~

HANS BOREN
..
MANFRED BORNER
MONIKA LARSSON
BIRGITTA LINDH
MAUD RAGNARSSON
STEN-ÅKE SUNDKVIST

·-
_J
Gamla farosymboler Nya farosymboler (faropiktogram)

Mycket giftig Explosivt Frätande Brandfarligt Oxiderande Frätande

Brandfarl ig
eller Giftig

LÅS
VARNINGS-
TEXTEN

Oxiderande Miljöfarligt Hälsoskadlig Måttligt Giftig Miijöfariig Explosiv

eller Irrite rande hälsoskadlig

Skadlig Hälsofarlig Gas under t r yck

Periodiska systemet

~ od
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 ~
{/)

1,01 4,00
1 H Atommassa 16,0 I I Metaller
He K
1 Kemiskt tecken
0 I I Icke metaller 2
6,94 9,01 Atomnummer 8 I I Halvmetaller 10,8 12,0 14,0 16,0 19,0 20,2
2 Li Be B c N 0 F Ne L
3 4 5 6 7 8 9 10
23,0 24,3 Flytande Gasformiga 27,0 28, 1 31 ,0 32, 1 35,5 39,9
3 Na ~g
11
ämnen ämnen
Al Si
13 14 15
p s
16
Cl Ar
17 18
M
39,1 40,1 45,0 47,9 50,9 52,0 54,9 55,8 58,9 58,7 63,5 65,4 69,7 72,6 74,9 79,0 79,9 83,8
4 K Ca Se Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr N
19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36
85,5 87,6 88,9 91 ,2 92,9 95,9 98,9 101 103 106 108 112 115 119 122 128 127 131
5 Rb Sr V Zr Nb Mo Te Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe 0
37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54
133 137 139 178 181 184 186 190 192 195 197 201 204 207 209 (209) (210) (222)
6 Cs Ba La Hf Ta w Re Os lr Pt Au ~ g TI Pb Bi Po At Rn p
55 56 57 72 73 74 75 76 77 78 79 81 82 83 84 85 86
(223) 226 227 (261) (262) (263) (262) (265) (266) (281) (272)
7 Fr Ra Ac Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Q
87 88 89 104 105 106 107 108 109 110 111

140 141 144 (145) 150 152 157 159 163 165 167 169 173 175
~ee Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Ho Er Tm Vb Lu
58 59 60 61 62 63 64 65 6~ 67 68 69 70 71
232 231 238 237 (244) (243) (247) (247) (251) (254) (257) (258) (259) (260)
· Th Pa
90 91
u
92
Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103
 ,
HANS BOREN
••
MANFRED BORNER
MONIKA LARSSON
BIRGITTA LINDH
MAUD RAGNARSSON
•
STEN-AKE SUNDKVIST

LIBER
ISBN 978-91-47-08568-2
© 2011 Hans Boren, Manfred Börner, Monika Larsson,
0

Birgitta Lindh, Maud Ragnarsson, Sten-Ake Sundkvist

och Liber AB

Redaktor Eva-Lisa Nordmark

Forrngivare Eva Jerkeman
Bildredakto·r lng·a-Britt Liljeroth
lllustrato·rer Cecilia Frank och Per Werner Schultze
Labfotograf Nina Rökaeus
Faktor Adam Dahl

Fjärde upplagan
4

Repro Repro 8 AB, Stockholm

Tryck Kina 2014

Kopieringsfdrbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Kopiering,
utöver lärares och elevers rätt att kopiera för t1ndervis-
ningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjudet. BONUS-
avtal tecknas mellan upphovsrättsorg·anisationer och
ht1vuvman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/
universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt
upphovsrättslag·en kan medföra straff (böter eller
fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt
framställt material. Såväl analog som digital kopiering
regleras i BONUS-avtalet.
Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB 113 98 Stockholm

tfn: 08-690 90 00
www.liber.se
Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01
e-post: kundservice.liber@liber.se
 ••
FORORD
Experimentet i centrum
För att skapa intresse och förståelse för kemi utgår många resone-
mang i boken från experiment. Alla kapitel har i inledningen eller
i början på nya avsnitt förslag och instruktioner till demonstrations-
•
experiment.
I slutet av boken finns instruktioner till 28 elevlaborationer. Labo-
rationerna varierar i fråga om hur "öppna" de är. I flera av laboratio-
nerna väljer vi att låta eleven själv planera val av utrustning och
metod.

Bokens upplägg
De olika kapitlen i boken bygger på varandra. Efter kemiska bind-
ningar behandlas ett urval av organiska ämnen. Här beskrivs använd-
ning och egenskaper hos några ämnen i grupperna kolväten, alko-
holer, karboxylsyror, kolhydrater och estrar. Detta kapitel riktar sig
främst till elever som inte kommer att läsa kursen Kemi 2.
Kapitel 10, Analytisk kemi, ger en introduktion till den analytiska
kemin. Här beskrivs principerna för några vanliga analysmetoder.
O lika avsnitt i detta kapitel kan med fördel läsas parallellt med andra
delar av kursen.
Under Experiment beskrivs demonstrationer som kan användas för
att belysa begrepp som behandlas i kapitlet. Varje kapitel avslutas med
Sammanfattning och en lista över Begrepp samt Uppgifter av varierande
svårighetsgrad. Punkterna i sammanfattningarna och ordningsföljden
av uppgifterna följer i huvudsak innehållet i kapitle11.
Laborationer har en egen avdelning i slutet av boken och näst längst
bak i finns Facit med utförliga svar till uppgifter11a. Allra sist finns ett
Sakregister.

Friifattarna

3
 0

INNEHALL

1. Ämnen och reaktioner 7

Vad är kemi? 8
Ämnen och partiklar 10
Rena ämnen och blandningar 2 3 4. Kemiska bindningar 79
Grundämnen och kemiska föreningar 29 Jonbindning 80
Materiens indelning 31 Kovalent bindning 92
Uppgifter 3 3 Polär kovalent bindning 101
Vilka molekyler är dipoler? 105
Bindningar mellan molekyler 108
Bindningars styrka 112
Bindningar ger ämnen egenskaper 113
Löslighet beror på bindningar 118
Metallbindning 119
Uppgifter 124

2. Kemins karaktär och arbetssätt 35 5. Organiska ämnen är kolföreningar 12 s

Vetenskap 36 Organiska föreningar innehåller kol 126
Den naturvetenskapliga metoden 39 Råolja - det svarta gt1ldet 127
Systematisering av organiska ämnen 128
Alkaner 129
Alkener är reaktiva. 13 1
Arener - förening·ar med bensenstruktur 13 3
Funktionella grupper 134
Alkoholer 134
Kolhydrater 13 7
Karboxylsyror 13 8
Estrar 139
3. Atomer och periodiska systemet 47 Uppgifter 142
Atomteori 48
Periodiska systemet 63
Uppgifter 77

4
6. Kemiska beräkningar 143
Våge11 används för att räkna atomer 144
Olika partiklars massor 144
Massa, molmassa och substansmängd 148
Sammansättning av kemiska föreningar och
lösningar 153
Koncentration i lösningar 158 9. Reduktion och Oxidation 241
Beräkningar i samband med kemiska Reaktioner med fullständig
reaktioner 166 elektronövergång ger jonföreningar 242
Reaktionsformler beskriver förhållandena Reaktioner med ofullständig
mellan substansmäng·derna 171 elektronövergång 249
Gaser och gasblandningar 177 Spontana redoxreaktioner avger
Uppgifter 186 energi 256
Olika batterier 264
Bränslecellen omvandlar bränsle direkt till
7. Syror och baser 189
elektrisk energi 2 69
Syror 190
Elektrolyser kräver energi 2 71
Baser - syrornas motsats 200
Korrosion 2 7 5
Mer om protolyser 203
Uppgifter 281
Neutralisation - en protolysreaktion 212
Buffertlösningar stabiliserar pH-värdet 216
Uppgifter 219 10. Analytisk kemi 283
Vad och hur mycket? 2 84
Reagens påvisar ett ämne 2 8 5
Analyser 286
Uppgifter 298

8. Termokemi - energi och kemi 221

Energi 223
Varför sker kemiska reaktioner? 235
Uppgifter 240 Laborationer 299

Svar till uppgifterna 317

Sakregister 328

5
 Förteckning över laborationer
Mall för laborationsrapport i kemi 299
l . Att separera två ämnen 299
2. Hur "stor" är en droppe? 300
3. Metalljoners lågfärg· 300
4. Reaktion eller inte? 301
5. Jon- eller molekylförening·? 302
6. Polära och opolära molekyler 303
7. Massa och substansmängd 303
8. Kristallvatten 304
9. Volymmätning 304
10. Beredning av lösningar 305
11. Spädning av lösningar 305
12. Salters egenskaper - fällni11gsreaktioner 305
13. Natriumvätekarbonat 307
14. Några egenskaper hos syror och baser 307
15. Att identifiera syror 308
16. En liten utmaning· 308
17. Koncentrationsbestämning av saltsyra 309
18. Titrering av tvåprotonig syra 310
19. Buffertlösningar 311
20. Stationsla.b bar - energi 312
21. Energi vid upplösning av salter 312
22. Energi vid reaktion mellan magnesit1m och saltsyra 313
23. Metallernas spänningsserie 313
24. Halogenernas oxiderande förmåga 314
2 5. Galvaniska element 314
26. Elektrolys av kopparklorid 315
27. Elektrolys av vatten 315
28. Korrosion 316

6
 -- .
I
I
I
•'
I
I
I'
I
•
I
•
I '
I
I
I
•
I
I
I•
I
I
I
I
I
(
I
•
I
•
'
I
i
•
•

,
I
I
I
I

Klättring kräver utrustning som man kan lita på. När idrottare köper
utrustning tänker de mycket på materialens egenskaper. Klättraren på
bilden ställer många krav på sin röda jacka. Den ska synas bra, tåla
belastningar, andas, men ändå vara regn- och vindtät. Dessutom ska
den väga lite, isolera bra och torka fort. För att kunna uppfylla alla
dessa krav har tillverkaren kombinerat flera olika syntetiska fibrer till
ett material. Ett av ämnena i klättrarens jacka är den syntetiska fibern
polyester.

7
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Vad är kemi?

Kemiska reaktioner
Kemisk reaktion - en En kemisk reaktion är en ämnesomvandling. När den sker förbrukas
ämnesomvandling
minst ett ämne och det bildas minst ett nytt ämne med andra egenskaper.
Reaktanter - utgångsämnen Utgångsämnena vid en kemisk reaktion kallas reaktanter och ämnena
Produkter - ämnen som bildas som bildas kallas produkter.
Kemi är vetenskapen som studerar egenskaper, strt1ktur och h1nk-
tion hos ämnen, samt vad som sker vid kemiska reaktioner.

Arbetsmetoder och delområden inom kemin

Viktiga arbetsmetoder för kemister är analys, separation och syntes.

Analys kallas metoder som används för att bestämma vilket ämne man
har (kvalitativ analys) eller hur mycket man har av ämnet (kvantitativ
analys).

Separation är metoder som används för att dela upp en blandning

i flera delar. Råolja kan delas upp i bland annat bensin och fotoge11.

Syntes betecknar metoder som används för att framställa nya äm-
nen. Från enkla råvaror kan man framställa textilfibrer, läkemedel
eller färgämnen.

Dagens kemister är i regel specialister i något delområde inom kemin

som t.ex. organisk kemi, oorganisk kemi, biokemi eller fysikalisk
kemi.

Organisk kemi är kolföreningarnas kemi. För tvåht1ndra år sedan trod-

de man att det krävdes en speciell livskraft för att framställa något av
de ämnen som organismer producerar eller består av. Därför kallades
0

denna del av kemin för organisk kemi. Ar 1828 lyckades Friedrich

Wöhler att framställa urinämne av enkla råvaror utan att ta hjälp av
något levande. Man har ändå kvar beteckningen organisk kemi för
kolföre11ingarnas kemi. Organiska ämnen är huvudbeståndsdelar i
många produkter som syntetiska fibrer, färgämnen, plaster och läke-
medel.

8
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

En scenshow med eldkastare.

När ämnen brinner sker kemiska
Oorganisk kemi är den del av kemin som undersöker egenskaper och reaktioner.
reaktioner hos kemiska föreningar som inte innehåller kolatomer som
byggstenar. Av tradition räknas dock koldioxid, kolsyra och några
a11dra enkla kolföre11ingar som oorganiska föreningar.

Biokemi är biomolekylernas kemi och är ett delområde inom kemin

som har utvecklats i gränslandet till biologin. Kolhydrater, proteiner
och fetter som förekommer i alla organismer och i livsmedel är exem-
pel på biomolekyler.

Fysikalisk kemi använder sig av fysikaliska metoder och undersöker

t.ex. hur elektrisk energi kan frigöras i batterier och solceller, hur
gasers volym påverkas av tryck och temperatur eller hur molekyler
påverkas av mikrovågor.

Biologi, kemi och fysik är tre ämnesområden som överlappar varandra

och som har utvecklats tillsammans. När man undersöker ett vatten-
prov ur havet krävs det kunskaper i fysik och kemi för att k11nna
genomföra och utvärdera mätningen samt kunskaper i biologi för att
kunna bedöma havets tillstånd.

9
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

••
Amnen och partiklar

Föremål, material och ämnen

••aäil;t•ti·a~,•-----------------------
1. Låt eleverna undersöka några föremål och ofarliga ämnen . Diskutera
begreppen material, ämne och utseende utifrån föremålen.

En porslinsmugg, en plastmugg och en

stålmugg har liknande utseende, men
de består av tre olika material.
..
Amnen finns överallt, men vad är egentligen ett ämne? Föremål kan
skilja sig åt gällande utseende och material. En porslinsmugg, en plast-
mugg och en stålmugg ka11 ha liknande utseende, men de består av tre
olika material. Varje föremål består av minst ett material och har ett
visst utseende.
Ett material består av ett eller flera Ett material kan i sin tur bestå av ett eller flera ämnen. Stål är en
amnen. blandning av minst två ämnen, järn och kol. Porslin och plast är oftast
blandningar av ännu fler ämnen.
Ett kopparrör, några kopparnubb och en liten hög kopparpulver
har olika utseenden, men består av samma material, nämligen koppar.

Fast koppar i olika utföranden.

10
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Materia och partiklar

Kemister använder begreppet materia. Materia är ett namn för allt Materia är allt som har volym och
som har volym och massa. Kemister talar också om partiklar, små en- massa.

heter. All materia består av partiklar. Partiklarna kan vara atomer, mo-
lekyler eller joner men även små partiklar som protoner, net1troner
eller elektroner.

Ämnens aggregationstillstånd

Faser Det finns tre aggregationstillstånd -

Vattnet på bilden befi11ner sig i tre aggregationstillstånd, ag·gregations- fast, flytande och gas.

former - fast, flytande och gas.

En liten isbit som flyter i vattnet är tillsammans med sin omgivning
ett system med tre faser. Vatten är ett mycket vanligt ämne på
Isbiten syns tydligt och är en fast fas. Vattnet som isbiten flyter i är jorden, men det har mycket ovanliga
en flytande fas. Med begreppet fas menar man en enhetlig del av ett egenskaper. Vattnet på bilden
förekommer i tre olika aggregations-
system. Ett system är ett avgränsat område som undersöks eller disku-
former (is, flytande vatten och
teras. Isbiten och vattnet är två faser som avgränsas ifrån varandra ge- • •
vattenanga). Angan, dvs. gasformigt
nom en synlig fasgräns. vatten syns inte. Dimman på bilden är
en blandning av luft, vattenånga och
små vattendroppar.

11
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Den tredje fasen i systemet är gasfasen som befinner sig ovanför is-
biten och vattnet. Själva gasfase11 syns inte, men fasgränserna mellan
isen och luften och mellan det flytande vattnet och luften syns tydligt.
Det är skillnad mellan begreppet fas och aggregationstillstånd, vil-
ket märks när man försöker blanda vatten och olja. De båda ämnen
har samma aggregationstillstånd, de är flytande, men bildar två olika
faser som inte blandar sig med varandra.
En fas kan innehålla flera komponenter (beståndsdelar). Havsvatten
innehåller t.ex. ämnen som gör vattnet salt och luft består av bl.a. kvä-
ve och syre.
När ämnen delas in i fasta ämnen, vätskor och gaser, sorteras de ef-
ter ämnets aggregationstillstånd vid aktuell temperatur. Aggregations-
tillståndet varierar med temperaturen. Ordet aggregation betyder
hopning och antyder att ett ämnes aggregationstillstånd avslöjar t. ex.
hur nära varandra partiklarna är i ämnet.

Fast form
Värmerörelse - partiklar är i ständig I ett fast ämne är partiklarna ordnade. Varje partikel sitter på en be-
rörelse och rör sig mer vid högre
temperatur
stämd plats. Partiklarna rör sig ständigt på sina platser, de vibrerar.
När ett fast ämnes temperatur stiger rör sig partiklarna mer. Det kal-
las värmerörelse.

( '

fast (s) flytande (I) gas (g)

Teckningen visar ämnen i tre olika aggregationsformer: is (fast form), vatten (flytande
form) och luft (gas). Det visas också hur man kan föreställa sig partiklarna i respektive
aggregationstillstånd. I teckningen visas partiklarna som kulor.

12
 •
• • • .. •
• ~, •
• ,, ~ •
4

' ' ,
,·
,
f

,
• •

Ballongerna stiger uppåt eftersom de innehåller en gas som har lägre densitet än luft.
Gasen kan vara helium.

Flytande form

Partiklarna i en vätska (flytande form) rör sig mer än i ett fast ämne. I
en vätska befinner sig partiklarna nära varandra, men värmerörelsen
är så stor att partiklarna inte längre har fasta platser.

Gasform

E11 gas anpassar sig efter behållaren, och fördelar sig jämnt i hela be-
hållare11.
Värmerörelse11 är så stor att partiklarna rör sig fritt och mycket for-
tare än i en vätska. Det gör att de tar mycket större utrymme än i en
vätska och att de inte längre står i kontakt med varandra, förutom när
de krockar.

13
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Fasövergångar

•1aäi1U1M
1l~II______________________
2. Mät temperaturen var för sig på is från frysskåpet och is i kallt vatten.
Blanda och mät temperaturen under en längre tid.
3. Materiel: Två 100 cm 3 sprutor med gänga och lock. Kemikalier:
Avjoniserat vatten och etanol. Genomförande: Sug upp 20 cm 3
rumstempererad vätska av respektive ämne i var sin spruta. H åll
öppningen uppåt och tryck 11t all luft ur sprutan. Skruva på locket på
sprutans öppning. Spänn fast sprutorna i stativ och sänk sprutorna
med spetsen nedåt i en stor bägare med ungefär 70 °C varmt vatten.
Observera.
4. Sug upp 20 cm 3, ungefär 50 °C varmt, vatten i en 100 cm 3 spruta med
gänga och lock. H åll öppningen uppåt och tryck ut all luft ur sprutan.
Skruva på locket på sprutans öppning och dra ut spn1tans kolv till
80 cm3 markeringen. Observera.
5. Fyll en tjockväggig rundkolv till 1/3 med vatten. Koka vattnet så att
I parfym består den flytande fasen av
l11ften drivs ut. Ta bort värmekällan. Sätt snabbt i en gummipropp
flera komponenter (beståndsdelar), med termometer samt ett rör med kran. Kranen ska vara stängd.
bl.a. alkohol och olika doftämnen. När Vänd kolven upp och ned och kyl dess botten med fuktat hushålls-
doftämnena avdunstar lämnar de papper. Avläs temperaturen.
vätskefasen och övergår till gasfasen. 6. Lägg någ·ra jodkristaller i en bägare, helst utan pip. Ställ en delvis
vattenfylld rundkolv i bägarens öppning·. Värm försiktigt. Diskutera
begreppet fysikalisk förändring.

I en parfymflaska finns en flytande fas (parfymen)

och en gasfas (utrymmet ovanför parfymen).
Vätskeytan avgränsar faserna mot varandra.
Flaskans material är en tredje fas - en fast fas.
Parfyme11 är en bland11ing av alkohol och oli-
ka doftämnen. Men parfymen är ändå bara en
fas eftersom ma11 inte kan se att det är en
blandning.
När parfym avdunstar och doften sprider sig
genom rummet övergår molekyler från parfymens
flytande fas (lösningen i flaskan) till gasfasen (luften i
och utanför flaskan). I gasfasen får man då en blandning
av luftens partiklar och parfymens partiklar. Doftämnena
avdunstar i reg·el lättare än alkoholen. Därför doftar gammal par-
fym annorlunda än ny parfym. Fasöverg·ången kan alltså leda till en för-
Fasövergång - övergång av partiklar
mellan två faser
ändring av fasernas egenskaper.

14
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Vatten är en vätska vid rumstemperatur. När man pratar om vatten

menar man vanligtvis vatten i flytande form. Men egentligen finns
vatten både i fast och flytande form och som gas.
När temperaturen sju11ker under O °C fryser vattnet till is. När
andra ämnen än vatten övergår från flytande form till fast form kallas
det stelning, men när det gäller vatte11 säger man att det fryser. Tem-
peraturen vid vilken ett ämne stelnar kallas stelningspunkt eller frJ1s-
punkt.
När ett fast ämne övergår i flytande form säger man att det smälter.
Ett ämnes smältpunkt är den temperatur vid vilken det smälter. För att
gjuta guld smälter man guldet först och häller det därefter i en form.
Sedan låter man guldet stelna och får ett guldföremål.
Flytande vatte11 kan övergå till gasform genom förångning (ång-
bild11ing). Vid normalt lufttryck kokar vatten vid 100 °C. Då överg·år
vatten till vattenå11ga. Temperaturen vid vilken ett ämne kokar kallas
kokpunkt.
När vatten övergår från flytande form till gasform utan att uppnå
kokpunkten kallas det däremot avdunstning.
När ett ämne övergår från gasform till flytande form kallas det
kondensation.
Ren vattenånga syns inte. Det som finns ovanför vattenytan i en
gryta med kokande vatten är en bla11dni11g av varm luft, vatte11ånga
och små vattendroppar som bildats när vattenång·a kondenserat. De
små vattendropparna bildar det vita molnet som vi ser. Dropparnas
ytor är fasgränser mellan den flytande fasen och gasfasen.
Sublimeri1zg betyder att en gas övergår direkt till fast form eller att
ett fast ämne övergår direkt till gasform. I-lär använder man alltså
samma begrepp för de motsatta händelserna.

gas

c
0 '0.0
:p
(t) ·-c
c
(/)
c u
(]) ·-
.0
u '0.0
c c
0 o(t)
.:,:
'0.0 '0.0
c c
·;::
~
(]) (])
flytande
Boliden AB utvinner på Rönnskärs-
Övergångar mellan de tre aggregations- ·-E ·-E
.0
:J
.0
:J
verken rent guld som gjuts till tackor
tlllstånden. Förångning (ångbildning) (/) (/)
på 12,5 kg (se nedre bilden). En
innefattar både kokning och avdunstning. '0.0
c tredjedel av guldet kommer från
c
Kokning sker vid ett ämnes kokpunkt -2 Bolidens egna gruvor, resten kommer
(/)
medan avdunstning sker även vid lägre
från elektronikåtervinning. I den övre
temperaturer.
bilden ser man hur en maskin gjuter
fast
smält guld i kokiller (formar).

15
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Rimfrost på ett blad. Under kalla

nätter sublimerar vattenångan i fuktig
luft till små iskristaller.

