En eller flera av Wikipedias anvndare rekommenderar denna artikel tack vare dess

goda kvalitet.
Nordiska sprk[redigera | redigera wikitext]
Nordiska sprk
Talas i Sverige, Norge, Danmark, Island, Finland, Frarna
Region Norden
Antal talare cirka 20 000 000
Sprkfamilj Indoeuropeiska
Germanska
Nordiska sprk
Skriftsystem
Latinska alfabetet, Historiskt Runor
Officiell status
Officiellt sprk i Danmark: Danska
Frarna: Friska, Danska

Island: Islndska

Sverige: Svenska

Finland: Svenska

land: Svenska

Norge: Norska (bokml och nynorska)

Sydslesvig, Tyskland: (Danska)

EU: Svenska, Danska

Sprkkoder
ISO 639-3 gmq
Nordiska sprk, ven nordgermanska[1], r en sprkgrupp i norra Europa, som
omfattar sprken danska, svenska, norska, friska, islndska samt det utdda
sprket norn. Nordiska sprk r ven namnet p en akademisk disciplin. Fr att till
exempel bli svensklrare skulle en student tidigare lsa bde nordiska sprk och
litteraturhistoria. Numera ingr element av dessa mnen i blockmnet svenska.

Ur ett lingvistiskt perspektiv r de nordiska sprken snarare att betrakta som

olika dialekter n skilda sprk, givet den hga graden av msesidig begriplighet,
undantaget vissa dialekter vid kontinuumets utkanter. Kring r 1000 var hela det
nordiska sprkomrdet frstelsemssigt homogent. I dessa sammanhang r det
lmpligt att betnka den vlknda aforism som populariserades av den
jiddischtalande sprkvetaren Max Weinreich 1945: "
" , "a shprakh iz a dialekt mit an armey un flot" ("ett sprk r en dialekt
med en arm och flotta").

Ungefr 20 miljoner mnniskor i Norden har ett skandinaviskt sprk som modersml.
[2] Nordiska sprk talas ocks i viss utstrckning av immigrantgrupper
huvudsakligen i Nordamerika och Australien.

Nordiska sprk tillhr de germanska sprken tillsammans med de utdda stgermanska

sprken och de vstgermanska sprken (till vilka bland annat tyska och engelska
hr). Germanska sprk r i sin tur en av huvudgrupperingarna inom den
indoeuropeiska sprkfamiljen.

Det r viktigt att skilja mellan nordiska sprk, som r en gemensam beteckning fr
den nordgermanska undergruppen i den indoeuropeiska sprkstammen, och sprk i
Norden, som ocks omfattar sprk bde frn den uraliska sprkfamiljen (samiska,
finska och tornedalsfinska) och frn den eskimisk-aleutiska familjen
(grnlndska).

Innehll [dlj]
1 Allmnt om nordiska sprk
1.1 En modernare indelning av de nordiska sprken
1.2 Diskussion om en eventuell skandinavisk sprkunion
2 Den nordiska sprkfamiljen
3 Historia
4 Antal talare
5 Nordiska sprks srdrag
5.1 Frndringar under tidig urnordisk tid
5.1.1 Bortfall av slutljudande nasaler
5.1.2 Bortfall av uddljudet w eller v
5.1.3 terkomst av w eller v som uddljud i nordiska sprk
5.1.4 Bortfall av w framfr r i de vstnordiska sprken
5.1.5 Bortfall av uddljudet i eller j
5.1.6 Nordisk brytning
5.1.7 terkomst av i eller j som uddljud i nordiska sprk
5.1.8 Frndring av den urgermanska diftongen eu
5.2 Omljud i de nordiska sprken
5.2.1 Andra tidigt uppkomna skillnader
5.3 Senare frndringar
5.3.1 Nasalassimilationer
6 Se ven
7 Referenser
7.1 Noter
7.2 Allmnna kllor
8 Externa lnkar
Allmnt om nordiska sprk[redigera | redigera wikitext]

Nordiska sprk
Fastlandsnordiska:
Danska
Norska
Svenska
nordiska:
Islndska och friska

De germanska sprken i Europa

Nederlndska
Lgtyska
Centraltyska
Hgtyska
Engelska (insulra anglo-frisiska)
Frisiska (kontinentala anglo-frisiska)
stnordiska
Vstnordiska
Grns mellan nord- och vstgermanska sprk.
Nordiska sprk r en undergrupp av de germanska sprken och hrstammar frn
fornnordiskan, det sprk som brjade talas i Norden frn ca 700-talet e.Kr. och som
runt 1000-talet delades upp i de mer distinkta regionala dialekterna fornsvenska,
forndanska, forngutniska, fornnorska och fornislndska.

