Recap​:

Sympati enligt Hume ​- anledningen till varför vi vill vara bra människor. Den driver
moralen.
Teori om dygder​: Producerat lust för en själv eller en annan.
Psykologisk hedonism​ - Om dygd har att göra med lust är alla våra eftersträvanden
fokuserade på lust.

***

Arg: “Vår sympati/medkänsla varierar i olika situationer vilka våra moraliska värderingar inte
borde”
Ex1: X visar snällhet mot Y. Y blir glad. Z blir också glad då hen har en relation med Y och
prisar därför X.
Ex2: X visar snällhet mot Y. Y blir glad. Z blir inte lika glad som i ex1.

Borde inte båda situationerna värderas lika? För Humes teori låter det ej verka så.

Dock menar Hume att våra omdömen och vårt förnuft måste korrigera sympatin.

***

Hume menar att

- Våra moralomdömen måste vara konsekventa

- Man ska utföra den handling som är i överensstämmelse med systemet av regler som
producerar mest gott över tid

Utilitarism - Göra det som skapar mest lustupplevelser över tid

Handlingsutilitarism - utföra den handling utifrån det som skapar mest välfärd
Regelutilitarism - Utföra den handling som följer den regeln som ger bäst konsekvenser om
alla utför den

När hume ska bedöma handlingar blir han regelutilitarist.

***

Humes teori om rättvisa

Rättvisa = respekt för ägarrätten.

Problem med regelutilitarism (2):

 - Antingen erkänner man att det finns skillnader mellan olika situationer och gör fler
och fler undantag till regeln fram tills det blir handlingsutilitarism och
situationsberoende
- Eller så kan man inte hävda att det är utilitarism då det inte ger mest lustupplevelser

Hume menar att med nyanser så kommer de utnyttjas och därför finns det inte plats för
många.

En regelutilitarist kan säga “Det finns inte plats för nyans eftersom om alla gjorde undantag
kommer systemet kollapsa” Men alla gör inte undantag.

Men med en sådan världssyn, varför ska vi följa Humes teori?

***

Har någon av filosoferna lyckats visa en altruistisk moralisk teori? Norman försöker lösa
detta.

Pucshards kritik: “Det är fortfarande egoism om man utnyttjar altruismen för ens egna
välmående. Platon säger ju att man ska leva efter det för att det är det livet som är gott för en
själv.

Det finns en skala uppdelad i 5 delar mellan altruism och egoism.

1) Ren egoism, “gör det som gynnar dig” Trasymakos

2) Om du är altruist kommer det leda till bra konsekvenser för dig själv. Altruism har
därför ett instrumentellt värde. Glavkon
3) Det är inte bra så att altruism har ett instrumentellt värde, utan att det är intrensikalt
gott. De menar att altruism är det samma som egoism. Om mental hälsa är altruism så
vill vi ju ha mental hälsa. Platon, Aristoteles, Hume
4) Normans teori
Han menar att det skiljer sig i hur jag resonerar i en specifik situation och hur jag vill
leva. Det är mycket som tyder på att ett altruistiskt liv är ett eftersträvat liv och att det
är något som ger bättre livskvalité. Så därför borde vi försöka träna oss själva till att
vilja bli altruistiska. Men i situationer borde vi då göra detta automatiskt. Vi borde
aldrig hjälpa med tanken vad vi får från det, utan vi ska aspirera till att bli människor
som agerar altruistiskt för att vi vill göra det.
5) Ren altruism. Att göra det som är bra för andra. Men det är inte lätt att motivera.

***

Humes is/ought
Etisk naturalism - tron att man kan ledas moraliskt av världen. Man kan gå från fakta om
världen till värderingar.

Dygd är alla kvaliteter som ger åskådaren känslor av njutande. Dygder är det som producerar
lust. Vad menar han med det?

X är en dygd = betraktare av x är benägna att gilla x. Där x är en egenskap.

Men är han etiskt naturalist då?

Nej,

Humes lag; Man kan ej få värderingar från fakta. När man förklarar moral går man vid någon
punkt från hur det är till hur det borde vara. Detta är motsatsen till etisk naturalism. Det finns
en klyfta mellan fakta och värderingar.

Vi kan ej räkna ut vad en dygd är genom att säga att den gillas av andra, utan det är bara ett
uttryckande att det känns som en dygd.

Alltså:

X är en dygd = X!
Etisk subjektivism - emotivism

Den som säger att något är en dygd uttrycker en positiv känsla.

Vad vi önskar oss när vi analyserar en situation så kan vi ej bli påverkade att agera. Det är en
passiv agerande. Men när vi blir emotionellt investerade blir vi också aktiva och då också
benägna att agera efter vår analys.