Professional Documents
Culture Documents
Abstinenssyndrom
Abstinenssyndrom
DEFINITION:
FÖREKOMST:
SYMTOM:
Typiska tecken och symtom kan vara ökat blodtryck, ökad puls och
temperatur, agitation, oro, hudrodnad, tremor, svettning, ataxi,
sänkt medvetande, desorientering, kramper, ångest, panik,
paranoida föreställningar, syn- och hörselhallucinationer.
KLINISKA FYND:
Det finns många kliniska tecken som kan ses vid långvarigt bruk av
alkohol och andra droger. Ofta ger anamnes och noggrann klinisk
undersökning tillräcklig vägledning.
DIAGNOSTIK:
Bland prover rekommenderas EtS och EtG för att upptäcka nyligt
intag av alkohol, medan PEth eller CDT rekommenderas för att
upptäcka långvarigt intag av alkohol. Urinprov rekommenderas i
första hand för att upptäcka pågående eller nyligt intag av
narkotika.
BEHANDLING:
Förekomst
Alkohol
Prevalens av alkoholberoende beräknas vara 4–5 % och alkoholmissbruk cirka 1–2 % i
Sverige.5
Kön och ålder:
o Alkoholberoende, och därmed alkoholabstinens, är vanligare bland män
o Alkoholabstinens ses sällan före 20-årsåldern och delirium tremens sällan före
30-årsåldern
Andra droger
En svensk befolkningsstudie visade följande resultat avseende bruk under en 12
månaders period:5
o Drygt 4 % av alla män och 2 % av alla kvinnor uppgav att de hade använt någon
form av narkotika.
o Knappt 7 % uppgav att de hade använt smärtstillande läkemedel utan läkares
ordination och 2,8 % att de hade använt sömn- eller lugnande medel utan läkares
ordination
Antalet som är beroende av opiater, sedativa/hypnotika, kokain eller amfetamin är inte
fullt klarlagt.
För samtliga dessa beroendetillstånd kan abstinenssymtom uppträda, och åtminstone för
opiater och sedativa/hypnotika är medicinsk behandling nödvändig.
Kokain- och amfetaminberoende inklusive drogtolerans uppträder snabbt och abstinens
förekommer både bland ungdomar och vuxna.
Opiatberoende inträder också snabbt och abstinens kan ses från sent i ungdomstiden och
i vuxen ålder.
Utveckling av alkoholabstinens2
Generellt kan abstinensen ses som konsekvenser av neurotransmittorsystemens
anpassning till långvarig, hög alkoholexponering.
Inhibitoriska neuroner:
o Alkohol binder till postsynaptiska GABA (A)-receptorer (inhibitoriska neuroner).
Aktivering av dessa receptorer medför öppning av kloridkanaler, något som ger
inflöde av klorid och hyperpolarisation av cellen
o Detta minskar hastigheten med vilken neuronerna sänder ut impulser, vilket
resulterar i sedation
o Långvarig alkoholanvändning medför med tiden nedreglering av GABA (A)-
receptorfunktionen – en anpassning som kallas tolerans
o Som en följd av kronisk undertryckning av excitatoriska neurotransmissioner ökar
hjärnan syntesen av excitatoriska neurotransmittorer som noradrenalin, serotonin
och dopamin – något som förklarar abstinenssymtom som delirium tremens,
kramper, hallucinationer, takykardi, hypertension, hyperventilering och feber
Excitatoriska neuroner:
o Alkohol inhiberar också excitatoriska neuroner. Det hämmar subtyper av
glutamatreceptorer (NMDA) och långtidsbruk leder till uppreglering av NMDA-
receptorer. Denna ökning i neuroexcitatorisk tonus bidrar till abstinensen,
inklusive abstinensepilepsi
Opiatreceptorer:
o På kort sikt inhiberar alkohol opiatbindning till my-opiatreceptorer. Långvarigt bruk
medför uppreglering av opiateceptorerna
o Opiatreceptorer i accumbenskärnan och det ventrala tegmentområdet i hjärnan
modulerar alkoholinducerad frisättning av dopamin, vilket leder till alkoholsug och
förklarar nyttan av opiatantagonister för att motverka detta sug
o Direkta mätningar av centralt noradrenalin och dess metaboliter (MHPG) under
alkoholabstinensen visar att de alla är förhöjda motsvarande abstinensens
svårighetsgrad
ICD-10
ICD-10 Primärvård
Diagnos
Diagnoskriterier
Symtom som uppstår vid upphörande av alkohol- eller annat drogmissbruk.
