämnat i faderskapsmålet.
Fråga om tillämpning av ettårsfristen enligt 58
kap 4 § 2 st RB.
NJA 1985 s. 358:Underårig har genom sin mor
ansökt om resning i mål om faderskap under
åberopande av förhållande som inte förebragts
tidigare (resultatet av ny blodundersökning).
Ansökningen har inkommit till HD mer än ett
år efter det att modern som behörig
ställföreträdare för sökanden erhöll kännedom
om undersökningsresultatet. Hinder har på
grund härav enligt 58 kap 1 § 3 och 4 § 2 st RB
funnits föreligga att uppta ansökningen till
prövning.
NJA 1986 s. 95:Resning. Sedan ett
faderskapsmål avgjorts genom utslag år 1925,
har barnet ansökt om resning under
åberopande att modern lämnat nya uppgifter
om vem hon haft samlag med under
konceptionstiden. Eftersom det inte ansetts
sannolikt att den bevisning som skulle kunna
förebringas i en ny rättegång skulle leda till en
annan utgång, har resningsansökningen
lämnats utan bifall. Dessutom fråga om
utgångspunkt för ettårsfristen enligt 58 kap 4
§ 2 st RB.
Ändringar1
Ändrad: SFS 1988:1451 (om rätten att besluta om

resning m.m.)
5 §
I resningsansökan skall sökanden
uppgiva:
den dom ansökan avser;

det förhållande, varå ansökan grundas, och
skälen för ansökan; samt
de bevis sökanden vill åberopa och vad han vill
styrka med varje särskilt bevis.
Grundas ansökan å förhållande, som avses i 1

§ första stycket 3 eller 3 § första stycket 2, skall
sökanden uppgiva anledningen till att
omständigheten eller beviset ej åberopats i
rättegången.
Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad

av sökanden eller hans ombud.
Vid ansökan skola i huvudskrift eller styrkt

avskrift fogas de skriftliga bevis sökanden
åberopar.
58 kap. 12 § 3 st, 58 kap. 10a § 2 st

13 § 3 st Lag (2008:879) om europeiskt
6a § Lag (2008:1038) om europeiskt
småmålsförfarande
6 §
Om resningsansökan inte avvisas, skall
den tillsammans med därvid fogade handlingar
delges motparten. Gäller ansökningen resning i mål
där åklagaren är motpart får den dock översändas
till åklagaren utan delgivning. Motparten skall
samtidigt föreläggas att inkomma med skriftlig
förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får den
dock avslås omedelbart.
Om prövning av ansökningen sker i hovrätt

tillämpas 52 kap.8- 12 §§. Om ansökningen tas upp
omedelbart av Högsta domstolen, tillämpas 56
kap.8, 9 och 11 §§.
Rätten får förordna att, till dess annat

föreskrivs, vidare åtgärder för verkställighet av
domen inte skall äga rum. Lag (1999:84).
Prop. 1998/99:37: Ändringen i första stycket
överensstämmer i sak med den i 52 kap. 7 §.
Rättsfall6
NJA 1998 s. 320:En polismyndighet ansökte i

HD om resning till förmån för en bilägare som
ålagts betalningsansvar för felparkering enligt
en lokal trafikföreskrift. Som grund för
ansökningen anfördes att föreskriften upphört
att gälla vid tiden för parkeringen. HD har utan
föregående kommunikation med bilägaren
beviljat resning och undanröjt
betalningsansvaret.
NJA 1989 s. 382:Sedan den tilltalade återkallat
fullföljd vadetalan mot en tingsrättsdom,
varigenom han dömts till fängelse, har han i
HD anfört besvär mot avskrivningsbeslutet.
Beslutet att inhibera verkställighet av
fängelsestraffet har ansetts kunna meddelas i
besvärsmålet.
NJA 1993 s. 321:Sedan en person av HovR
dömts till fängelse för försök till grovt rån och
börjat avtjäna straffet, har HD i
resningsärende funnit synnerliga skäl
föreligga för att skuldfrågan skulle prövas på
nytt och till följd härav beviljat resning enligt
58 kap 2 § 4 RB. Med hänvisning till att den
dömde alltjämt fick anses vara på sannolika
skäl misstänkt för brottet och till att
häktningsskäl förelåg har HD ej funnit skäl att
inhibera verkställigheten av HovR:ns dom.
NJA 1989 s. 461:Resning. Sedan A av HovR
dömts för bl a grovt narkotikabrott till
fängelse sex år och börjat avtjäna straffet, har
HD i resningsärende funnit synnerliga skäl
föreligga att på nytt pröva frågan om A:s skuld
och därför beviljat resning jämlikt 58 kap 2 § 4
RB samt föreskrivit att vidare verkställighet av
HovR:ns dom inte fick äga rum förrän målet
mot A slutligen prövats. Med hänvisning till
att A alltjämt fick anses vara på sannolika skäl
misstänkt för grovt narkotikabrott - för vilket
brott inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år - och till att det inte kunde
anses uppenbart att skäl till häktning saknades
har HD i beslutet om resning förordnat att A
skall häktas. - Efter förhandling enligt 24 kap
17 § 4 st RB har HD förordnat att A alltjämt
skall vara häktad.
NJA 1998 s. 746:Bestämmelsen i 58 kap 6 § 3 st
RB angående förordnande i ett resningsärende
om inhibition av verkställighet har ansetts
analogt tillämplig i fall då någon har
meddelats näringsförbud.
NJA 1999 s. 601:I ärende om resning avseende
beslut om försättande i konkurs har med stöd
av 58 kap 6 § 3 st RB föreskrivits att
förvaltaren i konkursen inte fick försälja boets
egendom i andra fall än som anges i 8 kap 3 §
konkurslagen.
58 kap. 12 § 3 st
Ändringar3
Ändrad: SFS 1996:157 (Antalet ledamöter i Högsta

domstolen och Regeringsrätten m m ) 1999:84
(Ändringar i rättegångsbalken hovrättsfrågor
m.m), 1988:1451 (om rätten att besluta om resning
m.m.)
6 a §
Åklagaren ska återuppta en
förundersökning om det i en ansökan om resning
åberopas eller om det på annat sätt kommer fram
en omständighet eller ett bevis som inte tidigare
lagts fram och det är sannolikt att omständigheten
eller beviset utgör grund för resning.
Förundersökningen ska dock inte återupptas om
det saknas behov av utredningsåtgärder.
Om förundersökningen inte är avslutad ska

åklagaren under de förutsättningar som anges i
första stycket, i stället besluta att
förundersökningen även ska avse frågan om den
tidigare tilltalades delaktighet i brottet. Lag
(2012:659).
Prop. 2011/12:156: I första stycket regleras

förutsättningarna för att återuppta en
förundersökning i syfte att utreda om det finns
grund för resning. En första förutsättning är att det
i en ansökan om resning åberopas, eller på annat
sätt kommer fram, omständighet eller bevis som
inte tidigare lagts fram. Återupptagande av en
förundersökning i syfte att utreda om det finns
grund för resning kan t.ex. initieras genom att den
dömde åberopar nytt material i en ansökan om
resning som ges in till domstol. I de ...
58 kap. 6b §, 21 kap. 3b § 1 st 1 p, 58 kap. 8a § 2

st
Ändringar1
Införd: SFS 2012:659 (Resningsförfarandet i
6 b §
I ett ärende om resning får rätten
förelägga åklagaren att vidta en viss
utredningsåtgärd, om det enligt 6 a § finns
förutsättningar att återuppta förundersökningen
eller besluta att en pågående förundersökning även
ska avse frågan om den tidigare tilltalades
delaktighet i brottet. Lag (2012:659).
Prop. 2011/12:156: Av paragrafen framgår att rätten
får förelägga åklagaren att vidta en viss
utredningsåtgärd, om det enligt 6 a § finns
förutsättningar att återuppta förundersökningen
eller besluta att en pågående förundersökning även
ska avse frågan om den tidigare tilltalades
delaktighet i brottet. Möjligheten att förelägga
åklagaren är tänkt att komma i fråga framför allt
om utredningsåtgärden är av sådant slag att den
resningssökande inte själv kan företa den, t.ex. en
rättsmedicinsk åtgärd, eller om det nya ...
Ändringar1
7 §
Beviljas resning, skall rätten samtidigt
förordna att målet åter skall tas upp vid den
domstol, som sist dömt i målet. Om resning beviljas
i tvistemål eller i brottmål till den tilltalades
förmån och saken är uppenbar, får rätten dock
omedelbart ändra domen.
Uteblir sökanden, när målet på nytt tas upp

vid en förhandling, skall resningen anses förfallen.
Om motparten uteblir, får målet ändå avgöras.
Kallelserna skall innehålla en upplysning om dessa
regler. Vad som sägs i detta stycke gäller inte i fråga
om åklagaren. Lag (1988:1451).
Rättsfall8

NJA 2014 s. 103:När en ansökan om resning i
vissa delar tar sikte på frågor som slutligt har
avgjorts av tingsrätten och i andra delar på
frågor som slutligt har avgjorts av hovrätten
samt frågorna har ett sådant direkt faktiskt
och rättsligt samband att en uppdelning
framstår som opraktisk och olämplig, så har
dels ansökningen i dess helhet prövats av
Högsta domstolen, dels vid bifall förordnats
att målet i dess helhet ska tas upp på nytt av
tingsrätten.
NJA 2008 s. 848:Resningsärende. I ärendet
uppkommer frågor a) om
resningsansökningen kan tas upp till prövning
utan hinder av att en tidigare resningsansökan
avseende samma dom har avslagits; i det nya
ärendet påstår sökanden att den
domen uppenbart strider mot lag i ett
hänseende som han åberopat även i det första
ärendet, b) om riskfyllda affärstransaktioner
kan utgöra avhändande av egendom enligt
straffbestämmelsen om oredlighet mot
borgenärer, och c) om förutsättningarna för
att Högsta domstolen skall kunna omedelbart
ändra en brottmålsdom, när resning beviljas
till den tilltalades förmån därför att den
domen uppenbart strider mot lag.
NJA 2015 s. 882:Resning har beviljats i ett mål
som sist har avgjorts av Högsta domstolen.
Med hänvisning till instansordningen har det i
resningsärendet förordnats att målet ska tas
upp i hovrätten.
NJA 2003 s. 141:Förutsättningar för resning på
grund av rättstillämpning som uppenbart
strider mot lag har i visst fall ansetts föreligga
vid underlåtelse att vid fängelsedom förordna
om tillgodoräknande av tid för
frihetsberövande som har ägt rum utomlands.
NJA 1996 s. 305:När domstol meddelat beslut
om näringsförbud och enligt 18 § lagen
(1986:436) om näringsförbud fastställt viss tid
för avveckling av näringsverksamhet, skall
denna avvecklingstid inte medräknas vid
fastställande av den enligt 5 § samma lag
tillåtna längsta tiden för näringsförbudet.
8 §
Avvisas eller avslås en resningsansökan,
får sökanden åläggas att ersätta motparten eller,
om åklagaren är motpart, staten kostnaderna i
resningsärendet. Har resning sökts av åklagaren,
får kostnaderna utgå av allmänna medel. Bifalls
ansökningen, skall kostnadsfrågan prövas i
samband med målet efter dess återupptagande. Lag
(1988:1451).
Rättsfall4
NJA 1989 s. 258:I handling som upprättats

över arrendesyn har intagits felaktig
klanderhänvisning. I ärende om återställande
av försutten tid har ansetts att synemännen ej
äger utfärda ändrad hänvisning med verkan
att ny klanderfrist börjar löpa. När försutten
tid återställts för klander av arrendesyn, mot
vilken klandertalan skolat anföras hos
arrendenämnd i egenskap av skiljenämnd, har
det enligt grunderna för 58 kap 8 och 12 §§ RB
ansetts ankomma på arrendenämnden att i
skiljeförfarandet pröva frågan om kostnaderna
å ärendet i HD. 58 kap 8, 11 och 12 §§ RB, 9 kap
26 § 4 st och 28 § 1 st JB, 24 § lagen (1929:145)
om skiljemän.
RH 2018:27:Hyresnämndsmål. Hovrätten
konstaterar inledningsvis att den
omständigheten att hyresgästerna avhysts
från prövningslägenheten och att den numera
är upplåten till en ny hyresgäst inte utgör
hinder mot att hovrätten prövar
hyresgästernas klagan över domvilla. Vidare
konstaterar hovrätten att förutsättningar för
kungörelsedelgivning inte förelegat och att
målet därför ska återförvisas till
hyresnämnden för fortsatt behandling.
Slutligen finner hovrätten att i ett mål om
domvilla fördelningen av rättegångskostnader
ska ske enligt huvudregeln i 12 kap. 73 §
jordabalken, dvs. att parterna själva ska svara
för sina egna kostnader.
58 kap. 12 § 3 st, 58 kap. 10a § 2 st
Ändringar1
Ändrad: SFS 1988:1451 (om rätten att besluta om

resning m.m.)
8 a §
Om en offentlig försvarare har
förordnats enligt 21 kap. 3 b § och det inte ges in
någon resningsansökan till domstol, får den
tidigare tilltalade åläggas att ersätta staten för det
som har betalats av allmänna medel i ersättning till
försvararen.
Om en åtgärd som avses i 6 a § har vidtagits i

syfte att utreda om det finns grund för resning till
men för den tidigare tilltalade och det inte ges in
någon resningsansökan till domstol, får den
tidigare tilltalade tillerkännas ersättning av
allmänna medel för sådana skäliga kostnader som
avses i 31 kap. 2 §.
Frågan om ersättning för kostnader enligt

första och andra styckena prövas av den domstol
som enligt 4 § första stycket är behörig att pröva
resningsansökan Lag (2012:659)
Ändringar1

9 §
Avser dom i brottmål även annat än
ansvar, gälle beträffande resning i denna del av
målet vad om resning i tvistemål är stadgat;
beviljas resning i ansvarsfrågan, må dock utan
hinder av vad sålunda är föreskrivet resning
samtidigt beviljas även i målet i övrigt.
Rättsfall3

åföljd k ll kä S d fö
resning till nackdel för tilltalad som dömts till
fängelse på livstid. Fråga om betydelsen av
erkännande fem år efter domen.(I) Tillika
fråga om resning av i brottmålet förd
skadeståndstalan.(II)
58 kap. 10 §
10 §
Vad i 1-9 §§ är stadgat om dom äge
motsvarande tillämpning beträffande rättens
beslut.
Rättsfall7
NJA 2012 s. 169:Ett interimistiskt beslut i ett

mål om barns boende kan inte bli föremål för
resning.
rättegången om beslag.
rättegången om kvarstad.
NJA 1992 s. 420:Interimistiskt beslut i mål om
umgänge med barn kan inte bli föremål för
resning.
NJA 2012 s. 824:Ett tillfälligt näringsförbud
kan inte bli föremål för resning eller klagan
över domvilla.
NJA 1982 s. 328:Resning. En företagare har
försatts i konkurs på ansökan av staten, som
till stöd för ansökningen hade åberopat
skattefordringar enligt av LSt:n meddelade,
icke lagakraftvunna beslut. Sedan länsrätten
undanröjt Lst:ns beslut genom dom som
vunnit laga kraft och därigenom blivit utrett
att staten ej ägde den fordran som låg till
grund för konkursansökningen, har resning
beviljats i konkursmålet och konkursbeslutet
upphävts.
10 a §
Om talan mot avgörande av annan
myndighet än tingsrätt skulle ha fullföljts i
tingsrätt eller hovrätt, görs ansökan om resning i
ärendet skriftligen hos hovrätten. Detsamma gäller
ärende som avgjorts genom godkännande av
strafföreläggande eller godkännande av
Beträffande sådan ansökan som gjorts enligt

första stycket tillämpas 1--3 §§, 4 § andra stycket
och 5--8 §§. Lag (1988:1451).
Rättsfall5
NJA 1993 s. 607:Ansökan om resning avseende
ansetts böra prövas i HovR, oaktat HovR:n
tidigare ogillat besvär över ordningsboten.
försutten tid för att hos arrendenämnd i dess
egenskap av skiljenämnd anföra klander mot
syn i arrendeförhållande har ansetts skola
prövas av hovrätt.
NJA 1993 s. 679:Fråga, vid beräkningen av det
utmätningsfria beloppet vid löneutmätning,
om hänsyn skall tas till gäldenärens
merkostnad för s k koshermat. 7 kap 4 och 8 §
UB.
NJA 2010 s. 110:I avsaknad av stöd i lag för
annan ordning har det ansetts ankomma på
Högsta domstolen att pröva ansökan om
återställande av försutten tid för överklagande
till länsstyrelsen av kommunal nämnds beslut
angående inrättande av en enskild
avloppsanläggning.
NJA 1993 s. 427:Ansökningar om resning och
återställande av försutten tid samt
domvillobesvär avseende
kronofogdemyndighets utslag i mål om
betalningsföreläggande har ansetts böra
58 kap. 13 §
21 kap. 14 § Sjölag (1994:1009)
Sjölag (1891:35 s.1)
Ändringar1

resning m.m.)
11 §
Har någon försuttit den tid som gäller för
överklagande av dom eller beslut eller för ansökan
om återvinning eller återupptagande, och hade han
laga förfall, får på ansökan av honom den försuttna
tiden återställas. Lag (1994:1034).
Rättsfall53
NJA 1981 s. 266:I 12 kap 49 § 1 och 3 st JB

