Seminarium 16 Komparativ konstitutionell rätt

Basgrupp B: De politiska organen i huvuddrag (inklusive maktfördelning) samt

valsystem. Förslag på vad som kan ”säljas”: Presidentens roll i den amerikanska
konstitutionen.

Finland har en grundlag som har 13 kapitel med sammanlagt 131

paragrafer:
I Finlands riksdag sitter 200 riksdagsledamöter som väljs vart 4:de år, 3 kap 24 §
Valsystem:
I 3 kap 25 § framkommer hur ett val går till. Riksdagsledamöterna väljs genom direkta,
proportionella och hemliga val. Valkretsarna är indelade mellan 12–18 varav Åland har en
egen valkrets.
På den finska regeringens hemsida står det att de partierna med minst 100 röstberättigade får
kandidera i riksdagsvalet och att varje valkrets högst får ställa upp med 14 kandidater. Om
valkretsar ingår ett så kallat valförbund får de tillsammans ha det maximala kandidater per
medlemsland.
Valen är proportionella som det stadgas i 3 kap 25 §. Det innebär att hur många platser
kandidaten och dess parti har fått, är i proportion till antalet röster till andra grupperingar.
(Vilket är det vi har i Sverige, ett proportionellt valsystem).

Riksdagen:
I 1 kap 3 § står det att den lagstiftande makten utövas av riksdagen och att de beslutar om
statsfinanserna.
I 4 kap föreskrivs det lite om uppgifter riksdagen har. De ska bland annat utse talman (34 §)
och tillsätta olika utskott (35 §). Riksdagen har även rätt att väcka motioner (39 §) och bereda
ärenden i utskott före den slutliga behandlingen i plenum (40 §).

Både republikens president och statsrådet utövar regeringsmakten och behöver riksdagens
förtroende, detta stadgas i GL 3 §. Det innebär att de tillsammans innehar den verkställande
makten.

I 5 kap beskrivs republikens president och statsrådets uppgifter.

Statsrådet (regeringen):
Statsrådet består av statsministern och ett antal ministrar. Ministrarna svarar inför riksdagen
för sina ämbetsåtgärder, 60 §.
Republikens president:
Väljs genom direkta val för en period av 6 år. Denna person ska vara infödd finsk och får bara
sitta två ämbetsperioder i följd.
”Republikens president fattar sina beslut i statsrådet utifrån statsrådets förslag till avgörande”
Förslag till avgöranden är:
1) utnämning av statsrådet och dess medlemmar samt avsked åt statsrådet eller en medlem av
statsrådet,
2) förordnande om förtida riksdagsval,
3) benådning samt sådana andra i lag särskilt nämnda ärenden som gäller enskilda personer
eller som på grund av sitt innehåll inte förutsätter behandling i statsrådets allmänna
sammanträde, samt
4) i självstyrelselagen för Åland avsedda andra ärenden än sådana som gäller landskapets
ekonomi.
Presidenten beslutar även i militära kommandon. 58 §.
I 93 § framkommer det att republikens president leder utrikespolitiken i samråd med
ministrarna.

FRÅN BOKEN:
Riksdag:
S 108 - ”Enligt principen om representativ (folket väljer vilka som sitter i organen) demokrati
är riksdagen det mest centrala statsorganet vars konstitutionella uppgifter har störst betydelse.
Riksdagens uppgifter delas in i:
Allmänna: fungera som ett offentligt forum för samhällsdebatten, utbilda det politiska
ledarskapet och upprätthålla en funktionell regering.
Särskilda: riksdagens maktbefogenheter
Finlands riksdag är väldigt likt parlamentet i Sverige, dels att de är den lagstiftande makten,
dels att den ska övervaka statsrådet och därmed ministrarnas verksamhet.