Differentialdiagnoser
Skalltrauma (intrakraniella blödningar).
Infektioner (sepsis, UVI, pneumoni, CNS-infektioner).
Ångest.
Panikångest.
Hypoglykemi.
Om epilepsianfall: epilepsi inklusive status epilepticus av andra orsaker än alkohol.
Möjligen förgiftning med vissa droger såsom amfetamin, kokain eller hallucinogener.
Wernickes encefalopati (avseende konfusionen).
Kartläggning av problemet
Vilken typ av drog missbrukas?
Beroendets varaktighet?
Tid sedan senaste intag?
Alternativa behandlingar som används för att lindra abstinenssymtomen?
Varför slutade patienten att använda drogen nu?
Tidigare abstinenssymtom och andra symtom?
Andra medicinska problem och medicinering för dem?
Det finns flera bedömningsinstrument tillgängliga:
o DUDIT för att identifiera alkohol- och narkotikaproblem
o ADDIS (alkohol- och drogdiagnosinstrument), SCID 1 (structured clinical interview
for DSM-IV-axis I disorders) eller MINI (mini international neuropsychiatric
interview) för diagnostik av skadligt bruk, missbruk eller beroende
o ASI (addiction severity index) för bedömning av hjälpbehov för personer med
alkohol- eller narkotikaproblem
o ADAD (adolescent drug abuse diagnosis) för bedömning av hjälpbehov för
ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem
Kliniska fynd
Alkoholabstinens
Vanligtvis har patienten missbrukat alkohol dagligen i minst 3 månader eller större
mängder i minst en vecka.
Abstinenssymtom uppträder inom 6–12 och lindras vanligtvis genom intag av mer alkohol.
Hos patienter som har utvecklat betydande tolerans kan symtomen progrediera genom de
fyra stadier som beskrivs under definition.
Alkoholhallucinos:
o Uppemot 25 % av patienter med ett långvarigt alkoholmissbruk upplever
alkoholhallucinos
o Tillståndet består av hörsel- eller synhallucinationer (vanligare) med inslag av en
känsla av att vara förföljd hos en person med för övrigt klart sensorium
o Hallucinosen föregår inte nödvändigtvis delirium tremens och behöver inte tillhöra
abstinensen.
Abstinenskramper (abstinensepilepsi):
o Kan drabba uppemot en tredjedel av patienter med abstinensbesvär någon gång i
livet, men drabbar främst personer med ett mycket avancerat beroende av alkohol
o Epilepsianfallen är vanligtvis kortvariga (< 5 min), generaliserade, tonisk-kloniska,
i allmänhet utan aura, kan förekomma i kluster med 1–3 anfall och har en kort
postiktal period
o Partiella kramper kan förekomma
o En stor andel av patienter med abstinensepilepsianfall progredierar till delirium
tremens8
o Incidensen är högst under de första 48 timmarna efter det senaste alkoholintaget
o De flesta krampanfall upphör av sig själva, men behandlas lätt genom injektion
(alternativt rektal administrering) av bensodiazepin
Status epileptikus:
o Förekommer i enstaka procent av fallen med abstinensepilepsi efter alkohol, och
man bör leta efter andra orsaker eftersom dessa patienter kan vara utsatta för
huvudskador. Hypoglykemi behöver uteslutas
Delirium tremens
Är den intensivaste formen av alkoholabstinens och uppträder typiskt 48–72 timmar efter
det senaste alkoholintaget.
Riskfaktorer för att utveckla delirium tremens är:
o Långvarigt hög alkoholkonsumtion
o Ålder >30 år
o Ökande antal dagar sedan senaste alkoholintaget
o Tidigare episoder med delirium tremens
Kan i sällsynta fall förekomma vid bensodiazepinabstinens, oftast inom 48–72 timmar,
men i vissa fall ända upp till en vecka att patienten slutat med bensodiazepiner.
Delirium tremens följer på de tidigare abstinenssymtomen men innebär en påtagligt
förvärrad symtombild med global konfusion, hallucinos och ofta agitation. Samtidigt är
tremor och takykardi och andra abstinenssymtom ofta mycket uttalade.
Många går in i delirium direkt efter ett krampanfall, men delirium kan också uppträda utan
kramper.