föreskriven tid för hänskjutande av tvist om
förlängning av hyresavtal till hyresnämnden
har ansetts lagligen inte kunna återställas.
26 § 4 st och 28 § 1 st JB, 24 § lagen (1929:145)
om skiljemän.
NJA 2008 s. 871:Sista dagen för ansökan
skickade en advokat enligt egen uppgift per fax
en ansökan till hovrätten att ett mål skulle
återupptas. Någon bevisning till stöd för att
faxmeddelandet skickats förebringades inte.
Återställande av försutten tid har vägrats.
Omständigheterna har i ett visst fall inte varit
sådana att sökandens påstående att han inte
fick del av domen under överklagandetiden ska
ifrågasättas. Sökanden har därmed haft laga
förfall för sin underlåtenhet att i tid överklaga
domen. Den försuttna tiden har därför
återställts. (Jfr NJA 2012 s. 435).
NJA 1983 s. 783:I mål om återställande av
försutten tid har fråga uppkommit om
utgångspunkten för beräkning av tiden för
besvär över ett beslut om avslag på inteckning
enligt lagen (1966:454) om
företagsinteckning.
Fråga om förutsättningar för
kungörelsedelgivning vid hyresnämnd. Även
fråga vid bestämmande av ersättning till
rättshjälpsbiträde när en ansökan om
rättshjälp skulle anses vara gjord.
försutten tid. Tiden för fullföljande av talan
mot dom i äktenskapsmål har återställts utom
såvitt genom domen dömts till
äktenskapsskillnad.
MÖD 2019:14:Återställande av försutten tid --
--- I ett ansökningsmål har mark- och
miljödomstolens dom kommit fram till en av
parterna mindre än en vecka innan
överklagandefristen gick ut. Trots att 22 kap.
21 § tredje stycket miljöbalken föreskriver att
domstolens skyldighet att underrätta parterna
om innehållet i domen ska anses fullgjord
genom att domen hålls tillgänglig hos
aktförvararen har MÖD funnit att parten haft
laga förfall för sin underlåtenhet att överklaga
domen i rätt tid.
försutten tid för att överklaga en dom i
brottmål. Fråga om det finns anledning att
ändra rätts-grundsatsen om att fel och
försummelse av försvarare ska tillräknas den
tilltalade. Tillräckligt starka skäl har inte
ansetts föreligga.
En part som fått en ofullständig
överklagandehänvisning har inte vidtagit
någon åtgärd för att skaffa sig kompletterande
information. Giltig ursäkt för underlåtenhet
att överklaga i rätt tid har inte ansetts
föreligga.
Ett vitesföreläggande har ansetts som ett
föreläggande för en part att fullgöra något
personligen. Delgivning kunde därför inte ske
med ombudet, och parten hade inte anledning
att förlita sig på att ombudet skulle
informeras. Laga förfall att överklaga
föreläggandet i rätt tid har ansetts inte
föreligga.
domstol
NJA 1996 s. 342:Till part, som inte är
svensktalande och som är bosatt på
Madagaskar, har expedierats HovR:s slutliga
beslut avfattat på svenska utan översättning.
Laga förfall har ansetts föreligga för
underlåtenhet att i rätt tid överklaga beslutet.
NJA 1997 s. 820:Återställande av försutten tid
har beviljats i fall då en försändelse med ett
överklagande har poststämplats en fredag
men inte kommit in till HovR:n på annan ort
förrän påföljande tisdag, en dag för sent.
RH 1995:71:Fråga om en avsändare kunnat
räkna med att hans försändelse skulle bli
föremål för postbehandling och avskiljande för
mottagarens räkning i rätt tid
RH 2000:6:Ansökan om återställande av
försutten tid för överklagande av tingsrätts
dom har bifallits på den grunden att
tingsrätten åsidosatt sin skyldighet att
expediera domen till målsägande, som var
part, och denne inte fått del av domen inom
överklagandetiden.
NJA 2014 s. 267:Frågor rörande
sakägarställning vid ansökan om återställande
av försutten tid för överklagande av bygglov.
försutten tid i ett fall där en
överklagandeskrift avseende ett mål om
bevakning i konkurs inte kommit in till
HovR:n trots att den enligt uppgift av den
överklagande partens advokat postats i god tid
före klagotidens utgång.
Fråga huruvida aktiebolag i behörig ordning
kallats till förhandling vid vilken bolagets
skyldighet att träda i likvidation prövats. 13
kap 5 § aktiebolagslagen (1975:1385).
RH 2011:12:Fråga om återställande av
försutten tid när försvarare av misstag inte
överklagat.
överklagandeskrift inte kommit in till
tingsrätten, trots att den enligt uppgift av en
biträdande jurist på en advokatbyrå postats i
god tid före klagotidens utgång.
NJA 1989 s. 109:I arrendeavtal hade intagits
skiljeklausul, enligt vilken arrendenämnd
utsetts till skiljenämnd. Sedan avträdessyn
förrättats på de arrenderade fastigheterna,
klandrade jordägaren synen genom ansökan
som inkom till arrendenämnden inom
klandertiden men delgavs arrendatorn först
efter dennas utgång. I ärende om återställande
av försutten tid har med hänsyn till regeln i 27
§ 1 st lagen (1929:145) om skiljemän ansetts
att klandertalan väckts för sent. Fristen har
ansetts kunna bli föremål för återställande av
försutten tid och ansökan härom har bifallits
med hänsyn till att klanderhänvisningen i
synehandlingen varit missvisande.
NJA 2001 s. 727:Sista dag för överklagande av
ett Hovrättsbeslut var enligt lag den 30
december samma år som beslutet meddelades.
I fullföljdshänvisningen angavs emellertid det
påföljande året. Med hänsyn till att parten
företrätts av advokat har laga förfall för
underlåtenhet att i rätt tid överklaga beslutet
inte ansetts föreligga.
RH 2008:47:Frist för väckande av talan enligt
7 kap. 4 § andra stycket ärvdabalken om
laglottskränkning har inte ansetts kunna bli
föremål för återställande av försutten tid.
NJA 1997 s. 147:Frist för talan om rättelse av
debiteringslängd enligt 46 § lagen (1973:1150)
om förvaltning av samfälligheter har ansetts
inte kunna bli föremål för återställande av
försutten tid.
ej medgivits när tilltalad som valt att utebli
från huvudförhandlingen underlåtit att i god
tid före utgången av överklagandetiden själv
skaffa sig kännedom om utgången i målet.
NJA 2013 s. 362:I ett mål där det inte i förväg
sändes ut någon underrättelse om när
avgörandet skulle meddelas har den sökandes
handlande i samband med tidigare
delgivningsförsök ansetts tala mot hans
påstående att han inte mottagit avgörandet.
Hans ansökan om återställande av försutten
tid har därför avslagits. (Jfr NJA 2012 s. 435.)
En klagande som i enlighet med hovrättens
blankett för underrättelse om förenklad
delgivning informerade domstolen om en
kommande semesterresa fick inte besked om
att målet kunde komma att avgöras under
bortovaron. Hovrätten avgjorde därefter målet
vid en tidpunkt som medförde att
överklagandetiden hade löpt ut när klaganden
återkom från semestern. Klaganden har
ansetts haft fog att utgå från att beslutet inte
skulle meddelas vid en sådan tidpunkt och har
därför haft giltig ursäkt att inte i rätt tid
överklaga hovrättens beslut.
försutten tid i ett fall där sista dag för
överklagande angivits till en dag som låg före
den dag då beslutet meddelades.
försutten tid. Det har ansetts inte åligga en
HovR att översätta sitt slutliga beslut i en
förmögenhetsrättslig tvist mellan ett svenskt
och ett utländskt kommersiellt bolag. Det
utländska bolaget har därför inte haft laga
förfall för sin underlåtenhet att inom
föreskriven tid överklaga HovRens beslut.
NJA 1984 s. 687:Sedan den dömde vädjat mot
dom i brottmål avvisades vadetalan av HovR:n.
Anförda besvär över avvisningsbeslutet kom
för sent in till HovR:n. Poststämpeln på
försändelsen var oläslig. I ärende om
återställande av försutten tid har med hänsyn
bl a härtill och till målets art den dömdes
uppgift om när försändelsen postades ansetts
få godtas.
har beviljats i fall då lantmäterimyndighet
skickat underrättelse om inställande av
förrättning endast till sakägaren och alltså
inte till dennes ombud.
Sökanden har påstått att han vid ett personligt
besök i hovrätten lämnat ett överklagande till
befattningshavare i domstolens reception. Det
har ansetts att han inte enbart genom detta
påstående har gjort sannolikt att
överklagandet har kommit in till domstolen i
rätt tid
Sökanden har inte ansetts ha gjort sannolikt
att ett överklagande har kommit in till
domstolen i rätt tid enbart därför att
överklagandet inom överklagandefristen
skickats med e-post med domstolens e-
postadress korrekt angiven.
försutten tid i ett fall där en HovR:s beslut,
trots att det enligt dagboksbladet hade
expedierats till parterna samma dag som det
meddelades, inte enligt uppgift från den ena
partens ombud, som var advokat, kommit
fram till denne.
RH 2009:9:Återställande av försutten tid. En
offentlig försvarare glömde att för den
tilltalade överklaga en fällande dom till
hovrätten. Omständigheterna - särskilt det
utdömda fängelsestraffets längd - ansågs vara
sådana att den tilltalade haft giltig ursäkt för
sin underlåtenhet att överklaga i rätt tid.
har beviljats i fall då en revisionsinlaga postats
och postbehandlats en måndag men inte
kommit in till HovR:n på annan ort förrän
påföljande torsdag, vilket var en dag efter
fullföljdstidens utgång.
I ärende om förklaring enligt 6 § namnlagen
(1982:670) har den förälder vars namn barnet
bar inte hörts och inte heller underrättats om
TR:ns beslut. Fråga om föräldern haft laga
förfall för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja
talan mot beslutet.
försutten tid. Aktiebolag är part i tvistemål.
TR:n har expedierat dom till ställföreträdare
för bolaget under dennes bostadsadress. Då
TR:n tidigare i målet sänt alla försändelser till
bolaget under bolagets adress, har laga förfall
ansetts föreligga för bolagets underlåtenhet
att i rätt tid fullfölja talan.
inte medgetts när ett ombud inte vidtagit
tillräckliga åtgärder för att förvissa sig om att
han under sin semester kunde få del av ett
kommande beslut från tingsrätten.
tidpunkt för meddelande av dom, åligger det
NJA 2003 s. 127:Sista dag för överklagande av
ett hovrättsbeslut har angetts till en dag som
låg före den dag då beslutet meddelades.
Ansökan om återställande av försutten tid för
överklagande av beslutet har avslagits i ett fall
där parten företrätts av juridiskt skolat ombud
NJA 1983 s. 683:Vid sammanträde under
förrättning för fastighetsbildning
tillkännagavs att avslutningsbeslut skulle
meddelas viss senare dag "om ej tillstötande
skäl uppkommer". Sedan beslut meddelats
angivna dag, ansökte en sakägare om
återställande av försutten tid för fullföljd av
talan mot beslutet. Ansökningen har bifallits,
eftersom sakägaren med hänsyn till
omständigheterna ansetts inte ha saknat fog
för antagande att beslut inte var att förvänta
på den utsatta dagen.
försutten tid. Laga förfall har ansetts föreligga
då en person som dömts i ett brottmål fått
biträde av en frivårdsinspektör med att
överklaga domen men frivårdsinspektören
räknat fel på överklagandetiden, vilket
medfört att överklagandet inkommit för sent.
NJA 1998 s. 533:En advokat lämnade enligt
egen uppgift ett överklagande för
postbefordran tre dagar före
överklagandetidens utgång. Att så skulle ha
skett motsades emellertid av att försändelsen
poststämplats dagen före den sista dagen för
överklagande. Överklagandet kom in till
överrätten en dag för sent. Återställande av
försutten tid har vägrats.
NJA 1989 s. 313:I ett fall då fullföljdstiden gick
ut den 30 december har oaktat fråga var om
postbefordran under dagarna mellan jul och
nyår - återställande av försutten tid beviljats
när fullföljdsinlagan postats den 28 december i
sådan tid att den kunnat postbehandlas
samma dag.
2012 s. 435.)
RH 1995:5:Frist för väckande av talan mot
staten med anledning av beslut enligt 16 §
lönegarantilagen (1992:497) har ansetts
kunna bli föremål för återställande av
försutten tid.
Fråga om laga förfall förelåg när en
tredskodom expedierats till en e-postadress
som inte var lämplig att använda.
När ett mål eller ärende har avgjorts på
handlingarna och en part inte i förväg har
underrättats om när avgörandet skulle
meddelas, ska ett påstående att avgörandet
inte har kommit parten till handa godtas, om
inte omständigheterna talar mot påståendet.
(Målet avgjort av HD i dess helhet och
antecknats i HD:s minnesbok)
överklagandeskrift, som enligt uppgift av den
offentlige försvararen postats genom
advokatbyråns försorg, inte kommit in till
HovR:n.
När ett avgörande har expedierats med e-post
ska ett påstående om att avgörandet inte har
kommit parten till handa godtas. Det gäller
under förutsättning att parten inte i förväg har
underrättats om när avgörandet skulle
meddelas och inte omständigheterna talar
emot påståendet. ( Jfr NJA 2012 s. 435.)
58 kap. 13 §
Ändringar1

m.m.)
12 §
Den som vill ansöka om återställande av
försutten tid för fullföljd av talan i hovrätt eller för
ansökan om återvinning eller återupptagande i
tingsrätt skall göra detta skriftligen hos hovrätten
inom tre veckor från det att förfallet upphörde och
sist inom ett år från det att tiden gick ut.
Ansökan om återställande av försutten tid för

fullföljd av talan i Högsta domstolen eller ansökan
om återvinning eller återupptagande i hovrätt eller
Högsta domstolen görs skriftligen hos högsta
domstolen inom den tid som anges i första stycket.
Beträffande ansökningen tillämpas i 5, 6 och 8

§§. Lag (2009:344).
Rättsfall8
26 § 4 st och 28 § 1 st JB, 24 § lagen (1929:145)
om skiljemän.
NJA 1987 s. 455:Fråga huruvida den i 58 kap 12
§ RB föreskrivna fristen om tre veckor för
ansökan om återställande av försutten tid
skulle - när talan mot TR:ns dom fullföljts
cirka fem månader för sent och därför avvisats
- räknas från den dag då lagakraftägande
beslut om avvisning förelåg.
NJA 2012 s. 139:En domstol kan vid
underlåta att lämna över en ansökan endast
om sökanden har något att invända mot detta
eller om det finns något annat skäl mot att
ansökan överlämnas Bestämmelsen har
ansetts analogiskt tillämplig vid ansökan om
återställande av försutten tid.
försutten tid. Det har ansetts inte åligga en
HovR att översätta sitt slutliga beslut i en
förmögenhetsrättslig tvist mellan ett svenskt
och ett utländskt kommersiellt bolag. Det
utländska bolaget har därför inte haft laga
förfall för sin underlåtenhet att inom
föreskriven tid överklaga HovRens beslut.
försutten tid. När talan mot TR:s dom fullföljts
för sent och därför avvisats, har den i 58 kap 12
§ RB föreskrivna fristen om tre veckor för
ansökan om återställande av försutten tid
ansetts böra räknas från den dag då
lagakraftägande beslut om avvisning
föreligger, om ej omständigheterna är sådana
att klara skäl talar däremot.
MÖD 2000:15:Återställande av försutten tid--
---Ideell förening har bedömts kunna
uppträda i miljödomstol som ombud för
sakägare i mål som inletts vid en
förvaltningsmyndighet. Miljööverdomstolen
(MÖD) återställde försutten tid för sakägarna,
vars talan hade avvisats på formella grunder.
MÖD uttalade att vid tolkningen av de
processuella bestämmelserna i miljömål ska
stor vikt läggas vid att allmänhetens möjlighet
att föra talan i domstol underlättas
försutten tid. Ansökan inkom till
regeringsrätten inom den i 58 kap 12 § RB
föreskrivna fristen om tre veckor men
tillställdes HD först efter fristens utgång.
Ansökningen har avvisats.
NJA 2015 s. 82:En ansökan om återställande av
försutten tid har avvisats av hovrätten i stället
för att med tillämpning av 10 kap. 20 a §
rättegångsbalken överlämnas till Högsta
domstolen, som var behörig domstol. En ny
ansökan gavs därefter in till Högsta domstolen
inom den frist som gällde för överklagande av
avvisningsbeslutet. Den nya ansökan har
ansetts ha kommit in till Högsta domstolen
samma dag som den kom in till hovrätten.
35 § 2 st, 35 § Lag (1988:97) om förfarandet

hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna
och domstolarna under krig eller krigsfara
m.m.
Ändringar2
Ändrad: SFS 2009:344 (Sammansättningsreglerna
för Högsta domstolen och Regeringsrätten),
1988:1451 (om rätten att besluta om resning m.m.)
13 §
Ansökan om återställande av försutten
tid för fullföljd av talan i tingsrätt eller hovrätt mot
sådant avgörande som avses i 10 a § görs skriftligen
hos hovrätten. Beträffande sådan ansökan
tillämpas 11 § och 12 § första och tredje styckena.
Lag (1988:1451).
Rättsfall4
försutten tid för att hos arrendenämnd i dess
egenskap av skiljenämnd anföra klander mot
syn i arrendeförhållande har ansetts skola
NJA 1993 s. 679:Fråga, vid beräkningen av det
utmätningsfria beloppet vid löneutmätning,
om hänsyn skall tas till gäldenärens
merkostnad för s k koshermat. 7 kap 4 och 8 §
UB.
NJA 2010 s. 110:I avsaknad av stöd i lag för
annan ordning har det ansetts ankomma på
Högsta domstolen att pröva ansökan om
återställande av försutten tid för överklagande
till länsstyrelsen av kommunal nämnds beslut
angående inrättande av en enskild
avloppsanläggning.
NJA 1993 s. 427:Ansökningar om resning och
återställande av försutten tid samt
domvillobesvär avseende
kronofogdemyndighets utslag i mål om
betalningsföreläggande har ansetts böra
21 kap. 14 § Sjölag (1994:1009)