Republikens president:
S 110 - Republikens president har inte de maktbefogenheter som under 1900 – talet, men är
en betydande utövare av regeringsmakten tillsammans med statsrådet. Inom de områden där
presidentens makt har minskat, har det istället förstärkt statsministerns ställning.
Presidenten leder bland annat Finlands utrikespolitik tillsammans med statsrådet och
bestämmer om Finlands relationer med främmande stater och internationella organisationer.
S 111 - Från boken - I Grundlagen räknas presidentens uppgifter omfatta
följande:
Att utöva regeringsmakt, 3 § (begränsad, i samverkan med statsrådet) Att utlysa nyval av
Riksdagen, 26 § (enbart på begäran av statsministern)
111
Att utnämna statsrådets medlemmar samt befria dem från deras uppgifter, 58 §
Att sköta internationella relationer, 93 § (i samråd med regeringen) Att godkänna lagar, 77–78
§ (bara en formell maktbefogenhet)
Att utfärda förordning, 80 § (i anknytning till den utrikespolitiska makten) Att utnämna vissa
höga tjänstemän, t.ex. 126 §
Att verka som överbefälhavare för försvaret, 128 § Att benåda fångar i enskilda fall, 105 §

Statsrådet:
S – 111 Statsrådets medlemmar måste ha Riksdagens förtroende.
Varje minister/ium svarar inom sitt ansvarområde för beredning av de områden som hör till
statsrådet.
S 112 - Statsministern övervakar genomförandet av regeringsprogrammet och svarar för att
EU-ärenden samordnas i statsrådet.

Tyskland har en grundlag med 146 artiklar:

Valsystem:
Ledamöterna i den tyska förbundsdagen väljs i allmänna, direkta, fria, lika och hemliga val,
artikel 38 1 stycket
Förbundsförsamlingen består av förbundsdagens medlemmar och ett lika stort antal ledamöter
som väljs genom ett proportionellt val, Artikel 54.
Det tyska valsystemet hör till en grupp av valsystem som brukar kallas för blandade.
Blandningen består i att en del av ledamöterna väljs i enmansvalkretsar och en annan del i
flermansvalkretsar. Varje väljare har två röster. Förstarösten gäller valet i en enmansvalkrets,
andrarösten en flermansvalkrets. I enmansvalkretsarna röstar man på en person genom
majoritetsval i en omgång. I flermansvalkretsarna lägger man sin röst på en lista över personer
nominerade av ett parti. Valsättet i listvalen är proportionellt och är styrande för
mandatfördelningen. Vid mandatfördelningen finns också en spärrgräns. Endast partier som
fått minst 5 % av andrarösterna i hela landet får delta i fördelningen av listvalsmandaten.
Samma rätt har partier vars kandidater segrat i minst tre valkretsar
Lagstiftande makt:
Lagstiftande:
Förbundsdagen (Bundestag):
- Är en kammare vald direkt av folket i val som som hålls vart fjärde år (Art. 38–39)
Förbundsrådet:
- Representerar delstaterna och dess 69 ledamöter utses av delstaternas regeringar
- Beslut fattas med majoritet och med detta avses majoriteten av platserna i kammaren
(Art. 121) 
Förbundsdagen måste godta förslagen till lagstiftning. Ibland krävs rådets samtycke (gäller
saker som rör delstaterna). Ibland gäller ett förfarande där rådet har möjligheter att invända
mot förbundsdagens beslut och skicka tillbaka detta för en förnyad prövning. (Art.77–78). 

Parlamentet är indelat i två kammare: KKR boken s 124

Förbundsdagen bundestag:
Är ett parlamentariskt tillsynsorgan? Artikel 45 d
Förbundsdagen väljer sin president, genom ett indirekt val, Artikel 40.
De tillsätter även olika kommittéer, Artikel 45, 46a
Förbundsrådet:
” Genom Bundesrat deltar förbundsstaterna i den federala regeringens lagstiftning och
administration och i frågor som rör Europeiska unionen.” Artikel 50
Bundesrat består av medlemmar av regeringarna i de federala staterna