Allvarliga autonoma störningar som hypertermi förekommer ofta.
Betydande dehydrering kan uppstå som följd av intensiv svettning, hyperventilering och
minskat vätskeintag.
Tillståndet innebär en ökad risk för död.8
Bensodiazepinabstinens
Kortverkande bensodiazepiner:
o Oxazepam, triazolam, alprazolam, flunitrazepam, lorazepam
o Abstinenssymtom uppstår vanligen inom 12 timmar efter utsättning, med maximal
intensitet efter cirka två dygn och därefter avklingande symtom under några dagar
Långverkande bensodiazepiner:
o Diazepam, klonazepam
o Abstinenssymtom uppstår vanligen cirka två dygn efter utsättning, med maximal
intensitet efter efter 4–7 dygn och därefter avklingande symtom under en till tre
veckor
En del av abstinenssymtomen kan vara förstärkning av symtomen som föranledde
bensodiazepinbruket, såsom oro, ångest och sömnsvårigheter. Vid abstinens ses dock
alltid tillkomst av nya symtom.
Typiska abstinenssymtom vid utsättning av bensodiazepiner är handtremor, illamående,
kräkningar, övergående hallucinationer, psykomotorisk agitation, ångest,
sömnsvårigheter.
I sällsynta fall förekommer delirium tremens och även epilepsianfall av typ grand mal
Opiatabstinens
Patienter med opiatabstinens kan vanligtvis ge noggranna upplysningar om dos, tid för
senaste dos och liknande.
Abstinens respektive medicinsk sjukdom?
o Den kliniska utmaningen är att skilja abstinenssymtom (sekretion från näsan,
tårflöde, magsmärtor, diarré, kräkningar, benkramper, gåshud, gäspningar) från
symtom som beror på ett underliggande medicinskt tillstånd.
Infektionssjukdomar förekommer ofta:
o Endokardit, septisk emboli, osteomyelit, septisk artrit, hjärn- och epiduralabscess,
virushepatit, hudinfektioner, hiv-relaterade infektioner
Infektionssymtom:
o Feber, nattliga svettningar, viktminskning, huvudvärk, rygg- eller ledsmärtor,
håglöshet eller svaghet, synförändringar, hosta, andfåddhet, bröst- eller
magsmärtor
Kompletterande undersökningar
Blodstatus:
o Långvarigt alkoholmissbruk leder till myelosuppression och lätt nedsatta värden
för alla blodceller
o Trombocytopeni är vanligt. Natrium och kalium uppvisar ofta pressade värden
o Hb kan vara lågt både som följd av näringsbrist och eventuella blödningar i mag-
tarmkanalen, liksom bristande syntes i benmärgen
o Eftersom många av dessa patienter lider av dehydrering och hemokoncentration
kan de initiala blodvärdena vara till synes bra
o Megaloblastanemi och ökat MCV är ganska vanligt. Högt MCV är också i sig själv
en markör för alkoholöverkonsumtion.
Alkoholmarkörer:
o
För att upptäcka nyligt intag av alkohol rekommenderas EtG/EtS,
medan CDT/PEth rekommenderas för att upptäcka långvarigt högt intag
av alkohol9
Levermarkörer, såsom GT kan avslöja långvarigt bruk av alkohol, men har
sämre specificitet och sensitivitet än CDT/PEth. ALAT och ASAT har ett
begränsat värde i diagnostiken på grund av sensitiviteten och
specificiteten är sämre än för de andra markörerna.
Se Alkoholberoende
Urin:
o Kontrollera ketoner då patienten kan ha alkoholketoacidos
o Ketonuri utan glykosuri måste undersökas vidare för att utesluta
alkoholketoacidos. Påvisning av ett betydande anjongap stöder en sådan diagnos
Arteriella blodgaser:
o Blandade störningar i syra-bas-balansen är ganska vanligt och beror vanligtvis på
alkoholketoacidos, alkalos vid volymkoncentration och respiratorisk alkalos
o Sådana patienter kan ha hypoxi som en följd av aspirationspneumoni
Blodsocker:
o För att utesluta hypoglykemi
o Hypoglykemi kan förekomma på grund av minskat glykogenlager, och alkohol
hämmar glykoneogenesen
Protrombintid (PK-INR):
o Är ett bra index på leverfunktion. Patienter med levercirros löper ökad risk för
koagulopati
o PK-INR måste mätas vid aktiv blödning från mag-tarmkanalen eller i centrala
nervsystemet, eftersom användning av frisk fryst plasma kan rädda livet vid
koagulopati.
