Referat

I Fredrik Lindström's artikel "Kronolekt" (Språktidningen.se, April 2010)

skriver Fredrik om hur de olika sätt som vi människor pratar på håller
på att dö ut.
Författaren skriver att dialekterna i Sverige snart kommer att försvinna
och att om man kollar väldigt långt bak i tiden så kan man säga att de
redan är borta. Ju mer åren går ju mer vanlig svenska kommer vi alltså
att börja prata.
Författaren lyfter sedan fram att en typisk svensk gärna vill att andra
personer än sig själv ska prata med dialekt medan samma person som
tycker det vill prata standardsvenska.
I artikeln nämns det sedan att dialekter är något man kan se eller till och med
höra och att det även bryter av olika små delar av befolkning. Ta Södermalm
och Slussen som ett exempel, förr i tiden alltså. Folket som bodde på
Södermalm skapade sig själva en egen dialekt och hade aldrig ens varit på
Slussen.

Fredrik skriver sen att vi människor, svenskar, alla gör samma sak egentligen,
såsom att shoppa i samma butiker, kolla samma tv-serier tex, så varför skulle
vi välja att vilja prata annorlunda i slutändan. Det är oundvikligt att försöka
behålla dialekterna, men att förvänta sig att vi skulle sluta med dom helt av
oss själva kommer inte att hända under åren framöver.

Vi i Sverige har gärna en kompis eller umgängeskrets med folk i samma ålder
eller åtminstone samma generation enligt påståenden. Man ser visserligen
knappt personer med så pass stor åldersskillnad umgås såvida det inte är en
familjemedlem.

För varje generation pratar vi en egen dialekt men det behöver inte
nödvändigtvis vara att vi säger alla ord på ett speciellt sätt utan mer att det
används andra ord istället helt enkelt. Det behöver bara skilja en generation i
mellan för att använda sig utav olika ord och det kan också betyda att ord
som användes för mycket länge sedan och som fortfarande gör idag kan få
en ny mening väldigt kvickt.