Till en brjan var skillnaderna minst mellan svenska och danska (stnordiska sprk)
och mellan (vst-)norska, friska och islndska (vstnordiska sprk), medan
skillnaderna var strre mellan dessa grupper: vst- och stnordiska sprk, samt
forngutniskan. Dock utgjorde de stnorska dialekterna ett mellanstadium till
fornstnordiskan.
P dessa sprkhistoriska grunder indelas dock de nordiska sprken i tre grupper.
Till de vstnordiska sprken hr friska, islndska, norn (utdtt) och norska, som
alla har sitt ursprung i dialekten fornvstnordiska. De stnordiska sprken
omfattar danska och svenska, som uppstod ur fornstnordiskan. En separat gren av de
nordiska sprken utgjorde forngutniskan, som talades p Gotland under medeltiden
och hade ett skriftsprk fram till 1500-talet.

I dag rknas emellertid gutniskan inte som sprk utan ses som en nordisk dialekt d
den inte har ett vedertaget skriftsprk, tagit s mycket ln frn svenskan och
eftersom Gotland inte r en egen stat.

En lderdomlig svensk dialekt utgrs av lvdalskan som talas i lvdalen. Den ligger
fornsvenskan nra och har ett eget skriftsprk och en egen ortografi utformad.

En modernare indelning av de nordiska sprken[redigera | redigera wikitext]

En modernare klassificering, s kallad synkron klassificering, delar upp de
nordiska sprken p ett annat stt. Denna uppdelning bygger istllet p dagens
skillnader, varvid sprkgruppen delas upp i tv andra grupper: -sprk och
skandinaviska sprk.

Friska och islndska ingr d i den frsta gruppen och norska, svenska och danska
i den andra. Denna uppdelning r mer relevant, nr det gller dagens situation hos
sprken, dock inte sprkhistoriskt. Dagens skillnader mellan de bda grupperna
fastlandsskandinaviska och -skandinaviska har uppsttt p grund av -
skandinaviskans isolering. De skandinaviska dialekterna har genomgtt liknande
utvecklingsstadier och pverkats av i synnerhet lgtyskan. Av de skandinaviska
sprken str srskilt det bokmlsnorska och danska skriftsprket varandra mycket
nra. Detta beror p att bokmlet utgtt frn danskan (som under dansk-norska
unionen var det enda officiellt tilltna skriftsprket). Nynorskan som har utgtt
frn de norska dialekterna och r relativt opverkade av danskan, har andra sidan
fler drag gemensamma med svenska, vilka bokmlnorskan saknar. Samtliga
skandinaviska sprk r msesidigt begripliga, framfrallt norrmn och svenskar har
mycket ltt fr att frst varandra, medan dessa har svrare att frst danskt
uttal, vilket har haft en sregen utveckling.

Diskussion om en eventuell skandinavisk sprkunion[redigera | redigera wikitext]

Ibland skiljer man de tv norska skriftsprken t och rknar nynorskan till de
vstnordiska sprken, medan bokml, som r mycket mer pverkat av danska, rknas
som stnordiskt. Distinktionen mellan vstnordiskt och stnordiskt r dock vansklig
p mnga stt. Nordiska dialekter glider exempelvis ver i varandra och ngon
naturlig grns mellan vstnordiskt och stnordiskt existerar inte.

Eftersom danska, norska och svenska r msesidigt begripliga, har det diskuterats
mellan lnderna om att inrtta en skandinavisk sprkunion, s som skedde 1980 med
nederlndskan, fr att p lng sikt strka sprkens stllning internationellt. I
praktiken har till exempel danskan en tendens att glida frn norska och svenska i
sitt uttal.

Den nordiska sprkfamiljen[redigera | redigera wikitext]

Kartan visar de fyra huvudgrupperna av norska dialekter: nordnorska i gult,

trnderska i mrkbltt, vstnorska i orange och stnorska i ljusbltt.
Urnordiska
Vstnordiska sprk
Grnlndsk nordiska (utdtt)
Islndska
Friska
Norn (utdtt)
Norska
Nynorska (norskt standardskriftsprk)
Nordnorska
Trnderska (Trndelag)
stnorska
Vstnorska
stnordiska sprk
Norska
Bokml (norskt standardskriftsprk)
Danska
Jyllndska (p Jylland)
danska (p de danska arna)
stdanska (Bornholm)
Svenska
Dalml (Dalarna)
Gtaml (Gtaland)
Sveaml (Svealand)
Norrlndska ml (Norrland)
stsvenska ml (Finland)
Sydsvenska ml (Blekinge, Halland, Skne)
lvdalska (lvdalen)
Gutniska[3]
Forngutniska (Gotland) (utdtt)
Gutniska (Gotland) (se nedan)
Ur historisk synpunkt rknas de sydsvenska dialekterna ibland som stdanska ml.
Rent sprkligt finns det dock inga nationella grnser mellan de nordiska
dialekterna och diskussionen vad som r stnordiskt, kontra vstnordiskt, danskt
och svenskt r drfr ofta meningsls.