18 kap. 20 § 2 st Utsökningsbalk (1981:774)
Sjölag (1891:35 s.1)
Ändringar1

resning m.m.)
14 §
Vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut i
fråga om resning eller återställande av försutten tid
gäller vad som sägs i 54 och 56 kap. om fullföljd av
talan mot beslut i mål eller ärende, som väckts vid
tingsrätt. Lag (1988:1451).
Ändringar1

resning m.m.)
59 Kap. Om klagan över

domvilla m.m.
Rättsfall1
NJA 2001 s. 593:Före ett beslut om

fastighetsreglering utreddes inte närmare om
en inskriven rätt att ta grus på en av de berörda
fastigheterna ännu bestod. Eftersom det inte
var uppenbart att ett antal personer som
påstod sig vara innehavare av rättigheten
saknat ställning som sakägare, har ansetts att
domvilla som avses i 59 kap 1 § första stycket 2
rättegångsbalken förekommit. Enligt
grunderna för 59 kap 3 § tredje stycket och 4 §
rättegångsbalken har dock förordnats om ny
handläggning hos lantmäterimyndigheten
endast beträffande frågan om rätt till grustäkt.
21 kap. 14 § Sjölag (1994:1009)
18 kap. 20 § Utsökningsbalk (1981:774)
Sjölag (1891:35 s.1)
1 § 2 st Lag (2006:502) med vissa
bestämmelser om förhandsavgörande från
Europeiska unionens domstol
Ändringar2

m.m.), 1989:656 (om ändringar i rättegångsbalken
m. m.)
1 §
Dom som vunnit laga kraft skall efter
klagan av den vars rätt domen rör på grund av
domvilla undanröjas,
om målet har tagits upp trots att det har

förelegat ett rättegångshinder, som högre rätt
haft att beakta självmant vid ett överklagande,
om domen givits mot någon, som inte har
varit rätteligen stämd och inte heller har fört
talan i målet, eller genom domen någon, som
inte har varit part i målet, lider förfång,
om domen är så oklar eller ofullständig att det
inte framgår av den, hur rätten har dömt i
saken eller
om det i rättegången förekommit något annat
grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat
på målets utgång.
Klagan över domvilla enligt första stycket 4

som grundas på en omständighet som inte tidigare
har åberopats i målet skall avvisas, om klaganden
inte gör sannolikt att han har varit förhindrad att
åberopa omständigheten i rättegången eller han
annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Lag
(1994:1034).
Rättsfall61
NJA 2005 s. 642:Sedan en engelsk domstol

förklarat en skiljedom verkställbar, förklarade
Svea hovrätt med stöd av Bryssel I-
förordningen att den engelska domstolens
avgörande var verkställbart i Sverige. Vid
prövning av klagan över domvilla har frågan
om förutsättningar förelåg för hovrätten att
förklara avgörandet verkställbart enligt
förordningen inte ansetts utgöra ett spörsmål
om rättegångshinder utan röra själva saken i
hovrättens ärende.
RH 2000:27:Tingsrätt har dömt en
nämndeman för tjänstefel. Tingsrätten har
ansetts inte ha varit behörig att som första
domstol ta upp målet till prövning.
NJA 1985 s. 649:En regementschef meddelade
beslut om disciplinhot i ett fall som inte
omfattades av den militära
bestraffningsrätten. Fråga huruvida felet utgör
resningsgrund eller domvilla.
NJA 2019 s. 802:Klagan över domvilla. Dom i
dispositivt tvistemål, som grundats på
omständighet som inte åberopats till stöd för
den vinnande partens talan, har undanröjts
och målet har återförvisats.
NJA 2014 s. 578:När tredje man överklagar en
utmätning och gör gällande att egendomen
tillhör honom är gäldenären normalt inte att
anse som motpart i utmätningsärendet.
NJA 1999 s. 62:Lagfartsbeslut har ansetts
kunna angripas genom klagan över domvilla
utan hinder av att beslutets laglighet också
kunde prövas i mål om bättre rätt till fast
egendom.
NJA 2007 s. 145:Klagan över domvilla.
Partrederier har i lagakraftvunnen dom
förpliktats att utge viss ersättning för juridiskt
biträde. När biträdet lämnades var rederierna
upplösta till följd av att verksamheten
upphört Rederierna har då inte ansetts
behöriga att uppträda som parter i målet.
Domen har därför undanröjts på klagan av
enskilda redare.
meddelats.
18 kap. 3 § RB.
NJA 2002 s. 32:Klagan över domvilla. Part som
sökt återvinning mot utslag i mål om
betalningsföreläggande har uteblivit från
huvudförhandling efter att ha meddelat
tingsrätten att han på grund av hustruns
allvarliga sjukdom och kvalificerad
vårdpersonals utevaro inte kunde lämna
hemmet Tingsrätten har meddelat
tredskodom utan att ge parten frist för att
komma in med utredning om påstått laga
förfall. Åtgärden har ansetts vara ett sådant fel
som avses i 59 kap. 1 § 1 st. 4 rättegångsbalken.
(Jfr NJA 1982 s. 775.)
NJA 2018 s. 361:Sedan fel part angetts som
sökande till hyresnämnd i ett ärende enligt
hyresförhandlingslagen har hovrätten tillåtit
partsbyte. Beslutet har ansetts innefatta
domvilla. Även fråga om beräkning av fristen
för att klaga över domvilla.
NJA 2019 s. 629:Klagan över domvilla. En dom
från mark- och miljödomstolen om
upphävande av en detaljplan har undanröjts på
grund av rättegångsfel när en fastighetsägare
och en nyttjanderättshavare, vars intressen
påverkats på ett påtagligt sätt av den av
kommunen antagna planen, inte har fått
tillfälle att yttra sig hos domstolen innan
målet avgjorts.
NJA 2018 s. 631:En miljöorganisation har inte
rätt att ansöka om resning eller att klaga över
domvilla när den inte varit part i det ärende
som ansökan gäller.
MÖD 2003:32:Tillstånd till vattenverksamhet;
nu fråga om provverksamhet-----
Miljödomstolen meddelade tillstånd till
vattenuttag ur en å för infiltration i en ås samt
vattenuttag ur denna. Yrkandet om att få
anlägga fyra bassänger inom
infiltrationsområdet bifölls medan yrkandet
om ytterligare fyra bassänger på annan
fastighet ogillades. Miljööverdomstolen
(MÖD) ändrade tillståndet till att även avse de
senare bassängerna. Domstolen uttalade
däremot vad gäller tvångsrätt att en av
sökanden vid miljödomstolen gjord
framställan om rätt att få ta områdena i
anspråk för bassängerna hade utgjort en
begäran om särskild tvångsrätt enligt 28 kap.
10 § miljöbalken. Eftersom miljödomstolen
inte hade prövat detta yrkande ansåg MÖD att
det förekommit grovt rättegångsfel och
återförvisade frågan till miljödomstolen för
fortsatt behandling.
tillstånd också ska beviljas. Det förhållandet
NJA 1985 s. 292:Sedan beslut av kommun att
utöva förköpsrätt beträffande viss fastighet
anmälts till inskrivningsmyndigheten och
antecknats i fastighetsboken har köparna
anfört domvillobesvär över
inskrivningsmyndighetens beslut. Spörsmål
dels huruvida kommunen i samband med
anmälningen företett bevis att underrättelser
om förköpsbeslutet avsänts till köparen dels -
när så antas vara förhållandet - om betydelsen
av att underrättelserna, vilka köparna erhållit
vid sådan tidpunkt att de kunnat inom
föreskriven frist bestrida förköpsrätten, blivit
sända till dem under annan adress än deras
vanliga. 7 och 15 §§ förköpslagen (1967:868),
19 kap 3 § JB samt 59 kap 1 § RB.
NJA 2002 s. 375:Tingsrättsdomare som av
hovrätten förklarats jävig att handlägga visst
mål har ansetts ej äga rätt till klagan över
domvilla avseende beslutet.
NJA 2016 s. 668:Domvilla. I ett mål om
mäklarprovision har hovrätten underlåtit att
pröva alla de moment som ett bifall till
käromålet förutsatte, eftersom hovrätten inte
hade uppfattat svarandens invändningar i
dessa delar. Detta har ansetts utgöra domvilla.
gentemot käranden som har prövats av TR:n,
RH 1998:3:Fråga om förutsättningar för
undanröjande av en i dom stadfäst förlikning.
NJA 1982 s. 414:Domvillobesvär. Genom utslag
i handräckningsmål har en person förpliktats
att utlämna vissa varor till ett aktiebolag med
angiven firma. Den angivna firman var
emellertid inte införd i aktiebolagsregistret.
Godtagandet av firman i handräckningsmålet
har ansetts utgöra rättegångsfel. Med hänsyn
till omständigheterna har felet inte föranlett
undanröjande av utslaget.
klagan över domvilla har ansetts inte kunna
föranleda bifall mot bakgrund av vad som
gäller om återgång av verkställighet, den rätt
sökanden har till betalning enligt en förlikning
och sökandens rätt i förekommande fall till
skadestånd.
NJA 1997 s. 270:HovR har avslagit
resningsansökan vari åberopats att
stämningsansökan, som lagts till grund för
tredskodom, inte blivit rätteligen delgiven
genom kungörelse. HD har undanröjt
tredskodomen på grund av domvilla enligt 59
kap 1 § 1 st 2 RB.
RH 1997:30:Åklagares klagan över domvilla till
nackdel för tilltalad har lämnats utan bifall.
NJA 1985 s. 394:I besvär över domvilla
avseende ett beslut av vägsamfällighet att
upprätta debiteringslängd enligt 63 § lagen
(1939:608) om enskilda vägar påstår
klaganden att han felaktigt angetts som
väghållningsskyldig för viss fastighet och
yrkar att den debitering som påförts honom
skall förklaras vara utan verkan. Vidare yrkar
han, med hänvisning till att samfälligheten
begärt och erhållit verkställighet av
debiteringsbeslutet, att "uttagen fordran
restitueras". Eftersom klaganden funnits
kunna - utan hinder av den i nämnda lagrum
angivna klanderfristen - i vanlig rättegång
föra talan om att återfå det utmätta beloppet
på den grund att han inte är ägare till
fastigheten, har beslutet ansetts inte röra hans
rätt i den mening som avses i 59 kap 1 § RB. HD
- som inte tagit ställning till om ett beslut av
vägsamfällighet att upprätta debiteringslängd
överhuvudtaget är av beskaffenhet att kunna
undanröjas på grund av domvilla - har därför
avvisat domvillobesvären.
RH 2000:78:Tingsrätt har meddelat
tredskodom i mål om betalningsföreläggande.
Svaranden, som klagat över domvilla, har
ansetts ha haft giltig ursäkt att inte i ansökan
om återvinning åberopa vad som lagts till
grund för sådan klagan.
NJA 2011 s. 792:Klagan över domvilla. Ska
frågan om klagan fyller en praktisk funktion i
visst fall prövas som en processförutsättning
eller i sak? - Dödsbodelägarna i ett dödsbo,
vars rätt var i fråga, har ansetts ha rätt att föra
talan i såväl boets som eget namn när
dödsboet var skiftat.
NJA 2017 s. 1029:En nämndeman var på grund
av ändrad folkbokföringsadress inte behörig
att delta i tingsrättens avgörande. Fråga om
tingsrättens och hovrättens domar ska
undanröjas på grund av domvilla.
NJA 1982 s. 32:Spörsmål om undanröjande
jämlikt grunderna för 59 kap 1 § RB av beslut
om inteckningar i tomträtt i visst fall, där
ansökan om fyra inteckningar i tomträtten av
misstag föranlett att fyra inteckningar
beviljats på envar av två inskrivningsdagar.
NJA 2005 s. 78:Ett beslut att meddela
prövningstillstånd kan bli föremål för
prövning i den ordning som gäller för klagan
över domvilla, om det i det enskilda fallet
undantagsvis framgår att en prövning av
denna klagan har en praktisk funktion att fylla.
NJA 2008 s. 986:En tilltalad har dömts för
rattfylleri, varvid tingsrätten har uttalat att
åtalet varit styrkt. I domskälen har tingsrätten
dock antecknat att brotten begåtts en annan
dag än den som angetts i
gärningsbeskrivningen. Sedan länsstyrelsen
på grund av felet i gärningsbeskrivningen
ansett sig inte kunna meddela slutligt beslut
om körkortsåterkallelse har riksåklagaren
klagat över domvilla och gjort gällande att
domen varit så oklar eller ofullständig att det
inte framgått av den hur rätten dömt i saken
eller i vart fall att det förekommit ett grovt
rättegångsfel som kunnat antas ha inverkat på
utgången. Riksåklagarens klagan över
domvilla har avvisats, eftersom den med
klagan åsyftade ändringen i domen inte
ansetts omfattad av åklagares klagointresse.
NJA 2017 s. 256:En tingsrätt har avvisat ett
rättegångsombud utan att parten eller
ombudet fått tillfälle att yttra sig i frågan.
Detta har ansetts utgöra ett rättegångsfel.
dom inte har undanröjts.
RH 1996:62:Att meddela utslag i mål om
betalningsföreläggande utan att fästa
avseende vid ett bestridande som har gjorts av
ombud, som inte företedde fullmakt, har
bedömts som grovt rättegångsfel.
NJA 2001 s. 575:Part, vars bestridande i
handräckningsmål till följd av ett förbiseende
inte beaktats av kronofogdemyndigheten, har
sökt återvinning mot handräckningsutslaget
varefter TRen meddelat tredskodom på grund
av partens utevaro. Fråga om parten under
åberopande av felet hos
kronofogdemyndigheten, som parten ej
åberopat i TRen, kan få TRens tredskodom
undanröjd genom klagan över domvilla.
NJA 1994 s. 170:Chef för dansteater har
underlåtit att i tid inbetala innehållna skatter.
Med hänsyn bl a till att
kronofogdemyndigheten vid tidigare tillfällen
träffat uppgörelser med henne om
avbetalningsplaner och till att hon på grund av
de kulturvårdande myndigheternas uttalanden
trott sig kunna påräkna ökade bidrag till
verksamheten har hon ansetts inte böra fällas
till ansvar för brott mot 81 § 1 st
uppbördslagen (1953:272). Hovrätts prövning
av fråga om betalningsskyldighet enligt 77 a §
uppbördslagen på yrkande av åklagare som
inte styrkt sin behörighet att företräda
Riksskatteverket har ansetts som domvilla
enligt 59 kap 1 § 1 st 4 RB.
gäller ansvar påföljd och skadestånd Fråga
NJA 1994 s. 525:Fråga huruvida ansökan om
resning enligt 58 kap 1 § 4 RB och besvär över
domvilla enligt 59 kap 1 § 3 eller 4 RB
beträffande interimistiskt beslut om
underhållsbidrag skall avvisas eller prövas i
sak.
NJA 1998 s. 139:Fråga, vid klagan över
domvilla, om verkan av att Domstolsverket
medgivit yrkande om undanröjande av
förpliktelse att ersätta motparts
rättshjälpskostnad.
RH 2000:8:I kronofogdemyndighets beslut om
frivillig skuldsanering har inte upptagits skuld
som gäldenären angett i sin ansökan om
skuldsanering. Rättegångsbalkens regler om
extraordinära rättsmedel har ansetts
tillämpliga och beslutet har på ansökan av
gäldenären undanröjts på grund av domvilla.
NJA 2004 s. 728:Klagan över domvilla på den
grund, att ett avgörande som vunnit laga kraft
är till förfång för någon som inte har varit part
i målet, får föras endast av den som påstår sig
lida förfång.
RH 1993:37:Fråga om förutsättningar
förelegat för kungörelsedelgivning av
stämningsansökan med gäldenär, mot vilken
tredskodom sedan givits.
RH 2002:7:I utslag i mål om
betalningsföreläggande har som gäldenär
angetts en viss person med en annans
personnummer. Utslaget har ansetts
därigenom vara riktat mot två personer, dels
den som angetts med namn, dels den som
identifierats genom personnummer. På den
sistnämndes klagan över domvilla har
hovrätten - utan att besluta om ny
handläggning vid kronofogdemyndigheten -
undanröjt utslaget såvitt det riktats mot
denne.
RH 1995:137:Hyresnämndsmål. I mål om
förlängning av hyresavtal har hyresnämnd
delgivit part handlingar och kallelse till
muntlig förhandling genom
kungörelsedelgivning enligt 17 §
delgivningslagen (1970:428) därvid
meddelande om var handlingarna hålls
tillgängliga och om handlingarnas innehåll
inte införts i Post- och Inrikes Tidningar
och/eller ortstidning utan anslagits i
myndighetens lokal. Hovrätten har funnit att
parten inte delgivits handlingarna i
vederbörlig ordning. Att trots detta meddela
beslut har ansetts utgöra sådan domvilla som
sägs i 59 kap. 1 § 2 rättegångsbalken.
RH 2014:4:Kronofogdemyndigheten har inte
ansetts ha fullgjort sin utredningsskyldighet i
fråga om de civilrättsliga ägarförhållandena i
mål om betalningsföreläggande där
betalningsfastställelse i fast egendom
begärdes.
återförvisades.
RH 1999:126:Vid klagan över domvilla har
hovrätten ansett att klagandena genom att
ansöka om återvinning av tredskodom inom
föreskriven tid kunnat i rättegången vid
tingsrätten åberopa de omständigheter som
anförts till grund för klagan. Då de inte ansetts
ha haft giltig ursäkt att inte göra det, har
klagan avvisats.
NJA 1981 s. 903:Mot
fastighetsbildningsmyndighets beslut om
inrättande av gemensamhetsanläggning
anförde vissa fastighetsägare besvär med
yrkande i första hand att beslutet måtte
undanröjs. Yrkandet har med hänsyn till
sakens beskaffenhet jämlikt 14 kap 8 § 2 st RB
ansetts gälla även till förmån för annan av
beslutet berörd fastighetsägare. Sådan
fastighetsägare har därför, utan hinder av att
han ej själv varit klagande vid TR:n, ansetts
kunna fullfölja talan till HovR:n.
NJA 1982 s. 775:Domvillobesvär. Sedan part
sökt återvinning mot lagsökningsutslag och
kallats till förhandling i återvinningsmålet,
har parten till befattningshavare vid TR:ns
kansli uppgivit att han inte kunde komma till
förhandlingen. TR:n har, utan att fatta något
beslut med anledning av vad parten uppgivit,
hållit förhandlingen på utsatt tid och, då
parten inte inställt sig, meddelat tredskodom
mot denne TR:ns underlåtenhet att fatta
beslut i frågan, huruvida förhandlingen skulle
inställas eller ej, har ansetts utgöra
rättegångsfel. Med utgångspunkt i antagandet
att parten skulle ha inställt sig, om han fått
besked om att förhandlingen inte skulle
komma att inställas, och särskilt med hänsyn
till att något allmänt rättsmedel inte står till
buds för part mot vilken tredskodom i mål om
återvinning mot lagsökningsutslag givits, har
felet ansetts vara sådant som avses i 59 kap 1 §
5 RB.
NJA 1988 s. 572:Tilltalad i brottmål fälldes mot
sitt bestridande till ansvar av TR:n utan att ha
hörts vid huvudförhandling i målet. I sin
vadeinlaga förutsatte han att förhandling
skulle äga rum i HovR:n. Detta har av HovR:n
bort uppfattas som en begäran om
huvudförhandling. Sådan förhandling har inte
ansetts vara uppenbart obehövlig, varvid bl a
beaktats en dom av Europadomstolen i
liknande fall. HovR:ns avgörande av målet
utan huvudförhandling har bedömts som
grovt rättegångsfel.
NJA 1987 s. 459:Resningsärende. Det har
ansetts felaktigt att låta den omständigheten
att en gärningsman är offentlig tjänsteman
inverka på straffmätningen, när brottet inte
har haft något samband med hans ställning.
Fråga huruvida straffmätning i strid mot
denna princip inneburit en uppenbart
lagstridig rättstillämpning.
NJA 1988 s. 404:Tingsrätt har i visst fall
företagit tvistemål till huvudförhandling i
omedelbart samband med förberedelsen utan
svarandens medgivande. Fråga om grovt
rättegångsfel förekommit.
inte hördes av inom förelagd tid TR:ns
rättegångsfel.
NJA 1997 s. 235:Fråga om jäv för
intresseledamöter i arbetsdomstolen.
RH 2005:29:Kronofogdemyndighet har
meddelat utslag i mål om
betalningsföreläggande. Sedan svaranden
begärt återvinning och handlingarna i målet
överlämnats till tingsrätten har tingsrätten vid
delgivning med svaranden ansetts inte ha
kunnat använda sig av ett förenklat
delgivningsförfarande enligt 3 a § första
stycket delgivningslagen, baserat på
kronofogdemyndighetens underrättelse enligt
3 b § delgivningslagen. Grovt rättegångsfel har
ansetts föreligga.
MÖD 2009:14:Klagan över domvilla -----
Miljööverdomstolen (MÖD) fann att de
omständigheter som sökanden åberopade till
stöd för klagan över domvilla hade kunnat
prövas inom ramen för ett överklagande av
domen. Då sökanden inte hade varit
förhindrad att överklaga domen eller haft
giltig ursäkt för att inte göra detta, avslog
MÖD klagan över domvilla. I målet var även
fråga om innehållet i
miljökonsekvensbeskrivningen.
59 kap. 5 § 2 st, 59 kap. 2 § 2 st, 59 kap. 4 §