Blodgruppering:
o Det kan vara nödvändigt med blodtransfusion vid allvarlig blödning
Toxikologi:
o Även vid alkoholabstinens kan promillehalten vara förhöjd
o Överväg screening av toxiska alkoholer (till exempel metanol) vid allvarlig acidos
o Narkotika:
Urinprov rekommenderas i första hand för att upptäcka pågående eller
nyligt intag9
Det är lättare att spåra droger i urin eftersom drogens
koncentration är högre och går att spåra längre tid i urin än i blod
Analys görs på ackrediterat laboratorium, men om svar inte kan
inväntas kan urinstickor analyseras på plats:
Analys med stickor kan med acceptabel säkerhet utesluta
drogpåverkan av opioider, cannabis och amfetamin
Flunitrazepam kan inte detekteras med tillräcklig
känslighet
Screening med stickor ger cirka 5 % falskt positiva
resultat, framför allt för amfetamin, cannabis och
bensodiazepiner:
En vanlig orsak till falskt positiva
amfetaminanalyser är behandling med vissa nyare
antidepressiva, exempelvis venlafaxin
Analys med stickor ska inte göras i legala ärenden
såsom LVM eller i körkortsärenden
Blodprov kan vara aktuellt om patienten av någon anledning inte kan
lämna urinprov
Övriga biokemiska prover:
o Elektrolyter, kreatinin, ALP, GT, ASAT, ALAT, bilirubin, blodstatus och CRP kan
vara lämpliga att ta
o Amylas om pankreatit misstänks
Andra undersökningar
Slätröntgen thorax:
o Aspirationspneumoni är vanligt bland patienter med alkoholabstinens
o Personer med alkoholberoende kan ha kardiomyopati och hjärtsvikt
o Personer med intravenöst missbrukar har ökad risk för lunginflammation
o ”Cracklunga” bland rökare av crack-kokain kan misstolkas som pneumothorax
DT av huvudet:
o Patienter med alkoholberoende riskerar huvudtrauma, och intrakraniell blödning
är ganska vanligt även efter obetydliga trauman på grund av kortikal atrofi och
koagulopati
o Är också lämpligt vid oklara sjukdomsbilder och dålig behandlingsrespons
o Kokain och amfetamin kan orsaka intracerebral blödning till följd av hypertension
EKG:
o Indikation beroende av patientens ålder, de kliniska omständigheterna och de
symtom och tecken som föreligger
o Den adrenerga stormen kan utlösa hjärtinfarkt hos riskpatienter
När remittera?
Allvarlig eller komplicerad alkoholabstinens (kramper eller delirium tremens) ska
behandlas på beroendeenhet anpassad för akutvård, eller på akutmedicinsk avdelning
om medicinskt övervakningsbehov föreligger.
Abstinens från narkotiska ämnen kräver i många fall inläggning på avdelning inom
beroendevården, alternativt i slutenvård på psykiatrisk klinik.
Vårdintyg
Behandling
Nationella rekommendationer
Läkemedel vid alkoholabstinens- behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket
(2010)
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende
Nedan sammanfattas de främst prioriterade rekommendationerna – prioritet 1–4 (av 10), prioritet
1 har störst angelägenhetsgrad och 10 lägst.
Hälso- och sjukvården eller socialtjänsten bör (prioritet 1–3, ibland även 4) eller kan (prioritet 4,
ibland även 3):
BEDÖMNINGSINSTRUMENT
Identifiering av alkoholproblem:
o Använda AUDIT för att identifiera alkoholproblem (prioritet 1)
Diagnostik av skadligt bruk, missbruk eller beroende:
o Använda ADDIS, SCID I eller MINI som underlag (prioritet 3)
Bedömning av hjälpbehov för personer med alkohol- eller narkotikaproblem:
o Använda ASI (prioritet 1)
Bedömning av hjälpbehov för ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem:
o Använda ADAD (prioritet 4)
MEDICINSKA TEST
Alkoholabstinens:
o Erbjuda bensodiazepiner eller klometiazol till personer med delirium tremens
(prioritet 1)
o Erbjuda bensodiazepiner till personer med alkoholabstinens med risk för
abstinensepilepsi och delirium tremens (prioritet 1)
o Erbjuda bensodiazepiner till personer med alkoholabstinens (prioritet 2)
o Erbjuda klometiazol eller karbamazepin till personer med alkoholabstinens
(prioritet 3)
Alkoholberoende:
o Erbjuda disulfiram, akamprosat eller naltrexon (prioritet 1)
o Erbjuda nalmefen (prioritet 4)
PSYKOSOCIALA STÖDINSATSER
Till: Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende, 2019-01-28
Behandlingsmål
Stabilisera patientens tillstånd.