I Norge frekommer, vid sidan av bokml och nynorska, tv icke-officiella men

etablerade typer av skriftsprk: Riksml, som liknar bokml, men r mer
konservativt n detta. Riksmlet anvnds av mnga, speciellt i stderna. Vidare
finns hgnorska, som r ganska lik nynorskan, men som r mer trogen Ivar Aasens
ursprungliga dialektanpassning. Det anvnds av en minoritet.

Gutniskan rknas varken till de stnordiska eller de vstnordiska sprken utan

utgr en separat gren. P grund av framfrallt politiska skl r dock dagens
gutniska dialekt inte att betrakta som ett sprk.

Jamska, som rknas till de norrlndska mlen, kan bde jmfras med den norska
trndskan och med norrlndska ml. P grund av detta har det diskuterats om jamska
ska rknas till de vstnordiska eller till de stnordiska dialekterna. Se dock
ovan.

lvdalsml anses allmnt hra till sveamlen, men det har numera en egen ortografi
och p grund av att den inte kan frsts av personer som talar andra dialekter
anser mnga sprkforskare att lvdalsmlet ska rknas som ett eget sprk.[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt r en sammanfattning av Fornnordiska

De nordiska sprken hrstammar frn fornnordiskan. Rkstenen ger en viss

uppfattning om detta sprk.
Frn ungefr r 200 e. Kr. kunde nordiskt sprk skiljas frn andra germanska sprk.
Av runinskrifter kan man se den utvecklingen av ett nordiskt sprk, urnordiska.

Efter de urnordiska och fornnordiska perioderna kom det nordiska sprket att delas
upp i en fornstnordisk, en fornvstnordisk och en forngutnisk gren. De
fornstnordiska sprken var fornsvenska och forndanska som senare blev svenska och
danska. Den vstliga grenen, frn brjan fornnorska, kom senare att delas upp i
norska, islndska och friska. De nordiska regionala dialekterna uppfattades inte
som skilda sprk frrn som tidigast p 1200-talet. Av de vikingatida nordborna
sjlva anvndes namnet "dansk tunga", "danskt ml" eller rtt och sltt "danska"
som beteckning fr det gemensamma nordiska sprket. S sent som i brjan av 1500-
talet kunde man nnu tala om de nordiska munarterna som ett enda sprk.[5]
"Skandinaviska bosttare frde med sig fornvstnordiska till Island och Frarna
omkring r 800. Av de moderna nordiska sprken r skriven islndska det som str
nrmast det gamla sprket.[6]

Antal talare[redigera | redigera wikitext]

Sprk Antal talare Noteringar
Svenska 10 500 000 280 000 Finlandssvenska[7]
Danska 6 000 000
Norska 5 000 000
Islndska 320 000
Friska 75 000
lvdalska 3 000
Nordiska sprks srdrag[redigera | redigera wikitext]
Det finns en del som skiljer nordiska sprk frn vriga sprk i den germanska
sprkfamiljen och en del av detta rknas upp under rubrikerna i detta avsnitt.

Frndringar under tidig urnordisk tid[redigera | redigera wikitext]

Innan den stora synkopeperioden, som brjade p 500-talet, skedde en del
frndringar i urnordiskan[8], som redan d kom att skilja nordiska sprk frn
vriga germanska sprk och som nnu lever kvar.

Bortfall av slutljudande nasaler[redigera | redigera wikitext]

Slutljudet n har fallit bort i de urnordiska slutljuden. Det gller till exempel
efter ordet i, som heter in p engelska, tyska, italienska, sardiska, friuliska och
latin. Detsamma gller verbens infinitivformer, till exempel knna, som heter
kennen p tyska (ursprungligen med ett a framfr n).[8]

I fornengelskan fanns ocks n bevarade i infinitiven, men i den senare engelskan

fll sedan hela inifinitivndelsen bort i till exempel verbet fstnian. Det
motsvarar svenskans fastna, som har blivit fasten p modern engelska, (det frsta
n:et r bibehllet). Ytterligare exempel p bortfall av bokstaven n i nordiska
sprk r ordet p, som tidigare hette (jmfr satsen " ena sidan"). Engelska och
tyska motsvarigheter hr r on och an. P:et i p kommer frn sammansttningen upp +
, upp (jmfr engelskans "upon"). En skillnad mellan vst- och stnordiska sprk
nr det gller bortfall av n som slutljud r ordet lgn p svenska (dr n:et r
bevarat), och dr motsvarigheten heter lygi p islndska.