Ändringar1

2 §
Den som vill klaga över domvilla skall
göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till
hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i
annat fall till Högsta domstolen.
Om klagan grundas på någon omständighet

som avses i 1 §1 eller 4 skall skrivelsen ges in inom
sex månader från det att domen vann laga kraft.
Grundas klagan på någon omständighet som avses i
1 § 2, skall skrivelsen ges in inom sex månader från
det att klaganden fick kännedom om domen. Fick
han kännedom om domen innan den vann laga
kraft, skall tiden räknas från den dag då domen
vann laga kraft. Lag (1994:1034).
Rättsfall4
NJA 2006 s. 70:Fråga, i ärende om klagan över
domvilla på den grunden att lagfart på
fastigheter ändrats genom rättelsebeslut utan
att den lagfarne ägaren fått tillfälle att yttra
sig, vid vilken tidpunkt denne skall anses ha
fått kännedom om besluten.
NJA 2013 s. 816:Fråga om en klagan över
domvilla har getts in inom den i 59 kap. 2 §
andra stycket RB föreskrivna fristen om sex
månader från det att klaganden fick kännedom
om avgörandet. En omständighet av betydelse
för bedömningen har ansetts vara om det
sedan mer än sex månader föreligger för
klaganden iakttagbara yttre förhållanden som
klart ger vid handen att ett avgörande av det
ifrågavarande slaget har fattats.
Ändringar2

rättegångsbalken m. m.), 1988:1451 (om rätten att
besluta om resning m.m.)
3 §
I fråga om klagan över domvilla och
överklagande av hovrätts beslut i sådant ärende
skall i övrigt 52, 54 och 56 kap. tillämpas. I fråga
om klagan som skall prövas omedelbart av Högsta
domstolen gäller dock inte bestämmelserna om
Rätten får besluta att domen tills vidare inte

får verkställas.
Undanröjs domen av annat skäl än att rätten

varit obehörig eller annars inte bort ta upp målet
till prövning, skall rätten samtidigt besluta att ny
handläggning skall äga rum vid den rätt som
meddelat domen.
I fråga om ersättning för kostnad gäller

bestämmelserna om rättegångskostnad. Lag
(1994:1034).
Rättsfall7
RH 2000:58:Hovrätten har efter klagan över

domvilla undanröjt kronofogdemyndighets
utslag och förordnat att ny handläggning skall
äga rum vid kronofogdemyndigheten.
Hovrätten har funnit att dess beslut får
överklagas.
NJA 1995 s. 686:HovR har undanröjt
underrätts dom på grund av domvilla och visat
målet åter för ny handläggning. HovR:ns
beslut kan överklagas.
beviljas i ett domvilloärende. Fråga om
sökanden haft giltig ursäkt för att inte tidigare
ha åberopat ny bevisning.
RH 2018:27:Hyresnämndsmål. Hovrätten
konstaterar inledningsvis att den
omständigheten att hyresgästerna avhysts
från prövningslägenheten och att den numera
är upplåten till en ny hyresgäst inte utgör
hinder mot att hovrätten prövar
hyresgästernas klagan över domvilla Vidare
konstaterar hovrätten att förutsättningar för
kungörelsedelgivning inte förelegat och att
målet därför ska återförvisas till
hyresnämnden för fortsatt behandling.
Slutligen finner hovrätten att i ett mål om
domvilla fördelningen av rättegångskostnader
ska ske enligt huvudregeln i 12 kap. 73 §
jordabalken, dvs. att parterna själva ska svara
för sina egna kostnader.
NJA 1998 s. 139:Fråga, vid klagan över
domvilla, om verkan av att Domstolsverket
medgivit yrkande om undanröjande av
förpliktelse att ersätta motparts
rättshjälpskostnad.
59 kap. 5 § 2 st, 59 kap. 4 §

Ändringar1

4 §
Det som sägs i 1--3 §§ om dom skall
tillämpas även när det gäller rättens beslut. Lag
(1994:1034).
Rättsfall5

NJA 2002 s. 375:Tingsrättsdomare som av
hovrätten förklarats jävig att handlägga visst
mål har ansetts ej äga rätt till klagan över
domvilla avseende beslutet.
endast beträffande frågan om rätt till grustäkt
NJA 2012 s. 824:Ett tillfälligt näringsförbud
kan inte bli föremål för resning eller klagan
över domvilla.
NJA 2005 s. 78:Ett beslut att meddela
prövningstillstånd kan bli föremål för
prövning i den ordning som gäller för klagan
över domvilla, om det i det enskilda fallet
undantagsvis framgår att en prövning av
denna klagan har en praktisk funktion att fylla.
5 §
Om ett avgörande av annan myndighet än
tingsrätt skulle ha överklagats hos tingsrätt eller
hovrätt, får klagan över domvilla i ärendet göras
skriftligen hos hovrätten.
I fråga om klagan enligt första stycket
tillämpas 1 §, 2 § andra stycket och 3 §. Lag
(1994:1034).
Rättsfall2
NJA 2008 s. 1022:Högsta domstolen har prövat

ansökan om extraordinärt rättsmedel
beträffande ett beslut som fattats av en
myndighets personalansvarsnämnd i ett
disciplinärende. Vid prövningen, som skett
enligt 11 kap. 11 § regeringsformen, har
förvaltningsprocesslagens bestämmelse om
i b kt t
6 §
Strafföreläggande som godkänts av den
misstänkte skall efter klagan undanröjas,
om godkännandet inte kan anses som en giltig
viljeförklaring,
om det vid ärendets behandling har
förekommit sådant fel, att föreläggandet bör
anses ogiltigt eller
om föreläggandet av annan anledning inte
överensstämmer med lag.
Har strafföreläggande undanröjts, får inte

därefter för samma gärning dömas till eller
föreläggas svårare straff. Lag (1994:1034).
Rättsfall5
ordningsbot.
RH 2006:2:Hovrätten undanröjde ett av
bilförare godkänt föreläggande av ordningsbot
för att vid färd med personbil inte ha medfört
körkort eftersom förarens identitet kunde
fastställas direkt på plats av polisen genom
RPS-data. Föreläggandet kunde därmed inte
anses överensstämma med lag.
NJA 1988 s. 430:Resning. Omständigheter som
prövats i besvär över strafföreläggande enligt
59 kap 6 § RB har ansetts inte utgöra nya
omständigheter enligt 58 kap 2 § 4 RB.
RH 2011:17:Godkännande av föreläggande av
ordningsbot - avseende brukande av personbil
trots att körförbud rådde för fordonet - har
undanröjts då det inte kunde anses som en
giltig viljeförklaring och inte heller ansågs stå
i överensstämmelse med lag.
59 kap. 10 §
7 §
Den som vill klaga på strafföreläggande
till tingsrätt som kunnat ta upp åtal för brottet.
Skrivelsen skall ha kommit in till tingsrätten

inom ett år efter det att åtgärd för verkställighet av
föreläggandet företogs hos den misstänkte. Om
föreläggandet inte avser någon annan brottspåföljd
än villkorlig dom räknas tiden från prövotidens
början. I fråga om handläggningen skall 52 kap.2, 3
och 5-12 §§ tillämpas Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten. Lag
(1996:1462).
Rättsfall3

ordningsbot.
RH 1995:20:Prövningstillstånd krävs inte för
att hovrätt skall pröva tingsrätts beslut i mål
om undanröjande av godkänt föreläggande av
ordningsbot.
Ändringar1
Ändrad: SFS 1996:1462 (None)
8 §
I fråga om överklagande av tingsrättens
beslut med anledning av klagan på
strafföreläggande gäller 49 och 52 kap.
Hovrättens beslut får inte överklagas. Lag
(1994:1034).
Rättsfall5

ordningsbot.
ordningsbot.
59 kap. 9 §
9 §
I mål som avses i 7 eller 8 § får rätten
besluta att strafföreläggandet tills vidare inte får
verkställas. Lag (1994:1034).
Rättsfall1

59 kap. 10 §
10 §
Bestämmelserna i 6--9 §§ skall
tillämpas även i fråga om godkänt föreläggande av
ordningsbot. I mål om klagan på sådant
föreläggande är allmän åklagare motpart till den
misstänkte. Lag (1994:1034).
Rättsfall6

ordningsbot.
ordningsbot.
RH 2006:2:Hovrätten undanröjde ett av
bilförare godkänt föreläggande av ordningsbot
för att vid färd med personbil inte ha medfört
körkort eftersom förarens identitet kunde
fastställas direkt på plats av polisen genom
RPS-data. Föreläggandet kunde därmed inte
anses överensstämma med lag.
RH 2011:17:Godkännande av föreläggande av
ordningsbot - avseende brukande av personbil
trots att körförbud rådde för fordonet - har
undanröjts då det inte kunde anses som en
giltig viljeförklaring och inte heller ansågs stå
i överensstämmelse med lag.
Ändringar och
övergångsbestämmelser
Rättegångsbalk (1942:740)
Ändring, SFS 1947:616

Omfattning
ändr. 2 kap 3 §, 4 kap 2, 6, 13 §§, 7 kap 1-8
§§, 10 kap 1 §, 11 kap 2 §, 12 kap 11 §, 33
kap 3, 9, 18, 26 §§, 49 kap 4 §, 51 kap 5 §,
54 kap 9, 17 §§, 55 kap 5 §
Omfattning
ändr. 4 kap 1 §
Omfattning
ändr. 7 kap 7 §
Omfattning
ändr. 19 kap 1, 3, 4 §§, 20 kap 8 §, 24 kap
22 §, 31 kap 6 §, 47 kap 1 §
Omfattning
ändr. 33 kap 4 §
Omfattning
ändr. 6 kap 9 §
Ändring SFS 1952:775

Omfattning
ändr. 2 kap 3 §, 4 kap 3 §
Omfattning
ändr. 43 kap 11 §, 46 kap 11 §
Omfattning
ändr. 4 kap 5, 6 §§
Omfattning
upph. 48 kap 5 §; ändr. 17 kap 5, 9 §§, 19
kap 1, 7 §§, 20 kap 15 §, 30 kap 7, 12 §§,
36 kap 5 §, 48 kap 1, 4 §§, 49 kap 4 §, 50
kap 21, 22 §§, 51 kap 22 §, 59 kap 5 §

Omfattning
ändr. 6 kap 1 §, 30 kap 6 §
Omfattning
ändr. 12 kap 2, 3 §§
Omfattning
ändr. 1 kap 15 §, 30 kap 4, 7 §§, 43 kap 11
§, 45 kap 3 §, 46 kap 11 §, 50 kap 15 §, 51
kap 15 §
Omfattning
ändr. 23 kap 3, 20 §§

Omfattning
ändr. 19 kap 1, 2 §§
Omfattning
ändr. 1 kap 11, 12 §§, 6 kap 1, 9 §§, 29 kap
1, 3, 4, 6 §§

Omfattning
ändr. 1 kap 4, 5 §§
Omfattning
ändr. 4 kap 12, 13 §§, 20 kap 13 §, 21 kap 1
§, 36 kap 3 §

Omfattning
ändr. 4 kap 11 §, 23 kap 7 §, 59 kap 5 §
Omfattning
ändr. 6 kap 2 §, 33 kap 12 §, 36 kap 5 §
Omfattning
ändr. 20 kap 6 §
Omfattning
ändr. 1 kap 15 §, 3 kap 2 §, 4 kap 6, 8 §§, 8
kap 4, 6-8 §§, 33 kap 24 §, 50 kap 4, 9 §§,
51 kap 4, 9 §§, 52 kap 3, 8 §§, 55 kap 4, 9
§§, 56 kap 4, 9, 14 §§

Omfattning
ändr. 10 kap 17 § 6 p
Omfattning
ändr. 1 kap 4, 5, 11, 12 §§, 5 kap 1 §, 6 kap 1
§, 9 kap 8, 9 §§, 20 kap 6-8 §§, 21 kap 2
§, 23 kap 7, 22 §§, 24 kap 1, 3, 7 §§, 25 kap
1 §, 27 kap 2, 3, 16 §§, 28 kap 1, 11, 12, 14
§§, 29 kap 2, 3, §§, 30 kap 6, 9 §§, 31 kap
1, 10 §§, 36 kap 5 §, 46 kap 15 §, 48 kap 1-
3 §§, 51 kap 21, 25 §§, 53 kap 2 §, 54 kap
12 §, 58 kap 3 §
Omfattning
ändr. 7 kap 7, 9 §§, 33 kap 24, 25 §§
Omfattning
upph. 4 kap 3 §; ändr. 1 kap 10, 13, 17 §§, 4
kap 2 §
Omfattning
ändr. 2 kap 2 §, 3 kap 3 §, 7 kap 4 §, 19 kap
9 §, 20 kap 10 §, 22 kap 8 §, 23 kap 22 §

Omfattning
ändr. 36 kap 24 §
Omfattning
ändr. 1 kap 4, 11 §§, 48 kap 1 §, 59 kap 6 §;
nya 59 kap 7, 8 §§

Omfattning
ändr. 20 kap 7 §
Omfattning
ändr. 24 kap 22, 24 §§
Omfattning
ändr. 20 kap 7 §
Omfattning
ändr. 7 kap 8 §, 54 kap 9 §
Omfattning
ändr. 5 kap 6, 8 §§, 7 kap 9 §, 36 kap 12 §,
48 kap; ny 59 kap 9 §
Omfattning
ändr. 10 kap 10, 17 §§
Omfattning
upph. 2 p övergångsbest. till 1965:585
Omfattning
ändr. 30 kap 5-7, 10 §§; nya 30 kap 14 §,
45 kap 18 §
Omfattning
ikrafttr. av 1969:101 såvitt avser 30 kap 5-
7 §§
Omfattning
ändr. 5 kap 2 §
Omfattning
upph. 16 kap 7 §; ändr. 1 kap, 2 kap 2, 3
§§, 4 kap 2, 5, 6 §§, 6 kap 3 §, 10 kap 9, 17
§§, 16 kap 1, 3, 4 §§, 17 kap 9 §, 29 kap 3,
6 §§, 39 kap 4 §, 42 kap 20 §, 43 kap 11 §,
46 kap 11 §, 50 kap 15 §, 51 kap 15 §
Omfattning
ikrafttr. av 1969:244 såvitt avser 39 kap 4
§
Omfattning
ikrafttr. av 1968:193 såvitt avser 48 kap 11
§
Omfattning
ikrafttr. av 1969:244 såvitt avser 1 kap 4 §
2 st, 6 kap 3 §, 29 kap 3 §
Omfattning
ändr. 22 kap 2, 7 §§, 23 kap 3, 7, 18, 24 §§,
45 kap 4-6 §§
Omfattning
ändr. 21 kap 10 §, 31 kap 1 §
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Omfattning
ikrafttr. av 1969:101
Ändring SFS 1970:391

Förarbeten
Prop. 1970:106
Omfattning
upph. övergångsbest. 3 p till 1969:244;
ändr. övergångsbest. 7 p till 1969:244
Förarbeten
Prop. 1970:13
Omfattning
upph. 33 kap 9-27 §§; ändr. 32 kap 2 §, 33
kap 4-8 §§
Förarbeten
Prop. 1970:145
Omfattning
ändr. 10 kap 10, 17 §§, 14 kap 5 §

Förarbeten
Prop. 1971:45
Omfattning
upph. 3 kap 7 §, 54 kap 12, 17-19 §§, 55
kap 2 §, 56 kap 2 §; ändr. 3 kap 6 §, 16 kap
3 §, 17 kap 5 §, 29 kap 3 §, 42 kap 8 §, 50
kap 21, 25 §§, 54 kap 10, 11, 13-15 §§, 55
kap 4, 12 §§, 56 kap 4, 14 §§, 59 kap 3 §
Förarbeten
Prop. 1971:100
Omfattning
ändr. 20 kap 7 §; ny 21 kap 11 §
Förarbeten
Prop. 1971:105
Omfattning
ändr. 18 kap 8 §
Förarbeten
Prop. 1971:12
Omfattning
ändr. 10 kap 10 §
Förarbeten
Prop. 1971:20
Omfattning
ändr. 33 kap 5 §
Förarbeten
Prop. 1971:143
Omfattning
ändr. 4 kap 12, 13 §§, 20 kap 13 §, 21 kap 1
§, 36 kap 3 §

Förarbeten
Prop. 1971:151
Omfattning
ändr. 2 kap 2 §
Förarbeten
Prop. 1972:21
Omfattning
ändr. 3 kap 4-6, 8 §§, 33 kap 7 §; ny 3 kap
7§
Förarbeten
Prop. 1972:5
Omfattning
ändr. 3 kap 3 §
Förarbeten
Prop 1972:4
Omfattning
upph. 8 kap 5 §; ändr. 8 kap 2 §, 17 kap 14
§, 18 kap 13 §, 21 kap 5, 10 §§, 23 kap 13,
15, 19 §§, 30 kap 12 §, 31 kap 1, 2, 9, 11 §§,
33 kap 5 §, 49 kap 4, 7 §§
Förarbeten
Prop. 1972:146
Omfattning
ändr. 45 kap 4 §
Förarbeten
Prop. 1973:30
Omfattning
ändr. 4 kap 1, 12, 13 §§, 5 kap 7, 8 §§, 9
kap 5 §, 17 kap 9 §, 18 kap 8, 14 §§, 30 kap
7 §, 33 kap 1, 3 §§, 36 kap 3, 5 §§, 50 kap 3
§, 51 kap 3 §, 52 kap 2 §, 55 kap 3 §, 56
kap 3 §; ny 33 kap 9 §
Förarbeten
Prop. 1973:32
Omfattning
ändr. 10 kap 9 §
Förarbeten
Prop. 1974:44
Omfattning
ändr. 5 kap 2 §, 20 kap 14 §
Förarbeten
Prop. 1974:35
Omfattning
ändr. 1 kap 1, 5, 10 §§, 2 kap 2, 4-7 §§, 3
kap 1-4, 6 §§, 4 kap 1, 2, 4 §§, 5 kap 6 §, 6
kap 1, 9, 10, 13 §§, 7 kap 1-4 §§, 8 kap 1 §,
12 kap 3, 10 §§, 17 kap 8 §, 18 kap 8 §, 19
kap 2 §, 20 kap 7, 10 §§, 21 kap 10 §, 22
kap 8 §, 23 kap 22, 24 §§, 28 kap 14 §, 30
kap 7, 14 §§, 31 kap 1 §, 36 kap 24, 25 §§,
40 kap 18 §, 45 kap 18 §, 48 kap 1, 4, 8, 9,
11, 14, 20 §§
Förarbeten
Prop. 1974:35
Omfattning
ändr. övergångsbest. till 1972:147
Förarbeten
Prop. 1974:154
Omfattning
ändr. 28 kap 13 §
Förarbeten
Prop. 1974:124
Omfattning
ändr. 27 kap 7 §
Förarbeten
Prop. 1975:19
Omfattning
ändr. 5 kap 1 §