Verkställande makt:
Förbundspresidenten (statschef):
Förbundspresidenten väljs av förbundsförsamlingen (Förbundsdagens medlemmar) på förslag
av presidenten, Artikel 54
Denna får inte tillhöra regeringen eller en av de lagstiftande makterna, Artikel 55
Uppgifter:
Representerar förbundet i internationell rätt och sluter fördrag med främmande länder av
uppgift från regeringen, Artikel 59.
Förbundsregering:
Består av förbundskanslern (regeringschef) och förbundsministrar, Artikel 63.
Förbundskanslern fastställer riktlinjer och ansvarar inför politiken. Varje minister ska sköta
sitt ansvarsområde utifrån dessa riktlinjer. Förbundskanslern bedriver sitt arbete utifrån en
arbetsordning från förbundsregeringen som godkänts av förbundspresidenten, Artikel 65.
I boken:
Den lagstiftande:
S 123 – presidentens makt är begränsad och har ingen egen maktbas politiskt
S 124 – Parlamentet är indelat i två kammare: Förbundsdagen och Förbundsrådet
S 125 – Vid lagstiftning måste Förbundsdagen godta förslaget, Förbundsrådets roll är lite mer
splittrad. Ibland krävs Förbundsrådets samtycke (om det rör delstaterna) och ibland har de
möjlighet att invända mot Förbundagens beslut (för förnyad prövning). Förbundsrådet har ett
svagt veto i förhållande till lagstiftningen.
Den federala staten har inte de lagstiftningskompetenser som delstaterna har, Artikel 70
I vissa områden har den federala exklusiv kompetens och i vissa fall har de delad kompetens
med den delstatliga nivån. Men precis som i Sverige kan den federala staten delegera makten
som omfattas av det exklusiva området till delstaterna. Det finns inte heller något område där
den federala staten inte är inblandad, till skillnad från Sverige där regeringen har en viss
kompetens och sen förvaltningsmyndigheter.

Den verkställande:
S 125 - Till skillnad från Sverige där man med majoritet behöver rösta för en
regeringsbildning, måste det endast, i Tyskland, vara så att en majoritet inte röstar emot. Så
om 44 % röstar för, 43 mot och resterande blankt, kommer det ändå bli en regering (negativ
parlamentarism).
S 126 Regeringen leder landets förvaltning på liknande sätt som i demokratiska länder,
Artikel 86. Ministrarna ansvarar för sitt ansvarsområde och får fatta beslut = ministerstyre,
vilket vi i Sverige är emot

USA har en konstitution med 7 artiklar och i dessa artiklar finns ett antal
sektioner/avsnitt. Sen har de även något som kallas för tillägg:
Valsystem:
Artikel 2 sektion 1
En stat ska ha ett antal elektorer som motsvarar antalet senatorer och representanter som
staten kan ha rätt till i kongressen. Alltså statens folkmängd och antalet representanter i
kongressen.
Valmännen ska företräda i sina respektive stater och rösta genom omröstning till endast två
personer kvarstår.
Även om det inte är officiellt kan man säga att USA är ett två parti-system eftersom det
brukar vara två av alla partier som alltid vinner. Dessa är det demokratiska- och det
republikanska partiet.
Medborgarna röstar på en president, när de röstar så röstar de på elektorerna som röstar åt
dem. Den som får flest elektorsröster vinner valet (538st) och får all mandat i parlamentet.
Så USA:s valsystem är ett majoritetsval.
Valsystemet skulle kunna appliceras på Sverige om ett parti fick majoriteten av rösterna.

Kongress (riksdagen):
I artikel 1 avsnitt 1 står det att kongressen innehar alla lagstiftande befogenheter. Kongressen
består av en senat och ett representanthus.
I samma artikel avsnitt 2 står det att representanthuset består av ledamöter som väljs vartannat
år av folket i de flera staterna.
Kongressen skall ha makt att lägga ut och samla in skatter, tullar, pålägg och punktskatter, att
betala skulderna och sörja för Förenta staternas gemensamma försvar och allmänna välfärd
vilket skrivs i avsnitt 8.
Gällande tullar på import och export, avtal och krigssammanhang får en stat inte göra något
förrän efter kongressens samtycke.
En lag antagen av kongressen bli inte antagen om inte presidenten skriver under denna. Skulle
presidenten vägra återförvisas lagen till kongressen som om man kan nå två tredjedels
majoritet i båda husen kan få lagen att träda ikraft utan presidentens medverkan.
I stycke 8 artikel I anges områdena där kongressen har lagstiftningsmakt. Den kanske
viktigaste av de uppräknande områdena är området för mellanstatlig handel (då den ofta
använts för att reglera förhållanden som inte uppenbart har med just handel att göra.)
Kongressen har även underförstådd kompetens, som går ut på att om t.ex. kongressen getts en
makt att etablera ett försvar så måste i detta ingå en möjlighet att t.ex. reglera hur
rekryteringen till, även om den inte nämns i konstitutionen och kan påverka delstaterna.