ven bortfall av m som slutljud har frekommit i danskan, norskan och islndskan.
Det danska och norska ordet fra liksom det islndska fr hnger samman med ordet
fram, liksom svenskans frn och engelskans from. I forndanska frekom bde fran och
fra jmsides, men i fornvstnordiska har bara formen fr funnits. Nr det
urnordiska fram fll bort, bildades formen fr.[9][10]

Bortfall av uddljudet w eller v[redigera | redigera wikitext]

Bortfallet av w har gett oss ord som orm och ulv. P bilden Lokes avkomma, avbildad
av Emil Doepler. De r Hel, Fenrisulven och Midgrdsormen.
Uddljudet w har fallit bort framfr u och o,[8][11] bland annat p grund av
vokalens och konsonantens likheter (jmfr engelskans o-liknande w), till exempel:
orm, ulv, ull, under med flera, vars etymologiska motsvarigheter heter worm, wolf,
wool, wonder p engelska och Wurm, Wolf, Wolle, Wunder p tyska.[12] Ett annat ord
r ordet ord som p engelska och tyska heter word respektive Wort.[8][11] Detsamma
gller ocks etymologiskt orden orka, yrke, yrka p svenska och det fornislndska
yrkia, som betyder "arbeta". De nordiska ordens motsvarigheter p engelska och
tyska r work, Werk, Werken, wrken med mera.[13] V:et har bibehllits i det
svenska ordet verk, liksom i alla andra ord som brjar p va-, ve- eller vi- i
svenska. Ytterligare ett exempel r ordet und p islndska. Und r en synonym till
ordet "sr" och heter Wunde p tyska och wound p engelska.[11]

I islndska finns bevarade former i verbens tema dr v har fallit bort. Till
exempel heter ordet vunnit p islndska unni (men vinna i infinitiv, det betyder
bland annat "arbeta") och ven i imperfekt plural unnum "vi arbetade" eller "vann".
Det frekommer ocks i andra verbs tema, till exempel i verbet vera ("bli, varda")
dr "blivit, vorden" heter ori, orinn. Verben "vada" och "vxa", vaa, vaxa p
islndska har ocks till exempel imperfektformerna , x i singular; uxum etc. i
plural.[11]

terkomst av w eller v som uddljud i nordiska sprk[redigera | redigera wikitext]

S smningom uppstod ter ett initialt w-ljud framfr o i danska, norska och
islndska. I ord som brjade med wa- pverkade w-ljudet a (partiell assimilation),
s att detta blev o. Sedan ndrades halvvokalen w till konsonanten v och den
kvarstod framfr o. P s stt fick danskan och norskan orden vogn (av wagn), voks
(av wax), da. vold och no. voll (av wall), vorde (av wartha, nysvenska varda).
Utver denna frndring fick norskan och danskan (liksom svenskan) p senare tid in
en del lnord som brjar p vo-, som till exempel volt och volumen (volym). I
islndska pverkade w-ljudet den lnga vokalen , s att den blev o. Exempel p
detta r vog ("vg att vga med", av vg), vogur (bukt, av vgr), vopn (vapen, av
vpn), vor (pronomen; av vrr), vor (rstid, av vr), votur (vt, av vtr).[14]

Bortfall av w framfr r i de vstnordiska sprken[redigera | redigera wikitext]

I vstnordiska sprk har w fallit bort framfr r, varfr vrede blivit reii i
islndska.
Uddljudet w, v har fallit bort framfr r i vstnordiska sprk. Vr heter till
exempel r p islndska, vrede heter reii; och vred heter reiur. Fler exempel hr
r ordet vrka som heter reka, vrak som heter rak (ngot efterlmnat och drivande,
bland annat nr det gller h), vrng som heter rangur, rng, rangt i de tre
genusen (jmfr engelskans wrong), vrida som heter ra etc. Jmfr engelskans
uttal av wring, wreck, wrong med flera.[15]

Bortfall av uddljudet i eller j[redigera | redigera wikitext]

Uddljudet j har fallit bort framfr alla vokaler; till exempel i orden r, ok och i
orden ung, yngre, yngst, som motsvaras av engelskans och tyskans year, Jahr, Joch,
yoke, young, jung, jnger osv.[16]

Nordisk brytning[redigera | redigera wikitext]

Genom att ett a skts in efter e och drp fljande omljud fick vi ordet stjrna
(jfr. tyska Stern.)
Det har funnits en tendens att lgga in bokstaven j framfr en ursprunglig vokal.
Detta har tv olika orsaker. Det ena r att det beror p nordisk brytning, som
innebr att en efterfljande vokal har skjutits in och "brutit" en monoftong
(vokalen e) till en diftong. Denna brytning finns inte i de vstgermanska sprken,
till exempel tyska och engelska. I andra fall kan det finnas en ursprunglig
urgermansk diftong eu, som har utvecklats olika i de olika germanska sprken.