Förarbeten
Prop. 1975:106
Omfattning
ny 27 kap 14 a §
Förarbeten
Prop. 1974:149
Omfattning
upph. 1 kap 7, 10 §§, 2 kap 7 §; ändr. 1 kap
6§
Förarbeten
Prop. 1975:26
Omfattning
ändr. 5 kap 6 §
Förarbeten
Prop 1975:78
Omfattning
ändr. 7 kap 4 §, 23 kap 22 §, 24 kap 1 §, 36
kap 5 §, 48 kap 5, 15 §§, 58 kap 1, 2 §§
Förarbeten
Prop. 1975/76:64
Omfattning
upph. 4 kap 7 §, 36 kap 12 §; ändr. 1 kap 3,
4 §§, 4 kap 5, 6, 8, 11 §§, 5 kap 7 §, 6 kap 2
§, 12 kap 3 §, 29 kap 1, 3, 6 §§, 36 kap 11,
13-15, 21 §§, 40 kap 9, 14 §§
Lag (1976:21) om ändring i

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1975/76:3
Omfattning
ändr. 30 kap. 9 §
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1975/76:153
Omfattning
ändr. 2 kap 4 §, 4 kap 5, 6, 8 §§, 29 kap 1,
3, 4, 7 §§, 30 kap 7 §; nya 2 kap 4 a §, 4
kap 7 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1975/76:191
Omfattning
upph. 30 kap 14 §, 45 kap 18 §; ändr. 17
kap 7, 8, 9 §§

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1975/76:105
Omfattning
ändr. 7 kap 4 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1975/76:148
Omfattning
ändr. 45 kap 10, 15, 16 §§, 48 kap 4, 9, 10
§§
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1977/78:2
Omfattning
ändr. 8 kap 4 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1977/78:62
Omfattning
ändr. 36 kap 5, 8 §§, 37 kap 5 §, 49 kap 4
§

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1977/78:67
Omfattning
ändr. 10 kap 10 §
Förordning (1978:102) om
ikraftträdande av lagen (1976:21) om
ändring i rättegångsbalken
Omfattning

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1978/79:86
Omfattning
upph. 4 p övergångsbest. till 1969:244;
ändr. 1 kap 2 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1978/79:90
Omfattning
ändr. 17 kap 14 §, 30 kap 12 §, 31 kap 1 §,
33 kap 5 §, 49 kap 4, 7 §§, 52 kap 1 §, 54
kap 8 §, 56 kap 1 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1978/79:132
Omfattning
ändr. 5 kap 8 §, 6 kap 9 §, 21 kap 10 §
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1978/79:212
Omfattning
ändr. 29 kap 2, 3 §§, 51 kap 25 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1979/80:20
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1979/80:2
Omfattning
ändr. 5 kap 1, 4, 5 §§, 8 kap 4, 7 §§, 23 kap
14 §, 36 kap 5 §, 38 kap 8 §, 39 kap 5 §; ny
38 kap 9 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1979/80:87
Omfattning
ändr. 5 kap 9 §, 9 kap 5 §
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1979/80:96
Omfattning
ändr. 24 kap 21 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1979/80:1
Omfattning
ändr. 51 kap 25 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1980/81:76
Omfattning
ändr. 21 kap 2 §, 27 kap 16 §, 29 kap 2, 3
§§, 51 kap 25 §
Lag (1981:228) om ändring i lagen

(1981:22) om ändring i
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1980/81:76
Omfattning
ändr. 51 kap 25 §
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1980/81:84
Omfattning
ändr. 36 kap 5, 8 §§, 49 kap 4 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1980/81:10
Omfattning
ändr. 18 kap 8 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1980/81:84
Omfattning
ändr. 8 kap 2 §, 9 kap 8 §, 10 kap 17 §, 12
kap 3 §, 15 kap, 16 kap 6 §, 17 kap 14 §, 25
kap 1, 3 §§, 26 kap, 27 kap 10 §, 30 kap 12
§, 33 kap 5 §, 38 kap 5 §, 50 kap 5, 8 §§,
52 kap 7 §, 55 kap 5, 8 §§

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1980/81:114
Omfattning
ändr. 5 kap 9 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1980/81:154
Omfattning
ändr. 3 kap 6 §, 54 kap 13 §, 55 kap 4, 7, 11
§§, 56 kap 4, 7 §§; ny 54 kap 12 §
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1980/81:175
Omfattning
ändr. 6 kap 1 §, 30 kap 6 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1981/82:41
Omfattning
ändr. 20 kap 7 §; ny 20 kap 7 a §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1981/82:28
Omfattning
ändr. 21 kap 10 §
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1980/81:201
Omfattning
ändr. 23 kap 18, 21 §§, 24 kap 3, 5-9, 12,
14, 17, 22 §§, 25 kap 2, 5, 7 §§, 28 kap 13
§, 45 kap 14 §, 47 kap 9, 22 §§, 52 kap 1 §,
56 kap 1 §, rubr. till 25 kap
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1980/81:201
Omfattning
ändr. 25 kap 1, 3 §§

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1981/82:34
Omfattning
ändr. 7 kap 4 §, 20 kap 10 §, 22 kap 8 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1981/82:41
Omfattning
ändr. 23 kap 1 §; ny 23 kap 4 a §
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1981/82:57
Omfattning
ändr. 21 kap 3 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1981/82:105
Omfattning
ändr. 45 kap 15 §, 46 kap 15 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1981/82:164
Omfattning
ändr. 36 kap 5, 8 §§, 49 kap 4 §
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1982/83:42
Omfattning
ändr. 8 kap 7 §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1982/83:41
Omfattning
9 §, 18 kap 14 §, 30 kap 10 §, 48 kap 4, 17
§§; ny 48 kap 12 a §

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1982/83:42
Omfattning
ändr. 8 kap 6 §
Ikraftträder
1983-04-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1982/83:61
Omfattning
ändr. 31 kap 1 §
Ikraftträder
1983-05-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1982/83:126
Omfattning
upph. 29 kap 7 §; ändr. 1 kap 3, 4 §§, 2 kap
4 a §, 4 kap 5, 14 §§, 29 kap 1, 3, 4, 6 §§,
49 kap 7 §
Ikraftträder
1983-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1982/83:137
Omfattning
ändr. 36 kap 5, 8 §§, 49 kap 4 §
Ikraftträder
1983-07-01
rättegångsbalken
Övergångsbestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. I

fråga om offentliga försvarare som har
förordnats före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
Förarbeten
Prop. 1983/84:23
Omfattning
ändr. 21 kap 3, 6, 10 §§, 23 kap 5 §, 31 kap
1, 2, 11 §§; ny 21 kap 3 a §
Ikraftträder
1984-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1982/83:158
Omfattning
upph. 7 kap 7 §; ändr. 7 kap 5 §
Ikraftträder
1985-07-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Äldre bestämmelser om tingsrätternas
domförhet gäller alltjämt vid
huvudförhandlingar som har påbörjats
före ikraftträdandet samt vid
överläggningar och omröstningar i
anslutning till sådana
huvudförhandlingar.
Äldre bestämmelser om hovrätternas
domförhet gäller alltjämt i mål där den
slutliga handläggningen har påbörjats
före ikraftträdandet.
Äldre bestämmelser om avvisning av
ofullständiga stämningsansökningar
samt vade-, revisions- och
besvärsinlagor gäller alltjämt i fråga om
ansökningar och inlagor som har kommit
in till rätten före ikraftträdandet
Äldre bestämmelser om rätt till
återupptagande av ett tvistemål eller ett
brottmål i en hovrätt efter det att
hovrätten förklarat vadetalan i målet
förfallen gäller alltjämt, om vadetalan har
förklarats förfallen före ikraftträdandet.
Äldre bestämmelser om tid för anförande
av besvär över en underrätts beslut gäller
alltjämt beträffande beslut som inte har
meddelats vid sammanträde för
förhandling men i fråga om vilka tiden för
meddelandet har tillkännagivits före
ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 1983/84:78
Omfattning
7 §, 36 kap 1 §, 42 kap 4, 5 §§, 47 kap 4, 5
§§, 50 kap 7, 8, 20, 21 §§, 51 kap 7, 8, 14,
19-21 §§, 52 kap 1, 6 §§, 55 kap 7, 12 §§,
56 kap 7 §, rubr. till 9 kap; nya 9 kap 10 §,
42 kap 8 a §
Ikraftträder
1984-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1983/84:111
Omfattning
ändr. 7 kap 9 §, 28 kap 2 §
Ikraftträder
1984-10-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1983/84:105
Omfattning
ny 20 kap 15 a §
Ikraftträder
1984-07-01
Omfattning
Ikraftträder
1984-10-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1983/84:187
Omfattning
ändr. 23 kap 9 §
Ikraftträder
1985-01-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1984/85:3
Omfattning
ändr. 20 kap 7 §, 23 kap 4 a §; ny 20 kap 7
b§
Ikraftträder
1985-04-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1984/85:109
Omfattning
ändr. 28 kap 2, 4, 5 §§, 33 kap 1 §; nya 33
kap 10-12 §§
Ikraftträder
1985-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1985/85:90
Omfattning
ändr. 8 kap 2 §
Ikraftträder
1985-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1984/85:167
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
1985-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1984/85:178
Omfattning
nuvarande 2 kap 4 a § betecknas 2 kap 4 b
§; ändr. 1 kap 8 §, 49 kap 4 §; nya 1 kap 7
§, 2 kap 4 a §, 4 kap 10 a §
Ikraftträder
1985-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1984/85:133
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
1985-08-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1984/85:215
Omfattning
ändr. 3 kap 8 §, 4 kap 2 §
Ikraftträder
1986-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1984/85:208
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
1986-01-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1985/86:23
Omfattning
ändr. 1 kap 3 §, 2 kap 4 §, 26 kap 1 §, 48
kap 5 §
Ikraftträder
1986-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1985/86:9
Omfattning
ändr. 2 kap 2 §, 24 kap 22 §, 48 kap 5, 15
§§
Ikraftträder
1987-06-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1986/87:6
Omfattning
ändr. 27 kap 7 §
Ikraftträder
1987-01-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Lagen

gäller dock ej i fall då ränta har börjat löpa före
ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 1986/87:72
Omfattning
ändr. 18 kap 8 §
Ikraftträder
1987-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1986/87:26
Omfattning
ändr. 42 kap 3, 4 §§, 47 kap 3, 4 §§
Ikraftträder
1987-07-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Den

äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om
ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott
som en konkursdomare har begått i
utövningen av tjänsten.
Förarbeten
Prop. 1986/87:90
Omfattning
ändr. 2 kap 2 §
Ikraftträder
1988-01-01
rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Genom lagen upphävs lagen (1974:8) om
rättegången i tvistemål om mindre
värden. Den lagen gäller dock fortfarande
i mål där ansökan om stämning kommit
in till rätten före ikraftträdandet eller där
rätten, om talan väckts genom ansökan
om lagsökning, betalningsföreläggande
eller handräckning eller som enskilt
anspråk i brottmål, före ikraftträdandet
beslutat att tvisten skall handläggas som
tvistemål.
Bestämmelserna i 36 kap. 1 § tredje
stycket 3 i deras äldre lydelse gäller
fortfarande beträffande den som av
militär befattningshavare ålagts
disciplinstraff.
Äldre bestämmelser om vadeanmälan
gäller fortfarande i fråga om domar som
meddelats före ikraftträdandet.
Förekommer i lag eller annan författning
någon hänvisning till en föreskrift som
har ersatts genom en bestämmelse i
denna lag, tillämpas i stället den
bestämmelsen.
Förarbeten
Prop. 1986/87:89
Omfattning
upph. 20 kap 15 a §, 37 kap 4, 5 §§, 39 kap
3 §, 40 kap 13, 15 §§, 42 kap 8 a §; ändr. 1
kap 9 §, 2 kap 4 §, 6 kap 6, 9 §§, 9 kap 5,
8, 9 §§, 10 kap 20 §, 11 kap 5 §, 12 kap 6,
14 §§, 13 kap 3 §, 14 kap 3-5, 7 §§, 16 kap
3 §, 17 kap 2 §, 18 kap 14 §, 19 kap 7 §, 20
kap 15 §, 21 kap 2 §, 23 kap 18, 24 §§, 30
kap 2 §, 32 kap 6, 7 §§, 33 kap 9 §, 35 kap
13, 14 §§, 36 kap 1, 7, 16-20, 22, 23 §§, 37
kap 1-3 §§, 38 kap 6 §, 39 kap 2 §, 40 kap
11, 16 §§, 42 kap 1, 2, 6-18, 20, 21 §§, 43
kap 3-5, 8, 10, 11, 13 §§, 44 kap 10 §, 45
kap 7, 10, 13 §§, 46 kap 3-8, 11, 13, 15 §§,
47 kap 2, 6-12, 19, 20, 22, 23 §§, 49 kap 3
§, 50 kap 1, 2, 4, 15 §§, 51 kap 15 §, 52 kap
10 § 54 kap 8 §, rubr.till 37, 42, 44 kap;
nya 1 kap 3 a §, 10 kap 8 a §, 14 kap 7 a §,
18 kap 8 a §, 43 kap 14 §, 44 kap 7 a §, 46
kap 17 §, 49 kap 12-15 §§, 50 kap 10 a §,
52 kap 9 a §
Ikraftträder
1988-01-01

rättegångsbalken

Beträffande tvist om bodelning skall äldre
bestämmelser fortfarande tillämpas om
talan om äktenskapsskillnad har väckts
före ikraftträdandet, en av makarna har
avlidit före ikraftträdandet eller tvisten
gäller bodelning med anledning av
boskillnad.
Förarbeten
Prop. 1986/87:86
Omfattning
ändr. 10 kap 9 §
Ikraftträder
1988-01-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1987/88:7
Omfattning
ändr. 17 kap 9 §, 30 kap 7 §
Ikraftträder
1988-01-01
rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den dag regeringen

bestämmer. Är någon vid lagens
ikraftträdande berövad friheten genom
gripande, anhållande eller häktning, får
häktningsframställning enligt 24 kap. 12 §
göras samt häktningsförhandling enligt 13 och
17 §§ samma kapitel hållas den dag lagen
träder i kraft eller följande dag, om äldre rätt
medger att så sker.
Förarbeten
Prop. 1986/87:112
Omfattning
ändr. 19 kap 12 §, 24 kap, 25 kap 1 §, 51
kap 8, 13 §§, 52 kap 10 §, 54 kap 5 §, 55
kap 15 §
Ikraftträder
1988-04-12
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1987/88:23
Omfattning
ändr. 58 kap 2, 3 §§
Ikraftträder
1988-02-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1987/88:1
Omfattning
ändr. 22 kap 2, 5 §§, 35 kap 5 §
Ikraftträder
1988-02-01
Förordning (1988:27) om ikraftträdande

av lagen (1987:1211) om ändring i
rättegångsbalken
Omfattning
Ikraftträder
1988-04-12

rättegångsbalken

Bestämmelsen i 7 § om straffavgift tillämpas
dock inte i fråga om förhållande som hänför
sig till tiden före den 1 januari 1983.
Förarbeten
Prop. 1987/88:26
Omfattning
ändr. 8 kap 2, 7 §§
Ikraftträder
1988-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1987/88:73
Omfattning
ny 21 kap 10 a §
Ikraftträder
1988-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1987/88:89
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
1988-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1987/88:107
Omfattning
ändr. 20 kap 15 §, 23 kap 5, 10, 11 §§, 49
kap 7 §
Ikraftträder
1988-07-01

rättegångsbalken

Löpande tjänstgöringstider för nämndemän
upphör vid utgången av år 1988. Nyval av
nämndemän för tiden från och med år 1989
skall med tillämpning av de nya
bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen
förrättas av de kommunfullmäktige och
landsting som nyvalts under detta år.
Förarbeten
Prop. 1987/88:138
Omfattning
ändr. 4 kap 5-8 §§
Ikraftträder
1989-01-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1987/88:135
Omfattning
ändr. 48 kap 4 §
Ikraftträder
1988-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1987/88:120
Omfattning
ändr. 20 kap 7 §, 51 kap 25 §
Ikraftträder
1989-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1987/88:124
Omfattning
ändr. 4 kap 1, 10 a, 13 §§, 8 kap 2 §, 10 kap
7 §, 12 kap 2 §, 20 kap 14 §
Ikraftträder
1989-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1987/88:124
Omfattning
ändr. 4 kap 6 § i 1988:616
Ikraftträder
1989-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1988/89:2
Omfattning
ändr. 29 kap 2-4 §§
Ikraftträder
1989-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1988/89:2
Omfattning
ändr. 51 kap 25 § i 1988:943
Ikraftträder
1989-01-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Har

ansökan om resning eller återställande av
försutten tid gjorts före ikraftträdandet,
tillämpas äldre bestämmelser. Detsamma
gäller i fall då besvär över domvilla har anförts
Förarbeten
Prop. 1987/88:58
Omfattning
ändr. 58 kap 4, 6-8, 12 §§, 59 kap 2 §; nya
58 kap 10 a, 13, 14 §§, 59 kap 4 a §
Ikraftträder
1989-01-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga

om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.
Förarbeten
Prop. 1988/89:66
Omfattning
ändr. 56 kap 14 §
Ikraftträder
1989-07-01
rättegångsbalken

Bestämmelserna i 54 kap.2 a och 11 a §§
tillämpas inte på avgöranden av hovrätt
som meddelats före ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 54 kap.9 och 11 §§ i
deras äldre lydelse gäller fortfarande vid
fullföljd av talan mot avgöranden av
hovrätt som meddelats före
ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 49 kap. 1 § och 54 kap. 1
§ i deras äldre lydelse gäller fortfarande i
fråga om sådan utfästelse att inte fullfölja
talan som gjorts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 1988/89:78
Omfattning
ändr. 3 kap 5, 6 §§, 49 kap 1 §, 54 kap 1, 9,
11, 13 §§, 55 kap 12 §, 56 kap 12 §, rubr. till
56 kap; nya 42 kap 17 a §, 54 kap 2 a, 11 a
§§, 55 kap 12 a §, 56 kap 15-17 §§
Ikraftträder
1989-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1988/89:124
Omfattning
upph. 27 kap 16 §; ändr. 24 kap 1, 3 §§, 25
kap 1 §, 26 kap 1 §, 27 kap 1, 7 §§, 28 kap
13 §, 51 kap 13 §, rubr. till 27 kap; nya 27
kap 18-24 §§, 28 kap 3 a §
Ikraftträder
1989-09-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 september