U11der kalla 11ätter ka11 det bildas rimfrost. Då sublimerar vattenångan i

fuktig luft, dvs. den övergår direkt till fast form så att iskristaller bildas.
På samma sätt bildas det rimfrost i en frys som öppnas ofta. När
man öppnar dörren kommer det in varm luft i frysen. När den kyls
sublimerar vattenångan i luften och iskristaller bildas på allt som är
kallt. Därför är man då och då tvungen att frosta av frysen, annars fylls
den med is.
För att förhindra att maten i frysen torkar brukar man läg·ga maten
i gastäta påsar och pressa eller suga ut luften ur påsarna innan de knyts
ihop. Annars sublimerar vatten från den frysta maten och bidrar till att
iskristaller bildas på allt i frysen. Maten blir torr för att vatten lång-
samt sublimerar (går från is till ånga som försvinner ut ur frysen).
Aven jod kan sublimera.Jod är ett grundämne som bildar mörkvio-
letta kristaller. Det är ett ämne som reagerar lätt med andra ämnen.
" .
Därför använder man ibland en lösning av jod för att göra rent sår ef-
...... • - .,,i. - ~ -......~
~~~k
tersom jod dödar bakterier. Vid uppvärmning av kristallerna bildas lätt
·.~-·

. .

violett ånga, dvs. ämnet övergår direkt från fast form till gasform.Jod
sublimerar då. Låter man ångan svalna övergår jod direkt till fast form.
Den st1blimerar igen alltså.
Kolven på bilden är kall eftersom den
innehåller en blandning av is och
Frysning vatten övergår från flytande form till is (fast form)
vatten. Under kolven syns jodkristaller
som har bildats när jodångor kommit i Stelning ett ämne övergår från flytande form till fast form
kontakt med det kalla glaset. När Smältning ett ämne övergår från fast form till flytande form
gasformig jod kyls sublimerar den lätt •
Angbildning/förångning
till fast jod.
ett ämne övergår från flytande form till gasform
Kokning ett ämne övergår vid kokpunkten från flytande form
till gasform
Avdunstning ett ämne övergår från flytande form till gasform utan att koka
Kondensation ett ämne övergår från gasform till flytande form
Sublimering ett ämne övergår från gasform ti ll fast form eller tvärtom

16
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

temperatur
Diagrammet visar hur
temperaturen av ett ämne
ändras när man tillför energi
(värme). När det fasta ämnet
smälter är temperaturen
..
konstant (smältpunkten). Aven
när vätskan kokar är
kok- temperaturen konstant
punkt
vätskan kokar gas (ånga) (kokpunkten). Det krävs energi
för att bryta bindningarna
smält- mellan partiklarna. Både vid
punkt
det fasta ämnet smälter smältning och vid kokning
används den tillförda energin
för att övervinna attraktions-
kristall int ämne krafterna mellan partiklarna.

energi

Smältning kräver värme

Varje rent ämne smälter vid en bestämd temperatur. Den temperatu-

ren kallas ämnets smältpu1ikt. För att smälta ett fast ämne behöver man
tillföra värme tills smältpunkten uppnås. D et tyder på att det finns
attraktionskrafter mellan partiklarna i ett fast ämne. Så länge ett ämne
befinner sig i fast form håller attraktionskrafterna ihop partiklarna och
låter dem inte lämna sina fasta platser. När man tillför värme stiger
ämnets temperatur. Partiklarna vibrerar mer och mer tills krafterna
inte längre räcker till för att hålla kvar partiklarna på deras bestämda
platser. Då börjar partiklarna röra sig i förhållande till varandra, ämnet
smälter.

Att isen håller beror på krafterna mellan vattenmolekylerna.

 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Smältning kräver energi. Om en istapp

växer eller krymper beror på
omgivningens temperatur. Eftersom
istappen smälter är det uppenbarligen
töväder.

Om ett smält ämne avger värme till omgivningen svalnar ämnet

och stelnar. Temperaturen när ett ämne stelnar kallas stelni1zgspunkt el-
Smältpunkt - temperaturen vid vilken
ler fryspunkt. Smältning och stelning sker vid samma temperatur för
ett ämne smälter ett visst ämne.
När ett ämne stelnar avtar rörelsen hos partiklarna i ämnet. Kraf-
Stelningspunkt - temperaturen vid
vilken ett ämne stelnar, alltså när ett terna mellan partiklarna räcker åter för att hålla kvar dem på bestämda
flytande ämne övergår i fast form platser.
Om ämnet smälter eller stelnar vid denna temperatur beror helt på
Fryspunkt - ett annat uttryck för omgivningens temperatur. När omgivningen har lägre temperatur
stelningspunkt
stelnar smältan. Om omgivningen har högre temperatur smälter det
fasta ämnet.

Kokning kräver värme

Kokpunkten är den temperatur vid Kokning kräver tillförsel av värme. Om man värmer en vätska ökar
vilken ett ämne kokar. Kokpunkten temperaturen tills vätskan börjar koka. D å har kokpunkten uppnåtts.
varierar med lufttrycket.
Kokpunkten varierar med lufttrycket. Ju lägre lufttryck desto lägre
blir kokpunkten.
Medan temperatt1ren ökar, ökar också partiklarnas rörelse i vätskan.
När krafterna inte längre kan hålla ihop partiklarna frigörs de från
varandra och vätskan börjar koka.
Under kokningen bildas hela tiden ånga. I å11gan rör sig partiklarna
åt alla håll. När vätskan har kokat bort befinner sig ämnet helt i gas-
form.
När varm fuktig luft träffar på en kall yta bildas kondensvatten.
Kondensering sker när ett ämne övergår från gasform till flytande
form. Eftersom partiklar11a i en vätska rör sig långsammare än i ångan
avger ångan värme när den ko11denserar.

18
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Varje ämne kondenserar vid en viss temperatur som kallas kondensa-

tionspunkt. Vid denna temperatt1r rör sig partiklarna i ämnet så lång-
samt att krafterna mellan dem räcker till så att de binds till varandra.
E tt ämnes kondensationspunkt är samma temperat11r som kokp11nk-
ten.

Smältpunkt och kokpunkt för några ämnen vid normalt lufttryck, 101,3 hPa.
ÄMNE SMÄLTPUNKT/°C KOKPUNKT/°C

syre - 218 - 183

kväve - 210 -196
vatten 0 100
svavel 115 445
natriumklorid 801 1465
. ..
Jarn 1538 2750

•»aw,oa•------------------------
1. Vilket aggregationstillstånd har
a) svavel vid 200 °C?
b) jod vid 60 °C?

Lösning
Använd tabellen ovan eller formelsamlingen.

Svar: a) flytande b) fast.

41tiiW•äi9________________________
2. Vilken fasövergång sker?
a) Natriumklorid har från början temperaturen 1300 °C. Sedan svalnar
ämnet till rumstemperatur, 20 °C.
b) Temperaturen på syre ändras från -2 30 °C till -1 90 °C.
c) Temperaturen på kväve ändras från -200 °C till 60 °C.

Svar: a) Stelning. Temperaturen från början är under kokpunkten, men

över smältpunkten. b) Smältning· c) Kokning.

•»aritoa•------------------------
3. Norm alt lufttryck råder. Vid vilken temperatur
a) kondenserar svavel?
b) smälter kväve?
c) har järn sin stelningsp11nkt?

Svar: a) 445 °C b) - 210 °C c) 1538 °C

19
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Avdunstning kräver värme

Avdunstning - ångbildning vid Ett flytande ämne kan också avdunsta. Då övergår vätskan till gasform
en temperatur som är lägre än
vid en lägre temperan1r ä11 kokpunkten. Ett exempel på det är när blöt
kokpunkten
disk står i ett diskställ eller kläder hänger på tork. Efter en stund har
disken och kläderna torkat även om det är rumstemperatur. Tvätt kan
t.o.m. torka om det är nollgradigt!
Ju mer partiklarna i ett ämne rör sig desto varmare är ämnet. Det
betyder att ett ämne i gasform måste vara varmare än samma ämne i
flytande form. Hur kan då ett ämne avdunsta, dvs. övergå från flytande
form till gasform, utan att värme tillförs?
Temperaturen är ett mått på Förklaringen är att partiklar11a i en vätska kan ha olika hastigheter.
partiklarnas medelhastighet.
När partiklarna i vätskan stöter ihop kan den ena partikeln bromsas
medan den andra accelererar. Vätskans temperatur är ett mått på
..
medelhastigheten hos partiklarna. Aven vid låg temperatur finns det
alltid några vätskepartiklar som rör sig· tillräckligt fort för att kunna
lämna vätskefasen.
Gasen (ångan) har högre temperatur än
vätskan hade i början. När en del av vätskan
avdunstar och övergår till gasform sjunker
temperaturen i den kvarvarande vätskan. Det
beror på att de partiklar som är kvar i vätske-
fas har lägre medelhastighet. Det var ju par-
tiklar11a som rörde sig mest som lämnade
vätskan och övergick till gasfas.
' Ett påtagligt exempel på att temperaturen
sjunker när en vätska avdunstar, är när man
kliver upp ur vattnet efter ett bad. Det vatten
som är kvar på huden när man står på stran-
den kommer att avdunsta. Då tar vätskan vär-
me från huden. J 11 fortare avd11nstningen sker
desto kallare blir vätskan. Om man får en väts-

- .- -
• Här transporteras frysta byxor. Fryst
•
tvätt som hänger utomhus torkar trots
- extrem kyla, men det går långsamt.
Även vid mycket låg temperatur
•
sublimerar isen till vattenånga.

20
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

ka på händerna som avdunstar snabbt, känns det kallt. Bensin, nagel-

lacksborttagningsmedel och parfym är exempel på sådana vätskor. Att
de avdunstar vid rumstemperatur märks även tydligt på doften som
sprider sig när man öppnar flaskan.

Jämvikt mellan vätska och ånga

Om man vill förhindra att en vätska avdunstar ska man hälla vätskan i
en flaska och skruva på locket. Om flaskan inte är helt fylld kommer
partiklar att börja lämna vätskefasen. Antalet partiklar i gasfasen ovan- Jämvikt vid fasövergång - lika många
för vätskan ökar med tiden. Partiklarna som är i gasfas kommer att ha partiklar passerar fasgränsen åt
olika hastigheter, precis som partiklarna i vätskan. De partiklar i gas- båda håll

fasen som kolliderar med någon partikel i vätskeytan kan då övergå

från gasfas tillbaka till vätskefasen. Man säger att ångan kondenserar.
E11 stund efter att man har skruvat på locket infi11ner sig jämvikt. Då
övergår lika många partiklar frå.n vätskefasen till gasfasen som tvärt-
om.
När temperaturen höjs övergår fler partiklar till gasfasen ovanför
vätskeytan. Det beror på att det då finns fler partiklar med tillräckligt
hög hastighet för att lämna vätskefasen och det är färre partiklar i gas-
fasen som rör sig så långsamt att de kondenserar, dvs. övergår till väts-
ka. Om vätskan finns i ett begränsat utrymme kommer det efter ett tag
att bli så mycket gas att nettoavdunstningen upphör. Då infinner sig
ett nytt jämviktsläge. Trycket i gasfasen (ångtrycket) kommer då att
vara högre än vid lägre temperatur.

•aaaw,oa•----------------------
4. Avges energi till omgivningen eller behöver energi tillföras/tas från
omgivningen vid följande fasövergångar?
a) Vatten övergår från gasform till vätskeform
b) Jod övergår från fast form till gasform
c) Vatten fryser

Lösning:
a) Energi avges. Partiklarna i flytande vatten har lägre rörelseenergi än i
0
vattenanga.
b) Det krävs energi. Partiklarna i gasfasen får större rörelseenergi än
partiklarna i den fasta fasen.
c) Energi avges. I vätskefasen hade partiklarna större rörelseenergi än
de har i den fasta fasen.

21
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Formler beskriver förändringar

..
Amnens förändringar kan beskrivas med formler.
De tre ag·gregationsformerna betecknas på följande sätt.

(s) solidus, betyder fast form

(1) liquidus, betyder flytande form (vätska)

(g) betyder gasform

..
Overg·ång·arna mellan aggreg·ationsformerna kan också beskrivas med
formler. Ett exempel på detta är fasövergå11g·en 11är va.t ten fryser till is.

vatten(l) ~ vatten(s)

Av formeln framgår tydligt att övergången inte är en kemisk reaktion

eftersom samma ämne - vatten - står på båda sidor om pilen. Vattnet
ändrar bara aggregationsform.

•AiiM•äii•----------------------
5. Skriv med ord formeln för följande händelse.
a) Jod sublimerar.
l)) Järn kondenserar.
c) Rimfrost bildas.
d) Regndroppar bildas.

Svar:
a) jod(s) ~ jod(g) eller jod(g) ~ jod(s)
b) järn(g) ~ järn(l)
c) vatten(g) ~ vatten(s)
d) vatten(g) ~ vatten(!)

22
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Rena ämnen och blandningar

•ua1o·K·=1~,•----------------------
7. Ge eleven några homogena och några heterogena blandningar att
observera.
8. Blanda en liten mängd natriumklorid och vatten inför eleverna. Rör
om och visa den klara lösningen för klassen. Låt klassen utveckla
förslag på hur lösningen kan separeras i sina beståndsdelar.
9. Blanda 2 g svavelpulver och 2 g natriumklorid. Låt eleverna fundera
över hur man skulle la.1nna separera blandningen.

I naturen hittar man sällan rena ämnen var för sig. Blandningar är van- Ett rent ämne har konstanta
ligare. En blandning består av två eller flera rena ämnen. egenskaper.

Ett exempel är havsvatten, en blandning av vatten och flera olika

En blandning består av minst två
salter, bland annat natri11mklorid, dvs. vanligt salt. Blandningen har ..
rena amnen.
inte samma egenskaper som de rena ämnena var för sig. Precis som
rent vatten ka11 även blandni11gen av salter och vatten övergå från fly- Blandningars egenskaper ändras med
tande form till fast form. Men blandningen har inte samma fryspu11kt sammansättningen.
som de rena ämnena. Saltvatten fryser vid lägre temperatur än både
vatten och natriumklorid gör var för sig. Både vattnet och saltet får
tillbaka sina typiska egenskaper om ämnena i blandningen delas upp.
Ett rent ämne har konstanta egenskaper. Det stelnar t.ex. alltid vid
samma temperatur. Men blandningars egenskaper ändras med sam-
mansättningen. Vattnet i polarhaven fryser t.ex. vid 11ngefär -2 °C
medan saltvatten med en annan salthalt fryser vid en annan tempera-
tur.

Homogen blandning

I saltvatten syns inte saltet. Saltet är uppdelat i så små partiklar att de I en homogen blandning syns inte
beståndsdelarna.
inte längre syns i vattnet. Man säger att saltvatten är en homogen
blandning av natriumklorid och vatten. En homogen blandning kallas En lösning är en homogen blandning.
även lösning. När en blandning är homogen betyder det att man inte
kan urskilja beståndsdelarna.
Blåsinstrument som tuba, trombon eller trumpet tillverkas av mäs-
sing. Mässing bildas när en blandni11g av flytande koppar och flytande
zink stelnar. I mässing syns varken koppar eller zink. De båda ämnenas
atomer är så finfördelade mellan varandra att man inte kan se att det är En lösning kan vara flytande, fast
eller gasformig.
flera ämnen. Mässing är alltså också en homogen blandning av fasta
ämnen, en fast låsning eller en legeT·ing. En legering är ett material med En legering är en fast lösning.

23
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Tuba, trombon och trumpet är

blåsinstrument gjorda av mässing.
metalliska egenskaper och är en homogen blandning av två eller flera
vid rumstemperatur fasta grundämnen, varav minst ett är en metall.
Stål är ett annat exempel på en legering. Förutom huvt1dbestånds-
delen järn innehåller stål även små mängder andra metaller samt kol
som ska förhindra rostangrepp eller göra stålet hårdare.
Luft är ett exempel på en gasformig lösning. Luft är en homogen
blandning av flera gaser. Huvudbeståndsdelarna är kväve och syre. På
plats tre följer argon.

Heterogen blandning
I en heterogen blandning kan man se Granit är en mycket vanlig bergart i Sverige. Att granit är en bland-
beståndsdelarna.
ning av tre olika ämnen syns tydligt på bilden. Man kan urskilja röd
fältspat, svart glimmer och gråvit kvarts. Granit är en heterogen bland-
ning av tre ämnen. I en heterogen blandning kan man se bestånds-
delarna till skillnad frå11 i en homog·en blandning.

Granit är en bergart med grovkornig

struktur. I denna närbild syns att granit
är en heterogen blandning. Man ser
tydligt korn av röd fältspat, svart
glimmer och gråvit kvarts.

24
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Mjölk är också en heterogen bland.ning. Förutom vatten finns det

framför allt fett, proteiner och kolhydrater i mjölk. D et syns små
droppar i mjölken om man tittar på den i ett mikroskop. D essa drop-
par är de11 flytande fettfasen. I den finns både fett och protein. I vat-
tenfasen finns det t.ex. laktos, en kolhydrat. Mjölk är alltså en
heterogen blandning som består av två flytande faser, båda faserna
innehåller mer än ett ämne. Eftersom mjölk är vit och ogenomskinlig
kan det trots allt vara svårt att se faserna.

Separation av blandningar
Karaktäristiska egenskaper
Karaktäristiska egenskaper är
Ett rent ämne känner man igen på ämnets egenskaper. En uppsättni11g
en uppsättning egenskaper som
egenskaper som gör det möjligt att identifiera ett ämne kallas ämnets beskriver ett ämne.
karaktäristiska egenskaper. Vissa egenskaper som aggregationstillstånd
vid rumstemperatur, färg, kristallform eller lukt kan man uppfatta
med sinnena, andra egenskaper kan bara undersökas med hjälpmedel.
Gasen vätesulfid, som luktar ruttna ägg, kan lätt kännas igen utan mät-
11trustning. Men man behöver en termometer för att bestämma smält-
pm1kten eller kokp11nkten av ett ämne och det krävs ett batteri, några
sladdar och t.ex. en lampa för att undersöka om ett ämne leder ström.

Separation av järn och svavel

Järn och svavel har olika karaktäristiska egenskaper. I en blandning av
de båda ämnena behåller båda sina karaktäristiska egenskaper. Tabel-
len visar egenskaper för järn och svavel.
...
.
' .•·. -,
'
EGENSKAP JARN SVAVEL
'
aggregationstillstånd fast fast .. ' :· '
..
., .• _
.......>.
vid rumstemperatur
., - . .
V • ;

r,.... ·:. ~-..·-·...

....t
, •,

•
färg gra citrongul -
. .
. ' {
densitet 7,87 g/cm 3 . 2,00 g/cm3 . .. '
'
..
'
En kubikcentimeter järn En kubikcentimeter \- ' ·:. ··
väger alltså 7 ,87 gram. svavel väger 2 ,06 gram.
elektrisk lednings- ja neJ
förmåga Järn är magnetiskt, men det är inte
magnetisk ja neJ svavel.

böjbar ja, formbart utan att brytas nej, sprött, svavelkris-

sönder taller bryts sönder om
man försöker platta
till dem
smältpunkt 1535°C 115 °C

25
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

En blandning av pulveriserat järn och svavel är grågul, men vid

granskning på nära håll eller med ett förstoringsglas syns grå och gula
korn. Blandningen är alltså heterog·en.
En blandning av två eller flera ämnen kan delas upp i de rena äm-
nen som de11 består av. Det kallas separation. Man kan ut11yttja de rena
ämnenas egenskaper för att separera dem.
Svavel, men inte järn, löser sig i en mycket giftig vätska som heter
koldisulfid. Om kemikalien inte vore så farlig skulle man alltså kunna
använda koldisulfid för att extrahera svavlet ur en blandning av järn
och svavel. På liknande sätt brukar man extrahera aromämnen ur kaf-
fepulver med hjälp av hett vatten när man brygger kaffe.
Separation - uppdelning av en När man använder ett lösningsmedel för att 11tvinna ett eller flera
blandning i rena ämnen
ämne11 ur en blandning kallas det för att ämnet extraheras.

•Däi;i•Millil_____________________
10. Blanda noga 5 g järnpulver med 3 g pulvriserat svavel i en mortel.
a) Häll blandningen på ett papper. Håll en magnet under papperet
och rör magneten försiktig fram och tillbaka. b) Dela upp bland-
ningen i tre lika stora delar. Häll en del av blandningen i ett prov-
rör. Tillsätt 10 ml vatten. c) Häll en annan del av blandningen i ett
provrör som fästs i ett stativ. Upphetta provrörets botten med en
låga och se efter vad som händer. Undersök både den bildade pro-
dukten och blandningen med en magnet och tillsätt i dragskåpet
några droppar 4 mol/dm3 saltsyra.

26
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Några separationsmetoder

Alla separationsmetoder för blandningar utnyttjar att ämnena som är

blandade har olika karaktäristiska egenskaper. Tabellen visar några
exempel på blandningar och separationsmetoder.

Blandningar och separationsmetoder

EXEMPEL (BLANDNING) EGENSKAP SOM SEPARATIONSMETOD
SKILJER ÄMNEN ÅT

svavel / vatten kornstorlek filtrering

järn / sand / lera densitet sedimentering*
sand / vatt en densitet dekant eri ng* *
bensin / vatten densitet/ löslighet separation med ski ljetratt
blodkroppar/ densitet centrifugering
blod pl asma***
jod/ sand aggregationsform vid sublimering
uppvärmning
salt/ vatten kokpunkt indunstning
etanol / vatten kokpunkt destil lation
Havsvatten är en vattenlösning av
* Sedimentering innebär att f asta partiklar sjunker t ill bott en. olika salter. Havssalt utvinns ur
* * Dekantering innebär att försiktigt hälla av vätska. havsvatten m ed hjälp av solenergi.
* * * Blodplasm a är vätskan som är kvar när alla celler har separerats från blodet. Man låter vatt net avdunsta för att f å
saltet. Metoden kallas indunstning.

27
KAPITEL 1 ÄMNEN OCH REAKTIONER

Separationsmetoder

' ,

1 :=....;=1-- - Buchnertratt
fä 11 ning- ---\'=3~""-""''-"I
~====,,~_ tratt fi Iter _...,,,,,,,~._:::::

fällning av - ____:~ ···~'llsP,;f('--- filter

olösta ämnen

slang till vattensug

'
\I
I
I

filtrat ---i.- filtrat ____,_

J

fi ltrerkolv (sugflaska)
Fi ltrering av en heterogen blandning av fasta, olösta
ämnen och en vätska . Blandningen separeras av ett Sugfiltrering av en heterogen blandning av fasta, olösliga
filter som håller kvar korn av olösta ämnen. Vätskan ämnen och en vätska. Här skyndar man på fi ltreringen genom
som har passerat genom filtret kallas filtrat. att använda en vattensug. Vätskan sugs genom fi ltret.

•
•
•
•
termometer ,
••
•• kylvatten utgång
••

t
•
•

destillationshuvud ~1__ ,
I l
·-- ---
------:::::~:-:-:--.,.--...,
------ . ..
·-- . .. . . .
Två vätskor som inte är blandbara ...· -.
·-- . . .---
--- •
kan separeras med hjälp av en -------
kylare (kondenserare)
skiljetratt. Man öppnar kranen och
låter den nedre vätskan rinna ur.
rundkolv med \
kylvatten ingång
den vätska som
ska destilleras
kolv för
uppsamling
av destillatet

bunsenbrännare

lndunstning används för att koka bort

en del el ler hela vätskan från en Destil lation är en metod för att separera en flytande blandning av ämnen
blandning av en vätska och fasta med olika kokpunkter. Blandningen värms upp i en rundkolv. Vätskan med
ämnen . Blandningen finns i en lägst kokpunkt förångas. Ångan leds ti ll en kylare där den kondenserar till
värmetå lig skål och värms med en en vätska. Vätskan som lämnar kylaren kal las destil lat.
bunsenbrännare.

28
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Grundämnen och kemiska föreningar

Järn och svavel reagerar till en kemisk förening

Järns smältpunkt är 1535 °C och kokpunkten är 2750 °C. Svavel
smälter vid 115 °C och kokar vid 445 °C.
Eftersom järn och svavel har så olika smältpunkter skulle man
kunna tro att det är möjligt att separera en blandning av järn och sva-
vel genom att smälta av svavlet och sen filtrera. Det händer dock 11ågot
annat när man hettar upp den grågula blandningen.

Vid uppvärmning i ett provrör börjar blandningen glöda där det är Exempel på en kemisk reaktion. En

varmast. Om man tar bort brännaren när det börjat glöda syns det hur blandning av järn (grått) och svavel
(gult) värms med brännarlågan och
glöden sprider sig genom hela provrörsinnehållet. Undersökning av börjar glöda. Undersökningen efter
provrörsinnehållet efter avsval11ingen visar att det har bildats ett g·rå- avslutad reaktion visar att ett gråsvart
svart ämne. ämne har bildats.

Efter avsvalningen tving·as man att slå sönder provröret för att
komma åt innehållet som har stelnat till en gråsvart klump. Klumpen
pulveriseras med hjälp av mortel och pistill. Det gråsvarta pulvret är
inte magnetiskt. Det svarta ämnet är alltså ett nytt ämne med andra
egenskaper än järn och svavel har. Av det kan man dra slutsatsen att
det har skett en kemisk reaktion. Det nya ämnet som bildats är järn-
sulfid.
Reaktionen kan beskrivas med hjälp av följande formel.

järn(s) + svavel(s) ----+ jämsulfid(s)

Kemisk reaktion - minst ett nytt
ämne bildas
Järn och svavel är fasta ämnen och reagerar till järnsulfid som också är
Vid en kemisk reaktion reagerar
ett fast ämne. Järn och svavel är utgångsämnena, som också kallas reaktanter till produkter.
reaktanterna. J ärnsulfid är reaktionens produkt.
En kemisk förening är ett
En a11nan slutsats av observationerna är att järnst1lfid är ett sam-
sammansatt ämne.
mansatt ämne, en kemisk förening, eftersom två ämnen har reagerat
till ett ämne. En kemisk förening ä.r ett ämne och i11te en blandning av
två ämnen. I en kemisk reaktion bildas minst ett nytt ämne med andra
karaktäristiska egenskaper ä11 utgå11gsämne11a.

29
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

Kemiska föreningar kan sönderdelas i andra ämnen

Järnsulfid är ett rent ämne och inte en blandning av järn och svavel.
Järnsulfid är en kemisk förening. Med separationsmetoder kan man
därför inte dela upp jär11sulfid i järn och svavel.
Vid en kemisk reaktion kan en En kemisk förening uppstår vid en kemisk reaktion när två ämnen
kemisk förening sönderdelas i minst
reagerar till ett nytt ämne. För att sönderdela en kemisk förening krävs
två ämnen.
minst en ny kemisk reaktion.
För att utvinna järn ur järnsulfid upphettas järnsulfid tillsammans
med syre till mycket hög temperatur. Då sker en kemisk reaktion och
järns11lfid och syre omvandlas till järnoxid och svaveldioxid.

jämsulfid(l) + syre(g) ---+ jämoxid(l) + svaveldioxid(g)

Järnoxider är kemiska före11ingar av järn och syre. Tillsätter man kol

till en smälta av järnoxid sker en reaktion och det bildas järn och kol-
dioxid.

järnoxid(l) + kol(s) ---+ jäm(l) + koldioxid(g)

Då har man lyckats att utvin11a järn ur järnsulfid.

Vid prod11ktion av järn och stål utgår man från järnoxider i jär11-
malm.

Grundämnen kan inte sönderdelas i andra ämnen

Både järn och svavel är grundämnen, dvs. de är inte sammansatta äm-
nen och kan därför inte sönderdelas i andra ämnen med kemiska meto-
der. Ett grundämne består av en enda sorts atomer.
Ett grundämne kan inte sönderdelas I naturen är fria grundämnen ovanliga. Det är mycket vanligare att
i andra ämnen.
grundämnen har reagerat och bildat kemiska föreningar. Bara några få
grundämnen förekommer som rena ämnen i naturen, t.ex. syre, kväve,
argon, guld, svavel och kol som diamant och grafit. De flesta grund-
ämnena har så lätt att reag·era med andra ämnen att de bara förekom-
mer i form av kemiska föreningar. Några av dessa reaktiva ämnen är
natrium, kalium, fluor och klor. Dessa ämne11 förekommer framför allt
i form av olika salter. Fluor och klor tillhör en grupp gru11dämnen som
t.o.m. kallas för saltbildare (halogener).

30
 Arbetarna bär stora svavelblock.
Svavelbrytningen vid vulkanen Kawah
Materiens indelning ljen på Java är farlig eftersom den
sker i närheten av en kratersjö som
innehåller stora mängder saltsyra och
Materia kan delas in i rena ämnen och blandningar. Ett rent ämne är
svavelsyra. Luften vid sjön innehåller
antingen ett grundämne eller e11 kemisk förening. En kemisk förening giftiga gaser och är frätande.
är ett ämne som ka11 sönderdelas med hjälp av kemiska reaktioner. En
blandning· består av minst två ä.mnen. Det krävs inte en kemisk reak-
tion för att dela upp (separerara) en blandning i rena ämnen. Det räck-
er med att man anvä11der en separationsmetod somt.ex. filtrering. Om
det syns att blandningen består av olika ämnen kallas blandningen he-
terogen. Om det inte syns kallas den homogen.

Grundämnen

Rena ämnen
Kemiska
föreningar Lösningar (flytande
lösningar)

Materia
Homogena Legeringar (fasta
blandningar lösningar)
Blandningar av
..
amnen Heterogena Gasblandningar
blandningar

31
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

SAMMANFATTNING

• Vid kemiska reaktioner bildas nya ämnen med nya och

annorlunda kemiska och fysikaliska egenskaper än Begrepp
utgångsämnena.
aggregationstillstånd legering
Utgångsämnena kallas reaktanter. Ämnena som bildas
analys lösning
kallas produkter. avdunstning materia
biokemi material
• Ämnen befinner sig i någon av tre aggregationsformer,
blandning oorganisk kemi
fast, flytande eller gasformigt. Temperaturen avgör
densitet organisk kem i
vilken form de befinner sig i.
destillation partikel
• I en heterogen blandning kan man se de ingående fas produkt
amnena. fasgräns reaktant
fast lösning rent ämne
• I en homogen blandning kan man inte se de ingående
..
fasövergång separation
amnena.
filtrering smältning

• Vid ett ämnes smältpunkt blir det fasta ämnet flytan- frysning smältpunkt

de. Vid samma temperatur stelnar ämnet. Smältpunkt, fryspunkt stelning

fysikalisk kemi stelningspunkt
fryspunkt eller stelningspunkt har alltså samma värde.
grundämne sublimering
• Ett ämnes kokpunkt är den temperatur då ämnet över- heterogen syntes
går från flytande form till gasform. Vid samma tempe- homogen temperatur
ratur kondenserar ämnet, övergår alltså från gasform indunstning varme
till flytande form. Kokpunkt och kondensationspunkt kemisk förening värmerörelse
•
har alltså samma värde. kemisk reaktion anga
kokning ångbildning
• Sublimering innebär att ett ämne direkt övergår från ..
kokpunkt amne
fast form ti ll gasform eller tvärtom. kondensation

• Ett grundämne är uppbyggt av en enda sorts atomer.

• En kemisk förening är uppbyggd av minst två sorters

atomer.

32
 KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

UPPGIFTER
1:1 Vad menas med 1:11 Ta reda på smältpunkt och fryspunkt för ämnet och
a) en kemisk reaktion, b) reaktanter, c) analys, avgör vilken aggregationsform ämnet har vid 10 °C
d) syntes, e) organisk kemi, f) oorganisk kemi, och vid 120 °C (vid vanligt lufttryck). a) vatten,
g) biokemi? b) glycerol c) etanol.

1:2 Använd ett tabellverk eller Internet för att hitta svar 1:12 Ta reda på smältpunkt och fryspunkt för var och ett
på frågor som du inte kan svara på direkt. Ge ett av följande ämnen och avgör vilka av ämnena som
..
exempel på ett material som består av ar
a) ett ämne, b) två eller flera ämnen . a) flytande vid - 230 °C,
b) gasformiga vid - 100 °C,
1:3 Ge ett exempel på ett system som består av
c) fasta vid -70 °c.
a) en fast fas, en flytande fas och en gasfas,
Amnena är: syre, kväve, argon, väte, metan, pro-
b) två flytande faser,
pan och koldioxid.
c) en flytande fas som består av två beståndsdelar
(komponenter), 1:13 Ar blandningen homogen eller heterogen?
d) en gasfas som består av flera beståndsdelar a) utspädd saft
(komponenter) . b) brons (består av koppar och tenn)
c) luft
1:4 Använd begreppen system, fas och komponent
d) granit
(beståndsdel) för att beskriva
e) rostfritt stå I
a) en blandning av vatten och olja,
f) lerigt vatten
b) en sluten flaska som är fylld till hälften med
g) knallgas (vätgas och syrgas)
saltvatten,
h) vatten och olja
c) luft,
i) sockervatten
d) rödsprit.
j) saltvatten
1:5 Vad menas med a) sublimering, b) kondensation,
1 :14 Två ämnen kan ha samma aggregationstillstånd
c) stelning, d) avdunstning, e) kokning,
men befinna sig i olika faser av ett system . Ge ett
f) förångning?
exempel på det.
1:6 Vad betyder följande ordformler?
1 :15 Kan två ämnen ha olika aggregationstillstånd och
a) vatten(g) ---+ vatten(s), b) vatten(g)---+ vatten(!),
befinna sig i samma fas? Förklara ditt svar.
c) järn(s) ---+ järn(I), d) etanol(!) ---+ etanol(g).
1:16 Vad menas med karaktäristiska egenskaper?
1:7 Använd begreppet partiklar för att beskriva vad
som händer när 1:17 Vilken skillnad i ämnenas karaktäristiska egen-
a) is smälter, b) vattenånga sublimerar, skaper skulle man kunna använda för att separera
c) natrium stelnar. a) en blandning av vatten och socker,
b) en blandning av sand och salt,
1:8 Kräver kondensation av ett ämne värme dvs.
c) en blandning av bensin och vatten ,
energitillförsel? Förklara ditt svar.
d) en blandning av vatten och olja?
1:9 Kräver avdunstning av aceton värme dvs. energi-
1 :18 Ta reda på och beskriv vad som menas med
tillförsel? Förklara ditt svar.
a) separation b) dekantering, c) sugfiltrering,
1:10 Varför fryser man när man går omkring i blöta d) indunstning, e) sedimentering och f) destillation.
(våta) kläder?

33
 ..
KAPITEL 1 AMNEN OCH REAKTIONER

1:19 Avgör om det sker en kemisk reaktion och förklara 1:20 Hur skiljer sig grundämnen och kemiska föreningar
ditt svar. ifrån varandra? Förklara svaret.
a) ett glas krossas, b) salt hälls i kokande vatten, ..
1:21 Ar natriumklorid (vanligt salt) en homogen bland-
c) is smälter, d) snöflingor bildas i luften,
ning av natrium och klor? Förklaring?
e) en sockerbit läggs i en kopp med varmt kaffe,
f) stearin smälts för att gjuta blockljus, g) kokande
vatten rinner igenom kaffepulver i en kaffebryg-
gare, h) järn rostar.

34
 ••
KEMINS KARAKTAR
••
OCH ARBETSSATT
Prlorlt) ••,..,:
r • r-o•- ., ... • •
.... . i......... " "
"'I-~,.,, o.,1

..
Nice-guy Z,ola
nceds points
alJove plaudits
·-

--
-----

För de flesta människor räcker det med att sådant som man använder
på jobbet eller på fritiden fungerar. Det kan gälla så olika saker som en
surfplatta dit man laddar ner de senaste nyheterna eller reningsverket
som tar hand om avloppsvattnet. För att t.ex. förbättra eller ta fram
nya pekskärmar eller miljömässigt bättre metoder för vattenrening
krävs dock en djupare förståelse av hur verkligheten fungerar.
Tack vare att forskare inom olika vetenskaper har dokumenterat
och spridit sina kunskaper, har andra kunnat ta del av dem. Andra
forskare har sedan kunnat fördjupa och bredda kunskaperna, vilket har
lett till utveckling av nya tekniker inom olika områden. Mycket av det
som idag, av de flesta, anses som självklarheter var helt okänt för bara
hundra år sedan.

35
 ... ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

Vetenskap

•tiäi;i•Mliid_____________________
1. Fyll en stor skål till hälften med vatten. Färga gärna vattnet med livs-
medelsfärg·. Sätt en propp i en stor tratt. Pressa ner tratten i vattnet.
Vad händer med vattnet? Ta därefter bort proppen och se vad som
händer.
2. Ge eleverna en igentejpad ask med något/några föremål i (det kan
vara skruvar, häftstift eller stenar). Ge dem samtidigt en mall för att
skriva rapport. Uppgiften är att genom experiment dra slutsatser om
vad som kan finnas i asken och att skriva en rapport. Eleverna hamnar
i samma situation som forskare världen över. Forskarna kan inte se in
i en atom men de har ändå kunnat skapa en teori om atomens upp-
byggnad.
3. Hemlaboration: Tänd ett ljus. Se sidan 45.

Strävan att överleva eller att få ett bättre liv, har ihop med nyfikenhet,
gett människan behovet att undersöka, förstå, förklara eller påverka
omvärlden. Redan i slutet på 1500-talet insåg den engelske filosofen
Francis Bacon att vetenskap kan ge människan makten att förändra
naturen genom att lyda den. Han ansåg att man behöver lära känna
naturen för att kunna dra nytta av den. Han menade också att det be-
hövs tillförlitliga metoder för att uppnå säker kunskap om naturen.
Francis Bacon gav år 1605 ut en skrift "The Advancement of Lear-
ning" där han skrev: "Forskningsresultat måste ordnas och spridas ge-
nom akademier och tidskrifter, så att inte alla gör samma misstag
igen."
Vetenskap är organiserad kunskap som under lång tid har samlats
av forskare över hela världen. Forskning pågår fortfarande och slutar
kanske aldrig. Tack vare att forskare inom olika vetenskaper har doku-
menterat och spridit sin kunskap, har andra kunnat ta del av den och
sedan fördjupat och breddat kunskaperna. Mycket av det som idag, av
de flesta, anses som självklarheter var helt okänt för bara hundra år se-
dan.

Naturvetenskap
Det fin11s olika vetenskapliga områden. Samhällsvetenskape11 under-
söker samhället. Humaniora är vetenskapen som undersöker männis-
kan som kulturell varelse. Naturvetenskapen studerar naturen, män-

36
 .. ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

niskans fysiska miljö och även människan själv som biologisk varelse
bland alla andra.
Syftet med naturvetenskap är att öka kunskapen om vår miljö. För
naturvetare innebär begreppet "miljö" hela den verklighet människan
lever i. Det innebär att också människan själv och den omgivning som
hon har skapat åt sig, är en del av miljön.
Kemi är en gren av naturvetenskapen. Den ska öka kunskapen om
enskilda ämnen och om sambanden mellan ämnens uppbyggnad, Kemi ger kunskap om ämnenas
egenskaper och deras kemiska reaktioner. Kemiska kunskaper krävs egenskaper, uppbyggnad och
t.ex. för att kunna producera ämnen som behövs och för att förstå var- reaktioner.

för olika material har de egenskaper som de har. Kemikunskaper är

också en förutsättning för att förstå och ku11na förutse hur olika äm-
nen reagerar med varandra och påverkar levande organismer.

Kunskap om verkligheten
Man brukar säga att smah1pplevelser är subjektiva. Några tycker att
lakrits smakar gott, andra avskyr lakrits. Genom att smaka på många
olika sorters mat ökar man sin erfarenhet av mat. Den kunskap man då
får är ett exempel på subjektiv kunskap. Det betyder att kunskapen
gäller för den personen men inte nödvändigtvis behöver gälla för
andra.
Motsatsen till s11bjektiv är objektiv. En objektiv kunskap beskriver
hur någ·ot verkligen är. Inom naturvetenskapen försöker man uppnå
Objektiv kunskap är kunskap om hur
objektiva sanningar och utgår från att det finns en verklighet bakom något verkligen är.
dem. Man utgår också från att verkligheten är densamma för oss alla
och att det går att uppnå kunskap om denna verklighet.
Våra sinnen kan bara ta reda på hur verkligheten verkar vara, inte
hur den är. Denna osäkerhet gör att naturvetenskaplig kunskap inte
formuleras som absol11ta sanningar, utan som teorier och modeller.

Modeller
För att underlätta förklaringar och för att visa sammanhang används
ofta modeller. En vetenskaplig modell beskriver och förklarar en kom-
plicerad företeelse eller ett skeende. Det är inte en kopia av verklighe-
te11, även om molekylmodeller och likna11de ibland anvä.nds för att
g·öra förklaringar åskådliga. En vetenskaplig modell beskriver på ett
förenklat, men i någon mening felaktigt, sätt företeelsen. Beroende på Beroende på vad som ska förklaras
vad som ska förklaras, och i vilket sammanhang det sker, används för- fungerar ofta en enkel molekylmodell
klaringsmodeller som är olika avancerade. bra.

37
 ... ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

Som jämförelse kan man tänka sig en modell av ett flygplan. För att
förklara för någon vad ett flygplan är, eller vilken typ av flygplan det
är, kan en liten leksaksmodell fi1ngera bra.
Vid utbildning av kabinpersonal och piloter anvä11ds också model-
ler. Då måste modellerna vara mer avancerade, eftersom kunskapen
behöver vara djupare och också ge information om delar inne i flyg-
planet.
För de ingenjörer som ska tillverka ett flygplan, räcker inte heller
de modeller som används vid utbildningen av piloter. Då används i
stället ett stort antal ritningar och texter, som tillsammans blir en mo-
dell av flygplanet. Varje modell har sina för- och nackdelar. Att använ-
da ingenjörens rit11ingar för att förklara vilken typ av flygplan man åkt
med, 11nderlättar troligtvis inte förstå.elsen. På samma sätt används oli-
ka vetenskapliga förklaringsmodeller i olika situationer.
För att t.ex. förklara hur en atom är uppbyggd används starkt för-
enklade modeller i grundskolan. På gymnasiet används något mer de-
taljerade modeller. Vid kemistudier på universitet och högskolor kan
man få möta förfinade modeller som bara kan uttryckas i form av ma-
tematiska samband.
De teoretiska modeller som förklarar hur materien är uppbyggd
görs utifrån experiment och matematiska beräkningar. Modellerna
förändras och förfinas efter hand som ny kunskap växer fram. E11 så-
dan modell kan beskriva var elektronerna finns i en atom eller hur
elektroner får atomerna att bindas till varandra i en molekyl.

Cl- Na+ Cl- kloridjon natriumjon

Med teckningar och tredimensionella modeller kan man lyfta fram och förenkla vissa
delar av en teoretisk modell. Teckningarna ovan visar hur två olika modeller, på olika
sätt, beskriver hur ämnet natriumklorid, koksalt, är uppbyggt. Den vänstra modellen
visar tydligast att varje natriumjon är omgiven av sex kloridjoner och vice versa . Den
högra modellen visar tydligast att jonerna sitter tätt ihop och att kloridjoner är större än
natriumjoner. Ingen av modellerna visar jonernas verkliga storlek.

38
 .. ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

Den naturvetenskapliga metoden

Hypotes
Ny eller förändrad kunskap inom naturvetenskapen uppkommer ge-
nom en process. Utifrån iakttagelser, egna experiment eller efter stu-
dier av vad andra har kommit fram till, formuleras en hypotes. Den är
ett antagande, ett förslag till förklaring till hur något verkligen är. Hy-
potesen ska formuleras på ett sådant sätt att det är möjligt att motbe-
visa den, om den inte är sann.
Ett exempel på ett påstående som är möjlig;: att motbevisa är "alla
ekorrar är bruna". Påståendet ka11 motbevisas genom att visa upp e11
ekorre som inte är brun.
Påståendet "det finns spiiken med sådana egenskaper att de i1zte går att
upptå"cka" kan inte motbevisas. Påståendet är alltså inte vetenskapligt.
Att ett påstående inte är vetenskapligt säger i sig ingenting om ifall
påståendet är sant eller inte.
I samband med marknadsföring av olika produkter används påstå-
enden som ger sken av att vara vetenskapliga 11tan att vara det. Ofta
motiveras så.dana påståenden med exempel på vad människor har upp-
levt. Ett eller flera exempel som stämmer med påståendet säger dock
ingenting om hur många exempel det fi11ns på motsatsen. I icke veten-
skapliga sammanhang utelämnas som regel erfarenheter och exempel
som inte styrker påståendet.

Påståendet att alla ekorrar är bruna

kan motbevisas. Det räcker att visa
upp en enda vit ekorre.

39
 ... ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

Hypotesprövning
För att en hypotes ska upphöjas till vetenskaplig teori måste den tes-
tas.
När ma11 har en hypotes som beskriver samband mellan olika ob-
servationer, och man tror att den kan förklara en del av verkligheten,
behöver hypotesen prövas kritiskt.
För att bekräfta hypotesen studeras naturliga situationer, eller väl-
planerade experiment, där det är möjligt att med hypotesens hjälp för-
utsäga resultaten. Om undersökningarna ger resultat som inte stäm-
mer med hypotesen måste den förkastas eller justeras, för att sedan
0
testas pa 11ytt.
Ett annat sätt att bekräfta en hypotes är att försöka motbevisa den.
Inom naturvetenskapen är det vanligt att man formulerar mothypote-
ser till den hypotes man egentligen testar. Mothypotesen ska vara for-
mulerad på ett sådant sätt att om den bekräftas, så motbevisar den
grundhypotesen. Ett exempel på mothypotes är "det fi12ns mi1ist en vit
ekorre". Om man kan bevisa den hypotesen, det räcker att hitta ett ex-
empel, en vit ekorre, så bevisar det att mothypotesen är sann. Samti-
digt motbevisas då grundhypotese11 att alla ekorrar är bruna. Om man
inte lyckas motbevisa hypotesen ökar dess sanningsvärde.

Teori - så säkra vi kan vara

För varje gång en hypotes klarar en prövning förstärks den. När till-
räckligt många experiment, oberoende av varandra, bekräftat hypote-
sen upphöjs den till en teori eller blir en del av en då förbättrad teori.
Teori - vetenskaplig förklaringsmodell En teori är alltså en vetenskaplig förklaringsmodell som testats
som hållit för upprepade testningar upprepade gånger. Det innebär att utifrån vad man vet, är den allmän-
giltig och påverkas därför inte av när, var eller vem som prövar den.
Det får heller inte finnas exempel som motbevisar teorin.
Till vardags har ordet teori ofta en annan betydelse än den veten-
skapliga. När någon säg·er att vissa vetenskapliga sanningar "bara är
teorier" antyder ordet teori att påståendet är mycket osäkert eller rent
av fantasier. För naturvetare är påståendet a.tt något bara är en teori
mycket konstigt, eftersom en teori innebär att man är så säker som
man kan vara just då. Det finns då många observationer och argument
som talar för att teorin är riktig.
Kunskap är inte oföränderlig. Vetenskapliga sanningar, teorier, om-
prövas ständigt. För att en hypotes ska upphöjas till teori krävs många
oberoende experiment och iakttagelser. Däremot rä.c ker det med ett
enda experiment som inte stämmer med hypotesen för att motbevisa

40
 .. ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

När man inte reste så långt och inte

hade tillgång till kikare trodde många
att jorden var universums centrum. Det
är inte konstigt, om man tänker på
vilka iakttagelser som var möjliga.
Gamla målningar antyder även att
vissa trodde att jorden var platt.

den. Trots det, kan det finnas motstånd mot att acceptera att gamla ve-
tenskapliga kunskaper inte längre gäller.
Historiskt har sådant som uppfattats som sanningar förä11drats. Den
mest omtalade är när människor har ifrågasatt centrala världsbilder.
Ett exempel på det ä.r att jorden inte är univers11ms medelpunkt. Gali-
leo Galilei stödde Nicolaus Copernicus världsbild och hävdade i bör-
jan av 1600-talet att jorden inte var universums medelpunkt, utan rör-
de sig runt solen. Galileo Galilei uttalade sig om den naturvetenskap-
liga metoden. Han krävde av forskarkollegorna: mät det som går att
mäta och gå·r det som i1zte går att må'ta mätbart! Det kravet gäller fortfa-
rande. En bra hypotes kan testas med mätbara observationer. Man kan
då göra mätningar för att undersöka om förutsägelsen var riktig. Mät-
bara data har mindre risk att påverkas av var, när och av vem observa-
tionerna görs.
Så stora förändringar i synen på hur verkligheten ser 11t, som Co-
pernicus och Galilei åstadkom, sker ytterst sällan. Det förväntas heller
inte att det ska ske i vårt moderna samhälle. Det beror på att dagens
kunskaper bygger på vetenskap. Teorierna har redan många gånger

41
 ... ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

bekräftats genom observationer och experiment. Däremot görs hela

Förklaringsmodeller justeras tiden nya experiment och observationer där de rådande teorierna inte
och testas kontinuerligt när nya
observationer görs.
helt kan förklara resultaten. Förklaringsmodellerna finjusteras, för-
bättras och behöver testas hela tiden.

Experiment
Den första, så vitt man vet, att dokumentera ett vetenskapligt experi-
ment var Empedokles från Sicilien. För cirka 2 500 år sedan ställde
..
han frågan "Ar luft någonting eller ingenting?" Empedokles ställde frå-
gan till naturen genom att utföra ett experiment. Han höll ett trattlik-
nande föremål upp och ner, höll ett finger för hålet och sänkte ned
tratten i vatten. När han såg och kände, att luften i tratten verkade på
vattnet och fingret med en kraft, drog han slutsatsen att luft är någo11-
•
ting.
En observation är en iakttagelse, Vill man få svar på sina frågor gäller det att följa uppmärksamt vad
t.ex. i samband med ett experiment.
som händer, att observera. Det betyder att se eller iaktta uppmärk-
samt.
För att skaffa ny kunskap eller för att bekräfta eller motbevisa en
hypotes eller teori behövs observationer. I antikens Grekland observe-
rade filosoferna sin omgivning och formulerade förklaringar av tillva-
ron. Bland annat ansågs all materia vara uppbyggd av de fyra elemen-
ten jord, luft, eld och vatten. De11 uppfattningen levde kvar hos många
ända in i modern tid. Ytterst få filosofer gjorde några experiment, en-
dast observationer. När man senare började göra planerade experi-
ment ökade snabbt kemikunskaperna. Till exempel bekräftade experi-
menten att all materia inte var kombinationer av de fyra elementen,
utan att det av varje grundämne finns en minsta enhet, en atom.
Vetenskaplig kunskap förmedlas via Vetenskaplig kunskap om ett visst kemiskt ämne eller en kemisk re-
läroböcker och vetenskapliga artiklar. aktion kan man få genom att läsa i läroböcker eller i vetenskapliga
uppsatser. Kunskaperna i kemi som lärs ut till elever och studenter är
resultat av ett intensivt arbete av forskare i olika delar av världen. Ar-
betet som pågått under många hundra år, har lett till va.cl som idag kan
anses som objektiv kunskap om t.ex. ett visst kemiskt ämne eller en
viss reaktion.
Ett experiment är en kontrollerad
Att utföra ett experiment är att lyfta ut en liten bit av verkligheten
undersökning som gör det möjligt att för att kunna studera den under kontrollerade former. Oavsett hur ett
göra observationer. experiment har planerats eller hur det har genomförts, är det alltid
verkligheten man studerar. Att planera experimentet ordentligt, och
att genomföra det noggrant, ökar möjligheten att studera just den del
av verkligheten man tänkt sig.

42
 .. ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

' .

-·• •

Många sjukdomar beror på bakterier,

virus eller parasiter i vatten. Forskare i
För att kunna dra slutsatser av resultaten från ett kemiskt experi- Schweiz har presenterat hypotesen att
vattnet i en PET-flaska är säkert att
ment krävs förutom noggranna observationer också kt1nskaper i kemi.
dricka efter att ha blivit belyst av
Då används de teorier och modeller som spridits genom läroböcker, solens UVA-strålar under sex timmar.
undervisning· och vetenskapliga artiklar. Ett schweiziskt vattendesinficerings-
program tillämpas i olika delar av
världen. I bl.a. Kenya låter man flaskor
Observationer och felkällor
med vatten ligga i solen för att få
För att kunna dra tillförlitliga slutsatser av ett experiment måste ob- vattnet drickbart. Upprepade
servationerna vara så exakta som möjligt och dokumenteras. Om ob- experiment kan bekräfta hypotesen
och ge svar på vilka villkor som krävs
servationerna består av upplevda iakttagelser som t.ex. färgföränd-
för att bakterierna, viruspartiklarna
ringar, rökutveckling eller lukter bör de beskrivas så noggrant som och parasiterna ska oskadliggöras.
möjligt. De kan gärna jämföras med något. Det är t.ex. bättre att be-
skriva en färg som "citrongul" än som "ganska ljust g·t1l". Att göra jäm-
förelser av färgen före en viss reaktion och sen efter, ökar också möj-
ligheten att jämföra resultat vid upprepade försök.
Om två personer utför ett och samma experiment, med samma me-
tod, är det inte säkert att de kommer att dra samma slutsatser av upp-
levda iakttagelser. Ej mätbara iakttagelser är en felkälla. Andra felkäl-
lor kan vara att det sker fler kemiska reaktioner än den som ska stude-
ras. För att mi11imera antalet felkällor bör ett experiment planeras så
att så få faktorer som möjligt påverkar resultatet. Ofta är det många

43
 ... ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

En felkälla är något i ett experiment olika faktorer som påverkar ett skeende, t.ex. tid, temperatur eller vil-
som kan påverka resultatet och
ka ämnen som finns närvarande. Vid experiment försöker man därför
därmed också slutsatsen.
hålla så många faktorer som möjligt konstanta. Man försöker helst
bara variera en faktor i taget. Förändringar i res11ltatet kan då antas
Vid experiment försöker man variera
bero på den faktor som ändrats.
en faktor i taget. Som tidigare beskrivits bör resultat vara mätbara. En mätning är en
genomtänkt metod för att kunna göra noggranna observationer. Ut-
veckling av avancerade apparater och instrument har gjort att antalet
egenskaper som kan mätas har ökat kraftigt. Det i sin tur gör att teo-
rier har stärkts eller förbättrats ytterligare. Mätvärden är kvantitativa
Mätvärden är kvantitativa
observationer. observationer.
Att mätbara observationer ger större möjligheter att dra mer ing·å-
ende sl11tsatser kan man förstå om man genomför ett experiment för
att undersöka vattnets kokpunkt. Utan mät11ing kan slutsatsen bli att
"vatten kokar när det upphettas mycket". Med hjälp av en termometer
och en barometer som mätinstrument, kan slutsatsen istället bli "vatt-
nets kokpunkt är 100 °C niir lufttrycket å·r 101, 3 kPa. Nå·r lufttrycket å·r
högre är också kokpunkteTz högre".

Dokumentation
Vetenskapliga experiment bör dokumenteras noggrant. Studenter och
forskare brukar föra en "laboratoriedagbok". I dag·boken noteras för-
söks11ppställ11ingar och andra omständigheter som kan vara av bety-
delse för resultaten. Det är speciellt viktig't att notera vad som har för-
ändrats och vilka resultat det gav.
Grundregeln för anteckningarna är att de ska vara så noggranna att
man kan använda dem efteråt, även om det har gått lång tid. De kan
vara nödvändiga ifall det visar sig att experimentens resultat avviker
från resultaten av andra liknande experiment. Det kan ha skett något
oförutsett och då behöver man använda laboratoriedagboken för att
upprepa experimenten, eller på annat sätt undersöka vad som kan ha
påverkat res11ltatet.

Labbrapport

Med anteckning·arna från laborationen som grund är det bra om expe-

rimenten dokumenteras i en mer formell form. Det kan ske i form av
vetenskapliga artiklar eller rapporter. Laborationsrapporter skrivs i
samband med laborationer som sker i skolan och på universitet och
högskolor. D e är upplagda på samma sätt som en vetenskaplig rapport,
men kortare. Grundkravet på en rapport är att den måste i11nehålla

44
 .. ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

TITEL

Inledning/bakgrund
Frågeställning och ev. hypotes
Materiel, kemikalier och metod
Resultat - primärdata och
beräkningar

Diskussion/felkällor
Slutsats

Förslag på innehåll
i labbrapport.

tillräckligt med information för att en läsare ska kunna upprepa expe-
rimentet. Det förväntas då att resultatet ska bli detsamma.
En rapport brukar skrivas i preteritumform (tidigare benämnt im-
perfekt). Den beskriver då vad som faktiskt gjordes när resultatet blev
det rapporterade. Inte vad som skulle gåras. I avsnittet med laborations-
beskrivningar i sl11tet av boken finns e11 mall som med rubriker och
kort beskrivni11g visar vad en laborationsrapport bör innehålla.

•=•iW1ti=1•1;tiii·1~I_____________________
Av en god observatör krävs koncentration, förmåga att lägg·a n:ärke till
detaljer och förmåga att foga samman detaljer till en helhet. Aven om
man väljer att studera mycket enkla förlopp kan det vara svårt att få med
alla detaljer i ett försöksprotokoll. Ett enkelt föremål att studera är ett
brinnande ljus. Först kan man tycka att uppgiften är enkel. I själ,,a verket
är det mycket som händer. Det är även viktig·t att lägg·a märke till det
som sker i rummet som kan inverka på experimentet.
Uppgift: Att göra iakttagelser när ett ljus brinner och beskriva dessa.
Materiel: Stearinljus, tändstickor, ljusstake, linjal.
Utförande: Undersök och beskriv det ljus d11 valt. Tänd det och gör så
mång·a observationer som möjligt. Anteckna allt som du ser från det d11
fört tändstickan mot veken, tills ljuset brunnit i 10 minuter.
Rubrik, uppgift, materiel, utförande, observationer och
Redogörelse:
sammanfattning ska finnas med i redogörelsen.

45
 ... ..
KAPITEL 2 KEMINS KARAKTAR OCH ARBETSSATI

SAMMANFATTNING

• Dagens kunskap bygger på resultaten av all forskning

som hittills skett. Begrepp
experiment
• Syftet med naturvetenskap är att förstå den verklighet
felkälla
vi lever i.
hypotes

• Kemin ger kunskap om ämnenas egenskaper, uppbygg- labbrapport

miljö
nad och reaktioner.
modell
• Subjektiv kunskap bygger på enskilda personers upple- naturvetenskap
velser. objektiv kunskap
observation
• Objektiv kunskap är kunskap om hur något verkligen
.. subjektiv kunskap
ar.
teori
• Att utföra ett experiment är att lyfta ut en liten del av vetenskap
verkligheten för att kunna studera den under kontrol-
lerade former.

• Laboratoriedagbok - bok där man kontinuerligt skriver

in vad man gör vid ett experiment.

• En laborationsrapport ska vara så skriven att det går

att upprepa experimentet.

46
ATOMER OCH
PERIODISKA SYSTEMET

Kunskaper om atomernas uppbyggnad är utgångspunkten för

en djupare förståelse av ämnens egenskaper, struktur och
funktion. Det periodiska systemet informerar om sambandet
mellan atomernas uppbyggnad och grundämnenas egenska-
per. Här visas en bild av en kiselkristall. De atomer som ligger
i samma plan har färgats mörkblå. Atomer i underliggande
plan är gulfärgade. Sveptunnelmikroskopet som uppfanns
1981 gör det möjligt att avbilda ytan av en kristall med sådan
upplösning att man kan urskilja enstaka atomer.

47
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Atomteori

Alla ämnen är uppbyggda av atomer. Alla ämnen är uppbyggda av atomer. Ett grundämne är ett ämne som
består av en enda sorts atomer. En kemisk förening är ett ämne som är
uppbyggt av minst två olika sorters atomer. En atom är den minsta
partikeln av ett grundämne som har ämnets kemiska egenskaper. Ato-
mer av olika grundämnen har olika massor och olika egenskaper.

Finns atomerna?
Hur kan man veta att ämnen består av atomer? Det går inte att se ato-
mer med blotta ögat, men man kan g·öra undersökningar som leder till
res11ltat som kan förklaras med hjälp av atomteorin. Här beskrivs ett
experiment som ökar atomteorins trovärdighet.
En bit magnesiumband väg·s noggrant. Biten antänds och förbränns
helt och hållet. Efter reaktionen återstår ett fast, vitt ämne. Det vita
ämnet är magnesiumoxid. Magnesium har alltså reagerat med syre och
det har bildats magnesiumoxid. Reaktionen beskrivs med följande re-
aktionsformel.
magnesium(s) + syre(g) ~ magnesiumoxid(s)

Magnesi11moxiden vägs noggrant. Sedan 11pprepas experimentet ett

antal gånger med olika stora bitar magnesiumband. Varje gång anteck-
nas massorna av magnesiumbandet och av mag-nesiumoxiden i en ta-
bell.
Vid studiet av tabellen visar det sig att kvoten av massorna vid varje
experiment är ungefär 0,60 dvs. 3/5.

massa (magnesium) 3
----------=-
massa (magnesiumoxid) 5

Det är alltid samma proportioner mellan massorna av mag11esium och

och magnesiumoxid. Tre gram magnesium reagerar alltså med två
g·ram syre så att det bildas fem gram magnesiumoxid.
Med hjälp av atomteorin kan resultaten av undersökningen förklaras.
När man delar en bit magnesium i mindre och mi11dre bitar, kommer
man till en gräns. Den minsta delen av gru11dämnet magnesium är en
magnesiumpartikel som inte kan delas i mindre bitar och fortfarande
ha kvar magnesiums egenskaper. Denna minsta beståndsdel av mag-
nesium kallas magnesiumatom. Ordet atom betyder odelbar.
En magnesiumatom och en syreatom kan antas ha var sin bestämd
massa. Man kan också anta att magnesiumoxid är 11ppbyggd av atomer.
48
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Om förhållandet m ellan antalet magnesiumatomer och syreatomer i

magnesiumoxid är detsamma, borde också kvoten av atomernas mas-
sor i magnesiumoxid vara densamma oavsett h11r mycket mag11esium-
oxid som har bildats. Magnesiumoxid har alltså en väl definierad sam-
mansätt11ing. Idag vet man att det alltid är lika många magnesiumato-
mer som syreatomer i magnesiumoxid, oavsett hur stor mängd av äm-
net som undersöks.

Atomernas kemiska beteckningar

Varje grundämne har ett eget namn och en egen kemisk beteckning.
Dessutom har det ett eget nummer. Grundämne nummer 112 upptäck-
tes för inte så länge sedan och har fått namnet copernicium och den ke-
miska beteckningen Cn. En förteckning över alla grundämnen som är
kända idag finns i början av boken. Namnen och de kemiska beteck-
ningarna för grundämnena är internationella och beslutas och publice-
ras av en internationell organisation, IUPAC, International Union of
Pure a11d Applied Chemistry (http://www.iupac.org).
Varje g·rundämnes kemiska beteckning består av en eller två bokstä-
ver. De11 första bokstaven är en stor bokstav och den andra är e11 lite11
bokstav.
Den kemiska beteckningen Mg betyder både "ämnet magnesium"
och "en magnesiumatom". På samma sätt betyder Na både "ämnet
natrium" och "en natriumatom".
Några få grundämnen somt.ex. syre består av molekyler. Molekyler
är sammansatta, avgränsade partiklar i vilka atomerna är bundna till
varandra. Bokstaven O är den kemiska beteckningen för en syreatom,
men som ämne har grundäm11et syre formeln 0 2 eftersom det består
En tvåatomig molekyl består av två
av syremolekyler, som är uppbyggda av två syreatomer.
atomer som är bundna till varandra.
Det är bra att komma ihåg att följande grundämnen består av två-
atomiga molekyler. Indextalet, de11 nedsänkta siffran, anger hur många
atomer som är bundna till varandra i varje molekyl.

Några grundämnen som består av tvåatomiga molekyler

GRUNDAMNE FORMEL
väte H2
kväve N2
syre 02
fluor F2
klor Cl2
brom Br2
jod 12

49
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Atomernas kemiska beteckningar används i reaktionsformler för att

beskriva kemiska r eaktioner. För reaktionen av kol, C, med syre, 0 2 ,
till koldioxid, C02 , skrivs reaktionsformeln:

Formeln talar om att en kolatom och en syremolekyl reagerar till en

koldioxidmolekyl samt att en koldioxidmolekyl består av en kolatom
och två syreatomer.

•t1=1r•ä=1•----------------------
1. Ta reda på den kemiska beteckningen för följande grundämnen.
a) kalium b) kalcium c) natrium d) järn.

Lösning
a) K b) Ca c) Na d) Fe. E n förteckni ng över grundämnena hittar
du på insidan av bokens omslag eller i en formelsamling.

•13=1r•ä=1•----------------------
2. Tolka följande formler.
a) Br2(l) ----+ Br2(g)
b) S(g) ----+ S(s)
c) N2(g) ----+ N2(l)

Lösning
Av beteckningarna för agg·regationstillstånden ser man att:
a) Brom förångas, dvs. det övergår från flytande form till gasform.
Antingen kokar brom eller så avdunstar brommolekylerna vid en läg·re
temperatur än kokpunkten.
b) Svavel sublimerar, i detta fall övergår svavel från gasform till fast form.
c) Kväve kondenserar, övergår alltså från gasform till flytande form.

Atomens byggstenar - elementarpartiklar

Elementarpartiklar - protoner, Ordet atom betyder odelbar, men i kärnkraftverk sönderdelas atomer
neutroner och elektroner dagligen. Sedan radioaktiviteten upptäcktes vet man att atomer är
11ppbyggda a.v ännu mindre byggstenar som kallas elementarpartiklar.
Det finns tre olika sorters elementarpartiklar som är viktiga för kemis-
ter: elektroner, protoner och neutroner.
Tabellen redovisar namn och egenskaper för de tre elementarpar-
tiklarna.

50
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

PARTIKEL BETECKNING LADDNING MASSA

elektron -1 e 9 ,11 · 10-31 kg

proton +1 e 1,673 . 10- 2 7 kg
neutron n 0 1 ,675 . 10- 27 kg

En proton och en neutron har ung·efär lika stor massa. 1840 elektro-
ner väger tillsamma11s ungefär lika mycket som en proton.
Laddning är en storhet som mäts i enheten coulomb. Elektronen En proton har en positiv
elementarladdning.
har laddningen - 1,60 · 10- 19 coulomb och protonen har laddningen
19
+ 1,60 · 10- coulomb. Elektroners och protoners laddningar är alltså
En elektron har en negativ
lika stora men de har motsatta tecken. Därför är det praktiskt att an- elementarladdning.
vända en enhet för laddning som motsvarar protonens laddning. En En neutron saknar laddning.
elementarladd11ing har beteckningen e och dess värde är 1,60 · 10-19
coulomb. Neutroner har i11gen laddning.

Rutherfords atommodell
H11r ska man föreställa sig en atom? Ernest Rutherford och hans med-
arbetare studerade i början av nittonhundratalet strålningen som ra-
dioaktiva ämnen utsänder. De genomförde experiment som ledde
fram till en modell som ger en tydligare bild av atomens uppbyggnad.
Strålningen som sänds ut av vissa radioaktiva ämnen består av
ex-partiklar (alfapartiklar). Det är partiklar som har två positiva ladd- En a -partikel är en heliumkärna.
ningar och ungefär samma massa som heliumatomer. Rutherford un-
dersökte vad som händer när ex-partiklar träffar en mycket tunn guld-
folie. Han använde en guldfolie som bara var 0,0004 mm tjock. För att

Ernest Rutherfords experiment. En tunn

guldfolie bestrålades med ex-partiklar.
----,----- · . .
strålningskälla som
sänder ut ex-partiklar
De röda linjerna visar några
ex-partiklars banor. Partiklar som inte
stråle av cx.-partiklar passerar nära atomkärnan (markerad
som svart punkt) fortsätter utan att
guldfolie ändra riktning. Bilden visar
blyavskärmning som
ex-partiklarna som passerar atom-
endast släpper ut ex-partiklar
kärnan på nära håll och som därför
mot centrum av guldfolien
ändrar rörelseriktning. De ex-partiklar
som rör sig rakt mot atomkärnan
skärm av zinksulfid som avger
en kort ljusblixt från den plats kastas tillbaks åt samma håll som de
där den träffas av en a-partikel kom ifrån.

51
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

observera ex-partiklarna anvä11des en glasskiva som försetts med ett

tunt skikt av zinksulfid. Zinksulfid sänder ut små ljusblixtar när den
träffas av laddade partiklar. På samma sätt lyser skärmen på en gam-
maldags TV när den träffas av elektroner inifrån bildröret.
Rutherford hade väntat sig att a-partiklarna skulle ändra riktning
när de träffade guldatomerna. Det visade sig dock att de flesta partik-
larna gick rakt igenom guldatomerna. Ungefär I av 20 000 a-partiklar
vände tillbaka mot strålkällan.
Rutherford drog slutsatsen att atomer består av en mycket liten po-
sitivt laddad kärna och ett hölje av elektroner. Han förklarade att de
ex-partiklar som studsade tillbaka måste ha kolliderat med tunga par-
En atoms radie är ungefär 0 ,1 nm tiklar som har liten volym och positiv laddning.
(= 1 · 10-10 m) . Elektronerna, dvs. de negativa laddningarna i atomen, har så liten
massa att de inte förmår hejda de relativt tunga a-partiklarna. Därför
verkar det som om guldatomerna mest består av tomrum. Rutherfords
Ericsson Globe är en arena med en beräkningar visade att guldatomens kärna har en radie som är högst
diameter på 110 meter. Om man I . I0- 14 m medan atomens radie är ungefär I . 10-10 m. Atomens radie
tänker sig en atom med samma är alltså ungefär tiotusen gånger större än atomkärnans radie.
diameter skulle atomens kärna ha en
diameter på ca 10 millimeter.

~---·-·_..,,,,
•
• • • • • •

•• •
t • : •
• • • •• ••
...•
••••
....
• • • ••
• •• .,• •• •• •• •• ••
•••••
..•• • •' ..• ••
•••
I I
•I ••
•

•
• ••
• ••••••
• • • • • •

.. .. .. .. ... ..
• • • • • •

• 9 I I t•
• • •>••
•••••
• • llllll

52
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Atomkärnan innehåller protoner och neutroner

Atomkärnor är sammansatta av protoner och neutroner. Ett gemensamt
na.m n för dessa är kärnpartiklar eller nukleoner. Summan av anta.let pro-
toner och antalet neutroner kallas masstal. Ai1talet protoner kallas atom- masstal~

nummer. ~H
atomnummer ;,,
masstalet =antalet protoner + antalet neutroner

Eftersom neutroner saknar laddning har en atomkärna lika många po-

sitiva laddningar som antalet protoner. Denna kärnladdning dvs.
antalet protoner är karaktäristisk för atomer av ett visst grundämne.
Atomer som har samma atomnummer tillhör alltså samma grundäm- Atomnumret anger antalet protoner
ne. i kärnan.
Atomkärnan omges av ett hölje av elektroner. I en oladdad atom Atomer av samma grundämne har
finns lika många elektroner i höljet som protoner i kär11an. Det gör att samma atomnummer.

atomer är oladdade.
Masstalet är summan av antalet
atomnummer = antalet protoner = antalet elektroner protoner och neutroner i kärnan.

väteatom heliumatom litium atom

Modeller av en väteatom,
1 proton 2 protoner 3 protoner
1 elektron 2 neutroner 4 neutroner en heliumatom och
2 elektroner 3 elektroner en litiumatom.
lH 4 7 L.
1 2 He 3 I

Isotoper - olika atomer av samma grundämne

Alla atomer av samma grundämne har lika många protoner i kärnan. Isotoper - atomer av samma
Det är däremot vanligt att antalet neutroner kan vara olika hos atomer grundämne med olika masstal

av samma grundämne. Grundämnen som har samma a11tal protoner

men olika masstal (alltså olika antal neutroner) kallas isotoper. Av e11
del gru11dämnen känner man bara till en isotop, av andra många. Fluor
har bara en isotop men grundämnet kalcium har sex naturligt före-
kommande isotoper.
Väteatomer är lättast av alla atomer. Det finns tre olika väteisoto-
per. Nästan alla väteatomer har bara en proton i kärnan och inga neu-
troner. De betecknas lH, vilket utläses väte-1 och de har masstalet 1.
53
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Bland de väteatomer som förekommer naturligt finns dock även

tyngre väteatomer. D e kallas deuterit1m och har både en proto11 och
en neutron i kärnan, ~H. D euteriumatomerna utgör bara 0,011 % av
alla väteatomer. Eftersom både IH och ~H har e11 proton i kärna11, har
de lika många elektroner. Därför har de samma kemiska egenskaper.
En tredje väteisotop, ~H eller tritium, består av en proton och två
neutroner. Den kan bildas vid kärnreaktioner. I naturen finns nästan
inget tritium eftersom kärnan är instabil och sönderfaller snabbt.

vanl igt väte tungt väte = deuterium tritium

väte-1 väte-2 väte-3

~H ~H

D et finns två skrivsätt som anger vilken isotop man talar om. Både; Li
7
och Li betyder en litiumatom m ed masstalet 7. Eftersom alla litium-
atomer har atomnt1mret 3 ä.r både protona11talet och masstalet giv11a.
Antalet neutroner = 7 - 3 = 4.
Grundämnet kol har tre naturligt: förekommande isotoper, 12 C, 13C
och 14C. En av dem är radioaktiv, 14C. Krypton har sex n aturligt före-
kommande isotoper, medan jod endast har en. I kärnreaktorer bildas
dock flera olika radioaktiva "onaturliga" jodisotoper. Om n ågon av
dem ko mmer ut i naturen , kan de orsaka skador på levande or ganis-
mer.

3. Hur många elektroner, protoner och neutroner har isotopen med be-
teckningen t~u?
2

Lösning
Atom11umret är 92, alltså har isotopen 92 protoner och också 92 elek-
troner. Neutrona11talet kan beräknas med följande formel:

antalet neutroner = masstalet - antalet protoner

Antalet neutroner i en 2 t;u -atom är alltså 235 - 92 =143.

54
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