Nr det gller nordisk brytning, kan man tala om a-brytning och u-brytning. A-
brytning har skett i ord som det islndska stjarna, stjrna p svenska, genom att
ett a har skjutits in efter e. Resultatet blev stiarna. Genom progressivt
(framtverkande) i-omljud blev det stjrna i svenska och stjerne i danska och
norska, medan islndska inte pverkades av progressivt i-omljud. Istllet har det i
vissa fall pverkats av u-omljud, s att den islndska motsvarigheten till tjrn
heter tjrn. I de vstnordiska sprken r brytning mindre vanlig n i de
stnordiska. Slunda motsvaras svenska stjla, danska stjle, av islndska och
nynorska stela, liksom de svenska och danska/norska jag, jeg p nynorska motsvaras
av eg.

Den andra formen av brytning, u-brytning, innebr att ett u har skjutits in efter e
och har bildat former om miolk, biorn och hiort. Genom i-omljud blev biorn till
bjrn i de stnordiska sprken (och genom u-omljud till bjrn ven i islndska).
Miolk blev mjlk i svenska och nynorska samt mjlk i islndska. Hiort blev hjort i
svenska och danska/norska, medan det genom u-omljud blev hjrtur i islndska.

En tredje brytning r w-brytning av kort y i de stnordiska sprken. Det innebr

att ett y som str fre ngw eller nkw brutits till iu. Exempel p detta r
urnordiska synkwa, som blev siunke siunka i danska och svenska. I danska
omvandlades sedan siunke till synke genom i-omljud. I islndska blev synkwa till
sykkva genom assimilation av n, och senare skkva genom snkning av y. P samma
stt har det fornislndska syngva blivit siunga i forndanska och fornsvenska. Ordet
lyng p islndska har likas blivit liung i de stnordiska fornsprken.[17]

terkomst av i eller j som uddljud i nordiska sprk[redigera | redigera wikitext]

Genom att u skts in efter e och diftongen frenklades till o fick vi jord (jfr.
tyska Erde).
Alla urnordiska uddljudande halvvokaliska i frsvann runt 500-talet e. Kr. Ett enda
ord har vi kvar ofrndrat sedan dess (bortsett frn att i blivit j). Det r ordet
ja (p friska och islndska j).

Ett initialt j-ljud uppstod s smningom ter framfr vokalerna. Till strsta delen
beror detta p att j bildades genom a-brytning, eller u-brytning. I islndska
berrdes inte ia av omljud, men istllet blev io till i genom u-omljud.

Exempel p ord som genomgtt a-brytning: Ordet jag berrdes inte av omljud i
svenska, men dremot i danska och norska, jeg. I vrigt finns ett antal inhemska
ord i de nordiska sprken som brjar p j-, je- och j-. Exempel frn norska:
Jerpe, jerv, jette, jevn. Motsvarande ord p svenska resp. danska heter jrpe,
jrpe och s vidare. P islndska finns orden jarar- (jord-), jafn och jarl,
(varav det sista r lnord i svenska).

Exempel p ord som genomgtt u-brytning: Jord i svenska, norska och danska. I
islndska brjar de ord som berrts av u-brytning med j-, eftersom de ocks har
frndrats genom u-omljud. Sdana ord r jr (jord) och jkull (jkel r lnord i
svenska).[18][19]

De tv inhemska ord som brjar med ju- har i urnordiska brjat med eu. Det r dels
jul (isl. jl), som kommer av urnordiska *euhula och dels juver, som kommer av
urnordiska *eudhr-.[20]

Rtt mnga ord som brjar p j har de nordiska sprken (speciellt svenska, norska
och danska) ftt som lnord, till exempel jaga, jungfru, januari, juni, jesuit,
jovialisk frn tyska respektive latin.

Diftongen eu blev iu i djur. I andra ord blev det andra varianter. Illustration av
George Roux i Jules Vernes roman "Captain Antifer" (or "The Wonderful Adventures of
Captain Antifer".
Frndring av den urgermanska diftongen eu[redigera | redigera wikitext]
Den urgermanska diftongen eu blev ofta monoftongen i i de vstgemanska sprken. I
engelska blev stavningen ofta ee, som i deer, medan tyskan ofta har stavningen ie,
som i Tier. I de nordiska sprken blev eu till iu, s att till exempel det
urgemanska deuza- blev diur. I svenska kvarstr det som djur, i islndska blev det
dr genom R-omljud, och i danska blev diur senare dyr genom i-omljud. Vidare har
ordet tjuder, av urgemanska teura-, i islndska blivit tjur, i norska tjor, och
i danska tjr. Verbet gjuta p svenska r dessutom en form som r lik den islndska
formen gjta, liksom njuta r likt njta och skjuta r likt skjta. Nr j har
fregtts av r har utvecklingen i islndska skilt sig frn den som skett i svenska.
Nr islndska har ftt brjta, krjpa, rjka och s vidare, har svenska, liksom
danska, oftast ftt y genom i-omljud. De tre islndska orden i exemplet motsvaras
allts av bryta, krypa, ryka p svenska. I lnordet djvul (frn grekiska dibolos)
har ia blivit djvel i danska och djevel i norska. Islndska har ftt djfull genom
u-omljud.).[21]

Omljud i de nordiska sprken[redigera | redigera wikitext]

Genom omljud har e blivit i, ssom i islndska sigla.