1989.
Äldre föreskrifter om rättens
sammansättning gäller alltjämt vid
huvudförhandlingar som har påbörjats
Äldre föreskrifter i 50 kap. 25 § tredje
stycket gäller alltjämt när det överklagade
avgörandet har meddelats före
ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 1988/89:95
Omfattning
ändr. 1 kap 3, 3 a, 8 §§, 2 kap 4 §, 10 kap 8
a §, 12 kap 9 §, 18 kap 8 a §, 35 kap 13 §,
47 kap 3, 4 §§, 49 kap 1, 9, 12, 14 §§, 50
kap 10, 12, 25, 26, 28 §§, 51 kap 10, 12, 26,
28 §§, 54 kap 1 §, 55 kap 15 §, 59 kap 1, 2
§§; nya 1 kap 3 b, 3 c, 3 d §§, 51 kap 23 a §
Ikraftträder
1989-09-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1989/90:14
Omfattning
ändr. 5 kap 1 §
Ikraftträder
1990-07-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre

bestämmelser gäller dock
i fråga om fullföljd av talan mot särskild
dom enligt 17 kap. 5 § som har meddelats
före ikraftträdandet,
i fråga om tid för besvär över beslut som
meddelats före ikraftträdandet,
i fråga om lägre rätts skyldighet att pröva
om talan mot avgörande som meddelats
före ikraftträdandet fullföljts på
föreskrivet sätt.
Har i mål som avses i 1 kap. 7 § äldre lydelsen
talan före ikraftträdandet väckts vid viss
tingsrätt som sägs där, behåller tingsrätten sin
behörighet att handlägga målet.
Förarbeten
Prop. 1989/90:71
Omfattning
upph. 1 kap 7 §; ändr. 1 kap 8 §, 17 kap 5,
15 §§, 23 kap 14 §, 28 kap 4, 5 §§, 30 kap
13 §, 31 kap 1-6, 10, 11 §§, 48 kap 12 a §,
49 kap 12 §, 50 kap 3 §, 51 kap 3 §, 52 kap
1, 2 §, 55 kap 3, 12 a §, 56 kap 3 §; nya 18
kap 16 §, 49 kap 1 a §, 54 kap 1 a §
Ikraftträder
1990-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1989/90:85
Omfattning
ändr. 44 kap 10 §; nya 18 kap 3 a §, 44 kap
7b§
Ikraftträder
1992-01-01
rättegångsbalken

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i mål
där talan väckts vid fastighetsdomstol
före ikraftträdandet,
som efter återvinning överlämnats till
fastighetsdomstol före ikraftträdandet,
eller
som enligt lagsökningslagen (1946:808)
hänskjutits till rättegång vid
fastighetsdomstol före ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 1990/91:32
Omfattning
ändr. 10 kap 10 §
Ikraftträder
1991-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1990/91:11
Omfattning
ändr. 33 kap 2 §
Ikraftträder
1991-02-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1990/91:68
Omfattning
ändr. 9 kap 1, 2, 3, 5, 6 §§, 48 kap 4 §
Ikraftträder
1992-01-01
betalningsföreläggande och
handräckning, lagen (1990:747) om
ändring i rättegångsbalken och lagen
utsökningsbalken
Omfattning

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1990/91:116
Omfattning
ändr. 8 kap 2, 7 §§, 12 kap 2 §, 31 kap 1 §
Ikraftträder
1991-07-01
Lag(1991:485) om ändring i
rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 kap. 6 §

den 1 juli 1991 och i övrigt den 1 januari 1992.
Förarbeten
Prop. 1990/91:153
Omfattning
ändr. 4 kap 6 §, 10 kap 1 §
Ikraftträder
1991-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1990/91:129
Omfattning
ändr. 23 kap 8 §; ny 28 kap 2 a §
Ikraftträder
1991-07-01
rättegångsbalken

bestämmer. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om mål om lagsökning,
betalningsföreläggande och handräckning där
talan väckts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 1990/91:126
Omfattning
ändr. 1 kap 3 d §, 18 kap 8 a §, 42 kap 11, 18
§§
Ikraftträder
1992-01-01
ikraftträdande av viss följdlagstiftning
med anledning av den nya summariska
processen
Omfattning

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1990/91:58
Omfattning
ändr. 20 kap 7 §
Ikraftträder
1992-01-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1990/91:194
Omfattning
ändr. 5 kap 1 §, 21 kap 3 §, 36 kap 4, 13 §§,
46 kap 15 §
Ikraftträder
1992-01-01
rättegångsbalken

Äldre föreskrifter gäller dock vid prövning av
talan som har väckts före ikraftträdandet och i
fråga om tystnadsplikter som har uppkommit
Förarbeten
Prop. 1990/91:179
Omfattning
ändr. 36 kap 5, 8 §§, 49 kap 4 §
Ikraftträder
1992-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1990/91:66
Omfattning
ändr. 3 kap 4 §, 4 kap 2 §
Ikraftträder
1992-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1991/92:85
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
1993-01-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Prop. 1991/92:109
Omfattning
ändr. 49 kap 4 §, 51 kap 8 §
Ikraftträder
1992-07-01
rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den dag

regeringen bestämmer. (I kraft den 1
januari 1994, 1993:1646).
Är ombud enligt 33 kap. 7 § anmält vid
ikraftträdandet, skall anmälan anses avse
tre månader efter ikraftträdandet. Den
som gjort anmälan och ombudet skall av
Högsta domstolen på lämpligt sätt
underrättas därom snarast efter
ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 1992/93:64, Bet. 1992/93:JuU13
Omfattning
upph. 33 kap 7 §; ändr. 8 kap 2, 7 §§, 12
kap 2, 3 §§, 21 kap 3 §, 33 kap 8 §, ny 8
kap 9 §
CELEX-nr
389L0048
Ikraftträder
1994-01-01
rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1993.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fall då offentlig försvarare förordnats före
ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 1992/93:104, Prop. 1992/93:109,
Bet. 1992/93:JuU12
Omfattning
ändr. 31 kap. 1 §
Ikraftträder
1993-03-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1992/93:223, Prop. 1992/93:4, Bet.
1992/93:JuU19
Omfattning
ändr. 48 kap 2, 4 §§
Ikraftträder
1993-07-01

rättegångsbalken

bestämmelser tillämpas dock alltjämt i fråga
om mål i vilka rätten har fattat beslut om
rättspsykiatrisk undersökning före
ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 1992/93:25, Bet. 1992/93:JuU29
Omfattning
ändr. 4 kap 13 §, 46 kap 11 §
Ikraftträder
1993-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1992/93:321, Prop. 1992/93:159, Bet.
1992/93:SoU19
Omfattning
ändr. 20 kap 7 §
Ikraftträder
1994-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1992/93:371, Prop. 1992/93:213, Bet.
1992/93:JuU32
Omfattning
ändr. 2 kap 4 §; ny 1 kap 3 e §
Ikraftträder
1993-07-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Om en
dom eller ett beslut har meddelats före
ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i
fråga om överklagande och krav på
Förarbeten
Rskr. 1992/93:373, Prop. 1992/93:216, Bet.
1992/93:JuU34
Omfattning
ändr. 2 kap 5 §, 16 kap 3 §, 49 kap 12 §, 51
kap 4 §; nya 49 kap 12 a §, 51 kap 10 a §
Ikraftträder
1993-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1992/93:373, Prop. 1992/93:216, Bet.
1992/93:JuU34
Omfattning
ändr. 2 kap 4 § i 1993:512
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1992/93:443, Prop. 1992/93:200,
Bet. 1992/93:TU30
Omfattning
ändr. 27 kap 3, 4, 9, 11, 18, 19 §§; ny 27
kap 25 §
Ikraftträder
1993-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1993/94:67, Prop. 1993/94:24, Bet.
1993/94:JuU7
Omfattning
ändr. 24 kap 21 §, 27 kap 4 §, 28 kap 11, 12,
13 §§, 49 kap 4 §, 52 kap 1, 7 §§, 54 kap 5
§, 56 kap 1 §; ny 24 kap 5 a §
Ikraftträder
1994-01-01
Omfattning

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1993/94:320, Prop. 1993/94:143,
Bet. 1993/94:JuU25
Omfattning
ändr. 20 kap 15 §, 23 kap 10 §, 36 kap 10 §,
45 kap 9, 16, 48 kap 2, 11 §§, 51 kap 8, 10
§§, 55 kap 8, 10 §§
Ikraftträder
1994-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1993/94:338, Prop. 1993/94:159,
Bet. 1993/94:SfU17
Omfattning
ändr. 24 kap 21 §
Ikraftträder
1994-07-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 oktober

1994.
Förekommer det i en lag eller en
författning som har beslutats av
regeringen en hänvisning till en föreskrift
som har ersatts genom en föreskrift i
denna lag tillämpas i stället den nya
föreskriften.
Har en dom eller ett beslut meddelats före
ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser i fråga om rätten att
överklaga och om vad den som vill
överklaga skall iaktta.
Förarbeten
Rskr. 1993/94:377, Prop. 1993/94:190,
Bet 1993/94:JuU30
Omfattning
upph. 32 kap 7 §, 50 kap 30 §, 51 kap 31 §;
ändr. 3 kap 4, 6, 7 §§, 8 kap 4, 8 §§, 17 kap
7, 12, 13 §§, 30 kap 5, 10, 11 §§, 32 kap 2 §,
33 kap 3 §, 42 kap 17 a §, 49 kap, 50 kap 1-
25, 27, 29 §§, 51 kap 1-23, 24, 25, 27, 29,
30 §§, 52, 53, 54, 55, 56, 57 kap, 58 kap 11
§, 59 kap, rubr. före 50, 51 kap
Ikraftträder
1994-10-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft, i fråga om 23 kap, 1, 3,

8 och 22 §§ och 27 kap. 7 § den 1 april 1995,
och i övrigt den dag regeringen bestämmer.
Förarbeten
Rskr. 1994/95:40, Prop. 1994/95:23, Bet.
1994/95:JuU2
Omfattning
ändr. 23 kap 1, 3, 8, 22 §§, 27 kap 7 §, 48
kap 2, 4, 5, 6, 9, 10 §§; ny 48 kap 5 a §
Ikraftträder
1995-04-01
rättegångsbalken

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt
vid en domstol som var behörig enligt
äldre bestämmelser skall även efter
ikraftträdandet handläggas där.
Förarbeten
Rskr. 1994/95:29, Prop. 1993/94:251, Bet.
1994/95:LU3
Omfattning
ändr. 10 kap 7 §
Ikraftträder
1995-07-01

rättegångsbalken
Den nya lydelsen av 4 kap. 6 § skall dock
tillämpas första gången efter valet år
1998.
Val enligt den nya lydelsen av 4 kap. 8 §
skall äga rum första gången år 1998.
Löpande tjänstgöringstid för de
nämndemän som har valts enligt äldre
bestämmelser skall vara fyra i stället för
tre år.
Förarbeten
Rskr. 1994/95:69, Prop. 1994/95:87, Bet.
1994/95:KU21
Omfattning
ändr. 4 kap 6, 8 §§
Ikraftträder
1995-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1994/95:196, Prop. 1994/95:133,
Bet. 1994/95:JuU9
Omfattning
ändr. 3 kap 3 §, 20 kap 10 §
Ikraftträder
1995-05-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1994/95:331, Prop. 1994/95:124, Bet.
1994/95:JuU20
Omfattning
ändr. 28 kap 13 §
Ikraftträder
1995-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1994/95:255, Prop. 1994/95:100,
Bet. 1994/95:JuU15
Omfattning
ändr. 1 kap 5 §
Ikraftträder
1995-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1994/95:379, Prop. 1994/95:188,
Bet. 1994/95:JuU22
Omfattning
ändr. 28 kap 2, 4, 5 §§, 33 kap 6 §
Ikraftträder
1995-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1994/95:456, Prop. 1994/95:150,
Bet. 1994/95:JuU26
Omfattning
ändr. 21 kap 10 §
Ikraftträder
1995-08-01
Omfattning
ikrafttr. av 48 kap 2, 4, 5, 5 a, 6, 9, 10 §§ i
1994:1412
Ikraftträder
1995-12-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1995/96:17, Prop. 1994/95:227, Bet.
1995/96:JuU1
Omfattning
ändr. 27 kap 18, 19, 20, 21, 25 §§
Ikraftträder
1996-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1995/96:58, Prop. 1995/96:21, Bet.
1995/96:JuU9
Omfattning
ändr. 24 kap 12, 13, 17, 19 §§
Ikraftträder
1996-02-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1995/96:170, Prop. 1995/96:117, Bet.
1995/96:SoU12
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
1996-04-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1995/96:173, Prop. 1995/96:116, Bet.
1995/96:JuU16
Omfattning
ändr. 3 kap 4, 5, 6 §§, 55 kap 11 §, 58 kap 6
§
Ikraftträder
1996-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1995/96:193, Prop. 1995/96:115, Bet.
1995/96:JuU17
Omfattning
ändr. 6 kap 11, 12, 13 §§, 17 kap 10 §, 30
kap 8 §; nya 10 kap 20 a §, 19 kap 11 a §
Ikraftträder
1996-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1995/96:233, Prop. 1995/96:180,
Bet. 1995/96:JuU20
Omfattning
ändr. 27 kap 25 §
Ikraftträder
1996-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1996/97:18, Prop. 1995/96:211, Bet.
1996/97:JuU2
Omfattning
ändr. 44 kap 7 b, 10 §§
Ikraftträder
1997-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1996/97:39, Prop. 1996/97:8, Bet.
1996/97:JuU4
Omfattning
ändr. 48 kap 2, 4, 10 §§, 59 kap 7 §
Ikraftträder
1997-07-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997
då lagen (1946:864) om återgäldande av
kostnad för blodundersökning i brottmål skall
upphöra att gälla.
Förarbeten
Rskr. 1996/97:55, Prop. 1996/97:9, Bet.
1996/97:JuU3
Omfattning
ändr. 17 kap 14 §, 18 kap 8 a, 13 §§, 21 kap
10 §, 23 kap 13, 15, 19 §§, 30 kap 12 §, 31
kap 1, 2, 11 §§, 33 kap 5 §, 36 kap 24 §, 48
kap 2 §, 49 kap 5, 8 §§; nya 11 kap 6 §, 21
kap 12 §
Ikraftträder
1997-12-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1996/97:228, Prop. 1996/97:108,
Bet. 1996/97:BoU13
Omfattning
ändr. 4 kap 7 §
Ikraftträder
1999-01-01

rättegångsbalken

om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet tillämpas dock 8 kap. 7 § tredje
stycket i sin äldre lydelse. Den nya lydelsen av
8 kap. 7 § fjärde stycket tillämpas inte i fråga
om sådana förhållanden som nyss sagts.
Förarbeten
Rskr. 1996/97:217, Prop. 1996/97:134, Bet.
1996/97:JuU18
Omfattning
ändr. 8 kap 6, 7, 8 §§
Ikraftträder
1997-07-01

rättegångsbalken

om uppgifter som anförtrotts före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 1996/97:207, Prop. 1996/97:97, Bet.
1996/97:KU18
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
1997-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1996/97:264, Prop. 1996/97:124,
Bet. 1996/97:SoU18
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
1998-01-01
rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 september

1997.
Om huvudförhandlingen har påbörjats
före ikraftträdandet gäller 1 kap.3 b och 8
§§ i sina äldre lydelse.
Förarbeten
Rskr. 1996/97:216, Prop. 1996/97:133, Bet.
1996/97:JuU17
Omfattning
ändr. 1 kap 3 b, 8 §§, 2 kap 4 §
Ikraftträder
1997-09-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1997/98:6, Prop. 1996/97:156, Bet.
1997/98:SoU5
Omfattning
ändr. 20 kap 7 §
Ikraftträder
1997-11-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 1997/98:138, Prop. 1996/97:175, Bet.
1997/98:JuU7
Omfattning
ändr. 9 kap 10 §, 23 kap 9 §, 24 kap 8, 9,
22 §§
Ikraftträder
1998-04-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 1997/98:227, Prop. 1997/98:104, Bet.
1997/98:JuU22
Omfattning
ändr. 24 kap 5 a, 14, 21, 24 §§, 49 kap 5 §
Ikraftträder
1999-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 1997/98:275, Prop. 1997/98:96, Bet.
1997/98:JuU21
Omfattning
13, 25 §§
Ikraftträder
1999-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 1998/99:21, Prop. 1997/98:168, Bet.
1998/99:LU2
Omfattning
ändr. 27 kap 8 §
Ikraftträder
1999-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 1998/99:80, Prop. 1998/99:1, Bet.
1998/99:JuU1
Omfattning
ändr. 2 kap 3 §
Ikraftträder
1999-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 1998/99:133, Prop. 1997/98:181, Bet.
1998/99:JuU7
Omfattning
ändr. 23 kap 21 §, 28 kap 3 §
Ikraftträder
1999-04-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Om kallelse har utfärdats före ikraftträdandet,
tillämpas 50 kap.10 och 21 §§ och 51 kap. 10 § i
sin äldre lydelse.
Förarbeten
Rskr. 1998/99:143, Prop. 1998/99:37, Bet.
1998/99:JuU13
Omfattning
upph. 9 kap 9 §; ändr. 2 kap 4 §, 3 kap 6 §, 6
kap 6 §, 17 kap 15 §, 30 kap 13 §, 49 kap 8 §, 50
kap 10, 13, 16, 21, 22 §§, 51 kap 8, 10, 13 §§, 52
kap 7 §, 55 kap 8 §, 56 kap 7, 13 §§, 58 kap 6 §;
nya 32 kap 7 § 50 kap 12 a §
Ikraftträder
1999-04-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 1998/99:142, Prop. 1998/99:35, Bet.
1998/99:JuU12
Omfattning
ändr. 10 kap 18 §; ny 10 kap 17 a §
Ikraftträder
1999-04-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 1998/99:176, Prop. 1998/99:38, Bet.
1998/99:KU18
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
2000-01-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:4, Prop. 1998/99:108, Bet.
1998/99:JuU24
Omfattning
ändr. 8 kap 2, 3, 7, 8, 9 §§; nya 8 kap 2 a, 10, 11
§§
CELEX-nr
398L0005
Ikraftträder
2000-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