För 5 300 år sedan omkom en

vandrare i Alperna, i Ötztal på gränsen
mellan Osterrike och Italien. Hans
kropp bevarades så väl i en glaciär, att
när den upptäcktes vid iskanten 1991
tillkallades polisen. Dateringen av
kroppen som genomfördes med hjälp
av kol-14-metoden, visade att det inte
var fråga om ett nutida kriminalfall
som man först trodde. lsmannen, som
han kallades, blev ett intressant
studieobjekt för arkeologerna.

Aldersbestämning med hjälp av radioaktiva isotoper

Kol-14-metoden är en metod för att bestämma åldern på arkeologiska
fynd eller av material som någon gång varit levande.
Vanligast i naturen är 12 C-atomer, men det finns även små mängder
14C-atomer (därav namnet kol-14-metoden). De bildas när neutroner

i den kosmiska strålningen kolliderar med kväveatomer i jordens at-

mosfär. 14C -atomer är instabila.
14N
n+ 1 --+ 14C
6 +p+

Av formeln framg·år att 14N och 14C har samma masstal, men olika an-
tal protoner. När kväveatomens kärna fångar in en neutron, n, lämnar
en proton, p+, atomkärnan.
När 14C-atomer har bildats från kvävemolekyler i atmosfären reage-
rar de lätt med syremolekyler. Det bildas då koldioxidmolekyler i at-
mosfären. Vid fotosyntesen tar växter upp koldioxid och använder kol-
atomerna för att bygga upp större molekyler. Sedan blir växterna mat
för djur och människor. Förhållandet mella11 12C och 14C blir på det sät-
tet detsamma i levande organismer som i atmosfären.
Radioaktiva atomer från ett grt1ndämne sönderfaller och omvand-
las till atomer av ett annat grt1ndämne. 14C är en radioaktiv kolisotop.
När en 14C-kärna sönderfaller bildas en 14N-atomkärna och jonise-
rande strålning avges. Detta sönderfall kan användas för att bestämma
åldern på arkeologiska lämningar av organiskt ursprung (t.ex. när en
människa dog).
Så länge en människa lever är fördelningen mellan 12 C- och 14C-ato-
merna densamma som i atmosfären. Me11 .n är människan dör slutar

55
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

den ta upp 14C-atomer och andele.n 14C-atomer avtar med tiden efter-
som fler och fler 14C -atomer sönderfaller.
Halveringstiden för 14C är 5 720 år. Det innebär att efter 5 720 år
har andelen 14C-atomer mi11skat till hälften.
Genom att bestämma hur stor andel radioaktivt 14C som återstår,
kan ett träföremåls eller en människas ålder beräki1as. Kol-14-meto-
den fungerar och ger tillförlitliga resultat (+ tio år) om fornlämning-
arna är yngre än 30 000 år. Att metoden fungerar sämre vid datering
av äldre föremål beror på att vi inte har tillräckliga kunskaper om at-
mosfärens sammansättning i äldre tider.

Bohrs atommodell - atomers elektronstruktur

Niels Bohr, en dansk fysiker (1885-1962), vidareutvecklade Ruther-
fords atommodell. Enlig·t de fysikaliska lagar man kände till när Ruth-
erford levde borde laddningar, som rör sig· i en cirkelbana, ständigt
avge energi. Därför borde de negativt laddade elektronerna falla in i
den positivt laddade kärnan. Atomerna borde alltså kollapsa, men det
gör de inte.
Bohr valde att bortse från denna svaghet i den gamla fysikaliska teo-
rin och utgick från antagandet att elektronerna rör sig i cirkelbanor
utan att avge energi. Utifrån antagandet kunde han förklara det ljus
som väteatomer sänder ut när man tillför energi.

Elektronerna finns i olika energinivåer

Enligt Bohr är elektronerna i en atoms elektronhölje i ständig· rörelse.
Energinivåer kallas ofta elektronskal. Elektronerna befinner sig på bestämda energinivåer inom elektron-
höljet. Nivåerna numreras från 1 och uppåt. Energinivåerna kallas of-
tast förenklat för elektronskal. Varje energinivå har plats för ett visst
antal elektroner. Den lägsta energinivån kallas K-skalet. Därefter föl-
jer L-skalet, M-skalet, N-skalet, 0-skalet och P-skalet.

Antal platser för elektroner inom olika energinivåer

ENERGINIVÅ SKAL ANTAL PLATSER FÖR ELEKTRONER

1 K 2
2 L 8
3 M 18
4 N 32

Det ryms 2n2 elektroner inom varje energinivå. Bokstaven när energi-
nivåns nummer, skalnumret. IN-skalet som har nummer 4 ryms alltså
2 . 4 2 = 32 elektroner.

56
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

K-skalet - H, He

Den första energinivån har plats för två elektroner. En väteatom har
bara en elektron. Denna elektron befinner sig i grt1ndtillståndet på
den lägsta energinivån som kallas K-skalet. En heli11matom har atom-
nummer 2 och innehåller 2 elektroner. Båda elektronerna befinner sig
på den lägsta energinivån. De har samma energi. Fler elektro11er kan
inte vara på denna energinivå, K-skalet är fullt.

L-skalet - Li, Be, B, C, N, O, F, Ne

På andra energinivån kan det vara högst åtta elektroner. En litium-

atom har tre protoner i kärnan och har således tre elektroner. I K-
skalet finns två av elektronerna. Den tredje elektronen får lägsta lediga
energinivå, vilket är i L-skalet.
När atomnumret ökar från grundämne till gr11ndämne, läggs en
elektro11 till i L-skalet tills antalet elektroner blivit åtta. Därmed är L-
skalet fyllt. Då finns alltså två elektroner i K-skalet och åtta elektroner
i L-skalet. Det blir sammanlagt tio elektroner. En atom med tio elek-
troner i höljet har atomnummer 10. Det är neonatomen som har den
kemiska beteckningen N e.

Elektronfördelningen i några atomer

kan åskådliggöras med bilder.
- Ringarna runt kärnan symboliserar
energinivåer eller skal. Elektronerna är
markerade som små blå ringar med
minustecken.

-
Li c Ne

I stället för ringar kan elektronskalen symboliseras av "hyllor".

Exemplen med atomer av litium, kol och neon kan då illustreras på
följande sätt.

M 00000000 0 M 00000000 0 M 00000000 0

L 00000000 1 L 00000000 4 L 00000000 8
K 00 2 K 00 2 K 00 2

litium, Li kol, C neon, Ne

Varje fylld cirkel anger att platsen är upptagen av en elektron. En

ofylld cirkel markerar en ledig plats.

57
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

M-skalet - Na, Mg, Al , Si, P, S, Cl, Ar

På den tredje energinivån, M-skalet, finns det egentligen plats för 18
elektroner. När det blivit 8 elektroner i M-skalet avstannar dock på-
fyllningen av M-skalet. Istället hamnar nästa elektron i N-skalet. P å-
fyllningen av elektroner i energi11ivåerna blir alltså mer komplicerad
när totala antalet elektro11er överstiger 18.
För atomer av natrium, kisel respektive argon visas hur elektroner-
na är fördelade på de olika skalen.

M 00000000 1 M 00000000 4 M 00000000 8

L 00000000 8 L 00000000 8 L 00000000 8
K 00 2 K 00 2 K 00 2

natrium, Na kisel, Si argon , Ar

Elektronernas fördelning i elektronskalen f ör de första 20 grundämnena

ATOMNUMMER GRUNDAMNE TECKEN K-SKALET L-SKALET M-SKALET N-SKALET

1 väte H 1
2 helium He 2
3 litium Li 2 1
4 beryllium Be 2 2
5 bor B 2 3
6 kol c 2 4
7 kväve N 2 5
8 syre 0 2 6
9 fluor F 2 7
10 neon Ne 2 8
11 natrium Na 2 8 1
12 magnesium Mg 2 8 2
13 aluminium Al 2 8 3
14 kisel Si 2 8 4
15 fosfor p 2 8 5
16 svavel s 2 8 6
17 klor Cl 2 8 7
18 argon Ar 2 8 8
19 kali um K 2 8 8 1
20 kalcium Ca 2 8 8 2

58
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

••
Adelgasstruktur
Elektronerna i det yttersta skalet, den högsta energinivån, kallas va-
lenselektroner. Det är dessa elektroner som avges, tas upp eller är ge-
mensamma för atomer när de reagerar och omvandlas till laddade par-
tiklar, joner, eller 11är de binds ihop till molekyler. Ordet valens kom-
Valenselektroner är elektroner i
mer från latinet och betyder stark eller viktig. Valenselektronerna är de atomens yttersta skal.
elektroner som har betydelse för kemiska reaktioner.
.. ..
Adelgaserna är reaktionströga grundämnen. Därför förekommer de Adelgaser är reaktionströga.
som fria grundämnen i naturen. Förklaringen till att deras atomer är
stabila är att de har ett lågt energiinnehåll. Det behöver tillföras
mycket energi för att de ska reagera med andra grundämnen till kemiska
föreni11gar.
När man undersöker ädelgasernas atomer, visar det sig· att helium- Heliumatomer har två valens-
atomer har två valenselektroner och de övrig·a ädelgasatomerna har elektroner. De övriga ädelgasatomer-
na har åtta valenselektroner.
åtta valenselektroner. Med modern kvantkemi och kvantfysik kan det
visas att åtta elektroner i den högsta energinivån, i det yttersta skalet,
(eller två för specialfallet helium), ger atomen lägre total energi än
andra fördelningar av elektronerna. En jon med samma elektro11för-
delning som en ädelgasatom är mycket stabil.
En litiumatom är inte lika stabil som en heliumatom. När den avger
en elektron bildas en litiumjon som har samma elektronstruktur som en ..
.. Adelgasregeln - atomer eller joner
heliumatom. En litiumjon är därför stabilare än en litiumatom. Amnet
med samma elektronstruktur som
litium förekommer inte i naturen. Där hittar man inte litiumatomer, ädelgasatomer är stabila
bara litiumjoner som är byggstenar i litiumföreningar, kemiska fören-
ingar av grundämnet litium.
Två av elektronerna tillhör K-skalet och den tredje elektronen finns
i L-skalet. Genom att avge sin tredje elektron övergår litiumatomen
till en litiumjon som har samma elektronfördelning som en helium-
atom.

-
litiumjon heliumatom

En liti11mjon har tre protoner i kärna11, men bara två elektroner. Den
har därför en positiv laddning. Litiumjonen är ett exempel på en
atomjon, en laddad partikel som bildas när en atom avger eller tar upp En atomjon är en laddad partikel som
en eller flera elektroner. bildas när en atom avger eller tar upp
..
Adelgasregeln kan förklara hur och varför kemiska reaktioner sker. en eller flera elektroner.

Atomer reagerar med varandra så att de får samma elektronfördelning

59
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

som ädelgasatomer, dvs. med två eller åtta elektroner i yttersta skalet .
Oktettregel - åtta valenselektroner Atomer med denna elektronfördelning har ädelgasstruktur.
betyder att en atom har
Ibland kallas ädelgasregeln också oktettregeln eftersom de flesta
ädelgasstruktur
ädelgasatomer har åtta valenselektroner. E n atom med åtta valenselek-
okta betyder åtta på grekiska troner har ädelgasstruktur.

Atomers fingeravtryck

•t14ii;11W
1&1• ----------------------
1. Låna gasurladdningsrör med väte, g-ammaldags glödlampa och git-
terglasögon eller fickspektroskop från fysikinstitutionen och visa vä-
tets linjespektrum. Låt eleverna titta på och jämföra ljuset från glöd-
lampan, lysrören i taket och gasurladdningsröret genom spektroskop
eller gitterglasögon. G lödlampan ger ett kontinuerligt spektr11m,
lysrörslampor och urladdningsrör ger linjespektra eller bandspektra.
2. Använd lösningar med 1 mol/dm 3 av följande metallsalter: natrium-
klorid, liti11mklorid, bariumklorid och koppar(II)klorid. Blanda i en-
gångspipetter 0,5 ml metallsaltlösning- och 0,5 ml T-röd. Använd en
en liten bit bomullstyg som veke. Fukta veken med några droppar av
lösningen och tänd med en tändsticka. Observera lågfärgen.

När ämnen upphettas till hög temperatur börjar atomerna lysa. Ljuset
som de utstrålar används för att identifiera och känna igen ämnena.
Natriumsalter lyser gult, litiumsalter rött, bariumsalter grönt och kop-
parsalter blågrönt.
Ljus med olika färger är elektromagnetisk strålning· med olika våg-
längder. D et ljus som uppfattas som blått, har kortare våglängd och
högre energi än det röda ljuset. Solljus som passerar genom ett glas-
prisma delas upp i olika våglängder.
Figuren visar ett spektroskop. D et är en apparat som innehåller ett
prisma som delar upp en sammansatt ljusstråle i flera ljusstrålar med
olika våglängder (färger). Varje våglängd syns som en färglinje. Figu-
ren visar ett linjespektrum av väte. Väteatomer som värms upp sänder
ut ljus med en karakteristisk sammansättning av våglängder. Mellan
linjerna är det helt svart. Ett sådant spektrum kallas linjespektrum. Ett
Den gula gatubelysningen kommer
från en natriumlampa. Det är en grundämnes linjespektrum kan ses som atomens fingeravtryck.
gasurladdningslampa där exciterade N iels Bohr studerade det lj11s som väteatomer sänder tlt när de tillförs
natriumatomer används för att alstra energi. Han lyckades förklara vätets linjespektrum utifrån si11 modell av
ljus. Lamporna är energisnåla och
väteatomen.
används därför gärna för
gatubelysning. Bohr antog att elektroner kan röra sig runt kärnan på vissa bestämda
energinivåer utan att sända ut ljus. Om atomen tar upp lagom mycket

60
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

I ett spektroskop delar ett glasprisma

upp en ljusstråle i flera ljusstrålar med
var sin våglängd. Varje våglängd
motsvarar en viss f ärg.

Det övre spektrumet är ett kontinuerligt

spektrum som bildas när vitt ljus delas
upp. Det nedre spektrumet ser man när
man med ett spektroskop betraktar
I I I I I I I ljuset från väteatomerna i ett
800 750 700 650 600 550 500 450 400
I I I I I I I I I urladdningsrör. Man ser en röd, en blå
och två violetta linjer.

energi kan en elektron lyftas från en låg energinivå till en högre. Ato-
men sägs då ha blivit exciterad. E lektronen återgår nästan omedelbart
till en lägre energinivå. I och med att elektronen återgår till den lägre
En exciterad atom är en atom
energinivån sänder atomen ut motsvarande kvantitet energi i form av
där en elektron har lyfts upp från
strålning. Atomen har då åt ergått till grundtillståndet. Alla atomer av grundtillståndet till en högre
• • •
ett visst grt1ndäm11e sänder ut en karaktäristisk kombinatio11 av strå.1- energ1n1va.

ning när de har exciterats.

KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Bohr beräknade differenserna mellan energinivåerna hos väteato-

mer. D essa stämde överens med de experimentella värdena. Därmed
var Bohrs atommodell etablerad.

L-nivå L-nivå
e- ...
.
.
V<n1va
. .
V<n1va ~

I
' \
\ \
I \ I l
En exciterad atom avger energi i form I
av strålning. När en elektron faller från '
I
I
I
,•
'' '
--
\ I
en högre energinivå till en lägre
' ... , \
, I
utsänds en bestämd kvantitet ' ... ... .. ,
strålning, ett ljuskvantum, eller som vi , .,
också säger - en foton. elektronen får elektronen avger energi
större energi i form av ljus

Bohr lyckades aldrig använda beräkningar för att förutsäga färglinjer-

na som syns när man använder spektroskop för att undersöka ljus från
andra atomer. Hans modell av atomen var för enkel.
Idag vet man att elektronerna inte rör sig på cirkelbanor runt kär-
nan.
Man kan förenklat betrakta elektronhöljet hos en atom som ett
elektronmoln. En elektron i detta elektronmoln kan ta upp eller avge
energi. Då övergår elektronen till en a11nan energinivå. Det är bara ett
fåtal energinivåer som förekommer.
En nyare teori, kvantmekaniken, gör det möjligt att beräkna dessa
energinivåer och att förutsäga våglängd och färg för andra atomers
spektrallinjer (färglinjer i ett linjespektrum).
Grundämnet helium upptäcktes först på solen och sedan på jorden.
När man undersökte solljus med ett spektroskop hittade man "finger-
avtryck" efter då okända atom er, heliumatomer.
Norrsken är ett naturfenomen som ka.n förklaras med att atomer
exciteras. Solvinden är en ström av partiklar, mest elektroner och pro-
toner som kastas ut från solen. Vanligi:Vis hindrar jordens magnetfält
solvinden från att tränga in i atomsfären. Men nära jordens magnetis-
ka poler kan solvinden komma närmare jordytan. När det sker lyser
hela natthimlen. När partiklarna i solvinden kolliderar med atomer
och molekyler i atmosfären tar atomerna upp energi som omedelbart
avges i form av ljus av en viss färg. Varje slag av atomer och molekyler
lyser med sin egen karaktäristiska färg. Det gulgröna ljuset sänds 11t
av syreatomer.

62
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Periodiska systemet
Mendelejev ordnade grundämnen efter atommassa
och egenskaper
Det periodiska systemet är ett viktigt verktyg för k.e mister. Var ett
grundämne befinner sig i det periodiska systemet informerar om äm-
nets fysikaliska och kemiska egenskaper samt om atomernas elektron-
strukn1r.
Redan omkring år 1870 presenterade den ryske kemisten Dimitrij
Me11delejev sitt periodiska system av grundämne11a. Då var flera av de
naturligt förekommande grundämnen inte upptäckta och Mendelejev
visste inte heller att atomer är uppbyggda av protoner, neutroner och
elektroner. Han sorterade grundämnen efter ökande atommassa och
upptäckte att ämnen med liknande fysikaliska och kemiska egenskaper
återkommer med periodiska avstånd. Han valde att placera grundäm-
nen med liknande egenskaper under varandra i g·rupper.

Bilden visar det första periodiska systemet av

grundämnena. Den är tagen från Dimitrij
Mendelejevs manuskript från 1869. Han sorterade
grundämnena efter stigande atommassa och efter
kemiska och fysikaliska egenskaper. Flera av de
naturligt förekommande grundämnena var inte
upptäckta än. Men han lämnade flera luckor i sitt
system och förut spådde att det borde finnas
grundämnen som passade in på dessa platser.

63
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Perioder och elektronskal

En period är en horisontell rad i det D et periodiska systemet är en tabell med 18 kolumner och 7 rader.
periodiska systemet.
Raderna kallas perioder och kolumnerna kallas gr·ztpper. I första perio-
den fylls elektroner i atomens första skal, K-skalet. I andra perioden
Atomer i samma period har fylls elektron er i a11dra skalet, L-skalet osv. För varje steg till höger
elektroner i lika många elektronskal.
tillkommer en proton och en elektron i atomen. Atomnumren ökar
från vänster till höger.

grupper

),,
' ' , '
övergångsmetaller
..
Cl)
),,

),, ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~I
·-..
'C
0 ),,
Cl)
),,
Q.
),,

),,

lantanoider > f--+--+--+--+--+--+---+---+--+---f~f--+-+-----l

grupper aktinoider >
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 l,6 17 18

4-
- -
.... 4-
<ll
"O 4-
0
.... 4-
<ll ......
Cl.
......
...... Grupper och valenselektroner

IIIIIIIIIIIIIII Grundämnen som står i samma kolumn tillhör samma grupp och har
periodiska systemet i miniatyr liknande kemiska egenskaper. Deras atomer har samma antal valens-
elektroner.
I grupp 1 har alla grundämnen 1 valenselektron och i grupp 2 har
alla 2 valenselektroner. Entalssiffran i numret på grupperna 13- 17 ger
antalet valenselektroner. Aluminium som står i grupp 13 har alltså 3
En grupp är en vertikal kolumn i det
valenselektroner och kväve som står i grupp 15 har 5 valenselektroner.
periodiska sytemet.
Atomer i samma grupp har lika
Antalet valenselektroner har stor inverkan på en atoms kemiska
många valenselektroner. egenskaper.

64
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Metaller, halvmetaller och icke-metaller

Grundämnena grupperas efter egenskaper. De flesta grundämnen är
metaller. Metaller är formbara, har en glä11sande yta och leder värme - -
och elektrisk ström. Alla grundämnen som står i lila rutor är metaller
och alla som står i gröna rutor är icke-metaller. Grovt förenklat ham-
nar metallerna under en diagonal från övre vänstra hörnet till nedre
högra hörnet i periodiska systemet. På gränsen, i de rosa rutorna, fin-
ner vi ämnen som har både metalliska och ickemetalliska egenskaper. IIIIIIIIIIIIIII
De kallas halvmetaller. Det är vi människor som väljer att gruppera D metaller
D halvmetaller
ämnena, inte naturen. Därför passar inte alla grundämnen in helt i en
. D ickemetaller
VISS grupp.

Grundämnenas aggregationstillstånd
De flesta grundämnen har fast form i rt1mstemperatur. Alla metaller
förutom kvicksilver, Hg, är fasta vid rumstemperatur. Av de 18 icke-
metallerna, är 11 gasformiga, 6 i fast form och en i flytande form -
brom, Br. Metallen kvicksilver och icke-metallen brom är alltså de
enda grundämnen som är vätskor vid rumstemperatur.
Av grundämnena med atomnummer 104 till 112 har man bara lyck-
ats framställa enstaka atomer och vet därför inte vilket aggregations-
tillstånd själva ämnena har. Här vet man mer om atomerna än om själ-
..
va amnena.

Grupp 1 - Alkalimetallerna
Grupp 1 börjar med väte, H. Väte är en icke-metall.
alkalimetallerna
Nedanför väte följer en grupp av metaller som kallas alkalimetaller. {,
De är litium, natrium, kalium, rubidium, cesium, och francium. Alkali- - -

metallernas atomer har endast en valenselektron.

Alkalimetallernas egenskaper
ATOM- ÄMNE TECKEN K L M N O P Q SMÄLT- KOK- LÅG-
NUMMER PUNKT/''C PUNKT/°C FÄRG IIIIIIIIIIIIIII
1 väte H 1 - 259 - 253
3 litium Li 2 1 +181 +1342 röd

11 natrium Na 2 8 1 +98 +883 gul

19 kalium K 2 8 8 1 +64 +759 violett
37 rubidium Rb 2 8 18 8 1 +39 +688 rödviolett
55 cesium Cs 2 8 18 18 8 1 +29 +671 blåviolett
87 francium Fr 2 8 18 32 18 8 1 +27 +677

65
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

När vatten droppas på en bit natrium

sker en häftig reaktion.

Det går lätt att skära i alkalimetallerna med en kniv. De är mjukare

ju längre ner i gruppen de står. S11ittytorna är grå och har tydlig me-
tallglans.
Varje alkalimetall har en karaktäristisk lågfärg. Det är en fysikalisk
egenskap som de har gemensamt. För att identifiera en alkalimetall i
en kemisk förening räcker det att föra in lite av föreningen i en gasol-
låga. Då exciteras föreningens joner och avslöjar närvaron av metalljo-
nen genom lågans färg. Se lågfärgerna i tabellen.
Många av fyrverkeriers färger får man genom att blanda in för-
eningar av t.ex. alkalimetaller i raketerna. Färgarna kommer frå11 de
exciterade jonerna.
En kemisk egenskap som alkalimetallerna har gemensamt är att de
reagerar häftigt med a11dra ämnen. Vid reaktionen avger varje metall-
atom en elektron och omvandlas till en positivt laddad metalljon.
Metalljonerna har ädelg·asstruktur och är därför mycket stabilare än
metallatomerna. Det förklarar också varför alkalimetallerna bara före-
kommer i form av jonföreningar i naturen.

66
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Vid reaktion med vatten bildas vätgas. Reaktionen blir häftigare ju

högre metallens atomnummer är. Vattenlösningen som återstår efter
reaktionen är basisk, vilket betyder att det har bildats hydroxidjoner.
Reaktionsformeln för reaktionen mellan en alkalimetall, t.ex. natrit1m,
och vatten skrivs med ord:

natrium + vatten ~ natriumhydroxidlösning + vätgas

Ibland används uttrycket alkalisk lösning i stället för basisk lösning.

Det hörs att orden alkalisk och alkalimetall har samband med varan-
dra.
Vid hanteringen av alkalimetallerna måste man vara noga så de inte
kommer i direktkontakt med huden. Som grundämnen är alkalimetal-
lerna frätande genom att de reagerar häftigt med t.ex. vattnet i huden.
Alkalimetallerna reagerar också lätt med syre i lufte11, ytan täcks då
snabbt med ett tjockt oxidskikt. För att förhindra att alkalimetallerna
reagerar med luftens syre eller med vattenånga i fuktig luft förvaras de
i fotogen eller lacknafta. Varken fotogen eller lacknafta reagerar med
alkalimetaller, de bara förhindrar metallerna från att komma i kontakt
med luften.
Alkalimetallerna reagerar också lätt med grt1ndämnena i grupp 17.
D är finns halogenerna fluor, klor, brom och jod. När en alkalimetall
reagerar med en halogen bildas ett alkalisalt, en jonföre11i11g som är
uppbyggd av positivt laddade metalljoner och 11eg·ativt laddade icke-
metalljoner.

Grupp 2 - Alkaliska jordartsmetallerna

Grupp 2 består av beryllium, magnesium, kalcium, strontium, barium
alkaliska jordartsmetallerna
och radium. Deras atomer har två valenselektroner. -
'+' -
De alkaliska jordartsmetallerna har silvrig metallglans och flera av
dem har tydliga lågfärger.
Alkaliska jordartsmetaller reagerar liksom alkalimetallerna lätt med
ämnen i grupp 17, halogenerna. D å bildas salter.
De reagerar också med vatten, men de är inte lika reaktionsbe11ägna IIIIIIIIIIIIIII
som alkalimetallerna eftersom atomerna behöver avge två elektroner
för att uppnå ädelgasstruktur. När den första valenselektronen har
lämnat atomen har en positivt laddad jon bildats. D å finns det fler pro-
toner i atomkärnan än elektroner i elektronhöljet. Attraktionskraften
mellan atomkärnan och den andra valenselektronen är därför starkare
än innan den första valenselektronen lämnade atomen.

67
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Vid uppvärmning reagerar de alkaliska jordartsmetallerna med luf-

tens syre till metalloxider.
Kalciumföreningar har många användningsområden och är vanliga
i naturen. Bergarten kalksten som utgör de11 gotlä11dska berg·grunden
har bildats av kalkskal från djur som levde i havet för många miljoner
år sedan. Kalksten består av föreni11gen kalciumkarbonat. Gips är en
annan kalciumförening.

Grupperna 3 till 12 - Övergångsmetallerna

Metallerna i grupperna 3-12 kallas övergångsmetaller. Deras atomer
övergångsmetallerna har en, två eller tre valenselektroner och bildar därför positiva joner
- '+' '+' '+' '+' '+' '+' '+' '+' 'f 'f -
med en, två eller tre positiva laddningar när de reagerar och på detta
sätt får ädelg·asstruktur. Exempel på en jon med en positiv laddning är
är Ag+ och vanliga två- och trevärda joner är C11 2+ och Fe 3+.
Det som är karaktäristiskt för övergång·smetallerna är att de kemis-
IIIIIIIIIIIIIII ka egenskaperna inte ändras särskilt mycket inom respektive period.
Bland övergångsmetallerna i period 4 finns många som påträffas i
vår vardag, t.ex. i målarfärg. Huvudkomponenterna i målarfärg är lös-
ningsmedel, bindemedel och pigment. Föreningar som innehåller
krom, mangan, järn, kobolt, nickel och koppar är ofta starkt färgade
och används därför i målarfärger. I Falu rödfärg ingår järnoxid som

Dekorationerna på regalskeppet Vasa var målade med ett 20-tal olika färger. Kemiska
analyser har visat att många av färgerna innehåller föreningar av övergångsmetaller.
På bilden syns den rekonstruerade utsmyckningen.

68
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

pigment. Kromgrönt och koboltblått - oxider av krom och kobolt- är

andra pigment.
Järn, Fe, kobolt, Co, och nickel, Ni, står bredvid varandra i period 4
och kallas ibland "jär11gruppens metaller". De liknar varandra mer ä11
de liknar de metallerna som står under dem i samma grupp.Jär11 liknar
alltså mer kobolt och nickel än rutenium resp. osmium. I perioderna 5
och 6 under järngruppens metaller finns de s.k. platinametallerna -
rutenium, rodium, palladium, osmium, iridium och platina. De är
mycket sällsynta men eftertraktade som katalysatorer. I de katalysato-
Titan är en metall som lätt växer ihop
rer som renar avgaserna från bilar finns ett tunt skikt av platina och med käkbenet. Därför använder
rodium. tandläkare titanskruvar när patienten
De övriga platinametallerna används som katalysatorer för andra re- behöver ett tandimplantat. Bilden visar
en modell av ett tandimplantat.
aktioner. En katalysator är ett ämne som påskyndar en reaktion utan att
själv förbrukas vid reaktio11en. Många reaktioner sker bara i 11ärvaro av
en katalysator.
Ett intressant forskningsområde har länge varit artificiell fotosyn-
tes. Man försöker då fånga solljusets energi i laboratoriet på liknande
sätt som växterna gör vid fotosyntesen. Ett ämne som innehåller rute-
nium har gett lovande resultat vid sådana försök.
Grundämnena i grupp 11 kallas myntmetaller. Koppar, silver och
g·t1ld är ämnen alla känner till, eftersom de under flera tusen år har
a11vänts i mynt och i smycken.

Uran och transuranerna

De grundämnen som har högre atomnummer än vismut, 83 Bi, är

instabila och omvandlas till andra grundämnen genom radioaktivt
sönderfall. Uran är grundämnet med högst atomnummer som före-
kommer naturligt. Ura11 har atomnummer 92. Den vanligaste uran- Halveringstid är den tid det tar
isotopen har masstalet 238. Halveringstiden, den tid det tar för hälf- för hälften av de radioaktiva
atomkärnorna att sönderfalla.
ten av de radioaktiva atomkärnorna i ett ämne att sönderfalla, är 4,5
miljarder år för 238U . Det betyder att det fanns dubbelt så mycket
uran när jorden bildades för 4,5 miljarder år sedan.
Efter uran följer transuranerna. Dessa framställs genom kärnreak-
tioner. De är radioaktiva och har olika livslängder. Vissa sönderfaller
så snabbt att det är svårt att hinna undersöka deras kemiska egenska-
- -
per.
En långlivad isotop är plutoniumisotopen, 2~ Pu. Den mest stabila
plutoniumisotopens halveringstid är 80 miljoner år. Plt1tonium bildas
i kärnreaktorer som en oönskad biprodukt. Det är klyvbart och kan IIIIIIIIIIIIIII
därför användas i kärnvapen. Många ton plutonium från kärnreakto- uran och transuranerna

rer finns lagrat i väntan på slutförvaring. Plutonium är mycket farligt

69
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

..
på grund av sin radioaktivitet. Aven de kemiska egenskaperna gör att
plutonium är ytterst giftigt och svårhanterligt. För att förhi11dra att
plutonium sprids i naturen eller används för tillverkning av nya kärn-
vapen måste det förvaras på ett betryggande sätt under mycket lång
tid framåt. Hittills finns det ingen anläggning för slutförvaring av
högradioaktivt avfall. Men byggarbeten pågår på ön Olkiluoto vid den
0

finska västkusten nio mil norr om Abo. I Sverige finns det planer att
förvara högradioaktivt avfall i kopparkapslar 500 meter ned i berget
utanför Forsmark. Både här och i Tyskland diskuteras forfarande hur
säker denna metod är.

Grupp 13 - Borgruppen
I grupp 13 som heter borgruppen hittar man bor, aluminium, gallium,
indium och tallium. Alla dessa grt1ndämnen har atomer med tre valens-
borgruppen
- 't - elektroner. För att uppnå ädelgasstruktur behöver atomerna avge tre
elektroner. Det bildas då joner med tre positiva laddningar. Detta gäl-
ler dock inte bor.
Medan bor ä.r en icke-metall, är resten av gruppen metaller. Av des-
IIIIIIIIIIIIIII sa är aluminium den metall som används mest.
Aluminium är en lättmetall som har ljust g·rå färg och är en bra le-
dare av värme och elektricitet. Aluminiumfolie reflekterar dessutom
värmestrålning bra och används därför som ugnsfolie hemma i köket.
Mat som viks in i ett foliepaket eller täcks med folie värms utan att bli
bränd.
Aluminium reagerar lätt med syre i luften. När det yttre skiktet har
reagerat omges aluminitunet av en hinna. av aluminiumoxid som skyd-
dar metallen mot korrosion. Detta gör alt1minium till ett utmärkt kon-
struktionsmaterial som används till exempel i flygplan, cyklar och båtar.

Grupp 14 - Kolgruppen
I kolgruppen ingår kol, kisel, germanium, tenn och bly. Alla dessa
grt1ndämnen har atomer med fyra valenselektroner. För att få ädelgas-
struktur behöver atomerna avge fyra elektroner eller ta upp fyra elek-
troner. Tenn och bly kan bilda positiva joner, men inte kol och kisel.
Medan kol är en icke-metall, räknas kisel, germanium och tenn till
halvmetallerna och bly till metallerna. Metallkaraktären ökar alltså
nedåt i denna grupp.
Kol förekommer som rent grundämne i naturen i form av grafit, dia-
mant och fullerener. Kolföreningarnas kemi har fått ett eget namn, or-
ganisk kemi. Orsaken är att man från början trodde att kolföreningar

70
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

bara kunde bildas av organismer, men så är det inte.

kolgruppen
Kolatomens förmåg·a att bindas ihop med andra kolatomer och med - -
l'
väteatomer, syreatomer och kväveatomer är viktig för allt liv. Kolför-
ening·ar är viktiga byggstenar i allt levande. Kolatomer i olika kombi-
nationer är stommen i hundratusentals olika kemiska föreningar som
framställts industriellt.
Efter syre är kisel det vanligaste grundämnet i jordskorpan. Sanden
IIIIIIIIIIIIIII
på stranden består t.ex. av kiseldioxid, Si02, som också kallas kvarts.
Kvarts är den viktigaste råvaran vid glastillverkning. I(jselkristaller
används vid tillverkning av halvledarmaterial för produktion av trans-
istorer och dioder till kretskort. D essa finns i datorer och i princip i all
elektronik.
Tenn är en halvm etall som fi11ns i två. former, metallisk och icke-
metallisk. Föremål av tenn ska förvaras vid temperaturer över 13 °C.
Vid lägre temperatur omvandlas metalliskt te11n långsamt till ickeme-
talliskt grått tenn i pulverform. Omvandlingen kallas tennpest. Genom
att legera (blanda) tenn med andra metaller kan processen förd röjas.
Inom elektronik används tenn som elektrisk och mekanisk förbin-
delse mellan komponenter. D et vanligaste lödtennet är en legering av
tenn och bly.
Brons är en legering av koppar och tenn, och är hårdare än metal-
lerna var för sig.
Bly är en gjutbar och formbar metall som motstår angrepp av luft
och syror. Den har därför använts mycket som byggmaterial. Metallen
utvinns ur mineralet blyglans som även kallas blysulfid, PbS. Det gjorde
man redan i det antika Rom, där bly användes till vattenledningar. Idag
används bly bland annat som skydd mot röntgenstrålning. På grund av

Apples huvudkontor i Silicon Valley. I

datorerna som tillverkas utnyttjas
kiselkristallernas halvledaregenskaper.

71
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

att blyjoner är giftiga och miljöskadliga förbjuds det i allt fler samman-
hang. Sedan januari 2008 är patroner laddade med blyhagel förbjudna
vid skytte som inte är jakt och vid jakt på våtmarker samt vid jakt över
grunda delar av öppet vatten.

Grupp 15 - Kvävegruppen
I kvävegruppen finns grundämnena kväve, fosfor, arsenik, antimon
och vismut. Atomerna har fem valenselektroner och uppnår därför
kvävegruppen
ädelgasstruktur om de tar upp tre elektroner.
~

t ~

Kväve och fosfor är icke-metaller, arsenik och antimon halvmetal-

ler och vismut är en metall.
Kväve är en färglös och reaktionströg gas. Luft består till stor del
(78%) av kväve. Vid hög temperatur kan luftens kväve reagera med syre
IIIIIIIIIIIIIII och bilda kväveoxider. I vattenlösning bildar kväveoxider sura fören-
ingar. Det är en av orsakerna till surt regn.
Kväveatomer ingår i aminosyror som är livs11ödvändiga byg·gstenar i
proteiner. Vissa bakterier klarar av att använda luftens kväve som råvara
för att producera joner, som växter i sin tur använder för att producera
.
proteiner.

j
\
• -

'
I
I
I
I

Kväveatomer ingår i aminosyror som är

livsnödvändiga byggstenar i proteiner. Kväve-
och fosforatomer ingår som viktiga
byggstenar i DNA-molekyler som finns i
cellkärnorna i alla organismer. I molekyler
som finns i ostmackorna och den övriga
maten på bilden finns det kväveatomer och
fosforatomer som är bundna till andra
atomer. Grundämnena kväve och fosfor i
kemiskt bunden form är livsnödvändiga.

72
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Fosfor är ett icke-metalliskt grundämne som kan förekomma i olika

former. Vit fosfor är giftig och reagerar lätt med syret i luften. Vit fos-
for är därför självantändande och används i lysgranater och brand-
bomber. I plånet på tändsticksaskar anvä11ds röd fosfor.
Fosfor ing·år också i ben och tänder i form av svårlösliga föreningar
av bl.a. kalcium och fosfor. Slutligen är fosfor en viktig byggsten i kro-
mosomernas DNA-molekyler.
Arsenik, som är giftigt, kan förekomma i dricksvatten. I Sverige är
halterna så låga att det normalt inte utgör något problem. I vissa län-
der som t.ex. Bangladesh är arsenikhaltigt dricksvatten däremot ett
stort problem.

Grupp 16 - Syregruppen
Syregruppen omfattar icke-metallerna syre, svavel och selen, halvme-
tallen tellur samt metallen polonium. Atomerna har sex valenselektro-
ner och behöver ta upp två elektroner för att uppnå ädelgasstruktt1r.
Grundämnet syre utgör 21 % av luften. Det reagerar lätt med andra
ämnen och bildar bl.a. kemiska föreningar som kallas oxider. Vatten,
H 20, är vätes oxid med syre. syregruppen
Syre krävs för att bränslen ska kunna brinna. Syret på jorden tar - {, -
aldrig slut så länge fotosyntesen fungerar. I fotosyntesen reagerar kol-
dioxid med vatten till glukos och syre. Det är den kemiska reaktion
som drivs av solens energi och som sker i blågröna bakterier, alger och
gröna växter. Vid växters, dj11rs och andra organismers cellandning och
vid förbränning av bränslen återbildas koldioxid och vatten.
IIIIIIIIIIIIIII
Svavel är ett av de få grundämnen som förekommer i fri form i 11a-
turen. Vid förbränning av svavel bildas svaveloxider.

Grupp 17 - Halogenerna
Grundämnena i grupp 17 kallas halogener. Till halogenerna hör fluor,
klor, brom, jod och astat. Astat är radioaktivt och mycket sällsynt på 4--

jorden. Forskare i Ryssland hävdar att de år 2010 lyckades tillverka ett { halogenerna
nytt grundämne, ununseptium (preliminärt namn) med atomnummer ~
{, -
11 7 som är mycket instabilt. Det nya grundämnet har sj11 valenselek-
troner såsom de övrig·a gn1ndämnena i denna grupp.
Halogener i fri form är giftiga och angriper slemhinnorna. De rea-
gerar lätt med a11dra ämnen eftersom en halogenatom lätt kan ta upp
en elektron och få ädelgasstruktur. Därför förekommer halogenerna IIIIIIIIIIIIIII
bara i form av kemiska föreningar i naturen.

73
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

Halogenernas egenskaper
.. .
ATOM· AMNE SYMBOL K L M N O P Q SMALT· KOK·
NUMMER PUNKT/cC PUNKT/cC

9 fluor F 2 7 - 219 - 188

17 klor Cl 2 8 7 - 101 - 34
35 brom Br 2 8 18 7 -7 +59
53 jod 2 8 18 18 7 +114 +184
85 astat At 2 8 18 32 18 7 +302 ?

Ordet halogen betyder saltbildare. Om man låter klor reagera med

natrium får man natriumklorid, som är vanligt bordssalt.

natrium + klor ---+ natriumklorid

Alla halogener bildar på liknande sätt salter med metaller. Salter11a är

vanliga i naturen, framförallt i löst form i havsvatten. Natriumjoner
och kloridjoner som i11går i natriumklorid, är de vanligaste jonerna i
havet. Havssalter kommer från berggrunden som innehåller salter och
från att vattendragen transporterar lösta salter till havet. När vatt11et
avdunstar från havsytan stannar saltet kvar. Därför stiger havens salt-
..
halt på lång sikt. I Ostersjön är vattentillflödet
..
från älvar och regn
större än avdunstningen. Därför har Ostersjön låg salthalt och kallas
brackvattenhav.

Fluorsköljning i skolan 1962. För att

motverka karies började man på
60-talet använda tillsatser av
oorganiska fluorföreningar i tandkräm
och vid munsköljning. Exempel på
ämnen som kan förekomma är
natriumfluorid, tennfluorid och
natriummonofluorfosfat.

74
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

••
Grupp 18 - Adelgaserna
I grupp 18 finns ädelgaserna helium, neon, argon, krypton, xenon och
rado11. Hösten 2006 hävdade forskare att de lyckats framställa ett fåtal
atomer av grundäm11et ununoctium med atomnummer 118. Men om
detta grundämne vet man inte så mycket mer än att det är instabilt.
Man har inte lyckats ta reda på vare sig smält- eller kokpunkt.

Adelgassernas egenskaper ädelgaserna

- -
Z AMNE TECKEN K L M N O P Q SMALT- KOK- - -'f
PUNKT / °C PUNKT / ''C

2 helium He 2 - 272,2 - 268,9

10 neon Ne 2 8 - 248,6 - 246
18 argon Ar 2 8 8 - 189,4 - 185,9
36 krypton Kr 2 8 8 8 - 157,4 - 153,2 IIIIIIIIIIIIIII
54 xenon Xe 2 8 18 18 8 -111, 7 -108,12
86 radon Rn 2 8 18 32 18 8 -71 -61,8

..
Adelgaserna är luktlösa, färglösa gaser vid rumstemperatur och de fö-
rekommer som fria grundämnen i jordens atmosfär. Vanligast är ar-
gon. Luft består till ca 1 % av argon. Vid normalt lufttryck och 2 5 °C
väger en kubikmeter luft 1 293 g. Ungefär 13 gav denna luft är alltså
argon.
För att utvinna ädelgaser ur luft kyler man luften tills beståndsde-
larna övergått i vätskeform. Vid vanligt lufttryck kondenserar luft vid
ungefär -193 °C. Men i fabriken ökar man trycket i kärlet med luften
för att få partiklarna i gasblandningen att kondensera till vätska vid en
högre temperatur. Efter kondenseringen låter man den flytande luften
värmas upp långsamt. Under uppvärmningen kokar luftens olika be-
ståndsdelar vid olika temperaturer.
..
Adelgaserna är mycket stabila därför att de har lågt energiinnehåll.
Under extrema förhållanden i en specialbyggd apparatur kan de tving-
as reagera med a11dra mera reaktionsbenägna grundämnen. Ett exem-
pel på en ädelgasförening är argonfluorhydrid, HArF. Den är mycket
instabil och sönderfaller redan vid temperaturer över -2 56 °C till ar-
gon och vätefluorid, HF.

75
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

SAMMANFATTNING
..
• Alla ämnen är uppbyggda av atomer. • Adelgasrege ln säger att en atom som har 8 elektroner i
sitt yttersta skal är stabil. När K-skalet är det yttersta
• Atomer är uppbyggda av protoner, neutroner och elek-
skalet, ger 2 elektroner ett stabilt tillstånd .
troner.
• En exciterad atom är en atom där en elektron har över-
• Protoner, neutroner och elektroner är exempel på ele-
gått från sitt grundtillstånd till en högre energinivå.
mentarpartiklar. En proton har en positiv enhetsladd-
ning. En neutron saknar laddning . En elektron har en • Varje exciterad atom sänder ut ljus med karaktärisk-
negativ enhetsladdning. tiska färger.

• Atomer har höljen av elektroner. Elekt ronerna rör sig • I periodiska systemet är grundämnena ordnade efter
kring atomkärnorna. ökande atomnummer.

• En atomkärna består av protoner och neutroner. • Grundämnen som står i samma kolumn i periodiska
systemet tillhör samma grupp. Deras kemiska egen-
• Atomens massa är koncentrerad till kärnan.
skaper liknar varandra.
• En atoms radie är ungefär 0,1 nm = 1 · 10-10 m.
• I varje period börjar ett nytt elektronskal fyllas med
• Atomnumret anger antalet protoner i kärnan . Masst alet elektroner.
anger summan av protoner och neutroner i en atom-
• Metallerna i grupp 1 kallas alkalimetallerna.
kärna.
• Metallerna i grupp 2 kallas alkaliska jordartsmetal-
• En oladdad atom har samma antal elektroner i höljet
lerna.
som antal protoner i kärnan.
• Halogenerna är icke-metallerna som står i grupp 17.
• Ett grundämnes isotoper har samma atomnummer
..
men olika masstal och därmed olika antal neutroner i • Adelgaserna , utom helium, har full oktett (8 elektroner)
kärnan. i sitt yttersta skal. Helium har totalt 2 elektroner och

1 H, 2 H,
därmed fullt K-skal.
• Väte har tre isotoper, vanligt väte, deuterium,
och tritium, 3 H. • De flesta grundämnen är metaller. Icke-metaller hittar
man i det övre högra hörnet av periodiska systemet.
• Radioaktiva atomkärnor är instabila och sänder ut
Halvmetallerna finns mellan metallerna och icke-metal-
strålning när de sönderfaller.
lerna.
• Elektroner kan endast befinna sig på vissa energini-
• Transuranernas atomnummer är högre än 92. Transura-
våer. Energinivåerna kallas elektronskal.
nerna finns inte i naturen utan framställs genom kärn-
• Valenselektroner kallas de elektroner som finns i en reaktioner.
atoms yttersta skal.

• Ädelgaser är reaktionströga . Det beror på att atomer

med åtta valenselektroner (eller två i K-skalet) har låg
tota Ienergi.

76
 KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

UPPGIFTER

Använd det periodiska systemet för att ta reda på svaren .

3:1 Ta reda på den kemiska beteckningen för följande

grundämen . a) kväve, b) syre, c) fosfor, d) kisel

3:2 Vilket grundämne har atomer med

a) atomnummer 12,
b) masstalet 9,
c) 14 nukleoner,
d) 16 elektroner?

3:3 En atom har masstalet 18 och kärnladdningen 8 e .

a) Skriv atomens kemiska tecken och sätt ut
masstalet och atomnumret på rätta platser invid
tecknet.
b) Skriv formeln som betyder att ämnet konden-
serar.

3:4 En atom med masstalet 37 har 17 elektroner i

höljet. Vilket grundämne tillhör atomen och hur
många neutroner finns det i kärnan?

3:5 Ersätt X med kemiska tecknet i

a) 1x b) ~ix c) ~;x d)
1
;~x
Begrepp 3:6 Hur många neutroner finns i kärnan hos en atom
alfapartikel 14C-metoden a) 110 , b) 35CI , c) 3H , d) 65Cu , e) 196pt?

alkalimetaller laddning
3:7 Hur många elektroner, protoner och neutroner har
alkaliska jordarts- massa
isotopen med beteckningen 56 Fe?
metaller masstal
atom neutron 3:8 Halveringstiden för kol-14 är 5 720 år. Hur många

atomkärna periodiska systemet år tar det tills bara 1/4 av det ursprungliga antalet

atomnummer proton kol-14-atomer finns kvar?

Bohrs atommodell radioaktivt ämne 3:9 Ange antalet elektroner på olika energinivåer i en
deuterium reaktionsformel atom av följande grundämnen: a) bor, b) fosfor,
elektron strålning c) neon, d) natrium.
elektronskal transuraner
elementarladdning tritium 3:10 a) Hur många valenselektroner har en kväveatom?
tungt väte b) Vilka grundämnen finns i samma grupp som
elementarpartikel
uran kväve?
energi
• •
energ1n1va
•
valenselektron 3:11 Vilka grundämnen består av atomer med valens-
exciterad atom ädelgaser elektroner i L-skalet?
halogener ädelgasregeln
3:12 Vad menas med äde lgasstruktur?
isotop övergångsmeta Iler
3:13 Vad menas med ädelgasregeln?

77
KAPITEL 3 ATOMER OCH PERIODISKA SYSTEMET

3:14 Hur märks det när atomer av ett grundämne har Nätlaboration
blivit exciterade? På www.webelements.com finns all tänkbar information
om grundämnen. Om man börjar med att välja väte kan
3:15 Vad kan sägas om atomerna av grundämnena som
står i samma a) period, b) grupp i det periodiska man klicka sig igenom hela periodiska systemet.

systemet? Klicka på ett grundämne. Under electronic properties finns

3:16 Var i periodiska systemet finner man det vid electronic configuration en animation som visar

a) halvmetallerna , b) icke-metallerna, hur elektronerna fördelar sig på de olika energinivåerna

för varje grundämne.
c) metallerna?

3:17 Ta med hjälp av periodiska systemet och grundäm- a) Sök och ange ett par grundämnen som har en elektron-

nestabellen reda på om följande grundämnen är konfiguration som awiker från huvudregeln.

metaller, halvmetaller eller icke-metaller: b) Försök finna en förklaring till avvikelserna från
a) radon, b) uran, c) arsenik, d) antimon, e) svavel, regeln.
f) kisel.
Aktuell information och nyheter om det periodiska syste-
3:18 Använd en formelsamling för att ta reda på vilken met finns på IUPAC:s webbsida, www.iupac.org/reports/
aggregationsform följande ämnen har vid rumstem- periodic_table
peratur och normalt lufttryck.
a) fluor, b) klor, c) brom, d) jod.

3:19 Hur skiljer sig elektronstrukturerna hos alkalimetal-

lernas atomer från halogenernas atomer?

78
KEMISKA BINDNINGAR

Alla material består av atomer eller joner eller molekyler. Dessa par-
tiklar är var för sig så små att de inte syns. Om det inte skulle finnas
några kemiska bindningar som håller ihop de olika partiklarna till
varandra, skulle alla ämnen vara gaser.
Mellan olika atomer finns olika typer av bindningar. När en metall
reagerar med en ickemetall bildas joner som hålls ihop med jonbind-
ningar. I en molekyl som kan bildas när icke-metaller reagerar med
varandra hålls atomerna ihop av kovalenta bindningar och mellan
molekyler finns andra bindningar. Metallatomer i metaller hålls sam-
man av metallbindning.
När man limmar ihop två ytor eller spänner fast sig med en säker-
hetsbygel i en berg- och dalbana är det kemiska bindningar i de olika
materialen man litar på.

79
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Jonbindning

•tiäi;i•Mliid_______________________
1. Lägg några korn natri11mklorid på ett objektglas. Låt eleverna titta
på dem genom en lupp eller ett mikroskop.
2. D etta experiment kräver tillgång till dragskåp. H äll några cm3 Klo-
rin i två 400 cm3 E-kolvar. Tillsätt droppvis koncentrerad saltsyra
och samla klorgasen som bildas.
a) L ägg ett par väl renskurna risgrynsstora bitar natrium i ett litet
provrör som stoppas ner i den ena E-kolven. Korka igen kolven och
låt den stå några dagar. Undersök reaktionsprodukten.
b) Lägg en väl avtorkad ärtstor bit natrium i ett provrör som har ett
hål i väggen ungefär 1 cm ovanför bottnen. Värm natri11mbiten i
provröret till smältning med en gasbrännare. För ner provröret i den
andra E-kolven med klorgas. Undersök reaktionsprodukten.
3. Lägg ärtstora bitar av litium, natrium och kali11m i var sin skål med vat-
ten. Skillnaden i litiums och natriums reaktioner studeras bäst om dessa
metaller läggs på var sin bit filtrerpapper i vattnet. H åll en glasskiva över
respektive skål under hela reaktionen för att förhindra stänk. L åt elever-
Experiment 2b. na studera reaktionerna.
Riskminimering: För att förhindra att metallbitarna fastnar på skålarnas
väggar sätts en droppe diskmedel till vattnet. Rör om innan metal-
lerna läg·g·s i.
4. Undersök med en doppelektrod den elektriska ledningsförmågan
hos ett salt, t.ex. liti11mklorid i fast form, i smälta och i lösning.
Undersök även ledningsförmågan hos destillerat vatten.
5. Gör vandrande joner "synliga" på följande sätt. Markera mitten på
en remsa universalindikatorpapper med en blyertspenna. Sätt en li-

AC

,;) DC Q
0
•
'"'""
• • I

Vad kommer att hända med

vätejonerna?

80
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

ten droppe utspädd svavelsyra på markeringen. Rita en ring runt den

röda fläcken. Fukta ett filtrerpapper med natriumsulfatlösning. Tryck
sedan indikatorpapperet ovanpå filtrerpapperet. Koppla filtrerpap-
peret med två krokodilklämmor från motsatta håll till polerna på ett
spänningsaggregat. Spänningen regleras till ungefär 20 V. Efter någ-
ra min11ter börjar den röda fläcken att vandra. Diskutera vad som
händer.

Metalljoner har ädelgasstruktur

Litium har atomnummer 3. En litiumatom har alltså 3 protoner och
lika många elektroner. Av de 3 elektronerna befinner sig 2 i K-skalet
och 1 i L-skalet. Att litium har 1 valenselektron förstår man av att
litium står i grupp 1 i det periodiska systemet.
Genom att avge sin enda valenselektron bildas en partikel med En positiv jon bildas när en atom
samma ädelgasstruktur som e11 heliumatom. Vid övergå11gen omvand- avger en eller flera elektroner.
las litiumatomen, Li, till en litiumjon, Li+. Litiumjonen har en positiv
laddning därför att den har tre positivt laddade protoner men bara två
negativt laddade elektroner.

••
Aven ickemetallernas joner har ädelgasstruktur
I naturen förekommer grundämnen oftast i form av kemiska före-
ningar. Förklaringen är att föreningarna har lägre energi än de fria
grundämnena tillsammans. I föreningarna har de ingående partiklarna
ädelgasstruktur. Ett sätt att uppnå ädelgasstruktur är att bilda joner.
Metallatomer avger vale11selektroner och bildar positivt laddade joner
för att uppnå ädelgasstruktt1r. Ickemetallernas atomer tar upp elektro-
ner och bildar negativt laddade joner för att uppnå ädelgasstruktur. I
båda fallen har atomjonerna samma elektro11fördelning som ädelgas-
atomer.
Klor står i grupp 17, en kloratom har 7 valenselektroner. Genom att En negativ jon bildas när en atom tar
ta upp en elektron kan den få samma elektronfördelning som en atom upp en eller flera elektroner.

av ädelgasen argon, Ar. Den får alltså ädelgasstruktur. När en klor-

atom tar upp en elektron omvandlas den till en negativ jon, en klorid-
jon, c1-.

81
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

När en kloratom tar upp en elektron frigörs energi. Lika mycket

energi behövs för att bryta loss en elektron från en kloridjon.

Attraktion mellan joner

Vanlig·t koksalt är en kemisk förening som bildas när grundämnena
natrium och klor reagerar med varandra. Det kemiska namnet på kok-
salt är natriumklorid. Medan natrium och klor är mycket reaktiva äm-
nen, är natriumklorid en stabil jonförening.
Natrium är en mjuk, mycket reaktiv metall. Den förvaras i fotogen
för att hindra den från att reagera med luftens syre. Klor är vid rums-
temperatur en gulgrön, giftig gas med stickande lukt. Natriumklorid
är vid rumstemperatur ett fast ämne som består av färglösa kristaller.
Att natrium, klor och natri11mklorid har så olika egenskaper beror på
deras olika kemiska bindningar.
När natri11m och klor reag·erar med varandra bildas natriumjoner
och kloridjoner. När atomerna kommer i kontakt med varandra över-
förs en elektron från en natriumatom till en kloratom. De omvandlas
till joner. Båda jonerna har ädelgasstruktur. Natriumjoner har samma
elektronfördelning som neonatomer och kloridjoner har samma elek-
tronfördelning som argonatomer.
Natriumklorid är en jonfo'rening uppbyggd av natriumjoner, Na+,
och kloridjoner, c1-.

e-

+ +

Na Cl Na+ Cl-

natrium + klor ---+ natriumklorid

Jonföreningar i fast form består av kristaller. Kristaller har karakteris-

tiska yttre former med plana ytor. Det är jonernas laddning och stor-
lek som bestämmer den tredimensio11ella strukture11 i kristallen.Jon-
föreningar består av många positiva och negativa joner som är regel-
bundet ordnade. Den kraft som håller kvar jonerna på deras platser i

82
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Natrium - en metall Klor - en ickemetall Natriumklorid - en jonförening

kristallen kallas jonbindning. Jonbindningen beror på att joner med

motsatta laddning·ar attraherar varandra. I en saltkristall sitter aldrig
två joner med samma laddning intill varandra. Det finns alltid en jon
med motsatt laddning emellan.
I kristallerna omges varje natriumjon av sex kloridjoner, och varje
kloridjon av sex natriumjo11er. D enna gruppering upprepas genom
hela kristallen. D en kemiska formeln, NaCl, betyder att det finns lika
många natriumjoner som kloridjoner i natriumklorid. Formeln inne-
bär däremot inte att det i jonkristallen fi1111s specifika par av positiva
och negativa joner som hör ihop.

Jonbindning är elektrostatisk attraktion

mellan positiva och negativa joner.

83
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Modeller av jonföreningar
Man kan använda olika typer av modeller för att visa kristallstrukturer.
Nedan syns två olika modeller av natriumklorid.

Cl- Na+ Cl- kloridjon natriumjon

Figuren till vänster visar med kulor och pinnar hur jonerna är ordnade i natriumklorid.
Det är lätt att se den geometriska ordningen, men man kan inte se hur stora jonerna är
i förhållandet till varandra eller hur stora avstånden är mellan deras mittpunkter. Den
högra figuren visar storleksförhållandet mellan jonerna men här syns inte den
geometriska ordningen av jonerna lika tydligt.

Joner är mycket små. Ingen av modellerna visar hur otroligt små jonerna är. En natriumjon
1 nanometer, 1 nm, är
har radien 0,097 nm och en kloridjon radien 0,181 nm.
0,000 000 001 meter = 1 , 10-9 m 1 nanometer, 1 nm, är 0,000 000 001 meter.

Till vänster syns natriumkloridkristaller som har kristalliserat ur en lösning. Vid

produktion av bordssalt använder man en kvarn för att få kantstötta och skadade
natriumkloridkristaller, se bilden till höger. Formen förhindrar att kristallerna i
bordssaltet klumpar ihop sig.

84
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Joner på vandring
Hur kan man veta att natriumklorid består av joner? Man kan under-
söka den elektriska ledningsförmågan hos natriumklorid i fast form
och i flytande form (smälta). Det visar sig att natriumkloridkristaller
inte leder ström. Det gör däremot smält natriumklorid. Vad är då skill-
naden mellan natriumklorid i fast och flytande form?
Elektrisk ström utgörs av laddningar som rör sig. Eftersom smältan
leder ström måste det finnas rörliga laddningar i smältan, men inte i
det fasta ämnet. Om man antar att natriumklorid består av joner, kan
man förklara det som händer. I fast natriumklorid hålls jonerna kvar
på sina platser i kristallen. Därför leder fast natriumklorid inte elek-
trisk ström. När ämnet smälter blir jo11erna rörliga. När strömmen är
påslagen vandrar negativt laddade joner till pluspolen och positivt lad-
dade joner till minuspolen. Detta förklarar varför natriumklorid i fly-
tande form leder elektrisk ström. Ordet jon betyder "vandrande" på
grekiska.
Ett annat sätt att frigöra jonerna från deras fasta platser är att lösa I en smält jonförening eller i en
vattenlösning vandrar joner i
saltkristallerna i vatten. I en vattenlösning blir jonerna rörliga och
elektriska fält.
saltlösningen leder ström.

5V

\I

5V _ ____
. __.,. 5V

fast salt smälta vattenlösning

Fast natriumklorid leder inte ström, men flytande natriumklorid, dvs. en smälta av
natriumklorid och en vattenlösning av natriumklorid leder ström.

85
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Atomjoners namn och laddningar

Joner som bara består av en atom kallas atomjoner. En positivt laddad
atomjon har samma namn som den neutrala atomen, men med tilläg-
get "jon", till exempel litit1mjon, magnesiumjon och aluminiumjo11.
Med hjälp av ädelg·asregel11 och grundämnenas plats i periodiska
systemet kan man räkna ut vilken laddning olika atomjoner har. När
en atom avger eller tar upp elektroner bildas oftast joner med ädelgas-
..
struktur. Amnena i grupp 1 har en valenselektron. Det krävs bara lite
energi för att ta bort den elektronen och alkalimetallerna bildar därför
..
envärt positiva joner, alltså joner med en positiv laddning. Amnena i
gn1pp 2, har två valenselektroner och bildar tvåvärt positiva joner-jo-
ner med två positiva laddningar. Hos dessa behöver varje atom avge
två elektroner för att t1ppnå samma elektro11struktur som en ädelgas-
atom. Entalssiffran i gruppnumret anger antalet valenselektroner i
atomen. Aluminium står i grupp 13 vilket betyder att en aluminium-
atom har 3 valenselektroner. Aluminiumatomen avger dessa tre va-
lenselektroner för att uppnå ädelgasstruktur. Aluminiumjoner har där-
för formeln AI 3+ •
..
Negativt laddade atomjoner får
Amnena i grupp 17, har sju valenselektroner. En halogenatom får
ändelsen -id. ädelgasstruktt1r genom att ta upp en elektron och bildar därför en jon
..
3 med en negativ ladd11ing, en envä.r t negativ jon. Amnena i grupp 16,
N - nitridjon
2 syregruppen, har sex valenselektroner. En atom i syregruppen behö-
0 - oxidjon
s 2- sulfidjon ver ta upp två elektroner för att få ädelgasstruktur och bildar alltså en
F- fluoridjon tvåvärt negativ jon - joner med två negativa laddningar.
c1- kloridjon Negativt laddade atomjoners namn har ändelsen -id. Halogenernas
e,- bromidjon joner, dvs. halogenidjonerna, heter därför fluorid-, klorid-, bromid-
1- jodidjon och jodidjoner. Ibland står grundämnets latinska eller grekiska namn
före ändelsen. Jonen N 3- kallas för nitridjon, jonen 0 2- för oxidjon
s
och jonen 2- för sulfidjon.

Formler och namn för några vanliga atomjoner

GRUPP 2 GRUPP 13 GRUPP 14 GRUPP 15 GRUPP 16 GRUPP17

1 H+
vätejon
2 Li+ N3- 02- F-
litiumjon nitridjon oxidjon fluoridj on
3 Na+ Mg2 + I Al 3 + s2- c1-
,_____ _,__natriumjon magnesiumjon I aluminiumjon sulfidjon kloridjon
'

---
4

5
K+
kaliumjon
Rb+
~=l:umjon
Sr2 +
11 bromidjon
1-

---- 6
rubidiumjon
cs+
. .
ces,umJon
strontiumjon
Ba 2+
bariumjon
jod idjon

86
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Sammansatta joners namn och laddning

Hydroxidjonen, OH-, är ett exempel på en sammansatt jon. I en sam-
ma11satt jon är atomer från två eller flera grundämnen bundna till var-
andra. Det finns sammansatta joner med positiva laddningar och med
negativa laddningar.
Namnen på sammansatta joner med negativ laddning slutar ofta på
-it eller -at, men även -id förekommer.

Tabell över några sammansatta joner

NEGATIV JON FORMEL

cyanidjon CN-
hydroxidjon OH-
karbonatjon C03 2-
vätekarbonatjon HC03 -
nitratjon N03 -
nitritjon N02
sulfatjon soi-
vätesu lfatjon HS04 -
sulfitjon soJ-
tiocyanatjon scN-
fosfatjon PO] -
vätefosfatjon HPOi-
divätefosfatjon H2 P0 4 -

POSITIV JON FORMEL

. .
ammon1um1on
. .
oxon1um1on

Jonföreningars namn och formler

..
Amnen som är sammansatta av positiva och negativa joner är jonför- Salter är jonföreningar.
e11ingar och kallas även salter. Det kemiska namnet för ett salt fås ge-
nom att sammanfog·a namnen på de joner som ingår i saltet. Börja all-
tid med den positivt laddade jonen. Exempel är litiumsulfid, Li2S, och
kaliumjodid, Kl.
Alla kemiska föreningar är oladdade. I jonföreningar måste det allt-
så alltid finnas lika många positiva som negativa laddningar. Kaliumjo-
nen och kloridjonen har en positiv respektive en negativ laddning var-
dera (K+ och Cl-). Lika många av respektive jon gör då att saltet är Formelenhet - den minsta enheten
oladdat. I formeln för ett salt anges inte jonladdningarna, saltet är ju av en förenings formel
oladdat. Kaliumklorid har därför formeln KCl. Formeln KCl står för

87
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

en formelenhet kaliumklorid, den minsta enhet som beskriver vad äm-

net består av, dvs. en kaliumjon och en kloridjon.
+ -
0 2- I formeln för kalciumklorid måste det finnas två kloridjoner, c1-,
Af3+ + - för varje kalciumjon, Ca2•. Formeln blir CaC12 • I formele11heter
+ används indexsiffror för att ang·e antalet atomer eller joner av respek-
-
0 2- tive sort. Man skriver CaC12 för att tala om att formelenheten består
-
+ <
av en kalciumjon och två kloridjoner.
Af3+ - För att skriva formeln för aluminiumoxid tar man först reda på det
+ 0 2- minsta talet som är delbart med jonladdningarna för både alumini-
+ -
'"
umjonen, Al 3+, och oxidjonen, 0 2- (minsta gemensamma multipeln).
Talet är 6 eftersom 2 . 3 = 6. D et krävs alltså 2 Al 3+ och 3 0 2- för att få
6 positiva och 6 negativa laddningar. Aluminiumoxid har alltså for-
meln Al203.
Ett annat sätt att ta reda på hur många joner av varje sort som be-
hövs för att få en oladdad kemisk förening, är att rita symboler för jo-
nerna så som visas i marginalen.

Exempel på salters formler

K2 0 K3 N
kaliumklorid kaliumoxid kaliumnitrid
MgCl2 MgO Mg3N2
magnesiumklorid magnesiumoxid magnesiumnitrid
AICl 3 Al 2 0 3 AIN
aluminiumklorid aluminiumoxid aluminiumnitrid

I formler för salter med sammansatta joner krävs det att man skriver
parenteser runt de sammansatta jonerna om det finns mer än en av
En kriminaltekniker har tagit ett dem i formeln. Då visar indextalet efter parentesen hur många av de11
gipsavtryck. Gips består av saltet sammansatta jonen som ingår i formelenhete11. Formeln för kalcium-
kalciumsulfat, med vattenmolekyler
mellan jonerna i kristallstrukturen.
nitrat, Ca(N0 3) 2, talar om att det ingår en kalciumjon och två nitratjo-
ner i en formelenhet av saltet.

Jonföreningar med sammansatta joner

- .
NEGATIV JON
'- .-· - .
N03 - 5042- P043-
POSITIV .JON nitratjon sulfatjon fosfatjon
kaliumjon K+ KN03 K2S04 K3P04
kalciumjon Ca2 ... Ca(N03)2 CaS0 4 Ca3(P04)2
aluminiumjon Al 3 + Al(N0 3)3 Al 2(S0 4)3 AIP0 4
i:1rnmonitJrnjon NH 4 + NH4N03 (NH4)2S04 existerar inte

88
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Atomers och atomjoners storlek

En natriumatom är större än en natriumjo1i . En natriumatom har elek-
troner i tre elektronskal medan en natrit1mjon bara har elektroner i
två skal. När natriumatomen avger sin valenselektro11 och bildar en
jon får den ädelgasstruktur.
Elektronskal motsvarar energinivåer. Elektroner på högre energini-
våer befinner sig i genomsnitt längre ifrån atomkärnan än elektroner på
lägre energinivåer. Det gör att man kan se det som att elektronskalen
tar plats. Därför har metalljo1ier mindre diameter än motsvarande me-
tallatom.
Tvärtom är det för joner a.v ickemetaller. De har större diameter än
respektive icke-metallatom, även om a11talet elektronskal är detsamma
i atomen och i jonen. Förklaringen är att jonen har ett ökat antal va-
lenselektroner. Eftersom det är fler elektroner i skalet förmår inte kär-
nan attrahera varje elektron lika starkt. Därför växer valenselektron-
skalets omfång när atomer tar upp elektroner och bildar negativa jo-
ner.
Atomer som står i samma period i det periodiska systemet har elek-
troner i lika många skal. Jt1 längre till höger i perioden atomen står,
desto fler protoner finns det i kärnan. Den större positiva laddningen i Positiva atomjoner har mindre radier
atomkärnan gör att elektronerna dras lite närma.r e kärnan så att atom- än respektive atomer. Negativa
atomjoner har större radier än
radien blir mindre. I pri11cip är det så att atomradierna minskar ju
respektive atomer.
längre till höger i periodiska systemet ett ämne står. Atomradien ökar
när man går nedåt i gruppen, eftersom ett nytt skal kommer till.

Li Li+ Q F
0,152 nm 0 ,068 nm 0 ,071 nm

Na Na+ Cl c1-
0,186 nm 0 ,097 nm 0,107 nm o .1s1 nm

K K+ Br sr-
0 ,231 nm 0 ,133 nm 0 ,119 nm 0,196 nm

Rb Rb+ 1-
0 ,243 nm 0 ,147 nm 0 ,220 nm

Några atomers och atomjoners storlek. Positiva atomjoner har mindre radier än
motsvarande atomer. Negativa atomjoner har större radier än motsvarande atomer.

89
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

En geolog står bland stora

gipskristaller i en grotta i Chihuahua i
Mexiko. Det har tagit miljontals år för
kristallerna att växa sig så stora.

Den starka jonbindningen ger höga smältpunkter

Så länge ett salt är i fast form har jonerna fasta platser i kristallen. När
man värmer ett salt, ökar vibrationerna i kristallen. Vid smältpunkten
är jonernas värmerörelse så stark att jonbindningarna inte längre räck-
er till för att hålla kvar jonerna på sina platser i kristalle11. I en salt-
..
smälta. har jonerna därför inga fasta platser och rör sig friare. Aven i en
smälta hålls dock jo11erna ihop av jonbindningar.
Ju starkare jonbindningarna är, desto mer värme krävs för att smälta
ett salt eller för att förånga en saltsmälta. En förening som hålls ihop
Smältpunkter för några
av starka jonbindningar har därför h ög smält- och kokpunkt.
natriumhalogenider Natriumfluorid har starkare jonbindning än natriumklorid och där-
SMALTPUNKT /°C med högre smältpunkt. Förklaringe11 är att fluoridjoner, F-, är mindre
NaF 993 än kloridjoner, c 1-. Eftersom avståndet mellan jonernas mittpunkter
NaCI 801 är mindre, är kraften mellan en natri11mjon och en fluoridjon starkare
NaBr 747 än kraften mellan en natriumjon och en kloridjon. Natriumhalogeni-
Nal 661 der11as smältpunkter minskar därför i samma ordning som halogenid-

90
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

jonernas radier ökar. Vid samma laddning är attraktionen mellan jo-

nerna alltså större, när jonerna är mindre.
Både laddning och jonstorlek påverkar en jonföre11ings smältpu11kt. Jonernas laddning och storlek
Ett exempel på det är att magnesiumoxid, MgO, har högre smältpunkt påverkar smältpunkten.

än 11atrit1mklorid, NaCl. Smältpunkten för MgO är 2 852 °C och för

NaCl är den 801 °C. Både magnesiumjoner och oxidjoner är mindre
än natriumjoner och kloridjoner. Dessutom har magnesiumjoner,
Mg2+, och oxidjoner, 0 2- , två laddningar var, medan natriumjoner,
Na+, och kloridjoner, c1-, bara har en laddning var. Större laddnjng
ger starkare attraktionskraft.

Reaktivitet och joniseringsenergi

Joniseringsenergi är den energi som
Alkalimetallerna reagerar med vatten. Vid reaktionen sönderdelas vat-
går åt för att avlägsna en elektron
tenmolekyler och det bildas vätemolekyler och hydroxidjoner. från en atom eller jon.
Dessutom joniseras natrit1matomerna. Det krävs energi för att a.v -
lägsna en elektron från en natriumatom. Den e11ergin kallas jonise-
. .
r1ngsenerg1.

M-nivå
• • • •
L-n1va L-n1va

'(vn1va•
-
•

Na + energi Na+ + e-

Det krävs energi när atomer joniseras.

Natrium reagerar häftigare med vatten än litium gör. Ju större avstån-

det är mellan en valenselektron och protonerna i atomkärnan, desto
svagare blir attraktionskraften mellan dem. Eftersom en natriumatom
har större radie än en liti11matom krävs det mindre energi för att ta
bort en valenselektron från en natriumatom än från en litiumatom.
Metallernas reaktivitet ökar därför med öka.nde atomradier i följande
ordning: Li, Na, K, Rb, Cs, Fr.

91
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Kovalent bindning
•n1a1,,&,a:,.______________________
6. Undersök med en doppelektrod den elektriska ledningsförmågan
hos destillerat vatten, sockerlösning och saltvatten.

För atomer finns det tre sätt att uppnå ädelgasstruktur. De kan
• avge elektroner,
• ta upp elektroner,
• ha gemensamma elektroner med andra atomer.

Molekylföreningar är kemiska föreningar som består av molekyler.

Atomerna i en molekyl uppnår ädelgasstruktur genom att ha gemen-
samma valenselektronpar. Kraften som verkar mellan två atomer i en
Kovalent bindning - elektronpar-
molekyl kallas därför elektronparbindning. Ett annat namn för denna
bindning bindningstyp är kovalent bindning.

Bindande elektronpar
Molekyler består av atomer som hålls
Molekyler består av minst två atomer som binds ihop av gemensamma
ihop av elektronparbindningar mellan
atomerna.
elektronpar. Det är bara vale11selektroner som deltar i elektronpar-
bindningar. Två atomer i en molekyl samsas om ett eller flera gemen-
samma elektronpar och uppnår på detta sätt ädelgasstruktur. Elek-
tronparets två negativa laddningar attraheras av protonerna i båda
atomernas kärnor. En molekylförening är alltså inte uppbyggd enligt
samma princip som en jonförening.
Väte är ett molekylärt grundämne. En vätemolekyl, H 2 , består av
två väteatomer som är bundna till varandra.
En väteatom har bara en valenselektron i K-skalet. Två väteatomer
kan sänka energiinnehållet om de får ett gemensamt elektronpar. Båda
väteatomerna får då samma elektronstruktur som heliumatomer, dvs.
ädel gasstruktur.
Ett bindande elektronpar är ett Det gemensamma elektronparets negativa laddningar attraherar de
gemensamt elektronpar som binder
båda protonerna i väteatomernas kärnor. Eftersom det gemensamma
ihop två atomer.
elektronparet binder ihop väteatomkärnor är det ett bindande elek-
tronpar.
Det går inte att avgöra vilken elektron som kommer från vilken
atom. Båda elektronerna rör sig kring båda protoner11a. Det gör att
atomerna hålls ihop.

92
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

väteatom väteatom vätemolekyl med heliumstruktur

Två väteatomer bildar en vätemolekyl och får ett gemensamt elektronpar.