Omljud frekommer som i-omljud i alla germanska sprk. I de nordiska sprken
frekommer dessutom a-, R-, u- och w-omljud.

A-omljudet r ldst, och pverkar /u/, som snks till /o/, och /i/, som snks
till /e/. Exempel r islndskt nean nedan (jfr isl. nir ned) och brot brott
< *bruta.[22][23]

I-omljudet r av olika lder. ldst r i-omljud p /e/ som blir /i/. Exempel r
islndskt sigla < *seglian segla, rigna < *regnian regna. Detta tidiga i-
omljud, som sannolikt var samtidigt med a-omljudet, har ftt mindre omfattning i de
nordiska sprken n i de vstgermanska. Fler spr i de nordiska sprken har de
yngre i-omljuden satt. De pverkar /a(:)/, /o(:)/, /u(:)/, /aw/, /ju:/ s att de
kommer att artikuleras lngre fram i munnen, och i vissa fall ocks med hgre
tungstllning. Exempel r islndskt gestr gst < gastiz, lsa lsa < *lsijan,
synir sner till son, knta knyta av < *kntijan.[22][24]

R-omljud frekommer endast i vstnordiska och pverkar /a/ som blir /e/, /iu/ som
blir /y/ och /u/ som blir /y/ i fornvstnordiska. Exempel: Islndska ker (jfr.
gotiska kas, svenska kar), islndska kr av urnordiskt *kuR, och islndska dr
(jfr. gotiska dius, svenska djur).[22][25] Gotiskt -s motsvaras av -R i urnordiska.

U-omljud r yngst, och frekommer rikligast i vstnordiskan. Det pverkar /a(:)/,

och i ngra f fall /e/. Det fonetiska resultatet av detta omljud r ngot oklart.
I islndska handskrifter skrivs det p olika stt, i den poetiska Eddan ofta som en
au-ligatur. I normaliserade texter terges det alltid med (o med hake). I
nutida islndska skrivs det . Exempel r islndskt lnd < lnd < *landu och tgr
tiotal < *teguz.[26][27]

W-omljud pverkar /i/ som blir /y/, och /a/ som blir i fornislndskan. Exempel r
islndskt tryggr trygg < *triggwiaz, och hggva (hggva) hugga < *haggwan.[26]
[28]

De ovan nmnda omljuden r alla regressiva, det vill sga baktverkande, men i
fornsvenska och forndanska frekommer ven progressivt i-omljud: hialpa > hjlpa,
biorn > bjrn, fioll > fjll > fll.[29][30]

Det urgermanska ii blev i urnordiskan ggi. P den vgen fick gudinnan Frigg sitt
nordiska namn.
Andra tidigt uppkomna skillnader[redigera | redigera wikitext]
De srskilt fr nordiska sprk frekommande personliga pronomina han och hon, som
inte har ngra ursprungliga pluralformer eller ngon neutrumform. Motsvarigheterna
i tyska och latin r: er, sie, es respektive is, ea, id. I de nordiska sprken
fungerar, sedan denna sprkndring, de demonstrativa pronomina det, de, dem osv.
som personliga pronomina i neutrum och plural istllet fr de ursprungliga
formerna. Engelskan har dessutom importerat detta som lnord nr det gller
pluralformerna they, them. P engelska r annars motsvarigheten i singular he, she,
it. He r mjligen en ldre form n han, hon.

En annan tidig frndring som skedde var att urgermanska uu och ii i urnordiskan
blev ggu och ggi. Till exempel:

hauuan>hagguan>hoggva, "hugga", (hggva p islndska, jmfr hauen p tyska).

dauu>dogg (genitiv doggvar), "dagg", (dgg p islndska, jmfr Tau p tyska).
triuuar>tryggr (ackusativ tryggvan), "trygg, trogen", (jmfr treu p tyska).
aiia>aggia>egg, "gg", (jmfr Ei p tyska).
Frii>Frigg, gudinnan Frigg, (jmfr Fria p fornhgtyska).
tveir, tvr, tv "tv" p islndska, med genitiv tveggja (analogt utvecklat ur
<tvai-i).[11]
Senare frndringar[redigera | redigera wikitext]
Nasalassimilationer[redigera | redigera wikitext]

Sticka lydde ursprungligen stinga, men nr n frsvann blev g till k.

