Laboration i Fy 1: Kollisionsförsök Datum: 28/2 2018

Författare: Ulf Tornert Övriga i gruppen: x och y

Laboration: Kollisionsförsök
Inledning/bakgrund

En av fysikens mest grundläggande lagar är den om rörelsemängdens bevarande. Denna är en s.k.

konserveringslag och säger att rörelsemängden i ett slutet system alltid är bevarad, även genom alla
tänkbara kollisionsförlopp. Ett slutet system får man då inga yttre krafter verkar på det. Eftersom
denna konserveringslag är känd vid labbtillfället blir uppgiften att försöka bekräfta den med en liten
serie mätningar. I frågeställningen ingår också att undersöka huruvida kollisionen är elastisk, dvs att
även den kinetiska energin bevaras.

Metod och materiel

För att testa påståendet genomförs ett mindre antal försök där två ryttare på en friktionsfri
luftkuddebana kolliderar med varandra. Ryttarnas hastigheter in i- och ut ur kollisionen mäts
noggrant, och efter att ryttarna även vägts på våg kan deras respektive rörelsemängder beräknas. En
av svårigheterna i försöket är att rörelsemängd är en vektor med både storlek och riktning. Då
ryttarna kolliderar och byter riktning kommer även deras inbördes rörelsemängder byta tecken –
detta måste tas i beaktning då beräkningarna genomförs, annars blir de helt missvisande. En riktning
definieras i början av försöket som ”positiv” och samtliga rörelsemängder beräknas därefter i relation
till denna.

Labbuppställning: två fotoceller mäter hastigheterna för ryttarna både före- och efter kollisionen.

Tidtagaren är mycket precis och mäter tid ner till femte decimalen på en sekund. Bredden på den
”flagga” som passerar fotocellerna är känd (11 mm).
 Laboration i Fy 1: Kollisionsförsök Datum: 28/2 2018
Författare: Ulf Tornert Övriga i gruppen: x och y

Hypotes

Rörelsemängden borde bevaras i samtliga försök, eftersom de två ryttarna utgör ett slutet system så
fort de erhållit en initial impuls. Eftersom ryttarna ”kolliderar” med ett gummiband, som ju är
”elastiskt”, är hypotesen att kollisionerna också är elastiska, dvs även rörelseenergin bevaras.

Beräkningar och resultat

I tabellerna nedan representerar ”A1” den första tiden för passagen av den vänstra ryttaren in mot
kollisionen. Denna rörelse definierar positiv riktning. Därför kommer samtliga rörelsemängder för A1
att vara positiva, och alla för ”A2” negativa (den vänstra ryttaren lämnar kollisionen).

För den högra ryttaren gäller det omvända: ”B1” representerar ryttarens tid vid passagen in mot
kollisionen; dess rörelse går mot vänster och därmed är samtliga dessa rörelsemängder negativa, och
följaktligen positiva för ”B2”.

Den vänstra ryttaren har massan 𝑚 = 0,300 kg, och den högra massan 𝑚 = 0,190 kg.

Hastigheter före kollisionen anges med 𝑣 och efter med 𝑢.

För rörelsemängden gäller:

Före kollision!

Efter kollision!

Hastigheterna (förutom tecknet) ges av att dividera flaggans bredd, 11 mm, med tiden för
passagerna. T ex

𝑣 = 0,011 m/0,02819 s ≈ 0,390209 m/s

𝑣 = −0,011 m/0,02915 s ≈ −0,37736 m/s
Förändringsfaktorn (𝑝 /𝑝 ) ligger runt 1,0 på den första och tredje mätningen, och vid 0,90 vid den
andra. Detta kan sammanfattas i slutresultatet:

Bevarande av rörelsemängd: (97 ± 6)%

Slutsatsen blir därför att rörelsemängden är bevarad i kollisionen.
Laboration i Fy 1: Kollisionsförsök Datum: 28/2 2018
Författare: Ulf Tornert Övriga i gruppen: x och y

För rörelseenergin gäller:

Förändringsfaktorn (𝑊 /𝑊 ) ligger runt 0,8 på samtliga tre mätningar. Detta kan sammanfattas i
slutresultatet:

Bevarande av rörelseenergi: (78 ± 3)%

Slutsatsen blir därför att rörelseenergin inte är bevarad i kollisionen, och den är därmed inte elastisk.

Slutsats och diskussion

Tidtagaren är väldigt noggrann. Vår lärare sa att osäkerheten i de uppmätta tiderna borde ligga
under ca 5%, vilket innebär att hypotesen om rörelsemängdens bevarande borde vara möjlig att
bekräfta med minst 95%-ig säkerhet. I en av mätningarna (nr 2) blev förändringsfaktorn dock ca 0,90,
vilket skall tolkas som att endast 90% av rörelsemängden återstår efter kollisionen. De övriga två
mätningarna gick desto bättre (± 1%). Vad orsaken till dessa ojämna resultat är vet vi inte, men efter
att ha vägt samman alla tre mätningar ser vi att endast tre procent av rörelsemängden ”försvinner”
och att detta faktiskt är mindre än den föreslagna 5%-iga osäkerheten i instrumenten. Slutsatsen att
rörelsemängden är bevarad i kollisionen får därmed anses vara rimligen välgrundad.

Vad avser rörelseenergin i kollisionen var hypotesen att även denna skulle bevaras genom hela
förloppet eftersom ryttarna ”kolliderar” med hjälp av ett elastiskt gummiband (för att skydda
utrustningen). Utifrån resultatet måste vi dock dra slutsatsen att rörelseenergin inte är bevarad.
Förändringsfaktorn för energin ligger på 78% med en variation om endast ca 3 %-enheter. Orsaken
till att energin inte bevaras skulle kunna vara att gummibandet är gammalt och torrt, vilket självklart
påverkar dess elasticitet och vårt resultat.

Slutsatsen från vår laboration blir därför att rörelsemängden bevaras i kollisionen, och att denna inte
är elastisk (trots att den kanske borde varit det).