Bestämmelserna i 18 kap. 8 a § i dess äldre
lydelse skall tillämpas i mål som handläggs
enligt 1 kap. 3 d §, om ansökan om stämning
har kommit in till rätten före ikraftträdandet
eller, när talan har väckts som enskilt anspråk
i brottmål, rätten före ikraftträdandet beslutat
att tvisten skall handläggas som tvistemål.
Detsamma gäller om talan har väckts genom
ansökan om betalningsföreläggande eller
handräckning och kronofogdemyndigheten
före ikraftträdandet har beslutat att, enligt 36
eller 54 § lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning,
överlämna målet till tingsrätt.
Har en huvudförhandling påbörjats före
ikraftträdandet tillämpas i fråga om den
förhandlingen 43 kap.3 och 11 §§ eller 46 kap.3
och 11 §§ i deras äldre lydelse.
Har en tredskodom meddelats före
ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i
fråga om rätten att söka återvinning.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:151, Prop. 1999/2000:26, Bet.
1999/2000:JuU10
Omfattning
upph. 1 kap 9 §, nuvarande 6 kap, 33 kap 5 §;
ändr 8 kap 2 4 7 §§ 12 kap 9 § 14 kap 7 § 15
kap 3 §, 18 kap 8 a §, 19 kap 12 §, 25 kap 7 §, 35
kap 13 §, 42 kap 6, 11, 18, 20 §§, 43 kap 3, 11, 13
§§, 44 kap 9 §, 46 kap 3, 11, 13 §§, 47 kap 6, 22,
24 §§, 50 kap 17 §, 51 kap 17 §; nya 6 kap, 42
kap 15 a §, 44 kap 7 c §
Ikraftträder
2000-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. I fråga om

strafförelägganden och ordningsbot som utfärdats
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:201, Prop. 1999/2000:67, Bet.
1999/2000:JuU18
Omfattning
ändr. 48 kap 3, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 17 §§
Ikraftträder
2000-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:216, Prop. 1999/2000:61, Bet.
1999/2000:JuU19
Omfattning
ändr. 5 kap 1 §, 9 kap 7 §, 31 kap 4 §, 33 kap 9
§, 36 kap 23 §, 40 kap 16 §
Ikraftträder
2000-10-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2000/01:28, Prop. 1999/2000:124, Bet.
2000/01:JuU2
Omfattning
ändr. 27 kap 19 §
Ikraftträder
2001-01-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2000/01:78, Prop. 2000/01:1, Bet.
2000/01:JuU1
Omfattning
ändr. 1 kap 5 §
Ikraftträder
2001-03-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2000/01:137, Prop. 2000/01:55, Bet.
2000/01:UU6
Omfattning
ändr. 8 kap 2, 9, 10, 11 §§, 12 kap 2 §, 33 kap 8 §
Ikraftträder
2002-06-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2000/01:185, Prop. 2000/01:32, Bet.
2000/01:JuU16
Omfattning
ändr. 5 kap 9 §
Ikraftträder
2001-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2000/01:225, Prop. 2000/01:108, Bet.
2000/01:JuU28
Omfattning
ändr. 36 kap 1 §, 45 kap 14, 15 §§, 46 kap 15 §;
ny 46 kap 15 a §
Ikraftträder
2001-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2000/01:207, Prop. 2000/01:92, Bet.
2000/01:JuU23
Omfattning
ändr. 7 kap 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9 §§, rubr. till 7
kap; ny 7 kap 7 §
Ikraftträder
2002-01-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2000/01:235, Prop. 2000/01:109, Bet.
2000/01:KU17
Omfattning
ändr. 27 kap 8 §
Ikraftträder
2001-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2000/01:246
Omfattning
ändr. 8 kap 2 §

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2000/01:246, Prop. 2000/01:105, Bet.
2000/01:LU21
Omfattning
ändr. 8 kap 2 §
Ikraftträder
2001-07-01

rätttegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2000/01:259, Prop. 2000/01:80, Bet.
2000/01:SoU18
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
2002-01-01

Tryckt format (PDF)
Omfattning
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2001/02:247, Prop. 2001/02:92, Bet.
2001/02:JuU20
Omfattning
ändr. 8 kap 2, 7 §§
Ikraftträder
2002-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2001/02:225, Prop. 2001/02:111, Bet.
2001/02:JuU23
Omfattning
ny 9 kap 9 §
Ikraftträder
2002-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2001/02:249, Prop. 2001/02:147, Bet.
2001/02:JuU24
Omfattning
ändr. 23 kap 7 §, 45 kap 1, 6 §§; nya 23 kap 6 a,
6 b §§
Ikraftträder
2002-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2002/03:21, Prop. 2002/03:4, Bet.
2002/03:JuU2
Omfattning
ändr. 1 kap 2, 3 e §§
Ikraftträder
2003-01-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2002/03:122, Prop. 2002/03:17, Bet.
2002/03:LU11
Omfattning
ändr. 27 kap 6, 8 §§; nya 27 kap 4 a, 11 a §§
Ikraftträder
2003-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2002/03:210, Prop. 2002/03:113, Bet.
2002/03:JuU19
Omfattning
ändr. 7 kap 2 §
Ikraftträder
2003-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2002/03:228, Prop. 2002/03:110
Omfattning
ändr. 27 kap 25 §
Ikraftträder
2003-07-25
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Denna lag träder i kraft den 1 april 2004 i fråga om

27 § och i övrigt den 1 oktober 2004. Tillstånd till
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
för tid före rättens beslut får inte avse tid före
ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2003/04:14, Prop. 2002/03:74, Bet.
2003/04:JuU2
Omfattning
ändr. 27 kap 18, 19, 20 21 §§; nya 27 kap 26, 27,
28, 29, 30 §§, rubr. närmast före 27 kap 26 §
Ikraftträder
2004-04-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2003/04:111, Prop. 2003/04:23, Bet.
2003/04:JuU11
Omfattning
ändr. 3 kap 4 §
Ikraftträder
2004-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
bestämmelser gäller i fråga om prövningstillstånd
vid överklagande av domar och beslut som har
meddelats före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2003/04:204, Prop. 2003/04:78, Bet.
2003/04:JuU23
Omfattning
ändr. 7 kap 4, 7 §§, 49 kap 13 §, 54 kap 9 §
Ikraftträder
2004-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Prop. 2003/04:89, Bet. 2003/04:JuU26
Omfattning
ändr. 23 kap 22 §
Ikraftträder
2004-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2004/05:107, Prop. 2004/05:26, Bet.
2004/05:JuU11
Omfattning
ändr. 7 kap 2, 5, 6, 7 §§
Ikraftträder
2005-01-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

Den nya bestämmelsen skall inte tillämpas,
om enskilt åtal har väckts eller målsägande
har övertagit ett allmänt åtal före
ikraftträdandet. Bestämmelsen skall inte
heller tillämpas, om målsäganden i mål
rörande brott som hör under allmänt åtal före
ikraftträdandet ensam har drivit ansvarstalan
vidare i högre rätt.
Förarbeten
Rskr. 2004/05:159, Prop. 2004/05:41, Bet.
2004/05:JuU10
Omfattning
ändr. 31 kap 11 §
Ikraftträder
2005-04-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2004/05:185, Prop. 2004/05:63, Bet.
2004/05:JuU26
Omfattning
ändr. 3 kap 6 §
Ikraftträder
2005-06-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2004/05:237, Prop. 2004/05:135, Bet.
2004/05:JuU31
Omfattning
ändr. 27 kap 8 §
Ikraftträder
2005-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2004/05:284, Prop. 2004/05:137, Bet.
2004/05:LU25
Omfattning
ändr. 20 kap 13 §
Ikraftträder
2005-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2004/05:274, Prop. 2004/05:143, Bet.
2004/05:Ju28
Omfattning
ändr. 27 kap 24 §; ny 27 kap 23 a §
Ikraftträder
2005-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

bestämmer.
Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på
prövningstillstånd vid överklagande av domar
och beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.
Äldre bestämmelser gäller i fråga om avtal att
inte överklaga en dom enligt 49 kap. 2 § och 54
kap. 2 §, som har ingåtts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2004/05:307, Prop. 2004/05:131, Bet.
2004/05:JuU29
Omfattning
upph. 42 kap 10 §, 46 kap 7 §, 47 kap 10 §, 50
kap 11 §, 51 kap 11 §, 52 kap 10 §; ändr. 2 kap 4
§, 5 kap 9 §, 6 kap 4, 6 §§, 9 kap 5 §, 35 kap 6,
7, 9, 13, 14 §§, 36 kap 16, 18, 19 §§, 38 kap 6 §,
39 kap 2 §, 42 kap 6, 12, 16, 20 §§, 43 kap 5, 7,
8 9 13 §§ 44 kap 1 2 3 4 7 §§ 45 kap 4 13
§§, 46 kap 6, 9, 10 §§, 47 kap 6, 12, 13, 14, 17,
20, 24 §§, 49 kap 2, 12, 113, 14 §§, 50 kap 4, 7,
8, 9, 10, 12 a, 17, 18, 19, 23 §§, 51 kap 4, 7, 8, 9,
10, 17, 18, 19, 23 §§, 52 kap 6, 7, 11 §§, 54 kap 2
§, 55 kap 7, 8, 14, 15 §§, rubr. till 5, 45, 49, 54
kap; nya 5 kap 10, 11, 12 §§, 6 kap 6 a §, 45 kap
10 a §, 49 kap 14 a §, 50 kap 7 a §, 51 kap 7 a §,
52 kap 6 a §
Ikraftträder
2008-11-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:58, Prop. 2005/06:29
Omfattning
ändr. 28 kap 12, 13 §§; nya 28 kap 12 a, 12 b §§
Ikraftträder
2006-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:55, Prop. 2005/06:10, Bet.
2005/06:JuU4
Omfattning
ändr. 1 kap 3 e §
Ikraftträder
2006-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:145, Prop. 2005/06:35, Bet.
2005/06:JuU8
Omfattning
ändr. 5 kap 1 §
Ikraftträder
2006-11-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:146, Prop. 2005/06:33, Bet.
2005/06:JuU9
Omfattning
ändr. 7 kap 9 §, 48 kap 20 §, rubr. till 7 kap
Ikraftträder
2006-04-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:169, Prop. 2005/06:59, Bet.
2005/06:JuU13
Omfattning
ändr. 48 kap 2, 4, 5 §§
Ikraftträder
2006-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:309, Prop. 2005/06:99, Bet.
2005/06:LU27
Omfattning
ändr. 42 kap 6, 17 §§
Ikraftträder
2006-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:309, Prop. 2005/06:99, Bet.
2005/06:LU27
Omfattning
ändr. 42 kap 6 § i 2005:683

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:263, Prop. 2005/06:187, Bet.
2005/06:JuU41
Omfattning
ändr. 48 kap 16, 17 §§
Ikraftträder
2006-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:297, Prop. 2005/06:138, Bet.
2005/06:JuU36
Omfattning
ändr 36 kap 5 6 §§
Ikraftträder
2006-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:272, Prop. 2005/06:180, Bet.
2005/06:JuU32
Omfattning
ändr. 4 kap 6, 7, 8, 9 §§; nya 4 kap 7 a, 8 a, 8 b
§§
Ikraftträder
2006-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:298, Prop. 2005/06:149, Bet.
2005/06:JuU31
Omfattning
ändr. 36 kap 5 §
Ikraftträder
2006-10-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:294, Prop. 2005/06:165, Bet.
2005/06:JuU34
Omfattning
ändr. 29 kap 2 §, 51 kap 25 §
Ikraftträder
2007-01-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:300, Prop. 2005/06:194, Bet.
2005/06:JuU38
Omfattning
ändr. 33 kap 9 §
Ikraftträder
2008-12-12
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2005/06:298, Prop. 2005/06:149, Bet.
2005/06:JuU31
Omfattning
ändr. 36 kap 10 §, 37 kap 3 §
Ikraftträder
2006-10-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Konsoliderad version med ändringar införda
till och med SFS 2007:74
Förarbeten
Rskr. 2006/07:109, Prop. 2006/07:35, Bet.
2006/07:JuU11
Omfattning
ändr. 4 kap 5, 6 §§
Ikraftträder
2007-04-01
Tryckt format (PDF)
Omfattning

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

Underrättelse enligt 31 § behöver dock inte lämnas
beträffande hemlig teleavlyssning eller hemlig
teleövervakning som har avslutats före
ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2007/08:11, Prop. 2005/06:178, Bet.
2007/08:JuU3
Omfattning
ändr. 27 kap 24 §§; nya 27 kap 31, 32, 33, rubr.
närmast före 27 kap 31 §
Ikraftträder
2008-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2007/08:131, Prop. 2007/08:47, Bet.
2007/08:JuU11
Omfattning
ändr. 23 kap 10 §, 24 kap 9 §; ny 24 kap 21 a §
Ikraftträder
2008-04-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2007/08:148, Prop. 2007/08:54, Bet.
2007/08:CU16
Omfattning
ändr. 2 kap 2 §
Ikraftträder
2008-06-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2007/08:203, Prop. 2007/08:68, Bet.
2007/08:JuU18
Omfattning
ändr. 26 kap 3, 4 §§, 27 kap 1 §, 28 kap 1, 11 §§;
nya 26 kap 3 a, 3 b §§
Ikraftträder
2008-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2007/08:217, Prop. 2007/08:113, Bet.
2007/08:JuU21
Omfattning
ändr. 8 kap 2, 7 §§, 27 kap 27 §
Ikraftträder
2008-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2007/08:251, Prop. 2007/08:139, Bet.
2007/08:JuU31
Omfattning
ändr. 50 kap 4, 7 a, 8 §§ i 2005:683

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Fö b t
Rskr. 2008/09:1
Omfattning
ändr. 49 kap 13 § i 2005:683

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2008/09:6, Prop. 2007/08:163, Bet.
2008/09:JuU3
Omfattning
ändr. 27 kap 21, 23, 23 a, 24, 26, 28, 31, 32 §§;
nya 27 kap 20 a, 20 b, 20 c §§
Ikraftträder
2009-01-01

Tryckt format (PDF)
Omfattning
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2008/09:163, Prop. 2008/09:70, Bet.
2008/09:JuU13
Omfattning
ändr. 27 kap. 33 §
Ikraftträder
2009-03-15

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2008/09:213, Prop. 2008/09:117, Bet.
2008/09:JuU16
Omfattning
nuvarande 3 kap 5, 6 §§ betecknas 3 kap 6, 5
§§; ändr. 3 kap 2, 4, den nya 5, den nya 6, 7, 8
§§, 10 kap. 20 §, 11 kap. 5 §, 14 kap. 7 a §, 19
kap. 11 §, 21 kap. 2 §, 58 kap. 12 §, rubr. till 3
kap., rubr. närmast före 54 kap.; nya 3 kap. 5 a,
5 b, 6 a §§
Ikraftträder
2009-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2008/09:237, Prop. 2008/09:150, Bet.
2008/09:KU24
Omfattning
ändr. 5 kap. 1, 4, 5 §§, 27 kap. 33 §, 36 kap. 5, 6
§§, 38 kap. 8 §
Ikraftträder
2009-06-30

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2008/09:290, Prop. 2008/09:165, Bet.
2008/09:JuU23
Omfattning
ändr. 1 kap. 2, 3 e §§
Ikraftträder
2010-02-15
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2009/10:34, Prop. 2008/09:227, Bet.
2009/10:JuU5
Omfattning
nya 27 kap. 8 a, 8 b §§
Ikraftträder
2010-01-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

Äldre bestämmelser ska gälla för offentliga
försvarare som har förordnats före
ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:65, Prop. 2008/09:232, Bet.
2009/10:JuU6
Omfattning
ändr. 21 kap. 5, 10 §§
Ikraftträder
2010-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2009/10:234, Prop. 2009/10:78, Bet.
2009/10:JuU22
Omfattning
ändr. 27 kap. 33 §
Ikraftträder
2010-12-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2009/10:255, Prop. 2009/10:85, Bet.
2009/10:JuU19
Omfattning
ändr. 28 kap. 12 a, 12 b §§
Ikraftträder
2012-03-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

För urinprov som tagits före ikraftträdandet
gäller 31 kap. 1 § och 48 kap. 2 § i sin äldre
lydelse.
För kostnader för offentlig försvarare som
förordnats före ikraftträdandet tillämpas inte
31 kap. 9 a §.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:293, Prop. 2009/10:182, Bet.
2009/10:JuU23
Omfattning
ändr. 3 kap. 3 §, 20 kap. 10 §, 31 kap. 1 §, 36
kap. 5 §, 45 kap. 14 §, 47 kap. 22 §, 48 kap. 2 §,
53 kap. 2 §; ny 31 kap. 9 a §
Ikraftträder
2010 07 01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2009/10:364, Prop. 2009/10:215, Bet.
2009/10:JuU27
Omfattning
ändr. 10 kap. 10 §
Ikraftträder
2011-05-02
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2009/10:383, Prop. 2009/10:202, Bet.
2009/10:NU20
Omfattning
ändr. 36 kap. 5 §
Ikraftträder
2010-09-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2010/11:7, Prop. 2009/10:222, Bet.
2010/11:SfU4
Omfattning
ändr. 1 kap. 3 d §
Ikraftträder
2011-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Prop. 2009/10:181, Bet. 2010/11:JuU3
Omfattning
ändr. 3 kap. 3, 4 §§, 4 kap. 2 §, 20 kap. 10 §
Ikraftträder
2011-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om
delgivning enligt 15–17 §§delgivningslagen
(1970:428) har fattats före den 1 april 2011 eller
om en handling har skickats eller lämnats före
denna tidpunkt.
Förarbeten
Rskr. 2010/11:30, Prop. 2009/10:237, Bet.
2010/11:JuU2
Omfattning
ändr. 33 kap. 1, 6 §§; nya 33 kap. 5, 7 §§
Ikraftträder
2011-04-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2010/11:300, Prop. 2010/11:128, Bet.
2010/11:JuU23
Omfattning
ändr. 36 kap. 5 §, 42 kap. 17 §; ny 50 kap. 11 §
CELEX-nr
32008L0052
Ikraftträder
2011-08-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2011/12:120, Prop. 2011/12:10, Bet.
2011/12:JuU9
Omfattning
ändr. 23 kap. 4 a §
Ikraftträder
2012-03-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2011/12:120, Prop. 2011/12:10, Bet.
2011/12:JuU9
Omfattning
ändr 23 kap 4 a §
Ikraftträder
2013-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2011/12:165, Prop. 2010/11:46, Bet.
2011/12:JuU28
Omfattning
ändr. 27 kap. 25 §
Ikraftträder
2012-05-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2011/12:212, Prop. 2011/12:55, Bet.
2011/12:JuU8
Omfattning
ändr. 27 kap. 18, 19, 20, 21, 22, 23, 23 a, 24, 25,
26, 28, 31, 32 §§, rubr. till 27 kap; ny 27 kap. 21
a§
Ikraftträder
2012-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2011/12:223, Prop. 2011/12:126, Bet.
2011/12:JuU25
Omfattning
ändr. 45 kap. 4, 7 §§
Ikraftträder
2012-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