Bokstaven n, (som r en nasal), har ofta fallit bort framfr k, g och d, t;
speciellt i de vstnordiska sprken. Exempel finns i imperfektformerna gick, fick,
stack, sprack med flera. I tyskan motsvaras gick av ging och de ursprungliga
infinitiverna fr stack och sprack r stinga och springa. Det ena verbets tema, som
nnu finns kvar i islndskan, blir allts springa, spring, sprakk, sprungum,
spryngi, sprungi. Sticka p svenska har allts utvecklats ur imperfektformen
stack. Till detta kommer ocks verbet dricka som heter drink och trinken p
engelska och tyska, liksom orden tacka, tack som heter thank, danken, Dank osv. p
engelska och tyska. I vstnordiska sprk (islndskan) har denna utveckling gtt
nnu lngre. Verbet sjunka heter till exempel skkva, skkva i vissa norska
dialekter och p islndska, likas bjs bland annat verbet binda p islndska
enligt fljande tema: binda, bind, batt, bundum, byndi, bundi, det vill sga: batt
har ersatt den svenska motsvarigheten band. nnu ett exempel r att Frankrike heter
Frakkland p islndska. I ortnamn i bland annat Bohusln finns en liknande
ljudutveckling: brant heter bratt, liksom klint heter kltt med mera. Det
ursprungliga nk blir alltid kk och det ursprungliga nt blir alltid tt i de
vstnordiska sprken.[31]

Se ven[redigera | redigera wikitext]

Nordmn
Nordiska dialekter
Skandinaviska
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
^ sprakochfolkminnen.se. Lst 6 augusti 2015.
^ Holmberg, Anders and Christer Platzack (2005). "The Scandinavian languages". I
The Comparative Syntax Handbook, redaktrer Guglielmo Cinque and Richard S. Kayne.
Oxford och New York: Oxford University Press. Excerpt at Durham University
Arkiverad 3 december 2007 hmtat frn the Wayback Machine..
^ dialekter Gotland: Dialekter i Nationalencyklopedins ntupplaga. Lst 22 juli
2011.
^ Sapir, Yair (2004). Elfdalian, the Vernacular of vdaln. Conference paper, 1819
juni 2004. tkomligt i format pdf i elektroniska arkivet vid Uppsala universitet.
^ Bandle, Oskar (utgivare). The Nordic Languages: An International Handbook of the
History of the North Germanic Languages. Walter de Gruyter, 2005, ISBN 3-11-017149-
X.
^ Lund, Jrn. Language. Publicerat online av det danska utrikesministeriet, Version
1-november 2003, hmtat 13 november 2007.
^ Finlandssvenska. NE. Lst 8 november 2016.
^ [a b c d] Arne Bengtsson, Vrt sprks liv och historia 1963, s. 7.
^ Elias Wessn, "Islndsk grammatik" 1966, sid. 39.
^ Frn i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (frsta upplagan, 1922)
^ [a b c d e] Elias Wessn, Islndsk grammatik 1966, s. 37.
^ Bengtsson 1963, s. 7 och Wessn 1966, s. 37 (den senare ocks om ordet "ull").
^ Bengtsson 1963, s. 7 och Wessn 1966, s. 37 (den senare ocks om orden yrkja och
wrken).
^ Niels ge Nielsen, Dansk etymologisk ordbog 1969, s. 460470.
^ Ragnvald Iversen, Norrn Grammatikk 1961, s. 61.
^ Bengtsson 1963, s. 7 och Wessn 1966, s. 37 (den senare ocks om det engelska
ordet yoke som betyder "ok").
^ Elias Wessn, Svensk sprkhistoria, del 1 1965, s. 2527.
^ Nielsen, Niels ge, "Dansk etymologisk ordbog" 1969, s.460470.
^ Wessen, Elias, "Svensk sprkhistoria", del 1, 1965, s. 2527.
^ Jul i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (frsta upplagan, 1922)
^ Svensk etymologisk ordbok i Projekt Runeberg, se respektive ord som nmns
^ [a b c] Elias Wessn, Nordiska sprk 1979, s. 13ff
^ Ragnvald Iversen, Norrn Grammatikk 1961, s. 24ff
^ Ragnvald Iversen, Norrn Grammatikk 1961, s. 26ff
^ Ragnvald Iversen, Nordiska sprk 1979, s. 29f
^ [a b] Elias Wessn, Nordiska sprk 1979, s. 13ff
^ Ragnvald Iversen, Norrn Grammatikk 1961, s. 30ff
^ Ragnvald Iversen, Norrn Grammatikk 1961, s. 33
^ Adolf Noreen, Altislndische und altgermanische Grammatik 1884, s. 24
^ Nationalencykopedin, band 14 (1994), s. 441
^ Iversen 1961, s. 5051 och s. 5556.
Allmnna kllor[redigera | redigera wikitext]
Arne Bengtsson, Vrt sprks liv och historia, Bonniers Svenska Bokfrlaget, andra
tryckningen, Albert Bonniers boktryckeri, Stockholm 1963;
Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, Lund 191820;
Ragnvald Iversen, Norrn Grammatikk, Aschehoug & Co., sjtte reviderade upplagan,
Aktietrykkeriet i Trondhjem, Oslo 1961;
Niels ge Nielsen, Dansk etymologisk ordbog, Kpenhamn 1969;
Svenskt Ortnamnslexikon, Sprk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003;
Sven B. F. Jansson, Islndsk-svensk ordbok, slenzk-Snsk Orabk, Rabn & Sjgren
Bokfrlag, Kunglv 1989, s. XX ff. Frteckning ver starka och oregelbundna verbs
tema finns frn s. XXIII och framt. Verb dr bokstaven v har fallit bort framfr u
och o finns frmst p s. XXVIII, dr verb som brjar med bokstaven v finns
uppradade.
Elias Wessn, Islndsk grammatik, Norstedts Svenska Bokfrlaget, andra upplagan,
Carl Bloms Boktryckeri A.-B., Lund 1966.
Elias Wessn, Svensk sprkhistoria, del 1, Almqvist & Wiksell/Gebers frlag, 1965.
Externa lnkar[redigera | redigera wikitext]
Om de nordiska sprken
Lnkar till nordiska ordbcker p webben
Om det nordiska sprksamarbetet
Deklaration om nordisk sprkpolitik
Den nordiska sprkkonventionen
Underskning av sprkfrstelse i Norden
Srnordiske Ord - Scandinavian-only words
[Dlj]
v r
Nordiska sprk
Historiska sprk
Urnordiska fornnordiska (fornvstnordiska fornstnordiska forngutniska)
norn forndanska (stdanska) ldre svenska (fornsvenska runsvenska klassisk
fornsvenska yngre fornsvenska ldre nysvenska yngre nysvenska)
Kaba-2.jpg
Vstnordiska
Friska islndska (dialekter) norska (bokml jrska nynorska trnderska
 dialekter)
stnordiska
Danska (bornholmska jyllndska sydlig jyllndska) svenska (hgsvenska
nusvenska rikssvenska dialekter) lvdalska
vriga sprk
Gutniska nordiska dialekter
Begrepp
Finska sprkstriden norska sprkstriden skandinaviska svorska danism
finlandism svecism
vrigt
"Falska vnner"
anger utdda sprk.
Kategori: Nordiska sprk
Navigeringsmeny
Inte inloggadDiskussionBidragSkapa kontoLogga
inArtikelDiskussionVisaRedigeraRedigera wikitextVisa historikSk