Varje prick i formeln nedan symboliserar en elektron. En formel skri-

ven på det här sättet kallas elektronformel.
En enkelbindning mellan två atomer består av ett bindande elek-
tronpar. Vätemolekylen är ett exempel på en molekyl med en enkel-
bindning.

H: H H-H

Molekyler med enkelbindningar

Klormolekylen

Klormolekylen är ett annat exempel på en molekyl med en enkelbind-

ni11g. Klor är ett grundämne som står i grupp 17 i periodiska systemet.
En kloratom har alltså sju valenselektroner och behöver ytterligare en
valenselektron för att uppnå ädelgasstruktur. I en klormolekyl, som
består av två kloratomer, har båda atomerna ädelgasstruktur, dvs. åtta
valenselektroner. I molekylen finns 14 valenselektroner. Två av dem
utgör ett bindande elektronpar mellan de båda kloratomerna. De
andra 12 valenselektronerna bildar också par, men de är icke-bindande
elektronpar. I molekylen har de två kloratomerna alltså ett gemensamt
elektro11par och dessutom tre par valenselektroner var, samma elek-
tronstruktur som en atom i ädelgasen argo11.

93
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Eftersom det bara finns ett bindande elektronpar mellan klorato-

merna är bindningen en enkelbindning. Figuren nedan visar schema-
tiskt hur en klormolekyl bildas. Endast valenselektronerna är marke-
rade.

•• •• •• ••
• Cl
• • + Cl • > • • • Cl Cl
:c1
•• ••
• • Cl: • • • • •
•• ••
•• •• •• ••
Ringar runt atomernas tecken visar
vilka elektronpar som tillhör respektive
atom i en klormolekyl. Det bindande
elektronparet tillhör båda
I en formel skrivs ett elektronpar ofta som ett streck. En sådan formel
kloratomerna. kallas strukturformel. De11 fullständig·a strukturformeln för klor är
- -
ICI-Cll
Ett icke-bindande elektronpar är ett De icke-binda11de elektronparen utelämnas ibland. Då skriver man
valenselektronpar som bara tillhör en
Cl-Cl. Molekylformeln skrivs Cl2 .
av atomerna.

Metanmolekylen
Kolväten är molekylföreningar som Kolväten är kemiska föreningar som består av molekyler uppbyggda
är uppbyggda av kolatomer och
av kolatomer och väteatomer. I en molekyl av ett kolväte är atomerna
väteatomer.
sammanbundna med elektronparbindningar. Alla atomer i molekylen
har ädelgasstruktur. En kolatom har fyra valenselektroner och behö-
ver därför ytterligare fyra valenselektroner för att få ädelgasstruktur.
E11 väteatom har en valenselektron och behöver en ytterligare valens-
elektron för att få ädelgasstrt1ktur.
En metanmolekyl, CH4 , består av en kolatom och fyra väteatomer.
De fem atomerna har tillsammans 8 valenselektroner fördelade på fyra
elektronparbindningar.Alla bindningar i molekylen är enkelbindningar.
Eftersom de fyra bindningarna består av negativt laddade elek-
troner, stöter de bort (repellerar de) varandra. För att få
största möjliga avstå11d ifrån varandra pekar de fyra bind-
ningarna mot de fyra hörnen av en tänkt tetraeder.

De fyra hörnen i en tetraeder befinner sig så

långt ifrån varandra som möjligt. På samma sätt
är de bindande elektronparen så långt ifrån
varandra som möjligt i en metanmolekyl.

94
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

H H
I
H-C-H
I
H H

Kul-pinnmodell respektive
Bilderna visar olika sätt att beskriva hur atomerna i en metanmolekyl
kalottmodell av en metanmolekyl.
är bundna till varandra.

Etanmolekylen

I en etanmolekyl, C 2H 6, är varje kolatom bunden till den andra kol-

atomen och tre väteatomer. Alla. atomer har ädelgasstrukt11r och alla
bind11ingar är enkelbindningar.

H H
I I
H-C-C-H eller
I I
H H H H

I en etanmolekyl har kol- Etan - fullständig struktur- Förenklade Kalottmodell av en etanmolekyl.

atomerna ett gemensamt formel. Kolatomerna binds strukturformler för etan.
elektronpar. I figuren är markerat ihop med en enkelbindning.
vilka elektroner som tillhör
respektive atom i molekylen.

Molekyler med dubbelbindningar

Etenmolekylen

En bindning mellan två atomer ka11 bestå av fler än ett elektronpar.

I en etenmolekyl, C 2H 4 , är varje kolatom bunden till den a11dra kolato-
men och två väteatomer. Varje väteatom uppnår ädelgasstruktur ge-
nom att ha ett elektronpar gemensamt med en kolatom. De båda kol-
atomerna har två gemensamma elektronpar som bildar en dubbelbind-
•
n1ng.

H H
"- /
C=C
H H H/ "H
I en etenmolekyl har kolatomerna Eten - fullständig strukturformel. Kolatomerna Kalottmodell av en etenmolekyl.
två gemensamma elektronpar. binds ihop med en dubbelbindning.

95
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Molekyler med trippelbindningar

Etynmolekylen
I en etynmolekyl, C 2H 2, är varje kolatom bunden till den andra kol-
atomen och en väteatom. De båda kolatomerna samsas om tre gemen-
samma bindande elektronpar (alltså sex elektroner). På detta sätt får
båda. ädelgasstruktur. De tre elektro11paren bildar en trippelbindning.

Kalottmodell av en etynmolekyl I en etynmolekyl har kolatomerna tre Etyn - fullständig strukturformel. Kol-
gemensamma elektronpar. atomerna binds ihop av en trippelbindning.

Kvävemolekylen
Varje kväveatom har fem valenselektroner. Den behöver alltså ytterli-
gare tre valenselektroner för att 11ppnå ädelgasstrt1ktt1r. De två kväve-
atomer11a i en kvävemolekyl, N 2 , måste därför ha tre gemensamma
elektronpar, sex elektroner, för att få ädelgasstruktur. De tre gemen-
samma elektronparen bildar en trippelbindning.

•• • • N·
N ..
•• • IN NI

Kalottmodell av en kvävemolekyl I en kvävemolekyl har kväveatomerna Kväveatomerna binds ihop av en

tre gemensamma elektronpar. trippelbindning.

Trippelbindningen är en stark bind11ing och därför reagerar inte kväve

så lätt med andra ä.m nen. Vid mycket hög temperatt1r ka.n dock trip-
pelbindningen brytas. Då bildar kväve förening·ar med andra ämnen,
som t.ex. mag·nesium och syre.

Kalottmodell av en syremolekyl
Några grundämnen består av två- eller treatomiga molekyler
..
Kväve består av tvåatomiga molekyler. Aven syre förekommer i form
av tvåatomiga molekyler, 0 2 . Syre står i grupp 16 och en syreatom har
alltså sex valenselektroner. För att uppnå ädelgasstruktur behöver var-
je syreatom få två elektroner till. Därför skulle man kunna tro att de
båda syreatomerna i en syremolekyl hålls ihop av två bindande elek-
tronpar. Men det finns ingen dubbelbindning i molekylen. Syremole-
kyler har komplicerade bindningsförhållanden som är orsaken till sy-
res stora reaktivitet .
..
Ave11 ozonmolekylen, 0 3, som är en treatomig molekyl är uppbyggd
Kalottmodell av en ozonmolekyl enbart av syreatomer. Ozonmolekylerna har också komplicerade bind-

96
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

ningsförhållanden. Ozon är mycket reaktivt och därför en giftig gas. höjd över triarkytan/km
Ozon bildas och sönderdelas i stratosfären, 12 000-40 000 km ovanför
havsytan. Vid reaktionerna absorberas UV-ljus. D ärigenom skyddas 100
allt levande på jordens yta mot den energirika UV-strålningen. termosfär

Tabellen redovisar flera tvåatomiga molekyler.

75
MOLEKYLÄRA GRUNDÄMNEN SOM BESTÅR AV TVÅATOMIGA MOLEKYLER
väte H2 mesosfär
syre 02
kväve
50
N2
fluor F2
klor Cl2
stratosfär
brom Br2 25

jod 12
troposfär
0--1--~~~~~~,=--~~~~~

-100 -50 0 50
Kol bildar jättemolekyler temperatur /°C

Diamant Temperaturen i atmosfären vid olika

avstånd från jorden.
Kol förekommer som grundämne i naturen i olika former, bl.a. dia- Temperaturökningen i stratosfären
mant och grafit. Man kan hitta diamanter i berggrunden även om de beror på att värme frigörs när UV-
är mycket sällsynta. strålningen absorberas.

I diamant binder varje kolatom fyra andra kolatomer med enkel-

bindningar. Bindningarna är riktade så att varje atom kan tänkas vara
placerad i centrum av en tetraeder och de fyra närmaste atomerna pla-
cerade i tetraederns hörn .

...

'
•

Tandläkare använder metallborrar med diamantkronor för att borra i tänderna. Att Modell av diamantstrukturen.
diamant är ett hårt material som har bra värmeledningsförmåga gör att diamanter är Observera tetraedrarna i strukturen.
särskilt lämpliga som borrhuvuden. När man borrar uppstår mycket friktionsvärme.
Diamanten leder denna värme vidare till sin omgivning.

97
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

På detta sätt bildas en mycket stabil struktur som kallas diamant-

struktur. Kolatomerna bildar ett tredimensionellt nätverk, en kristall.
Alla valenselektroner deltar i de kovalenta bindningarna. D et innebär
att varje kolatom får åtta valenselektroner och får ädelgasstruktur. I
kristallen är avståndet litet mellan kolatomerna. Det gör diamant till
det hårdaste av alla kända ämnen.
Eftersom alla valenselektroner ingår i elektronparbindningar finns
det inga fritt rörliga elektroner. Diamant leder därför inte ström.
Diamant är en mycket bättre värmeledare än många metaller. Att
diamant leder värme så bra beror på de kovalenta bindningarna i den
tredimentionella strukturen i kristallen. Bindningarna gör att hela
kristallen vibrerar mer när den värms. P å så sätt transporteras värme
effektivt genom kristallen.

Grafit

En annan form av kol är grafit. Grafit är mjuk och används i blyerts-

pennor. När man skriver med en blyertspenna bildas grafitspår på
papperet. Grafitspray används som smörjmedel bland annat i lås.
Kolatomerna i grafit är ordnade i parallella skikt. I varje skikt bildar
kolatomer11a en struktur av regelbundna sexhörningar. Ett stycke gra-
fit består av många sådana skikt. Mellan skikten verkar endast svaga
sammanhållande krafter. D e olika skikten kan därför lätt glida längs
varandra. Det är just den egenskapen som utnyttjas när man använder
grafit som smörjmedel eller i blyertspennor.

Teckningen visar hur kolatomerna är ordnade i en grafitkristall. Lägg märke till att
avståndet mellan två kolatomer inom ett skikt är mycket kortare än avståndet mellan
två parallella skikt. I varje skikt finns regelbundna sexhörningar av kolatomer.

98
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Under 1800-talets senare del

tillverkades de första glödlamporna.
De hade glödtrådar av kol och
inspirerade till många uppfinningar. På
bilden en balettkostym med belysning.

Inom varje skikt är bindningarna starka. Varje kolatom är bunde11

till tre andra kolatomer med enkelbindningar. Den fjärde valenselek-
Delokaliserade elektroner tillhör flera
tronen ingår i ett elektronmoln som är gemensamt för alla atomer
atomer.
inom skiktet. Sådana elektroner kallas delokaliserade elektroner.Det
är dessa valenselektroner som är rörliga och ger grafit dess elektriska
ledningsförmåga. Elektricitet leds därför bra längs med skikten, men
dåligt vinkelrätt mot skikten.

Grafen, nanorör och fullerener

Länge ansåg man att grundämnet kol endast förekom i två. former,
grafit och diamant. Sedan 1985 känner man till flera former av rent
kol - fullerener. Tänk på en läderfotboll. Placera en kolatom i varje
hörn, där de fem- och sexsidiga bitarna möts. Sömmarna motsvaras av
kemiska bindningar. Detta är strukturen för en C 60 -molekyl, en fulle-
renmolekyl. Diametern hos en sådan uppskattas till 0, 7 nanometer.
Det finns flera typer av fullerener. En av dem liknar en rugbyboll.
Den består av 70 kolatomer. Man har även lyckats framställa stora kol-
molekyler i form av tunna rör med slutna ändar. De kallas nanorör och
är uppbyggda på samma sätt som fullerener. Eftersom fullerenerna

99
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

grafit

...
_

..~~I
~ ,~

m·~

grafen

j
fulleren

nanoror
...

har bra ledningsförmåga försöker forskare i hela världen att hitta an-
vändningsområden för dem.
2010 belönades upptäckten av ytterligare en jättemolekyl av kolato-
mer med Nobelpriset i fysik. Denna form av kol har namnet grafen
och har samma strukn1r som ett lager i grafit. Grafen är ett mycket
starkt och tätt material, leder värme och elektricitet mycket bra och är
dessutom ge11omski11ligt. Det yttersta skiktet av framtidens pekskär-
mar kommer därför sannolikt att bestå av grafen. Stryktåligheten gör
att kompositer bestående av grafen blandat med plast kommer att an-
vändas när man behöver superstarka lätta material som i flygplan, sa-
telliter eller tävlingscyklar.
En komposit är ett material som är sammansatt av två eller flera
grundmaterial som var och en för sig har helt andra egenskaper än det
sammansatta materialet.

100
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Polär kovalent bindning

Mellan jonbindning och kovalent bindning

När jonföreningar bildas går elektroner helt över från en atom till en En polär bindning uppstår
annan så att joner har bildas. I molekylföreningar har atomerna ge- mellan atomer som attraherar
bindningselektronerna olika starkt.
mensamma elektronpar. Det finns också ett mellanting mellan dessa
två bindningsformer - polär kovalent bindning.
Om det gemensamma elektronparet i en kovalent bi11dning (elek-
tronparbindning) befinner sig närmare den ena atomen än den andra
innebär det en ojämn laddningsfördelning. Det ger den ena atomen
ett överskott av negativ laddning och de11 andra atomen ett under-
skott av negativ laddning. Bindningen är då en polär kovalent bind-
.
n1ng.

Vätekloridmolekylen har en polär kovalent bindning

En vätekloridmolekyl är ett exempel på en tvåatomig molekyl som har

en polär kovalent bindning. Väteklorid bildas när grundämnena väte,
H 2 , och klor, C l2 , reagerar med varandra.
Reaktio11sformeln skrivs:
väte + klor ---+ väteklorid

H 2 (g) + Cl 2 (g) ---+ 2 HCl(g)

en vätemolekyl + en klormolekyl ---+ två vätekloridmolekyler

Atomerna i vätekloridmolekylen har ett gemensamt elektronpar, men

kloratomen attraherar elektronparet mer än vad väteatomen gör. Ef-
tersom det gemensamma elektronparet befinner sig närmare klorato-
men än väteatomen, får kloratomen ett överskott av negativ laddning
och väteatomen får ett t1nderskott av 11egativ laddning.
Ett underskott av neg·ativ laddning är samma sak som överskott av
positiv laddning. Molekylen får med andra ord en "minuspol" och en

101
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

I vätekloridmolekylen är laddningen ••
ojämnt fördelad. Molekylen är en H • • Cl!
••
di pol.

"pluspol". Molekylen är därmed en di pol. En di pol är en molekyl som

har en ojämn laddningsfördelning. För att markera den ojämna ladd-
Dipoler är molekyler som har en ningsfördelningen kan man skriva ut beteckningarna ö+ och ö- i närhe-
ojämn laddningsfördelning.
ten av molekylens poler. ö är en grekisk bokstav som utläses delta och
o• och o- markerar partiella används för att markera att det är fråga om delar av laddningar. ö+ och
laddningar. ö- kallas även partiella laddningar.

Elektronegativitet
En jonbindning· är extremt polär. En kovalent bindning mellan två
atomer av samma slag är däremot helt opolär. Bindningen mella11 vä-
teatomen och kloratomen i en vätekloridmolekyl är en mellanform
Elektronegatlvltet är en atoms
mellan de två bindningstyperna. Men var går gränsen mellan bind-
förmåga att attrahera elektroner i
bindningar. ningstyperna?
Svaret är att det inte finns en tydlig gräns. Det är dock praktiskt att
kunna ange om bindningen i en förening huvudsakligen är en jon-
De fyra mest elektronegativa
bindning eller en kovalent bindning. Därför införde den amerikanske
atomslagen är F, O, N och Cl. kemisten Lin11s Pauling begreppet elektronegativitet 1932. Begreppet
hjälper oss att avgöra hur starkt polär en elektronparbi11dning är. Elek-
tronegativiteten definieras just som ett mått på en atoms förmåga att
attrahera ett bindande elektronpar.

H
2,1
LI Be B c N 0 F
1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0
Na Mg Al Si p s Cl
0,9 1,2 1,5 1,8 2,1 2,5 3,0
K Ca Ga Ge As Se Br
0,8 1,0 1,6 1,8 2,0 2,4 2,8
Rb Sr Sb Te I
0,8 1,0 1,9 2,1 2,5

Några elektronegativitetsvärden enligt Linus Pauling.

102
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

En fluoratom har mindre diameter och fler protoner i kärnan än en

kväveatom eller en syreatom. Därför har en fluoratom större förmåga
att dra till sig elektronparet i en bindning än både en kväveatom och
en syreatom. Kombinationen av en relativt stor positiv laddning i
atomkärnan och det korta avståndet mellan kär11an och valenselektro-
nerna gör att fluoratomen är den atom som har störst förmåga att dra
till sig, attrahera, bindande elektronpar.
Pauling satte värdet på elektronegativiteten för fluoratomer till 4,0.
D et är det största värdet som förekommer i Paulings skala. H an be-
räknade de övriga grundämnenas elektronegativiteter i förhållande till
fluoratomernas elektronegativitet.
N är man vill veta hur polär en bindning mellan två atomer är, jäm-
för ma11 deras elektronegativiteter. Ju större differensen mellan elek-
tronegativiteterna är, desto mer polär är bindning·en.
En enkel tumregel visar på gränsen mellan jonbindning och elek-
tronparbindning. När differensen mellan två atomers elektronegativi-
tet är
• mindre än 1,7 är bindningen mellan atomerna övervägande kova-
lent,
• större än 2, 1 h ar bindningen mellan dem övervägande jonkaraktär,
• mellan 1, 7 och 2, 1 är det osäkert om bindningen är övervägande
kovalent eller har jonkaraktär.

Differens i elektronegativitet mellan atomerna i bindningen avgör bindningstypen.

% jon-
karaktär

90
80
70
60
50 +-~~~~~~~~~~~~-+~~~~~~~~~~

40
30
20
10

0.5 : 1.0 1.5 2.0 : 2.5 3.0 differens i

elektro-
Cl 2 HCI NaCI KF negativitet
opolär kova- polär kova- övervägande JOn-
lent bindning lent bindning jonbindning bindning

103
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Enligt Paulings beräkningar betyder differensen 1, 7 att bindningen

har 50 procent jonbindningskaraktär och 50 procent kovalent bind-
ningskaraktär. Differensen 2,2 betyder 70 procent jonkaraktär och 30
proce11t kovalentbindningskaraktär. I en vätemolekyl är differensen
0,0, vilket betyder 100 procent kovalent bindni11gskaraktär.

Differens i elektronegativitet

< 1,7 kovalent bindning

> 2,1 jonbindning
1,7 - 2,1 osäkert område

Här följer några exempel på hur man räknar ut differensen i elektro-

• •
negat1vttet.

Tabell med differenser i elektronegativitet

FORENINGENS NAMN FORMEL DIFFERENSEN I ELEKTRONEGATIVITET

vätefluorid HF 4,0 - 2,1 = 1,9

väte klorid HCI 3,0 - 2,1= 0,9
litium klorid Li Cl 3,0 - 1,0 = 2,0
natriumklorid NaCI 3,0 - 0,9 = 2,1
kaliumklorid KCI 3,0-0,8 = 2,2

När det ingår två eller fler atomer av ett grundämne i formeln beräk-
nas differensen på samma sätt. Man räknar differensen mellan elektro-
negativitetsvärdena för varje enskilt par av atomer som är bundna till
vara11dra. Varje atom har sitt elektronegativitetsvärde oavsett hur
många andra atomer som är bundna till den.

Tabell med några beräkningar för bindningar mellan två atomer i fleratomiga
formelenheter

FORENINGENS NAMN FORMEL ELEKTRONEGATIVITETSDIFFERENS

vatten 3 ,5 - 2,1 = 1,4

metan 2,5 - 2,1 = 0,4
litiumoxid 3,5 - 1,0 = 2,5

Linus Pauling studerade den kemiska bindningens natur och införde

många av de begrepp som används när kemiska bindningar beskrivs.
1931 introducerade han t.ex. begreppet atomorbital för att beskriva
0

elektronernas tillstånd i ett elektronmoln. Aret därpå definierade han

begreppet elektronegativitet.

104
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Vilka molekyler är dipoler?

•na1a,l1·a~,•---------------------
7. Fyll en liten skål till brädden med vatten. Demonstrera begreppet
ytspänning· genom att försiktig·t läg·ga i så många enkronor som
möjligt utan att vattnet rinner över.
8. Skaka lite olja och vatten i ett provrör.

När man teoretiskt studerar en molekyl och vill veta om molekylen är

en dipol eller inte, måste man ställa två frågor.

Fråga 1. Finns det polära kovalenta bindni11g·ar i molekylen?

Fråga 2. Befinner sig molekylens centrt1m för negativ laddni11g och
centrum för positiv laddning på olika ställen?

Molekylen är en di pol om man kan svara ja på båda frågorna.

En molekyl med en ojämn laddningsfördelning kallas dipol. Kemiska
före11ingar som består av dipoler kallas polära ämnen.

Vattenmolekylen - en dipol
I vattenmolekylen, H 2 0, binds de två vätemolekyler11a till syreatomen
med enkelbindningar. Båda bindningarna mellan syreatomen och vä-
teatomerna är polära kovalenta bindningar eftersom syreatomen har
elektronegativiteten 3,5 och väteatomen 2,1. Differensen mellan dem
blir alltså 3,5-2, 1=1,4. Fråga 1 kan besvaras med ja.
Svaret på fråga 2 är också ja, eftersom molekylen är vinklad. Anled-

centrum
för negativ
laddning

Vattenmolekylen, H20 , har polära

bindningar och en ojämn laddnings-
fördelning och är därför en dipol.

2,1 2,1

centrum
för positiv
laddning

105
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

ningen till att vattenmolekylen är vinklad är att syreatomen har två

egna par valenselektroner som inte deltar i bindningar. D essa repelle-
rar elektronerna i bindningarna till väteatomerna. De är icke-bindan-
de elektronpar. I den vinklade struktt1ren befinner sig centrum för den
positiva laddningen mellan väteatomerna och centrum för den nega-
tiva laddningen hos syreatomen. Dessa centra befinner sig alltså på
olika ställen. Slutsatsen blir att vattenmolekylen är en dipol.
Frågan om vattenmolekylen är en dipol kan avgöras med följande
experiment. En laddad stav, kam eller ballong, förs nära en vattenstrå-
le. Vattenstrålen böjs mot det laddade föremålet eftersom dipoler som
En vattenstråle böjs i ett elektriskt fält.
har ojämn laddningsfördelning påverkas av elektriska fält. Experimen-
tet visar att vattenmolekyle11 är en di pol.

Ammoniakmolekylen - en dipol
Ammoniak, NH 3, är vid rumstemperatur en gas som lätt löser sig i
vatten. Bindningar11a i ammoniakmolekylen är polära kovalenta bind-
ningar, eftersom differensen i elektronegativitet mellan kväveatomen
och respektive väteatom är 0,9. Eftersom kväveatomen har ett eget
icke-bindande elektronpar som repellerar elektronerna i bindningar-
na har ammoniakmolekylen pyramidform. De tre väteatomerna befin-
ner sig på samma plan och kväveatomen befinner sig ovanför detta
plan. Laddningen blir därför osymmetriskt fördelad. Ammoniakmole-
kylen är alltså en dipol.

centrum
för negativ
3,0 laddning

2,1--_=-:.,...- -- ö+
ö+ _ ......... - - I - - ... _

2,1 ____ . . - ...... ""---.... 21

-
---------------~- ---------------""-~- ---- - --- '
-- '' ---
I
I

.
I

centrum
för positiv
laddning

Ammoniakmolekylen har polära kovalenta bindningar och pyramidform.

Den är en dipol.

106
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Koldioxidmolekylen - opolär och ingen dipol

En koldioxidmolekyl, C0 2, består av en kolatom bunden till två syre-
atomer. Differensen i elektronegativitet mellan kolatome11 och syre-
atome11 är 3 ,5 - 2,5 = 1,0. Bindningarna är alltså polärt kovalenta.

3,5 2,5 3,5

En koldioxidmolekyl är linjär och
symmetrisk. Trots att bindningarna är
polära är molekylen inte en dipol. Den
är opolär.

..
Så långt stämmer molekylen med ett av kriterierna för en dipol. Andå
är molekylen inte en dipol. Det beror på att det är dubbelbindningar
mellan kolatomen och de båda syreatomerna. Elektronernas laddningar
tvingar de båda dubbelbindningarna i lägen så långt ifrån varandra som
möjligt. Det gör att molekylen är linjär. Centrum för den positiva ladd-
ningen sammanfaller därför med centrum för den negativa laddningen.

Kolvätemolekyler - opolära och inte dipoler

Metan är ett kolväte med formeln CH4 . Eftersom differensen i elek-
tronegativitet bara är 2,5 - 2,1 = 0,4 är bindningarna mellan kol- och
väteatomerna svagt polära kovalenta bindningar. Men molekylen har
ändå en jämn laddningsfördelning. Det beror på den tetraedriska for-
men som gör att centrum för positiv laddning och centrum för negativ
laddning befinner sig på samma ställe, vid den centrala kolatomen.
Därför är molekylen ingen dipol.

2,1

2,1

2,1

En metanmolekyl har en jämn laddningsfördelning och är därför opolär.

107
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Bindningar mellan molekyler

Dipol-dipolbindning
..
Intermolekylära bindningar är Aven mellan molekyler i en kemisk förening finns det attraktionskraf-
bindningar mellan molekyler. ter. De kallas inte1'7nolekylära krafter. Två dipoler attraherar varandra.
Den positiva änden i den ena molekylen attraheras av den negativa
änden i den andra molekylen. Ju närmare dipoler kommer varandra,
desto större blir attraktionskraften mellan dem. Kraften kallas dipol-
dipolbindning.
Dipol-dipolbindningar håller ihop molekylerna i fasta ämnen och i
vätskor. De är svagare än jonbindni11gar eftersom ladd11ingen hos en
dipols positiva ände eller dess negativa ände är liten i förhållande till
en enhetsladdning. Molekylföreningar har därför i allmänhet lägre
smältpunkter än jonföreningar.
Natriumklorid, NaCl, som är en jonförening har smältpunkten
801 °C medan väteklorid, HCl, som är en polär molekylförening smäl-
ter redan vid -115 °C. Mellan vätekloridmolekylerna i fast väteklorid
verkar dipol-dipolbindningar. De är svagare än jonbindningarna mel-
la11 natriumjoner11a och kloridjonerna i fast natriumklorid.
Figuren visar bindningsförhålla11den i en polär molekylföre11i11g i
det flytande aggregationstillståndet (vätska) och i det fasta tillståndet
(kristall).

x, /
X
-< ),. .........

+ ""
),, - +
/ \ \
l t
+~ + - I( )o +
/ - +
- ~
X
I l t
+ ""
),, - +

Dipol-dipolbindningar i vätskor Dipol-dipolbindningar i kristaller

Vätebindning - en stark dipol-dipolbindning

När bindningarna i en dipolmolekyl är extremt polära säger man att
molekylen är en stark dipol. Mellan starka dipoler är dipol-dipolbind-
ningen extra stark. En särskilt stark dipol-dipolbindning har ett eget
namn - vätebindning.

108
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Vätebindningar uppstår mellan dipoler vars positiva ände utgörs av

en väteatom och vars negativa ände består av någon av de tre starkt
elektronegativa atomerna F, 0 eller N. Vätebindning uppstår mellan
en väteatom i en molekyl och en fluor-, syre- eller kväveatom i en
annan molekyl.
Vätebindn ingar uppstår alltså mellan dipolmolekyler av t.ex. vatten,
H 20, ammoniak, NH 3, och vätefluorid, HF. Men vätebindningar finns
även mellan molekyler som innehåller atomg1upper som liknar någon
av dessa molekyler. Ett exempel är alkoholer - molekylföreningar som
innehåller atomgruppen - OH som kallas hydroxigrupp eller alkohol-
grupp. Bindningen mellan syreatomen och väteatomen i hydroxigrup-
pen är starkt polär, vilket skapar vätebindningar mellan alkoholmole-
kylerna.

Exempel på polära molekyler där vätebindningar förekommer mellan molekylerna.

vätefluorid HF
ammoniak NH3
vatten H20
metanol CH3 0H
etanol C2H5 0H

van der Waalsbindning - en tillfällig dipol-dipolbindning

lf.1äJ;!•A•=l~I•----------------------
9. Visa klor, brom och jod. Diskutera aggregationstillstånden.
10. Jämför viskositeten hos motorolja eller paraffinolja vid olika tem-
peraturer. Förberedelse: Ha en och samma motorolja vid tre olika
temperaturer till hands, t.ex. kylskåpskall, rumstempererad och vat-
tenbadstempererad, till ungefär 100 °C. Klipp av toppen och en --- . . ----, --- ...
bit av den nedre delen av pipen på tre engångspipetter av plast. Se ----~ ~---- --- --
figur. Den kvarvarande delen av pipen ska vara ungefär 1 cm lång. 1. 2 3 1cm
Tejpa fast pipetterna bredvid varandra i samma höjd på en träskiva
eller liknande. Markera höjden, vid ungefär 1 cm, med en OH-pen- 1cm
na. Fyll pipetterna med motorolja av olika temperaturer till samma
höjd. Mät tiden som det tar för oljan att rinna ur respektive pipett.
11. Häll 20 cm 3 matolja i en bägare och 20 cm3 vatten i en annan bäga- Viskositetsmätning m ed tre avklippta

re. Mät vätskornas temperaturer. Ställ bägarna i en mikrovågsugn. engångspipetter av plast.

Välj hög·sta effekt och tiden 20 sekunder. Sätt på ugnen. Ta ut bä-

garna och mät vätskornas temperaturer. (Kan utföras som hemla-
boration.)

109
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Väte, klor, kväve och ädelgaserna är gasformiga både vid rumstempe-

ratur och vid temperaturer långt därunder. Om man sänker tempera-
turen rör sig molekylerna långsammare. Vid tillräckligt låg tempera-
tur kondenserar även dessa gaser och övergår till flytande form. Vid
ännu lägre temperatur stelnar vätskorna och övergår till fast form.
Vilken sorts kemisk bindni11g håller ihop atomerna i en ädelgas när
den är flytande? Och vilken sorts bindning håller ihop de opolära mo-
lekylerna i flytande väte, klor eller kväve? Eftersom ämnena varken är
jonföreningar eller molekylföreningar med polära molekyler kan jon-
bindning, dipol-dipolbindning och vätebindning uteslutas. Det måste
alltså finnas ytterligare en sorts kemisk bindning.
Opolära ämnen har inga laddningar, men hålls ihop av någon kraft
ändå.
De svaga bi11dningarna mellan opolära atomer och molekyler beror
på att det bildas tillfälliga dipoler när elektroner i partiklarnas elek-
tronmoln under korta ögonblick fördelar sig osymmetriskt. Den
ojämna laddningsfördelningen varar alltså bara under en mycket kort
tid. Under den tiden är molekylen en dipol. Denna tillfälliga dipol på-
verkar också grannpartiklarnas elektronmoln så att fler tillfälliga dipo-
ler uppstår.
Mellan dipolerna 11ppstår då tillfällig·a elektrostatiska dragnings-
krafter. Dessa svaga dragningskrafter kallas va11 <ler Waalsbindningar
efter den nederländske fysikern Johannes van der Waals. Eftersom di-
polerna uppstår och förändras hela tiden, är van <ler Waalsbindningar
mellan molekyler inte lika starka som dipol-dipolbindningar mellan
permanenta dipoler.

110
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

atomkärna . . ..
.... .. .. ..
..• •• .• •.•.•..• .• ..• ••.
• •• ....... •• .
~-.·.:: . .... •
u •• • • •
•
•u
s::+
•• • • • • • •
•••••••
•• •• ••• • ••••• • • •••• • •• •
•• •.••.•• . . .• . • •••
..
••••
••• ••
•• •••
••• • •
• • ••• • • • •
•. .•.. .•..
• •• • •• • •••••
• • • ••
• •••••• ••
•••• •• •
•• •
•• ••
jämn laddningsfördelning ojämn laddningsfördelning
- en tillfällig dipol har bildats

........
••••
0-....·•...•..··.....••. •. • s+
. . .
s:: - • • • •
.
• • ..
.·=~::.... . . . s:: +
.••.. •. .. ....
• ••• •
.....
• •••• •
u
••••• • • • • ••
••••••••
u

.... .. .
•• •• ••• • • . ......... . .
•••••
••• •
•
• ••
•.. •• • • • •
•••••••
•• • • • • • •
..• • ·.·~·••••• .•..••• .
••••
•• • • • ..• • •
•
•
elektronmolnet hos en närliggande atom polariseras

s::-.·
.. .
.•.·:.. ·.•
•• 4. •• .. •
.
• s::+ • • .. • • •
.. s:: +
..
... .. . . .•
.........
u .• ••• . .. .. .
• • O
.....
U ••
........ .. ... ..
s::-.... ~·· .... .. .
• " • U

... ...... . . .
.......
•••••
•• • • •
•
....•..••.............. .. •..•
•••••
• •
•
•
•• •
...... ... . . •
•••
•
• •• •
••
•••• .. ......
• • • . ..
• • • •••
de polariserade atomerna attraherar varandra

Ett sätt att illustrera atomens elektronhölje är att med hjälp av

prickar visa sannolikheten för var elektronerna befinner sig. Hä.r ovan
visas hur va11 <ler Waalsattraktion uppstår.
Vid tillräckligt låg temperatur håller va11 <ler Waalsbindningar ihop
partiklarna i ämnen som består av fria atomer eller opolära molekyler.
..
Adelgaserna (He, N e, Ar, Kr, Xe och Rn) förekommer i form av fria
atomer. Icke-metallerna väte, H 2, kväve, N 2, syre, 0 2 och halogenerna
(F2, Cl 2, Br2 och 12) består av opolära tvåatomiga molekyler. Exempel
på andra molekylföreningar som består av opolära molekyler är kolvä-
ten som metan, etan, eten och etyn.

HALOGEN SMALTPUNKT;·c KOKPUNKT;·c ADELGAS KOKPUNKT /°C

F2 -223 -187 He -269

Cl 2 -102 -34 Ne - 246
Br2 -7 59 Ar - 186
12 113 184 Kr - 153
Kokpunkterna hos ädelgaserna och kok- och smältpunkterna hos halogenerna ökar
Xe - 107
nedåt i respektive grupp. Rn -62

111
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Bindningars styrka

•tiäi;i•Mliid_______________________
12. Smält kaliumnitrat, stearinsyra och pulveriserat svavel i var sitt prov-
rör. Jämför hur lätt det går att smälta de olika ämnena. Låt eleverna
ta reda på ämnenas smältpunkter.

Det som bestämmer ett ämnes smält- och kokpunkt är vilken typ av
bindning som bryts vid övergången mellan aggregationstillstånden.

Smält- och kokpunkter för några ämnen

ÄMNE SMÄLTPUNKT/°C KOKPUNKT/°C ÄMNESTYP

natriumklorid 801 1413 jonförening

kalciumjodid 740 1100 jonförening
helium -272 -269 atomärt grundämne
neon -249 -246 atomärt grundämne
väte - 259 - 253 molekylärt grundämne
svaveldioxid - 73 - 10 molekylfören ing
väteklorid - 115 - 85 molekylfören ing
metan - 182 - 164 molekylförening
ammoniak -78 -33 molekylförening
vatten 0 100 molekylförening
kol (diamant) 3550 4800 "jättemolekyl"

Kovalenta bindningar bryts inte vid Smältpunkterna för molekylföreningar varierar kraftigt beroende på
smältning eller kokning. att de intermolekylära bindningarna är olika starka.
..
Arnnen som består av små molekyler har i regel låga smält- och
kokpunkter. Man behöver bara tillföra lite energi för att skilja dessa
molekyler från varandra, dvs. bryta bindningarna mellan molekylerna.
De starka kovalenta bindningarna inom molekylerna finns däremot
kvar både i vätskeform och i gasform.
I fasta ämnen och i vätskor finns det ibland flera olika typer av bind-
BINDNINGSTYP ENERGI I kJ/mol ningar. För att kunna förutsäga vilka av dessa bindningar som först
van der Waalsbindning 1 - 10 kommer att brytas, när man tillför värme, behöver man veta vilka
dipolbindning 10 - 15 bindningar som är svagast. De svagaste bindningarna är van <ler Waals-
vätebindning 10 - 30 bindningarna. Bindningar mellan molekyler, intermolekylära bi11d-
kovalent bindning 150 - 1000 ningar, är svagare än kovalenta bindningar. J onbindningen är starkast.
jonbindning 500 - 4000 Tabellen i marginalen ger en överblick över bindningarnas styrkor.

112
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Bindningar ger ämnen egenskaper

van der Waalsbindningar i motorolja

van der Waalsbindningar ger motorolja speciella egenskaper. Motor-
olja är bilmotorns smörjmedel och har till uppgift att minska friktio-
nen mellan motorns rörliga delar. Smörjmedlet fäster som en tunn
vätskefilm på metallytorna. Om krafterna mellan smörjmedlets mole-
kyler är för svaga, avdunstar oljan eller kokar bort när motorn blir
varm. Me11 om de i11termolekylära krafterna är för starka, stelnar mo-
toroljan när det blir kallt ute och friktionen ökar mellan de rörliga
delarna i motorn. Därför använder man motorolja som innehåller e11
blandning av olika kolväten som är uppbyggda av långa kedjeformiga

Motoroljan i en flygplansmotor måste

ha rätt blandning av olika kolväten för
att minska friktionen vid både låga
och höga temperaturer.

113
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

opolära molekyler. Mellan kolvätemolekylerna verkar bara van der

Waalsbindningar. Ju fler atomer som ingår i molekylerna, desto star-
kare är van der Waalsbindningarna som verkar mellan dem. Moleky-
lerna i motoroljan är lagom stora för att oljan ska vara trögflytande
mellan -30 °C och+ 140 °C.

Vätebindningar mellan vattenmolekyler

Vätebindningar finns både i is och i flytande vatte11. Vinkeln mellan
bindningarna i en vattenmolekyl är ungefär 104,5° vilket gör att vat-
tenmolekylen är en dipol.
I
: vätebindning
•• Vid temperaturer under O °C bildas så många vätebindningar mel-
••
•
:8+ lan vattenmolekylerna att regelbundna kristaller växer fram. I is binds
varje vattenmolekyl till fyra grannar med hjälp av vätebindningar. En
modell av isens struktur finns här intill.
I is bildar vattenmolekylerna ett nätverk. Vattenmolekylerna binds
- ,8+
'\ \ till varandra i ringar med bestämda avstånd och vinklar mellan sig. De
\
\
\
\ 8-
bildar ett fast mönster, ett kristallgitter.
Is flyter på vatten. Det normala för ämnen är att det är tvärt-
om. De flesta ämnen har högre densitet i fast form än i vätske-
form, men så är det alltså inte med vatten. Om is skulle ha
I is har varje vattenmolekyl högre densitet än flytande vatten, skulle isen sjunka till botten
fyra grannar.
och sjöarna skulle bli bottenfrusna. Att is har en läg·re densitet än
vatten är en förutsättning för att fiskar och andra dj11r ska överleva
.
vintern.
När is smälter, bryts bindningarna mellan vattenmolekyler11a. Mo-
lekylerna packas då tätare och tätare och densiteten blir högre. Vid
+4 °C är densiteten 1,0 g/cm 3• Det betyder att 1,0 cm3 vatten väger
1,0 g. 1,0 dm 3 vatten väger alltså 1,0 kg och det motsvarar innehållet i
ett vanligt enliters mjölkpaket.

I is är vattenmolekylerna ordnade i
ringar med sex molekyler i varje
ring. Ringarna bildar tillsammans
ett tredimensionellt nätverk.

. ..

114
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

densitet
g/cm3

1,0000 - Vattnets densitet mellan

0 °C och +10 °C.

0,9999 -

0,9998 -

0,9997
0 2 4 6 8 10 temperatur/°C

Diagrammet visar vad som händer med densiteten när vattnets

temperatur blir högre än +4 °C. Densiteten minskar. Vattenmoleky-
lernas rörlighet c.>kar när vattnet tillförs energi. De tar då större plats
och det blir färre molekyler per volymenhet.
Bensin har lägre densitet än vatten, den är ca 0,7 g/cm 3• Det gör att
bensin flyter på vatten och därför går det inte att släcka en bensin-
brand med vatten. Olja flyter också på vatten. Det syns när man gör e11
salladsdressing av matolja och vinäger.

Olika typer av bindningar

Diagrammet på nästa sida visar kokpunkterna för ädelgaserna och vä-
tes föreningar med grundämnena i grupperna 14, 16 och 17 i perio-
diska systemet. Föreningar mellan grundämnen från samma grupp
och väte är där samman bundna med linjer.
..
Arnnen som består av små atomer eller små molekyler har i regel
låga smältpunkter och låga kokpunkter. Man behöver bara tillföra lite
energi för bryta de svaga bindningarna mella11 dessa atomer eller mo-
lekyler så att de kan röra sig· åt olika håll.
Med ökande atommassa ökar även antalet elektroner i en atom. Det
innebär att fler elektroner tillfälligt kan fördela sig ojämnt i atomen.
van <ler Waalsbindningarna mellan atomer blir alltså starkare ju fler
skal de har eller helt enkelt när det finns fler elektroner i atomerna .
..
Adelgasernas kokpunkter ökar nedåt i gruppen eftersom antalet elek-
troner ökar för varje ny period.
Att linjerna i diagrammet stiger från vänster till höger har sin för-
klaring i van <ler Waalsbindningarnas styrka.Ju större massa atomerna
respektive molekylerna har, desto större antal elektroner har de. Då
blir även van <ler Waalskrafterna starkare och kokpunkterna är högre.

115
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

temperatur/°C
100 -+-~ ~=--~~~~~~-'-~~~~~~~.:..._~~~~~~----'-

H2Se HI
H2S HBr SnH4
HCI
-100- I GeH 4
Xe
SiH4
I

I CH4 I Kr
Kokpunkter för ädelgaser och
- 200- Ar
för vätes föreningar med grund-
ämnena i grupperna 14, 16 och
17. Besläktade grupper är Ne
I
sammanbundna med linjer. -273-

Vätefluorid, HF, och vatten, H 20, har kokpunkter som avviker från
detta mönster i diagrammet. Av diagrammet framgår att kokpunkter-
na för vatten respektive vätefluorid är betydligt högre än de förvänta-
de värdena. De borde ligga runt - 100 °C. Detta visar att väte bind-
ningen är en extra stark dipol-dipolbindning och under 100 °C för-
hindrar den vattenmolekylerna att lämna vätskefasen. Det krävs mer
energi än så för att bryta vätebindningarna mellan molekylerna. Av
samma orsak har vätefluorid en högre kokpunkt än förväntat med ta11-
ke på molekylernas massor.
Ur diagrammet ka11 ma11 dra slutsatsen att det är vätebindningarna
mellan vattenmolekylerna som gör att vatten vid rumstemperatur är
en vätska och inte en gas. För att kontrollera detta påstående kan man
utvärdera diagrammet genom att lägga en linjal på den tänkta linjen
mellan kokpunkterna för H 2S, H 2Se och H 2Te i diagrammet och för-
länga linjen åt vänster. Man ser att vattnets kokpunkt skulle ha varit
långt under O °C om vätebindningarna inte hade h.1nnits.
Vid normalt lufttryck fryser rent vatten vid O °C och kokar vid
100 °C. Detta är extremt höga värden för ett ämne som består av
så små molekyler. Värdena kan jämföras med metans värden (frys-
punkt respektive kokpunkt). Vattenmolekyler och meta11molekyler
har ungefär samma massa, men metan, som har van der Waalsbind-
ningar mellan molekylerna, har fryspunkten - 182 °C och kokpunkten
- 164 °C.

116
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

En jämförelse mellan opolära ämnen vars molekyler har samma

massa, visar att molekyler med större yta har högre kokpunkter än mer
runda molekyler med liten yta. Ett exempel på det är ämnena n-pen-
tan, CH 3CH2CH2 CH2CH3, och 2,2-dimetylpropan C(CH3) 4 • Båda
ämnena består av molekyler med 5 kolatomer och 12 väteatomer. I
båda ämnena finns van der Waalsbindningar mellan molekylerna.
n-pentan
Av formeln CH3CH2CH2CH2CH3 framgår att de 5 kolatomerna i
n-pentan bildar en ogrenad kedja. I 2,2-dimetylpropan, C(CH3) 4, är
CH3
kolatomerna i de 4 metylgrupperna (-CH 3) bundna till en kolatom I
som är molekylens centrum. D e långsträckta n-pentanmolekylerna CH-C-CH
3 I 3
kan attrahera varandra starkare p.g.a. en större area än de mera klot- CH3
formade 2,2-dimetylpropanmolekylerna har. Därför är kokpunkten
för n-pentan högre (36, 1 °C) än kokpunkten för 2,2-dimetylpropan 2,2-dimetylpropan
(9,5 °C).

Vad händer i mikrovågsugnen?

När man värmer mat i mikrovågsugnen är det framförallt vatten som
värms av mikrovågorna. Om man värmer lika stora mängder matolja
och vatten lika länge, i var sin bägare, i mikrovågsugnen stiger vattnets
temperatur mycket snabbt, medan oljans temperatur endast påverkas
lite.
I en mikrovågsugn alstras elektromagnetisk strålning med våg-
längder omkring 12 cm. Polära molekyler börjar rotera och vibrera
när de utsätts för mikrovågor medan opolära molekyler nästan inte
påverkas alls. Att de opolära molekylerna överhuvudtaget på-
verkas beror på van der Waalsbindningar, dvs. det beror på att
molekylerna under korta ögonblick har en ojämn ladd-
ningsfördelning.
På snabbmatsförpackningar kan man ibland läsa att
maten ska stå en stund efter uppvärmningen innan m an
börjar äta. Anledningen är jt1st att det bara är molekyler
med ojämn laddningsfördelning som har börjat skaka
och rotera. Medan man väntar, knuffar dessa molekyler
på dem som är opolära, t.ex. fettmolekylerna, så att de
också börjar röra sig. Värmningen sker inifrån. Under
väntetiden sprider sig alltså värmen åt olika håll i maten.

Vattenmolekylerna i maten börjar

rotera och vibrera när de utsätts för
strålningen i en mikrovågsugn.

117
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Löslighet beror på bindningar

•tiäi;i•Mliid______________________
13. Ställ en kristallisationsskål med vatten på en overheadprojektor.
Lägg en sockerbit i mitten av skålen och studera vad som händer.
14. Undersök vilka av följande ämnen som är lösliga i bensin: kalium-
klorid, paraffin, etanol, pentanol, fotogen och motorolja.
15. Visa att vatten och heptan inte är lösliga i varandra. Sätt en jodkris-
tall till blandningen. Skaka. Diskutera lösligheten.

Hos lösningar skiljer man mellan lösningsmedel och löst ämne. Ofta
kallas det ämne som finns i störst mängd lösningsmedel och resten av
( aq) - vattenlösning
ämnena kallas lösta ämnen. En vattenlösning av natriumklorid skrivs
NaCl(aq).
Det som händer när ma.n hä.ller salt i vatten och saltkristallerna lö-
ser sig är att det uppstår bindningar mellan jonerna och vattenmole-
kylerna. Bindningarna kallas jon-dipolbindningar. Vattenmolekylerna
vänder de negativt laddade ändarna mot positivt laddade joner, och de
positivt laddade ändarna mot negativt laddade joner. Runt varje jon
bildas på detta sätt lager av vattenmolekyler. Man säger att jonerna
blir hydratiserade. Hydratiserade joner fördelas jämnt i vätskan. Det
bildas en saltlösning.
Hos svårlösliga jonföre11i11gar är bindningarna mellan de positiva
och negativa jonerna starkare än bindningarna mellan dessa joner och
vattenmolekylerna.
Lösligheten av två ämnen i varandra beror på attraktionen mellan

När man löser natriumklorid i vatten

, ,
, ,
bildas jon-dipolbindningar mellan
., • .,.,
~
, "
,. ,
;
, ~

;
saltets joner och vattenmolekylerna. • ,'
• • •
Jonerna blir hydratiserade.
• •••• • • • •
,
•

• •••• • • • •
• •• • • • • • •

••••
• • • • •

Cl- Na+

118
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

partiklarna. Om partiklarna i det ena ämnet binds starkare till varan-

dra än till partiklarna i det andra ämnet så kommer ämnena inte att
blandas och lösa sig i varandra.
Eftersom vattenmolekyler är di poler, är vatten ett bra lösningsmedel
för polära förening·ar, dvs. jonföreni11gar och polära molekylförening·ar.
Däremot är vätebindningarna mellan vattenmolekylerna alldeles för
starka för att kunna brytas genom svag attraktion från opolära moleky-
ler såsom molekyler i bensin eller flygfotogen.
Lösligheten av två ämnen i varandra beror alltså på ämnenas struk- Lika löser lika.
turer. Ju större likheter de har i struktur och laddni11gsfördelning, de-
sto större är lösligheten. Man brukar säga att "lika löser lika".

Metallbindning

Metallegenskaper
Egenskaper som densitet, hårdhet, smält- och kokpunkter varierar
mycket mellan olika metaller. Men alla metaller leder elektrisk ström
och värme bra. De är formbara och har metallglans. Metallerna får
dessa egenskaper av de krafter som som håller ihop atomerna.
Metaller har olika smältpu11kter. Några få har låg smältpunkt, me11
de flesta metaller smälter först vid relativt hög temperatur. Volfram
smälter vid 3 410 °C. Därför tillverkas glödtråden i glödlampor av just
volfram. Kvicksilver smälter däremot redan vid -39 °C och är den
enda metallen som är flytande vid rumstemperatur.

Metaller binds ihop av ett elektronmoln

När en metall leder ström "flyter" metallatomernas valenselektroner
fritt genom metallen. Andå sitter metallatomerna kvar på bestämda
platser tätt packade i lager på lager. Metallatomerna bildar en metall-
kristall. En metallbit består oftast av många små kristaller. Atomerna är
så tätt packade att deras vale11selektroner rör sig i moln som överlappar
varandra. Elektroner från en atom kan gå över till atomer som ligger
bredvid. Atomerna i en metallbit är inbäddade i ett stort moln av ge-
mensamma valenselektroner. Valenselektronerna är inte lokaliserade
hos "sina" atomkärnor. Man säger att de är delokaliserade.

119
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Delförstoring av atomlager
i en metallnubb.

Atomerna i en metallbit är
inbäddade i ett stort moln
av gemensamma
valenselektroner.

En delokaliserad elektron är elektron Elektronmolnet i en metallkristall är som ett klister för metallatomer-
som inte tillhör en viss atomkärna.
na. Eftersom elektronerna befinner sig omkring och mellan flera me-
tallatomer samtidigt innebär det att metallatomerna hålls samman.

Fler delokaliserade elektroner ger högre smältpunkt

Metaller har som tidigare sagts olika smältpunkter. Till exempel smäl-
ter litium vid drygt 180 °C men beryllium vid 1 278 °C. Hur förklaras
den skillnaden?
Litium har en valenselektron och beryllit1m har två. Ju fler valens-
elektroner en metall har desto fler elektroner kommer att ingå i det
g·emensamma molnet av delokaliserade elektroner. Det ger starkare
bindning. Krafterna som håller kvar berylliumatomerna i kristallen är
därför större än krafterna som håller kvar litiumatomerna i kristallen.
Beryllium har därför betydligt högre smältpunkt än litium.

Delokaliserade elektroner gör metallerna formbara

Gemensamt för alla metaller är att de är formbara, dvs. de kan bearbe-
tas och formas utan att metallbindningen bryts. I en metallkristall kan
de enskilda atomerna ändra läge uta11 att bindningarna mellan dem
bryts. Det är möjligt eftersom elektro11molnet följer metallatomerna
när de förflyttas, på samma sätt som när metaller leder ström. Om man
utsätter en metall för tillräckligt hög·t tryck, kan hela skikt av atomer
förskjutas i förhållande till ,,arandra utan att det nämnvärt påverkar
metallbindningen.
120
Många föremål tillverkas av metall eftersom metaller är formbara. När metallföremål
belastas böjs de ofta istället för att brytas.

De delokaliserade elektronerna gör alltså att metalle11 är böjbar och

möjlig att smida. Vid högre temperatur blir metallen mjukare innan
den till sist smälter. Det beror på att atomlagren lättare glider mot
varandra när atomerna är mer rörliga på sina platser i kristallen.
Genom att smälta ihop olika metaller till en legering kan man få
material med andra egenskaper än de rena metallerna. En legering är
en homogen blandning och kallas även en fast lösning. Legeringar är
hårdare än de rena metallerna var för sig. Exempel på legeringar är Guld är en mjuk metall. Guldsmycken
tillverkas av någon guldlegering. Guld
brons och mässing. Brons består av koppar och tenn, mässing består av kan legeras med t.ex. koppar, silver,
koppar och zink. zink eller palladium.

Detta händer när du slår i en nubb och

den böjer sig. Samma sak händer vid
valsning och tråddragning av metall. Även icke-metaller kan ingå i legeringar.
Atomlagren i en metall kan glida över I stål ingår kol som legeringsämne. De
varandra utan att metallen bryts. små kolatomerna ligger inbäddade
Elektronmolnet följer lagren. mellan järnatomerna.

121
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

Metaller och jonföreningar - en jämförelse

När atomerna i en metallkristall förskjuts mot varandra följer elektro-
nerna med och gör att metallen håller ihop. Därför är metaller form-
bara.
Om man slår med en hammare på en saltkristall spricker den och
faller i bitar. Salter är hårda på grund av starka jonbindningar som är
riktade åt alla håll. Saltkristaller kan inte böjas eller plattas till utan går
sönder istället.
Jonerna i en saltkristall sitter i många lager på varandra. För att
kunna böja eller platta till en kristall måste lagren av partiklar förskju-
tas i förhållande till varandra. Joner med samma ladd11ing kommer då
att hamna i11till varandra och stöta. bort varandra, vilket medför att
kristallen spricker och faller i bitar.

När en jonkristall utsätts för slag med en hammare förskjuts lager av joner i
förhållande till varandra. Joner med samma laddning kommer nära varandra och stöter
bort varandra. Kristallen spricker. En metallkristall {till höger i bilden) spricker inte lika
lätt eftersom elektronmolnet som håller ihop kristallen anpassar sig till metallens nya
form.

- + ..... + -

----

Stenar består av jonföreningar.

När man hugger i sten bryts
bindningarna mellan jonerna.

122
 KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

SAMMANFATTNING
• Atomer kan uppnå stabilitet på tre olika sätt - de kan • Intermolekylära bindningar är bindningar mellan moleky-
ta upp elektroner, avge elektroner eller samsas med ler. Dipol-dipolbindningar, jon-dipolbindningar, vätebind-
andra atomer om elektronpar. ningar och van der Waalsbindningar är intermolekylära
bindningar.
• En atomjon bildas av en enda atom. Positiva joner
bildas när atomer avger elektroner. Metallatomer bildar • Dipol-dipolbindning orsakas av elektrostatisk attraktion
positiva joner. Negativa joner bildas när atomer tar upp mellan den positiva änden av en dipol och den negativa
elektroner. Atomer av ickemetaller bildar negativt lad- änden av en annan dipol.
dade joner. Negativa atomjoners namn har ändelsen
• Vätebindningar uppkommer mellan dipoler, om den
-id. Atomjonerna har i allmänhet ädelgasstruktur. Anta-
positiva änden av en molekyl utgörs av en väteatom
let elektroner som avges eller upptas av en atom beror
och den negativa änden utgörs av någon av de mest
på antalet valenselektroner hos atomen och kan därför
elektronegativa atomerna fluor, syre eller kväve.
ofta förutses med hjälp av periodiska systemet.
• van der Waalsbindningar orsakas av elektrostatisk
• Jonföreningar har höga smältpunkter.
attraktion mellan tillfälliga dipoler.
• Joniseringsenergin är den energi som krävs för att
• Jon-dipolbindningar gör att salter kan lösas i polära
avlägsna en eller fler elektroner från en atom.
ämnen, t.ex. vatten.
• Atomer i molekyler hålls ihop av elektronparbindningar.
• Metallbindning - i en metall hålls atomer samman av
Elektronparbindning uppstår genom att atomer har
delokaliserade valenselektroner.
gemensamma valenselektroner med andra atomer.
Elektronparbindning kallas också kovalent bindning.
Enkel-, dubbel- eller trippelbindningar uppstår när två
atomer i en molekyl binds samman av en, två eller tre Begrepp
gemensamma bindande elektronpar. H2 , F2 , Cl 2 , Br2 , 12 ,
atomjon jon iseringsenergi
0 2 , 0 3 och N2 är exempel på grundämnesmolekyler.
bindande elektronpar kovalent bindning
• Elektronegativitet är ett mått på atomers förmåga att di pol kristall
dra till sig elektroner. Fluor är det mest elektronegativa di pol-di pol bindning lika löser lika
grundämnet. dubbelbindning lösningsmedel
elektronegativitet metallbindning
• Polär kovalent bindning uppstår när atomer som är
elektronparbindning molekylformel
bundna till varandra har olika elektronegativitet.
enkelbindning opolär kovalent bindning
• Exempel på polära molekyler, dipoler är HCI, H2 0, NH 3 • formelenhet polär kovalent bindning
Exempel på opolära molekyler är H2 , 0 2 , N2 , F2 , Cl 2 , Br2 , hydratiserad jon strukturformel
12 , C02 , CH 4 . icke-bindande elektronpar trippelbindning
intermolekylära krafter van der Waalsbindning
• Dipoler är molekyler med en ojämn laddningsfördelning.
Jon vätebindning
De innehåller polära kovalenta bindningar.
jonbindning ädelgasregeln (oktett-
• Molekylföreningar har i regel låga smältpunkter. jon-dipolbindning regeln)

123
KAPITEL 4 KEMISKA BINDNINGAR

UPPGIFTER
4:1 Vad är typiskt för en j onförening? 4:16 Atomerna i en svaveldioxidmolekyl bildar en vinklad
molekyl. Ar molekylen en dipol? Motivera svaret.
4:2 Jonföreningar leder elektrisk ström i smälta, men
inte i fast form. Förklara detta. 4:17 Föreningarna A, B, C och D har smältpunkterna
+ 700 °C, - 10 °C, + 55 °C och 650 °C.
4:3 Vilka krafter verkar mel lan jonerna i en saltkristal l?
Vilken eller vilka av dessa föreningar är sannolikt
4:4 En atomjon innehåller 18 elektroner, 19 protoner jonföreningar? Förklara ditt svar.
och 20 neutroner. Ange jonens kemiska tecken och
4:18 Förekommer vätebindningar mellan molekylerna i
redogör för elektronernas fördelning på olika skal.
följande ämnen? Motivera dina svar. a) PH 3 , b) NH 3 ,
4:5 En atom av ett visst grundämne innehåller 12 pro- c) H2 S, d) H2 , e) H2 0, f) Ar.
toner. Hur många elektroner finns det i de joner
4:19 Hur uppstår van der Waalsbindning?
som grundämnet kan bilda?
4:20 Varför har kolväten med många kolatomer höga
4:6 Hur många elektroner finns totalt i var och en av
smältpunkter medan kolväten med få kolatomer har
följande joner? a) Fe2+, b) Fe3+, c) K+, d) s 2-, e) Al 3 +
låga smältpunkter?
4:7 Skriv formeln för den förening som bildas av föl-
4:21 Vilka bindningar bryts, när följande ämnen smälter
jande par av joner. a) Na+ och s 2-, b) Cu 2+ och c1-,
a) kaliumklorid, b) jod, c) is, d) argon , e) etanol ,
c) Ga3 + och s 2- .
f) diamant?
4:8 Hur undersöker man med ett experiment om en
4:22 Sammanstäl l egenskaper som är karaktäristiska
kemisk förening är en molekylförening eller en jon-
föra) jonföreningar, b) molekylföreningar.
förening?
4 :23 Vilka bindningar gör att isen på en sjö håller?
4:9 Skriv strukturformler för följande molekyler
a) N2 , b) H2 0, c) HCI, d) NH 3 . 4:24 Vilka bindningar bryts när vatten sönderdelas i väte
och syre?
4:10 Förklara med hjälp av strukturerna hos grafit och
diamant skillnader i dessa ämnens 4:25 a) Vilka bindningar bryts när natriumklorid löses i
a) densitet, b) hårdhet, c) elektriska ledningsför- vatten? b) Vilka bindningar bildas? c) Vad menas
måga, d) värmeledningsförmåga. med en hydratiserad jon?

4:11 Vad kännetecknar en polär kovalent bindning? 4:26 Varför är vatten ett bra lösningsmedel för salter?

4:12 Viken typ av bindning är det i 4:27 Ange ett lösningsmedel föra) socker, b) natriumklo-
a) magnesiumfluorid, b) en jodmolekyl, rid .
c) kalciumoxid , d) en ammoniakmolekyl?
4:28 Vilka av följande ämnen är lättlösliga i vatten?
4:13 Ordna följande fören ingar efter deras grad av jon- a) socker, b) bariumnitrat, c) bensin, d) heptan,
bindning och börja med den som har mest utpräg- e) glycerol?
lad jonbindning: HF, CaCl 2 , Al 2 S3 , SCl 2 , Mg3 N2 , LiCI,
4:29 Förklara varför meta ller har en viss formbarhet.
N2 0 5 , MgBr2 och KCI.
4:30 Förklara varför salter är hårda och spröda.
4 :14 Rita fullständiga strukturformler för N2 , NH 3 , CH 4 ,
H2 0 och C02 . Avgör om de är dipoler eller ej. 4:31 Förklara varför natrium, klor och natriumklorid har
så olika smältpunkter.
4:15 Hur bedömer man med hjälp av en molekyls struk-
turformel om den är en dipol?

124
 ••
ORGANISKA
•• ••
AMNEN
AR KOLFORENINGAR

Nästan allt som finns i en livsmedelsaffär består av organiska ämnen.

I kundvagnen på bilden syns förpackningsmaterial av papper, papp och
plast. Där finns också matvaror som frukt, pasta och godis. Dessutom har
man plockat ner rengöringsmedel i vagnen. Alla dessa varor har en egen-
skap gemensam - de består av ämnen som innehåller kol och är organiska
föreningar.

125
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Organiska föreningar innehåller kol

•tiäi;i•Mliid_______________________
1. H åll en ren och torr bägare med öppningen nedåt över en brinnande
g·asollåga i några sekunder. Ta en ny bägare, fukta den med kalkvatten
och upprepa försöket. Diskutera utifrån experimentet förbränning
av kolväten. Diskt1tera även fotosyntesen som ursprung till kolväten.
2. Blanda fotog·en och vatten i ett provrör med propp och skaka. Till-
sätt kristalliserat kopparsulfat och skaka. Tillsätt metylrött (en org·a-
nisk förening) och skaka. Diskutera blandbarhet och löslighet för
kolväten och vatten.

Allt liv på jorden är uppbyggt av org·aniska före11ingar. Organiska mo-

lekyler kan innehålla många olika grundämnen. Det som är gem en-
samt för alla organiska molekyler är att de innehåller kolatomer och
nästan alltid väteatomer.

koldioxid, C02 i atmosfären

koldioxid andning förbränning kalkbränn ing

foto- nedbrytning
löser sig i
syntes förbränning
vatten

socker, stärkelse och cellulosa samt övriga

organiska ämnen i levande organismer

utfällning nybildning
av fossila kol, olja och naturgas
bränslen

kalksten, CaC03

Kolets kretslopp. Kol och kolföreningar anges i rektanglarna. I cirklarna anges

processer i vilka de kemiska reaktionerna sker. Genom fotosyntesen binds kol i
organiska föreningar. Den största delen av kolet ingår i ett kretslopp, där de organiska
föreningarna, om och om igen, bryts ned till koldioxid och vatten. En liten del av de
organiska föreningarna blir kvar på sjö- och havsbottnar. Under hundratusentals år
bryts föreningarna delvis ner och omvandlas under högt tryck till kol, olja och naturgas.

126
 .. ..
..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Råolja - det svarta guldet

Den klart dominerande källan till bränslen och syntetiska material är
råolja och naturgas.
Naturgas består nästan bara av metan, CH4 . Metan är en färglös
och luktlös gas som framför allt används som bränsle. D en utvinns ur
gasfyndigheter i jordskorpan och ur råolja.
Råoljan, som utvinns ur oljefyndigheter i jordskorpan gaser - t.ex metan och propan
1- 4 kolatomer
på land och till havs, tillgodoser stora delar av vårt ener- upp t ill 20 °C

gibehov och utgör desst1tom basen för nästan all kemisk t

~ I
t t
industri. Ursprunget till olja11 är det organiska material r F""IF"'I råbensin
~ 5- 10 kolatomer
20- 180°C
som bildats genom fotosyntesen för miljontals år sedan. t t
i--,,.r r - ,i--. l""I råfotogen
Råolja är en lättflytande blandning av många olika äm- ~ 10-16 kolatomer
160- 270°C
nen som nästan enbart består av kol och väte. t t
Råoljans olika föreningar har olika kokpunkter. D et - r - ~t:L dieselolja
,,...... 15-20 kolatomer
270- 340°C
utnyttjar man när man genom destillation separerar de t t
eldningsolja
olika beståndsdelarna i råoljan från varandra. Industriellt ~ 20- 35 kolatomer
340- 400°C
sker separationen av råolja i stora destillationsanlägg- t t
~ smörjolja
ningar, raffinaderier. Där separeras råoljan i fraktioner, 30-40 kolatomer
t t t t över 400°C
olika delar. Fraktionerna innehåller m ånga olika fören-
ingar med ungefär samma kokpunkt. Man för in råolja i förgasad
olja
botten på ett destillationstorn och upphettar den. De
ämnen som då övergår till gasfas stiger uppåt i tornet. ..
I
tornet blir ämnena kallare ju högre upp de kommer. Am-
nena med de lägsta kokpunkterna kommer därför att stiga högst upp i I destillationstornet separeras råoljans
beståndsdelar efter ämnenas kokpunkt.
tornet, medan ämnen med högre kokpunkt kondenserar på olika höjd
i tornet beroende på vilken kokpunkt de har. Läng·st ner blir de fören-
ingar kvar som har så höga kokpunkter att de i11te förgasas.

En kvinna har samlat ved och är på väg

hem. I bakgrunden syns en låga där
överskottsgas förbränns vid ett
raffinaderi.

127
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Systematisering av organiska ämnen

•tiäi;i•Mliid_____________________
3. Blås upp fyra runda ballonger och knyt samman dem så tätt som möj-
ligt. Låt dem illustrera rymdstrukturen av en metanmolekyl, där de
bindande elektronparen repellerar varandra.
4. Häll 3-4 droppar toluen och heptan på var sitt 11rglas. Antänd drop-
parna.

För att kunna systematisera de miljontals olika organiska föreningarna

delas de in i olika ämnesklasser. I det här kapitlet tas några av de vanli-
gaste ä.m nesklasserna upp.
Molekyler som består av enbart kol och väte kallas kolväten. Några
enkla kolväten har beskrivits i föregående kapitel. Kolatomernas fyra
valenselektroner gör att varje kolatom får ädelgasstruktur genom att
dela fyra elektronpar med andra atomer, vanligtvis väteatomer eller
andra kolatomer. Kolatomernas egenskap att bindas till varandra gör
att det kan bildas ett oändligt antal olika organiska molekyler. Mole-
kylerna består av korta eller långa kolkedjor. Kedjorna är ogrenade el-
ler grenade. Kolatomerna kan även sitta ihop i ringar. I kedjorna kan
också ingå atomer av andra grundämnen än väte. I de stora organiska
molekylerna, som levande organismer består av, biomolekylerna, in-
går ofta syre, kväve, fosfor eller svavel.
De flesta organiska föreningar är brännbara och många fungerar
som utmärkta bränslen. Vid fullständig förbränning av kolväten, vid
god tillgång på syre, bildas koldioxid och vatten.

H H H
I H '----/ H
H-C-H '- ._ ,,,.c " /
H-C C-H
H H H H H H I I
I I I I I I H-C C-H
H-C-C-C-C-H H-C-C-C-H / "c,,,. "--
I I I I I I I H /'---- H
H H H H H H H H H
ogrenad gren ad ringformig

128
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Alkaner
De organiska ämnen som bara består av kol och väte kallas som tidi-
gare nämnts kolväten. De enklaste kolvätena som bara har enkelbind-
Alkaner har bara enkelbindningar och
ningar mellan kolatomerna kallas alka11er. Eftersom alkanerna bara består av kol och väte.
har enkelbindning·ar och endast består av kol och väte binds varje kol-
atom till 4 andra atomer, kol eller väte.
Den enklaste alkanen, meta11, har bara en kolatom. Molekylformeln
är alltså CH4 . Nästa alkan har två kolatomer. Molekylformeln är C 2H 6
och den heter etan.
De två följande alkanerna heter propan och butan. Från och med
nästa alkan använder man ett systematiskt sätt för att namnge alka-
nerna. Det kallas rationell namngivning. Man utgår från de grekiska
räkneorden och låter namnet sluta på -an. Efter butan följer pentan, Kalottmodell av metanmolekyl
hexan, heptan osv.
Ett ogrenat kolväte kallas n-alkan. Den ogrenade alka11e11 på före-
g·ående sida heter normalbt1tan, vilket förkortas n-butan. H
I
Den grenade formen av butan namnges på följande sätt. Den längs- H-C-H
ta kolkedjan består av tre kolatomer, så namnet ska sluta med propan. I
H
Till kolatom 2 i kedjan är en -CH 3-grupp bunden. Den kallas metyl-
grupp och sätts först i namnet. Den grenade butanen heter alltså Strukturformel för metan
2-metylpropan. En metylgrupp är ett exempel på en alkylgrupp. Al-
kylgrupper får ma11 genom att ta bort en väteatom från motsvarande
alkanmolekyl. Den ringformig·a alkanen kallas cyklohexan.
I tabellen finns namn, molekylformler, förenklade strukttrrformler,
smältpunkter och kokpunkter för og·renade alkaner med 1-10 kolatomer.

Kalottmodell av etanmolekyl
MOLEKYL- STRUKTUR- SMALT- KOK-
NAMN FORMEL FORMEL PUNKT/°C PUNKT/°C
metan CH4 CH4 -182 -162
etan -183 -89
H H
C2H6 CH3CH3
I I
propan C3Hs CH3CH2CH3 -188 -42 H-C-C-H
butan C4H10 CH3(CH2)2CH3 -138 -1 I I
pentan CsH12 CH3(CH2)3CH3 -130 36
H H
hexan C6H14 CH3(CH2)4CH3 - 94 69
Strukturformel för etan
heptan C1H16 CH3(CH2)sCH3 - 91 98
oktan CsH1s CH3(CH2)6CH3 - 57 126
nonan C9H20 CH3(CH2)1CH3 - 54 151
dekan C10H22 CH3(CH2)sCH3 - 30 174

Tabellen visar att smältpunkter och kokpunkter i stort sett ökar med antalet kolatomer
i ämnenas molekyler. De fyra första alkanerna i tabellen är gaser vid rumstemperatur.
De övriga i tabellen är vätskor. Alka ner vars molekyler har fler än 16 kolatomer är fasta
amnen.
129
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Alkaners egenskaper
Väteatomer har något lägre elektronegativitet än kolatomer. Väteato-
merna finns n1nt kolatomerna på ett såda11t sätt att molekylerna är
opolära. Det in11ebär att det bara finns svaga van <ler Waalsbindningar
mellan alka11ernas molekyler. Bindningsstyrkan avgörs då av storleken
på molekylernas elektronmoln.Ju större molekyler desto starkare van
<ler Waalsbindningar. Ju starkare van <ler Waalsbindningarna är, desto
mer energi behöver tillföras för att bindningar mellan molekyler ska
brytas så att ämnet smälter eller kokar.
Alkaner är inte lösliga i vatten. Alkaner är inte lösliga i vatten. Det beror på att vätebindningarna,
som vattenmolekylerna binds till varandra med, är starkare än de van
<ler Waalsbi11dni11g·ar som kan bildas mellan alkanernas molekyler och
vattenmolekylerna. Eftersom det bara kan bildas van <ler Waalsbind-
ningar mellan alkanmolekyler och vattenmolekyler, bryts inte de star-
kare vätebindningarna mellan vattenmolekylerna.

Isomeri
Föreningarna med de två stn1kturformlerna som visas nedan h ar sam-
ma molekylformel, C 4H 10, men olika strt1kturformler - en og·renad
och en grenad. I den vänstra formeln sitter alla fyra kolatomerna i rad
och i den högra formeln sitter tre kolatomer i rad, med den fjärde
kolatomen som en gren i raden. Kolkedjan är grenad.
De två molekylerna har olika strukturformler och tillhör därför
olika föreningar. Föreningarna har olika kemiska och fysikaliska egen-
..
Amnen som har samma skaper. Till exempel är kokpunkten för den ogrenade föreningen
..
molekylformel, men olika -1 °C och för den g·renade föreningen -12 °C. Amnen med samma
strukturformler, kallas isomerer.
molekylformel me11 med olika strukturformler kallas isomerer.
Kolatomernas egenskap att bindas med fyra bindningar till andra
atomer gör att det fin11s isomerer av många organiska ämnen. Det
finns t.ex. 18 isomerer med molekylformeln C 8H 18 och 4 347 med
molekylformeln C1sH3z.

H
I
H-C-H

Två olika föreningar med samma

H H H H H H
I I I I I I
molekylformel, C4 H10, men med olika H-C-C-C-C-H H-C-C-C-H
strukturformler. De är isomerer. I I I I I I I
H H H H H H H
ogrenad form grenad form
n-butan 2-metylpropan

130
 .. .....
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Alkener är reaktiva

•na1a,l1·a~11______________________
5. Lägg en grön paprika och ett äpple i en plastpåse och bara en grön
paprika i en annan påse. Förslut påsarna. Studera mog·nadsutveck-
ling·en l1nder några veckor. (Passar som hemlaboration)

Alkener kännetecknas av att molekylerna har en dubbelbindning mel-

H H
lan två kolatomer. Den enklaste alkenen är eten. Kolatomerna vid "C=C /
dubbelbindningen har bindningar i tre riktningar omkring sig. Tre
riktningar i rymden kommer så långt ifrån varandra som möjligt när
Eten
H/ "H
de ligger i ett plan med 120° vinkel mellan sig. Atomerna. i etenmole-
kylen ligger därför i samma plan. Alkener namnges med samma metod H H
som alkaner, men får ändelse11 -e11. Propen
" C=C-C-H
I
/ I I
Alkener är mer reaktiva än alkaner. Det är just dubbelbindningen H H H
som gör dem reaktiva. Alkener kan t.ex. reagera med väte och bilda
alkaner. 1-buten kan reagera med väte och då bildas n-butan. Namnet
Alkener är kolväten med minst
1-buten visar att dubbelbindningen börjar vid kolatom 1 i kedjan.
en dubbelbindning mellan två av
kolatomerna i molekylen.
H 2 C=CH-CH2 -CH3 + H 2 H 3 C - CH2 - CH2 - CH3
1-buten n-butan

Vid frukt och grönsaksdiskar kan man ibland läsa

att man inte ska förvara frukt och vissa grönsa-
ker ihop. Det beror på att vissa frukter avger
eten som påskyndar mognadsprocesser.
Det är svårt att transportera och lagra
mogen frukt. Därför skördas frukten
ofta omogen. Sedan för man ibland in
små mängder eten till den omogna
frukten i lastutrymmen under trans-
porter eller i lagerlokaler innan den
ska säljas.

Bananer skördas och packas omogna för att klara

långa transporter. De omogna bananerna kan sedan
exponeras för eten så att mognadsprocessen skyndas på.

131
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Polymerer bildas från monomerer

•Däii;i•ci•=iiil_______________________
6. Låt eleverna stå två och två och hålla varandra i händerna (etenmole-