Vid alkohol- eller bensodiazepinabstinens förebygga progression till epilepsi och delirium
tremens.
Bedöma och behandla eventuella underliggande medicinska problem.
Behandlingen i korthet
Adekvat och snabb behandling minskar svårighetsgraden av senare abstinensperioder
och risken för att patienter återupptar alkoholbruket.10
Lindrig alkoholabstinens kräver ingen läkemedelsbehandling förutom symtomatiska
medel mot ångest/oro och sömnbesvär. Eventuell risk för abstinensepilepsi måste
beaktas och kräver behandling.
Medelsvår alkoholabstinens kan behandlas med läkemedel hemma (kräver uppföljning av
vårdpersonal) eller på vårdinrättning.11
Svår eller komplicerad alkoholabstinens måste behandlas på sjukhus.
Bensodiazepiner är förstahandsalternativet vid medelsvår och svår abstinens.12-13
Alkoholabstinens
Patienten är i regel undernärd och bör därför behandlas med tiamin, vilket minskar risken
att utveckla Wernickes encefalopati.3
I abstinensfasen besväras många av betydande ångest och sömnsvårigheter, och det är
viktigt med omsorg, aktivitet, vila och tillräckligt med näring.
Bensodiazepiner är den bäst dokumenterade läkemedelsgruppen för behandling både av
lindrig och svår abstinens:14-15
o Risken för missbruk måste alltid bedömas vid öppenvårdsbehandling
Abstinensen går över går över också utan läkemedel.
Vid tecken på Delirium tremens och kramper ska bensodiazepiner ges.
Egenbehandling
De lindrigaste abstinensbesvären kan patienter som har ett bra socialt stöd klara av själva
med hjälp av vila och information.
Förklara att abstinenssymtomen är tecken på att hjärnan är van vid att leva med alkohol,
och att det kommer att ta några dagar för hjärnan innan den kan anpassa sig till en tillvaro
utan alkohol.11
Symtomen går över inom 4–6 dagar.
Det här upplägget fungerar vanligtvis om patienten dricker mindre än 15 standardglas
(man) eller 10 standardglas (kvinna) och inte nyligen har haft abstinensbesvär.
Tiaminbehandling16
Man kan som regel utgå från att alkoholberoende individer har låga nivåer av vitamin B1
(tiamin), på grund av att upptaget i tarmen av detta vitamin är starkt begränsad under och
strax efter en period av hög alkoholkonsumtion. Tillräckligt matintag utesluter därför inte
ett bristtillstånd.
Tiamin ges före intravenös tillförsel av glukos eller peroralt intag av kolhydrater för att
undvika Wernickes encefalopati.
Tiamin begränsar risken för hjärnskada och skador på det perifera nervsystemet.17
Magnesium:
o Det finns hållpunkter för att magnesium förbättrar upptaget av tiamin
o Lågt S-Mg är vanligt vid alkoholabstinens och låga värden bör substitueras
Om patienten inte har möjlighet att komma på återbesök och få upprepade doser
parenteralt tiamin ges peroralt multi-B-vitaminpreparat som innehåller tiamin, exempelvis
tablett Oralovite® 1 x 3:
o Peroral substitution, exempelvis tablett Oralovite® 1 x 3, ges under ett par
månader för att bygga upp tiamindepåerna igen
Intravenös eller intramuskulär långsam injektion av tiamin 100–200 mg x 2−3 under 2–4
dagar, där antal dagar beror på patientens nutritionsstatus
Peroral substitution, exempelvis tablett Oralovite® 1 x 3, ges under ett par månader för att
bygga upp tiamindepåerna igen
Läkemedelsbehandling i öppenvård16
Lindrig abstinens med oro och sömnproblem som dominerande symtom
Tiamin, se ovan.