Sk p Wikipedia
SkG till
Huvudsida
Deltagarportalen
Skriv en ny artikel
Bybrunnen
Senaste ndringarna
Slumpartikel (bot)
Ladda upp filer
Std Wikipedia
Kontakta Wikipedia
Hjlp
Skriv ut/exportera
Skapa en bok
Ladda ner som PDF
Utskriftsvnlig version
P andra projekt
Bilder & media
Verktyg
Sidor som lnkar hit
Relaterade ndringar
Specialsidor
Permanent lnk
Sidinformation
Wikidataobjekt
Anvnd denna sida som referens
Sprk
Afrikaans

Aragons
Asturianu
Bn-lm-g

()

Boarisch
Brezhoneg
Catal
etina
Cymraeg
Dansk
Deutsch
Dolnoserbski
Eesti

English
Espaol
Esperanto

Froyskt
Franais
Frysk
Galego
/Hak-k-ng

Hornjoserbsce
Hrvatski
Ido
Bahasa Indonesia
slenska
Italiano

Kurd
Latvieu
Lietuvi
Magyar

Nederlands
Nedersaksies

Nordfriisk
Norsk bokml
Norsk nynorsk
Ozbekcha/
Papiamentu
Plattdtsch
Polski
Portugus
Romn

Smegiella
Slovenina

/ srpski
Suomi

Trke

Ting Vit

Zazaki

Redigera lnkar
Sidan redigerades senast den 26 maj 2017 kl. 01.12.
Wikipedias text r tillgnglig under licensen Creative Commons Erknnande-dela-lika
3.0 Unported. Fr bilder, se respektive bildsida (klicka p bilden). Se vidare
Wikipedia:Upphovsrtt och anvndarvillkor.
Wikimedias integritetspolicyOm WikipediaFrbehllUtvecklareCookie statementMobil
vyWikimedia Foundation Powered by MediaWiki