President:
I artikel 2 avsnitt 1 står det att presidenten innehar den verkställande makten.
Presidenten måste godkänna och underteckna varje lagförslag innan de kan bli en lag. Om
presidenten inte godkänner det så ska det tillsammans med presidentens invändningar skickas
tillbaka för omprövning, artikel 1 avsnitt 7.
Presidenten är även överbefälhavare för den amerikanska militären.  Han ska även ha
befogenhet, genom och med senatens råd och samtycke, att upprätta fördrag, förutsatt att två
tredjedelar av de närvarande senatorerna är överens, artikel 2 avsnitt 2.

I boken:
Den lagstiftande:
S 239 – kongressen innehar den lagstiftande makten och består av två kammare: en som
representerar folket (representanthuset) och en som representerar delstaterna (senaten).
Genom att dela lagstiftningsmakten på två institutioner skulle maktkoncentration minskas och
därmed mindre maktmissbruk.
S 240 – presidentval vart 4 år, kongressval vartannat år (det kan leda till att maktmissbruken
minskas och att kongressen är mer självständig, utan inflytande från presidenten. Men det
gör även att kongressen blir mindre strukturerad och har svårare att komma igång med
arbetet, dessutom om man inte byter så ofta kanske det är fler som deltar i kongressvalet.)
Underförstådd kompetens: den kompetens kongressen har fått, får de även makten att lagstifta
inom det område för att uppnå kongressens mål. S 242 - Men lagstiftningsmakten ska bara
användas då det är nödvändigt och på ett lämpligt sätt.
S 242 – Delegation makten verkar mer omfattande jämfört med Sverige, till exempel kan
kongressen delegera bestämmelser om skatter (makten att bestämma om skatter) till
presidenten.

Den verkställande:
S 242 - En president får bara sitta två mandatperioder, sen aldrig vara president igen. Till
skillnad från Sverige, där man får vara regeringschef tills man inte blir röstad på.
Presidentens makt är inte beroende av kongressen. ”Den amerikanska konstitutionen
etablerar inget parlamentariskt system, utan bygger på maktdelning”.
S 243 – Presidenten har veto gällande lagstiftning, om presidenten inte skriver under en
antagen lag av kongressen så träder den inte i kraft. Då skickas den tillbaka till kongressen,
men om man kan få 2/3 majoritet av båda husen (lagstiftande makten) kan lagen träda i kraft
utan presidentens undertecknande.
Presidenten har mycket makt eftersom den initierar lagstiftning, leder de federala
myndigheterna och genomför kongressens lagstiftning. Presidenten ska även kommunicera
med kongressen vilket utgör den konstitutionella grunden för presidentens lagstiftningsroll.
Presidenten ska inrätta en regering som utför det verkställande på uppdrag av presidenten.

Frankrike har en konstitution:

Valsystem:
Majoritet val
Presidenten ska väljas med absolut majoritet. ” Om sådan majoritet inte uppnås vid den första
omröstningen, ska en andra omröstning äga rum den fjortonde dagen därefter.” Artikel 7

Verkställande makten:
Republikens president:
Väljs genom direkta val, får inte sitta mer än två följande mandatperioder, artikel 6
Republikens president ska utse premiärminister (regeringschef), på rekommendation av
statsministern ska denna välja ledamöterna av regeringen, Artikel 8.
Presidenten ska underteckna alla förordningar och diskret som diskuteras i ministerrådet. Han
ska även få all makt inom statens civila och militära befattningar, Artikel 13.
Presidenten ska vara överbefälhavare för de väpnade styrkorna, Artikel 15.