kyler). Armarna symboliserar bindningarna. Bryt den ena bindning-
en i en av" etenmolekylerna" och ta istället tag· i en annan "etenmole-
kyls" ena bindning så att den bryts. Den överblivna handen, "elektro-
nen", tar då tag i nästa molekyl, osv. Diskutera polyeten och andra
polymerer.

Alke11er är mer reaktiva än alkaner. Det är dubbelbindningen som gör

dem reaktiva.
När två etenmolekyler reagerar med varandra startar en kedjereak-
..
tion som kan ge långa kedjor med tusentals CH2 -grupper. Arnnet som
då bildas heter polyeten och används bl.a. till vanliga plastpåsar.
Polyeten är en polymer. Ordet polymer betyder "många delar". Po-
lymerer är stora molekyler som bildas av många små delar, molekyler
som kallas monomerer. Proteiner är exempel på naturliga polymerer.
Hår, naglar och muskler är uppbyggda av proteiner.

monomer polymer

CH2 =CH2 eten polyeten

CF2 =CF2 tetrafluoreten teflon

För att olika material, t.ex. textilier i kläder, ska få

önskade egenskaper kan fibrer av naturliga och
syntetiska polymerer kombineras. Bilden är framtagen
med svepelektronmikroskop och visar fibrer av ull, hår
från får, och röda syntetiska fibrer i ca 500 gångers
förstoring.

132
 .. .. ...
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Arener - föreningar med bensenstruktur

Arener kallades tidigare aromatiska föreningar därför att många av
dem ansågs ha angenäm doft. Nu vet man att det är mycket ohälso-
samt att andas in dem.
Bensen har den enklaste strukn1ren av alla arener. Bensen är ut- Bensen är den enklaste av alla
gångsämne för framställning av många viktiga industrikemikalier, t.ex. arener.

råmaterial för flera plaster. Bensen är ett bra lösni11gsmedel. Använd-

11inge11 som lösningsmedel för färger och lacker har dock minskat se-
dan det visat sig att bensen är mycket giftig och dessutom cancerfram-
kallande.
H

H H

eller

H H

H
bensen

Strukturformler för bensen. Den högra formeln visar bensens struktur på ett förenklat
sätt. Varje hörn är platsen för en kolatom. Ringen symboliserar de sex delokaliserade
elektronerna.

Av strukturformeln för bensen får man uppfattningen att det finns tre
dubbelbindningar i den ringformade molekylen. Arenernas egenska-
per skiljer sig dock från alkenernas. Till skillnad från alkenerna reage-
rar de trögt med andra ämnen. D et beror på att de sex extra elektro- Strukturformel för toluen
nerna istället är jämnt 11tspridda över de sex kolatomerna. De är delo-
kaliserade och detta ger bensen en speciell stabilitet. Därför är bensen
ett reaktionströgt ämne.
OH
Om en väteatom i en bensenmolekyl byts ut mot en -CH3-grupp
får man en toluenmolekyl. I bensin ingår toluen som en huvudkompo-
nent med 10- 15 %.
Fenol är en annan aren. I fenolmolekylen har en -OH-grupp ersatt
en av väteatomerna i bensenmolekylen. Därför är fenolmolekylen po-
lär till skillnad från bensen- och toluenmolekylen. Fenol används som Strukturformel för fenol

utgångsämne vid tillverkning av flera olika plaster.

133
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Funktionella grupper

Organiska föreningar ordnas efter deras funktionella grupper. En

funktionell grupp är en atom eller en grupp av atomer som ger en för-
ening dess typiska kemiska och fysikaliska egenskaper.
Alkanerna har ingen särskild ang·reppspunkt och är därför reak-
tionströga. Dubbelbindningen mellan två kolatomer hos alkener ger
dem specifika eg·enskaper. Dubbelbindni11ge11 är den funktio11ella
grupp som är typisk för alkener.
Framställning av organiska föreningar med hjälp av kemiska reak-
tioner kallas organisk syntes. Vid synteser är det föreningarnas funk-
tionella grupper som reagerar. D et är dessa som är föreningarnas re-
aktiva centra och som reagerar när ämnena deltar i kemiska reaktio-
ner. O lika föreningar med samma funktionella grupp reagerar på lik-
artat sätt.

Alkoholer
•Däi;i•M•ii~iil_____________________
7. Undersök med ett elektriskt laddat föremål (plastlinjal, glasstav eller
kam) om etanol är ett polärt ämne.

Alkoholer är föreningar vars molekyler har en hydroxigrupp, - OH,

Hydroxigrupp - OH bunden till en kolatom. Hydroxigruppen är alkoholernas funktionella
grupp. I tabellen visas strukturformler, namn och kokpunkter för fem
alkoholer. Strukturformlerna är skrivna på ett förenklat sätt där inte
alla bindni11gar är utritade. Eftersom man vet att det finns fyra bi11d-
ningar till kolatomer, en bindning till väteatomer och två bindningar
till syreatomer, visar skrivsättet molekylernas struktur.
Strukturformler, kokpunkter och namn för fem alkoholer

STRUKTURFORMEL NAMN KOKPUNKT /°C

CH3-0H metanol 65
CH3CH2-0H etanol 78
CH3CH2CH2-0H 1-propanol* 97
CH3CH2CH2CH2-0H 1-butanol 117
CH3CH2CH2CH2CH2- 0 H 1-pentanol 137
* 1:an i 1-propanol talar om att hydroxigruppen sitter på den första kolato1nen i kedjan.

134
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Namngivningen är rationell och gäller alla organiska ämnesklasser.

D e rationella namnen är uppbyggda så att de visar vilken strukturfor-
mel ämnet har. Kolvätet med endast en kolatom heter metan. För att
namnge motsvarande alkohol lägger man till ändelsen -ol och får
namnet metanol. Alkoholen med två kolatomer heter då etanol.
I tabellen syns att kokpunkterna för alkoholerna ökar med ökande
längd på kolvätekedjan. Orsaken är att van <ler Waalsbindningarna
mellan alkoholmolekylernas kolkedjor ökar i styrka ju större moleky-
lerna är.
De tre alkoholerna med lägst antal atomer är helt lösliga i vatten.
D et är alkoholernas h1nktionella gn1pp, OJ-I-gruppen, som genom sin
likhet med vattenmolekylen bidrar till alkoholernas vatte11löslighet.
Det finns vätebind11ingar mellan hydroxigrupper och vatte11molekyler.
Ju längre kolvätekedja en alkoholmolekyl har, desto mi11dre betydelse
har hydroxigruppen för löslig·heten. Alkoholen liknar då mer en alkan
som inte är vattenlöslig. Därför minskar alkoholers löslighet i vatten
med ökande längd på kolkedjan. De är i stället fettlösliga. H H
I I
Etanol - inte bara berusningsmedel H-C-C-0\.
I I "'
Etanol är den mest kända av alla alkoholer. Den kallas också etyl- H H H
alkohol.
Strukturformel för etanol
Etanol är en färglös, brännbar vätska med karaktäristisk lukt. Eta-
nol har många användningsområden. Den används t.ex. som desinfek-
tionsmedel, motorbränsle och industriellt som lösningsmedel. Driv-
medlet E-85 som finns på de flesta tankställen innehåller 85 % etanol.
Etanol är det berusande ämnet i öl, vin och sprit. Den kan framstäl-
las genom jäsning. Utgångsämne är stärkelse, t.ex. från potatis eller
spannmål.
Kalottmodell av etanol

Metanol - användbar men farlig

Den minsta alkoholmolekylen är metanolmolekylen. Metanol är en

färglös vätska med en lukt som påminner om etanol. Förr framställdes
metanol genom kraftig uppvärmning av trä, därav det gamla namnet
träsprit. N umera framställs metanol genom reaktion mellan väte och
kolmonoxid eller koldioxid.
Metanol används som lösningsmedel och som utgångsämne för
framställning av andra kemikalier.
Etanol och metanol används var för sig eller i blandningar, bl.a. som
lösningsmedel inom olika ind11strier och tryckerier. Kalottmodell av metanol

Meta11ol är ett farligt gift. I slutet av år 2007 och början av 2008

sålde ett företag rödsprit för användning· bland annat som bränsle eller

135
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

lösningsmedel. Enligt innehållsförteckningen innehöll flaskorna eta-

nol. Ett flertal personer drack ur flaskorna och blev förgiftade. D et vi-
sade sig att 70 % av innehållet i flaskorna bestod av metanol. Minst 5
perso11er dog av metanolförgiftning och 11ågra fick bestående synska-
dor.

Glykol och glycerol

Glykol har det rationella namnet 1,2-etandiol. I det rationella namnet

anger "di" att det finns två hydroxigrupper och siffrorna 1,2 talar om
att hydroxigrupperna sitter på kolatomerna 1 och 2 i kolvätekedjan.
Glykol används bl.a. som tillsatsm edel i kylarvätska i bilar. Tillsatsen
gör att kylarvätskans fryspunkt sänks (se figur). Glykolmolekylen inne-
håller två hydroxigrupper och är därför en tvåvärd alkohol. Den är
liksom metanol giftig.

CH2 -0H
CH2-0H I
1,2-etandiol 1,2,3-propantriol
I CH-OH (glycerol)
(glykol)
CH2-0H I
CH2-0H

Den trevärda alkoholen glycerol, 1,2,3-propantriol, får man när ma11

sö11derdelar fett. Glycerol används som fuktbi11dare och mjukgörare i
salvor och hudkrämer. Glycerol är också utgångsämne vid framställ-
ning av sprängämnet nitroglycerin.

Temperatur
oc
Modeller av glykol- och
glycerolmolekyler. 0

-10

-20

-30

-40

-50 Fryspunkter i kylarvätska

vid olika glykolhalter.
0 20 40 60 80 100
Volymprocent glykol

136
 .. ....
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Kolhydrater
ltli39;i•cii33._______________________
8. Undersök ledningsförmågan i lösningar av natriumklorid, glukos och
sackaros. Diskutera även lösligheten i vatten.

Kolhydrater, sackarider, är gruppnamnet på molekyler som består av CH2 0H

en eller flera monosackarider. Glukos (druvsocker) och fr11ktos (frukt-
H I O H
socker) är exempel på monosackarider. De är två isomerer med mole- H
kylformeln C 6H 120 6 . De vanligaste monosackaridmolekylerna har en OH H
ringformig struktur. De har flera hydroxigrupper och består oftast av OH
5 eller 6 kolatomer.
H OH
Vanligt strösocker, sackaros, är exempel på en disackarid. En sacka-
rosmolekyl är uppbyggd från två monosackaridmolekyler. De många Strukturformel för glukos.

hydroxigrupperna gör monosackariderna och disackariderna vatten-

lösliga. Cell11losa och stärkelse är exempel på polysackarider. De be-
står av många gl11kosenheter som sitter ihop till en polymer. Cellulosa
och stärkelse är vanliga i växter. Stärkelse används t.ex. för energilag-
ring i växternas frön. Fröskal och cellvägg·ar är uppbyggda av cellulosa.
De ingår i den del av vår mat som till vardags kallas fibrer.

polysackarid stärkelse cellulosa

cellulosa

di sackarid sackaros maltos cellobios laktos

monosackarid fruktos glukos galaktos

Schemat visar sambanden mellan olika kolhydrater.

Schematiska bilder av cellulosa och en

form av stärkelse (amylos). Cellulosa
består av långa "raka"
polymermolekyler. Amylosmolekylen
är spiralformad. De blå sex-
hörningarna symboliserar monomerer
av glukos.

137
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Karboxylsyror
Karboxylsyror är en grupp organiska föreningar vars molekyler har
0 den funktionella gruppen -COOH. Den kallas karboxylgrupp.
11

/c" Namngivning av karboxylsyror sker genom att namnet avslutas

OH med -syra. Den karboxylsyra vars molekyler har en kolatom heter me-
karboxylgrupp tansyra, den med två heter eta11syra osv. Eftersom karboxylsyror har
använts läng·e, både inom kemisk industri och i andra sammanhang,
används ofta vardagsn amn istället för rationella namn. I tabellen ned-
an finns rationella namn, vardagsnamn och formler för några vanliga
karboxylsyror. Karboxylsyror med minst fyra kolatomer i molekylen
kallas fettsyror. De ingår i uppbyggnaden av fetter.

Organiska syror
NAMN PÅ SYRAN FORMEL
metansyra (myrsyra) HCOOH
etansyra (ättiksyra) CH 3COOH
propansyra (propionsyra) C2HsCOOH
butansyra (smörsyra) C3H1COOH
hexadekansyra (palmitinsyra) C1sH31COOH
fettsy
oktadekansyra (stearinsyra) C11H35COOH
oktadekensyra (oljesyra) C11H33COOH

Metansyra är det ämne i brännässlor och hos vissa myror som ger ir-
ritation och klåda på huden, därav namnet myrsyra. Etansyra, ättiksy-
OH ra, bildas när vin "surnar", det vill säga när etanolen i vinet reagerar
I
CH3-CH-COOH med syre från luften. Under kontrollerade former tillverkas vinäger
och ättika genom samma reaktion.
2-hydroxipropansyra
(mjölksyra) Organiska molekyler innehåller ofta flera funktionella grt1pper. Ett
exempel är mjölksyra, som bl.a. bildas i våra muskler när de arbetar
hårt utan tillräcklig syretillförsel. I mjölksyrans molekyler finns e11 hy-
droxigrupp, -OH, och en karboxylgrupp, -COOH.
I aminosyror, proteinernas byggstenar, finns en aminogrupp, -NH2,
H2N-CH2-COOH
och en karboxylgrupp, -COOH. Våra proteiner är uppbyggda av 20
Aminosyran glycin, den enklaste olika aminosyror. En kedja av aminosyror som bygger upp ett protein
av de 20 aminosyrorna.
kan bestå av hundratals aminosyror. De 20 olika aminosyrorna kan
bindas ihop med varandra på ett näst intill oändligt antal sätt och det
ger möjlighet till stor variation av proteinernas uppbyggnad, vilket ger
dem olika struktur och egenskaper.

138
 .. ..
..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Estrar

•1aai;l•f1u1~,•----------------------
3 3
8. Blanda i en bägare 1 cm pentanol och 1 cm etansyra (ättiksyra).
Tillsätt en droppe konc. svavelsyra och låt bäg·aren stå någ·ra minuter.
Observera lukten före och efter reaktionen.
9. Lägg en knappnål eller ett gem av metall försiktigt på ytan i ett glas
med vatten. Det g·år om man är tillräckligt försiktig. Tillsätt några
droppar av ett ytaktivt ämne, en vattenlösning av tvål, tvättmedel el-
ler diskmedel.

Organiska syror, som ofta har mycket påträngande lukter, kan reagera
med alkoholer och bilda väldoftande estrar.

karboxylsyra + alkohol --+ ester + vatten

0 0
11 11
CH3 - CH2 - CH2 -C-OH + HO - CH2 - CH3 --+ CH3 - CH2 - CH2 - C - 0 - CH2 - CH3 + H20
butansyra etanol etylbutanoat vatten

D et är estrar som ger många frukter deras dofter. För att ett ämne ska
dofta måste det ha e11 viss flyktighet. Blandningar av olika estrar är
grunden för många parfymer. Estrar med smak a.v päron, ananas, äpple
mm anvä11ds för att sätta smak på t.ex. godis, läsk, glass och kakor.
Estrar används också som lösningsmedel för lacker och lim. Nagel-
lack och de snabbtorkande hobbylimmen innehåller ofta en ester som
lösningsmedel. Välbekanta doftmolekyler avges från liniment mot
värkande muskler.
Beroende på vilken karboxylsyra och
vilken alkohol som reagerar med
varandra bildas estrar med olika
karaktäristiska dofter.

butansyra + etanol etansyra + pentanol metansyra + etanol

Fetter
Fetter är en grupp föreningar som fungerar som energidepåer i krop-
pen. Fetter är estrar av alkoholen glycerol och olika fettsyror, ofta med
långa kolvätekedjor. Palmitinsyra och stearinsyra är två vanliga fett-
syror.
På 11ästa sida visas hur en "fettmolekyl" kan bildas från glycerol och
palmi tinsyra.
139
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

Bilden illustrerar reaktionen mellan en H O H H H H H H H H H H H H H H H

glycerolmolekyl och tre palmitinsyra- I Il I I I I I I I I I I I I I I I
H- C - OH+ C - C - C - C - C - C- C- C- C - C - C - C - C - C- C- C- H
molekyler. Reaktionsprodukterna är en HÖ I I I I I I I I I I I I I I I
fettmolekyl och tre vattenmolekyler. H H H H H H H H H H H H H H H

O H H H H H H H H H H H H H H H
Il I I I I I I I I I I I I I I I
H-C- OH + C - C - C - C - C - C- C- C- C - C - C - C - C - C- C- C- H >
HÖ I I I I I I I I I I I I I I I
H H H H H H H H H H H H H H H

O H H H H H H H H H H H H H H H
Il I I I I I I I I I I I I I I I
H- C - OH + C - C - C - C - C - C- C- C- C - C - C - C - C - C- C- C- H
I HÖ I I I I I I I I I I I I I I I
H H H H H H H H H H H H H H H H

0
H Il H H H H H H H H H H H H H H H
I _,c ,1 I I I I I I I I I I I I I I
H- C - 0 C - C - C - C - C - C- C- C- C - C - C - C - C - C - C- H
I I I I I I I 1 1 I I I I I I
H H H H H H H HH H H H H H H
0
Il H H H H H H H H H H H H H H H
/c,1 I I I I I I I I I I I I I I
~>- H- C - 0 C - C - C - C - C - C- C- C- C - C - C - C - C - C- C- H
I I I I I I I 1 1 I I I I I I
H H H H H H H HH H H H H H H
0
Il H H H H H H H H H H H H H H H
/ c ,1 I I I I I I I I I I I I I I
H- C - 0 C - C - C - C - C - C- C - C- C - C - C - C - C - C - C- H
I I I I I I I I 1 1 I I I I I I
H H H H H H H H HH H H H H H H

Tvål
Alla tvättmedel har det gemensamt att de innehåller molekyler med
en vattenlöslig del och en fettlöslig del. Sådana ämnen kallas ytaktiva
ämnen eller tensider. Tvål är ett salt som består av natriumjoner och
negativa joner frå.n fettsyror. En fettsyras jon har en polär ände och en
lång opolär, fettlöslig kolvätekedja.
Det ytaktiva ämnets fettlösliga del tränger i11 i fettlöslig·a fläckar,
medan dess vattenlösliga del stannar utanför fläckarna. Små droppar
av smuts kapslas på så sätt in så att vattenlösliga ändar sticker ut åt alla
håll. Smutsdropparna kan då följa med tvättvattnet och sköljas bort
från det som tvättas.

vatten

vatten
Den opolära delen av en tensid tränger
vatten
in i fettfläcken medan den polära delen
gör att fettet kan sköljas bort med
vatten. fettfläck

140
 .. ..
...
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

SAMMANFATTNING

• Kolväten är föreningar vars molekyler endast inne-

håller kol- och väteatomer.
Begrepp
• Molekylformeln anger antalet atomer av varje slag som . .
alkan 1somen
ingår i molekylen. alken karboxylsyra
alkohol kolhydrat
• Strukturformeln visar hur atomerna i en molekyl är
aren kolväte
bundna till varandra.
bensen monomer
• Alkaner är kolväten med enbart enkelbindningar. ester polymer
fett råolja
• Alkener är kolväten med dubbelbindning mellan kol-
fettsyra strukturformel
atomer.
funktionell grupp syntes

• Föreningar som har samma molekylformel men olika hyd roxigru pp tensid

strukturformler ka llas isomerer.

• I arenernas molekyler ingår bensenringar.

• Polymerer är stora molekyler som bildas av små mole-

kyler, monomerer.

• En funktionell grupp bestämmer en förenings egen-

skaper och är angreppspunkt för andra kemiska
ämnen vid kemiska reaktioner.

• Kemiska föreningar kan framställas via syntesreak-

tioner.

• Organiska föreningar med långa kolvätekedjor är ofta

fettlösliga .

• I alkoholer är en hydroxigrupp bunden til l en kolväte-

kedja. Korta kolvätekedjor gör alkoholen vattenlöslig.

• Hydroxigruppen är alkoholernas funktionella grupp.

• Karboxylsyrors funktionella grupp är karboxylgruppen,

-COOH.

• En ester bildas genom en reaktion mellan en karboxyl-

syra och en alkohol.

• Fetter är estrar som har bildats av glycerol och fett-

syror.

• Tvål är salter av fettsyror.

141
 .. .. ..
KAPITEL 5 ORGANISKA AMNEN AR KOLFORENINGAR

UPPGIFTER

5:1 Ge tre exempel på fossila bränslen. 5:11 Vilken/vilka av följande föreningar är lösliga i vat-
ten?
5:2 a) Vilken metod används för att separera
a) etanol , b) pentan, c) glykol.
fraktionerna i råolja?
Varför?
b) Vilken princip grundar sig metoden på?
5:12 Vilken/vilka av föreningarna i 5:11 är lättlösliga i
5:3 Varför finns det så många olika organiska
bensin? Varför?
föreningar?
5:13 Hur mycket glykol bör blandas med vatten ti ll kylar-
5 :4 Vilka alkaner är gaser vid rumstemperatur?
vätska för att den inte ska frysa vid -25 °C?
5:5 När metan förbränns fullständigt i luft bildas kol-
5:14 Förklara varför glukos är löslig i vatten.
dioxid och vatten. Skriv reaktionsformeln.
5 :15 Vilket samband finns mellan glukos och cellulosa?
5 :6 Gasol kan bestå av enbart propan eller av enbart
butan eller av en blandning av dessa. När är det 5:16 Vilken ämnesklass har som funktionell grupp
olämpligt att använda enbart butan? Tips: Ta reda a) - OH,
på respektive ämnes kokpunkt från tabell. b)-COOH?

5:7 Vilka typer av kemisk bindning förekommer i 5:17 Ange rationella namn för
C5H12(I)? a) myrsyra, b) ättiksyra , c) smörsyra.

5:8 Rita strukturformler för de tre isomererna av pen- 5:18 Ge exempel på användningsområden för estrar.
tan C5H12-
5:19 Beskriv uppbyggnaden av en fettmolekyl.
5:9 Skriv molekylformeln för
5:20 Hur fungerar tvål för att ta bort en fettfläck?
a) pentan , b) penten , c) bensen.

5:10 Vilken av föreningarna etanol och pentanol är mest

vatten löslig? Varför?

142
KEMISKA
••
BERAKNINGAR
När man vill ta reda på hur
mycket av ett ämne som
finns i en blandning eller hur
mycket koldioxid som bildas
när 3 kg grillkol brinner,
behöver man utföra kemiska
beräkningar. Läran om i vilka
mängdförhållanden kemiska
ämnen reagerar med varan-
dra kallas stökiometri.

143
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

På analysvågen vägs små m ängder

med stor noggrannhet. Det gör det
möjligt att räkna ut hur m ånga
partiklar man har av ämnet.

Vågar finns i olika utföranden. På

fruktmarknaden används en
balansvåg för att ta reda på hur
mycket frukt kunden köper. Om alla
äpplen hade samma massa, skulle ett
visst antal äpplen alltid ha samma
massa.

Tre elementarpartiklar i materia

ELEMENTARPARTIKEL MASSA/u MASSA/kg

protonen 1,0073 1 ,673 . 10-21

neutronen 1,0087 1,675 . 10-21
elektronen 0,000549 9,109 . 10-31

Storhet, mätetal och enhet

Atommassa är en storhet. Exempel på andra storheter är massa, volym
och spänning. En storhet har alltid både ett mätetal och en enhet. En
chokladkaka har t.ex. massan 2 5 g, en vanlig mjölk.förpackning har
volymen 1 dm3 eller spänningen i vägguttage.n är 240 V.
Mätetalet är ofta ett avrundat värde och dess noggrannhet bestäms
då av hur noggrant det har k11nnat mätas eller beräknas.

145
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Enheten är viktig för att

informera om det är ett
litet eller ett stort avstånd
som mäts. Den ger också
information om noggrann-
heten. 1005 mm är mer
exakt än 1 m.

En storhet beskrivs med mätetal Massan är 2 5 gram

och enhet. m = 25 g
? t \
storhet mätetal enhet

Atommassan är medelvärdet av isotopernas massor

I periodiska systemet anges atommassan för varje grundämne. Den är
ett medelvärde av massorna för atomerna i den isotopblandning som
förekommer naturlig1: i grundämnet.
12
Naturligt kol består till 98,93 % av C -isotopen och 1,07 % a.v
13
isotopen C. Därför kommer medelvärdet för kolatomernas massor
att vara lite mer än 12 u. 13 C har massan 13,0034 u.
Medelvärdet av kolisotopernas massor, som kallas atommassa, är då
0,9893 -12u*+0,0107 -13,0034u= 12,0111 u.
Atommassan för kol är alltså 12,0111 u, vilket i tabeller brukar avrun-
14
Atommassan är medelvärdet av das till 12,01 u. Anledningen till att C inte tagits med i beräkningen
isotopernas atommassor. är att det finns så ytterst lite av den isotopen, mindre än 0,01 %.

Formelmassa och formelenhet

Det lättaste grundämnet är väte, H, som har atommassan 1,01 u.
En syreatom väger 16,00 u. Utifrån det kan massan för en vattenmole-
kyl, H 20, beräknas genom att addera de ingående atomernas massor:
1,01 u · 2 + 16,00 u = 18,02 u. Det är vattnets formelmassa.

*eftersom de11 är exakt 12 u

146
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Ett ämnes formelmassa beräknas alltså genom att addera atommas-

sorna för alla de atomer som ingår i ämnets formel. En formelenhet
består av de atomer som ing·år i ämnets formel och beskriver ämnets Molekylmassan är summan av
sammansättning. massorna för de atomer som ingår i
Vattnets formelmassa kan även kallas molekylmassa, eftersom en molekyl av ämnet.

vatten består av molekyler. Begreppet molekylmassa kan endast an- Formelmassan är summan av
vändas för molekylföreningar, medan formelmassa kan användas massorna för de atomer som ingår i
ämnets formel.
för alla typer av ämnen.
En formelenhet består av det antal
atomer som ingår i ämnets formel .

H
Na

Den röda ringen markerar en

formelenhet av respektive ämne.

Elektronens massa är mycket liten i jämförelse med massan av proto-

ner och neutroner. Elektronens massa är mindre än en tusendel av
protonens massa. Därför försummas alltid massan av de elektroner
som avgivits eller tagits upp när joner reagerar, när formelmassan för
jonföreni11gar beräknas. Elementarpartiklarnas massor anges i tabel-
len på sidan 145.

BERÄKNING AV NÅGRA ÄMNENS FORMELMASSOR

16,00 u · 3 = 48,00 u
natriumklorid NaCI 22,99 u + 35,45 u = 58,34 u

kvävedioxid N02 14,01 u + 16,00 u · 2 = 46,01 u

dikopparoxid Cu 2 0 63,55 u · 2 + 16,00 u = 143,1 u

1,01 u · 2 + 16,00 u = 18,02 u

metan CH4 (12,01 + 1,01 · 4) u = 16,05 u

(12,01 · 2 + 1,01 · 5 + 16,00 + 1,01) u = 46,08 u

vattenfritt kopparsulfat CuS0 4 63,55 u + 32,06 u + 16,00 u · 4 = 159,6 u

kristalliserat kopparsulfat* CuS04 · 5 H2 0 159,6 u + 18,02 u · 5 = 249,7 u

kristalliserad kopparklorid* CuCl 2 · 2 H2 0 63,55 u + 35,45 u · 2 + 18,02 u · 2 = 170,49 u

•
I vissa jonföreningar binds vattenmolekyler till jonerna i kristallen. Dessa molekyler
kallas för kristallvatten. Antalet vattenmolekyler varierar mellan olika jonförening·ar.
It.ex. kopparsulfatkristallen finns det fem vattenmolekyler per formelenhet CuS04 .

147
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Massa, molmassa och substansmängd

Substansmängden 1 mol
När ma11 utför experiment vägs ofta de ämnen som ska reagera. Efter-
23
som t.ex. kolets atommassa bara är ca 2 · 10- g finns det oerhört många
atomer i ett gram kol.

I varje provrör finns substansmängden

1 mol. De olika ämnena är svavel,
natriumklorid, koppar, vatten och kol.
Det är lika många formelenheter i •

varje provrör. De har olika massor

eftersom de har olika formelmassor.

I ett experiment behövs det lika må11ga järnatomer som svavelatomer

för en reaktion. Man måste då kunna beräkna massan av ett visst antal
järnatomer och massan av samma antal svavelatomer. Beräkningen
börjar med att man jämför ämnenas atommassor. Atommassan för järn
är 55,8 u och atommassan för svavel 32,1 u. En järnatom väger alltså
nästan dubbelt så mycket som en svavelatom. Om det i den kemiska
reaktionen går en järnatom på varje svavelatom så reagerar alltså
55,8 g järn med 32,1 g svavel.
23
Idag vet man att det finns 6,022 · 10 väteatomer i 1,01 g väte. Det
finns lika många järnatomer i 5 5,8 g järn och lika många svavelatomer
i 32, 1 g svavel. Man säger att de är lika stor substansmängd.
Substansmängd är en viktig storhet inom kemi. Substansmängd
betecknas med n och har enheten 1 mol. 1 mol av ett ämne är den
23
substansmängd som innehåller 6,022 · 10 formelenheter av ämnet.
6,022 · 1023 mol är Avogadros konstant. Ordet mol kommer från ett
latinskt ord som betyder "väldig hop".

148
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Molmassa - massan av 1 mol

12
Definitionen av enheten 1 u utgår från att en atom av kolisotopen C
12
har massan exakt 12 u och definitionen av 1 mol är den mängd C-ato-
mer som har massan 12 g.
Kols atommassa är 12,01 u och 1 mol kolatomer väger 12,01 g. För
alla grundämnen gäller att det mätetal som anger atommassan i enhe-
ten u, även gäller för massan av en mol. Substansmä11gden 1 mol är
med andra ord väldigt praktisk, eftersom det går lätt att "översätta"
atommassan för ett ämne till massan a.v e11 mol av ämnet. Massan av en
Ett ämnes molmassa är massan av
mol kallas ämnets mo/massa. Varje ämne har sin egen karaktäristiska en mol av ämnet. Enhet: 1 g/ mol.
molmassa. Det är en storhet som betecknas med M och har enheten 1
1
g/mol eller 1 g · mol- . Molmassan är kvoten av massan och substans-
mängden.
För att ta reda på ett ämnes molmassa används en tabell eller upp-
gifterna om mätetalen för atommassor i periodiska systemet. Mäteta-
let för atommassa, med enheten 1 u, används också som mätetalet för
molmassa med enheten 1 g/mol.

Formelmassor och molmassor för några ämnen

ÄMNE FORMEL FORMELMASSA MOLMASSA

kol c 12,01 u 12,01 g/mol
syre 02 32,0 u 32,0 g/mol
koldioxid C02 44,0 u 44,0 g/mol
kvävedioxid N02 46,0 u 46,0 g/mol
metan CH4 16,05 u 16,05 g/mol
etanol C2H50H 46,08 u 46,08 g/mol
natriumklorid NaCI 58,5 u 58,5 g/mol
kristalliserat kopparsulfat CuS04·5 H20 249,7 u 249,7 g/mol

Om 1 mol kol väger ca 12 g, väger 2 mol kol dubbelt så mycket, alltså

24 g. Substansmängden 3 mol kol väger 3 mol· 12 g/mol = 36 g.
Om man vet hur stor substansmängd som behövs av ett ämne och
hur stor ämnets molmassa är, kan man beräkna vilken massa av ämnet
som behövs. D ärefter kan ämnet vägas upp.
Mellan massan (m), subst ansmängden (n) och molmassan (M) gäller
följande samband:

n
m
= -M

149
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

MASSA = MOLMASSA · SUBSTANSMÄNGD

beteckning m M n
enhet 1g 1 g/mol 1 mol
samband m =M · n M=m/n n=m/M

Här följer några exempel på hur beräkningar utförs med hjälp av sam-
banden ovanför. Var noga med att alltid ta med enheterna!

•Dici•äi•------------------------
1. Hur stor massa har 0,20 mol magnesium?

Lösning
Substansmängden n = 0,20 mol (givet i uppgiften)
Molmassan M = 24,3 g/mol (hämtas ur tabell)
Massa m = 1z · M =} m = 0,20 mol· 24,3 g·/mol = 4,86 g

Svar: Massan är 4,9 g·.

Kommentar: Antalet värdesiffror i det givna vå.rdet fiir massan är två. Då bö"r
man anvå.nda minst lika många värdesiffror fiir mo/massan, som hämtas ur
tabell. Sva1,.et får högst innehålla två värdesiffror.

41ii3i~•åilt________________________
2. Vilken substansmängd motsvarar 2,30 g natrium?

Lösning
Massan m = 2,30 g (givet i uppgiften)
Molmassan M = 23,0 g/mol (hämtas ur tabell)
m 2,30 g l
Substansmängden n =- =} n = = 0,100 mo
M 23,0 g/mol
Svar: Substansmängden är 0, 100 mol.
Kommentar: Antalet värdesiffror i det givna värdet är tre. Då bö·r man
använda mi1zst tre värdesiffror fo·r molmassa1i, som hämtas ur tabell. Svaret
får högst innehålla tre värdesiffi,.or.

150
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

••aaritoa•-----------------------
~- Substansmängden av ett grundämne är 0,15 mol och massan är 6,0 g.
Arnnet är vid rumstemperatur i fast form. Vilket är grundämn et?

Lösning
Substansmängden n = 0, 15 mol (givet i 11ppgiften)
Massan m = 6,0 g (givet i uppgiften)
m 6,0 g
Mol massan M= -=* M= =40g/mol
n 0,15 mol
Svar: Molmassan är 40 g/mol.
Eftersom grundämnet är fast vid r11mstemperan1r är det kalci11m.

Kommentar: Varfo'r upplysningen om att ämnet har fa~'.' form vid rumstempe-
ratur var nå.dvändig·framg-år av periodiska systemet. Aven ädelgasen argon,
Ar, har alltså molmassan 40 glmol.

•»aw,oa•-----------------------
4. Beräkna s11bstansmängden vattenmolekyler i 36,0 g vatten, H 20.

Lösning
Massan nz = 36,0 g (givet i uppgiften)
Molmassan M = 1,0 1 g/mol · 2 + 16,0 g/mol = 18,02 g/mol
(värdena hämtas ur tabell)
m 36,0 g
Substansmängden n =M * n=
18 ,02 g/mol = 1,998 mol

Svar: Substansmäng·den vatten är 2,00 mol.

Kommentar: Molmassa1z for vatten är summan av mo/massorna for de åm1zen

som ingår i molekylen. 1 mol H 20 innehåller 2 mol väteatomer ochl mol syre-
atomer.

151
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

: j

5. Vilken är substansmängden väteatomer i 0,2 5 g metan, CH4 ?

Lösning
Massan m = 0,2 5 g (givet i uppgiften)
Molmassan M = 12,0 g/mol + 1,01 g/mol · 4 = 16,04 g/mol
(värdena hämtas ur tabell)
m 0,25g
Substansmängden n(CH4) n=-=-----
M 16,04 g/mol
Varje metanmolekyl innehåller 4 väteatomer, vilket ger
0,25g I
n(H) = 4 · = 0,0623 mo
16,04 g/mo1
Sva r: Substansmängden väteatomer är 0,062 mol.
Kommentar: Undvik att beräkna n(CH4) fiir att fo"rhindra att ett avrundnings-
fel smyger sig in. Om ma1'l avrundar ett värde under beräkningarnas gång,
kan det ge avvikelser i det slutgiltiga svaret.

152
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Sammansättning av kemiska föreningar

och lösningar

Masshalten av grundämnen i en kemisk förening

En förenings sammansättning kan beskrivas genom att a11ge de olika
grundämnenas masshalter i procent.
Som exempel beräknas masshalten kol i koldioxid, C02 • 1 mol Masshalten =-grundämnets
- - - -massa
- -
föreningens massa
koldioxid väger 44 g och 1 mol kolatomer har massan 12 g.
Masshalten kol i koldioxid blir då:~ != 0,27 = 27 %.
Det spelar ingen roll om uträkningen baseras på en molekyl av
ämnet eller en mol a.v ämnet eftersom man räkna.r med samma
mätetal. Det är bara enheterna som skiljer sig· åt och de tar ut varandra
i beräkningen av masshalten.

Kemiska föreningars empiriska formler

En viktig järnmalm i Sverige är svartmalm som innehåller järnoxiden
magnetit. Magnetit innehåller 72 % jär11 och 28 % syre. Med den
informationen kan magnetits empiriska formel beräknas. Det är den
formel som, med minsta möjliga heltal, beskriver mängdförhållandena Empiriska formeln beskriver
minsta heltalsförhållandet mellan
mellan de olika atomslagen i en kemisk förening. Ht1r den empiriska
atomslagen i en kemisk förening.
formeln beräknas visas i exempel 6 på nästa uppslag.
Hematit är den järnförening som ingår i blodstensmalm, den andra
av de två vanliga järnmalmer11a. För att ta reda på hematits formel kan
man upphetta finfördelat järn och låta det brinna i överskott av ren
syrgas. Järnet vägs noggrant före upphettning·en och den bildade för-
eningen vägs efter att den har svalnat. Substansmängderna av både
järn och syre beräknas och på så sätt bestäms förhållandet mellan
antalet järnatomer och syreatomer i hematiten.

Hematit, den ena av de två vanliga

järnmalmerna, kan slipas och poleras
för att bli smycken.

153
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

6. Magnetit innehåller 72 % järn och 28 % syre. Beräkna magnetits

empiriska formel.

Lösning
Antag att massan av magnetiten är 100 g.
Magnetits massa m(magnetit) = 100 g
Järnets massa m(järn) = 0,72 · 100 g = 72 g (72 % avlOO g)
Syrets masssa m(syre) = (100 - 72) g = 28 g (det är resten,
eftersom magnetit bara består av järn och
syre)
Därefter beräknas substansmängderna av vardera grundämnet:
m(Fe)
Järnets substansmängd n(Fe) = M(Fe)
72
n(Fe) = g = 1,289 mol
55,85 g/mo1
Syrets substansmängd (O) = m(O)
n M(O)
28 g
n(O)= =1,750mol
16,0 g/mo 1
Till sist beräknas förhållandet mellan substansmängderna av de båda
grundämnena:
.. h oll d .. n(Fe) _ 1,289 mol_ O _ l
F or a an et ar (O) - I - ,74 -
n 1,750 mo 4
Det betyder att i en formelenhet magnetit går det fyra syreatomer på
tre järnatomer.

Svar: Magnetits empiriska formel är Fe 30 4 .

7. För att bestämma den empiriska formeln för hematit får 50,75 g
finfördelat järn brinna i en stor behållare med ren syrgas. Efter att
reaktionsprodukten, hematit, har s,,alnat vägs den. Massan är 72,56 g.
Vilken empirisk formel har hematit?
Lösning
Syrets massa beräknas: m(O) = (72,56 - 50,75) g = 21,81 g.
S11bstansmängderna och s11bstansmängdförhållandet beräknas:
n(Fe) = m(Fe) = 50, 75 g = 0,9087 mol
M(Fe) 55,85 g/mol
m(O) 21,81 g
n(O) = M(O) = 16,00 g/mol = 1,363 mol

154
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

6. Magnetit innehåller 72 % järn och 28 % syre. Beräkna magnetits

empiriska formel.

Lösning
Antag att massan av magnetiten är 100 g.
Magnetits massa m(magnetit) = 100 g
Järnets massa m(järn) = 0,72 · 100 g = 72 g (72 % avlOO g)
Syrets masssa m(syre) = (100 - 72) g = 28 g (det är resten,
eftersom magnetit bara består av järn och
syre)
Därefter beräknas substansmängderna av vardera grundämnet:
m(Fe)
Järnets substansmängd n(Fe) = M(Fe)
72
n(Fe) = g = 1,289 mol
55,85 g/mo1
Syrets substansmängd (O) = m(O)
n M(O)
28 g
n(O)= =1,750mol
16,0 g/mo 1
Till sist beräknas förhållandet mellan substansmängderna av de båda
grundämnena:
.. h oll d .. n(Fe) _ 1,289 mol_ O _ l
F or a an et ar (O) - I - ,74 -
n 1,750 mo 4
Det betyder att i en formelenhet magnetit går det fyra syreatomer på
tre järnatomer.

Svar: Magnetits empiriska formel är Fe 30 4 .

7. För att bestämma den empiriska formeln för hematit får 50,75 g
finfördelat järn brinna i en stor behållare med ren syrgas. Efter att
reaktionsprodukten, hematit, har s,,alnat vägs den. Massan är 72,56 g.
Vilken empirisk formel har hematit?
Lösning
Syrets massa beräknas: m(O) = (72,56 - 50,75) g = 21,81 g.
S11bstansmängderna och s11bstansmängdförhållandet beräknas:
n(Fe) = m(Fe) = 50, 75 g = 0,9087 mol
M(Fe) 55,85 g/mol
m(O) 21,81 g
n(O) = M(O) = 16,00 g/mol = 1,363 mol

154
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

n(Fe) = 0,9087 mol =

0 67 ~ 1.
n(O) 1,363 mol ' 3

D et här resultatet innebär att i hematit finns järnatomer och syreato-

mer i proportionerna 2: 3.

Svar: Den empiriska formeln för hematit är Fe20 3•

I exemplen är den empiriska formeln densamma som ämnets formel. Så

är det alltid för jonföreningar. Många molekylföreningar består dock av
avgränsade molekyler som är större än vad den empiriska formeln visar.
Ett exempel på det är gasen etan (som finns i naturgas), vars empiriska
formel är CH3 men som har molekylformeln C 2H 6 •

•1aaw,oa•----------------------
85,6 % kol och resten
8. Eten, ett annat ämne i naturgas, innehåller
väte. Föreningens molmassa är 28,05 g/mol. Vilken är föreningens
molekylformel?
Lösning
100 geten innehåller 85,6 g kol och 14,4 g väte.
m(C) 85,6 g
Substansmängden kol rz(C) = M(C) = = 7, 13 mol
12,01 g/mo1 Etan: Empirisk formel CH3 ,
14 4 molekylformel C2H 6
Su bstansmängd en väte n(H) -- m(H) -- ' g -- 14 3 mol
M(H) 1,01 g/mol '

Sl1bstansmängdförhållandet n(C) = 7,13 mol= 0, 50 = l

n(H) 14,3 mol 2

Slutsats: Den empiriska formeln för eten är alltså CH2 .

Molmassa.n för en förening med den empiriska formeln CH2 är

(12,01 + 1,01 · 2) g/mol = 14,03 g/mol. Det är hälften så mycket som den
här föreni11gens molmassa, 28,05 g/mol. Etens molekyler är alltså dub- Eten: Empirisk formel CH 2 ,
molekylformel C2H4
belt så stora mot vad som anges i den empiriska formeln.

Svar: Etens molekylformel är C2H 4 .

155
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

•naw,oa•----------------------
9. Kroppens celler får sin energi från bl.a. glukos. Glt1kos består av
40,0 % kol, 6,7 % väte och 53,3 % syre och har molmassan 180 g/mol.
Vilken molekylformel har glukos?

Lösning
Vi räknar på 1 mol glukos. Om glukos består av 40,0 % kol, är också
kolets del 40,0 % av dess molmassa. ::::} m(C) = 0,40 · 180 g = 72,0 g.

Kols molmassa M(C) = 12,01 g·/mol ::::}

n(C) = m(C) - 72 ,0 g· ~ 6 0 mol

M(C) 12,01 g/mol '
Vätes massa är 6,7 % ::::} nz(H) = 0,067 · 180 g = 12,06 g
12,06 g
Vätes molmassaM(H) = 1,01 g/mol ::::} n(H) = ~ 12 mol
1,01 g·/mo1
Syres massa är 53,3 % ::::} m(O) = 0,533 · 180 g· = 95,94 g
95,94 g
Syres molmassaM(O) = 16,00 g/mol ::::} n(O) = , g/mol ~ 6,0 mol
16 00
Substansmängderna förhåller sig så här: n(C): n(H): n(O) = 6 : 12 : 6

Svar: Glukos har molekylformeln C 6H 120 6 .

Masshalt och volymhalt av ämnen i lösningar

Salthalten i världshaven är 3,5 massprocent. I närheten av en flodmyn-
ning eller i Arktis, där havsvatten blandas med sötvatten från smältande
is, är salthalten lägre. I varma hav där avdunstningen är hög, som i
Persiska viken, är salthalten högre .
..
I Ostersjön är salthalten betydligt lägre. Om 100 g vatten från
..
mellersta Ostersjön får avdu11sta blir det ca 0, 7 g salt kvar. Salternas
Masshalten =
det lösta ämnets massa masshalt är då ca 0,7 %.
-- hela lösningens massa För lösning·ar som man använder hemma anges ofta masshalten.
Halten ättiksyra är ca 6 % i vinäger, vilket betyder att det fin11s 6 g ät-
tiksyra i 100 g vinäger.
Lösningsmedel Det går att lösa mycket natriumklorid i vatten. Vatten är ett bra lå'.r;-
ningsmedel för natriumklorid. I 1dl kallt vatten går det att lösa ca 36 g
natriumklorid. Om ännu mer salt hälls i, kommer kristallerna att lägga
Mättad lösning sig olösta på botten och man säger att lösningen är mättad.

156
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Den höga salthalten i Döda havet ger vattnet så hög densitet att man utan svårighet Fysiologisk koksaltlösning har
flyter i vattnet. masshalten 0,9 %. Det är samma
halt av natriumklorid som i kroppen.
Vid operationer och andra blödningar
kan fysiologisk koksaltlösning tillföras
I fysiologisk koksaltlösning, dvs. en lösning med samma salthalt via dropp direkt in i blodet.
som vi har i kroppen, är masshalten natriumklorid 0, 9 % . Det innebär
att det finns 0, 9 g natriumklorid i 100 g av lösningen. För att göra
1 liter fysiologisk lösning ska 9 g natriumklorid (rent koksalt) alltså
vägas tipp och lösas i så mycket vatten att lösningens totala massa (vat-
ten + koksalt) blir 1000 g. Om lösningen bereds av kokt vatten kan de11
användas till sårtvätt eller som näsdroppar.
För alkoholhaltiga drycker anges volymhalten. På en ölburk kan det
stå "2,8 % vol". Om det är en halvliters ölburk har den alltså volymen
3 3 3
0,5 dm . 2,8 % betyder då 0,028 · 0,5 dm = 0,014 dm ren alkohol.
På en etikett på en vinflaska står det "13 % by volume". Om flaskan
3
rymmer 0,75 dm och vinet har 13 % volymhalt innehåller vinet i flas-
3 3
kan 0,13 · 0,75 dm = 0,098 dm re11 alkohol .
..
Aven gasblandningars sammansättningar anges i volymhalt. Luf-
tens syrehalt är 21 volymprocent och kvävehalte11 är 78 volymproce11t.
Begreppet volymprocent används ibland för att tydliggöra att det g·äl-
ler volymhalt och likaså används ibland massprocent för masshalt.

157
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Koncentration i lösningar
Vattenlösningar av ämnen vägs oftast inte. Man mäter upp en viss volym
av lösning·en istället. För lösni11gar är det därför viktigt att veta vilken
substansmängd av ett ämne som finns i en viss volym.
substansmängd Begreppet koncentration är en storhet som anger hur stor substans-
Koncentration =- - - - - -
lösningens volym
mängd av ett ämne som finns per volymenhet av en lösning. Koncen-
3
tration anges förkortat med c och har enheten I mol/dm .*

C= n
V
när substansmängden (anges i mol) av det upplösta ämnet och Vär
* ibland skriver man mol · dm- 3 lösningens volym (mäts i dm ).
3

Sambanden mellan substansmängd, koncentration och volym av en

lösning beskrivs av följande formler.

c =n
V

STORHET BETECKNING ENHET

substansmängd n 1mol
volym V 1 dm 3
3
koncentration celler[]** 1 mol/dm
** [Na+) betyder koncentrationen av natriumjoner

Koncentration är ett praktiskt beg·repp, som gör att man kan beräkna
hur stor volym som ska mätas upp för att få en viss substansmängd av
ett upplöst ämne. En lösning kan innehålla flera olika lösta ämnen. De
lösta ämnenas koncentrationer anges då var för sig. Exempel på såda-
na lösningar är s.k. buffertlösningar som innehåller en viss koncentra-
tion av en syra och en viss koncentration av en bas för att lösningen
ska få ett speciellt och stabilt pH-värde. Detta beskrivs i nästa kapitel
om syror och baser.

•t1artäa•-----------------------
3
10. I 0,50 dm kopparsulfatlösning finns 0,20 mol kopparsulfat.
Beräkna lösning·ens koncentration.

Lösning
0 20 mol 3
Koncentration c = -p- c(CuS04) = ' 3 = 0,40 mol/dm
Olika koncentrationer av ett färgat 0,50 dm
ämne ger olika intensitet på lösningens 3
färg. Svar: Koncentrationen av kopparsulfat är 0,40 mol/dm .

158
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

mätpipett
vollpipett med
peleusboll
byrett
vollpipett
0
m'
mikropipett
m
Q.

.1.
2. mätglas
i pipettfyllare
50 ..1.
m' cm•
_§_
.1QQ 50 peleusboll
.§. _..llil cm'
mätkolv 80
7
70
0
1!. 60
9 50
10 40
30 I
20
100
cm' 10
20 ·c

Olika redskap för volymmätning: vollpipett, mätkolv, mätpipett, mätglas, byrett,

peleusboll, mikropipett och pipettfyllare. En peleusboll används för att suga upp
vätskan i pipetten. Med mikropipetter kan man mycket noggrant mäta små volymer i
storleksordningen µI. De har engångsspetsar av plast.

Volym mätning
Vid mätning av volymer behövs olika redskap för att olika noggrann-
het ska kunna uppnås. När man lagar mat hemma räcker decilitermått
och kaffekoppar som mätutrustning. Graderade bägare och kolvar ger
ofta en alltför grov mätning och duger därför nästan aldrig att mäta
volymer med i ett laboratori11m. När kraven på noggrannhet är mått-
liga, som vid många experiment i skolan, a11vä11ds mätglas. När ma11
g·ör en kemisk analys däremot måste volymer mätas med största möj-
liga noggrannhet. Det krävs för att resultatet av analysen ska bli till-
förlitligt. Då används pipetter, byretter och mätkolvar.

159
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Att göra en lösning med önskad koncentration

Innan man gör i ordning en vattenlösning av ett ämne måste man be-
stämma följande:
1. Vilken koncentration lösningen ska ha.
2. Hur stor volym den ska ha.

Här beskrivs hur man, på ett noggTant sätt, bereder en vattenlösni11g

av ett fast ämne:
• Anteckna önskad koncentration.
• Bestäm vilken volym lösningen ska ha.
• Beräkna hur stor substansmängd som behövs av det ämne som ska
lösas.
• Beräkna ämnets molmassa.
• Berä.k na massa.n av den substansmängd som behövs.
• Väg· upp ämnet, t.ex. i en liten bägare.
• För över ämnet till en mätkolv.
• Skölj bägaren med vatten och överför sköljvattnet till mätkolven.
Använd alltid destillerat eller avjonat vatten!
• Tillsätt lite vatten och skaka försiktigt om så att ämnet löser sig.
• Späd med vatten till märket, sätt i proppen och vänd kolven upp
och ner några gånger så att lösningen blir homogen (samma kon-
centratio11 i hela lösningen).
• Häll den färdiga lösningen i en flaska.
• Sätt en etikett på flaskan.

,,
'

NaCl
0 ,1 mol/dm3
100 100 l0 l012/MR
cml trn3
20 •c 20 °c

Lös ämnet i lite Späd till märket. Blanda väl. Häll upp lösningen på
vatten i mätkolven. flaska . Sätt på etikett.

160
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

•»awtäa9______________________
3
11. Hur bereds en koksaltlösning med volymen 1,0 dm och koncentra-
3
tionen 0,15 mol/dm ?

Lösning
Först beräknas substansmängden koksalt (NaCl) som behövs och
därefter dess massa.
Koncentrationen c(NaCl) = 0,15 mol/dm3
3
Volymen V(NaCl) = 1,0 dm
3 3
Substansmängden n(NaCl) = c ·V= 0,15 mol/dm • 1,0 dm
= 0,15 mol
Molmassan M(NaCl) = (22,99 + 35,45) g/mol = 58,44 g/mol
Massan m(NaCl) = n · M = 0,15 mol· 58,44 g/mol = 8,8 g

Svar: 8,8 g natriumklorid vägs upp och hälls ner i en mätkolv som rym-
3
mer 1,0 dm . Lite avjonat vatten tillförs och blandningen skakas om så
att alla kristaller löser sig. Därefter fylls avjonat vatten upp till märket på
mätkolvens hals, som markerar exakt volymen 1,0 dm3 . Den färdiga lös-
3
ningen hälls upp i en flaska som märks "NaCl 0,15 mol/dm ".

Att späda en lösning

Ett annat sätt att bereda en lösning är att späda en lösning med hög
koncentration till en ny lösning med lägre ko11centration. Så är t. ex.
fallet med j11ice som säljs i koncentrerad form i 2 dl-förpackningar.
Innehållet i en förpackning· brukar blandas med fyra g·ånger så mycket
vatten till slutvolymen 1 liter. Eftersom man ökar vattenmängden blir
koncentrationerna av de lösta ämnena mycket mindre. Koncentratio-
ne~?a är då ~ av vad koncentrationerna var i den outspädda juicen.
Aven i laboratoriet späds lösningar med höga koncentrationer för att
få nya lösningar med lägre koncentrationer. I exempel 12 visas hur man
beräknar den volym av en koncentrerad lösning, som ska överföras till
en mätkolv och sedan spädas till större volym och lägre koncentration.

161
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

3
12. Hur stor volym NaOH-lösning med koncentrationen 2,0 mol/dm
3
behövs för att bereda 1,0 dm av en utspädd lösning· med koncentratio-
nen 0,10 mol/dm3?

Lösning
Den substansmängd NaOH som den spädda lösningen, lösning 2, ska
innehålla, ska hämtas från lösningen med hög koncentration, lösning 1.

Lösning 2:
Koncentrationen c(NaOH) = 0,10 mol/dm3
3
Volymen V= 1,0 dm
3 3
Substansmängden n = c ·V= 0,10 mol/dm • 1,0 dm = 0,10 mol

Från lösning· 1 behövs alltså substansmängden 0,10 mol.

Hur stor volym skall då tas av lösning 1?

Lösning 1:
Substansmängden n = 0,10 mol
3
Koncentrationen c = 2,0 mol/dm

Volymen V= n = 0,10 mol 3 = 0,050 dm3

c 2,0 mol/dm
Svar: 50,0 cm 3 NaOH-lösning med koncentrationen 2,0 mol/dm3 ska
3
alltså spädas till volymen 1,0 dm •

"'E
(.)

0
I!)

NaOH
3
2,0 mol/ dm

1,0 dm3

3 3 3
50 cm NaOH med koncentrationen 2 ,0 mol/ dm späds till 1,0 dm . Den nya
lösningens koncentration blir 0,10 mol/dm 3 .

162
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Joner i saltlösningar
En flaska med natriumkloridlösning har en etikett med märkningen
3 3
"NaCl 0,10 mol/dm ". Det betyder att för att göra 1 dm lösning har
man väg't upp massa11 av 0, 10 mol av det fasta ämnet natriumklorid
3
och därefter löst det i vatten och spätt till volymen 1 dm •
När natriumkloriden löses i vattnet delas saltet upp i fria joner
enligt reaktionsformeln:

Den kemiska föreningen delas alltså upp i partiklar Qoner) i vattnet.

Av 1 mol NaCl bildas 1 mol Na+(aq) och 1 mol Cl-(aq). I lösningen
finns endast natriumjoner och kloridjoner (fö1utom vatten). Där finns
alltså inga natriumjoner som fortsätter att sitta ihop med kloridjoner.
3
I lösningen är koncentrationen av natriumjoner [Na+] = 0,10 mol/dm
och koncentrationen av kloridjoner [Cl-]= 0,10 mol/dm3• [Na+] är skriv-
sättet för koncentrationer av partiklar (här koncentratio11en av natri-
t1mjonerna).
3
Lösning·ens totalkoncentration skrivs c(NaCl) = 0,10 mol/dm eller
3 3
barac = 0,10 mol/dm . Skrivsättet c(NaCl) = 0,10 mol/dm innebär allt-
så att innehållet motsvarar en lösning där 0, 1 mol N aCl har lösts i vat-
3
ten så att volymen har blivit 1 dm •

•i1acitoa•----------------------
13. Vilken är koncentrationen av kaliumjoner respektive nitratjoner
3
i 0,20 mol/dm KN0 3?

Lösning
När saltet (som kallas salpeter och används till bl.a. konservering)
löser sig i vatten sker följande reaktion:
KN0 3 (s) --t K+(aq) + N0 3 -(aq)
En lösning av kaliumnitrat innehåller kaliumjoner och nitratjoner.
Varje formelenhet KN0 3 ger en kaliumjon, K+, och en nitratjon, N 0 3- •
1 mol KN0 3 ger 1 mol K+ och 1 mol N0 3- .
3
Totalkoncentrationen c(KN03) = 0,20 mol/dm
Kaliumjonkoncentration [K+] = 0,20 mol/dm3
Nitratjonkoncentration

3 3
Svar: [K+] = 0,20 mol/dm och [N0 3-] = 0,20 mol/dm •

163
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

14. Vilken är koncentrationen av kaliumjoner respektive sulfatjoner

3
i 0,50 mol/dm K 2S04?

Lösning
När saltet löser sig i vatten sker följande reaktion:
K2S04(s) -+ 2 K+(aq) +
2
S0 4 -(aq)

En lösning av kaliums11lfat innehåller kaliumjoner och sulfatjoner.

2
Varje formelenhet K 2S04 ger 2 kaliumjoner, K +, och en sulfatjon, S04 -.
1 mol K 2S04 ger 2 mol K+ och 1 mol S042-.
3
Totalkoncentration c(K2S04) = 0,50 mol/dm
Kaliumjonkoncentration [K+] = 2 · 0,50 mol/dm3 = 1,0 mol/ dm 3
2
Sulfatjonkoncentration [S04 -] = 0,50 mol/dm 3
3 2
Svar: [K +] = 1,0 mol/dm och [S0 4 -] = 0,50 mol/dm
3

164
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

•»awtäa9______________________
15. Kristallsoda eller målarsoda är vattenhaltigt natriumkarbonat och
används ibland för rengöring av ytor som ska målas om. Dess formel är
Na2C03 · 10 H 20. Man löser 3,5 g kristallsoda i vatten så att lösningens
3
volym blir 0, 100 dm • Beräkna totalkoncentrationen av soda, natrium-
jonkoncentrationen och karbonatjonkoncentrationen i lösningen.

Lösning
När natriumkarbonatet löses i vatten sker följande:
2
Na2 C0 3 • 10 H 2 0(s) -t 2 Na+(aq) + C0 3 -(aq) + 10 H 2 0

1 mol Na2C0 3 · 10 H 20(s) ger 2 mol natrit1mjoner, Na+, och 1 mol

2
karbonatjoner, C0 3 - och 10 mol vatten, H 20.
Kristallvattnet ska tas med i beräkning·en av molmassan, men blir efter
sodans upplösning en del av lösning·smedlet (vattnet).

Massan m(Na2C03 · 10 H 20) = 3,5 g·

Molmassan M(Na2C03 · 10 H 20) =
= [(23,0 · 2) + 12,0 + (16,0 · 3) + 10 · (1,01· 2 + 16,0)) g/mol = 286 g/mol

Substansmängden n(Na2C03 · 10 H 20) = ~ =

35
- , g· = 0,0122 mol
286 g/mol

n(Na2C0 3) = 0,0122 mol

3
Volymen Volymen V= 0,100 dm

Totalkoncen tra ti onen c(Na2CO)

3
= .!!.._ = 0,0122 mol=
V 0,100dm3
= 0, 122 mol/dm3
N atriumjonkoncentrationen [Na+] = 2 · 0, 122 mol/dm3 =
3
= 0,244 mol/dm
2 3
Karbonatjonkoncentrationen [C03 l = 0,122 mol/dm

Svar: c(Na2C0 3) = 0,12 mol/dm 3, [Na+] = 0,24 mol/dm 3 och

[C0 2-J= 0,12 mol/dm3
3

165
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Beräkningar i samband med kemiska

reaktioner

Formler beskriver kemiska reaktioner

För att veta hur mycket som ska vägas upp av olika ämnen inför ett
experiment måste man utgå ifrån den reaktionsformel som gäller för
Reaktanter - ämnen som reagerar experimentet. De ämnen som reagerar med varandra kallas reaktanter
Produkter - ämnen som bildas och de ämnen som bildas kallas produkter. Kemister har utvecklat ett
formelspråk för att beskriva både enskilda ämne11 och reaktioner
mellan olika ämnen. Det här "språket" används i hela världen.

En reaktionsformel visar
• vilka ämnen som reagerar med varandra (reaktanterna)
• vilka nya ämnen som bildas (produkterna)
• vilka proportioner som behövs av de olika reaktanterna och som
bildas av de olika produkterna - substansmängdförhållandena
• aggregationstillstånden för reaktanter och produkter

A BHa'la.1.le-T o KS.KHM 3TO

OTa ,ll;8IOT rH,a;poKCH,ll;I
fHhlX C KHCJIOT8 MH,
poMy CHJibHble KHCJIOTI,I

peaKIJ,HH XOTH 6bI O,ll;DH

oca.zx.Ka IDIH raaa. BoT

\S04,
\ hJ.TeCHHJia O"tleH& CHJib·

Kemiska formler skrivs

lika över hela världen.
r KHCJIOTa BbITeCw:teT
KHCJIOTa I!pH BblCOKOH
Formlerna ger samma t ,ll;!UK0 CHJibHbIX KHC·
~OJIH 6opHoii KHCJIOTM
information i en rysk
H B COJIH TeTp116opHo:lt
kemibok som i en på ~ HarpeBaHDIO, TOr,ll;a
svenska. \ M n ep aType yJieTyqD-
\aKI\H H. TaK, 6opaaa
\l!:li npesp~aeTcs B
,Il;:

+ 5H20,
'IHOI'O paCTBOpa no-
a.zx.o· cMemaTL pac-
r- OH HMeeT CJia6o-
~a HaTpHH (H3· 31l
IIpoå,a;eT peaKI(Wl
166
H2S04.
79
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Ett exempel på en reaktion är:

natrium + klor --+ natriumklorid

2 Na(s) + Cl2 (g) --+ 2 NaCl(s)

"\/
reaktanter --+
'
produkt

En reaktionsformel ger mycket information

Natrium reagerar med klor enligt följande reaktionsformel.
2 Na(s) + Cl 2 (g) --+ 2 NaCl(s)

Den information denna reaktionsformel ger är:

• Natrium i fast form reagerar med klor i gasform så att det bildas
natriumklorid i fast form.
• Natrium och klor består båda bara av en sorts atomer, dvs. båda äm-
nena är grundämnen, medan natriumklorid är en kemisk förening.
• Vid reaktionen reagerar två natriumatomer med en klorgasmolekyl
till två formelenheter natriumklorid. NaCl är en formelenhet
natriumklorid, som består av en natriumjon och en kloridjon.

Att skriva korrekta reaktionsformler och att tolka reaktionsformler är

en förutsättning för att kunna utföra kemiska beräkningar.

Det frigörs mycket energi när en bit natrium reagerar med klorgasen som finns i
E-kolven. Värmeutvecklingen gör att natriumklorid bildas i gasform. Den kyls snabbt
ned och en vit rök av små fasta natriumkloridkristaller bildas på kolvens insida.

167
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Metod för att skriva reaktionsformler

När reaktionsformler skrivs ska a.lltid följande frågor besvaras:

CD Vilka ämnen reag·erar och vilka produkter bildas?
@ Vilka är ämnenas formler?
@ Är reaktionsformeln balanserad?
@ Vilket aggregationstillstånd har varje ämne?

Arbetsgången för att skriva en korrekt reaktionsformel är att i tur och

ordning besvara de fyra frågorna. För exemplet när natrium reagerar
med klor till natri11mklorid gä.ller då

CD Natrium och klor reagerar till natriumklorid. Reaktanterna i exemplet

är natrium och klor. Till höger om pilen står reaktionsprodukterna. I
detta fall har vi bara en reaktionsprodukt, natriumklorid. Detta skrivs

natrium + klor --+ natriumklorid

@ Reaktanternas formler är Na för natrium och Cl2 för klor, som

består av tvåatomiga molekyler. Reaktionsproduktens minsta enhet,
formelenheten, är NaCl.

Na + Cl 2 +. NaCI
Symbolen +. betyder att reaktionsformel11 inte är balanserad.

@ Vid kemiska reaktioner försvinner eller nybildas inga atomer. Därför

ska reaktionsformeln bala11seras, så att det finns lika många atomer av
varje grundämne till vänster och till höger om pile11 .
..
Amnenas formler får i11te ändras eftersom de då inte korrekt be-
skriver deras sammansättning. Varje ämnes formel är ju likvärdig med
en formelenhet och kan läggas i en tänkt låda.

~ + ~ +. I NaCI I

Innehå.llet i varje låda får inte ändras eftersom det beskriver ämnet.
Det är istället antalet tänkta lådor av varje ämne som måste stämma.
Det totala innehållet i lådorna till vänster om pilen ska kunna tömmas
och bilda rätt antal lådor med innehållet på den högra sidan.

168
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Första frågan blir: Hur många lådor med NaCl kan det bildas av en
låda med Cl2 ? Det bildas två lådor, eftersom det bara finns en
kloratom i varje låda. Talet 2 skrivs framför lådan med NaCl.

~ + fOil -++ 2 I NaCI I

Nästa fråga blir: Hur många lådor med Na behövs det för att två lådor
med NaCl ska kunna bildas? Det behövs 2 lådor.

2~ + fOil +t 2 I NaCI I
Balanseringen av den här reaktionsformeln görs alltså i två steg.
Eftersom det finns två kloratomer i en klormolekyl, räcker de till att bilda
två formelenheter natriumklorid. Talet 2 skrivs framför formeln NaCl.
Na + Cl 2 -++ 2 NaCI
Det behövs 2 natriumatomer till vänster också och talet 2 måste
skrivas framför Na på den vänstra sidan:
2 Na + Cl 2 -++ 2 NaCI
Kontrollen visar nu att det finns lika många atomer av varje slag till
vänster och till höger om pilen. Reaktionsformeln är nu bala1zserad.
Symbolen för en ofullständig eller obalanserad reaktionsformel (-++)
ersätts med symbolen för en balanserad reaktionsformel (-----?).
2 Na + Cl 2 --+ 2 NaCI

Talen framför ämnenas formler kallas koefficienter och anger alltså En reaktionsformel balanseras med
proportionerna av de partiklar som ingår i reaktionsformeln. koefficienter.

@ Aggregationstillståndet för varje ämne visas med symbolerna (g) för

gasform, (l) för flytande (liquidus), (s) för fast (solidus). Symbolen (aq)
betyder vattenlösning. Symbolen aq står för aqua, det latinska ordet
för vatten. Reaktionsformeln är klar.
2 Na(s) + Cl 2 (g) --+ 2 NaCI(s)

169
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

16. Naturgas består till stor del av metan. När metan används som bräns-
le reagerar det med luftens syre. Om förbränningen är fullständig bildas
koldioxid och vatten i gasform. Skriv reaktionsformeln.

Lösning
1. metan
..
+ syre - koldioxid + vatten
2. Amnenas formler skrivs: CH4 + 02 . . ,. . . C02 + H 20
3. 4 väteatomer räcker till 2 vattenmolekyler:
CH4 + 02 . . ,. . . C02 + 2 H20
4 syreatomer i produkterna kräver 2 syrg·asmolekyler:
CH4 + 2 02 - C02 + 2 H20
4. Aggregationstillstånden sätts ut:
CH4(g) + 2 02(g) - C02(g) + 2 H20(g)

Svar: CH4(g) + 2 0 2(g) - C02(g) + 2 H 20(g)

17. Propan, C 3H 8, är en beståndsdel i gasol, ett bränsle som används i

t.ex. kemilaboratorier, husvagnskök och till vissa utomhusgrillar. Vid
fullständig förbränning av propan bildas koldioxid och vatten.
Skriv reaktionsformeln.

Lösning
1. Propan + syre - koldioxid + vatten
2. C 3H s + 02 . . ,. . . C02 + H20
3. C 3H s + 0 2 -A 3 C02 + H 20
C 3l-ls + 0 2 -A 3 C02 + 4 H 20
C 3H s + 5 0 2 - 3 C02 + 4 I-I20
4. C 3Hs(g) + 5 0 2(g) - 3 C02(g-) + 4 H 20(g)

170
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Reaktionsformler beskriver förhållandena

mellan substansmängderna
En reaktionsformel beskriver vad som händer med de reagerande
ämnena. Man kan med hjälp av reaktionsformeln beräkna massorna av
utgångsämnena som ska användas för att råvarorna ska utnyttjas så
effektivt som möjligt. En balanserad reaktionsformel anger nämligen
proportionerna, substansmängdförhållandet, mella11 de ämnen som re-
agerar och som bildas. Koefficie11terna visar inte bara på förhålla11det
mellan formelenheterna av de olika ämnena, förhållandet gäller även
mellan deras substansmängder.
Formeln för koppars reaktion med svavel till dikopparsulfid skrivs
så här:

2 Cu(s) + S(g) --+ Cu 2 S(s)

Formeln kan tolkas på följande sätt:

2 atomer Cu och 1 atom S ger 1 formelenhet Cu2S
2 mol C11 och 1 mol S ger 1 mol Cu2S
Det betyder: 2 mol koppar i de11na reaktion reagerar med 1 mol
svavel och det bildas 1 mol dikopparsulfid. Förhållandet (proportio-
nerna) mellan substansmängderna kallas substansmängdförhållandet
och kan kortare skrivas:

2 mol Cu ~ 1 mol S ~ 1 mol Cu 2 S

Den dubbelriktade pilen läses "är ekvivalent med". Det går alltså att
Ekvivalenta substansmängder
säga "2 mol koppar är ekvivalent med 1 mol svavel och 1 mol dikop- är ämnenas proportioner enligt
parsulfid". reaktionsformeln.

tti=i~•ä=ill______________________
18. Koppar reag·erar med svavel till dikopparsulfid. Reaktionsformel och
ämnenas substansmängdförhållanden är
Formel: 2 Cu(s) + S(g) ----+ Cu2S(s)
Substansmängdförhållandet: 2 mol Cu ~ 1 mol S ~ 1 mol Cu2S
a) Vilka är de ekvivalenta substansmängderna till 0,30 mol koppar?
0,30 mol Cu ~ 0,15 mol S ~ 0,15 mol Cu2S

b) Vilka är de ekvivalenta s11bstansmängderna till 2,4 mol koppar?

2,4 mol Cu ~ 1,2 mol S ~ 1,2 mol Cu2S

171
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Reaktioner med fasta ämnen

Om man vet ett av de reagerande ämnenas massa, kan man räkna 11t
hur stor massa som behövs av ett annat ämne eller hur mycket som
kommer att bildas av produkterna. Det går att följa ett visst mö11ster i
beräkningen.
1. Skriv formeln för reaktionen.
2. Markera de ämnen som är aktuella för beräkningen.
3. Anteckna förhållandet mellan deras substansmängder (substans-
mängdförhållandet).
4. Räkna om substansmängdförhållandet så att det motsvarar 1 mol av
det givna, kända, ämnet.
5. För in massan av det kända äm11et om denna ä.r given i uppgiften.
6. För in molmassorna för det kända ämnet och det sökta ämnet.
7. Beräkna substansmängden för det kända ämnet.
8. Beräkna den ekvivalenta substansmängden för det sökta ämnet med
hjälp av substansmängdförhållandet.
9. Beräkna massan av det sökta ämnet. Svara med korrekt antal värde-
siffror, lika många som det minsta antalet som har getts i uppgiften.

Minnesregel:
Beräkningens första del leder till ekvivalenta substansmängder.
Resten av beräkningen leder til l den efterfrågade massan.

tli3iW•äill______________________
19. Hur många gram zinkoxid får man när 12,0 g· zink får brinna i
syrgas?

Lösning
1. 2 Zn(s) + 0 2 (g) ~ 2 ZnO(s)
2. 2 Zn(s) + 0 2(g) ~ 2 ZnO(s)
3. 2 mol Zn f-+ 2 mol ZnO
4. 1 mol Zn f-+ 1 mol ZnO
5. m(Zn) = 12,0 g
6. JW(Zn) = 65,4 g/mol,M(ZnO) = 81,4 g/mol

7. n(Zn) = m(Zn) =
12 ,0 g = 0 1835 mol
M(Zn) (65,4 g·/mol) '
8. n(ZnO) = n(Zn) = 0,1835 mol (se mängdförhållandet)
9. m(ZnO) = n · M = 0,1835 mol· 81,4 g/mol = 14,94 g·
Svar: Det bildas 14, 9 g zinkoxid.

172
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Reaktioner med saltlösningar

När lösning·ar av olika jonförening·ar blandas händer det att det bildas
en gr11mlig och fast, ibland färgad, massa som lägger sig på botten. Fällning= fasta partiklar
Den fasta bottensatsen kallas fällning. Fällning·ar består av joner som
binds starkare till varandra än till vattenmolekylerna. De uppstår 11är
minst två lösningar blandas och jonerna möts i lösningen.
Fällningar kan utnyttjas för att identifiera vissa joner och även för
att bestämma koncentrationen av dem i en lösning. Det görs t.ex. för
att spåra kloridjoner i vatten. När silverjoner tillsätts till en lösning
som innehåller kloridjoner bildas en vit fällning av silverklorid. Man Ett reagens används för att påvisa att
säger att silverjoner är reagens på kloridjoner. ett annat ämne finns närvarande.

Ag+ No3-
No-
3

- -- -~---

joner i lösningen
NO - AgCI (s) NO -
3 3

-·-- - ----- ·--- - - ---·

fällning av silverklorid, AgCl(s)

Om en lösning av bariumklorid blandas med en natriumsulfatlösning

En lösning med silverjoner kan
inträffar samma sak. En vit fällning bildas, men denna gång består den
användas för att påvisa kloridjoner.
av bariumsulfat. Silverjoner är reagens på kloridjoner.
Om de båda jonerna kommer i
BaCI 2(aq) + Na2S0 4 (aq) -t BaS0 4 (s) + 2 NaCI(aq) kontakt med varandra bildas en vit
fällning.
Att det är bariumsulfat som bildar fällningen är logiskt, eftersom man
vet att natriumklorid (koksalt) är lättlösligt i vatten. Natriumjonerna
och kloridjonerna finns alltså kvar i vattenlösningen, de har inte delta-
git i reaktionen. Sådana joner kan kallas åskådarjoner och eftersom de
inte deltar i reaktionen utesluts de ibland i reaktionsformeln. Reaktio-
nen 11tan åskådarjoner blir:

173
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Beräkning av fällningens massa

När man beräknar en fällnings massa utg·år man ifrån lösningarnas
ko11centrationer och volymer. Fällningens substansmängd beräknas
enligt sambandet n = c · V. Därefter beräknas fällningens massa på
samma sätt som vid reaktioner med fasta ämnen.

•ual1,oa•----------------------
3
20. Vilken massa har den fällning som bildas när 25 cm bariumklorid-
lösning· med koncentrationen 0,10 mol/dm3 blandas med ett överskott
av natriumsulfatlösning?

Lösning
Beräkning·en utifrån en lösning· följer samma princip som beräkningen
från en given massa av ett fast ämne. Skillnaden är att nu beräknas sub-
stansmängden av det reagerande ämnet utifrån dess koncentration (c)
och volym (V).
Reaktionsformel:

BaC1 2 (aq) + Na 2S0 4 (aq) --+ BaS0 4 (s) + 2 NaCl(aq)

1 mol BaC1 2 r71 mol BaS04
3 3 3
c(BaC12) = 0,10 mol/dm , V(BaCl 2) = 25 cm = 0,025 dm
3 3
1z(BaC12) = c · V= 0,10 mol/dm · 0,025 dm = 0,()025 mol
n(BaS0 4) = n(BaCI2) = 0,0025 mol
M(BaS04) = 233,39 g/mol
m = M · n = 23 3,39 g·/mol · 0,0025 mol= 0,58 g
Svar: Fällningens massa är 0,58 g .

..
Overskott och utbyte
I exempel 18 beräknades de ekvivalenta mängderna för reaktionen när
koppar och svavel reagerar till dikopparsulfid.

2 Cu(s) + S(g) --+ Cu 2 S(s)

2 mol Cu r7 1 mol S r7 1 mol Cu2 S

E11 fört1tsättning för att 2 mol koppar ska ge 1 mol dikopparsulfid, är

att reaktionsblandning·en tillförs minst 1 mol svavel.
Om det finns 2 mol koppar men bara 0,5 mol svavel, kan det bara
bildas högst 0,5 mol dikopparsulfid. Koppar finns då i överskott. Bara
hälften av mängden kan reagera, resten av kopparen finns kvar.

174
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Om m an vet m assan av flera reaktanter m åst e alltid deras substansmäng-

der beräknas för att se om något av ämnena finns i överskott. D et ämne
som inte finns i överskott är begränsande för r eaktione11 och d et är st1bstans-
mängden av det ämnet som avgör ht1r mycket som kan bildas av r eaktions-
prodt1kterna.

21. 10,0 g koppar får reager a med 5,0 g svavel. Hur mycket dikopparsulfid kan
teoretiskt bildas?

Lösning

2 Cu(s) + S(g) ---+ Cu 2 S(s)

2 mol Cu ~ 1 mol S
m(Cu) = 10,0 g, M(Cu) = 63 ,5 g·/mol

n(Cu)= m = lO,Og ~o 16mol

M 63,5 g/mol '
m(S) = 5,0 g, M(S) = 32, 1 g/mol
5 0 g·
n(S) = Mm = ' ~ 0, 16 mol
32 ,1 g/mo1
Det behövs enligt det ekvivalenta mängdförhållandet dubbelt så stor substans-
mängd koppar jämfört med svavel, men i detta experiment är de båda substans-
mängderna ung·efär lika stora. Svavel finns alltså i överskott och koppar är be-
gränsande. Substansmängden koppar kommer att bestämma hur mycket dikop-
parsulfid som bildas.
2 mol Cu ~ 1 mol Cu2S
1 mol Cu ~ 0,5 mol Cu2S
m 10,0 10,0
11(Cu) = M = ( ) m ol ~ n(Cu 2S) = 0,5 · ( ) mo 1
63 5 63 5
' '
M(Cu 2S) = 159,1 g/mol

m(Cu 2S) = 1i · M = 0,5 · ( 10,0 ) mo l · 159, 1 g/mo l = 12,5 g

63 5
'
Svar: Det kan teoretiskt bildas 12,5 g dikopparsulfid.

E nligt reaktionsformeln kan 1 mol svavel ge 1 mol dikopparsulfid. Det teore-

tiska utbytet av dikopparsulfid är alltså 1 mol. I verklig·h eten blir utbytet min-
dre än så, eftersom en del av svavlet förång·as och reagerar med luftens syr e.
D en mängd dikopparsulfid som fås vid reaktionen är det faktiska u tbytet.
det verkliga utbytet
procentuellt utbyte = d . k b · 100 %
et teoret1s a ut ytet

175
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

•ua?•äa•---------------------
22. Nickel kan framställas ur nickeloxid, NiO, genom reaktion med kol
varvid det bildas kolmonoxid, CO. Vilken massa har det nickel som fås
ur 150 kg NiO, om utbytet är 75 %?

Lösning

NiO(s) + C(s) ---+ CO(g) + Ni(s)

1 mol NiO ~ 1 mol Ni

m(NiO) = 150 kg= 1,5. 105 g
M(NiO) = 75 g·/mol, M(Ni) = 59 g·/mol
5
5
n(NiO) = l, · lO g = 2,0 · 10 3 mol~ n(Ni) = 2,0 · 10 3 mol
75 g/mol
3
m(Ni) = n · M = 2,0 · 10 mol· 59 g/mol
Det teoretiska utbytet av nickel har massan:
3
m(teoretiskt) = 2,0 · 10 mol· 59 g/mol
Det verkliga utbytet var 7 5 % av det teoretiska utbytet:
3
m(verkligt) = 0,75. 2,0. 10 mol. 59 g/mol = 88,5 . 103 g = 89 kg

Svar: 15 0 kg nickeloxid ger 89 kg nickel vid 7 5 % utbyte.

176
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Gaser och gasblandningar

•t1äili1&1:f~1· ---------------------
3. Fyll en ballong med vätgas, en annan med luft och en tredje med
koldioxid, och knyt till dem. De tre ballongerna bör vara ungefär lika
stora. Håll alla tre ballongerna i handen och släpp dem från så hög
höjd som möjligt.
4. Häll vatten till I cm höjd i ett provrör. Kräng en ballong över prov-
rörets mynning. Håll provröret i kokande vatten.
5. Koka lite vatten i en smalhalsad E-kolv. När vattnet har kokat en
stund, lyft kolven från värmekällan och kräng snabbt en ballong över
E-kolvens mynning. Låt kolven svalna.
3
6. Häll 1- 2 cm vatten i en tom aluminiumburk (läskburk). Ställ b11rken
på en kokplatta och låt vattnet i det närmaste koka bort. Fyll en stor
glasskål med kallt vatten. Ta burken med en kolvtång. Vänd burken
upp och ner, och stoppa snabbt ner den i det kalla vattnet i skålen.
7. Häll kallt kranvatten i en bägare. Upphetta vattnet lång-samt, mät
kontinuerligt vattnets temperatur och diskutera innehållet i de bubb-
lor som bildas under uppvärmningens gång.

I en gas rör sig molekylerna helt fritt. Deras genomsnittliga rörelse-

energi är så hög att bindningarna mellan molekylerna inte räcker till
för att hålla ihop dem.
Varje molekyl i en gas kräver stort svängrum och volymen av en gas
är tusentals gånger större än volymen av vätskan som bildas när gasen
kondenserar. Rörelserna är orsaken till att gaser alltid är jämnt förde-
lade och fyller ut det utrymme de befinner sig i, i motsats till vätskor
som lägger sig på botten.
Gaspartiklarna kolliderar ständigt med
de omgivande väggarna, vilket orsakar
Gasers tryck ett tryck (p) på dessa.

I en gas kolliderar molekylerna ständigt med varandra och med väg-