Bensodiazepin:
o Oxazepam, exempelvis 10 mg 2 x 4 och minska dosen med 20 mg/dag
o Som alternativ till oxazepam kan alimemazin orala droppar (40 mg/ml) ges i dos 1
ml x 3
Om patienten har haft abstinenskramper tidigare:
o Alimemazin ges med tillägg av tablett karbamazepin 200 mg 1x3:
Läkemedelsbehandling i slutenvård16
Tiamin, se ovan.
Bensodiazepiner är förstahandsalternativet vid medelsvår och svår abstinens.12-13
Bensodiazepin:18
o Symtomstyrd, stegvis behandling:
1. Prova först tablett oxazepam 25 mg 1–2 tabletter peroralt
2. Om pulsen inte har minskat inom en timme efter steg 1 ges dubbla
dosen oxazepam
3. Om pulsen inte har minskat inom en timme efter steg 2 ges diazepam 20
mg långsamt intravenöst
4. Om pulsen inte har minskat inom 30 min efter steg 3 ges diazepam 40
mg långsamt intravenöst
5. Steg 3 (eller 4) upprepas tills patienten faller i sömn, men är lätt att väcka
o Doser på flera hundra mg diazepam/dygn krävs i vissa fall för att motverka
utveckling av delirium.
o Om dygnsdosen överstiger cirka 400 mg diazepamekvivalenter utan tillräcklig
effekt bör anestesiolog kontaktas.
Karbamazepin är också ett andrahandsalternativ vid behandling av personer med
alkoholabstinens:
o Medicinen har i några studier visat sig ha krampskyddande effekt och har samma
eller något bättre symtomlindrande effekt som bensodiazepiner19
Andra läkemedel
Klometiazol är en alternativ behandling vid abstinens med eller utan risk för
abstinensepilepsi och delirium tremens:
o Medicinen är väl beprövad och har i studier visat sig ha vara likvärdig med
bensodiazepiner
o Kan ge en ökad risk för andningsdepression och därför rekommenderas
medicinen endast vid inneliggande vård, på enheter med stor vana vid preparatet,
och i avgränsad abstinensfas
Förebyggande behandling
Psykologisk och psykosocial behandling9
Vid missbruk eller beroende av alkohol:
o Erbjud i första hand MET (motivationshöjande behandling), KBT,
återfallsprevention, CRA (community reinforcement approach),
tolvstegsbehandling eller SBNT (social behaviour network therapy)
Vid missbruk eller beroende av bensodiazepiner, centralstimulerande preparat eller
opioider:
o Erbjud psykologisk och psykosocial behandling
o Metoder med hög prioritet är exempelvis KBT eller återfallsprevention och CRA
Ungdomar med alkohol-eller narkotikaproblem:
o Erbjud interventioner som bygger på motivationstekniker och KBT
o Erbjud familjeterapi där hela eller delar av familjen involveras
Erbjud parterapi eller nätverksterapi som som tillägg till annan behandling till personer
med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika
Förebyggande läkemedelsbehandling
Alkohol
Opiatabstinens
Infektioner:
o Hiv/aids och relaterade infektioner, hepatit B och C, cellulit, osteomyelit,
lunginflammation, bäckeninfektion, bakteriell endokardit, tetanus, sårbotulism
Prognos
Alkohol:
o Dödligheten vid alkoholabstinens och delirium tremens har sjunkit de senaste
decennierna eftersom man är mer uppmärksam på tillståndet och kan erbjuda
bättre behandling
o Obehandlade abstinenssymtom kan leda till delirium tremens, vilket är ett
livshotande tillstånd med en dödlighet på upp till 20 %, medan adekvat
behandlade fall har en dödlighet på cirka 1 %.
o Många med alkoholabstinens har andra medicinska eller traumatiska tillstånd som
kan öka sjukligheten och dödligheten
Opiater:
o Opiatabstinens är mycket obehagligt, men är vanligtvis ett lindrigt tillstånd med
tanke på vitala funktioner
o Dödliga utfall är mycket ovanligt
Kokain och amfetamin:
o Stopp i tillförseln av kokain och amfetamin orsakar i allmänhet inga somatiska
komplikationer eller dödlighet
Sedativa/hypnotika:
o Har vid abstinens många gemensamma drag med alkoholabstinens, det vill säga
psykoser, kramper, sympatisk överaktivitet, hypertension, sömnlöshet, ångest,
anorexi