Bestämmelserna i rättshjälpslagen
(1996:1619) gäller fortfarande för det fall ett
rättshjälpsbiträde har utsetts för en tidigare
tilltalad i ett resningsförfarande före
ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2012/13:29, Prop. 2011/12:156, Bet.
2012/13:JuU3
Omfattning
ändr. 23 kap. 5 §; nya 21 kap. 3 b, 4 a §§, 58
kap. 6 a, 6 b, 8 a §§
Ikraftträder
2013-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2012/13:154, Prop. 2012/13:45, Bet.
2012/13:JuU15
Omfattning
ändr. 1 kap. 2 §, 4 kap. 10 a §
Ikraftträder
2013-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2012/13:286, Prop. 2012/13:132, Bet.
2012/13:JuU23
Omfattning
ändr. 5 kap. 6 §, 23 kap. 16 §, 31 kap. 1, 2 §§, 33
kap. 9 §
CELEX-nr
32010L0064
Ikraftträder
2013-10-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2013/14:30, Prop. 2012/13:170, Bet.
2013/14:JuU4
Omfattning
ändr. 33 kap. 9 §
Ikraftträder
2014-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2013/14:37, Prop. 2012/13:182, Bet.
2013/14:JuU5
Omfattning
ändr. 33 kap. 6 §
Ikraftträder
2014-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2013/14:210, Prop. 2013/14:77, Bet.
2013/14:JuU20
Omfattning
Ikraftträder
2014-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2013/14:222, Prop. 2013/14:157, Bet.
2013/14:JuU26
Omfattning
ändr. 23 kap. 18 §; ny 24 kap. 9 a §
CELEX-nr
32012L0013
Ikraftträder
2014-06-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

Bestämmelsen i 33 kap. 6 § gäller i sin äldre
lydelse om det personliga sammanträffande
som avses i bestämmelsen skett före
ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2013/14:254, Prop. 2013/14:170, Bet.
2013/14:JuU29
Omfattning
ändr. 30 kap. 4 §, 33 kap. 6 §, 36 kap. 20 §, 45
kap. 3, 10, 13, 14 §§, 46 kap. 14, 15, 15 a §§
Ikraftträder
2014-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2013/14:259, Prop. 2013/14:51, Bet.
2013/14:KU29
Omfattning
ändr. 27 kap 33 §
Ikraftträder
2014-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet.
2013/14:JuU23
Omfattning
upph. 23 kap. 17 §; ändr. 7 kap. 9 §, 9 kap. 10 §,
20 kap. 5 §, 23 kap. 3, 4 a §§, 24 kap. 8 §, 25
kap. 1 §, 28 kap. 4 §, 35 kap. 14 §, 36 kap. 16 §,
48 kap. 14 §, rubr. till 7 kap.
Ikraftträder
2015-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande för en
nämndeman vars tjänstgöringsperiod upphör
senast den 31 december 2014.
För en nämndeman som utses 2014 upphör
tjänstgöringsperioden senast den 31 december
2015.
Val av nämndemän ska genomföras 2015 för
en tjänstgöringsperiod som börjar den 1
januari 2016.
Förarbeten
Rskr. 2013/14:391, Prop. 2013/14:169, Bet.
2013/14:JuU32
Omfattning
ändr. 4 kap. 6, 8 §§
Ikraftträder
2014-09-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Prop. 2013/14:232, Bet. 2014/15:JuU3
Omfattning
ändr 24 kap 8 § 33 kap 6 §
Ikraftträder
2015-01-02

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
I fråga om användning och behandling av
uppgifter som vid hemlig rumsavlyssning har
kommit fram om något annat brott än det som
har legat till grund för beslutet om
rumsavlyssning, och som har samlats in före
den 1 januari 2015, gäller äldre föreskrifter.
Förarbeten
Rskr. 2014/15:22, Prop. 2013/14:237, Bet.
2014/15:JuU2
Omfattning
ändr. 27 kap. 2, 18, 19, 20 a, 21, 21 a, 22, 23, 23
a 24 26 28 31 32 33 §§ rubr till 27 kap ;
nya 27 kap. 9 a, 20 d, 20 e, 25 a, 34 §§, rubr.
närmast före 27 kap. 1, 18 §
Ikraftträder
2015-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2014/15:102, Prop. 2014/15:25, Bet.
2014/15:JuU9
Omfattning
ändr. 36 kap. 1 §
Ikraftträder
2015-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2014/15:258, Prop. 2014/15:77, Bet.
2014/15:JuU21
Omfattning
ändr. 5 kap. 6 §, 33 kap. 9 §; ny 20 kap. 15 a §
Ikraftträder
2015-11-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2014/15:260, Prop. 2014/15:94, Bet.
2014/15:JuU25
Omfattning
ändr. 7 kap. 9 §
Ikraftträder
2015-08-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

Äldre bestämmelser gäller fortfarande när
Statens va-nämnd under handläggningen har
informerat en part om att förenklad delgivning
kan komma att användas i hovrätten eller
Högsta domstolen om ett avgörande
överklagas dit.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:37, Prop. 2015/16:11, Bet.
2015/16:CU8
Omfattning
ändr. 33 kap. 7 §
Ikraftträder
2016-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2015/16:141, Prop. 2015/16:39, Bet.
2015/16:JuU2
Omfattning
ändr. 6 kap. 6 a §, 33 kap. 6 §, 35 kap. 13 §, 36
kap. 16, 19 §§, 42 kap. 16 §, 43 kap. 3, 8, 13 §§,
46 kap. 3, 6, 13 §§, 47 kap. 20 §, 50 kap. 19, 21,
23 §§, 51 kap. 13, 19, 1, 23 §§, 55 kap. 8, 11, 14
§§, 56 kap. 13 §; nya 50 kap. 12 b §, 54 kap. 12 a
§
Ikraftträder
2016-04-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2015/16:143, Prop. 2015/16:78, Bet.
2015/16:JuU17
Omfattning
ändr 27 kap 2 33 §§
Ikraftträder
2016-04-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2015/16:153, Prop. 2015/16:56, Bet.
2015/16:JuU3
Omfattning
Ikraftträder
2016-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2015/16:241, Prop. 2015/16:151, Bet.
2015/16:JuU30
Omfattning
ändr 46 kap 15 a § 48 kap 4 § 51 kap 13 §
Ikraftträder
2016-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2015/16:237, Prop. 2015/16:144, Bet.
2015/16:KU22
Omfattning
ändr. 5 kap. 5 §
Ikraftträder
2016-10-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2015/16:234, Prop. 2015/16:113, Bet.
2015/16:JuU16
Omfattning
Ikraftträder
2016-07-01
rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2015/16:232, Prop. 2015/16:68, Bet.
2015/16:JuU11
Omfattning
ändr. 23 kap. 4 §, 27 kap. 8, 13 §§, 28 kap. 12 §;
nya 23 kap. 9 a, 9 b §§, 28 kap. 13 a §, 45 kap. 3
a§
Ikraftträder
2016-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2015/16:253, Prop. 2015/16:72, Bet.
2015/16:TU18
Omfattning
ändr 45 kap 4 §
Ikraftträder
2016-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2016/17:23, Prop. 2015/16:187, Bet.
2016/17:JuU2
Omfattning
ändr. 21 kap. 9 §, 23 kap. 10 §, 24 kap. 21 a §
Ikraftträder
2016-11-27

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2016/17:151, Prop. 2016/17:68, Bet.
2016/17:JuU10
Omfattning
ändr. 6 kap. 1 §, 23 kap. 10, 18, 19, 21, 24 §§, 27
kap. 31 §, 36 kap. 14 §; nya 23 kap. 18 a, 18 b §§,
21 a, 21 b, 21 c, 21 d §§, 36 kap. 5 a
Ikraftträder
2017-04-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2016/17:274, Prop. 2016/17:165, Bet.
2016/17:JuU29
Omfattning
ändr. 28 kap. 12 §
Ikraftträder
2017-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2016/17:287, Prop. 2016/17:174, Bet.
2016/17:JuU26
Omfattning
ändr. 1 kap. 3 e §, 2 kap. 4 §, 3 kap. 4 §
Ikraftträder
2017-07-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)

Bestämmelserna i den nya 8 kap. 7 a §
tillämpas inte när det gäller brott som har
begåtts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2017/18:27, Prop. 2016/17:209, Bet.
2017/18 J U3
Omfattning
ändr. 8 kap. 6, 8 §§; ny 8 kap. 7 a §
Ikraftträder
2018-01-01

rättegångsbalken
Tryckt format (PDF)
Förarbeten
Rskr. 2017/18:162, Prop. 2017/18:58, Bet.
2017/18:JuU12
Omfattning
Ikraftträder
2018-04-01

rättegångsbalken
Officiell autentisk version
Förarbeten
Rskr. 2017/18:256, Prop. 2017/18:88, Bet.
2017/18:JuU27
Omfattning
nuvarande 2 kap. 4 b § betecknas 2 kap. 4 c §;
ändr. 1 kap. 1, 4 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 §, 4 kap.
5, 8 §§, 16 kap. 1, 4 §§ och 29 kap. 1, 3 §§; nya 1
kap. 3 f §, 2 kap. 4 b §, 3 kap. 5 c §, 4 kap. 11 a §
Ikraftträder
2018-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2017/18:264, Prop. 2017/18:126, Bet.
2017/18:JuU31
Omfattning
ändr. 17 kap. 10 §, 30 kap. 8 § och 48 kap. 9, 17,
18 §§
Ikraftträder
2018-07-01
rättegångsbalken

För salivprov som har tagits före
ikraftträdandet gäller 31 kap. 1 § och 48 kap. 2
§ i den äldre lydelsen.
Förarbeten
Rskr. 2017/18:288, Prop. 2017/18:86, Bet.
2017/18:JuU24
Omfattning
ändr. 21 kap. 6 §, 31 kap. 1 §, 48 kap. 2 §, 49
kap. 5 §
Ikraftträder
2018-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2017/18:315, Prop. 2017/18:200, Bet.
2017/18:CU24
Omfattning
ändr. 27 kap. 2, 33 §§
Ikraftträder
2018-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2017/18:303, Prop. 2017/18:177, Prop.
2017/18:123, Bet. 2017/18:JuU32, Bet.
2017/18:JuU29
Omfattning
Ikraftträder
2018-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2017/18:302, Prop. 2017/18:177, Bet.
2017/18:JuU29
Omfattning
ändr. 23 kap. 5 §
Ikraftträder
2018-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2017/18:378, Prop. 2017/18:250, Bet.
2017/18:JuU30
Omfattning
ändr. 49 kap. 5 §
Ikraftträder
2019-04-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2018/19:2
Omfattning
ä d 49 k 5 § i 2018 1252
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2018/19:10, Prop. 2017/18:269, Bet.
2018/19:JuU3
Omfattning
ändr. 28 kap. 12 a, 12 b §§
Ikraftträder
2019-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2018/19:17, Prop. 2017/18:260, Bet.
2018/19:KU3
Omfattning
ändr 36 kap 5 8 §§ 49 kap 5 §
Ikraftträder
2019-01-01

(2018:1624) om ändring i lagen
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2018/19:17
Omfattning
ändr. 49 kap. 5 § i 2018:1624

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2018/19:42, Prop. 2017/18:302, Bet.
2018/19:JuU7
Omfattning
ändr 48 kap 2 §
Ikraftträder
2019-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2018/19:130, Prop. 2018/19:16, Bet.
2018/19:FöU4
Omfattning
ändr. 7 kap. 9 §
Ikraftträder
2019-04-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2018/19:196, Prop. 2018/19:60, Bet.
2018/19:JuU17
Omfattning
ändr. 3 kap. 5, 5 a §§
Ikraftträder
2019-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2018/19:206, Prop. 2018/19:71, Bet.
2018/19:JuU21
Omfattning
ändr. 21 kap. 3 a §; nya 21 kap. 9 a §, 33 kap. 6 a
§
Ikraftträder
2019-06-11

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2018/19:227, Prop. 2018/19:81, Bet.
2018/19:JuU23
Omfattning
ändr. 5 kap. 3, 9, 10, 12 §§, 9 kap. 5 §, 36 kap.
18 §; nya 5 kap. 9 a, 9 b, 9 c, 9 d §§, 13, 14, 15
§§, 9 kap. 5 a §
Ikraftträder
2019-07-01

rättegångsbalken
Denna lag träder i kraft den 1 november 2019.

Äldre bestämmelser gäller för överträdelser av
lagen (2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism
som har inträffat före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2019/20:1, Prop. 2018/19:125, Bet.
2019/20:JuU2
Omfattning
ändr. 8 kap. 7 §
Ikraftträder
2019-11-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2019/20:45, Prop. 2018/19:164, Bet.
2019/20:JuU10
Omfattning
ändr. 48 kap. 4 §
Ikraftträder
2020-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2019/20:48, Prop. 2018/19:162, Bet.
2019/20:KU3
Omfattning
ändr. 4 kap. 7 §, 15 kap. 6 §
Ikraftträder
2020-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2019/20:197, Prop. 2019/20:69, Bet.
2019/20:JuU22
Omfattning
Ikraftträder
2020-05-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2019/20:260, Prop. 2019/20:88, Bet.
2019/20:JuU39
Omfattning
ändr. 5 kap. 9 b §, 9 kap. 5 a §
Ikraftträder
2020-07-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2019/20:30, Prop. 2019/20:145, Bet.
2019/20:JuU21
Omfattning
ny 27 kap. 28 a §
Ikraftträder
2020-08-01
rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2020/21:30, Prop. 2019/20:189, Bet.
2020/21:JuU4
Omfattning
upph. 12 kap. 10 §: ändr. 12 kap. 8, 9, 15 §§, 15
kap. 5 §, 17 kap. 10 §, 21 kap. 2 §, 30 kap. 8 §, 33
kap. 2, 3 §§, 45 kap. 4, 16 §§, 48 kap. 9, 10, 17
§§; nya 33 kap. 1 a, 2 a, 3 a §§
Ikraftträder
2021-01-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2020/21:234, Prop. 2020/21:72, Bet.
2020/21:JuU16
Omfattning
nya 27 kap. 16, 16 a §§
Ikraftträder
2021-05-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2020/21:235, Prop. 2020/21:85, Bet.
2020/21:JuU22
Omfattning
ändr 33 kap 6 a §
Ikraftträder
2021-05-01

rättegångsbalken
Om en misstänkt vid lagens ikraftträdande har
varit berövad friheten i Sverige som häktad
under en sammanhängande tid som är längre
än nio månader utan att åtal har väckts, ska
åklagarens begäran om att få överskrida tiden
enligt 24 kap. 4 a § ha kommit in till rätten
senast klockan elva den 1 juli 2021. Om en
sådan begäran kommer in i rätt tid ska rätten
efter det att lagen trätt i kraft hålla
förhandling i häktningsfrågan i enlighet med
24 kap. 18 § tredje stycket. I annat fall ska
rätten omedelbart häva häktningsbeslutet.
Förarbeten
Rskr. 2020/21:244, Prop. 2019/20:129, Bet.
2020/21:JuU43
Omfattning
ändr. 1 kap. 3 b §, 19 kap. 12 §, 24 kap. 5 a, 18,
20, 24 §§; nya 24 kap. 4 a, 13 a, 18 a §§
Ikraftträder
2021-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2020/21:315, Prop. 2020/21:150, Bet.
2020/21:CU17
Omfattning
ändr. 36 kap. 5 §
Ikraftträder
2021-07-01

rättegångsbalken
Förarbeten
Rskr. 2021/22:20, Prop. 2020/21:204, Bet.
2021/22:JuU4
Omfattning
ändr. 19 kap. 1 §
Ikraftträder
2022-01-01
Viewed using Just Read

Rättegångsbalk (1942 - 740) (RB) - Lagen - Nu

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Rättegångsbalk (1942 - 740) (RB) - Lagen - Nu

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Unknown date Unknown author

RH 1999:43:Utsaga vid polisförhör som

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång -

Vad om verkan av visst slag av bevis är stadgat

I svenska domstolar gäller fri bevisprövning vilket

Videoinspelning vars ursprung inte kunnat

Uppläsning ur utskrift av vittnesförhör som

Så kallad överskottsinformation från hemlig

NJA 2017 s. 1105:En elektronisk

Ej heller erfordras bevis om vad lag stadgar.

NJA 2016 s. 288:Tillämpning av utländsk rätt.

Är saken ej sådan som i första stycket sägs,

RH 1994:97:Bevisvärdet i mål om allvarligare

I mål om skadestånd där det är svårt att bevisa

Ändrad: SFS 1988:6 (om ändring i rättegångsbalken

RH 2009:50:Tingsrätten har avgjort ett

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång -

om den omständighet som en part vill bevisa

RH 2009:79:Tingsrätten har avvisat förhör

3 kap. 7 § 1 st 4 p Lag (1974:371) om

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång -

Denna bestämmelse är ett uttryck för

RH 1994:11:I mål om interimistisk

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång -

Protokollet över bevisupptagningen skall

15 kap. 6 § 2 st Vallag (1972:620)

Om tingsrätten i ett mål som överklagats till

I Högsta domstolen får de bevis som har tagits

Om ett bevis inte tas upp på nytt ska det

Prop. 1999/2000:26: I paragrafens tredje stycke ges

NJA 2009 s. 836:En tilltalad som frikänts av

50 kap. 19 § 2 st, 51 kap. 19 § 2 st

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång -

om det är särskilt föreskrivet,

Även i annat fall än som sägs i första stycket

Vad som sägs i första och andra styckena om

Denna bestämmelse är ett uttryck för principen om

En skriftlig berättelse som någon upprättat som

RH 2009:79:Tingsrätten har avvisat förhör

Ändrad: SFS 2005:683 (En modernare rättegång -

36 kap. 1 § 4 st, 37 kap. 3 § 2 st, 37 kap. 3 § 3 st,

Införd: SFS 2017:176 (Misstänktas rätt till insyn i

Ändrad: SFS 1991:1549 (om förverkande av rätt att

Vad som sägs i andra stycket om den som har

är skäligen misstänkt och har underrättats om

Ska någon som avses i andra eller tredje

Prop. 2014/15:25: Var och en, som inte är part i

I brottmål får vittnesförhör inte heller äga rum med

NJA 1990 s. 273:Fråga huruvida beslut om

20 kap. 10a § 2 st Jordabalk (1970:994)

Ändrad: SFS 2015:79 (Tydligare reaktioner på

11 § Lag (2016:417) om statlig ersättning till

RH 2009:15:I tingsrätten dömdes J.T. för

11 § Lag (2016:417) om statlig ersättning till

Ändrad: SFS 1991:1549 (om förverkande av rätt att

Rättegångsombud, biträden eller försvarare

Trots det som sägs i andra eller tredje stycket

advokater och deras biträden, dock inte

Den som är präst inom ett trossamfund eller

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 §

Om någon enligt det som sägs i denna

om brott enligt <a

Prop. 2009/10:182: Paragrafen behandlar det s.k.