garna som omger gasen. Om gasen är innesluten i ett kärl, påverkas ro
därför kärlets väggar av en kraft från molekylerna. Man säger att gasen i
har ett visst tryck (p). Tryck definieras som kraft per areaenhet.
2
SI-enhete11förtryckär 1 pascal (Pa).1 Pa= 1 N/m .Normaltlufttryck
5
8
är 1,013 · 10 Pa.
När man pumpar en cykelslang för man in fler och fler av de mole-
kyler som finns i luften. Om temperaturen hålls konstant kommer
trycket inuti slangen att stiga ju fler molekyler som pumpas in. Om
~ -8
dessutom volymen inte ändras, kommer trycket att öka proportionellt

177
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

I en gas är molekylerna i
ständig rörelse. I ballongen
kolliderar luftens molekyler
ständigt med varandra och
med ballongens insida. Det
skapar ett tryck mot ballongens
insida. Ju mer luft som blåses
in i ballongen, desto oftare
krockar molekyler med insidan
och då blir trycket högre.

mot molekylernas substansmängd. Om substansmängden fördubblas,

så fördubblas trycket. Sambandet mellan trycket p och substansmäng-
den n beskrivs då av följande funktion, där k 1 är en konstant.
Fler partiklar ger ökat tryck. p = k1 · n
Ett annat sätt att öka trycket, är att minska gasens volym ( V), dvs. att
komprimera gasen. Om volymen halveras, kommer koncentrationen
av molekylerna att fördubblas vilket medför att trycket fördubblas.
Sambandet mellan tryck och volym vid konstant substansmängd 11, be-
skrivs då av följande samba11d, där k 2 är en konstant.

När volymen av en behållare halveras,

kommer antalet molekyler per
volymenhet att fördubblas i
behållaren. Koncentrationen
fördubblas. Det gör även att trycket
inuti behållaren fördubblas.

178
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Gasers temperatur
Temperaturen hos en gas är ett mått på molekylernas rörelseenergi. Ju
s11abbare de rör sig, med desto högre kraft kolliderar de med kärlväg-
Högre temperatur ger ökat tryck.
gar11a vilket gör att trycket ökar på dessa.
Vid - 273,15 °C upphör all rörelse hos molekylerna. Denna tempe-
ratur kallas den absolu ta nollpunkten. För vetenskapligt bruk används
den absoluta temperaturskalan, oftast kallad kelvinskalan. I denna ska-
la har nollpunkten satts vid den absoluta nollpunkten. -273,15 °C är
alltså OK. - 273,15'C =0 K
BETECKNING ENHET K °C
temperatur i celsiusskalan t 373 K 100°C
absolut temperatur T 1K
298 K 25 °C
Sambandet mellan temperaturer i respektive skalor är T = t + 273. 273 K 0 °C
E n gradenhet är lika stor i kelvinskala11 och i celsiusskalan.

Allmänna gaslagen
Sambanden mellan tryck, volym, substansmängd och temperatur hos
OK - 273 °C
en gas sammanfattas i den allmänna gaslagen

p - V= R ·n·T
T = t + 273
I formeln är R beteckningen för den allmänna gaskonstanten. Dess
värde bestäms av vilka enheter man väljer för p, V, n och T. Allmänna gaslagen p · V =R · n · T
Det vanligaste är att man använder SI-enheter enligt tabellen ned-
an och då blir R = 8,31 J/mol · K. D en allmänna gaslagen gäller för de
flesta gaser vid relativt lågt tryck. D et beror på att trycket i princip inte
är beroende av molekylernas storlek, bara på antalet molekyler. Det
spelar helt enkelt ingen roll vilken gas det är. Vid en viss temperatur
har lätta molekyler högre hastighet än tyng·re partiklar. Både stora och
små molekyler kommer då att utverka samma tryck mot omgivning-
en.

STORHET BETECKNING SI-ENHET

tryck p 1 Pa
3
volym V 1m
substansmängd n 1 mol
temperatur T 1K

179
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Det vätgasfyllda luftskeppet

Hindenburg fattade eld i samband med
landningen efter en resa från Tyskland
till New York 1937. 36 av de 97
personer som fanns ombord omkom.
Sedan dess har inga vätgasfyllda
luftskepp för persontransporter byggts.

Gaser har massa och densitet

Meteorologerna skickar upp mätinstrument med hjälp av ballonger
för att kunna. göra bättre väderprognoser. Sådana ballonger är fyllda
med vätgas. Leksaksballonger och passagerarplan får inte fyllas med
vätgas, eftersom den gasen är mycket brandfarlig. Ballonger fyller man
med t.ex. helium istället.
Alla gaser har en massa precis som vätskor och fasta ämnen. En
ballong med väte har mindre massa än en lika stor ballong som är fylld
med koldioxid. Därför stiger en vätgasfylld ballong till väders medan
en ballong med koldioxid faller till marken.
Man säger att väte har lägre densitet än koldioxid. Densitet a11ger
..
gasens massa per volymenhet. Ave11 luft har en bestämd densitet. Den
varierar med luftens tryck och temperatur. Väte har lägre densitet än
luft och koldioxid har högre densitet än luft.

Molvolym
Molvolym, Vm, är volymen av 1 mol gas. Densiteten går att bestämma experimentellt som kvoten mellan
gasens massa och dess volym. Utifrån densiteten och gasens molmassa
kan man beräkna den volym som 1 mol av gasen har. Denna volym
kallas gasens molvolym, v;n·

180
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

5
Några gasers egenskaper vid temperaturen O °C och trycket 1,013 · 10 Pa

GAS FORMEL KOKPUNKT MOLMASSA DENSITET MOLVOLYM

--°C-- ~ g/dm 3 dm 3 /mol

helium He - 269 4 ,003 0 ,1785 22,42

väte H2 - 253 2 ,016 0 ,08988 22 ,40
neon Ne - 246 20,18 0 ,8999 22,42
argon Ar - 186 39,95 1 ,7837 22,40
kväve N2 -196 28,02 1 ,2506 22,40
syre 02 -183 32,00 1 ,429 22,39
metan CH4 -164 16,04 0 ,717 22,40
ammoniak NH3 -33 17,03 0 ,769 22,10
klor Cl2 -34 70,91 3 ,214 22 ,06
svaveldioxid S02 - 10 64,06 2,926 21,89

I tabellen ser man att gaser som har låga kokpunkter har ungefär sam-
ma molvolym. Alla värden i tabellen gäller vid temperaturen O°C och
5
trycket 1,013 · 10 Pa (normalt lufttryck).
Att molvolymen vid samma tryck och temperatur är ungefär lika för
olika gaser förklaras med att skillnaderna mellan molekylernas egna
volymer är försumbart små i jämförelse med det utrymme de behöver
när de rör sig i gasform. En kvävemolekyl med massan 2 8 u behöver
lika stort utrymme som en vätemolekyl med massan 2,0 u.
Mellan molekyler av ammoniak, klor eller svaveldioxid är attraktions-
krafterna lite större än mellan molekyler av kväve eller väte. Det medför
att dessa tre gaser har lite mindre molvolymer och högre kokpunkter än
övriga gaser. Vid beräkningar bortses oftast från de små differenserna i
3
molvolym för olika gaser och därför används värdet 22,4 dm /mol vid
5
beräkningar för alla gaser vid O°C och 1,013 . 10 Pa.

Gaser och kemiska reaktioner

Vid samma tryck och temperatur har alltså alla gaser nästan lika stor
molvolym. Om molvolyme11, ~ n, och substa11smängden, n, är kä11da
kan volymen, V, beräknas med hjälp av sambandet V= n · ~ n· V= n · Vm

Det innebär att man med hjälp av en reaktionsformel kan beräkna

volymerna av de gaser som deltar i reaktionen. Gasernas volymer är
starkt beroende av tryck och temperatur. Vid rumstemperatur är
molvolymen lite större än vid O °C. Vid normalt lufttryck och vid
3
rumstemperatur är molvolymen ca 24 dm /mol.

181
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

•na ~·oa•----------------------
1

23. Väte bildas när magnesium reagerar med saltsyra. Vilken volym vät-
gas bildas om 0, 112 g magnesium reagerar med saltsyra? Molvolymen
'
vid aktuellt tryck och temperatt1r är 24,5 dm) /mol.

Lösning
2
Mg(s) + 2 H+(aq) --+ H 2(g) + Mg +(aq)
1 mol Mg ~ 1 mol H 2
m = 0,112 g, M = 24,3 g/mol
112
n(Mg-) = O, g = 0,004609 mol
24,3 glmo 1
3 3
n(H 2 = 0,004609 mol, V= 0,004609 mol · 24,5 dm /mol= 0, 1129 dm
)

Svar: D et bildas 0, 113 dm3 väte.

tli3iW•äill______________________
24. En medelstor påse grillkol innehåller 3 kg träkol. Antag· att det består
av rent kol. Vilken volym luft går åt för att förbränna allt kol i påsen?
Molvolymen är 25 dm3/mol vid tillfället. Ungefär } av luftens volym är
syre.

Lösning

C(s) + 02(g) --+ C02(g)

1 mol C ~ 1 mol 0 2
m(C) = 3 kg= 3000 g
ivl(C) = 12 g/mol

n(C) =
3000 g = 250 mol
12 g/mol
n(0 2) = n(C) = 250 mol
3 3
V(02) = n · ~ 11 = 250 mol - 25 dm /mol= 6250 dm
Ung·efär} av luftens volym är syre. Volymen syre multipliceras med
3
5 för att få en uppskattning av luftens volym, vilket ger 30 m •

3 2
Svar:30 m luft går åt. Ett rum med golvarean 12 m och takhöjden
2,5 m har volymen 30 m 3 .
Kommentar: Lågg nzä'rke till att man har gjort e1z ijverslagsberå.knirig, där man
helt bortsett från regler om siffernoggrannhet.

182
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Explosioner
Explosioner uppstår när ämnen i fast form eller i vätskeform spontant
reagerar till gasformig·a produkter. Reaktionsprodukterna kommer då
att uppta e11 mycket större volym än vad utgångsämnena gjorde. E tt
bra sprängämne i fast form omvandlas på kort tid vid explosionen till
gasformiga ämnen.
Nitroglycerin är ett välkänt sprängämne. Alfred Nobel gjorde det
säkrare att hantera genom att blanda det med andra mindre explosiva
ämn en. Blandningen kallas dynamit. Dynamit används inte längre
p.g.a. att den ändå är farlig att hantera vid temperaturer under 13 °C
eftersom den blir stötkänslig då.
I gruvor och stenbrott används idag· ett sprängmedel bestående av am-
moniurm1itrat blandat med en liten andel dieselolja.

ti3911•äilt______________________
25 kg· ammoniumnitrat detonerar? Ga-
25. Vilken volym gas frigörs när
sens molvolym vid den aktuella temperaturen är 60 dm3/mol. När rent
ammoniumnitrat detonerar sker följande reaktion:

Lösning
2 mol NH4N0 3 f---7 2 mol kväve + 1 mol syre + 4 mol vattenånga

2 mol NH~0 3 f---7 7 mol gas 7 mol gas

1 mol NH4N 0 3 f---7 f mol gas= 3,5 mol gas

3
m(NH4N0 3) = 25 kg= 25. 10 g
M(NH ~0 3) = 80 g/mol
3
n(NH4N03) = ~ =
25
· lO g = 3, 1 · 102 mol
M 80 g/mol
2
1z(gas) = 3,5 · 3,1 · 10 mol
V=n·V,n
2 3 3 3 3
V(gas) = 3,5 · 3,1 · 10 mol· 60 dm /mol = 65,63 · 10 dm = 65,63 m
3
Svar: 66 m
Kommentar: 25 kg ammoniztmnitrat motsvarar innehållet i en säck giidni1zgs-
medel. Den antagna mo/volymen å·r en ren uppskattning utgåencle från att
gasernas temperatur blir 450 °C. Vid en kraftig deto1zation av ett explosivt
äm11,e ka1i dock de frigjorda gasernas temperatur bli flera tusen grader. Då bil-
dar gaserna en stiitvåg som sprider sig med iiverljudsfart.

183
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

Inuti krockudden fanns ett fast ämne

som vid krocken reagerat så att gaser
snabbt fyllt kudden.

I krockkuddar (airbags) utnyttjas explosiva ämnen. Om en kollision

inträffar registreras det av en sensor och en gnista startar en kemisk
reaktion. Ett fast ämne sönderdelas och det bildas snabbt en eller flera
g·aser. Reaktionen g·år så snabbt att krockkudden fylls med gas på
1/40-dels sekund och hindrar föraren från att slå i ratten eller vindru-
tan. Natriumazid är ett ämne som används i krockk11ddar. Det sönder-
delas vid explosionen och det bildas natrium och kväve.

2 NaN 3 (s) ---+ 2 Na(s) + 3 N 2 (g)

Om krockkudden går sönder så att innehållet sprids i bilen, måste den

rengöras av en sakkunnig person, eftersom det natrium som frigörs
reagerar med vatten och det bildas frätande natriumhydroxid.

184
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

SAMMANFATTNING
• Atommassa är medelvärdet av atommassorna för isoto- • Det utrymme som 1 mol av en gas upptar vid ett visst
perna i den naturliga isotopblandningen. tryck och en viss temperatur kallas molvolym. Den är
nästan oberoende av vilken gas det är.
• Enheten för atommassa är lu.
5 3
1 av massan för en atom 12 • Molvolymen, Vm, vid O °C och 1 · 10 Pa är 22,4 dm .
• lu är C.
12 Vid standardtillståndet, 25 °c och 1,013 · 105 Pa, är
• Formelmassa är summan av atommassorna för de 3
Vm = 24,5 dm .
grundämnen som ingår i ämnets formel.
• Volymen av en gas är proportionell mot
• Substansmängd är den mängd av ett ämne som inne- substansmängden, V= n · Vm
23
håller 6,022 · 10 formelenheter. Beteckningen för
• Allmänna gaslagen: p · V = R · n · T
substansmängd är n.

• Enheten för substansmängd är 1 mol.

• Molmassa är massan av 1 mol av ett ämne. Molmassa

har enheten 1 g/mol och betecknas M.

• En storhet beskrivs med mätetal och enhet.

• Mellan storheterna massa (m), molmassa (M) och

substansmängd (n) gäller sambanden: Begrepp
m = M · n eller n = ~ allmänna gaslagen mol massa
atommassa molvolym
23 1
• Avogadros konstant, NA = 6,022 · 10 mo1- .
Avogadros konstant mätetal

• Koncentration betecknas c. Enheten för koncentration ekvivalenta mängder mättad lösning

empirisk formel produkter
c= ~
3
är 1 mol/dm .
enhet reagens
• Koefficienterna i en reaktionsformel anger förhållandet formelenhet reaktanter
mellan substansmängderna av de ämnen som ingår i formelmassa storhet
reaktionsformeln . Ekvivalensförhållandet mellan äm- fällning stökiometri
nena i en reaktion fås ur reaktionsformeln. kelvinskalan substansmängd
koefficienter tryck
2
• SI-enheten för tryck är 1 Pa = 1 N/m .
koncentration utbyte
• Absolut temperatur, T, mäts i kelvin. Temperaturer givna lösningsmedel volymhalt

i celsiusgrader betecknas t. T = t + 273 masshalt överskott

massprocent

185
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

UPPGIFTER
Atommassor hämtas ur periodiska systemet i slutet av 6:16 Brons är en legering bestående av 90 % koppar och
boken. Använd 3 gällande siffror. 10 % tenn. Vilken är substansmängden a) koppar,
b) tenn i 175 gav legeringen?
6:1 Vilken är massan uttryckt i u för
6:17 Vilken empirisk formel har a) C2H6 b) N204
a) en fluoratom, b) en jodatom?
6:18 En analys visar att ett prov av en förening innehål-
6:2 Beräkna formelmassan föra) KCI , b) NaOH, c) C02,
ler 42 g kväve och 24 g syre . Vilken är föreningens
d) MgO, e) N2, f) C2H6, g) CaC03.
empiriska formel?
6:3 Hur lång tid skulle det ta att räkna 1 mol atomer,
6:19 Analys av en förening visar att masshalten är 50 %
om det vore möjligt att räkna 1 atom per sekund?
av svavel och 50 % av syre. Vilken är föreningens
6:4 Hur många atomer finns det i a) 0,30 mol kol, empiriska formel?
b) 9,5 mol aluminium?
6:20 I en kromoxid är masshalten krom 68 %. Vilken är
6:5 Hur många väteatomer finns det i a) 1,0 mol H2, kromoxidens empiriska formel?
b) 1,0 mol CH4, c) 1 ,0 mol C2H5?
6:21 2,000 g kristalliserat zinksulfat upphettades så att
6:6 Vilken är molmassan föra) KC I, b) NaOH, c) C02, allt kristallvatten gick bort. Saltets massa minska-
d) MgO, e) N2, f) C2H6, g) CaC03? des då med 0,877 g. Bestäm substansmängden
vatten som finns för varje mol vattenfritt zinksulfat
6:7 Vilken massa har a) 1,5 mol Si, b) 10,0 mol C02,
och skriv formeln för det kristalliserade zinksulfatet.
c) 0,0015 mol KCI, d) 2,50 mol MgCl2?
6:22 En sockerlösning har framstäl lts genom att två
6:8 Vilken substansmängd ära) 44 g H20,
sockerbitar, som vardera vägde 13,0 g, löstes i
b) 18 g NaCI, c) 4,1 g NaOH, d) 166 kg KOH?
120 g vatten. Beräkna lösningens sockerha lt
6:9 Hur stor är massan av a) svavel, b) syre i 6,4 g uttryckt i massprocent.
svaveldioxid, S02?
6:23 Vilken ära) [Cu 2+], b) [N03-] i en lösning med kon-
6:10 Hur stor är substansmängden kaliumjoner i 3
centrationen 0,15 mol/ dm Cu(N03)2?
a) 3,0 mol kaliumsulfat, K2S04, b) 3,5 g K2S04?
6:24 Vilken ära) [Al 3+], b) [S042-] i en lösning med kon-
6:11 Beräkna molmassan för kristalliserat magnesium- 3
centrationen 0,15 mol/ dm Al2(S04)3?
sulfat MgS04 · 7H20.
6:25 Man löser 4,0 g NaOH i vatten till volymen 50 cm3.
6:12 Beräkna molmassan föra) glukos, C6H120 6, Beräkna lösningens koncentration.
b) rörsocker (sackaros), C12H22011-
6:26 Man löser 2,00 g natriumhydroxid, NaOH, i lite
6:13 Hur stor substansmängd ära) 12,9 g sackaros- 3
vatten i en mätkolv med volymen 250 cm och
C12H22011 ( = en sockerbit), b) 125 g kristalliserat späder därefter till märket. Vilken blir lösningens
kopparsulfat, CuS04 · 5H20? 3
koncentration uttryckt i mol/ dm ?

6:14 En 75 mm lång järnspik väger 4,1 g. a) Vi lken är 6:27 Vilken massa NaOH ska vägas upp för att bereda
substansmängden järn i denna spik? 250 cm 3 natriumhydroxidlösning med koncentratio-
b) Hur många järnatomer innehåller den? nen 0,20 mol/dm3?

6:15 Vilken massa har den bit aluminium som innehåller 6:28 Beräkna massan K2C03 som går åt för att bereda
lika många atomer som 5, 7 g silver? 200 cm 3 kaliumkarbonatlösning med koncentrationen
3
0,15 mol/dm ?

186
 KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

6:29 Man vill bereda 1,0 dm 3 saltsyra med koncentratio- 6 :37 Bränd kalk, CaO, framställs genom upphettning
3
nen 0,200 mol/dm . Det finns saltsyra med kon- (bränning) av kalksten, CaC03. Reaktionsformeln är
3
centrationen 1,00 mol/dm att göra denna lösning CaC03 - CaO + C02. Hur stor massa har den
ifrån. Hur stor volym ska man ta av denna syra? kalksten som behövs för framställning av 155 kg
bränd kalk?
6:30 Hur stor volym saltsyra med koncentrationen
3
2,0 mol/dm ska mätas upp för att bereda 6 :38 Då bränd kalk reagerar med vatten får man släckt
3
250 cm lösning med koncentrationen kalk, Ca(OH) 2. Reaktionsformeln är
3
0,20 mol/dm ? Hur ska man göra rent praktiskt CaO + H20 - Ca(OH)2. Hur många ton släckt kalk
och vilken mätutrustning bör man använda? kan man framställa ur 1,9 ton bränd kalk?

6:31 Det är slut i förrådsflaskan med salpetersyra med 6:39 Väte reagerar med kopparoxid, CuO, under bildning
3 3
koncentrationen 2 mol/dm . Det behövs 3 dm lös- av koppar och vatten. Reaktionsformeln är
ning. Koncentrerad salpetersyra har koncentrationen CuO + H2 - Cu + H20. Hur stor massa koppar kan
3
15 mol/dm . Hur gör man den nya lösningen? teoretiskt bildas ur 5, 77 g CuO?

6:32 20 cm3 natriumhydroxidlösning med koncentratio- 6:40 2,0 g magnesium förbränns i luft. Hur stor massa
3
nen 0,35 mol/dm späds med vatten så att voly- magnesiumoxid bildas?
3
men blir 500 cm . Beräkna den nya lösningens
koncentration.
6:41 Svart beläggning på koppar kan bestå av
kopparoxid, CuO. Den bildas enligt formeln
6:33 Vid fullständig förbränning av propan, C3H8 , i syrgas 2 Cu + 0 2 - 2 CuO. Hur många gram kopparoxid
bildas koldioxid och vatten . Skriv en balanserad
kan bildas av 10,0 g koppar?
formel för reaktionen.
6:42 Metallen antimon kan framställas ur antimonsulfid,
6:34 Reaktionsformeln för fullständig förbränning av Sb2S3, med hjälp av järn enligt reaktionsformeln:
etanol visas nedan. Skriv in de ekvivalenta sub-
Sb2S3 + 3 Fe - 2 Sb + 3 Fes.
stansmängder som gäller för varje rad i tabellen.
a) Beräkna hur stor massa antimon man teoretiskt
kan få av 225 g antimonsulfid.
b) Hur stor blir massan om utbytet är 80 %?
1 mol 3 mol
6 mol 6:43 Hur stor massa vatten resp. koldioxid bildas vid
6 mol fullständig förbränning av 565 g heptan, C1H16?
1,5 mol Börja med att skriva den fullständiga reaktionsfor-
0 13 mol meln.

6:35 Hur stor substansmängd vatten kan bildas ur föl- 6:44 Hur stor massa kopparoxid behövs för att fram-
jande substansmängder syre? Reaktionsformel: ställa 125 g kristalliserat kopparsulfat,

2 H2 + 02 ~ 2 H20. CuS04 · 5H 20? Reaktionsformeln är

a) 0,21 mol, b) 0,12 mol, c) 2,3 mol? CuO + H2S04 + 4 H20 ~ CuS04 · 5H20.

6:36 Hur stor massa har den koldioxid som bildas vid 6:45 Hur stor är massan av den koldioxid en växt tar upp
fullständig förbränning av 48 g kol? via fotosyntesen för att bilda 1,5 kg kolhydrater i
form av glukos, C6H1206?

6:46 Till 20 cm 3 natriumkloridlösning med koncentratio-

3
nen 0,35 mol/dm hälls så mycket silvernitratlös-
ning att alla kloridjoner fä lls ut som silverklorid. Hur
stor massa har den utfällda silverkloriden?

187
 ..
KAPITEL 6 KEMISKA BERAKNINGAR

6:47 Koncentrationen natriumsulfat i en lösning bestäm- 6:50 Hur stor volym syre förbrukas vid förbränning av
des genom att låta 20,0 cm 3 av lösningen bilda en 3
1,2 kg kol? Molvolymen för gaser är 25 dm /mol
fällning med bariumklorid tillsatt i överskott. Den vid det tryck och den temperatur som råder vid
bildade fä llningen vägde 2,33 g. Vilken var natrium- tillfä llet.
sulfatlösningens koncentration?
6:51 Hur stor volym syre med temperaturen +25 °C går
6:48 Vilken massa har den silverklorid som högst kan det åt vid förbränning av 1,0 liter bensin? Bensi-
bildas när 20,0 cm 3 magnesiumkloridlösning vars nens sammansättning antas motsvara formeln
koncentration är 0,200 mol/dm3 blandas med C7 H8 och antas ha densiteten 0,87 g/cm 3 . Molvoly-
15,0 cm 3 silvernitratlösning vars koncentration är men för gaser är 25 dm 3/mol.
3
0,500 mol/dm ?

6:49 Vid ett experiment samlade man upp 20,0 cm 3

vätgas. Hur stor substansmängd är det? Molvoly-
men är 24 dm3 /mol vid det tryck och den tempera-
tur som rådde vid tillfället.

188
SYROR OCH BASER

Syror och baser är en del av vardagen. Många frukter, t.ex. äpplen

eller citroner, smakar surt på grund av de syror de innehåller.
Vinäger används för att ge sallad en frisk, syrlig smak. Vinäger
görs av vin som man med avsikt låter surna. De flesta rengörings-
medel som tvål och diskmedel är mer eller mindre basiska.
På många förpackningar finns innehållets pH-värde angivet. Det
är ett mått på surhetsgraden. En hudvänlig tvål har t.ex. ett pH-
värde som är nära hudens pH-värde.

189
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Syror

•tläi;1•ci18@il______________________
1. Pröva ledningsförmågan hos destillerat vatten med en doppelektrod.
Låt den stå kvar i vattnet. P umpa därefter luft genom en tvättflaska
med koncentrerad saltsyra och led ner gasströmmen i det destillera-
de vattnet. T illsätt några droppar BTB-lösning.
2. H äll vattenledningsvatten i en stor kristallisationsskål. Sätt några
droppar BTB-lösning till vattnet. Ställ en liten skål med koncentre-
rad saltsyra i den stora skålen med vatten . Täck den större skålen
med en glasskiva. Avvakta resultatet.
3. Häll vatten till några centimeters höjd i en bägare. Mät vattnets tempe-
ratur. Häll under omrörning, raskt men ytterst försiktigt, en liten
volym koncentrerad svavelsyra i vattnet. Mät blandning·ens temperatur.
4. Häll vattenledningsvatten i en bägare. Tillsätt några droppar BTB.
Led ner koldioxid från tub eller blås med hjälp av ett s11grör utand-
ningsluft genom vattnet. Upphetta vattnet till kokning.
5. Häll lite vatten i vardera två mjuka PET-flaskor om 1,5 liter. Sätt en
gummipropp i den ena flaskan. Led in koldioxid i den andra och sätt
i en gummipropp. Låt eleverna få g·od tid på sig· att fundera över
vilket resultat de förväntar sig om man skakar flaskorna. Skaka flas-
korna kraftigt.

Vattenlösningar av syror
Sur smak eller indikator
Vattenlösningar av syror smakar surt. I läsk märks t.ex. den syrliga
smaken av citronsyra och i vinäger känner man ig·en smaken av ättik-
syra. Men eftersom många syror är frätande ska man inte smaka på
dem. De kan istället identifieras med en syra-basindikator. D et är ett
ämne som byter färg efter hur sur eller basisk en lösning är. Ett exem-
pel på en syra-basindikator är bromtymolblått, BTB. Om BTB-lös-
ning droppas ner i en sur lösning blir lösningen gul, om lösningen är
starkt s11r blir den röd. I basisk lösning blir den blå.
Blåbäret fungerar som en syra- D et finns många ämnen som har eg·enskapen att få olika färg·er vid
basindikator. Det omogna, sura,
olika pH-värden och som därför kan fu11gera som indikatorer. Några
blåbäret har en röd färg medan färgen
hos de mogna blåbären, som inte är exempel som går att hitta hemma är te, som ljusnar när man tillsätter
sura, har blivit blå. några droppar citron som sänker pH-värdet, samt blåbärssaft och röd-
vin som h ar röd färg i sur lösning och blå färg i basisk lösning.

190
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Oxoniumjoner leder ström

Vattenlösningar av syror leder elektrisk ström. Det måste alltså finnas
laddade partiklar, dvs. joner, i en sur lösning. D e joner som ger en lös-
ning s11ra egenskaper kallas oxoniumjoner, H 30+.
En syra är ett ämne eller en partikel som kan avge vätejoner. Efter- En syra är en partikel som avger en
som en väteatom enbart består av en proton och e11 elektron, är en vä- proton, en protongivare.
tejon, H +, e11 ensam proton. En proton är extremt mycket mindre än
en atom och positivt laddad. Det gör att den lätt dras till den negativa
delen av en polär molekyl och där binds den till ett fritt elektronpar.
När en syra reagerar med vatten övergår protoner från syramolekyler
till vattenmolekyler och det bildas oxoniumjoner, H 30 +.

H20 + H+ --+ H30+

Syreatomen i vattenmolekylen har två icke-bindande valenselektronpar.

Till ett av dessa elektronpar binds proto.n en. Syreatomen i oxonium-
jonen har därför bara ett icke-bindande elektronpar kvar.

fritt .. +
elektronpar
I vattenlösning är "vätejoner" alltså
H+ + H ..... 0 ·· ... H -> H ..... 0. ..... H alltid oxoniumjoner.
~ \
H

H+ + HO
2 Ho•
3

Ofta kallas oxoniumjonerna förenklat för vätejoner, trots att fria väte- Zink är en oädel metall. När den
joner inte kan existera i en vattenlösning. I vatte11lösning är "väte- reagerar med sattsyra bildas vätgas.

jo11er" alltså alltid oxoniumjo11er.

Sura lösningar fräter på oädla metaller

Vattenlösningar av syror reagerar med oädla metaller så att det bildas
vätgas och metalljoner. När metallatomer omvandlas till metalljoner
bildas i många fall en vattenlöslig jonförening.
En m etall som r eagerar med syror under väteutveckling kallas en
väteutdrivande metall. När mag·nesium reagerar med saltsyra bildas
vätgas. Vid reaktionen omva11dlas magnesiumatomer till magnesium-
.
Joner.

magnesium + saltsyra --+ vätgas + magnesiumkloridlösning

Mg(s) + 2 H 30+(aq) + 2 CI-(aq) --+ H 2(g) + 2 H 20(1) + Mg2+(aq) + 2 CI-(aq)

191
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Protolysreaktion - en syra-basreaktion
Väteklorid är ett exempel på en syra. Vid rumstemperatur är väteklo-
rid e11 gas. Vattenlösningen kallas saltsyra. Saltsyra leder ström bra och
lös11ingen får gul färg vid tillsats av en droppe BTB-lösning·. När väte-
klorid kommer i kontakt med vatten sker följande reaktion.

väteklorid + vatten ----+ kloridjoner + oxoniumjoner

HCl(g) + H 2 0(1) -+

L H+ _j sur lösning

+
+ +

. .
kloridjon oxon1um1on
Protolys av väteklorid

Vätekloridmolekylen avger en proton som tas upp av vattenmoleky-

len. Vattenmolekylen reagerar här som e11 bas. En bas är en partikel
eller ett ämne som kan ta upp en proton.
Reaktionen mellan vätekloridmolekylen och vattenmolekylen är
En bas är en partikel som tar emot en
proton, en protontagare. alltså ett exempel på en syra-basreaktion. Ett a11nat ord för syra-bas-
Protolysreaktion är en reaktion där
reaktion är protolysreaktion. En reaktion där protoner avges och upp-
protoner avges och upptas. tas kallas alltså protolysreaktion.

Stark och svag - inte detsamma som koncentrerad och

En flaska med koncentrerad utspädd!
svavelsyra måste vara märkt med
Saltsyra, salpetersyra och svavelsyra är exempel på syror som är vanliga
farosymbol för frätande ämne.
inom läkemedelsindustrin och a.n nan kemisk industri. Dessa tre syror
~ 9.IJ .iOUB- är också exempel på starka syror. Definitionen på en stark syra är att
0002049292
den är fullstä11digt protolyserad i vattenlösning. Det innebär att varje
syramolekyl har avg·ett en proton till en vattenmolekyl. Vid reaktionen
har oxoniumjoner bildats. Eftersom det har bildats många joner, har
EG -nr 2316395 EG - märkning
SVAVELSYRA > 51010 vattenlösningen av en stark syra mycket god ledningsförrnåga.
STARKT FRÄTANDE.
Id ';"nl1kt_!ffed ögonon . epola g,not mod mycht v,Uonoch
••ll•n
h11.~kte la.a,re, Håll oldrlg pii ollor I produkten. V1ri
En svag syra är däremot inte fullständigt protolyserad. I de flesta
olycksloll, 11/omiondo eller onnon pherk~n. h 11t•kl•
omodelbert läkore. Vis, om m5)1igl etlkollon. syror har endast en liten del (1-2 % ) av alla syramolekyler reagerat
med vatten och bildat joner. Vattenlösningar av en svag syra leder där-

192
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

för ström sämre än vad vattenlösningar av en stark syra gör vid samma En stark syra är fullständigt
protolyserad i vattenlösning.
koncentration av syran.
Kolsyra, ättiksyra, citronsyra, askorbinsyra (C-vitamin) och de fles- En svag syra är ofullständigt
ta andra syror som man träffar på i vardagen är svaga syror. protolyserad i vattenlösning.

Både e11 stark syra och en svag syra kan vara koncentrerade.
Eftersom en stark syra protolyseras fullstä11digt till oxo11iumjoner, kan Citronsyra är en svag syra. Den kan
koncentrationen av dessa i en mycket utspädd lösning av t.ex. saltsyra därför i koncentrerad form användas
vara lika hög som i en koncentrerad lösning av en svag syra. Det är ju för att ge godis sur smak.

oxoniumjonerna som ger en sur lösning de sura egenskaperna. Där-

för ska man hantera starka syror varsamt även när de är utspäd-
da, eftersom de även då innehåller en hög koncentration av
• •
oxon1umJoner.
En riktigt svag syra som askorbinsyra (C-vitamin) går dä-
remot utmärkt att äta i ren, koncentrerad form och askor-
binsyra och citronsyra används bland annat till surt godis.

Saltsyra, HCI( aq), en vattenlösning av väteklorid

Om man löser gasen väteklorid, HCl (g), i vatten får man
saltsyra, HCl (aq). Koncentrerad saltsyra innehåller 37 mass-
procent väteklorid och är alltså 3 7-procentig. Resten är vatten.
Väteklorid är fullständigt protolyserad i vattenlösning, alla väteklo-
ridmolekyler har reagerat. Den är alltså en stark syra. Det innebär att
Väteklorid är en stark syra.
lösningen innehåller endast vattenmolekyler, oxoniumjoner och klo-
ridjoner. Det finns inga vätekloridmolekyler i lösningen. Saltsyra innehåller vatten, H2 0,
Om man öppnar en flaska koncentrerad saltsyra ger sig en del av oxoniumjoner, H3 0 • och kloridjoner,

den lösta vätekloriden av som gas. Därför luktar koncentrerad saltsyra c1-.
starkt och stickande. Om man blåser fuktig utandningsluft över flas-
kan ser man en dimma av saltsyradroppar som har bildats.
Saltsyra används bland annat för att ta bort beläggningar (oxidskikt)
på metallytor som ska behandlas vidare, framställa metallklorider och
färgämnen och vid tillverkning av vissa typer av syntetgummi.
Syran som bildas i magsäcken är saltsyra. Den hjälper till vid
nedbrytning·en av proteiner i mate11 och försvarar oss mot bakterier.
I våra bostäder finns plasten PVC (polyvinylklorid) i bl.a. elled-
ningar och mattor. Vid bränder bildas väteklorid i gasform när PVC
brinner. Vätekloridgasen är farlig att andas in eftersom den bildar frä-
tande saltsyra ihop med fukten i våra luftvägar.

193
 I I .. I I • I •

•• •

...
• Il
- 11

Salpetersyra är en stark syra. Salpetersyra, HN03

..
Salpetersyralösningar innehåller Aven salpetersyra är en stark syra, den protolyseras alltså fullständigt i
vatten, H20 , oxoniumjoner, H3 0 + och vatten:
nitratjoner, N03 - •

. .
nitratjoner oxon,umJoner

+
+ +

. .
salpetersyramolekyl vattenmolekyl nitratjon oxon1umJon

Utspädd salpetersyra reagerar på samma sätt som saltsyra med metal-

ler och det bildas vätgas och metalljoner. Men salpetersyra är även en
oxiderande syra. Det innebär att när salpetersyran är mer koncentre-
rad reag·erar den även med vissa ädla metaller. Det bildas då hälso-
skadlig·a kväveoxider (NO eller N0 2) i gasform - s.k. nitrösa. gaser.
Koncentrerad salpetersyra ryker vid rumstemperatur och gaserna
som avgår är giftiga kväveoxider.
Vid förbränning av olika ämnen vid höga temperaturer reagerar
Nitrösa gaser, NOx, kan bildas då luftens kväve med syre och bildar kväveoxider. Dessa reagerar med
salpetersyra reagerar med metall. vattenånga i luften och bildar salpetersyra som bidrar till försurningen

194
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

av miljön. Nitratjonerna som bildas av salpetersyran bidrar dessutom

till övergödning av sjöar och vattendrag.
Salpetersyra används främst till framställning av sprängämnen och
gödselmedel.

Svavelsyra, H2 504 , en tvåprotonig syra

Koncentrerad svavelsyra är en tung· och tjockflytande vätska utan färg.
Formeln visar att svavelsyra innehåller två protoner (två väteatomer).
Båda protonerna kan avges när den reagerar med vatten. Svavelsyra
sägs därför vara en tvåprotonig syra. Svavelsyra är en stark syra, därför
finns inga svavelsyramolekyler i en vattenlösning. Varje svavelsyramole-
kyl har avgett en proto.n. En mindre andel av vätesulfatjonerna har även
•
avgett sin proton.
Protolysen sker i två steg:
H2S04(l) + H20(l) -+ HS04-(aq) + H30+(aq)
vätesulfatjoner oxoniumjoner
Svavelsyralösningar innehåller
vatten, H20 , oxoniumjoner, H3 0 • och
. . sulfatjoner, so4 2 - och vätesulfatjoner,
sulfatjoner oxon,umJoner
HS04- .

+ .. + Alla svavelsyramolekyler protolyseras

i vattenlösning.
H2 S04 H20 HS04- H3 0 +
. .
svavelsyra- vattenmolekyl vätesulfat- oxon,umion
molekyl JOn

+ En mindre andel vätesulfatjoner

+ protolyseras i vattenlösning.

HS04- H2 0 8042-
. .
vätesulfat- vattenmolekyl sulfatjon oxon1umJon
.
JOn

När koncentrerad svavelsyra bla11das med vatten utvecklas mycket

värme. Det kan bli så hett att vattnet börjar koka. Därför måste man
vara mycket försiktig när koncentrerad svavelsyra ska spädas. Syran SIV = Syra I Vatten
ska långsamt (under omrörning) hällas ner i vattnet som får stå i ett
kallt vattenbad. Det finns en regel för spädning av svavelsyra, SIV-
regeln, som säger att man alltid ska hälla Syra I Vatten.

195
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Svavelsyra har en stark förmåga att reagera med vatten. Den är så

stark att vattenmolekyler "plockas bort" från långa sammansatta mole-
kyler it.ex. textilier och papper. Det som återstår är svart och innehål-
..
ler mest kol. Aven utspädd svavelsyra fräter lätt hål på kläder!
Svavelsyra har många a11vändningsområde11. Den används bl.a. för
rengöring av metaller, t.ex. stålplåtar före bearbetning, för framställ-
ning av gödselmedel, tvättmedel och sprängämnen och i bilbatterier
(blyackumulatorer).
Vid förbränning av fossila bränslen bildas svaveldioxid. Det är
svavelatomer i bränslets molekyler som reagerar med luftens syremo-
lekyler till svaveldioxid. Svaveldioxid reagerar vidare med syre till
svaveltrioxid som reag·erar med vattenångan i luften och bildar svavel-
syra. Svavelatomerna kommer frå11 de växter som t1nder miljoner år
har ombildats till olje- och kolfyndigheter. Svavelhalten i olika driv-
medel eller eldningsoljor minskas numera innan de släpps ut på mark-
naden. Detta har gjort att den del av försurningen i Sverige som orsa-
kas av svavelsyranedfall har minskat kraftigt.

En vattenlösning av koldioxid, C0 2 (g), innehåller kolsyra,

H2C03
När koldioxidg·as leds ner i vatten bildas en koldioxidlösning. En del
av koldioxiden reagerar med vattnet och då bildas kolsyra som proto-
lyseras. Det är därför kolsyrat mineralvatten har en svagt syrlig smak.
Läsk innehåller förutom kolsyra även andra syror, t.ex. citronsyra och
fosforsyra som också ger syrlig smak.

koldioxid kolsyra

Kolsyra är en tvåprotonig syra som kan protolyseras i två steg:

Kolsyra är en svag syra. H2C03(aq) + H20(l) -t HC03-(aq) + H30+(aq)

vätekarbonatjon
Kolsyralösningar innehåller
vatten, H2 0 , koldioxid, C0 2 , en låg HC03-(aq) + H20(I) -t C03 2 -(aq) + H30+ (aq)
koncentration av oxoniumjoner, H3 0 +, karbonatjon
och vätekarbonatjoner, HC03 - , och
ytterst lite karbonatjoner, co3 2 - . Kolsyra är en mycket svag syra. De allra flesta kolsyramolekylerna
finns kvar oprotolyserade. Eftersom den är en mycket svag syra, sker
det andra protolyssteget nästan inte alls. De oprotolyserade kolsy-
ramolekylerna kan sönderdelas och reagera tillbaka till koldioxid och
vatten vid minskat tryck eller 11ppvärmni11g.

196
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Kolsyrat vatten kan enkelt tillverkas

med hjälp av koldioxid från en gas-
behållare. Koldioxiden pumpas ner i
vattnet under högt tryck. När vattnet
hälls upp lämnar en del av kol-
dioxiden vattnet igen.

'
Jo o'
0

"t)t> CF-)

:- •· ... ~''"
~
•

H2C03(aq) ~ C02(g) + H20(l)

Formeln visar vad som händer när en läskedrycksflaska öppnas. Då
kan man se koldioxidgas bilda små bubblor som stiger uppåt i drycken.

Karbonatjoner reagerar med syror till koldioxid

Syror reagerar med karbonater och vätekarbonater. Vid reaktionen
bildas gasen koldioxid, C0 2(g).
När man droppar saltsyra med koncentrationen 4 mol/dm3 på en bit
kalksten eller en bit marmor hörs ett fräsande ljud. Det som hörs är
gasbubblor som spricker.
Kalksten och marmor består av kalciumkarbonat som är en jonför-
ening med formeln CaC0 3• När karbonatjoner utsätts för en relativt
hög koncentration av oxoniumjoner sker en protolysreaktion i två
steg. Vid första steget avger oxoniumjoner protoner till karbonatjoner.
Vid reaktionen bildas vätekarbonatjoner och vattenmolekyler.

H 3 0+(aq) + C0 3 2 -(aq) ~ H20(l) + HC0 3 -(aq)

karbonatjon vätekarbonatjon
Vid andra protolyssteget avger oxoniumjoner protoner till de bildade
vätekarbonatjonerna och kolsyramolekyler och va.ttenmolekyler bil-
das.

vätekarbonatjon kolsyra

197
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Eftersom oprotolyserade kolsyramolekyler sönderdelas lätt, bildas det

koldioxid och vatten enligt följande reaktionsformel.

kolsyra koldioxid

När koncentrationen av oxoniumjonerna i en vattenlös11ing· är till-

räckligt hög bildas därför koldioxidgas när det finns karbonatjoner
eller vätekarbonatjoner i lösningen. Reaktionen kan användas för att
påvisa karbonatjoner eller vätekarbonatjoner i en lösning .

..
Attiksyra, CH 3 COOH - en organisk syra
..
Attiksyra har man ofta hemma. Det är en färglös vätska med stickande
lukt. Den är ungefär 40 gånger starkare än kolsyra men är ä.ndå en
..
svag syra. Attiksyra används t.ex. som utspädd lösning till inläggningar
av olika slag, och i hög koncentration till borttagning av kalkutfäll-
ningar och till ogräsbekämpning .

..
Attiksyra ger vinägern dess syrliga
smak.

198
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Modeller av ättiksyramolekylen

..
Attiksyra är en organisk syra. Organiska syror innehåller gruppen
-COOH och det är vätejonen i den gruppen som avges vid protolys.

..
Jonen CH3COO- kallas sedan långt tillbaka för acetatjon och skrivs Attiksyrans formel skrivs förenklat
HAc.
förenklatAc-. Därför skrivs ofta ättiksyrans formel förenklat HAc. Or-
..
det acetat kommer från latinets acett1m med betydelsen ättika eller Attiksyra är en svag syra.
. ..
v1nager.
Med det förenklade sättet skrivs protolysen av ättikssyra:
Ättiksyralösningar innehåller
förutom vattenmolekyler, H2 0 , och
ättiksyramolekyler, HAc, en låg
I organiska syrors molekyler sitter -COOH-gruppen alltid i änden av koncentration av oxoniumjoner, H30 +,
en kedja av kolatomer. Till varje kolatom är väteatomer bundna så att och acetatjoner, Ac- .
ädelgasregeln uppfylls.
I vissa syror är en eller fl era väteatomer utbytta mot andra atomer
eller grupper av flera atomer. I mjölksyra t .ex. fin11s en hydroxigrupp,
-OH. Mjölksyrans formel är CH 3CH(OH)COOH.
I aminosyrors molekyler finns en aminogrt1pp, -NH2 • Våra protei-
ner är uppbyggda av 20 olika aminosyror. I alla utom en av ami11osy-
rorna är ytterligare en väteatom utbytt mot olika atomgrupper. De
olika aminosyrorna kan bindas ihop med varandra på ett oändligt an-
tal olika sätt och det ger möjlighet till stor variation av proteinernas
uppbyggnad, vilket ger dem olika form (struktur) och egenskaper.

199
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Baser - syrornas motsats

•aoai,,w,aa•---------------------
5. Sätt små mängder av natriumhydroxid, kaliumhydroxid och kalcium-
hydroxid till vatten i varsin bägare. Jämför ämnenas löslighet,
lösningarnas ledningsförmåga och hur de färgar BTB-lösning.
6. Sätt ner en doppelektrod i en bägare med avjonat vatten med några
droppar fenolftaleinlösning. Pumpa luft g·enom en tvättflaska med
koncentrerad ammoniak och led ner gasen i vattnet.
7. Häll några cm 3 koncentrerad ammoniak i ett provrör. Sätt i en kork
med glasrör i provröret. Häng en starkväggig runclkolv (250 cm3) på
glasröret. Värm ammoniaklösningen försiktigt tills kolven är fylld
med ammoniakgas. Pröva med indikatorpapper. Ta kolven och sätt
en kork med ett glasrör l1tdraget till en spets i kolven. Tryck in
korken ordentligt och för ner kolvhalsen i en bägare med vatten
innehållande fenolftalein.

En syra ger ifrån sig protoner till vattenmolekyler så att oxoniumjo-

ner, H 30+, bildas. Motsatsen till en syra kallas bas. Det är en partikel
(molekyl eller en jon) som kan ta upp en proton istället för att ge ifrån
sig en. Om protonen tas från en vattenmolekyl, omvandlas resten
av vattenmolekylen till en hydroxidjon, OH-. Hydroxidjoner finns i
alla basiska vattenlösningar och ger de basiska lösningarna deras ege11-
En bas är en protontagare. skaper.
En basisk lösning får blå färg av indikatorn BTB. Basiska lösningar
känns lätt igen när man får dem på huden. Det känns halt därför att
basen reagerar med fettet på huden och bildar en slags tvål.

Ammoniak - en ganska svag bas

Ammoniak är vid rumstemperatur en gas med stickande lukt och är
mycket lättlöslig i vatten. Eftersom ammoniakmolekylen, NH 3, är en
dipol med väteatomer bundna till en kväveatom, finns vätebindningar
mellan vattenmolekyler och ammoniakmolekyler.
H N När ammoniakg·as löses i vatten bildas en basisk lösning, vilket lätt
H kan visas med några droppar BTB. Ammoniakmolekyler i lösning·en
I
I
I I har alltså tagit upp protoner från vatte11molekyler.
I
I

' Ammoniakmolekylerna och vattenmolekylerna

attraherar varandra med starka vätebindningar.
De gör att ammoniak är lättlöslig i vatten.

200
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

NH 3 (aq) + H 2 0(1) -+ NH 4 +(aq) + OH-(aq)

L H+_J
ammoniak ammoniumjoner hydroxidjoner

+
+ +

ammoniak- vatten- ammoniumjon hydroxidjon

molekyl molekyl

I en vattenlösning av ammoniak är det bara ett fåtal ammoniak- Ammoniak är en svag bas.

molekyler som har protolyserats. Ammoniak är alltså en ganska Ammoniaklösningar innehåller en låg
koncentration av hydroxidjoner, oH- ,
svag bas. och ammoniumjoner, NH4 + .
Ren ammoniak används för att framställa handelsgödsel och spräng-
ämnen. För rengöring och borttagning av målarfärg används ammo-
niaklös11ing.

Tre fasta hydroxider

Natrium-, kalium- och kalciumhydroxid är jo11föreningar. När man
löser dem i vatten får man basiska lösningar. Det sker ingen protolys
Ammoniak används som kylmedium
utan det är en upplösning av saltet i vattnet. för att göra konstfrusen is.

' .......'·

,
.'.·. J
"
-;.. ..: t
''
'· .
j
•
.

201
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Natriumhydroxid har formeln NaOH och består av natriumjoner,

Na+, och hydroxidjoner, OH-. Natrit1mhydroxid är lättlöslig i vatten
och lösningen kallas ibland natronlt1t eller bara lut. Kombinatione11 av
att natriumhydroxid är lättlöslig och att det i lösningen inte finns någ·-
ra NaOH-partiklar, bara natriumjoner och hydroxidjoner, gör att lös-
ninge11 är starkt basisk och frätande. Upplösningen av ämnet kan be-
skrivas med

NaOH(s) HzO > Na+(aq) + OH-(aq)

Natriumhydroxid säljs under namnet "Kaustiksoda" och används för

att rensa avlopp. Natriumhydroxid används också inom industrin, t.ex.
vid tillverkning av pappersmassa.
Natriumhydroxid och kaliumhydroxid Kaliumhydroxid, som har formeln KOH, är också lättlöslig i vatten.
ger starkt basiska lösningar. I alkaliska batterier och bränsleceller används kaliumhydroxidlösning
som elektrolyt (lösning som leder ström).
Kalciumhydroxid har formeln Ca(OH) 2 och är ganska svårlöslig i
vatten. En filtrerad lös11i11g av kalciumhydroxid kallas kalkvatten och
används som reage11s på koldioxid. De karbonatjoner som bildas när
koldioxiden löses i kalkvattnet, bildar med kalciumjonerna en vit fäll-
ning av kalciumkarbonat, CaC0 3• Fällningen gör lösningen grumlig.

202
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Mer om protolyser
:

8. Undersök ledningsförmågan i a) destillerat vatten, b) konc. ättiksyra

före och efter tillsats av destillerat vatten, c) destillerat vatten där man
leder in väteklorid, d) heptan, e) en blandning av heptan och konc.
ättiksyra, f) heptan med löst väteklorid, g) den vattenfas man får när
man sätter destillerat vatten till lösningen i experiment f och rör om.
9. Lägg en bit magnesiumband i en kristallisationsskål med konc. ättik-
syra. Se hur reaktionshastig·heten ändras när vatten sätts till. Gör gär-
na detta experiment på en OH-projektor.
10. Jämför ledningsförmågan i saltsyra och i en lösning av ättiksyra med
samma koncentration, ca 0,1 mol/dm3 .
11. Undersök ledningsförmågan i en ammoniaklösning, ca 0,1 mol/dm3•
12. Undersök ledningsförmågan i destillerat vatten med en extra känslig
doppelektrod.

Fullständig och ofullständig protolys

De starka syrorna protolyseras fullständigt, medan det fi11ns många
oprotolyserade syrapartiklar kvar i lös11ingen av en svag syra. När ättik-
syra, HAc, reagerar med vatten är det bara ungefär 1 % av ättiksyra-
molekylerna som protolyseras. Protolysgraden är 1 % .
Den ofullständiga protolysen av ättiksyra förklaras med att många av
de acetatjoner som bildas vid protolysen snabbt reagerar tillbaka till ät-
tiksyra igen. En dubbelpil används för att visa att reaktionen går i båda
riktningarna.

Det blir snabbt en balans i lösninge11 mellan reaktio11erna åt höger och

åt vänster. När hastigheten för de båda reaktionerna har blivit lika stor Kemisk jämvikt är en balans mellan
säger man att en kemisk jämvikt har uppstått. Varje reaktion har sitt en reaktion och dess tillbakareaktion.

unika jämviktsläge. Syror protolyseras mer eller mindre fullständigt. Ju

starkare en syra är desto större del av syramolekylerna protolyseras .
..
Attiksyra, HAc, fungerar som syra i reaktionen när den går åt
höger ---+ . Den avger protoner till vattenmolekyler. I tillbakareaktionen
(reaktionen som går åt vänster) ser vi att acetatjoner, Ac-, ft1ngerar som
baser. Då tar acetatjonerna upp protoner från oxoniumjoner. Mot syran
HAc sva.r a.r alltså basen Ac-. Tillsammans bildar de ett korresponderan-
de syra-haspar HAc/Ac-. De hör ihop, base11 Ac- bildas 11är syran HAc
protolyseras.

203
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

På samma sätt fungerar vatten som bas och tar upp protoner i reak-
tionen till höger. När reaktionen går åt andra hållet fungerar oxoni-
umjoner som syra och ger protoner till acetatjoner. Oxoniumjonen
Korresponderande syra-haspar: och vattenmolekylen är därför också ett korresponderande syra-has-
HAc/ Ac- och H3 0 +/ H20
par, H 30 +/H 20. Formeln för ättiksyras protolys kan kompletteras
med att markera vilka som ä.r de två syra-basparen:

Korresponderande syra-baspar
syra 1 bas 2 bas 1 syra 2
SYRA BAS

HCI c1- På motsvarande sätt kan formeln för hur ammoniak protolyseras i vat-
H2S04 HS04 ten skrivas:
HS04 soJ-
HN03 N03
bas 1 syra 2 syra 1 bas 2
H2C03 HC03
HC03 co~- Observera att vatten fungerar som bas i formeln för ättiksyras protolys,
HAc Ac- medan det i formeln för ammoniaks protolys fungerar som syra. Det
NHl NH3 beror på att vattenmolekyler11a tar protoner från ättiksyramolekylerna
H30+ H20 men avger protoner till ammoniakmolekylerna. Vattenmolekylerna har
H20 OH-
både protoner som kan avges och fria elektronpar som kan ta emot en
OH- 02-
proton.
Molekyler och joner som kan vara både syror och baser kallas amfo-
lyter. Ordet kommer från grekiskans amfi som betyder "på båda si-
Amfolyt - ibland syra, ibland bas dor". Vatten är en amfolyt. Andra exempel på amfolyter är vätekarbo-
natjoner och vätefosfatjoner.

. Vattnets autoprotolys
.•
Rent vatten som bara innehåller vattenmolekyler, dvs. inga främman-
de ämnen, kan framställas genom att destillera vanligt vatten. Då upp-
hettas vattnet till kokning och därefter leds ångan genom en kylare
..•.
... där den kondenserar.
.....
.•• ~· ... Ma11 kan tycka att absolut re11t vatten i11te borde innehålla joner
••
•••
••
•.••
.. och därmed inte leda ström. Om ledningsförmågan i rent vatten
..••
undersöks med en känslig doppelektrod, märker man att det faktiskt
ändå har en viss ledningsförmåga. Alltså måste det finnas joner även i
rent vatten. Koncentrationen av joner är dock mycket låg. Bilden ger
Det finns mycket få joner i vatten. Om en uppfattning om hur låg den är.
man skulle förstora vattenmolekyler
till 1 mm i diameter och lägga dem
Jonerna har uppkommit genom att några vattenmolekyler har fung-
tätt efter varandra i en rad, så skulle erat som syra och andra som bas och reagerat med varandra. Detta är
det bara finnas en oxoniumjon och en ytterligare ett exempel på att vatten är en amfolyt. Reaktionen när
hydroxidjon på sträckan Stockholm-
vattenmolekylerna reagerar med va.r andra kallas vattnets autoproto-
Helsingborg.
lys.
204
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

syra 1 bas 2 bas 1 syra 2

Vid experimentella undersöki1ingar har man kommit fram till att kon-
centrationen av oxoniumjoner [H30 +] i rent vatten är 1.10-7 mol/dm3
vid 25 °C.
+
Vattnets autoprotolys:
+ + H20 + H20 .== H30 • + OH-

För varje oxoniumjon som har bildats har även en hydroxidjon bildats.
Koncentrationerna av oxoniumjoner och hydroxidjoner är alltså lika
.
stora 1 rent vatten.
Eftersom [H30+] = 1 · 10- 7 mol/dm3 i rent vatten (vid 25°C), måste
det även gälla hydroxidjonkoncentrationen: [OH-J = 1 · 10- 7 mol/dm3•
På samma sätt som tidigare beskrivits att oxoniumjoner och
acetatjoner kan reagera tillbaka och bilda ättiksyramolekyler, kan oxo-
niumjonen och hydroxidjonen reagera tillbaka till två vattenmolekyler.
Om det av någon anlednjng blir fler oxoniumjoner kommer reaktionen
tillbaka att öka. Det innebär att hydroxidjonerna förbrukas och deras
konce11tration kommer att bli lägre än vad den var innan. En högre
koncentration av oxoni11mjoner medför alltså att koncentration av hy-
droxidjoner minskar. Det gör att produkten av oxoruumjonkoncentra-
tionen och hydroxidjonkoncentrationen på så sätt förblir konstant.
Den beräknas enligt

Detta uttryck kallas vattnets jonprodukt.

I en sur lösning är [H 30+] > [OH-J.
I en basisk lösning är [H30+] < [OH-J

Om man känner till oxoniumjonkoncentrationen (vätejonkoncentra-

tionen) i en lösning kan man alltså räkna ut hydroxidjonkoncentratio- Vattnets jonprodukt:
nen och tvärtom. (H30 • J · [OH- J =1,0 · 10- 14 (mol/ dm3)2

1. Beräkna [H 30 +] i 0,15 mol/dm3 saltsyra.

Lösning
Väteklorid är en stark syra. Alltså är alla molekyler HCI protolyserade i
saltsyran, dvs. [HCl] = 0 mol/dm 3•
I 0,15 mol/dm3 saltsyra är vätejon.koncentrationen, [H30+], 0,15 mol/dm3.
Svar: [H 30 +] = 0,15 mol/dm 3
205
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

•ua?•äa•----------------------
2. Beräkna [H30+] i en 0,012 mol/dm3 HAc, om 4,0 % av ättiksyramo-
lekylerna är protolyserade.

Lösning
[H30+] i lösningen är 0,040. 0,012 mol/dm 3 = 4,8. 10-4 mol/dm3.

Svar: [H30+] = 4,8 · 10-4 mol/dm3

•ua~·äa•----------------------
3. Hur stor är, vid +25 °C, hydroxidjonkoncentrationen i 0,002 mol/dm3
saltsyra?

Lösning
I saltsyra med koncentrationen 0,002 mol/dm3 är
[H30+] = 2.10- 3 mol/dm3.
Vid +25 °C är [H30+] · [OH-J = 1 · 10-14 (mol/dm3) 2
Med värdet på [H30 +] = 2 · 10-3 mol/dm 3 insatt i uttrycket för vattnets
jonprodukt blir [OH-J = (1 . 10- 14/2. 10-3) mol/dm3
[OH-J = 5 · 10- 10 mol/dm3

Svar: Hydroxidjonkoncentrationen är 5 . 10- 10 mol/dm3.

pH-värdet visar surhetsgraden

41D4ii,iih•iGi9_____________________
13. Gör i ordning några lösningar med olika surhetsgrad, från starkt sur
till starkt basisk.
a) Undersök reaktionen med BTB och fenolftalein. Bestäm pH-
värdena i de olika lösningarna med indikatorpapper.
b) Undersök lösning·arnas reaktion med blåbärssaft, rödkålsavkok,
svartvinbärssaft eller starkt te.
14. Undersök med pH-meter surhetsgraden i saltsyra av olika koncen-
.
trat1oner.
15. Undersök hur tillförlitligt ett universalindikatorpapper är med
hjälp av en pH-meter och b11ffertlösningar med lämpliga pH-
värden.
16. Undersök pH-värdet i olika vätskor, t.ex. sjövatten, tvättmedelslös-
ning, smält snö, jord uppslammad i destillerat vatten, kolsyrat
vatten och kranvatten.

206
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Vattnets jonprodukt innebär att det i vattenlösningar alltid finns

både vätejoner (egentligen oxoniumjoner) och hydroxidjoner. I sura
lösningar finns fler vätejoner än hydroxidjoner. I basiska lösni11gar
finns hydroxidjoner i överskott.
pH-värdet ger ett mått på hur sur eller basisk en lösning är. Det
anger storleken på vätejonernas koncentration i lösningen.
I en mycket sur lösning kan pH-värdet vara så låg·t som - 1, medan
det i en starkt basisk lösning kan vara upp till 15. I alldeles rent vatten
är pH = 7 ,0 , dvs. vattnet är neutralt. Man träffar sällan på helt rent
vatten och många ämnen som löser sig i vatten påverkar pH-värdet.
Till exempel tar destillerat vatten upp koldioxid från luften och det
bildas kolsyra. Vattnet blir svag·t surt och pH-värdet sjunker.
pH-skalan är logaritmisk. Det in11ebär att för varje helt steg nedåt
(åt vänster) på skalan blir koncentrationen av vätejoner 10 gånger
högre.
Om vätejonkoncentrationen skrivs som en tiopotens, definieras
pH-värdet som exponenten med ombytt tecken.
Om vätejonkoncentrationen är 0,015 mol/dm3 kan det skrivas som
1,5 . 10- 2 mol/dm 3 och även som 10- 1,8 mol/dm3 • Lösningens pH-vär-
de är då 1,8. Man skriver: [H30+] = 1Q-pI-Imol/dm 3, som ofta skrivs
[H+] = lQ-pl-I mol/dm 3•
När ingen faktor skrivs framför tiopotense11, har faktorn istället
"byggts in" i exponenten och exponenten kallas då logaritm. pH-
värdet är alltså logaritmen för vätejonkoncentrationen, med ombytt
tecken. Basen är 10. Logaritmen förkortas då lg och pH kan skrivas
som
+
pH = -lg[H]

-1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15
pH-skalan

En sur lösning innehålle1· En neutral lösning innehåller lil<a En basisk lösning innehåller
fler H+- joner än oH-- joner. in ånga H+- joner son1 oH-- joner. färre H+- joner än oH-- joner.
(H30+] > [OH-J [H30+] = [OH-J [H30+] < [OH-J

207
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

mjölk
tomatjuice
konc. HCI blod
,.
.DL
1% sodalösning

magsaft

,
•

tvål
,.
vatten

citronsaft kaffe

kalkvatten
coca-cola

Bokstaven pi pH är en matematisk symbol som betyder neg·ativa loga-

ritmen. Beräkning· av ett tals logaritm är relativt enkelt att göra med
pH = - lg[H• J hjälp av en miniräknare.
Hudens "naturliga" pH-värde är 5,5. Det har betydelse därför att
floran av bakterier som lever på huden och skyddar oss mot skadliga
mikroorganismer trivs bäst när pH-värdet är nära 5,5. Därför har hud-
vårdsprodukter ofta pH-värdennära 5,5, dvs. "naturligt" pH-värde.

4. Vad är pl-I-värdet i en lösning där [I-I+]= 0,01 mol/dm3?

Lösning
[H+] skrivs som en tiopotens. [H+] = 1 . 10- 2 mol/dm 3•
Enligt definitionen blir pH = -lg (1 · 10-2) pH = 2,0

Svar: pH = 2,0.

För att vara skonsamt mot huden, har

schampot ett pH-värde nära hudens
eget pH-värde.

208
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

•»awtäa9_______________________
5 . Beräkna pH-värdet i en lösning där [H+] = 0,00021 mol/dm3 .
Lösning
[H+] = 2,1 . 10-4 mol/dm 3
pH = - lg [H+]
pH = -lg (2,1 . 10-4):::;, pH = 3,68
Koncentrationen är g-iven med två gällande siffror. Därför anges pH-
värdet med två decimaler. I logaritmer är det endast decimalerna som
räknas som gällande siffror.
Svar: pH = 3,68.

li3ii4•äiill_______________________
6. I en lösning är pH = 1,60. Hur stor är vätejonkoncentrationen?

Lösning
pH = 1,60 :::;, [H+] = 10- 1,60 mol/dm 3 :::;, [H+] = 0,025 mol/dm3
pH-värdet är angivet med två decimaler. Vätejonkoncentrationen ska
därför anges med två gällande siffror.
Svar: Vätejonkoncentrationen är 2,5 · 10-2 mol/dm3•

•t1aw,1a•-----------------------
7. I en lösning är pH-värdet 11,2 5.
a) Vilken är koncentrationen av vätejoner i lösningen?
b) Vilken är koncentrationen av hydroxidjoner i lösningen.

Lösning
a) pH = 11,25 :::;, [H+] = 10- 11 ,25 mol/dm3 :::;, [H+] = 5,62 . 10- 12 mol/dm3
b) [OH-J = (1 · l0- 14/ 10- 11,25) mol/dm3
= 10-2,75 mol/dm3 = 1 7 · 10-3 mol/dm3
'
pH-värdet är angivet med två decimaler. Vätejonkoncentrationen anges
därför med två gällande siffror.
Svar: a) Vätejonkoncentrationen är 5,6. 10- 12 mol/dm 3
b) Hydroxidjonkoncentrationen är 1,7· 10-3 mol/dm3 •

209
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Indikatorer visar surhetsgraden

-- ----. -- -
'" I 0-0
~------------->,,.,\ ~
~
~------~

BTB får gul färg i sur lösning och blå

färg i basisk lösning. Fenolftalein är
De vanligaste syra-basindikatorerna i skolan är BTB (bromtymolblått)
ofärgad i sur lösning och får röd färg i
basisk lösning. och fenolftalein. Syra-basindikatorer är svaga, organiska syror, som
har en färg som oprotolyserade syror och en annan färg när syramole-
En syra-basindikator har olika färg vid
kylerna har protolyserats och bildat joner.
olika pH-värden. Om en indikators färg undersöks vid olika pH-värden ser man att
färgförändringen inte sker successivt. Hela färgförändringen sker
inom 1-2 pH-enheter. Intervallet kallas indikatorns omslagsintervall.
I nedanstående tabell kan du se omslagsintervallen för några vanliga
indikatorer.

Färg OmsIags-
intervall
Indikator pH -2 0 2 4 6 7 8 10 12 14 pH
tymolblått röd gul blå 1,2-2,8
rnetylora11ge orange I gul 3,1-4,4
bron1kresolgrönt gul bla 3,8-5,4
metylrött röd gul 4.4-6.0
lacknius röd blå 5,4-7,9
brorntymo Ibl att gul blå 6,0-7,6
rrietakresolpurpur röd gul violett 7,4-9.0
tyrnolblått röd gul bla 8,2-9.8
fenolftalein färglös röd 8,3-10,0

Några indikatorer, t.ex. BTB och lack.mus, har sina omslagsintervall

omkring pH = 7. Andra har sina omslagsintervall i sur eller basisk
lösning. Fenolftalein har sitt omslag på den basiska sidan. Om indika-
torer med olika omslagsintervall blandas, går det att göra universalin-
dikatorer som ändrar färg gradvis utmed hela pH-skalan.
pH-värdet i en lösning kan också mätas med en pH-meter. Den har
En pH-meter visar lösningens pH-värde
en elektrod som man stoppar ner i lösningen och pH-värdet kan
med stor precision. avläsas direkt på instrumentet.

210
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Sambandet mellan pH och pOH

pH-värdet definieras som -lg [H30 +]. Det betyder att pH-värdet är
det mätetal med ombytt tecken som basen 10 ska upphöjas till för att
få [H 30+]. För att räkna åt andra hållet, att beräkna oxoniumjo11kon-
centrationen vid ett visst pH-värde gäller sambandet [H30+] = 10-pI-I
mol/dm3 . På samma sätt kan koncentrationen av hydroxid joner skri-
vas som tiopotens: [OH-J = 1o-pOH mol/dm3•
Mellan pH och pOH finns ett enkelt samband. Vägen till detta sam-
band utgår ifrån:
[H30+] = 10-pI-I mol/dm3 och [OH-J = 10-poI-I mol/dm3
Vatt11ets jonprodukt, som är: (H30+]. [OH-J = 1,0. 10- 14 (mol/dm 3) 2
kan nu skrivas om till: 10-pH · 10-pOH = 1 0 · 10- 14
'
Enligt potenslagarna gäller då (vid + 25 °C) att

pH + pOH = 14,00

Av detta samband följer att i utspädda vattenlösningar gäller:

• I neutrala lösningar är pH = pOH = 7,00.
• I sura lösningar är pH < 7,00.
• I basiska lösningar är pOH < 7,00. pH + pOH =14,00 vid 25 °C

-1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 pH-värde

Samband mellan oxonium- och

hydroxidjonkoncentrationer och
pOH-värde 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 -1 mellan pH- och pOH-värden.

•t1JW1ä49______________________
8. Beräkna.pH-värdet i 0,001 mol/dm 3 NaOH-lösning.

Lösning
Natriumhydroxid är lättlöslig i vatten. I lösningen finns natrium-
hydroxiden som fria joner. [OH-J = 0,001 mol/dm3•
[OH-J = 0,001 mol/dm 3 * [OH-J = 1 . 10-3 mol/dm3 * pOH = 3,0.
pH = 14,0 - 3,0
pH=ll,O

Svar: pH = 11,0.
211
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Neutralisation - en protolysreaktion
•aäYil•&•Y@•----------------------
17. Undersök först ledningsförmågan i 0,001 mol/dm3 HCl och i
0,001 mol/ dm3 NaOI-I. Undersök sedan hur ledningsförmågan
ändras när man till 0,001 mol/dm3 HCl portionsvis tillsätter
0,001 moVdm3 NaOH.

Saltsyra och natriumhydroxidlösning leder elektrisk ström eftersom

de innehåller joner. Om man blandar lika stora volymer av saltsyra och
natriumhydroxidlösning med samm a koncentrationer (ekvivalenta
substansmängder) minskar ledningsförmåga11. D en reaktion som sker
kan skrivas

H 3 0 + + Cl- + Na+ + OH- -+ H 2 0 +Cl-+ Na+ + H 2 0

~ -ff+_~t
D en minskande ledningsförmågan beror på att den totala koncentra-
tionen av joner minskar. l-130+ -jonerna från syran reagerar med
OH--joner och bildar vattenmolekyler.

H 30 + + OH--+ H20 + H20

L H +_J

Oxoniumjonerna i syran och hydroxidjonerna i den basiska lösningen

"försvinner" i reaktionen. Kvar finns de joner som inte har reagerat.
D et är kloridjoner, C l-, från saltsyran och natriumjoner, Na+, från
n atri11mhydroxidlösningen. D en första formeln tolkas så att där det
från början fanns fyra olika sorters jo11er (H30+, C l-, Na+ och OH-)
återstår endast två (Na+ och Cl-).
I en neutralisationsreaktion bildas vatten. Dessutom bildas ett salt
. -J~.
-;i._.
som är löst i vattnet. Vid neutralisationen av saltsyra med natriumhy-
.-- -.
\. - - -
droxid bildas natriumklorid, NaCl .
När man neutraliserar en försurad sjö, kan kalk i form av kalcium-
hydroxid tillsättas. Sjöns överskott av vätejoner reagerar med hydrox-
idjonerna från kalken:

Vid titrering används en byrett. BTB

visar att lösningen i E-kolven är sur. Syra-bastitrering
Dess koncentration kan bestämmas
genom att från en byrett tillsätta en Syra-bastitrering är en analysmetod för att bestämma koncentratio-
basisk lösning med känd koncentration. nen a.v en sur eller basisk lösning. Man kan bestämma en sur lösnings

212
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

koncentration med hjälp av en basisk lösning med känd koncentra-

tion. Vid titrering utnyttjar man n eutralisationsreaktionen mellan sy-
ran och basen. D et går också att göra det omvända, dvs. a.n vända en
sur lösning med känd koncentration för att bestämma koncentratio-
nen av en basisk lösning. Vid titrering· används en byrett för att nog-
grant bestämma vilken volym av en vätska som man har tillfört.
0 0

Stark syra titreras med stark bas

För att bestämma koncentrationen av oxo11iumjoner (vätejoner) i salt-
syra görs en titrering med natriumhydroxidlösning med känd koncen-
tration. En bestämd volym av saltsyran mäts noggrant upp och förs
över till en E-kolv. Natriumhydroxidlösningen tillsätts med hjälp av \

en byrett. Reaktionen som sker skrivs

NaOH(aq) + HCl(aq) -+ Na+(aq) + CI-(aq) + H 2 0(l)

Saltsyran förbrukas - neutraliseras - efter hand som hydroxidjoner till-

sätts. Koncentrationen a.v oxoniumjoner minskar. Med hjälp av en
lämplig indikator kan ma11 följa förändring·en och slt1tligen se när
lösningen blir neutral.Just i det ögonblicket är substansmängden natri-
umhydroxid som tillförts från byretten lika stor som substansmängden Den basiska lösningen i byretten får
saltsyra som fanns i provet. Substansmängderna av syran och basen är droppa ner i den sura lösningen i
ekvivalenta. D et innebär att lika stora substansmängder oxoniumjoner E-kolven. Vid ekvivalenspunkten är
[H 3 0+] och [OH-] lika stora. BTB visar
och hydroxidjoner har reagerat med varandra. Man säger att man har med grön färg att ekvivalenspunkten
nått ekvivalenspunkten. När en stark syra titreras med en stark bas ligger är nådd.
ekvivalenspunkten vid pH-värdet 7,0.
Titreri11gen ä.r nt1 färdig och den tillsatta n atriumhydroxidlösning-
Vid ekvivalenspunkten är
ens volym läses av på byretten och saltsyra11s konce11tration kan beräk-
substansmängderna av HCI och NaOH
nas utifrån de ekvivalenta substansmängderna. ekvivalenta.

pH

14
13
11
10
9
8 Om titreringen följs med en pH-meter får
7 ekvivalenspunkt
man en titrerkurva. Vid titrering av en
6
stark syra med en stark bas har lösningen
5
pH-värdet 7 ,0 vid ekvivalenspunkten.
4
Titrerkurvan visar att pH-värdet vid
3
ekvivalenspunkten ökar med ett språng.
2J------
1
Färgerna i diagrammet visar att BTB är en

O cm 3 lämplig indikator.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
volym NaOH-lösning
213
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

•naw,oa•----------------------
9. 20,0 cm3 saltsyra titrerades med 0, 100 mol/dm3 natriumhydroxidlös-
ning·. Det g·ick åt 17 ,4 cm 3 av natriumhydroxidlösningen för att neutra-
lisera syran. Beräkna saltsyrans koncentration.

Lösning
Reaktionsformel:
NaOH(aq) + HCl(aq) --+ H 2 0(1) + NaCl(aq)
Förhållandet mellan substansmängderna fås ur reaktionsformeln:
1 mol NaOH(aq) ~ 1 mol HCl(aq)
Beräkningar:

n = c. V= 0,100. 17,4. 10-3 mol NaOH ~ 0,100 . 17,4. 10-3 mol HCl

Saltsyrans koncentration kan beräknas

3
c(HCl(a )) = n(HCl) = 0,100 · 17,4 · 10- mol
q V(HCl) 20,0 . 10-3 dm3
c(HCl(aq)) = 0,0870 mol/dm 3

Svar: Saltsyrans konce11tration var 0,0870 mol/dm3

•t1a@1äi'I______________________
10.10,0 cm3 svavelsyra som är en tvåprotonig syra titrerades med 0, 100
mol/dm3 natriumhydroxidlösning. Det gick åt 18,2 cm3 av
natriumhydroxidlösningen för att neutralisera syran. Beräkna svavel-
syrans koncentration.

Lösning
Man löser uppg·iften på samma sätt som vid tidig·are beräkning·suppgifter.
Reaktionsformel:

Förhållandet mellan substansmängderna beräknas:

2 mol NaOH ~ 1 mol H 2S04
vilket medför att 1 mol NaOH ~ 1 mol H 2S04.
Beräkningar:
0,100 · 18,2 · 10-3 mol NaOH ~ 0,5 · 0,100 · 18,2 · 10-3 mol H 2S04
Svavelsyrans koncentration kan beräknas
c(H SO)= n(H2S0 4) = 0,5 · 0,100 · 18,2. l0-3 mol
2 4
V(H2S04) 10,0 · 10-3 dm3
c(H2S04) = 0,0910 mol/dm3
Svar: Svavelsyrans koncentration var 0,0910 mol/dm3•

214
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Svag syra titreras med stark bas

Det går också bra att bestämma en svag syras koncentratio11, t.ex.
ättiksyras, genom att titrera med en lösning av en stark bas, t.ex. natri-
umhydroxidlösning.
Reaktionsformeln är

HAc(aq) + NaOH(aq) -t NaAc(aq) + H 2 0

Vid ekvivalenspunkten är den tillförda substansmängden natrium-

hydroxid lika stor som substansmängden ättiksyra som fanns från
början. Natriumacetatet som bildas är lättlösligt i vattnet och finns
som natriumjoner och acetatjo11er, Na+(aq) och Ac-(aq), i lösningen.
Acetatjonen är den korresponderande basen till ättiksyra. Eftersom
ättiksyra är en svag syra kommer flertalet acetatjoner att reagera till-
baka i en jämviktsreaktion. Vid "tillbakareaktione11" fungerar acetatjo-
nen som en bas, den tar upp en proton från vattnet så att hydroxidjo-
ner bildas.

Ac- + H 2 0 -t HAc + OH-

Acetatjonerna som bildas vid den här titreringen gör alltså att saltlös-
ningen som bildas är svagt basisk och därför kommer ekvivalenspunk-
ten att ligga vid ett pH-värde något över 7. Detta gör att indikatorn
BTB inte kan användas. Man måste istället välja en indikator som har
sitt omslagsintervall vid saltlösningens pH-värde (på den basiska si-
dan). Oftast används fenolftalei11.
Att lösningen vid ekvivalenspunkten blev 11eutral när en stark syra
titrerades med en stark bas, beror på att natriumjonerna inte påverkar
pH-värdet och att kloridjonerna är en mycket svagare bas i vattenlös-
ning än vad acetatjonen är. Kloridjonen är korresponderande bas till
den starka syran väteklorid. I praktiken är det alltså inga kloridjoner i
natriumkloridlösning som reagerar med vattenmolekyler till väteklo-
ridmolekyler och hydroxidjoner. Därför är saltlösningen neutral.

215
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Buffertlösningar stabiliserar pH-värdet

•aoai,,w,aa•---------------------
18. Häll 50 cm3 mjölk i en bägare. Mät pH-värdet i mjölken med en
pH-meter. Tillsätt sedan 10 cm3 0,1 mol/dm 3 HCl i portioner om
1 cm3 . Rör om och läs av pH-värdet i mjölken efter varje tillsats.
Gör en tabell över mätvärdena. Ta en ny portion mjölk och tillsätt i
stället 10 cm3 0,1 mol/dm3 NaOH. Upprepa slutligen båda experi-
menten med vatten istället för mjölk. Jämför förändringen i pH-
värde i de olika försöken.
19. En enklare variant av experiment 18 är att jämföra färgförändring
hos en indikator som BTB i mjölk respektive vatten när 0, 1 mol/dm3
HCl respektive NaOH tillsätts droppvis.
20. Blanda lika volymer 0,2 mol/dm3 HAc och 0,2 mol/dm3 NaAc.
Ta i tre provrör vardera 9 cm3 av denna blandning och undersök
med hjälp av pH-meter hur pH-värdet förändras om man
a) tillsätter 1 cm3 0,1 mol/dm3 HCl,
b) tillsätter 1 cm3 0,1 mol/dm3 NaOH,
c) späder med vatten till tiodubbla volymen.
21. Undersök som jämförelse ht1r pH-värdet i 9 cm3 vatten ändras vid
tillsats av 1 cm 3 0,1 mol/dm3 HCl respektive 1 cm3 0,1 mol/dm 3
NaOH.

Buffert kan inom olika områden innebära olika saker men betydelsen
av ordet buffert är något som lindrar stötar. Inom kemin är buffert en
lösning som behåller pH-värdet på en någorlunda konstant nivå även
om man tillsätter måttliga mängder av en syra eller en bas. En bra buf-
fertlösning ska alltså kunna "ta hand om" och neutralisera både oxoni-
umjoner och hydroxidjoner, så. att koncentrationen av dem i lösningen
inte ökar nämnvärt.
En såda11 lösning tillverkas oftast genom att en svag syra, t.ex. ättik-
En buffertlösning består av en svag
syra, blandas med dess korresponderande bas (acetatjoner) så att deras
syra och dess korresponderande bas.
koncentrationer blir ungefär 0, 1 mol/dm3 .
Den kan göras genom att t.ex. 250 cm3 ättiksyralösning med
koncentrationen 0,2 mol/dm 3 blandas med 250 cm3 natriumacetatlös-
ning med koncentrationen 0,2 mol/dm 3• Den sammanlagda lösning-
ens volym är nu 500 cm3 och konce11trationen av ättiksyran och ace-
tatjonerna har halverats till 0, 1 mol/dm3•

216
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