Regering:
Regeringen ska fastställa och föra nationens politik, Artikel 20.
Statsministern ska leda regeringens agerande, se till att lagstiftningen genomförs, med mer,
Artikel 21.

Lagstiftande makten:
Riksdag:
Parlamentet ska anta stadgar, övervaka regeringens agerande och bedöma den offentliga
politiken. Parlamentet är uppdelat i två kammare: Nationalförsamlingen vars ledamöter väljs
genom direkt val och Senaten som väljs genom ett indirekt val, Artikel 24.
Senaten
- Fyller en viktig roll när det gäller att kontrollera regeringen.
- Kan ställa frågor, begära information samt tillsätta kommittén som granskar
regeringen och utreder dess agerande (artikel 24?)
- Röstar om lagar och kontrollerar regeringens verksamhet (artikel 24) och utvärderar
den offentliga verksamheten
- Senaten kan motsätta sig Nationalförsamlingens åsikt i en fråga om den delar
regeringens åsikt. Däremot har Nationalförsamlingen sista ordet om senaten inte
stödjer regeringens förslag
- Senatorerna representerar kommuner, departement, regioner och de området som lyder
under Frankrike runt om i världen. Dvs medborgarna representerar ytterligare en gång
i lagstiftande makten, även om valet sker indirekt.

Artikel 39 - Både statsministern och riksdagsledamöterna ska ha rätt att initiera lagstiftning.

I boken:
Presidenten:
S 159 - Presidenten har stor makt och är den främste av de som utövar offentlig makt. Hans
ansvar är bland annat att vaka över att konstitutionen följs och respekteras, att den offentliga
makten utövas, att den nationella självständigheten upprätthålls och att staten fortsätter att
finnas. 
Kan bara inneha ämbete två mandatperioder i följd.
Det är endast presidenten och Nationalförsamlingen som väljs direkt av folket.
S 160 - den verkställande makten är ansvarig inför parlamentet.
Presidentens makt är starkt beroende på hur valet till parlamentet ter sig? ”Presidentens
möjligheter till att utöva sin makt är stora genom stadgandena i konstitutionen”. Men
beroende på om presidenten får stöd av en majoritet eller minoritet i parlamentet, påverkar det
hans makt. Parlamentets majoritet är i opposition till presidenten.
Valet av president speglas inte i valet av Nationalförsamlingen.

Regeringen:
S 163 - Regering styr landet och bestämmer om den politik som förs i landet. För att utföra
denna uppgift har regeringen förvaltningen och Försvarsmakten till sitt förfogande.
Regeringen svara även inför parlamentet.
Frankrikes ministrar har rätt till att besluta om saker, därmed är de inte emot ministerstyre.
S 164 - I Frankrike får de som jobbar inom den offentliga sektorn inte meddela uppgifter eller
dokument till tidningar eller liknande.

Premiärministern:
S 164 - Premiärministern leder regeringen och ansvarar för landets försvar, Artikel 21. Han
ska tillse att lagar verkställs och kan delegera makten till ministrarna, Artikel 13.

Parlamentet:
S 164 – ”Parlamentet röstar om lagar och kontrollerar regeringens verksamhet”.
S 165 - Senaten fyller en viktig roll angående kontrollen av regeringens verksamhet. De kan
till exempel ställa frågor, begära information, tillsätta kommittéer som granskar regeringen
och utreder dess agerande.
S 165 - Parlamentet har stor makt om finansmakten och ska genom lag besluta om bland
annat statens budget och frågor om finansiering av socialförsäkringar (artiklarna 47 och 47-1).

Sverige vs Finland:
Sverige och Finland är ganska lika konstitutionellt sätt. Det som främst skiljer oss åt är att
Finland har en president. Även om presidentens makt har minskat är den en betydande
utövare av regeringsmakten tillsammans med statsrådet. Till exempel så leder Presidenten
utrikespolitiken tillsammans med statsrådet och bestämmer om Finlands relationer med
främmande stater och internationella organisationer. Detta står i Artikel 93 och på sida 110 i
KKR boken.

