Sammanfattning – Dividend policy and investor pressure

1. Introduktion

Finns ingen omfattande teori för utdelningspolicy. Mycket av det empiriska som lagts upp
gällande utdelning har kommit från mätningar och i tabellform. Över tid så har fokus legat på
historisk utdelning, utdelning i förhållande till vinst (direktavkastning), påföljder för att
öka/minska vinsten osv… Den vanligaste och bestående teorin är ”principal agency theory”
där principal= aktieägare och agent= managers, och detta grundas på att båda parterna har
felinriktade incitament, ofta på grund av att managers (agents) har informationsfördelar eller
handlar för egennytta. Enligt teorin så ser man på utdelning på ett positivt sätt, där aktieägare
kan påverka managers val av utdelning så att den inte blir för låg…

På senare år har ett annat perspektiv uppståt där man ser på utdelningar mer negativt sätt. Här
observeras istället press som sätts på managers av kortsiktiga investerare som resulterar i
högre utdelning och leder till att företag har ont om resurser för att återinvestera i den mån
som krävs för lönsam tillväxt. Skillnaden mellan denna teorin o den klassiska agency teorin
är att den klassiska agency teorin förklarar att utdelningen korrigeras pga att managers har en
partiskhet och tendens till att pressa ner utdelningen. I den senare teorin så förklaras det att
utdelningen höjs pga att kortsiktiga investerare sätter press på företaget.

Den klassiska teorin tillämpas ff mer, men den senare teorin har börjat växa. Detta kan tydas
genom att order ”kortsiktig” förekommer allt mer i Financial Times och har även gått över i
det akademiska då order använts som sökord mycket mer på senare år. Från ett abstrakt
perspektiv så är det svårt att förneka den klassiska teorins relevans och tillämpning, men det
måste göras i rätt sammanhang. Den klassiska teorin tar heller inte upp kortsiktighet hos
investerare.

Utöver att termen kortsiktighet har blivit mer vanligt så har även praktiserande bolag som EY
identifierat kortsiktiga investerares press på företag pga ny teknologi, minskade trading-times
& transaktionskostnader, marknadsvolatilitet, media och den ökade rollen för institutionella
investerare vilket resulterar i kortsiktig prestation. Artikeln utforskar idén om att utdelningar
beror på kortsiktiga investerares press mot företaget snarare än en strategisk
kapitalinvestering för företaget.

Artikeln fokuserar främst på 3 huvudorsaker till investor pressure.

1: Förvärvsaktivitet (takeovers attempts): Mäts genom förvärvsaktivitet i en viss industri.

Där hypotesen är att om en firma under ett år är under hot av en takeover så bör utdelningarna
öka för att lyfta aktiekursen och slå bort budgivare. Här har man sett att det stämmer, dvs
högre threat för takeovers= högre utdelning.

2: Press som uppstår pga striktare styrelsestandarder. UK governance code= Den

brittiska bolagsstyrningskoden fokuserar till striktare bolagsstyrning för att dels gynna
aktieägare och det har skapat en bild om att ökad utdelning är något som föredras. Det mäts
genom att kolla på hur många ”independent directors” som finns i bolaget och hur mycket
aktiebaserad ersättning som ledningen förlitar sig på i FTSE 100 i UK. Båda dessa faktorer
leder till ökad utdelning.
3: Press som uppstår genom instutionell kortsiktig trading. Ökad inblandning från
intermediärer har tenderat till att korta ner tiden för aktieinnehav för ägare och istället
fokusera på snabb avkastning och högre utdelningar. Mätningar görs genom indikatorer för
”trading-activity” och mönster för kortvariga aktieinnehav för att testa hur detta påverkar
investor pressure som i sin tur korrelerar med utdelningen.

2. Investor pressure theory & hypotheses

2.1:
Här förklarar man att agentteorin menar på att managers föredrar att bibehålla utdelningen,
vilket resulterar i överinvestering i bolaget eller felallokering. Författarna har här en hypotes
om att detta kan tillämpas i kontextspecifika sammanhang och kommer inte att vara relevant
när andra hinder såsom lagar för att skydda investerare, transparens, bolagsstyrningskoder
eller svag konkurrens mellan företag förekommer.

2.2: Investor pressure från förvärvsaktivitet

Hypotes: Industriell förvärvsaktivitet (acqusition activity) ökar utdelningar.

2.3: Invester pressure från bolagsstyrningen

Hypotes: Styrelsens sammanställning till förmån av oberoende styrelseledamöter och
kapitalets intensitet i den totala ersättningen ökar utdelningen.

2.4: Investor pressure and investor trading behavior

Hypotes: Stigande indikatorer för kortsiktiga traders resulterar i högre utdelning.