Eftersom ättiksyra är en svag syra finns det många oprotolyserade

HAc-molekyler kvar i lösningen som kan neutralisera en tillsats av
hydroxidjoner. Acetatjonerna har basegenskaper och kommer att neu-
tralisera en tillsats av oxoniumjoner.

HAc + OH- ---+ Ac- + H20

Så länge som koncentrationerna av de neutraliserande partiklarna är

ganska höga kommer pH-värdet att vara stabilt trots tillsatsen.
En ren ättiksyralösning med koncentrationen 0, 1 mol/dm 3 har ett
pH-värde som är ca 2,9 och en ren natriumacetatlösning med koncen- '\ •.

trationen 0,1 mol/dm 3 har ett pH-värde som är ca 8,9. En lösning som
innehåller de båda ämnena med den konce11trationen av var och en,
har ett pH-värde som är ca 4,6.
Det går att tillverka buffertlösningar med olika pH-värden. Om
man vill ha en basisk buffertlösning kan man blanda ammoniumklorid
och ammoniak. Den lösningen innehåller det korresponderande syra-
basparet NH4+/NI-I 3• Ammoniumjonen är en svag syra och ammoniak
är en relativt svag bas, vilket gör att en lösning med koncentrationerna
0, 1 mol/dm 3 av var och en ha.r pH-värdet 9,4.
Mjölk är en bra buffert. Därför rekommenderas man att dricka
mjölk om man skulle få i sig någon frätande starkt sur eller basisk
kemikalie.
Vårt blod har ett stabilt pH-värde (7,4) eftersom koldioxiden som
löser sig i blodet bildar kolsyra, H 2C03, som protolyseras till vätekar-
bonatjoner, HC0 3- . H 2C03 och HC0 3- , bildar ett av de korrespon-
derande syra-haspar som stabiliserar pH-värdet i blodet.
Buffertsystem i form av syror och salter betyder mycket för pH-
0

värdet i marken. Akerjord innehåller ofta kalkhaltiga leror. Det in11e-

bär att de har mång·a olika buffertsystem med t.ex. vätekarbonat- och
karbonatjoner. Därför är åkerjordar mer motståndskraftiga mot för-
surning än skogsmarker. Skogsmarker är ofta magra och består av s.k.
moränjord som inte i11nehåller kalkste11. Buffertverkan är därför dålig
och markerna blir känsliga för surt nerfall. •
.. Akerjorden har större buffertkapacitet
Aven i sjöar och vattendrag hjälper vätekarbonat- och karbonatjoner (större motståndskraft mot försurning)
till att hålla pH-värdet konstant och att stå emot försurande nedfall. än vad skogsmarken har.

217
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

SAMMANFATTNING
• I protolysreaktioner avges och upptas protoner. • Titrering av svaga syror går til l på samma sätt som för
starka syror men man måste beräkna omslagspunk-
• BTB, en pH-indikator är gu l i sur lösning, grön i neutral
tens pH-värde och därmed vilken indikator som är
och blå i basisk.
lämpligt att använda.
• En syra kan avge protoner.
• Syra-basindikatorer är ämnen som har olika färg vid
• I vattenlösningar av syror finns H+ i form av olika pH-värden.
oxoniumjoner, H3Q+.
• I en buffertlösning motverkas pH-förändring vid tillsats
• Svaga syror som har protolyserats kan ta upp en av oxoniumjoner och/ eller hydroxidjoner.
proton igen.
• Buffertsystem tillverkas ofta av svaga syror och deras
• Skillnaden mellan syran och basen i ett syra-baspar korresponderande baser.
är en proton . När syran i ett syra-baspar avger en
• Naturliga buffertsystem finns i kroppen, i blodet,
proton går protonen till basen .
i marken och i sjöar.
• Vid jämvikt är förhållandet mellan protolyserad och
oprotolyserad syra olika för olika syror.

• Vattnets autoprotolys innebär att protoner går från en

vattenmolekyl till en annan. Man kan också säga att de
byts mellan vattenmolekyler. Begrepp
alkalisk lösning protolys
• Vattnets jonprodukt, produkten av koncentrationerna av
amfolyt protolysgrad
oxoniumjoner och hydroxidjoner, är konstant. Vid 25 °C
ammoniak sa Ipetersyra
är den 1 . 10-14 (mol/dm 3)2 . autoprotolys sa ltsyra

• pH-värdet är ett mått på vätejonkoncentrationen bas SIV-regeln

basisk lösning stark syra
(oxoniumjonkoncentrationen). pOH-värdet är ett mått på
buffertlösning surhetsgrad
hydroxidjonkoncentrationen.
buffertverkan sur lösning
• Sambanden mellan vätejonkoncentrationen och pH är ekvivalenspunkt svag syra
• pH = -lg [H 30 +] och därmed är [H 3Q+] = 10-pH indikator svag bas
• pOH = - lg [OH- J och därmed är [OH- J = 10- poH kalciumhydroxid svavelsyra

• pH + pOH = 14,00 karbonatjon syra

kemisk jämvikt syra-baspar
• Vid neutralisation av en syra bildas vatten och en salt- kolsyra titrering
lösning. koncentrerad syra tvåprotonig syra
natriumhydroxid vattnets autoprotolys
• Vid titrering kan man bestämma koncentrationen av en
neutra Iisation vattnets jon produkt
okänd syra med hjälp av en bas med känd koncentra-
omslagsinterva ll vätekarbonatjon
tion, eller tvärtom. . .
oxonrumJon vätesulfatjon
• Vid ekvivalenspunkten har man tillsatt den ekvivalenta pH-värde åskådarjoner
substansmängden av basen till den substansmängd av
syran som fanns från början.

218
 KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

UPPGIFTER

7:1 Vilken gas ska man leda ner i vatten för att få 7:12 Hur tar man reda på om ett ämne innehåller karbo-
a) saltsyra, b) kolsyra? natjoner? Skriv formler för det som sker.

7:2 Vilken koncentrerad syra är det som a) ryker i 7:13 Vad menas med en a) stark syra, b) koncentrerad
fuktig luft, b) bildar nitrösa gaser tillsammans med syra, c) bas, d) amfolyt?
metaller, c) vid spädning ska hällas i vattnet och
7:14 Beräkna [H+] i HCl-lösning med koncentrationen
inte tvärtom?
0,01 mol/dm 3.
7:3 Beskriv med ord vad HCl(g) respektive HCl(aq)
7:15 Beräkna [H+] i HCl-lösning med koncentrationen
betyder. a) Vilken är ski llnaden? b) Skriv formeln
0,03 mol/dm 3.
för protolysreaktionen som leder till HCl(aq).
7:16 Vilken är den korresponderande syran till
7:4 Vilken syras vattenlösning innehåller a) kloridjoner,
a) nitratjonen, b) acetatjonen, c) hydroxidjonen,
b) nitratjoner?
d) vätesulfatjonen, e) ammoniak?
7:5 Svavelsyra, H2S04, protolyseras i vatten i två steg.
7:17 Kombinera nedanstående joner och molekyler två
a) Skriv reaktionsforme l för vart och ett av de två
och två så att de bildar syra-baspar. NH 4+, oH-,
protolysstegen, b) Vad heter de negativa joner som
HP042-, H20, HC03-, H30+, s 2-, Hs-, NH3, C032-,
bildas i de båda stegen?
H20, P043-
7:6 Forforsyra, H3P04, protolyseras i vatten i tre steg.
7:18 Skriv formeln för ammoniaks protolys i vatten.
a) Skriv reaktionsformel för vart och ett av de tre
protolysstegen, b) Vad heter de negativa joner som 7:19 P043- reagerar som en bas i vatten lösning. Skriv
bildas i de tre stegen? formeln för protolysreaktionen.

7:7 Koncentrerad saltsyra har koncentrationen 7:20 Vi lket är pH-värdet i saltsyra med koncentrationen
12 mol/dm3. Den ska användas för att bereda a) 0,20 mol/dm 3, b) 1,0 mol/dm 3,
utspädd saltsyra med volymen 500 cm 3 och c) 0,050 mol/dm 3, d) 1,5 mol/dm3,
koncentrationen 0,1 mol/dm3. Hur stor volym e) 4,0 mol/dm 3?
behövs av den koncentrerade saltsyran?
7:21 Vilken koncentration har saltsyra vars pH-värde är
7:8 Man undersöker den elektriska ledningsförmågan a) 1,7, b) 2,30, c) 0,52, d) -0,20?
hos vattenlösningar av väteklorid, salpetersyra och
7:22 Beräkna pH-värdet i salpetersyra med koncentratio-
ättiksyra. Lösningarna har samma koncentration.
nen 0,002 mol/dm3.
Vilken av dem leder ström sämst? Varför?
7:23 Beräkna [H+] och [OH-] i saltsyra med koncentratio-
7:9 Vilken är skillnaden mellan en syra och en sur
nen 0,1 mol/dm3.
lösning?
.. 7:24 Beräkna [H+] och [OH- ] i svavelsyra med
7:10 Ar pH-värdet större än, mindre än eller lika med
koncentrationen 0,005 mol/dm 3.
7 ,0 i vatten lösningar av a) ammoniak, b) kolsyra,
c) kalkvatten, d) natriumklorid? 7:25 Beräkna pOH-värdet och pH-värdet i NaOH-lösning
med koncentrationen 0,20 mol/dm 3.
7:11 a) Vilket kemiskt ämne är det som säljs under
namnet "kaustiksoda"? b) Leta reda på vad 7:26 10,0 g NaOH(s) har lösts i vatten till volymen
"soda" är. 500 cm 3. a) Beräkna pOH-värdet i lösningen,
b) Beräkna pH-värdet i lösningen.

219
KAPITEL 7 SYROR OCH BASER

7:27 Beräkna koncentrationen av natriumhydroxid i en 7:34 Koncentrationen av utspädd salpetersyra,

NaOH-lösning vars a) pOH är 0,05, b) pH är 11,86. HN03 , bestämdes genom titrering med natrium-
hydroxidlösning, NaOH(aq), vars koncentration var
7:28 Du har en Ca(OH)2 -lösning vars koncentration
0,200 mol/dm3 . För att neutralisera 10,0 cm 3
är 0,00005 mol/dm3 . a) Beräkna hydroxidjonkon-
salpetersyra gick det åt 12,3 cm 3 natriumhydroxid-
centrationen, b) Beräkna pOH-värdet, c) Beräkna
lösning. Beräkna koncent rationen av salpetersyra.
pH-värdet.
7:35 För att neutralisera 25,0 cm 3 H2S04-lösning gick
7:29 En kalciumhydroxidlösning har pH = 12,30.
det åt 41,45 cm 3 NaOH-lösning med koncentratio-
10,0 cm 3 av lösningen späds ti ll 100 cm 3 .
nen 0 ,100 mol/ dm3 . Indikatorn som användes var
ange pH-värdet i den utspädda lösningen.
BTB. Beräkna svavelsyrans koncentration .
7:30 Beräkna pH-värdet i en blandning av 500 cm 3
7:36 Vilken volym svavelsyra med koncentrationen
vatten och 100 cm 3 HCI med koncent rationen
4,0 mol/dm 3 behövs för att neutralisera 20,0 cm 3
0,10 mol/dm3 .
natriumhydroxidlösning med koncentrationen
7:31 Skriv formeln för neutralisation av a) salpetersyra 2,0 mol/ dm 3 ?
med natriumhydroxidlösning, b) svavelsyra med
7:37 50 cm 3 saltsyra med koncentrationen 2 mol/ dm 3
natriumhydroxidlösning, c) saltsyra med barium-
blandas med 50 cm 3 natriumhydroxidlösning med
hydroxidlösning.
koncentrationen 4 mol/ dm3 . a) Beräkna [H+] i
7:32 Vilka salter bildas vid de olika neutralisationsreak- blandningen, b) Vilket pH-värde har blandn ingen?
tionerna i föregående uppgift?
7:38 Du har en buffertlösning som innehå ller ättiksyra
7:33 Koncentrationen av en natriumhydroxidösning be- och natriumacetat som vardera har koncentrationen
stämdes genom att droppvis tillsätta saltsyra med 0,1 mol/ dm 3 . a) Skriv formel för den reaktion som
koncentrationen 0,100 mol/ dm 3 tills lösningen blev sker vid t illsats av saltsyra, b) Skriv formel för den
neutral. Ekvivalenspunkten vid pH = 7 ,00 bestäm- reaktion som sker vid tillsats av natriumhydroxidlös-
•
des med hjälp av BTB. Det gick åt 16,35 cm 3 salt- ning. Askådarjoner behöver inte tas med i reak-
syra för att neutralisera 20,0 cm 3 NaOH-lösning. tionsformlerna.
Beräkna koncentrationen av natriumhydroxidlös-
7:39 Skriv reaktionsformler för de reaktioner som sker
ningen.
vid syra- resp. bastillsats i en buffert bestående av
ammoniak och ammoniumjoner.

220
TERMOKEMI
ENERGI OCH KEMI

Gröna växter och alger kan genom fotosyntesen använda

energin i solljuset för att bilda socker och andra energi-
rika föreningar. Solenergi har på det sättet omvandlats
till kemisk energi så länge det har funnits liv på jorden.
Energin i föreningarna används sedan och omvandlas då
i flera omgångar för att till slut stråla ut från jorden som
••
varme.

221
KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

41ti49;11&1a~,·----------------------
1. Tänd ett ljus. Ta 20-3 0 cm3 kallt vatten i en engångsbägare av papper
eller plast. Mät vattnets temperatur och värm bägaren över lågan.
Temperaturen kan mätas kontinuerligt eller före och efter försöket.
2. Värm 200-300 cm3 vatten i en bägare. Överför lite av det varma
vattnet till en liten bägare. Vattnet i de två bägarna har då samma
temperatur. Diskutera vattnets värmeinnehåll i den stora respektive
den lilla bägaren.
3. Håll en upp och nervänd glasbägare över en brinnande låga.
4. Skölj en stor bägare med kalkvatten. Bägaren bör vara fläckfri före
försöket. Håll bägaren upp och ner över en låga. Visa att kalkvattnet
grumlas.
5. Bygg med kulor modeller av en metanmolekyl och två syremole-
kyler. Plocka bort de kt1lor som representerar väteatomerna, bryt
isär en av syremodellerna och sätt ihop kulorna till två vattenmole-
kylmodeller. Bygg en kulmodell av koldioxid av resterande kulor.
Diskutera hur kemiska bindningar bryts och bildas.
6. Tag ca 50 dm 3 rumstempererat vatten i en bägare. Mät vattnets
temperatur under tiden som ett par natriumhydroxid pastiller löses i
vattnet.
7. Gör om experiment 6, men lös istället en sked ammoniumnitrat i
vattnet.
8. Mät temperaturen på etanol i en bägare. Mät sedan temperaturen
på en bomullstuss som fuktats med lite av etanolen.
9. Blanda 50 g natriumacetat och 15 cm3 vatten. Låt blandningen stå i
hett vattenbad tills allt natriumacetat lösts. Hantera lösningen för-
siktigt tills den svalnat till en övermättad lösning. Lägg en kristall
natriumacetat på en bricka eller i en stor kristallisationsskål. Häll i
en tunn stråle den övermättade lösningen på kristallen.
10. I sportaffärer och andra butiker för fritidsutrustning kan man köpa
värmekuddar som innehåller en övermättad lösning· av natrium-
acetat. När man knäpper på ett metallbleck i kudden startar bild-
ning av kristaller och värme utvecklas. Värmekudden kan användas
om och om igen. Om kudden lägg·s i hett vatten löser sig det ut-
fällda saltet och det blir en klar lösning.
11. Spetsa en jordnöt på en nål eller ett halvt uträtat gem som satts
fast i en kork. Antänd jordnöten. Diskutera vad som händer med
jordnöten.
12. Visa att energin som frigörs vid en reaktion kan avges i form av
strålning genom att demonstrera inköpta lysstavar. Eller gör två
vattenlösningar, A och B, som blandas med varandra. Lösning A:
0, 1 g luminol och 1 pastill (0,2 g) NaOH späds till 1 dm3• Lösning
B: 10cm3 3% H 20 2 och0,25 gK3 [Fe(CN) 6] spädstill l dm3.

222
 KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

Energi

Alla ämnen innehåller energi. En mindre del av ett ämnes totala ener-
giinnehåll kan tas upp, omvandlas och avges vid kemiska reaktioner
och fasövergångar. Termokemi handlar om att förstå och att kunna
förutsäga sådana energiomvandlingar.
Energi kan definieras som förmåga att t1trätta arbete eller att vä.r ma
t1pp något. Det finns många olika former av energi och energi ka11 fin-
11as lagrad på många sätt. Vatte11 har en viss mängd läg·esenergi ovan-
för ett vattenfall. När vattnet börjar falla ner får vattnet en hastighet,
vattnet får rörelseenergi. Vartefter hastigheten och därmed rörelseen-
ergin ökar, minskar lägesenergin eftersom vattnet inte är lika högt upp
längre. Den totala energin förblir konstant. Att totala mängden energi
inte kan förändras, bara omvandlas mellan olika former kallas för la-
gen om energins bevarande.
I verkligheten ökar det falla11de vattnets rörelseenergi i11te riktigt Energi kan varken förstöras eller
lika mycket som lägesenergin minskar. Vid alla energiomvandlingar nybildas.

sker värmeförluster. När vattnet rör sig i kontakt med den omgivande

Vattnet ovanför vattenfallet har hög

lägesenergi. När vattnet faller och
hastigheten ökar, minskar
lägesenergin. Samtidigt ökar
rörelseenergin. Den totala energin
förändras inte.

223
KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

luften, medför friktionen att vattnet och luften värms upp. En del av
vattnets lägesenergi omvandlas alltså till värme. Molekyler i luften
Molekylers oordnade rörelser kallas sätts i rörelse, de börjar rotera och vibrera snabbare. Dessa oordnade
värmerörelser.
molekylrörelser kallas värmerörelser och energiformen kallas värme-
Värmeenergi är värmerörelsernas energi. Värmeenergin ökar, till vardags säger ma11 att luften och vatt-
energi.
net har blivit varmare. Samtidigt minskar vattenmolekylernas rörelse-
Energin i ett avgränsat system är energi lika mycket.
konstant. Om vattnet och luften betraktas som ett energimässigt avgränsat
system förbljr systemets totala energi oförändrad. Att energin är kon-
stant gäller i alla avgränsade system.

Exoterma och endoterma reaktioner

Brinnande kol kan användas för att värma upp något, t.ex. vatten i en
mugg. Att vattnets temperatur stiger innebär att energi har tagits upp
av vattenmolekylerna. Kolet och muggen med vatten kan tillsammans
med lufte11 betraktas som ett avgränsat system. Då måste den värme-
energi som tagits upp av vattnet redan tidigare ha funnits i systemet i
någon annan form.
Värmeenergin fanns lagrad som kemisk energi, eller bindnings-
energi som den också kan kallas. Energi måste tillföras för att bryta
bindningar och motsvarande mängd energi frigörs när samma bi11d-
ning bildas. Reaktionen som sker när kolet brinner är

C(s) + 0 2 (g) -""? C0 2 (g) + värme

När bindningar bildas frigörs energi. Den värmeenergi som tagits 11pp av vatt11et har frigjorts när bi11dning-
För att bryta bindningar måste ar har bildats mellan syreatomer och kolatomer. Det har bildats koldi-
energi tillföras. oxidmolekyler. För att dessa bindningar ska kunna bildas måste bind-
ningarna i utgångsämnena kol och syrg·as brytas. Energi måste då tas
upp. Vid kemiska reaktioner sker alltså både upptag och frigörande av
•
energi.
exo = utsida (utåt)
Om det frigörs mer energi än vad som tas upp, avges energi till om-
endo = insida (inåt)
givningen. Sådana reaktioner sägs vara exoterma. Att energi avges till
term = värme eller energi
omgivningen gör att det blir varmare.
Motsatsen till exoterm är endoterm. Ett exempel på en endoterm
I en exoterm reaktion avges energi
reaktion är när vatten avdunstar. Vid en e11doterm reaktion tas energi
till omgivningen.
upp från omgivningen. Det innebär att energ·iinnehållet i de reage-
I en endoterm reaktion tas energi rande ämnena ökar samtidigt som energiinnehållet i omgivningen
upp från omgivningen.
minskar. När energi tas upp känns det som att det blir kallt. Det beror
på att värmerörelserna mjnskar i det material som energin tas upp
ifrån.

224
Exoterma reaktioner utnyttjas i många sammanhang. Vid korvgrillning används När vatten avdunstar från huden blir
energin som frigörs när cellulosa i ved reagerar med luftens syre. De bildade den kallare. Efter ett bad fryser man
föreningarna, koldioxid och vatten vid fullständig förbränning, innehåller alltså mindre därför mer under tiden som huden
energi än vad syret och veden innehöll var för sig. torkar.

Att man kan mäta temperaturen med en termometer beror på att

när ett material kommer i kontakt med ett annat material krockar par-
tiklarna (jon er eller atomer) med varandra. När partiklarna krockar
kommer rörelsen att öka i det kallare materialet och minska i det var-
mare. Det varmare materialets partiklar överför rörelseenergi till det
kallare, tills materialen, t.ex i termometern och ämne11a omkring, h ar
samma temperatur.

•aaa~,,oa•-------------------------- ..
1. N är vatten avdunstar blir det kallare. Ar avdunstning en exoterm eller
endoterm process?

Lösning
Eftersom den vätska som finns kvar blir kallare har värmerörelserna
minskat. Energi har alltså tagits upp av molekylerna som lämnat väts-
kan, vilket innebär att avdunstning· är en endoterm process.

Svar: Avdunstning är en endoterm process.

•=ti=IW•äii•--------------------------
2. Syre och väte som blanda_~ används som raketbränsle. När syre och
väte reagerar bildas vatten. Ar reaktionen exoterm eller endoterm?

Lösning
Att driva en raket kräver energi. Bränslets reaktion måsta då frigöra den
energin, vilket innebär att reaktionen måste vara exoterm.

Svar: Reaktionen mellan syre och väte är exoterm.

225
KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

Entalpin är energiinnehållet
För att kt1nna beräkna och diskutera mängden energi, behövs en stor-
het. Storheten e11ergi betecknas E. Det finns må11ga olika enheter för
energi. Förr var enheten kalori eller kilokalori (kcal) vanlig. Idag an-
vä11ds den enhete11 fortfarande för att ange energiinnehållet i livsmed-
el. Inom kemin används istället SI-enheten joule som förkortas]. En-
ergin 1 cal är lika mycket som 4, 18 J .
För energiinnehåll används storheten entalpi. Entalpi betecknas H
och har enheten]. Oftast är det praktiskt att använda den tusen gånger
större enheten kJ.
Energi= E En blandning av kol och syrgas har ett visst energ·iinnehåll, en viss
entalpi. Hur stor entalpin är för kol respektive syrgas vet man i11te.
1 cal = 4,18 J
Det finns heller inte någon metod att ta reda på det. Det man däremot
Entalpi = energiinnehåll kan ta reda på är fo"rändringen av entalpin. Förändring brukar betecknas
Entalpi= H
med delta (~), och förändringen av energiinnehållet vid en reaktion
blir då m.
Man har kommit överens om att definiera entalpiändring som
m = H efter - Hfo.,.e· Det är en definition som förklarar vad ~Här. Där-
emot kan den inte användas för att beräkna ~H eftersom man inte
känner till entalpin för reaktanter och produkter. Beräkningar av m
sker istället empiriskt, genom experiment och observatio11er.
Om kol och syrgas får reagera i ett isolerat system kommer syste-
met att värmas upp. Den koldioxid som bildats innehåller alltså mindre
energi än vad kolet och syrgasen innehöll från början. Värmeökningen
i systemet motsvarar den minskade energin i produkterna jämfört med
Hsluttillstand = Hco2 (g) i reaktanterna.
Definitionen av ~H säger att om entalpin minskar, alltså om mer
e11ergi avges under reaktionen än vad som tas upp, är ~H negativt. D å
Vid en exoterm reaktion är tiH < O
är reaktionen exoterm. Om reaktionen däremot är endoterm är m
större än noll.
AH < O, reaktionen är exoterm När 1 mol kol och 1 mol syrgas reagerar till 1 mol koldioxid frigörs
394 kJ. m för reaktionen är alltså -394 kJ/mol.
AH > 0, reaktionen är endoterm Reaktionsformeln kan kompletteras med värdet på entalpiän-
dringen. Antingen skrivs den frigjorda energin in i reaktionsformeln

eller också skrivs värdet på m efter reaktionsformeln.

C(s) + 02 (g) ~ C02 (g) ~H = -394 kJ

Båda reaktionsformlerna visar att reaktionen är exoterm och att det

frigörs 394 kJ per mol kol som förbränns till koldioxid.

226
 KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

När kväve och syre reagerar till kvävemonoxid behövs energi.

N2(g) + 02(g) + 180 kJ ~ 2 NO(g)

Det kan också skrivas på följande sätt:

N2(g) + 02(g) ~ 2 NO(g) !iH = +180 kJ

Här visar båda reaktio11sformler11a att reaktio11en är endoterm.
Olika ämnen har olika lätt att ta upp och avge värme. Olika ämne11
värms därför upp olika mycket av en viss energitillförsel. För att
genom experiment kunna fastställa entalpiändringar måste man alltså
veta hur mycket energi som krävs för att värma upp en viss mängd av
de ämnen som ingår i systemet. Det kallas ämnets specifika värme-
ka pacitet. Dessa värden finns samlade i tabeller och anges vanligen
med enheten 1 kJ/kg · K. Vatten har specifika värmekapaciteten
4,18 kJ/kg · K. Det betyder att det behövs 4,18 kJ för att värma. 1 kg
vatten 1 K. Att den gamla energienheten 1 kalori (cal) motsvarar just
4,18 J, samma mätetal som vattnets specifika värmekapacitet, är inte
en tillfällighet. Definitionen av 1 kcal är den energi som krävs för att
värma 1 kg vatten en grad.

•t19W•ä99______________________
3. Hur mycket energi frigörs när 24 g kol förbränns fullständigt så att
det bildas koldioxid?
Lösning
C(s) + 02 (g) ~ C02(g) llH = - 394 kJ/mol,
I mol C H 394 kJ
m(C) = 24 g
ivl(C) = 12,0 g/mol
24
n(C) = g· = 2,0 mol
12,0 g/mol
Energin= 2,0 mol· 394 kJ/mol = 788 kJ
Svar: 790 kJ frigörs som värme.

227
KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

Olika ämnen har olika specifik värmekapacitet. Tomater

innehåller mer vatten än resten av pajen. Man kan bränna
sig på tomaterna fast resten av pajen har kallnat, vilket beror
på vattnets höga specifika värmekapacitet. Det förklarar
också varför det tar längre tid att värma upp tomaterna.

tli3iiffl•äiill_______________________
4. Hur mycket energ·i tas 11pp när det bildas 1,0 mol kväveoxid av kväve
och syre enligt reaktionsformeln nedan?

N2(g) + 02(g) + 180 kJ ~ 2 NO(g)

Lösning
2 mol NO H 180 kJ
1 mol NO H 180 kJ = 90 kJ
2
Svar: 90 kJ upptas när 1 mol NO bildas.

tli3iiffl•äiilt_______________________
5. Tänk dig att man eldar kol i luft för att värma vatten. Kol reagerar
enligt reaktionsformeln:

C(s) + 02(g) ~ C02(g) 11H = -394 kJ

H11r stor massa kol behövs minst för att värma 100 g vatten 10 °C?

Lösning
Vatten har den specifika värmekapaciteten
4,18 kJ/kg · K, 100 g vatten= 0,100 kg vatten, 1 °C + 273 = 1 K. Diffe-
rensen mellan två skalstreck är densamma i båda temperaturskalorna.
För att värma 1 kg·vatten en grad behövs 4,18 kJ. För att värma O,lOOkg
vatten 10 g·rader behövs då
4,18 kJ/kg · K · 0,100 kg· 10 K = 4,18 kJ.
Enligt reaktionsformeln frigörs 394 kJ per mol C som förbränns. För
att det ska frigöras 4, 18 kJ behövs då
4 ,18 kJ = 0,0106 mol C.
394 kJ/mol
Molmassan för kol är 12,0 g/mol. Massan av 0,0106 mol C är då
12,0 g/mol · 1,06 · 10-5 mol= 0,127 g C.
Svar: För att värma 100 g· vatten 10 grader behövs minst 0, 13 g kol.

228
 KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

Bildningsentalpin säger hur stabilt ett ämne är Bildningsentalpier, LiH,, vid 25 °C och
normalt lufttryck
I exemplen 3 och 4 ovan är det två ämnen, koldioxid och kväveoxid,
som bildas av grundämne11 i fri form. Koldioxid bildas av kol och syr- .. _ru:L_
AMNE kJ /mol
gas och kväveoxid bildas av kväve och syrgas. När 1 mol koldioxid bil- CO(g) -110
das frigörs 394 kJ och när 1 mol kväveoxid bildas tas det upp 90 kJ. C02(g) -394
Den entalpiändring som sker när 1 mol av ett ämne bildas av grund- H20(I) -286
ämnen kallas ämnets bildningsentalpi och betecknas liHf. Precis som H20(g) - 242
för !iH betyder negativa värden på tiH1 att energi frigörs när ämnet NO(g) +90
bildas. I tabellen anges bildningsentalpierna för ett antal ämnen. N02(g) +34
Tabellen ger även indirekt !iH för sönderdelning av ämnen. För N20(g) +82
CH4(g) - 75
koldioxid gäller att !iHt = -394 kJ/mol. För varje mol koldioxid som
C3Hs(g) -104
bildas av kol och syre frigörs alltså 394 kJ. Det betyder att det krävs
NH3(g) -46
lika mycket energi, 394 kJ, för att sönderdela 1 mol koldioxid till kol
CaO(s) -635
och syre, dvs. när reaktionen går åt motsatt håll. När reaktionsform-
MgO(s) -601
lerna sätts intill varandra syns sambandet tydligt. Fe203(S) - 822
Fe304(S) - 1118
C(s) + 0 2 (g) ~ C0 2 (g) !iH = -394 kJ
Al20 3(S) - 1670
C0 2 (g) ~ C(s) + 0 2 (g) dH = +394 kJ CuO(s) - 155
Ag20(s) - 30
Bildningsentalpins värde kan användas som ett mått på ett ämnes sta- Au20 3(S) +3,3
bilitet. Om det frigörs mycket energi när ämnet bildas måste också HCl(g) -92
mycket energi tillföras för att sönderdela ämnet. HBr(g) - 36
Hl(g) +26
Ett ämne med liHt mycket under noll är därför oftast stabilt. S02(g) - 297
Att ett ämne är stabilt innebär att det är reaktionströgt. Det krävs H2S(g) - 21
alltså mycket aggressiva kemikalier eller hög temperatur för att ämnet
ska kunna reag·era med a11dra ämnen. E11ligt tabellen med bildnings- Ämnen med låg bildningsentalpi är
entalpier är guldoxids bildningsentalpi +3,3 kJ/mol och magnesium- oftast stabila.
oxids - 601 kJ/mol. Man kan av det dra slutsatsen att magnesiumoxid
är mycket stabilare än guldoxid .
..
Amnen vars föreningar har låga bildningsentalpier förekommer
inte gärna i grundämnesform i naturen. För att tillgodose våra behov
av sådana ämnen måste dessa utvinnas ur kemiska föreningar. Den
vanligaste metallen i jordskorpan, al11mini11m, reagerar lätt med syre
och finns därför nat11rligt bara i kemiska föreningar. Att framställa. alu-
minium av aluminiumoxid kräver mycket energi, vilket kan visas med
ett exempel.

229
KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

6.Hur mycket energ·i krävs teoretiskt för att framställa 1,0 kg alumi-
nium ur aluminiumoxid?

Lösning
Vi tar reda på bildningsentalpin för aluminiumoxid, Al20 3, i tabellen.
Mit = -1670 kJ/mol. Låg bildningsentalpi betyder att aluminiumoxid är
stabilt. För att sönderdela 1 mol Al20 3 behövs energin 1670 kJ.
S11bstansmängdförhållandet: 1 mol Al20 3 H 2 mol Al H 1670 kJ
1 mol Al H 1670/2 kJ
Aluminium m = 1,0 kg= 1,0. 103 g
M = 27,0 g/mol
1,0. 103g
n = 27 g/mol = 37 mol

Energin= 1670 kJ/mol. 37 mol= 3,09,104 kJ = 30,9 MJ

2

Svar: För att framställa 1,0 kg aluminium 11r aluminiumoxid krävs 31 MJ.

Industriellt framställs aluminium främst från mineralet bauxit som

bland annat består av aluminiumhydroxider. Trots att aluminium är
den vanligaste metallen i jordskorpan är det ,riktigt både ur ekonomisk
och miljösynpunkt att samla in och återvinna aluminiumprodukter.
Det beror på att det på samma sätt som för aluminiumoxid krävs
mycket energi för att utvinna rent aluminium ur bauxit.
Vatten, koldioxid och jär11oxider är va11liga föreningar i naturen. De
befinner sig i stabila tillstånd. Eftersom ämnena bildas av gru11däm-
nena genom starkt exoterma reaktioner har de som regel låg entalpi,
det vill säga lågt energiinnehåll.
Ofta sägs att ämnen strävar efter att inta så lågt energitillstånd som
möjligt. Det finns dock ingen medveten "strävan" inom atomer och
molekyler. Ett system av ämnen övergår alltid till ett tillstånd med läg-
re energinivå om det är möjligt. Som jämförelse kan man tänka sig att
man kastar ut kulor på en ojämn markyta. De flesta kulorna kommer
att stan11a i 11ågon liten grop i marken. Kulorna sträva.r i11te efter att
hamna i groparna, men när de väl har hamnat i en grop, krävs det en-
ergi för att komma därifrån. På samma sätt är ämnen med lågt energi-
innehåll vanligare än ämnen med högt energiinnehåll.

230
 KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

När kulor FORENING BINDNING ENERGI

---
rullas på marken kJ/mol

kommer de flesta att stanna H2 H-H 436

i en liten grop. Kulorna söker sig H20 H-0 464
inte till gropen, men när de väl har 0=0 498
02
hamnat i den så stannar de oftast kvar.
H202 0 -0 144
Det krävs energi för att komma upp ur
gropen men inte för att rulla ner. På
co C=O 1 077
samma sätt blir kemiska föreningar C02 C=O 805
med låg energi bestående och CH4 C-H 435
därför vanligare än föreningar CH30H C-0 336
med hög energi.
HCI H-CI 432
HI H-1 298
Br2 Br-Br 193
Cl2 Cl-Cl 242
F2 F-F 158
12 1-1 151
Bindningsenergier (kJ/mol bindningar)
för kovalenta bindningar i några
molekyler. Observera att tabellen visar
energierna per mol bindningar. Inte
per mol molekyler. För vissa föreningar
finns fler än en bindning per molekyl.

Bindningsenergier
För att förstå och kunna göra beräkningar av energiomvandlingar vid
kemiska reaktioner kan man utg·å från bindningar som bryts och bildas.
Att bryta bi11dningen mellan två atomer i en molekyl ka11 jämföras
med att dra isär två tejpbitar från varandra. Man måste använda ener-
gi. Det innebär att energi måste tillföras för att bryta en kemisk bind-
ning, den energimängden kallas för bindningsenergin. Lika mycket
energi som måste tillföras för att bryta en bindning mellan två atomer, Bindningsenergi är den energi som
behöver tillföras för att bryta en
frigörs när motsvarande bindning bildas.
bindning. Lika mycket energi frigörs
Om bindningsenergierna för utgångsämnen och produkter är när bindningen bildas.
kända kan de användas för att beräkna l1H för en reaktion. Som
förklaring visas reaktionen mellan vätgas och syrgas som bildar vatten
(knallgasreaktione11).

2 H2(g) + 02(g) ~ 2 H20(g)

För att teoretiskt beräkna bildningsentalpin för vatten tänker man sig
att vätgasmolekyler och syrgasmolekyler först spjälkas till fria atomer,
som sedan förenas till vattenmolekyler. Värden för bindningsental-
pierna hämtas i tabellen.

231
 KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

H Först beräknas hur stor energi som behöver

(energi-
innehåll)
0 °
oo 0 O
tillföras för att bryta bi11dningarna i väte- och sy-
remolekylerna. Varje vät emolekyl innehåller en
energi
tillförs bi11dning mellan väteatomer. För att bilda 2 mol
energi vattenmolekyler behövs 2 mol vätg·as. Alltså mås-
frigörs
te 2 mol H-H-bindningar brytas. Eftersom varje
I
I vattenmolekyl bara innehåller en syreatom räck-
I D.H
I er det med en mol syremolekyler, med en 0=0
'(
bindning i varje, för att bilda 2 mol vatten. För
att bryta bindningarna i vätgas och syrgas behövs
alltså totalt tillföras:
Energi tillförs när bindningar bryts och
energi frigörs när nya bindningar
bildas. Om mer energi frigörs än vad 2 H 2(g) 0 2(g)
som tillförs är reaktionen exoterm. 2 mol· 436 kJ/mol + 498 kJ/mol = 1370 kJ
Diagrammet visar
energiförändringarna vid reaktionen,
I vattenmolekylerna som bildas finns kovalenta bindningar mellan väte-
inte hur själva reaktionen går till.
och syreatomer. I varje vattenmolekyl finns två sådana bindningar, en
till varje väteatom från syreatomen. För 2 mol vattenmolekyler bildas
alltså 2 · 2 mol I-I-0-bindningar. Totalt frigörs då:

2 H 20
2 . 2 mol· 464 kJ/mol = 1856 kJ
Hela reaktionen blir då:

2 H 2(g) + 02(g) ~ 2 H 20
Tillförs: 2 mol· 436 kJ/mol + 498 kJ/mol = 1370 kJ
Frigörs: 2 · 2 mol· 464 kJ/mol = 1856 kJ
Man kan också skriva:
2 H 2 (g) + 0 2 (g)+ 1370 kJ ~ 2 H 2 0 + 1856 kJ
eller
2 H 2(g) + 02(g) ~ 2 H20 + 486 kJ

Av exemplet med knallgasreaktionen kan man direkt se att det frigörs

mer energi än vad som måste tillföras. Reaktionen är alltså exoterm.
Beräkningen är gjord för reaktionen då 2 mol vatten bildas. För att få
till för reaktionen beräknas differensen mellan tillförd och frigjord
en ergi. E ftersom reaktionen är exoterm ska värdet på f).H vara 11ega-
•
t1vt.

f).H = 1370 kJ - 1856 kJ = -486 kJ

232
 KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

Observera att detta gäller för reaktionen då 2 mol vatten bildas. För
att beräkna !).H för bildandet av 1 mol vatten divideras värdet med 2.
!).H för bildandet av vatten av grundämnena ger med denna beräkning
värdet -243 kJ/mol H 20. I tabellen med bildningsentalpier på sidan
229 anges !).H1 värdet till -242 kJ/mol för bildandet av 1 mol vatten i
gasform. Att det beräknade värdet inte stämmer exakt med tabellvär-
det beror på att värdena för bindningsenergierna i tabellen är avrun-
dade.

Bränslen
Bränslen används till uppvärmning och för att driva motorer och el-
generatorer. Bränslen innehåller kol, väte och ibland syre. Den kemis-
ka energi som fi11ns i ett bränsle 11tvinns genom att förbränna det full-
ständigt så att det bildas koldioxid och vatten.
bränsle + syre ~ koldioxid + vatten + vär111e

Ett bra bränsle g·er stora mängder värme när det reagerar med l11ftens
syre. Bränslet ska alltså ha ett stort energiiru1ehåll i förhållande till
koldioxid och vatten. Det krävs mindre energi för att bryta bindning-
arna i de reagerande bränslemolekylerna och syremolekylerna i för-
hållande till den energi som avges när bindningarna bildas mellan
bränslets atomer och syreatomerna från luften.

Energiutveckling per kg vid förbränning.

Varierande ursprung vätgas 0 135

naturgas (90 % metan) 40
biogas (rötgas) 20
Fossila bränslen ur råolja gasol 3-4 46
motorbensin 7- 9 43
fotogen 10-16 42
dieselolja 10- 20 41
Fossilt bränsle med kol som huvudbeståndsdel stenkol 27
Fossilt bränsle innehållande växtrester torv 9,4
Förnyelsebara biobränslen etanol 2 27
hushållsavfall 9,7
trädbränsle vid 50% fukt 8,3
träpellets 18
Bränsle i levande celler glukos 6 16
fett (tristearat) 57 39

233
 KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

Bensin, dieselolja och metan är vanliga bränslen. Metan är huvud-

beståndsdel i nan1rgas och biogas. Fullständig förbränning av metan
sker enligt formeln

CH4(g) + 2 0 2(g) ~ C0 2(g) + 2 H 2 0(l) + 890 kJ

som också kan skrivas:

CH4(g) + 2 02(g) ~ C02(g) + 2 H20(l) 11H = -890 kJ

Ett sätt att bedöma hur "bra" olika bränslen är, är att jämföra energi-
utvecklingen per massenhet av bränslet. Tabellen på föregående sida
visar h11r mycket energi som frigörs vid förbränning av 1 kg av någ·ra
olika bränslen.
Av tabellen framgår också att väte har högst energiinnehåll per kg.
Det beror på vätgasmolekylernas låga massa. I 1 kg vätgas finns fler
molekyler än i 1 kg annat bränsle. Organiska ämnen, kolväten, som
enbart består av kol och väte har höga energiinnehåll. Gasol, bensin
och fotogen består i stort sett av olika långa kolvätekedjor, från gasol,
C 3H s, till C 1sH 3s i fotogen. Vid förbränning av dessa frigörs ungefär
lika mycket energi per kg bränsle. Att alkoholen metanol (CH30H)
Påfyllning av träflis i ett gengas-
aggregat på en buss. Trots att gengas- har lägre energiinnehåll beror på att det redan finns bindningar mel-
aggregaten satt på utsidan av fordonen lan syre- och kolatomer och mellan syre- och väteatomer.
hände olyckor på grund av den giftiga
gasen och trycket i gengasaggregaten.
Förnybara bränslen
Bilden är från 1940-talet.
En viktig faktor för bedömning av bränslen är om det är ett förnybart
bränsle eller inte. Koldioxid är den växthusgas som vi människor släp-
per ut mest av. Därför är mängden bildad koldioxid, i förhållande till
den frigjorda energin, en viktig miljöfaktor för icke förnybara
bränslen.
' Idag är ett av sätten att minska koldioxidutsläppen frå11 bilar
att köra på biogas istället för att använda bensin eller diesel.
Biog·asen som framför allt bestå.r av metan, bildas i rötanlägg-
ningar 11är bakterier bryter ned organiskt material som t.ex.
matavfall. Biogasen är förnybar därför att den är en del av ko-
lets nuvarande kretslopp. Att köra bilar på gas som producerats
från organiskt material är ingen nyhet. Under andra världskriget
kunde inte bensin importeras till Sverige. För att ändå kunna an-
vända bilar körde många på gengas. På bilarna monterades ett gen-
gasaggregat, där träflis förbrändes 11tan full tillg·ång till syre. Det bil-
dades då en blandning av kolmonoxid, väte och koldioxid. Blandning-
en kallas gengas och leddes tillsammans med luft in i motorn. Där rea-
gerade syret från luften med kolmonoxid till koldioxid och med väte
till vatten.
234
 KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

Varför sker kemiska reaktioner?

1Däf4;1•h•!~h•----------------------
13. Lösa) urinämne, b) kalci11mklorid (tösalt), c) metanol, d) ammonium-
nitrat eller ammoniumklorid i vatten. Observera temperaturföränd-
.
nngama.
14. Tänd en tändsticka. Disk11tera begreppen aktiveringsenergi och
spontan reaktion.
15. Upphetta lite kristalliserat kopparsulfat, CuS04 • 5 H 2 0, i ett prov-
rör eller i en degel. Låt det vattenfria saltet svalna. Droppa sedan
vatten på det. Observera temperaturförändring·en.
16. Häll 15 g· bariumhydroxid, Ba(OH) 2 · 8 H 20(s) och 7,5 g ammoni-
11mtiocyanat, NH4 SCN(s) i en torr E-kolv. Skaka om ordentligt så
att massan blir flytande. Sätt kolven på en blöt träkloss. Iaktta kol-
ven under någ·ra minuter. En av reaktionsprodukterna är gasformig.
Identifiera den. Disk11tera om reaktionen är exoterm eller endo-
term.
17. Lägg· 1 sked finmalet kaliumpermanganat på en bit aluminiumfolie.
Tillsätt glycerol droppvis.

En del ämnen reagerar direkt när de kommer i kontakt med varandra.

Andra reagerar först om man tillför energi, t.ex. genom att man vär-
mer upp dem. Det finns också ämnen som inte alls reagerar med
varandra.

Spontana reaktioner
Människor åldras, det gör även föremål av organiska material som tyg,
0

papper, gummi och plast. Aldrandet beror på att ämnena, som materi-
alen består av, reagerar med andra ämnen i omgivningen. Lyckligtvis
förstörs vi och de föremål vi omger oss med långsamt. De reaktioner
som orsakar nedbrytning går dock tillräckligt snabbt för att det ska bli
svårt att bevara fornminnen, museiföremål, konstskatter, fotografier,
dokument och annat som betraktas som värdefullt. Andra material kan
ligga mycket länge utan att reagera. Tändstickor kan ligga oanvända i
en ask i mång·a år utan att bli obrukbara. Det beror inte på att ämnena
i tändstickan inte kan reagera. Om man drar en tändsticka mot plånet
antä11ds stickan och bri11ner tills den har förkolnat. En spontan reaktion är en reaktion
Reaktioner som sker till synes utan energitillförsel eller som fort- som när den har startat fortsätter
sätter av sig själva när de väl har startat kallas för spontana reaktioner. utan ytterligare energitillförsel .

235
KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

Gamla föremål får en patina, en

ofta uppskattad åldrad yta. Tyvärr
är det inte bara ytan på gamla
föremål som åldras. Eftersom
många reaktioner kräver
aktiveringsenergi bryts gamla
föremål ner långsamt.

Aktiveringsenergi

När tändstickan dras mot plånet på tändsticksasken blir det varmt,

Aktiveringsenergi är den energi som
krävs för att en spontan reaktion ska
man tillför energi. Den energi som måste tillföras för att en spontan
starta. reaktion ska starta kallas för aktiveringsenergi.
I början av en reaktion kan det behövas energi för att bryta bind-
ningar i utgångsämnena, aktiveringsenergin, så att det blir möjligt att
bilda nya, starkare, bindningar mellan atomerna. D en energi som fri-
görs när de nya bindni11garna bildas gör att fler bindningar bryts i
t1tgångsämnena. Om mer energi frigörs än den e11ergi som tillfördes,
startar en kedjereaktion som gör att reaktionen fortsätter tills något av
ämnena tar slut. D e flesta exoterma reaktioner sker på det sättet
spontant.

H
(energi- oo Q
Innehåll) oo O
-+------
energi I
tillförs I aktive rings-
I energin
I energi
3~~+- 02 - - - - - - t - frigörs

0) & ?;

Den energi som m åste tillföras för att starta en spontan rektion kallas för
aktiveringsenergi. Energin behövs för att bryta bindningar i utgångsämnena så att nya
bindningar kan bildas.

236
 KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

En reaktion mellan väte och syre sker utan energitillskott när gas-
blandningen antänts. Vid reaktionen bildas vatten och värme frigörs.
Reaktionen är exoterm och spontan.

tiH = -572 kJ

Icke-spontana reaktioner
Den motsatta reaktionen till bildandet av vatten av vätgas och syrgas,
är att vatten sönderdelas till väte och syre.

tiH = +572 kJ
Den reaktionen ka11 ske genom elektrolys. Reaktionen upphör ome-
delbart när strömmen bryts. Detta är ett exempel på en icke spontan
reaktion. Energi måste tillföras hela tiden för att reaktionen ska fort-
sätta. Vid sönderdelning av vatten tas energi upp. Det är en endoterm
reaktion. Endoterma reaktioner är ofta icke spontana.

Drivkraften för reaktioner

När bindningar som bildas är starkare än de som bryts, frigörs energi
som gör att reaktionerna fortsätter. Att en reaktion är exoterm är alltså
i sig en drivkraft, något som får en reaktion att ske sponta11t. På mot-
svarande sätt motverkas en reaktion av att den är endoterm .
..
Aven endoterma reaktioner kan ske spontant. Upplösni11gen av
salter i vatten sker spontant. När natriumhydroxid löses i vatten blir
lösningen varmare. Värmeenergi har frigjorts, reaktionen är exoterm.
Ammoniumklorid är också löslig i vatten, men lösningens temperatur
sjunker när saltet löses i vattnet. Upplösningen är då istället endo-
term.
Eftersom vissa endoterma reaktioner ändå sker sponta11t måste det Endoterma reaktioner kan ske
fin11as någon mer drivkraft. Att vara exoterm kan inte vara den enda spontant.
drivkraften för att en reaktion ska ske spontant. Den andra drivkraf-
ten är oordning. För alla endoterma reaktioner som sker spontant kan
man se att oordningen ökar. Produkterna har alltså tillsammans stör-
re oordning än reaktanterna hade innan reaktionen. Ett ämne i lös-
ning är mer oordnat än samma ämne i fast form. Gas är mer oordnad
än vätska, som i sin tur är mer oordnad än ämnet i fast form. Inom
natt1rvetenskapen används storheten entropi för att ange graden av
oordning.

237
KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

Entropi =grad av oordning De två faktorerna, entropiändring och entalpiändring, kan samti-
digt vara drivande för en reaktion. Det är de när entropin ökar och re-
aktionen är exoterm. Båda kan också motverka reaktionen, när entro-
pin minskar och reaktionen är endoterm. Om ~ och entropiänd-
ringen motverkar varandra är det svårare att fört1tsäg·a om en reaktion
sker spontant eller inte. Om entropin ökar i en svagt endoterm reak-
tion kan man inte i förväg direkt avgöra om reaktionen sker spontant
eller inte. Detsamma gäller om reaktionen är svagt exoterm och en-
tropin minskar.
Oordningen ökar - entropin ökar Hur det kommer sig att ökad entropi driver en reaktion att ske
spontant är inte helt enkelt att förklara. Ett sätt att förklara är att oord-
Oordningen minskar - entropin ning är mer sannolik än ordni11g. En reaktion eller fasövergång kan
minskar ske i båda riktningarna. Kemiska reaktioner har inte någo11 strävan
och inte heller något mål. Alla möjliga kemiska reaktioner sker. Om en
reaktion leder till att energiinnehållet minskar är de bildade ämnena
stabila. Då är sannolikheten låg att den motsatta reaktionen sker, dvs.
att ämnena reagerar tillbaka.
På motsvarande sätt kan drivkraft genom ökad entropi förklaras.
En reaktion kan leda till att atomer, joner eller molekyler, övergår till
ett mer ordnat eller oordnat tillstånd. Att partiklarna blir mer oord-
nade kan ske på ett näst intill oändligt anta.I sätt. Att partiklarna istället
binds till varandra i ett ordnat tillstå11d är mer osannolikt. Reaktionen
som leder till ökad entropi sker därför oftare ä11 den motsatta. Det
krävs energi för att skapa ord11ing, medan oordningen tycks komma av
sig själv.
Om en saltkristall läggs i en bägare med vatten kan jonerna frigöras
från kristallen och istället bindas till vattenmolekyler. Saltet löser sig
då i vattnet. Om upplösningen sker utan värmeutveckling eller under
upptagande av värme måste det innebära att något annat än entalpi-
ändring driver reaktionen. Drivkraften som får saltet att lösas 11pp är
då istället entropiändringen. Jonerna i kristallens välordnade yta har
hela tiden kontakt med vattnet. Det kan därför bildas jo11-dipolbind-
ningar mellan jonerna och vattenmolekyler, saltet löses upp.Jonerna
som på det sättet har lösts är mer oordnade än i den fasta kristallen.
Det är då inte lika sannolikt att de bildar jonbindningar till andra jo-
ner. Det finns betydligt fler möjligheter för jonerna att fortsätta vara i
lösning, än att träffa på den fasta kristallen eller en jon med motsatt
ladd11ing så att de övergår till fast form, med lägre entropi.

238
 KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

SAMMANFATTNING
• Termokemi handlar om energiomvandlingar vid kemiska • Bindningsenergin är den energimängd som tillförs eller
reaktioner och fasövergångar. frigörs då bindningar bryts eller bildas.

• Energin i ett avgränsat system är konstant. • Bindningsenergier kan användas för att göra beräk-
ningar av l}.H för reaktioner.
• Atomers, joners eller molekylers oordnade rörelser
kallas för värmerörelser och energiformen för värme . • Bränslen som enbart består av kol och väte har högt
energiinnehåll. Bränslen med syreatomer i molekylerna
• Energi kan varken förstöras eller nybildas, bara om-
har lägre energiinnehåll.
vandlas till olika energiformer.
• Spontana reaktioner fortsätter utan energitillförsel när
• Vid en exoterm reaktion frigörs energi. Omgivningens
de har startat.
temperatur ökar.
• Aktiveringsenergi är den energi som måste tillföras för
• Vid en endoterm reaktion tas energi upp. Omgivning-
att en reaktion ska starta.
ens temperatur sjunker.
• Exoterma reaktioner sker ofta spontant.
• Energi mäts i enheten 1 joule = 1 J.
• Endoterma reaktioner sker sällan spontant.
• Entalpi är energiinnehåll. Endast ändring av entalpin,
l}.H, kan mätas. Entalpiändringen är skillnaden i ämne- • Entropi är graden av oordning.
nas entalpi innan och efter en reaktion eller fasöver-
• Vissa endoterma reaktioner kan ske spontant om en-
•
gang.
tropin ökar vid reaktionen.
• För en exoterm reaktion gäller: l}.H < 0 . Entalpin mins-
kar.

• För en endoterm reaktion gäller: l}.H > 0. Entalpin ökar.

• Olika ämnen tar upp och avger energi olika lätt. Hur
Begrepp
mycket energi som krävs för att värma upp 1 kg av ett
aktiveringsenergi entropi
ämne 1 K betecknas som ämnets specifika värme-
bildningsentalpi exoterm reaktion
kapacitet.
bindningsenergi oordning
• Bildningsentalpin, ~Ht, är den entalpiändring som sker endoterm reaktion specifik värmekapacitet
när 1 mol av ett ämne bildas av grundämnen vid 25 °C energi spontan reaktion
och normalt lufttryck. energiinnehåll värmeenergi
entalpi värme rörelse
• Amnen som bildas vid starkt exoterma reaktioner är entalpiändring
stabi la . De har ett lågt energiinnehåll.

• För att bryta en kemisk bindning krävs att energi till-

förs.

• När en kemisk bindning bildas frigörs energi.

239
KAPITEL 8 TERMOKEMI - ENERGI OCH KEMI

UPPGIFTER

8 :1 Heptan, C1H16 , är en brännbar vätska. Vilka reak- 8:11 Hur stor värmemängd utvecklas då 1,00 g magne-
tionsprodukter bildas vid fullständig förbränning av sium förbränns till magnesiumoxid?
heptan?
8:12 Hur stor värmemängd utvecklas då
8:2 Vad kännetecknar en exoterm reaktion? a) 1 ,00 mol väte förbränns t ill flytande vatten vid
25 °C,
8:3 Hur kan man experimentellt avgöra om en reaktion
b) 10,0 g väte förbränns till flytande vatten vid
är exoterm eller endoterm?
25 °C.
8:4 Urinämne förekommer förutom i urin även i ischok-
8:13 Hur stor värmemängd krävs för att vid 25 °C och
lad, andra godis och tandkräm. Det kallas då oftast
normalt lufttryck
karbamid. När urinämne hamnar i munnen och
a) sönderdela 1,00 mol H2 0(1) till väte och syre,
löser sig i saliven ger det en känsla av kyla i mun-
b) av H20(1) framställa 1,00 mol 0 2 (g),
nen. Vad beror det på?
c) av H20(1) framställa 1,0 dm 3 0 2 (g)? 1,0 mol av
8:5 6 ,00 g CaCl 2(s) löses i 50,0 g H20 . Temperaturen en gas kan vid 25 °C och 101,3 kPa anses ha
hos vattnet stiger från +18,0 °C till +39,4 °C. Be- volymen 24 dm3.
räkna värdet på t:..H per mol upplöst kalciumklorid.
8:14 Vätgas (H 2) kan reagera med klor (Cl 2) så att väte-
Värmekapaciteten för vatten är 4,18 J/g · K.
klorid bildas.
Reaktionsformel CaCl (s) ~ Ca 2+(aq) + 2 c1-(aq)
2
a) Skriv reaktionsformeln och beräkna med hjälp av
8:6 Ar följande reaktioner exoterma eller endoterma? bindningsenergier om reaktionen är endoterm eller
a) framställning av CH 4(g) av grundämnena, exoterm.
b) sönderdelning av CH4(g) i grundämnena, b) Vad är b.H för reaktionen?
c) framställning av N0 2(g) av grundämnena, c) Vad är b.H per mol bildad väteklorid?
d) sönderdelning av N02 (g) i grundämnena.
8:15 Beräkna med hjälp av bindningsenergier entalpiänd-
8:7 Hur stor värmemängd utvecklas då 1,00 mol kol ringen för reaktionen
förbränns till koldioxid? CH4(g) + 2 02(g) ~ C02(g) + 2 H20(I).
a) Ar reaktionen endoterm eller exoterm?
8:8 Skriv formeln för följande reaktioner och ange
b) Ange b.H för reaktionen.
entalpiförändringarna .
c) Använd resultatet från b) för att beräkna den
a) bildning av propan av kol och väte,
värmemängd som utvecklas då 1,0 kg metan för-
b) bildning av vatten(!) av väte och syre,
c) bildning av kväveoxid av syre och kväve. bränns till koldioxid och vatten.

8:9 Ar följande reaktioner exoterma eller endoterma?

8:16 Svaret på uppgift 8:15 c) stämmer inte helt med
värdet för naturgas i tabellen för energiutveckling
a) framstä llning av HCl(g) från grundämnena,
vid förbränning. Vad kan det bero på?
b) sönderdelning av HCl(g) i grundämnena ,
c) framställning av Hl(g) från grundämnena, 8:17 Varifrån kommer aktiveringsenergin när du stryker
d) sönderdelning av Hl(g) i grundämnena. eld på en tändsticka?

8:10 Skriv formler för följande reaktioner. Ange entalpi-

ändringen.
a) bildning av väteklorid av väte och klor,
b) bildning av vätejodid av väte och jod,
c) bildning av ammoniak av väte och kväve.

240
.-
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Reaktioner med fullständig

elektronövergång ger jonföreningar

Metall i metalljonlösning
När finfördelat järn, t.ex. i en stålullstuss, får ligga en stund i en kop-
parsulfatlösning i en kristallisationsskål ser man tydligt att en reaktion
sker. Stålullstussen blir kopparröd till färgen och minskar i storlek.
Till slut ligger ett rödbrunt fast ämne på botten av bägaren. Lösning-
en som från början var klart blå av kopparjoner blir mer och mer färg-
lös, se bilden på nästa sida.

De slutsatser som man kan dra av det man ser är:

1. Eftersom färgen på lös11ingen avtar måste koncentrationen av kop-
parjoner minska.
2. Den kopparfärg·ade beläggningen på stålullstussen är koppar. Kop-
paratomerna har bildats från kopparjonerna i lösningen.
3. Eftersom stålullstussen minskat i storlek finns inte allt järn kvar.

4. Inget ämne har försvunnit från bägaren, järnet i stålullstussen måste

då finnas i lösningen i form av järnjoner.

När kopparjonerna övergår till kopparatomer tar de upp elektroner.

Cu 2 +(aq) + 2 e- ~ Cu(s) reduktion

En reaktion, där elektroner tas upp, kallas reduktion. Laddningen hos

partiklarna reduceras. Kopparjoner reduceras till kopparatomer.
Elektronerna som tas upp av kopparjonerna kommer från järnato-
mer som i sin tur övergår till järnjoner och löser sig i vattnet.

Fe(s) ~ Fe 2 +(aq) + 2 e- oxidation

Reduktion - elektroner upptas Reaktionen är en oxidation. Vid en sådan avges elektroner vilket inne-
bär att de11 positiva laddningen ökar.
Oxidation - elektroner avges
De två reaktionerna måste ske samtidigt så att elektronerna som
Vid oxidation av ett atomslag sker
lämnar det ena ämnet direkt tas upp av det andra ämnet. Elektroner
alltid samtidigt en reduktion av ett
annat atomslag. kan inte lagras.
Begreppet oxidation betydde tidigare "reaktion med syre" (oxygen).
Redoxreaktion - reaktion där
elektroner upptas och avges
Ett exempel är magnesiums reaktion med syre. Magnesiumatomer,
Mg, oxideras till magnesiumjoner, Mg2+, vid reaktionen. Den nya defi-
nitio11e11 ä.r mer allmän och gäller även när syre inte deltar i reaktio-
nen. Reaktioner där elektroner upptas och avges kallas redoxreaktio-
ner.

242
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

-- -..............

En stålullstuss som läggs i en lösning

med kopparjoner får snabbt en röd
färg av koppar som bildas på stålullens
Vattnet är lös11ingsmedel och deltar inte i reaktionen. Sulfatjonerna yta. Efter en stund har lösningen
avfärgats. Det beror på att
deltar inte heller i reaktionen, de är s.k. åskådarjoner. När reaktions-
kopparjonerna som ger den blå färgen
formeln för redoxreaktionen skrivs, tar man bara med de atomer och har reducerats till kopparatomer.
0

joner som reagerar. Askådarjonerna kan då lämnas utanför. Reaktanter

adderas för sig och produkter för sig.

Cu 2 +(aq) + 2 e- + Fe(s) -""'? Cu(s)+ Fe 2 +(aq) + 2 e-

Elektronerna, som fin11s med på båda. sidor om pilen, kan tas bort och
reaktionsformeln blir då:

Cu 2 +(aq) + Fe(s) -""'? Cu(s) + Fe 2 +(aq)

Om man istället lägger en bit koppar i en järnjonlösning sker ingen

reaktion. Järnjonerna klarar inte av att ta elektroner ifrån kopparato-
merna.
För att ta reda på om en reaktion är en redoxreaktion undersöks de
ämnen som har reagerat. Har de avgett eller tagit upp elektroner vid
reaktionen? I den tidigare beskrivna reaktionen mellan natrium och
klor avger natriumatomer elektroner som kloratomer tar upp. Det är
lätt att identifiera denna reaktion som en redoxreaktion.
När ett kopparbleck läggs i en silvernitratlösning får kopparblecket
en beläggning av fritt silver. Silverjonerna, Ag+, tar upp elektroner och
reduceras. Elektronerna kommer från kopparblecket vilket gör att
kopparatomerna i blecket oxideras till kopparjoner. Eftersom kop-

243
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

parjonerna har blå färg, blir lösningen så småningom blåfärgad. Reak-

tionerna som sker är:

(1) Ag+(aq) + e- ~ Ag(s) reduktion

(2) Cu(s) ~ Cu 2 +(aq) + 2 e- oxidation

De två elektroner som avges av varje kopparatom kräver att formel (1)
fördubblas så att båda elektronerna tas upp. Lika många elektroner
som avges vid oxidationen måste tas upp vid reduktionen.

(1) 2 Ag+(aq) + 2 e- ~ 2 Ag(s)

Efter att varje led i de båda formlerna adderats kan formeln för redox-
reaktionen skrivas.

2 Ag+(aq) + Cu(s) ~ 2 Ag(s) + Cu 2 +(aq)

En kopparstav har fått vara nedsänkt i
en lösning av silvernitrat. På
kopparstaven har det bildats kristaller De två beskrivna experimenten visar att järn oxideras lättare än kop-
av silver. Silverjoner i lösningen har par och att koppar oxideras lättare än silver. De tre metallerna kan nu
reducerats. Lösningen har färgats blå. ordnas i en liten serie med den som oxideras lättast först. Serien blir
Koppar har oxiderats till kopparjoner.

Fe Cu Ag

Metallernas spänningsserie
..
Metaller som oxideras lätt kallas oädla. Adla metaller kallas de metal-
ler vars joner lätt reduceras till metall. Järn är en oädel metall, silver är
en ädel. Det går att göra många experiment och sätta metallbleck i
olika metalljonlösningar och se om det bildas någon ren metall på
blecket. Då kan serien utökas till att se ut så här:

Mg Al Zn Cr Fe Sn Pb Cu Ag Pt Au
I metallernas spänningsserie är
metallerna ordnade efter hur ädla oädel ädel
de är.
Det har nu bildats en serie av metaller ordnade efter hur ädla de är.
Serien kallas metallernas spänningsserie. Ordet spänning får sin för-
klaring senare, när serien utnyttjas för att göra galvaniska element,
batterier.
Olika ämnen attraherar elektroner olika starkt p.g.a. att de har olika
elektronegativiteter. Om äm11ena ovan skulle ordnas i en serie efter
hur deras elektronegativiteter ökar, skulle den serien se likadan ut. Ju
högre elektronegativitet, desto ädlare metall.

244
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Metallers reaktion med syror

En del metaller reagerar med saltsyra och det bildas vätgas. Sådana
metaller kallas väteutdrivande metaller. Det betyder att metallen oxi-
deras och vätejonerna reduceras till väteatomer, som sedan bildar vät-
gas. Zink är en väteutdrivande metall och de reaktioner som sker är

Zn(s) ~ Zn 2 +(aq) + 2e-

2H+(aq) + 2e- ~ H2(g)
Zn(s) + 2H+(aq) + 2CI-(aq) ~ H 2(g) + Zn 2+(aq) + 2CI-(aq)

I spänningsserien är metallerna från magnesium till och med bly vä-

teutdrivande. Varken koppar, silver, platina eller guld reagerar med vä-
tejonerna i saltsyra. De är alltså inte väteutdrivande. Därför placeras
väte i spänningsserien trots att det inte är en metall.

ökande ädelhet - - - - +
I
I
I
I
I
I

•
Li K Ca Na Mg Al Ti Zn Cr Fe Sn Pb H Cu Ag Pt Au
reagerar med reagerar med reagerar med reagerar
kallt vatten utspädda syror oxiderande normalt inte
syror med syror

väteutdrivande metaller ickeväteutdrivande metaller

Ovan utökas början av serien med fyra mycket oädla metaller. De är så Oädla metaller oxideras lätt och är
reaktiva att de bildar vätgas med vatten, som då fungerar som en svag väteutdrivande.

syra.

Formler för reaktioner med fullständig elektronövergång

För att skriva balanserade reaktionsformler för redoxreaktioner an-
vänds kunskapen att lika många elektroner som avges vid oxidationen tas
upp vid reduktiorzen.
Vid reaktionen mellan magnesium och syre bildas magnesiumoxid.
Reaktionsformeln är

2 Mg(s) + 0 2 (g) ~ 2 MgO(s)

Magnesiumoxid är ett vitt fast ämne som är uppbyggt av magnesi-

umjoner, Mg2+, och oxidjoner, 0 2- . Vid reaktionen avger varje
magnesiumatom två elektroner och bildar en magnesiumjon.
245
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Mg(s) ~ Mg 2 + + 2 e- (1) oxidation

En syreatom tar upp de två elektronerna och det bildas en oxidjon. Ef-
tersom en syremolekyl består av två syreatomer, kommer de tillsam-
mans att ta upp fyra elektroner så att två oxidjoner bildas.

Oz(g) + 4 e- ~ 20 2- (2) reduktion

De fyra elektronerna som tas upp av syret kräver att formel (1) för-
dubblas så att fyra elektroner avges.
2 Mg(s) ~ 2Mg2 + + 4 e-

Lika många elektroner som avges vid oxidationen måste tas upp vid
reduktionen.

Den fullständiga formeln för redoxreaktionen skrivs:

2 Mg(s) + 0 2 (g) ~ 2 MgO(s) redoxreaktion

I reaktionen mellan natri11m och klor bildas natri11mklorid som består

av natriumjoner och kloridjoner. Så här balanserar ma.n reaktionsfor-
meln.

2 Na(s) ~ 2 Na+ + 2 e- oxidation

Cl 2 (g) + 2 e- ~ 2 Cl- reduktion

2 Na(s) + Cl 2 (g) ~ 2 NaCI(s) redoxreaktion

Att skriva formeln för oxidationen och reduktionen var för sig är ett
sätt att balansera redoxreaktioner.
Elektronövergångsmetoden är en Magnesiumoxid och natriumklorid är jonföreningar. De två exem-
metod att balansera reaktionsformler
plen illustrerar alltså reaktioner när joner bildas. Då övergår elektro-
när elektroner fullständigt går från en
partikel till en annan partikel. nerna fullständigt från partiklar av ett gru11dämne till partiklar av ett
annat grundämne. Den modell som här har använts för att skriva
redoxformler kallas elektroniivergångsmetoden.

246
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Halogenernas redoxreaktioner

IJ.14!:J•&•Y@•----------------------
1. Tillverka klorvatten i ett provrör genom att droppa ner koncentre-
rad saltsyra i några cm3 klorin. Ta lite av denna lösning och droppa
ner i ett provrör med natriumbromidlösning. Droppa ner lite av re-
aktionsprodukten i ett nytt provrör som innehåller natriumjodidlös-

Halogenerna kan ordnas efter hur lätt de kan reduceras. Om man

blandar klorvatten (klorgas som har lösts i vatten och som har en svagt
gul färg) med natriumbromidlösning som är ofärgad, bildas en mörk-
'
gul reaktionsprodukt. D et är brom, Br2 , som har bildats. Reaktionens
formel är
'
Cl 2(aq) + 2 Br-(aq) ~ Br2(aq) + 2 CI-(aq)

I den här reaktionen tar kloratomerna upp elektroner och reduceras

till kloridjoner. Samtidigt oxideras bromidjonerna till brom. Det är
möjligt eftersom klor är mer elektronegativ än brom och kan ta upp
elektroner från bromidjonerna. Om kloridjoner blandas med brom-
molekyler sker ingen reaktion. Kloridjoner kan inte avge elektroner
till brom. Vattenlösningar av halogener får
mörkare färg ju längre ner i gruppen
Om den brom som bildats får reagera med natriumjodidlösning
halogenen står. I provrören finns
kommer en rödbru11 reaktionsprodukt att bildas, bestående av fri jod, vattenlösningar av klor, Cl 2 (aq), brom,
I2. Br2 (aq) och jod, 12 (aq).

Br2(aq) + 2 J-(aq) ~ I2(aq) + 2 Br-(aq)

Halogenerna kan alltså ordnas efter hur lätt de reduceras. Ordnings- Den halogen som lättast
följden stämmer överens med hur deras elektronegativiteter minskar. reduceras är den som har högst
elektronegativitet.
F 2 > Cl2 > Br2 > 12

Halogenernas elektronegativiteter är 4,0; 3 ,O; 2,8 resp. 2,5. Fluor har

högst elektronegativitet av dem och reduceras därför lättast.

Oxidationsmedel och reduktionsmedel

Eftersom klor reduceras lätt innebär det samtidigt att klor har en stark
fiirmåga att få andra å·mnen att oxideras. Man säger att klor är ett starkt
oxidationsmedel. Klor är med andra ord ett starkare oxidationsmedel än
t.ex. jod.

247
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Frukter och grönsaker är rika på

antioxidanter.

Rent syre är en stor industrikemikalie på grund av sin förmåga att

oxidera andra ämnen. Det går åt mycket syre inom stål- och massa-
industrin och för rening av avloppsvatten. Syre används också i rymd-
raketer. Raketmotorerna drivs av den energi som frigörs när syre
oxiderar väte. Syre är alltså ett oxidationsmedel. Syre är medlet som
Ett reduktionsmedel kan reducera
används för att oxidera till exempel väte. Själva oxidationsmedlet, i det
ett annat ämne. här fallet syre, kommer att red11ceras.
Natrium oxideras a.v de flesta andra ämnen. Det in11ebär samtidigt
Ett oxidationsmedel kan oxidera ett
annat ämne.
att natrium är ett starkt reduktio11smedel. Det är så starkt att det till
och med får en av väteatomerna i vattenmolekyler att reduceras till
fritt väte, så att vätgas bildas.
Om man delar ett äpple blir snittytan snabbt gulbrun. Det beror på
..
att äpplet innehåller ämnen som blir bruna när de oxideras. Appelbi-
tar i fruktsallad mörknar däremot inte om man lägger i citrusfrukter
först i skålen. I citrusfrukter finns nämligen ämnen som förhindrar
oxidationen av äppelbitarna. Sådana ämnena är askorbinsyra och ci-
tronsyra.
Antioxidanter skyddar mot oxidation Askorbinsyra, C-vitamin, är en antioxidant - ett annat ord för anti-
genom att de själva oxideras lättare.
oxidationsmedel. Antioxidanter förhindrar att ämnen förstörs p.g.a.
oxidatio11 genom att själva oxideras lättare. De oxideras alltså istället.
Oxidationer i kroppen kan skapa ämnen som är farliga för våra celler.
Det är därför viktigt att äta frukter och grönsaker som är rika på anti-
oxidanter. Det motverkar skador som oxidationsprodukterna kan or-
..
saka i cellerna. Aven industriprodukter som kosmetika, bildäck och
g11mmistövlar förstörs lätt genom oxidation och in11ehåller därför till-
satser av a11tioxidationsmedel.

248
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Reaktioner med ofullständig

elektronövergång
Vid reaktioner där molekylföreningar bildas sker ingen fullständig
elektronövergång. I molekylföreningar av atomer av olika slag är elek-
tronerna i varje bindning förskjt1tna mot den mest elektronegativa
atomen. Genom att studera bindningen kan man avgöra vilket atom-
slag som har oxiderats och vilket som har redt1cerats.
När väte brinner i luft bildas vatten.

2 H 2(g) + 02(g) ~ 2 H 20(g)

I en vattenmolekyl hålls atomerna ihop av polära kovalenta bindning-

ar. Syre har högre elektronegativitet än väte. Syreatomen har delvis
dragit åt sig elektroner från väteatomerna. Därför är de gemensamma
elektronparen förskjutna mot syreatomen. Enligt definitionen har då
syreatomen reducerats och väteatomerna har oxiderats.
När kol reagerar med syre bildas koldioxid.

C(s) + 02(g) ~ C02(g)

..
Aven i en koldioxidmolekyl är det syreatomerna som är mest elektro-
negativa och elektronparen är därför förskjutna mot syreatomerna.
Syre har reducerats och kol har oxiderats.

I molekyler som består av grundämnen

med olika elektronegativitet är
elektronerna i varje bindning förskjutna
mot den mest elektronegativa atomen.
Den atomen får därför en negativ
överskottsladdning och den andra
atomen får en positiv
överskottsladdning.

Oxidationstal - en hjälp att bokföra bindningselektroner

Det finns en annan metod för att avgöra vilka partiklar som oxideras
respektive reduceras i en reaktion. Det görs med ett begrepp som kal-
las oxidationstal. Mest nytta har man av oxidationstal vid ofullständig
elektro11övergång, dvs. när molekylföre11ingar ingår i reaktionen.
Ett oxidationstal är ett tal man tilldelar varje e11skild atom i en mo-
lekyl, atomjon eller sammansatt jon. Sedan studerar man ändringarna

249
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

av oxidationstalen för att avgöra vilket grundämne som har oxiderats

och vilket som har reducerats vid reaktio11en.
För att bestämma oxidationstalet hos atomerna i en molekyl, tänker
ma11 sig att elektronerna i en bi11dning helt tillhör de11 mest elektronega-
tiva atomen. Oxidationstalet är den tå1ikta laddning· som atomen då skul-
le få.
Oxidationstalet skrivs rakt ovanför det grundämne som avses, det
skrivs med romerska siffror med ett plustecken eller minustecken
framför.
Oxidationstalen för atomerna i en vattenmolekyl kan beräknas på
följande sätt. En syreatom har sex elektroner i sitt yttersta skal. I vat-
valenselektronerna tenmolekylen binder syreatomen två väteatomer som har en elektron
i en vattenmolekyl
var. En syreatom är mer elektronegativ än en väteatom och det bin-
dande elektronparet dras därför mer mot syreatomen. I denna modell
av vattenmolekylen får syreatomen två extra elektroner, en från var-
dera bindningen. Den negativa laddningen ökar alltså med två steg
H och oxidationstalet blir -Il.
elektronfördelningen när En väteatom har en elektron, men har i modellen av vattenmole-
bindningselektronerna har kylen ingen elektron alls. Oxidationstalet blir då +I. Varje väteatom
bokförts på syreatomen
har ökat sin laddning med ett steg eftersom den inte har någon elek-
tron kvar. Det är oftast inte nödvändig·t att g·enomföra en sådan här
noggrann diskussion, utan ma11 ka11 använda ett antal regler.

Regler för beräkning av oxidationstal

Kom ihåg·: Varje enskild atom i en molekylföreni11g eller i en samman-
satt jon tilldelas ett eget oxidatio11stal.

Regel 1. Atomer i fria grundämnen har oxidationstalet O(noll).

Regel 2. Väte har i kemiska föreningar oxidationstalet +I.
Regel 3. Syre har i kemiska föreningar oxidationstalet -Il.
Regel 4. I en molekyl är summan av de ingående atomernas
oxidationstal alltid noll.
Regel 5. I en atomjon är oxidationstalet samma som jon-
laddningen.
Regel 6. I sammansatta joner är summan av de ingående
atomernas oxidationstal samma som jonladdningen.

250
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Så här skriver man oxidationstalen för atomerna i vatten:

+I -Il

Observera att +I anger oxidationstalet för varje enskild väteatom. Ef-

tersom det är två väteatomer, var och en med oxidationstalet +I i vat-
tenmolekylen, blir st1mma11 av oxidationstalen i molekylen noll.
När reglerna tillämpas på C0 2 utgår man från att varje syreatom
har oxidationstalet -Il (regel 3). Eftersom det är två syreatomer i
varje koldioxidmolekyl och summan av oxidationstalen ska bli noll
(regel 4) får kol oxidationstalet +rv.
I metan, CH4 , har väteatomerna oxidationstalet +I (regel 2). Sum-
man av de fyra väteatomernas oxidationstal blir då +N. Enligt regel 4
måste då den enda kolatomen ha oxidationstalet -N.
De två exemplen visar att ett grt1ndäm11e ka.n ha olika oxidationstal
i olika föreningar. I C0 2 har kol oxidationstalet +IV och i CH4 har kol
oxidationstalet - N.
Det finns några undantag· från regeln att syre har oxidationstalet - Il.
I väteperoxid, H 20 2, har varje syreatom oxidationstalet - I. Det finns
också undantag från regeln att väte har oxidationstalet +I. I hydrider,
dvs. väteföreningar med metaller, har väte oxidationstalet -I. Jämfört
med metaller har väte högre elektronegativitet och attraherar alltså