I 1 kap 3 § står det att den lagstiftande makten utövas av riksdagen och att de beslutar om
statsfinanserna. Och i samma paragraf står det att både republikens president och statsrådet
utövar regeringsmakten samt att de behöver riksdagens förtroende.
Riksdagens uppgifter delas in i:
Allmänna: fungera som ett offentligt forum för samhällsdebatten, utbilda det politiska
ledarskapet och upprätthålla en funktionell regering.
Särskilda: riksdagens maktbefogenheter
Finlands riksdag är väldigt likt parlamentet i Sverige, dels att de är den lagstiftande makten,
dels att den ska övervaka statsrådet och därmed ministrarnas verksamhet.

I riksdagen ska varje ministerium svarar inom sitt ansvarområde för beredning av de områden
som hör till statsrådet. Och precis som Sverige har Finland förbud mot ministerstyre. Källa?
Statsministern jobb är främst att övervakar genomförandet av regeringsprogrammet och
svarar för att EU-ärenden samordnas i statsrådet. S 112

När det kommer till valsystemet, så är valen är proportionella som det stadgas i 3 kap 25 §.
Det innebär att de platser kandidaten och dess parti har fått, är i proportion till antalet röster
till andra grupperingar.

Sverige vs Tyskland: 16 förbundsländer (delstater)

Den första skillnaden när det gäller lagstiftningsmakten mellan Sverige och Tyskland är att
Tysklands parlament är indelat i två kammare: Förbundsdagen som representerar folket och
Förbundsrådet som representerar delstaterna. S 124
Förbundsdagen har till uppgift att vid lagstiftning godta förslaget, Förbundsrådets roll
däremot, är lite mer splittrad. Ibland krävs Förbundsrådets samtycke (om det rör delstaterna)
och ibland har de möjlighet att invända mot Förbundagens beslut (för förnyad prövning).
Förbundsrådet har ett svagt veto i förhållande till lagstiftningen. S 125
I vissa områden har den federala staten exklusiv kompetens och i vissa fall har de delad
kompetens med den delstatliga nivån. Men precis som i Sverige kan den federala staten
delegera makten som omfattas av det exklusiva området till delstaterna. Det finns inte heller
något område där den federala staten inte är inblandad, till skillnad från Sverige där riksdagen
inte är iblandat i allt, regeringen har en viss kompetens och även förvaltningsmyndigheter.
Vid regeringsbildning, måste det endast, i Tyskland, vara så att en majoritet röstar emot för att
en regering inte ska formas. De har alltså en negativ parlamentarism vilket innebär att det inte
krävs en majoritet vid regeringsbildning.
Övrigt, så leder regeringen landets förvaltning på liknande sätt som i demokratiska länder,
Artikel 86. Men en skillnad som förekommer bland ministrarna är att i Tyskland får
ministrarna får fatta beslut = ministerstyre, vilket vi i Sverige är emot, S 126

Förbundsförsamlingen består av förbundsdagens medlemmar och ett lika stort antal ledamöter
som väljs genom ett proportionellt val, Artikel 54.

Sverige vs USA:
I artikel 1 avsnitt 1 står det att kongressen innehar alla lagstiftande befogenheter. Kongressen
består av två kammare: en som representerar folket (representanthuset) och en som
representerar delstaterna (senaten). Genom att dela lagstiftningsmakten på två institutioner
skulle maktkoncentration minskas och därmed mindre maktmissbruk.
S 240 – presidentval vart 4 år, kongressval vartannat år (det kan leda till att maktmissbruken
minskas och att kongressen är mer självständig, utan inflytande från presidenten. Men det gör
även att kongressen blir mindre strukturerad och har svårare att komma i gång med arbetet,
dessutom om man inte byter så ofta kanske det är fler som deltar i kongressvalet.) Det låga
valdeltagandet beror också på att det finns komplicerad vallagar som styr utövandet av
rösträtten och att man måste registrera sig för att få rösta.

S 242 – Delegationsmakten verkar mer omfattande jämfört med Sverige, till exempel kan
kongressen delegera bestämmelser om skatter (makten att bestämma om skatter) till
presidenten. Skatter i Sverige tillhör regeringens primärområde och kan inte delegeras.

I artikel 2 avsnitt 1 står det att presidenten innehar den verkställande makten.
Presidenten måste godkänna och underteckna varje lagförslag innan de kan bli en lag. Om
presidenten inte godkänner det så ska det tillsammans med presidentens invändningar skickas
tillbaka för omprövning, artikel 1 avsnitt 7.
Presidenten är även överbefälhavare för den amerikanska militären.  Han ska även ha
befogenhet, genom och med senatens råd och samtycke, att upprätta fördrag, förutsatt att två
tredjedelar av de närvarande senatorerna är överens, artikel 2 avsnitt 2.

S 242 - En president får bara sitta två mandatperioder, sen aldrig vara president igen. Till
skillnad från Sverige, där man får vara regeringschef tills man inte blir röstad på.
S 243 – Presidenten har veto gällande lagstiftning, om presidenten inte skriver under en
antagen lag av kongressen så träder den inte i kraft. Då skickas den tillbaka till kongressen,
men om man kan få 2/3 majoritet av båda husen (lagstiftande makten) kan lagen träda i kraft
utan presidentens undertecknande.
Presidenten har mycket makt eftersom den initierar lagstiftning, leder de federala
myndigheterna och genomför kongressens lagstiftning. Presidenten ska även kommunicera
med kongressen vilket utgör den konstitutionella grunden för presidentens lagstiftningsroll.
Presidenten ska inrätta en regering som utför det verkställande på uppdrag av presidenten.

En stat ska ha ett antal elektorer som motsvarar antalet senatorer och representanter som
staten kan ha rätt till i kongressen. Alltså statens folkmängd och antalet representanter i
kongressen.
När medborgarna röstar så röstar de på elektorerna som röstar åt dem. Den som får flest
elektorsröster vinner valet (538st) och får allt mandat i parlamentet.
Så USA:s valsystem är ett majoritetsval.
Valsystemet skulle kunna appliceras på Sverige om ett parti fick majoriteten av rösterna.

Sverige vs Frankrike:
Presidenten har stor makt och är den främste av de som utövar offentlig makt. Hans ansvar är
bland annat att vaka över att konstitutionen följs och respekteras, att den offentliga makten
utövas, att den nationella självständigheten upprätthålls och att staten fortsätter att finnas. S
159
S 164 - Premiärministern leder regeringen och ansvarar för landets försvar. Han ska tillse att
lagar verkställs och kan delegera makten till ministrarna.

Regeringen ska fastställa och föra nationens politik, Artikel 20.

S 163 - Regering styr landet och bestämmer om den politik som förs i landet. För att utföra
denna uppgift har regeringen förvaltningen och Försvarsmakten till sitt förfogande.
Regeringen svara även inför parlamentet.
Frankrikes ministrar har rätt till att besluta om saker, därmed är de inte emot ministerstyre.
S 164 - I Frankrike får de som jobbar inom den offentliga sektorn inte meddela uppgifter eller
dokument till tidningar eller liknande. I Sverige har vi meddelarfrihet.
Frankrike har inget förbud mot ministerstyre till skillnad från Sverige och därmed är
förvaltningens självständighet mycket begränsad. De lyder ytterst under ansvarige ministern.
Artikel 20 anger att regeringen har förvaltningen till sitt förfogande. 

S 164 – ”Parlamentet röstar om lagar och kontrollerar regeringens verksamhet”.

Parlamentet ska anta stadgar, övervaka regeringens agerande och bedöma den offentliga
politiken. Parlamentet är uppdelat i två kammare: Nationalförsamlingen vars ledamöter väljs
genom direkt val och Senaten som väljs genom ett indirekt val, Artikel 24.

Senaten fyller en viktig roll angående kontrollen av regeringens verksamhet. De kan till
exempel ställa frågor, begära information, tillsätta kommittéer som granskar regeringen och
utreder dess agerande. Parlamentet har även stor makt inom finansmakten. S 165

Frankrike har Majoritet val. Presidenten ska väljas med absolut majoritet. ” Om sådan
majoritet inte uppnås vid den första omröstningen, ska en andra omröstning äga rum den
fjortonde dagen därefter.” Artikel 7