bindningselektronerna starkare.

0 0 0 0 0 0 0
Regel 1 Fe Na Ne H2 02 03 N2
+1 - 1 +I - Il - IV +I
Regel2 HCI H20 CH4
+I-Il +I I -Il +I-Il +IV -Il +Il -Il +IV -Il
Regel3 H20 MgO Na20 S02 co C02
+1-ll +1-1 +IV-Il +Vl-ll +11-11 +IV-Il +111-11
Regel4 H20 HCI S02 S03 NO N02 Fe20 3
+I +Il +111 -I - 11 - 111
Regel5 Na+ Mg2+ Al 3+ c1- 52- N3-
+VI - Il +V - Il
Regel6 soJ- N03

Ammoniumnitrat är en jonförening som har formeln NH~0 3 • Den

är sammansatt av jonerna NH4+ och N0 3-. Kväveatomen i ammoni-
umjonen, NH4+, har oxidationstalet -III och kväveatomen i nitratjo-
nen, N0 3- , har oxidationstalet +V Det exemplet visar att ett grund-
ämne kan ha två olika oxidationstal i en och samma fo'rening.

251
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Föreningar kan namnges med oxidationstal

Hittills i boken har grekiska räkneord använts för att namnge kemiska
föreningar. Man kan även använda oxidationstal vid namngivning. På
kemikalieburkar anges ofta kemikaliens namn med hjälp av oxida-
tionstal. Oxidationstalet för den minst elektronegativa atome11 i för-
eningen sätts då inom parentes efter namnet på detta atomslag.
.
12785-250 030918
Järn kan ingå i jonföreningar antingen som jonen Fe 2+ eller Fe 3+,
alltså med oxidationstalen +Il eller +III. Därför finns det två olika järn-
[IX1[~ I
IU !~I« td U~r,,11j ef';lrltg
J nitrater och deras namn är järn(II)nitrat resp. järn(III)nitrat.
eG ,.., 1314141-E-

KOPPAR(ll)SULFAT
E G 11t ,h l n i n9 'l'L·grp:
Observera att man inte skriver ut plustecknet före den romerska
pro 11n~t·1•;
Kop;>at(l,sulfal -:.iHI'"- siffran.
F•ftLIGT V!D F ORfARI NQ !IU~IT El\l;~ OOONF.M OC:M H'UOlili,
M'l'CK l!T Q lr:TteT FOR VATTENLE\'J:>!Of 0Rt°:'IWIU,1!P.. K f.N
(U1SAIIA SKI\OUGI> UUOTIOStF,t:KTlR I YATT5tu,11U()l'f
\.':t!Jvl ~ ln91'1dr\iti; J\• d-i11'111'1 , Oflotta 1$1\itr l J I o ch dUf 1't!IIJII•*' 1~111
u~ 0 1Tl h:."<d ,em '•IJ9t ,vr,u. Vnl7••• utWl)II tttl •ltlii,t. Ln
w,1:k tid~ 11'1 ~ ll(tlOl'l 'tr:v;ir111,-i'Oflfl<UIOl'lfbl J 4-. Några föreningar m ed olika oxidationstal

Cu 2 0, koppar(l)oxid CuO, koppar(! I )oxid

Cu 2 S, koppar(l)sulfid CuS, koppar(ll)su lfid
'.IWR·Cl.°tJ'
ltHllMA1'1011 •L
VVVR lt1IPrn1tlio11;,I .\S
16394 St oc.kholm Tlt 08-67.1.lJ.!r,
S02 , svavel(IV)oxid S03 , svavel(Vl)oxid
N2 0, kväve(l)oxid NO, kväve(ll)oxid N02 , kväve(IV)oxid
PbO, bly(ll)oxid Pb0 2 , bly(IV)oxid

Kemikalieburk som innehåller

koppar(ll)sulfat, CuS0 4 • Kopparjonen Ändringar av oxidationstal som definition på oxidation
har laddningen 2+ i kopparsulfat.
och reduktion
För reaktionen mellan magnesium och syre har tidigare konstaterats
att magnesium har oxiderats och syre har reducerats. Om de olika äm-
nenas oxidationstal skrivs ut kan man se att oxidationstalen förändras i
och med reaktionen.
0 0 +IT - Il

2 Mg(s) + 0 2 (g) --""7 2 MgO (s)

När magnesium oxideras ökar dess oxidationstal från Otill +Il. Vid en
oxidation ökar alltid oxidationstalet.
När syre reduceras minskar dess oxidationstal från O till -Il. Vid en
reduktion minskar alltid (reduceras) oxidatio11stalet.
Genom att st11dera oxidationstalsändringar är det möjligt att defi-
niera oxidation och red11ktion på ytterligare ett sätt.

Oxidation - oxidationstalet ökar.

Reduktion - oxidationstalet minskar.

252
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Om magnesium brinner i koldioxid bildas magnesiumoxid och kol.

Med oxidationstalen utsatta blir reaktionsformeln
0 +IV-Il +Il - Il 0

2 Mg + C0 2 ~ 2 MgO + C

Magnesi11ms oxidationstal har ökat från O till +Il. Magnesi11m har oxi-
derats. Oxidationstalet för kol har minskat från +IV till 0. Kol ha.r re-
ducerats. Syre har varken oxiderats eller reducerats.
I reaktioner mellan oädla metaller och saltsyra minskar oxidations-
talet för väte från +I i H 30+ till Oi H 2 och metallens oxidationstal ökar
samtidigt när den övergår från metallatom till positiv metalljon.
Koppar och silver, som inte reagerar med saltsyra, reagerar där-
emot med salpetersyra och konc. svavelsyra. D essa syror kallas oxide-
rande syror och i dem är det inte väte som reduceras utan kväve res-
pektive svavel. Salpetersyra och svavelsyra är
I salpetersyra reduceras kväve från oxidationstalet +Vi 11itratjoner- oxiderande syror.

na, till +IV i N0 2 eller till +Il i NO. I en oxiderande syra är det en annan
I svavelsyra reduceras svavel från+ VI i sulfatjonerna till +IV i S0 2 • atom än väte som reduceras.

Formelskrivning med hjälp av ändringar av oxidationstal

Oxidationstal kan användas för att avgöra om det skett en redoxreak-
tion och i så fall används oxidationstalsändringarna till att balansera
reaktionsformeln.
Genom den metoden, oxidationstalsmetoden, kan även reaktions- Oxidationstalsmetoden är en metod
formler med höga koefficienter balanseras utan att man behöver pröva att balansera redoxreaktioner utifrån
förändrade oxidationstal.
sig fram. Metoden kan användas för alla redoxreaktioner, även sådana
med ofullständig elektronövergång.

Detta sker stegvis:

1. Formlerna för reaktanter och produkter skrivs.
2. Oxidationstalen för de atomer som oxideras resp. reduceras skrivs
ut för både reaktanter och produkter.
3. Antalet steg· som oxidationstalet ökar resp. minskar beräkt1as för var
och en av de reagerande atomerna.
4. Antalet formelenheter beräknas så att det totala antalet steg blir lika
i ökningen och minskningen av oxidationstalen.
5. Skriv in koefficienterna för dessa formelenheter i reaktionsfor-
meln.
6. Balansera antalet laddade partiklar så att summan av laddningarna
blir lika stor på båda sidor.

253
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

7. Balansera antalet partiklar som innehåller syre och väte så att anta-
let atomer av dessa grundämnen är lika på båda sidor.
8. Kontrollräkna atomerna av varje grundämne på båda sidor.

Koppar kan reagera med salpetersyra. Vid reaktionen bildas koppar-

joner, Cu2+, kvävedioxid, N02 och vatten. Vid denna reaktion kan änd-
ringar i oxidationstalen användas som hjälp vid balanseringen av
reaktionsformeln.

1. Man börjar med att skriva formler för reaktanter och produkter.
Cu + H+ + N03- --fot Cu 2+ + N0 2 + H 2 0

2. Nästa steg är att skriva ut oxidationstalen ovanför de atomer som

har reducerats resp. oxiderats.
0 +V +Il +IV

Cu + H+ + N03- --fot Cu 2 • + N02 + H20

3. Koppars oxidationstal har ökat från O till +Il, dvs. 2 steg, medan
kväves oxidationstal har minskat från +V till +Iv, dvs. I steg. Det
kan skrivas så här i en tabell:
. ..
FORANDRING AMNE ANTAL STEG

Ökning (i): Cu 2 steg

Minskning (J.): N (i N03 - ) 1 steg

4. Varje steg innebär att en elektron har avgetts eller upptagits. Därför
måste antalet steg vara lika många eftersom alla elektroner som har
avgetts av det ena ämnet har tagits upp av det andra ämnet. Det be-
hövs alltså två nitratjoner för att oxidera en kopparatom.

Ökning (i): Cu 2 steg 1

1 steg 2

5. Nu går det att skriva in koefficienterna så att antalet atomer som

oxiderats resp. reducerats blir detsamma.
0 +V +Il +IV

..
Andringarna av oxidationstalen har använts färdigt.

254
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

6. Nästa steg blir att se till att summan av laddningarna blir lika stor
på vänster som på höger sida. I högra ledet är summan två plusladd-
ningar. I vänstra ledet finns två min11sladdningar och en plusladd-
ning. För att få summan två plusladdningar även i det vänstra ledet
behövs fyra vätejoner, koefficienten 4 skrivs framför H+.

7. Av de fyra vätejonerna bildas 2 vattenmolekyler. Kontroll av antalet

syreatomer visar att de är 6 stycken på både vänster och höger sida.
D en balanserade reaktionsformeln är alltså

8. Vid kontrollräkning av antalet atomer av varje g·r11ndämne ser man

att de är lika må11ga på båda sidor om pilen .
..
Overskottet av positiv laddning i reaktionsformeln orsakas av att det
finns nitratjoner i lösningen som inte har reagerat. Om dessa nitratjo-
ner tas med i reaktionsformeln blir den som nedan.
Cu + 4 H+ + 2 N0 3 - + 2 N0 3 - ~ Cu 2+ + 2 N0 2 +
+ 2 H 20 + 2 N0 3 -
eller

Cu(s) + 4 HN0 3 (aq) ~ Cu(N0 3) 2(aq) + 2 N0 2(g) + 2 H20(l)

Om vattnet får avdunsta efter reaktionen, kommer det att finnas kris-
taller av kopparnitrat kvar.

255
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Spontana redoxreaktioner avger energi

Alla bärbara elektriska apparater, t.ex. mobiltelefoner och mp3-spelare,
får sin energi från redoxreaktioner i olika typer av celler. Kemisk
energi som finns i ämnena i cellen omvandlas till elektrisk ener-
gi som får apparaten att fungera.
I Cellerna kan vara små platta s.k. knappceller eller olika
,
typer av stavbatterier. Det som är gemensamt för alla är
att det sker en redoxreaktion i dem när de kopplas in i en
sluten strömkrets. De elektroner som avges vid oxidatio-
nen vid den ena polen går den yttre vägen genom en el-
ledning till den andra polen. Där sker en reduktion.
Inuti cellen leds strömmen genom att joner förflyttas i
en lösning. En lösning som innehåller joner och alltså kan
leda ström kallas elektrolyt. En cell som ger elektrisk energi
från en spontan redoxreaktion kallas galvanisk cell eller g·al-
vaniskt element.

Elektrolyt - lösning som innehåller

joner
•+aäJ;i•M•a:1•---------------------
2. Stick ner olika kombinationer av två olika metaller i en citron. Det
kan t.ex. vara en silversked, en järnkniv, ett zinkbleck och ett koppar-
bleck. Koppla in ett mätinstrument i kretsen och mät spänningen.
Citronsaften kan leda elektrisk ström eftersom den innehåller joner.
Saften tjänstg·ör som elektrolyt. Olika kombinationer av metallerna
ger olika stort utslag.

Zinkmetall i kopparjonlösning ger värme

Zink är en mer oädel metall än koppar. En reaktion sker alltså när
zinkmetall doppas ner i en kopparjonlös11ing. Den oädla zinkmetallen
kommer att oxideras och kopparjonerna kommer att reduceras. Reak-
tionen sker snabbt om man använder finfördelad zink. En termometer
i lösningen visar att temperaturen i lösningen stiger några grader. Re-
aktionen är exoterm. Det har utvecklats värme, det har frigjorts ener-
.
g1.

Zn(s) + Cu 2 +(aq) ~ Zn 2 +(aq) + Cu(s) + vär111e

256
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

En galvanisk cell frigör elektrisk energi

D en värme som avges när zinkpt1lver h älls ner i en kopparjonlösning
är svår a.tt t1tnyttja. I stället för att låta reaktionen äga rum i en och
samma bägare kan man låta oxidationen ske i en bäg·are och reduktio-
nen i en annan bägare för att på så sätt få elektrisk energi från reaktio-
nen. Bilden visar en sådan cell. I den ena bägaren finns ett zinkbleck i
zinksulfatlösning och i den andra bägaren ett kopparbleck i koppar-
sulfatlösning.
Metallerna kopplas ihop med sladdar via en voltmeter. För att få en I en galvanisk cell omvandlas kemisk
sluten krets måste jonerna i lösningarna kunna röra sig från den ena energi till elektrisk energi.
bägaren till den andra. Det kan de göra genom en saltbro. Saltbron
innehåller en jonlös11ing som har kontakt med lösningar11a i de båda
bägarna. När kretsen är sluten visar voltmetern en spänning på ca
1 volt om lösningarnas koncentration i bägarna är 1 mol/dm3• Den
spänningen kallas elektromotorisk spänning.

natriumsulfatlösning
- --- -
minuspol pluspol
zink koppar
.,.,·· ..·,,
saltbro

I den galvaniska cellen på bilden sker

-·zn 2+
-· .
glasul I
- - - ~~ en oxidation av zinkatomer, Zn, vid
minuspolen och en reduktion av
""'-- so 2- kopparjoner, Cu 2 +, vid pluspolen. Det
--- 4 -- bildas zinkjoner, Zn 2+ och
zinksulfatlösning kopparsulfatlösning kopparatomer, Cu.

Den här uppkopplingen är ett exempel på en galvanisk cell. En

sådan består av två halvceller. Innehållet i varje bägare utgör en halv-
cell.
I den vänstra halvcellen oxideras zinkatomer till zinkjoner. Elektro-
nerna som avges strömmar 11t i den yttre ledningen. Eftersom elektro-
ner strömmar ut frå11 zinkblecket, fi1ngerar zinkblecket som minuspol.
Elektronerna strömmar mot den andra halvcellen. Där tas de upp av
kopparjoner som redu ceras till kopparatomer. Kopparblecket funge-
rar alltså som pluspol.

257
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

John Frederic Daniell till vänster

samtalar med Michael Faraday om
sin galvaniska cell, som senare har
fått namnet Daniells element.
Cellens uppbyggnad visas i bilden
till vänster.

Vid minuspolen sker en oxidation,

Reaktion vid minuspolen: Zn(s) ~ Zn2 +(aq) + 2 e- oxidation
elektroner avges.

Vid pluspolen sker en reduktion, Reaktion vid pluspolen: Cu 2 +(aq) + 2 e- ~ Cu(s) reduktion
elektroner upptas.
Den strömdrivande reaktionen är
Zn(s) + Cu 2 +(aq) ~ Zn 2 +(aq) + Cu(s) + elektrisk energi

Just den här g·alvaniska cellen kallas Daniells element efter den engel-
ske kemisten och meteorologen John Daniell som uppfann den i bör-
jan av 1800-talet.
Olika metaller och metalljonlösningar kan kombineras på liknande
sätt för att få andra galvaniska celler. Hur stor spänningen blir beror
på skillnaden i ädelhet mellan metallerna, dvs. hur långt ifrån varandra
metaller11a står i spänningsserien, och vilka koncentrationer metall-
jonlösningarna har.

I ett galvaniskt element

• finns två poler som kallas minuspol respektive pluspol
• finns en elektrolyt
· sker en oxidation vid minuspolen
· sker en reduktion vid pluspolen

Metallen och den metalljon som reagerar vid respektive elektrod kal-
las redoxpar. I Daniells element bildar redoxparet Zn/Zn2+ minuspol
och redoxparet Cu/Cu2+ bildar pluspol.

258
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Ett cellschema visar på ett förenklat sätt hur en galvanisk cell är

uppbyggd och vilka redoxpar som ingår.

- Zn(s) I Zn 2 +(aq) 11 Cu 2 +(aq) I Cu(s) +

Minuspolen brukar skrivas till vänster. De lodräta strecken visar att

det är en fasgräns mellan den fasta metallen och metalljonlösningen
och de dubbla strecken visar att de båda metalljonlösningarna är skilda
åt med filter eller saltbro.

Saltbron ger en sluten krets

I en metallisk ledare är det elektroner som transporterar ström. Inuti
en cell, i dess elektrolyt, vandrar positiva och negativa joner genom
lösningen.
I Daniells element ökar koncentrationen av positiva zinkjoner vid
minuspolen när kretsen är sl11ten. För varje positiv laddning som till-
förs lösningen måste en negativ laddning tillföras. Alla positiva ladd-
ni11gar motsvaras av jo11er av motsatt laddning.
Vid pluspolen reduceras positivt laddade kopparjoner till koppar-
atomer. Här måste positivt laddade joner fyllas på. Saltbron fungerar
som reservlager för joner.
Saltbron kan t.ex. innehålla en natriumsulfatlösning. Då vandrar Joner transporterar strömmen inuti
sulfatjonerna mot den negativa polen och natriumjonerna mot den cellen.

positiva. Strömmen leds genom lösningen med hjälp av positiva och

negativa joner som vandrar åt var sitt håll. Laddade partiklar rör sig nu
i en sluten krets, elektroner rör sig i den yttre ledningen och joner rör
sig inuti cellen.

Vätgaselektroden används för jämförelse

I spänningsserien jämförs metallers ädelhet g·enom reaktioner med
vara11dra och om de reagerar med vätejonerna i saltsyra. Man har lagt
in H i serien för att markera var gränsen går för reaktion med vätejo-
ner. Redoxparet H 2/H+ borde alltså kunna bilda en halvcell i ett galva-
niskt element. Man har valt att jämföra alla andra redoxpar med detta
redoxpar för att få ett mått på ett redoxpars oxiderande eller reduce-
rande förmåga.
En vätg·aselektrod får man om vätgas får bubbla r11nt ett platina-
bleck som är 11erstoppat i saltsyra. Den standardiseras genom att vid
2 5 °C låta vätgasens tryck vara 101,3 kPa (normalt lufttryck) och salt-
syran ha koncentratione11 l,OO mol/dm 3•

259
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Normalpotentialen för redoxparet

zinkstav -+--+ 1*H-+- platinatråd
Zn/Zn 2 + kan bestämmas genom att
mäta spänningen som uppstår när en
zinkstav i zinkjonlösning med
koncentrationen 1 ,00 mol/dm3 får ·-1111-+-+- platinerat
platinableck
bilda halvcell mot en vätgaselektrod.
Vätgaselektroden består av ett
[Zn 2 +] = : NH4 N0 3 (aq) [H+] =
platinableck nedsänkt i saltsyra med 1,0 mol/ dm3 ! 1 ,0 mol/ dm
koncentrationen 1 ,00 mol/dm3 • Runt •
platinablecket strömmar vätgas med porös skiva av glasfilter
trycket 101,3 kPa (normalt lufttryck).

Jämförelsen ger normalpotentialen för ett redoxpar

Alla redoxpar jämförs med den standardiserade vätgaselektroden ge-
nom att mäta spänningen mellan redoxparet och vätgaselektrodens
redoxpar.Jo11erna som ingår i de redoxpar som jämförs ska ha koncen-
trationen 1,00 mol/dm3 och gaser ska ha trycket 101,3 kPa vid 25 °C.
Den spänning som uppmäts mot vätgaselektroden kallas redoxpa-
rets normalpotential, E0 • Normalpotentialen för vätgaselektroden är
bestämd till OV Alla redoxpar som innehåller en metall som oxideras
av vätejonerna i vätgaselektroden, får negativ normalpotential. Ord-
ningsföljden för dessa redoxpar är i huvudsak densamma som för me-
tallerna i spänningsserien. Redoxpar där de oädla metallerna ingår får
alltså negativ normalpotential.Ju lättare de oxideras, desto mer nega-
tiv normalpotential får det redoxpar som metallen ingår i. För redox-
paret K/K• är E0 = -2,93 V medan för Fe/Fe2• är BO= -0,44 V
Det finns även redoxpar där inte någon metall ingår. För dessa gäl-
ler också att, där en av partiklarna oxideras av vätejoner får redoxparet
negativ normalpotential.
De ädla metallerna samt halogenerna ingår i redoxpar som har po-
..
sitiva normalpotentialer. Adelmetallernas joner red11ceras lätt till me-
tallatomer. Likaså reduceras halogenerna lätt till 11egativa halogenid-
•
Joner.
På det här sättet kan man alltså inte bara jämföra olika redoxpar där
metaller ing·år, som i spänning·sserien. Alla redoxpar kan jämföras be-

260
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

roende på vilka partiklar som finns i och vid elektroden i en halvcell.

En i11tressant iakttagelse kan göras för redoxpar där ett grundämne i
fri form ingår. Skillnaden i normalpotential för dessa redoxpar följer i
stort sett hur deras elektronegativiteter skiljer sig åt.

Normalpotentialer för några redoxpar. Samtliga joner i vattenlösning har koncentra-

tionen 1,00 mol/ dm 3 och gaser har trycket 101,3 kPa och temperaturen 25 °c.
•
' . . ' ••
Na+ + e- Na - 2,71
Mg2+ + 2 e- Mg - 2,37
Al 3 + + 3 e- Al - 1,66
Ti 2+ + 2e- Ti - 1,63
Zn 2+ + 2e- Zn - 0,76
Cr3 + + 3e- Cr - 0 74
'
Fe2+ + 2e- Fe - 0 44
'
Sn2+ + 2e- Sn -0 14
'
Pb2+ + 2e- Pb - 0 13
'
2 H+ + 2e- H2 0,00
cu 2+ + 2e- Cu +0,34
12 + 2e- 2 1- +0,54
Ag+ + e- Ag + 0,80
Br2 + 2e- 2 sr- +1 ,07
Cl2 + 2e- 2 c1- +1 ,36
Au 3 + + 3e- Au +1,50
F2+ 2e- 2 F- +2,87

Normalpotentialerna visar om en redoxreaktion

kan ske spontant
Ett ämne som befinner sig i reducerad form, oxideras lättare ju mer
oädelt det är. Amnet oxideras alltså lättare ju högre upp i tabellen re-
doxparet som ämnet ingår i står. För att ämnet ska oxideras måste två
krav uppfyllas .
..
1. Amnet måste vara i reducerad form och komma i kontakt med ett
annat partikelslag som är "ädlare", dvs. partiklar som ingår i ett re-
doxpar som har en högre normalpotential. Det andra ämnets re-
doxpar måste alltså stå längre ner i tabellen.
2. Det andra ämnet måste vara i oxiderad form för att kunna reduce-
ras.
Det måste alltså alltid finnas e11 partikel som kan oxideras och en som
kan reduceras.

261
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

1. Varför sker en reaktion när ett zinkbleck läggs i en kopparjonlös-

ning·?
Svar:
Redoxparet som zink ingår i (Zn/Zn2+) har normalpotentialen -0, 7 6 V
Redoxparet Cu/Cu2+ finns läng·re ner i tabellen och har B 0-värdet
+0,34 V Krav 1 är uppfyllt. Även krav 2 är uppfyllt eftersom Cu2+ är den
oxiderade formen, som kan reduceras till Cu.

•Pi~•äi•-----------------------
2. Kommer en reaktion att ske när ett zinkbleck läggs i en magnesium-
jonlösning?

Lösning
Redoxparet Mg/Mg2+ har B0-värdet -2,3 7 V och finns ovanför redoxpa-
ret Zn/Zn2 + i tabellen. Krav 1 är inte uppfyllt. En reaktion kan inte ske.
Zink kan inte oxideras eftersom Mg/Mg2+ står högre upp i tabellen.
Svar: Det kan inte ske någon reaktion.

•Pi?•äi•-----------------------
3. Kommer en reaktion att ske när klorg·as bubblas ner i en natrium-
bromidlösning?

Lösning
Klor är i sin oxiderade form och redoxparet CI-/Cl2 har BO-värdet
+1,36 V Klor kan bara reduceras om ett annat ämne kan oxideras. Nat-
riumjonen kan inte oxideras, den är redan i sin oxiderade form. Bromid-
jonen är i den reducerade formen i redoxparet Br-/Br2 och kan oxideras
eftersom den har B0-värdet +1,07 V och finns ovanfo·r klor i tabellen.
Reaktionsformeln är Cl2 (g) + 2Br-(aq) ~ 2Cl- + Br2 (1)
Svar: Det sker en reaktion.

262
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Spänningen i batterier kan beräknas

Den elektromotoriska spänningen, ems, är den spänning som finns
mellan polerna när strömkretsen inte är sluten. När en cell används
sjunker spä11ningen något mellan polerna p.g·.a. att det fin11s ett "inre
motstånd" i cellen.
För celler som har koncentrationerna 1,00 mol/dm3 och gastrycket
I O1, 3 kPa kan ems beräknas enligt formeln

ems =ED pluspol - ED minuspol

Det redoxpar som har högst normalpote11tial kommer att vara plus-
pol. Där sker en reduktion vilket "suger in" elektroner via den yttre
ledningen. För Daniells element blir

ems = E 0 (Cu/Cu 2 +} - E0 (Zn/Zn 2 +} = +0 ,3 4 -(-0,76) V= 1,10 V

263
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Olika batterier
Idag tillverkas många olika slags batterier. Vissa är uppladdningsbara
och kan då användas på nytt medan andra är engångsbatterier.
Batteri är ett eller flera hopkopplade Ett batteri innehåller egentligen flera galvaniska celler som är serie-
galvaniska element.
kopplade. Det innebär att cellerna är ihopkopplade med varandra så
att minuspolen i en cell är kopplad till pl11spole11 i nästa. cell. Ordet
batteri a11vänds ofta även för enskilda celler.
Brunstensbatterier började tillverkas för mer än hundra år sedan.
De blir urladdade ganska snabbt och idag är alkaliska batterier, som
uppfanns 1950, vanligare bland små batterier. Nickelmetallhydridbat-
terier började säljas 1991 och litiumbatterier året därpå.
De krav som ställs på batterier är att de ska ge ström under lång tid
och vara billiga och miljövänliga. Dessutom ska de inte självurladdas
lätt.

Batterier har olika form och storlek

beroende på i vilken produkt de ska
sitta.
'
-

Engångsbatterier - primärceller
Brunstensbatteriet innehåller salmiaklösning
Brunstensbatterier tillverkas fortfarande för användning i t.ex. fick-
lampor och radioapparater. Ett brunstensbatteri består av en zink.bä-
gare, som bildar det galvaniska elementets negativa pol. Den positiva
polen är mangan(IV)oxid, som även kallas brunsten. Brunstenen är
blandad med grafitpulver och fi.1ktad med en lösning· av salmiak, dvs.
ammo11iumklorid. Salmiaklösning·en fi.1ngerar som elektrolyt. För att
innehållet i11te ska rinna ut är lösningen blandad med gelatin eller
stärkelse. Batteriets polspänning är 1,5 V

264
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Förenklat kan de kemiska reaktionerna vid polerna skrivas

- pol Zn ---1 Zn 2+ +2e-

+ pol Mn02 + NH4+ + e- ---1 NH3 + MnOOH

När batteriet används oxideras zink från oxidationstalet O till +Il och
mangan i mangandioxid reduceras från +IV till +III.

Moderna celler
Alkaliska batterier används bland annat i miniräknare och brandvar-
nare. De ger liksom brunstensbatteriet en spänning på 1,5 V Elektro- De vanligaste galvaniska cellerna som
lyten består av kaliumhydroxidlösning. används i batterier har cirka 1,5 volts
De kemiska reaktionerna vid polerna är: spänning. Ett 9V-batteri består av sex
seriekopplade celler.
- pol Zn + 2 OH- ---1 ZnO + H 20 + 2e- zink oxideras

+pol Mn0 2 + H 20 + e- ---1 MnOOH + OH- mangan reduceras

De har längre livslängd och tål kyla bättre än brunstensbatteriet. Att

livslängden är längre beror på att zink oxideras långsammare i basisk
(alkalisk) miljö än i sur miljö.
Idag finns mång·a typer av knappceller, konstruerade på en mängd
olika sätt. De kallas helt enkelt knappceller p.g.a. 11tseendet. Exempel
på såda11a är alkaliska knappceller, silveroxidbatterier och zink-luft-
batterier. De g·er alla en spänning på ca 1,5 V Tyvärr innehåller de upp
till 1 % kvicksilver och klassas därför som miljöfarlig·a. Knappceller
med en kvicksilverhalt högre än 2 % är förbjudna enligt lag.
Kvicksilvret förhindrar att vätgas bildas, vilket kan ske vid urladd-
ning av batterier som innehåller zink och vatten. Det är anledningen
till att även brunstensbatterier och alkaliska stavbatterier förut inne-
höll kvicksilver. Moderna alkaliska batterier är konstruerade på annat
sätt så att kvicksilver inte lä11gre behövs.
Litiumbatterier är miljövänliga. Gemensamt för dem är att de är
helt fria från vatten. Därför kan inte vätgas bildas och de kan tillverkas
utan kvicksilver. Litiumbatterier ger en hög·re spänning, de flesta mo-
deller ger 3,0 V De kan göras extremt små och är därför vanliga i elek-
tronikutrustningar.

265
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Laddningsbara batterier - ackumulatorer - sekundärceller

Laddningsbara batterier av olika slag används i många sammanhang -
i mobiltelefoner, kameror, verktyg·, bärbara datorer och motorfordon.
De tillverkas i olika storlekar och former och de har blivit allt vanliga-
re i och med att de är mer miljövänliga än engångsbatterier som måste
kasseras när de är förbrukade.
Det första uppladdningsbara batteriet var blyackumulatorn. Den
uppfanns redan 1860 och är fortfarande det enda konkurrenskraftiga
startbatteriet i fordon som drivs med bensin, diesel eller etanol.
Det har utvecklats en rad olika typer av laddningsbara batterier och
de namnges beroende på vilka elektrodmaterial och vilken elektrolyt
som finns i dem. Ett av de första laddni11gsbara batterierna var nickel-
kadmiumbatteriet (NiCd). Det innehåller den miljöfarliga metallen
kadmium och får därför inte längre säljas. Krav på alternativ har lett
till utveckling av mer miljövänliga batterier med högt energiinnehåll,
som dessutom är små. Nickelmetallhydrid-, litiumjon- och litiumpo-
lymerbatterier är några av de nya alternativen.

Blyackumulator finns i alla fordon med förbränningsmotor

Ackumulator är ett annat namn för uppladdni11gsbart batteri. I bly-

ackumulatorn är blyelektroderna och blyföreningarna som ingår i bat-
teriet
..
miljöfarliga och svavelsyran som utgör elektrolyten är fräta11de .
An så länge kan dock ing·et annat batteri konkurrera när det gäller pris,
Till vänster: Blyackumulat orn ger ström livslängd och antal möjliga uppladdningar. Ett bilbatteri ger 12 V Det
t ill resistorn som kan vara en start- består av sex seriekopplade galvaniska celler på vardera 2 V
motor eller lam porna i en bil.
Till höger: Blyackum ulatorn laddas upp
De här batterierna finns i flera storlekar för att passa i olika slags
m ed fordonet s generator som fordon (motorcyklar, mopeder och bilar) och för båtar. Minuspolen i
strömkälla.

resistor - + e-
e-
+ - blygaller +
-
I I
I 11 I
blygaller
------ 111
I 11 I
/ "
·-·--.......
·-:: ...~=
------ -
•
•
•

·-·- ......
I 11 I I 11 I :
I 11 I I 11 I •
•
I 11 I
. I 11 I I 11 I ·-·- ....... •
•
Pb I 11 I . Pb ·-::·- -
•
I 11 I
I 11 I
I 11 I
I 11 I
~=
...
·-·--....
•
•
•
I I! I ,! 11 I -
svavelsyra svavelsyra

urladdning laddning
Pb

minskar ökar minskar ökar

266
 ·"

rII
\',\

När ett bilbatteri har blivit urladdat kan en annan bils batteri användas för att ladda
upp det genom att startkablar kopplas mellan batterierna. Först kopplas de två
pluspolerna till varandra. Därefter kopplas en kabel mellan det fungerande bilbatteriets
minuspol till den andra bilens kaross.

en blyackumulator består av bly och pluspolen av bly med en belägg-

ning av bly(IV)oxid. När batteriet ger ström bildas vitt svårlösligt bly-
sulfat på båda elektroderna. Elektrodreaktionerna är
0 +IT
- pol Pb(s) + S0 4 2- ~ PbS0 4 (s) + 2 e-

+IV +Il

Totalreaktion
0 +IV +Il
Pb(s) + Pb0 2 (s) + 2 S0 4 2- + 4 H+ ~ 2 PbS0 4 (s) + 2 H 2 0

När man kör bilen laddas batteriet upp med bilens generator som
strömkälla. Reaktionerna som då sker är de omvända jämfört med de
som sker när batteriet ger ström. Om man låter ett batteri urladdas för
länge kan det bli svårt att ladda upp det igen, eftersom blysulfatet som
fällts ut på elektroderna inte leder ström.

267
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Reaktionsformeln visar att det också bildas vatten. Det betyder att
svavelsyrans koncentration sjunker och därmed dess densitet. Genom
att mäta svavelsyrans densitet kan man avgöra hur laddad en blyacku-
mulator ä.r.

Nickelmetallhydridbatteriet används i bärbar utrustning

Nickelmetallhydridbatterier finns bland annat i mobiltelefoner, sladd-

lösa telefoner och bärbara datorer. Batteriets positiva pol består av
nickelhydroxid och dess negativa pol består av en legering av olika
metaller, dock varken kadmium, kvicksilver eller bly. L egeringen kan
lagra väte, vilket gett materialet namnet metallhydrid.

Laddningsbara litiumbatterier

I ett litiumbatteri består den positiva polen av en metalloxid som inne-

håller litium och de11 negativa polen består av kol. Eftersom litium står
långt till vänster i spänningsserien har litiumbatterier högre polspän-
ning än andra batterier. Den är 3,6 V Litiumbatterierna är miljövänli-
ga, de har inte funnits så länge på marknaden och utvecklas och för-
bättras ständigt.
Litiumjonbatteriet är den batterityp som har snabbast växande
marknad där det har betydelse att batteriet är litet och väger lite. Liti-
umpo0,merbatteriet är en utvecklad variant av litiumjonbatteriet. Till
skillnad från litiumjonbatteriet innehåller det en fast elektrolyt som är
innesluten i tunn folie av aluminium. Det kan därför göras väldig·t tunt
och väger ännu mindre än litiumjonbatteriet.

Märkning av miljöfarliga batterier

Till de miljöfarliga batterierna räknas batterier som innehåller kad-
mium, kvicksilver eller bly. De ska vara märkta med en överkorsad
soptunna och vara försedda med märkning av den tungmetall (Cd, Hg
eller Pb) batteriet innehåller.
Knappceller och knappcellsbatterier som är för små att rymma
symbolen, har istället märkningen på förpackning·en.

268
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Bränslecellen omvandlar bränsle direkt

till elektrisk energi
Redan år 1838 uppfanns bränslecellen men det var inte förrän i mitten
på 1900-talet som den utvecklades mer framgångsrikt framför allt av
NASA1• Bränsleceller användes som energiförsörjningskälla i Apollo-
farkosterna vid deras månfärder på 1960-talet. Idag tillverkas bränsle-
celler för att driva bilar, bussar och datorer.
I en bränslecell omvandlas kemisk energi i ett bränsle direkt till elek-
trisk energi med hjälp av ett oxidationsmedel, vanligtvis luftens syre.
En bränslecell behöver inte bytas ut eller laddas upp. Bränslet måste
istället hela tiden tillföras och är oftast vätgas. Metanol, etanol eller
kolväten kan också användas men då måste vätgas först framställas ur
dessa för att därefter förbrännas i bränslecellen.
Bränslecellerna indelas beroende på vilken elektrolyt och vilket
Bränsleceller kan göras mycket små
bränsle som används. Bränslecellerna i Apollofarkosterna hade väte och kan då användas i t.ex. bärbara
som bränsle och var av alkalityp. datorer och mobiltelefoner.
En fördel med bränslecellerna är att slutprodukten är vatten men
vid framställningen av vätgasen ur andra bränslen kan koldioxid och
andra ämnen bildas.

Bilar med elmotor kan drivas av

bränsleceller, med vätgas som bränsle.
Det är miljövänligt eftersom det endast
bildas vatten som slutprodukt.

1 NASA = National Aeronautics and Space Administration i USA

269
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

När väte reagerar med syre bildas vatten och det avges värme.
Bränslecellen är en galvanisk cell. Elektrodernas yta består av en kata-
lytisk metall, t.ex. platina, och runt dem flödar väte respektive syre.
Den kemiska energi11 som frigörs vid förbränningen av väte omva.n d-
las direkt till elektrisk energi.
Reaktionerna är:
- pol 2 H 2(g) ~ 4 H+ + 4 e-
+ polen 02(g) + 4 H+ + 4 e- ~ 2 H 20
Totalreaktion 2 H2(g) + 02(g) ~ 2 H20

Spänningen som en bränslecell ger vid användning är bara 0,6-1,0 V

Det gör att många celler måste seriekopplas för att ge höga spänningar.
Bränslecellen har hög Verkningsgraden är hög, 60 % eller mer beroende på vilken typ av
verkningsgrad. bränslecell det är. Energiförlusterna i form av värme är alltså inte så
stora. Det gör det förmånligt att driva t.ex. en bil med en bränslecell
istället för med en vanlig förbränningsmotor som har betydligt lägre
verkningsgrad, ca 20 % .

\/

e- e-

-pol +pol

0 H+
H+ ),
(5)
Q) •
H2 H+ ), 02 luft (syre) Q)
H+ ),

() 8 H+ ),
H+ >
c:O vätejoner H20
OJ H+ ),
H+ ),

8
Q)
OJ
H+ ), (fj?;)
elektrolyt
cQ
vattem

Principen för en bränslecell med sur elektrolyt. Vid minuspolen leds vätgas in. Vätet
oxideras till vätejoner som vandrar in i elektrolyten. Vid pluspolen förs syrgas in. Syret
reduceras och med vätejonerna bildas vatten.

270
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Elektrolyser kräver energi

•t1äili1&1:f~1· ---------------------
3. Elektrolysera en kopparkloridlösning med koncentrationen
0,5 mol/dm3 i ett U-rör med sidorör. Använd grafitelektroder.
Sätt ett fuktat färgat papper i öppningen i respektive sidorör.

Principen för elektrolys

Ordet elektrolys betyder sönderdelning med hjälp av elektrisk ström.
I en elektrolyscell sker allt i motsatt riktning jämfört med i en galva-
nisk cell. En galvanisk cell omvandlar kemisk energi till elektrisk
energi. En galvanisk cell kan ge elektrisk energi för att driva reaktio-
nerna i en elektrolyscell, eftersom elektrisk energi då omvandlas till
kemisk energi.
Vid elektrolys har man två elektroder och sänker ner dem i en elek-
trolyt. Elektrolyten kan vara en jonlösning eller en smälta av en jo11-
förening. Sedan ansluts elektroderna till en likströmskälla.

Elektrolys - sönderdelning av lösning eller smälta med elektrisk ström

Elektrolyt - lösning eller smälta som leder elektrisk ström

Den elektrod som ansluts till strömkällans positiva pol kallas anod.
Vid anoden sker en oxidation.

Den elektrod som ansluts till strömkällans negativa pol kallas katod.
Vid katoden sker en reduktion.

"PANK"-regeln - Positiv Anod, Negativ Katod gäller bara vid elektrolyser.

Elektrolys av saltsyra
Vid elektrolys av saltsyra är de joner som finns i elektrolyten H+ och
Cl-. Om elektroderna består av kol påverkas de inte vid reaktionen.
Deras uppgift är att transportera elektroner.
När strömmen slås på kommer man att se gasutveckling vid båda
elektroderna. Vid anoden, som är ansluten till strömkällans positiva
pol, känns lukten av klor och vid katoden kan väte påvisas med knall-
gastest.

271
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Strömkälla

Elektrod
:rr-------1
e- - +
I - - - - ~
~

Elektrod

Katod Anod

•• • Cl

/~ • •• , Cl "'

© ~--··· ······© ---------

'
II
' ,.
' ________ I'
••
-

..' _______ _
I
~
O
I
'0
I
_______ ~ C I
I
'
-
, - -.
··· ·· ··· ··.... C I
-

'I

© ~--··········© 10········----... Cl -
--------------------------' '
•--------------------------
Katod reaktion Anod reaktion
vätgas bildas klorgas bildas
Cl

Saltsyra
Vätejoner dras till katoden och tar där
Anodreaktion 2 CI-(aq) ~ Cl2 (g) + 2 e- oxidation
upp elektroner. Väteatomer bildas och
slår sig samman till vätemolekyler. På Katodreaktion 2 H +(aq) + 2 e- ~ H 2 (g) reduktion
katoden ser man bubblor som
Totalreaktion:
innehåller väte. Kloridjonerna dras till
anoden och avlämnar där elektroner. energi+ 2 CI-(aq) + 2 H +(aq) ~ Cl 2 (g) + H 2 (g) redoxreaktion
Kvar blir kloratomer som slår sig ihop
till klormolekyler. Det bildas klor. För att avgöra vilka reaktioner som kommer att ske vid anoden
respektive katoden måste man undersöka vilka partiklar som finns vid
elektroderna och vilka redoxpar de kan ingå i. Om det vid elektroder-
na finns många olika partiklar som kan reagera kan det finnas fler
tänkbara elektrodreaktioner.
Vid elektrolysen av saltsyra finns inte bara vätejoner och kloridjo-
ner vid elektroderna, utan även vattenmolekyler. Av dessa är det
vätejoner och vatten som kan reduceras vid katoden. Tänkbara katod-
reaktioner är

E 0 = -0,83 V

E 0 = 0 ,00 V

D ärefter jämför man värdena på de olika redoxparens normalpotenti-

aler (E0-värden). Vid katoden kommer en reduktion att ske. Partiklar i
oxiderad form i det redoxpar som har det högsta BO-värdet reduceras
lättast. Redoxparet med vätejoner har det högsta värdet och det bildas
alltså vätgas vid katoden.
Vid anoden är följande reaktioner tänkbara

272
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

2 H 20 ~ 0 2 (g) + 4 H+ + 4 e- E0 = +1,23 V
2 CI-(aq) ~ Cl 2 (g) + 2 e- E 0 = +1,36 V

Vid anoden sker en oxidation. Den partikel som ingår i det redoxpar
som har lägst E 0-värde bör teoretiskt sett reduceras lättast. Varför är
det då klorgas som bildas? Det beror på att vattnets syre oxideras lång-
sammare vid kolelektrodens yta än vad kloridjonen gör. Det krävs där-
för en högre spänning för att syrgas ska lämna elektrodytan.

Aluminium framställs genom elektrolys i smälta

Elektrolys används för att framställa rena metaller t1r de kemiska för-
ening·ar (mineral) som de förekommer i. Aluminium och magnesium
är exempel på metaller som framställs med elektrolys. Metoden an-
vänds även för att ge metaller ett skyddande skikt mot korrosion. Li-
kaså är det elektrolys som sker vid uppladdning av laddningsbara bat-
•
ter1er.
Aluminium, oftast som aluminiumlegeringar, används till må11ga
olika saker. Flygplan består till ca 80 % av aluminium och det finns
även i båtar, bilar, bt1rkar för läsk och mycket annat. Materialet "lätt-
metall" innebär att en produkt ka11 vara tillverkad av alumi11ium. Mag-
nesium och titan är andra exempel på lättmetaller.
Aluminium är den vanligaste metallen i jordskorpan, men förekom-
mer inte fritt. Råvaran för framställning av aluminium är aluminium- Aluminiumframställning i ett
aluminiumverk i Hamburg i Tyskland .
• • I I • I

I a
- -
I I •
. I !. I •

~ -.!c..,
J I

273
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

mineralet bauxit. D essutom går det åt kol och stora mängder elektrisk
energi vid framställningsprocessen.
Bauxit har varierande sammansättning, men består mest av alumi-
niumoxidhydroxid, AlO(OH). När man upphettar aluminiumoxid-
hydroxid bildas aluminiumoxid, Al20 3 • De11na oxid har hög sm ält-
punkt, ca 2 050 °C. De11 blandas med en annan aluminiumförening,
kryolit, med lägre smältpunkt och upphettas till smältning i en ugn
som har en bottenplatta av kol. Kolplattan är katod. I smältan finns
aluminiumjoner och oxidjoner. Anoderna består av kolstavar som förs
ner i smältan.

Katodreaktion Al 3 +(1) + 3 e - -? Al(l)

Anodreaktion 0 2 -(I) + C(s) -? CO(g) + 2e-

Smält aluminium samlas i botten av ugnen och tappas av. Av anodre-

aktionen framgår att kolstavarna förbrukas under elektrolysen och
måste förnyas. För att framställa aluminium genom smältelektrolys
behövs mycket energi. När man använder aluminiumskrot för t.ex.
framställning av burkar går det bara åt 4-5 % av den energi som be-
hövs för att tillverka nytt alumi11ium. Att återvinna aluminiumburkar
och större föremål av aluminium är både ekonomiskt lönsamt och vik-
Aluminium används i många olika tigt ur miljösynpunkt.
slags förpackningar, t.ex. till burkar för
drycker och till lufttäta inpackningar av
t.ex. ostar.

274
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Korrosion
Ordet korrosion kommer från det latinska ordet corrodere som
betyder fräta, gnaga sönder.
Många material korroderar. Bilar och andra järnkonstruk-
tioner rostar, koppartak får ett grönt lager av ärg ytterst.
Det är gaser eller vattenlösningar i omgivningen som an-
griper metallerna.
Många metaller angrips av luftens syre och oxideras.
Om oxidlagret som bildas är tätt utgör det ett skyddan-
de skikt mot fortsatt korrosion. Så är det med alumini-
um, titan, krom och nickel.
Järn är en metall som förstörs av korrosion. Oxid-
skiktet som bildas på ytan av järnföremål är poröst. När
l11ftf11ktigheten överstiger 60 % tränger fukten i11 i det
porösa oxidskiktet och det bildas rost. Det är järnoxid-
hydroxid, FeO(OH), med en vattenhalt som varierar. I
Sverige är luftfuktigheten utomhus normalt 60-85 % . Järn-
föremål som förvaras i torra varma lokaler rostar knappt alls.

Korrosionsceller - galvaniska element som förstör material

Bilden visar en kopparstaty i Zagreb
Korrosion på metaller beror på oönskade galvaniska element. Det kan som har fått en fin grön yta av ärg.
uppstå sådana på föremål som består av olika metaller som har kontakt Ärgen består av olika kopparföreningar
med varandra. Det kan även uppstå på smutsiga metallytor och till och som bildas när koppar oxideras.

med på rena järnytor.

Korrosionscell vid kontakt mellan två olika metaller

Det klassiska exemplet på korrosion är den som sker när man har spi-
kat med järnspik i kopparplåt. Då bildas ett galvaniskt element där
järnspiken blir minuspol och kopparplåten blir pluspol eftersom kop-
par är en mer ädel metall än järn. Om plåten kommer i kontakt med
vatten bildas en sluten krets och då sker följande reaktioner:

-pol Fe(s) -? Fe 2 +(aq) + 2 e- E0 = -0,44V

+pol 0 2 (aq) + 2 H 20 + 4 e- -? 4 OH-(aq) E0 = +0,40V
Järnatomerna i spiken oxideras till järnjoner. Elektronerna som frigörs
orsakar en ström av elektroner via kontaktytan mellan metallerna,
över till kopparplåten.

275
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

. vatten vatten ~-~ vatten

- pol +pol +pol
-
I +pol +pol - pol - pol -pol -pol
,_
-

a: En spik av järn i en kopparplåt rostar b: En järnplåt fastspikad med c: Om halten av föroreningar i vattnet är
snabbt sönder. Järn är en mer oädel kopparnubb blir tunnare p.g.a. korrosion. låg, så att ledningsförmågan är liten, blir
metall än koppar och det gör att Förorenat vatten påskyndar angreppet angreppet djupare och på en mindre yta
järnatomerna i spiken oxideras till över en stor yta. nära kopparspiken.
järnjoner, Fe2 +, som löser sig i vattnet.
Spiken ramlar ur.

Kopparatomerna i plåten vid pluspolen kan inte ta upp elektronerna

och reduceras eftersom de redan är i reducerad form. Istället tas elek-
troner upp av vatten och syre och det bildas hydroxidjoner. H yd-
roxidjonerna kan påvisas med en syrabasindikator (t.ex. fenolftalein
som färgas röd).
Järnjonerna och hydroxidjonerna bildas på olika ställen men de
möts så småningom på grund av diffusion (värmerörelser) i vattenlös-
ningen. D är de möts bildas en vit fällning av svårlöslig järn(II)hydrox-
id, Fe(OH)z.

Fe 2 +(aq) + 2 OH-(aq) ~ Fe(OH) 2 (s)

F e2+-jonerna oxideras vidare till F e 3+ -joner av syre som finns löst i

vattnet och då bildas jär11oxidhydroxid, FeO(OH), som är en förening
som finns i det som kallas rost.
4 Fe(OH) 2 (s) + 0 2 (aq) ~ 4 FeO(OH)(s) + 2 H 2 0

Reaktionerna leder alltså till att järnspikarna rostar sönder och lossnar
från kopparplåten.

Lösning av NaCI, fenolftalein och En järnspik har slagits genom ett En järnspik har slagits genom ett zinkbleck.
K3 Fe(CN)6 , . Där järn(ll)joner har avgetts kopparbleck. Den blå färgen runt Det har inte blivit någon blåfärgning, alltså
från spiken har det bildats ett blått fast spiken visar att järnjoner har bildats har inga järnjoner bildats. Zink som är mer
ämne. Spikens spets är negativ pol ända intill kopparblecket. Den röda oädel än järn oxideras istället och skyddar
i korrossionscellen. Vid den positiva färgen runt kopparblecket visar att det järnet. I lösningen runt zinkblecket har en
polen visar fenolftaleinets röda färg var har bildats hydroxidjoner där. vit fällning av zinkhydroxid, Zn(OH) 2 , bildats.
det har bildats hydroxidjoner. Där har
det skett en reduktion.

276
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Om man istället spikar fast en zinkplåt med järnspikar kommer zink-

plåten att bilda minuspol. Zinkatomerna oxideras på grund av att zink
är en mer oädel metall än järn. D e reaktioner som sker i syrerik och
ft1ktig miljö är
- pol Zn(s) ~ Zn 2 +(aq) + 2e- B0 = -0, 76V
+pol 0 2 (aq) + 2 H 2 0 + 4 e- ~ 4 OH-(aq) B 0 = +0,40V
När zinkjonerna och hydroxidjonerna diffunderar mot varandra bil-
das en vit fällning av svårlöslig zinkhydroxid, Zn(OH)2 .
I detta fall blir zinkplåten tunnare på grund av korrosion medan
järnspikarna förblir intakta.

Korrosionscell på en järnplåt
Att järn rostar utan att det finns en annan metall i kontakt med järnet
beror på att järn aldrig är helt rent. Det finns alltid kol och andra äm-
nen ojämnt fördelade i järnet. Det bildas därför många små galvaniska
element, som kallas lokaleleme11t.
I en vattendroppe som finns kvar länge på en järnplåt kan man se
att en grop bildas i mitten. Det beror på att det bildas en minuspol i
mitten av droppen p.g.a. att det finns minst syre där. Där (i mitten)
oxideras järnatomerna. Pluspolen bildas i droppe11s kant där det finns
mest syre. Reaktionsformlerna framgår av bilde11.

FeO(OH)

' ,-
'' ,
Fe \ negativ pol .
e , ,
' Korrosion i en vattendroppe på järn.
'' ,
' ,
Fe __.. Fe 2 + + 2 e· '\ , ,/ 0 2 + 2 H2 0 + 4 e-__..4 oH- Järnet oxideras kraftigast i mitten av
,
' , droppen . På droppens yta löses syrgas
som reduceras vid droppens kant så
att hydroxidjoner bildas.

J ärn(II)jonerna oxideras sedan vidare av luftens syre till järn(Ill)joner

och järnoxidhydroxid med vatten (rost) fälls ut.
Hur snabbt reaktionerna går beror på hur mycket vattenlösliga l11ft-
föroreningar som finns och som kan bilda joner i vattnet.

277
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

Korrosionsskydd
Man kan skydda järn från att rosta genom att fästa en bit zink på jär-
net. Det bildas ett galvaniskt element och zinkbite11 kommer att bilda
minuspol och oxideras eftersom zink är en mer oädel metall än järn.
Zinkatomerna oxideras till zinkjoner och zinkbiten blir så småningom
allt mindre. Exempel är de zinkblock som skruvas fast längst ut på pro-
pelleraxeln på båtar för att den inte ska rosta och de stora zinktackor
som fästs på skrovet på stora fartyg.
När man köper järnspik kan man välja mellan galvaniserad och
ogalvaniserad (blank) spik. Galvaniserad spik har förzinkats på elek-
trolytisk väg eller g·enom att ha doppats i smält zink. Elförzinkad spik
lämpar sig för inomh11sbr11k och varmförzinkad spik som har ett tjock-
are skikt lämpar sig för utomhusbruk.

. ...
-
.)

Skrovet och rodret av järn på ett fartyg skyddas från korrosion genom att tackor av zink
har fästs på ytan (s.k. offeranoder). De ser ut som vita streck på ytan. Det går att
uppskatta deras storlek genom att jämföra med mannen som står på marken nedanför
propellern.

278
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

SAMMANFATTNING
• En redoxreaktion innebär samtidiga oxidations- och • Salpetersyra och svavelsyra är oxiderande syror, då är
reduktionsreaktioner. det inte vätejonerna från syran som reduceras.

• I spänningsserien är metallerna ordnade efter deras • Vid oxidationstalsmetoden utnyttjar man ökningen
ökande ädelhet. resp. minskningen av oxidationstalen för att balansera
en reaktionsformel.
• Aven väte är inplacerat i spänningsserien .
• I galvaniska element sker spontana redoxreaktioner.
• De metaller som står före väte i spänningsserien är
Kemisk energi omvandlas till elektrisk energi.
oädla och kallas väteutdrivande.
• I ett galvaniskt element finns två poler och en elektro-
• Elektronövergångsmetoden innebär att man skriver
lyt. Vid den negativa polen avges elektroner och det
delformler för oxidation resp. reduktion och ser til l att
sker en oxidation. Vid den positiva polen upptas elek-
lika många elektroner avges och tas upp. Sedan adde-
troner och det sker en reduktion.
ras formlerna.
• Inuti ett galvaniskt element transporteras strömmen av
• Halogenerna reduceras beroende på hur starkt elektro- .
Joner.
negativa de är.
• Normalpotentialer kan jämföras för att undersöka vilka
• Ett oxidationsmedel oxiderar ett annat ämne och redu-
redoxreaktioner som kan äga rum .
ceras självt. Ett reduktionsmedel reducerar ett annat
ämne och oxideras självt. • Batterier är galvaniska element. Exempel på batterier
är brunstensbatterier, alkaliska batterier, litiumbatterier
• Antioxidanter skyddar mot oxidation.
och bränsleceller.
• Oxidation innebär att elektroner avges och att oxida-
• Ackumulatorer är uppladdningsbara batterier. Vid ur-
tionstalet ökar. Reduktion innebär att elektroner upptas
laddningen fungerar de som galvaniska celler och vid
och att oxidationstalet minskar.
uppladdningen som elektrolysceller.
• Oxidationstal skrivs med romerska siffror med + eller
• Blyackumulatorn har elektroder av bly och blydioxid .
- tecken framför talet.
Elektrolyten består av svavelsyra.
• Regler för bestämning av oxidationstal: Atomer i fria
• Bränslecellen omvandlar bränsle direkt till elektrisk
grundämnen har oxidationsta let noll. Väte har i sina
energi.
föreningar oxidationstalet +I. Syre har i sina föreningar
oxidationstalet - Il. Summan av de ingående atomernas • I en elektrolyscell omvandlas elektrisk energi till ke-
oxidationstal är noll i en molekyl. I en atomjon är oxida- misk energi.
tionstalet lika med jonladdningen. I sammansatta joner
• Vid elektrolys har man en strömkälla, två elektroder
är summan av de ingående atomernas oxidationstal
och en elektrolyt.
lika med jonladdningen.
• Den elektrod som är kopplad till strömkä llans positiva
• Med oxidationstal kan man namnge föreningar.
pol kallas anod och den elektrod som är kopplad till
den negativa polen kallas katod.

279
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

• Mot anoden vandrar vid elektrolys negativt laddade

joner, dvs. anjoner. Mot katoden vandrar vid elektrolys Begrepp
positivt laddade joner, dvs. katjoner.
alkaliskt batteri lokalelement
.
• Aluminium framställs genom elektrolys av smält anJon norma Ipotentia I

aluminiumoxid. anod oxidation

blyackumulator oxidationsmedel
• Med korrosion avses reaktioner där material förstörs.
brunstensbatteri oxidationsta I
• Om luftfuktigheten är över 60 % rostar järn. bränslecel I oxidationstalsändring
Daniells element oxidationstalsmetoden
• För att järn ska rosta behövs luft (syre) och vatten.
elektrolys oxiderande syra
• Elektrokemisk korrosion är ett resultat av oönskade elektrolyt redoxreaktioner
galvaniska element. elektronövergång reduktion
elektronövergångsmetoden reduktionsmedel
galvaniskt element saltbro
halvcell smä ltelektrolys
katjon spänningsserien
katod strömdrivande reaktion
korrosion väteutdrivande
korrosionsskydd åskådarjoner
litiumbatteri

280
 KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

UPPGIFTER

9:1 När kalcium reagerar med syre bildas kalciumoxid . e) Koppar, Cu(s), läggs i magnesiumkloridlösning,
Skriv MgCl2,
a) formel för oxidationen, f) Zink, Zn(s), läggs i kopparkloridlösning, CuCl 2(aq) .
b) formel för reduktionen,
9:7 Definiera begreppet reduktion på två sätt.
c) formel för redoxreaktionen .
9:8 Beräkna oxidationstalen för kväve i N20, NO, N02,
9:2 Detta är en bit av spänningsserien: Zn H Cu Ag.
NH3, N03- , NH4+ och NH4N03
Placera in metallen kadmium på rätt plats med
hjälp av följande reaktioner: 9:9 Beräkna oxidationstalen för krom i Cr03, Cr20 3,
Cr042- och Cr201 2- .
2 Ag+ + Cd ~ Cd 2+ + 2 Ag
9:10 I vilka av följande ämnen och joner har svavel lägst
Cd 2+ + Zn ~ Cd + zn 2+
resp. högst oxidationstal: H2S04, H2S, S02, so32- ?
Cd 2+ + Cu ~ ingen reaktion
9:11 Skriv följande ämnens formel och ange alternativa
namn
a) tenn(IV)klorid, b) koppar(ll)oxid c) koppar(l)oxid
9:3 Man placerar järnstavar i lösningar av silvernitrat,
kopparnitrat, zinknitrat och magnesiumnitrat. I vilka 9:12 Namnge med hjälp av oxidationstal a) FeO, b) Fe20 3
fall kan man vänta sig att järnstaven får en belägg-
9:13 Studera reaktionen 2 ZnS + 3 0 2 ~ 2 ZnO + 2 S02.
ning av en annan meta ll ?
a) Sätt ut oxidationstalen för alla atomslag.
9:4 a) Ordna följande metaller efter ökande ädelhet: b) Vilket atomslag oxideras?
Ag, Al, Au, Fe, Na och Zn, c) Vilket atomslag reduceras?
b) Vilka är väteutdrivande? d) Vilket är oxidationsmedlet?

9:5 Vid ett experiment löser man lite bly(l l)nitrat i en 9:14 Bly{ll)oxid upphettas med kol så att bly och koldi-
bägare med vatten. I en annan bägare löser man oxid bildas.
lite silver(l)nitrat. I varje bägare sätts en koppar- a) Skriv reaktionsformeln.
stav. Förklara med hjälp av spänningsserien vad b) Vilket är reduktionsmedlet?
som händer i de två bägarna . Skriv eventuell reak-
9:15 Ange vilka av följande reaktioner som är redox-
tionsformel .
reaktioner.
9:6 Avgör om det sker en reaktion i följande exempel.
Skriv formel för de reaktioner som sker.
a) Klorvatten , Cl 2(aq), blandas med natriumjodidlös-
ning, Nal(aq), c) Cu 2+ + Zn ~ Cu + Zn 2+,
b) Bromvatten, Br2(aq), blandas med natriumjodid-
lösning, Nal(aq),
c) Bromvatten, Br2(aq), blandas med natriumklorid-
lösning, NaCl(aq),
d) Zink, Zn(s), läggs i kopparsulfatlösning,
CuS04(aq),

281
KAPITEL 9 REDUKTION OCH OXIDATION

9:16 Balansera följande reaktionsformler. 9:19 Man konstruerar galvaniska element med två olika
a) Mno4- + Fe2+ + H+ -A Mn 2+ + Fe3+ + H2 0 metaller. Som elektrolyt i vardera halvcellen an-
vänds nitratlösningar av samma metall som elektro-
b) Cr20 72- + Fe 2+ + H+ -A Cr3+ + Fe3 + + H20
den, koncentrationen är 1 mol/dm3 .
9:17 Silver löses i salpetersyra . Balansera och komplet-
a) Vi lken metall är positiv pol i en cell där polerna
tera följande ofullständiga reaktionsformler.
består av 1) koppar och si lver, 2) tenn och zink,
Ag+ N03 - -A Ag++ NO
3) koppar och järn?
9:18 Ange för Daniells element a) positiv pol, b) negativ b) Skriv cellscheman för de galvaniska element
pol, c) elektrodreaktion vid den positiva polen, som bildas.
d) elektrodreaktion vid den negativa polen, e) reak- c) Beräkna den elektromotoriska spänningen för var
tionsformel för den strömdrivande reaktionen. och en av cellerna.

282
10 ANALYTISK KEMI

•,

Allt runt omkring oss, och vi själva, består av olika ämnen och
material. För att förstå varför olika material har olika egenskaper,
och varför de reagerar med varandra på det sätt de gör, behöver vi
kunskap om vad de består av. De flesta material är sammansatta
av många olika ämnen och människokroppen består av tusentals
olika ämnen. För att kroppen ska fungera bra behöver de olika äm-
nena finnas i rätt proportioner. På laboratorier på sjukhusen utförs
t.ex. olika kemiska analyser för att läkare ska kunna ställa rätt
diagnos på sina patienter.

283
KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

•Dä!;i•M•iiil______________________
1. För ner en glödande trästicka i en kolv med syrgas. Vad händer? Dis-
kutera.
2. Ta tre petri-skålar eller en platta med 12 eller 24 brunnar. Häll i lös-
ningar av natriumklorid, natriumsulfat respektive natriumnitrat. Ställ
skålarna på en OH-projektor. Tillsätt ett par droppar 0,1 mol/dm 3
bariumnitratlösning till vardera skålen.
3. Gör en prick med färgpenna på ett filtrerpapper. Droppa lösnings-
medel på eller intill pricken, upprepa med jämna mellanrum. Prova
olika pennor och lösning·smedel.
4. Upprepa experiment 3 men gör en egen "provblandning" genom att
sätta prickar med olika färg på varandra. Diskutera iakttag·elserna.

Vad och hur mycket?

När man analyserar något innebär det i många sammanhang att det
som analyseras delas upp i mindre delar. Ordet analys kommer från
grekiskan och betyder uppdelning. När de enskilda delarna undersöks
kan man fastställa vad de innehåller och hur mycket de innehåller av
Hur mycket väger de röda äpplena olika beståndsdelar. Med de11 kunskapen kan man sedan bättre förstå
i den här mosaiken? För att kunna
svara på det, behöver först äpplena
och förklara helheten. Det kan gälla så skilda saker som att analysera
delas upp efter färg. Sedan kan man ett blodprov för att kunna ställa en diagnos på en patient, att analysera
väga dem som är röda . Kemiska rökgaser från en industri eller att ta reda på vilka grundämnen avlägs-
analyser sker ofta på motsvarande sätt.
na gasmoln i universum består av.
Först separeras ämnena, för att sedan
undersökas var för sig.
Undersökningar inom kemi som innebär att ta reda på vilka å"mnen
ett prov innehåller kallas kvalitativ analys. Kvalitativ betyder i de här
samma11hangen alltså inte vilken kvalitet proven har, i betydelsen hur
Kvalitativ analys innebär att ta reda bra de är, utan istället vad de består av. Exempel på enkla kvalitativa
på vad ett prov innehåller.
analyser är a11vändning av reagens som beskrivs nedan.
För att ta reda på hur mycket som finns av ett visst ämne i ett prov
Kvantitativ analys innebär att ta reda används kvantitativ analys. Kvantitativa analyser kan kräva avancerad
på hur mycket som finns av ett visst
utrustning och göras med extremt hög noggrannhet. Men även en en-
amne.
kel vägning av ett prov, som sedan används för att beräkna substans-
mängden av ämnet, kan ses som en kva11titativ analys.
Exempel på analyser som tagits upp tidigare i boken är pH-bestäm-
ningar. Syra-bastitrering är en kvantitativ analys där koncentrationen
av oxoniumjo11er och hydroxidjo11er bestäms.

284
 KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

Reagens påvisar ett ämne

Ett reagens är ett ämne eller en metod som används för att undersöka Reagens är ett ämne eller en
om ett visst annat ämne eller vissa joner finns närvarande. metod som används för att påvisa
förekomsten av ett visst annat ämne.
Om en glödande trästicka förs ner i en kolv med syrgas flammar
stickan upp. Den andel syrgas (21 %) som finns i luften räcker inte för
att stickan ska brinna. Om koncentrationen av syrgas är högre brinner
stickan lättare. Att använda en glödande trästicka för att undersöka en
gas, är en metod för att ta reda på om gasen innehåller hög halt av
syre. Metoden är ett reagens på syrgas. Att påvisa ett ämne med hjälp
av reagens är en form av kvalitativ kemisk analys.
Koldioxid kan också påvisas med reagens. Om koldioxid leds ner i
en lösning av kalciumhydroxid, kalkvatten, blir lösningen grumlig av
svårlösligt kalciumkarbonat. Grumling av kalkvatten är alltså ett rea-
gens på koldioxid.
För att påvisa sulfatjoner används bariumjoner. Bariumnitrat är
lättlösligt, men om bariumnitratlösning blandas med en lösning som
innehåller sulfatjoner bildas en vit fällning av svårlösligt bari11msulfat.
Bariumjoner är alltså reage11s på sulfatjoner. På samma sätt är silverjo-
ner reagens på kloridjoner. De flesta klorider är lättlösliga, me11 inte
silverklorid som är mycket svårlöslig.
Genom kunskaper i kemins olika områden och användandet av
uppgifter i tabeller och annan litteratur, kan olika reaktioner användas
för att utforma kemiska analyser.

Några vanliga reagens

AMNE/PARTIKLAR REAGENS RESULTAT

syre glödande sticka stickan börjar brinna

koldioxid kalkvatten kalkvattnet blir grumligt
sulfatjoner bariumnitratlösning det bildas en vit fällning
kloridjoner silvernitratlösning det bildas en vit fällning
basisk lösning BTB lösningen färgas blå
sur lösning BTB lösningen färgas gul

285
KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

Analyser

Val av analysmetod
Analysmetoder kan som tidigare nämnts vara mycket enkla och ge
snabba svar, eller avancerade och kräva beräkningar och bearbetning
vid tolkning av resultaten.
För många analyser finns det flera möjliga metoder att komma fram
till svaret. Det gäller att välja lämplig analysmetod utifrån vilka frågor
som ska besvaras och hur 11oggranna svar man behöver. Vid processer
inom t.ex. läkemedelstillverkning kan det vara livsavgörande, både för
patienter och för företag, att man i alla steg har noggrann kontroll på
sammansättningen av produkten. Då används avancerade metoder
detektera = påvisa eller upptäcka och apparater som kan vara både dyra och tidskrävande. De flesta ke-
miska analyser sker genom att man först separerar ämnen i en bland-
ning, för att sedan med hjälp av reagens eller elektroniska detektorer
på olika sätt påvisa de olika ämnena.

Dricksvatten analyseras
I Sverige har vi gott om naturligt rent vatten året om. Det beror bl.a.
För kontroll av dricksvatten kan prover
skickas till olika laboratorier. Både på vårt klimat, geografiska läge och att vi lyckats undvika att förorena
kommunala vattenverk och marken som vatt11et rinner genom. Mycket av det vattenlednings-
privatpersoner kan beställa vatten som kommer från de kommunala vattenverken har re11ats yt-
undersökningar av vattenprover.
Testresultaten sammanställs i olika
terligare genom att det filtrerats genom naturliga sandbäddar eller fil-
protokoll som skickas till kunden. ter med sand och kol. Viss kemisk rening förekommer också.
Bilden visar en rapport från Alcontrol För att vattenverken ska få distribu-
Laboratories.
era vattnet som dricksvatten måste de
regelbundet analysera vattnet, både
~- ....,......,
·,
~~ .!':
~ :.;.
'?..._
:\ ··011tr ,.... 1' ·· a bor• ' O""'n...:.·
... .
.(·\ l..t: .... ... ~H· · ' 1"-'

när det gäller kemisk renhet och bio-

\RapportNr12340018- - - J
, ,w*l
\\,O,'!t\: ' ':tlH,

,-
;;,po.,,;;gsg,vare
logisk renhet, dvs. förekomst av bak-
Stzdens Tel<ni$l<a Verk AB
VA -avdelningen terier och parasiter. Om a11alyserna
123 45 STAOEr~
av ett prov visar att halterna av äm-
.- ---:-::----- - , nen ligger under gränsvärdena., klas-
Al-·,-:N'
·- - - -~ ~-- - - - - -- o,;;;,,.,,·
-.,-tt<u-,--:
för·-:.,,m!Jn fötbntknil19
j""~~atter1Kontroll
sas vattnet som tjänligt och får släp-
. ----- - -- - --- . -- ---- pas ut i vattenledningarna. Gräns-
rimormstk>II cm p,~-;(oc11p,;.;i.:>g!llng -- : io10.10.·,2
: ,or,o
värdena fastställs av Livsmedelsver-
1 . 201().10.12
I ~ 'ii l·\.5 : 10 ' C

IT
r,ri.:,Vt..',\)I\N19si.'39
.P,,-O\•t,a9ningstidpunkt .
E>mperat\1r ,Jj<i. prov~gt'll.ll!:)
10.2 " C
: •
ket.
I •ntirknU,g
Pro ._i1~t'> ; L1.1t$t: F
Om man tar sitt dricksvatten från
-------- F.r,hd .Y..)•~ ~~ .....,:<

I Anelysrc$111f:>t ;t.,,..1,y!i.lUnr.1er~("Jm1,')(/ ;JV

R-.:;:Nt.i!

0 .,16 •NU
e11 egen brunn bör man regelbun-
... ,'~·., µ..

fudJidittt fl.SU ing,~

tul<I
lukt.. .:i<t 5
m(Jll Pt
det kontrollera vattnets kvalitet.
,. ,. :J;,<;!t

hi19 Vid 4?5 n~ ,. ... :rr.a ,ns:m ·It. il!':·' !

4 ;.i,1 .....!1
1<onduk.ti'<'1~t 2~ "" &.3 ,_,.. ,,. ;·$;,,
ptl 2.~ "C <. o.Of,
m,,•1
.. :,::?.; :~
Jani. F<: -.().0, rn9-'I
,ogil u .~ .:,t);,"
Mai,giiln. r,:1:n o.o:s
286 ..;Jull'liJ11Ul'H , Al
A.1111Tl()rliu1ri:(·.:th•i;., NH.'l t.J
< 0.0iO
~! 0.02
,~A
,flg::1
• ,.,5~;%
,1J.1$·J.:'!->

A.1tf'."i'IClliun,. rlt·M-
 Vatten som används av enskilda
hushåll måste inte kontrolleras, men
Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd om vilka egenskaper som ska med tanke på barns känslighet
rekommenderas att vattnet analyseras
u11dersökas, vilka ä.m nen och joner som ska analyseras och om gräns-
regelbundet.
värde11.
Ett sätt att analysera vatten är att använda teststickor. På en test-
sticka finns ett reagens för ett visst ämne eller en viss sorts joner. Rea-
gensets färg jämförs sedan med en färgskala. Dock finns det inte såda-
na reagensstickor för alla ämnen som är aktuella att kontrollera i
dricksvatten. Stickorna har inte heller tillräcklig känslighet för att
mäta så låga halter av metall joner eller andra ämnen som normalt finns
i dricksvatten.
Istället för att analysera vattnet på egen hand, bör den som har egen
brunn då och då skicka vattenprover till ett analyslaboratiorium. Det
finns flera olika företag som till en rimlig kost11ad utför ett stort antal
tester på ett standardiserat sätt.
Särskilt rekommenderas att man kontrollerar halten fluoridjoner i
vatten. Eftersom fluor är mycket reaktivt förekommer det som fluo-
ridjoner i vatten. Vid måttliga halter, mellan 0,8 och 1,2 mg/I, har flu-
oridjoner en kariesförebyggande effekt. Så låga halter anses inte heller
vara skadliga. Vid halter över 1,3 mg/I bedöms risken att fluorid ska ge
fläckar på tändernas emalj tillräckligt stor för att vattnet inte ska anses
ha god kvalitet. Vid högre halter finns risk för skador på benvävnaden.
Barn är särskilt känsliga för hög·a halter av fluoridjoner.

287
KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

Tandkräm och munvatten innehåller

fluoridjoner för att stärka tändernas
emalj. Även kranvatten som innehåller
fluoridjoner har den effekten.

Kromatografi - en separationsmetod
Kromatografi - separation genom Vid koncentrationsbestämning av fluoridjoner används en analysme-
olika bindningsstyrka
tod som kallas kromatografi.
Olika molekyler och joner har olika polaritet och laddning. Det gör
att bindningarna mellan dem blir olika starka. Skillnader i bindningars
styrka kan användas för att separera ämnen som finns i en blandning.
Rörlig fas - flytande eller gasformigt Gemensamt för alla kromatografiska metoder är att en fas är rörlig
ämne som provet löses i
och en fas är stationär, stillastående. Vid kromatografi får en bland-
Stationär fas - ett ämne i fast eller ning av ämnen, upplösta i en vätska eller i en gas, passera ett stillastå-
..
flytande form som den rörliga fasen ende ämne. Amnena som ska separeras binds olika starkt till det stilla-
får passera genom
stående ämnet, därför kommer de att röra sig olika fort. Det stillastå-
ende ämnet kallas för stationä1,. fas och det som passerar kallas för rå'rlig
fas.
Den stationära fasen kan bestå av magnesiumoxid eller kiseldioxid.
Den rörliga fasen kan, liksom den stationära fasen, varieras och vara
allt från opolär till kraftigt polär. Man försöker optimera kombinatio-
nen av den rörliga fasen och den stationära fasen för att separera äm-
nena i en blandning så fullstä11digt som möjligt.
chroma (grek.) = färg Att analysmetoden fått namnet kromatografi beror på att den från
början användes för att separera ämnen som har olika färg·. Man kunde
då med blotta ögat se att ämnena separerades. Orddelarna krom och
grafi kommer från grekiskan och betyder färg respektive beskrivning.
Kromatografi kan alltså läsas som en beskrivning av färger.
Fraktioner är delar av det som
För att behålla de separerade ämnena åtskilda, samlas den rörliga
analyseras.
fasen med de separerade ämnena upp i olika omgångar, s.k. fraktioner.

288
 KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

Vätskekromatografi
När den rörliga fasen vid kromatografi är en vätska kallas analysmeto- LC = vätskekromatografl,
kromatografi där den rörliga fasen är
den vätskekromatografi, eller LC, från engelskans liquid chromato-
en vätska
graphy.
En kolonn är ett rör med en kran i ena änden. Röret fylls med ett En kolonn är ett rör eller en cylinder
som innehåller den fasta fasen .
fast poröst ämne, t.ex. kiseldioxid. Kiseldioxid är polär och kolonnen
kan användas för att skilja ämnen från varandra.
Om ett opolärt ämne, som jod (12), är löst i ett opolärt lösningsme-
del, som heptan, och hälls på överst i kolonnen, kommer joden att följa
med den rörliga fasen ner i kiseldioxiden. Om mer av det opolära lös-
ningsmedlet tillsätts, följer jodmolekylerna med lösningsm edlet ge-
nom kolonnen utan att de i någon hög utsträckning bromsas upp av
den stationära fasen. D et beror på att jodmolekylerna inte binds med
starka bindningar till den polära kiseldioxiden. De binds istället med
van <ler Waalsbindningar till heptanmolekylerna.

LJ LJ LJ I ~ ~
1 1 1
LJ LJ LJ
~
1
LJ1
LJ
LJ 1

Vid vätskekromatografi separeras ämnen eftersom de

binds olika starkt till en stationär respektive en rörlig
fas. Vartefter ämnena kommer ut samlas de i olika
behållare. Varje behållare innehåller en fraktion. Om
separationen är fullständig innehåller en fraktion bara
ett ämne löst i den rörliga fasen.

289
KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

För ett polärt ämne, t.ex. fenol, löst i den rörliga opolära fasen, blir
OH
det tvärtom. F enolmolekylerna binds till de11 polära kiseldioxiden i
den stationära fasen. Det polära ämnet bromsas upp i kolo11nen men
kan ändå förflyttas i den stationära. fasen. När mer lösningsmedel får
passera genom den statio11ära fasen, kommer hela tiden några moleky-
ler att följa med lösningsmedlet en liten bit, för att sedan bindas till
..
Strukturformel för fenol den stationära fasen ig·en. Amnet "dras" långsamt ner genom kolon-
nen då det omväxlande binds till den rörliga fasen och den stationära
fasen.
Retentionstid är den tid det tar för Om den stationära fasen är polär, tar det längre tid för ett polärt
ett ämne att passera genom en ämne att lämna kolonnen än vad det tar för ett opolärt ämne. Tiden
kolonn.
det tar för ett ämne att passera en kolonn kallas retentionstiden. Rete11-
tionstiden för ett visst ämne är densamma, även om ämnet ingår i en
blandning· som sätts på kolonnen. På så sätt kan flera ämnen separeras
frå11 varandra och sedan identifieras.
Vid koncentrationsbestämning av fluoridjoner och andra negativa
joner används en kolonn där den stationära fasen har positiva laddning-
ar. De negativa jonerna som är lösta i vattnet binds då till den stationära
Cl
fasen. För att olika negativa joner ska passera genom kolonnen olika
fort, kan t.ex. den rörliga fasens pH-värde, salthalt eller temperatur
•
varieras.
När de olika jonerna finns i olika fraktioner kan man ta reda på
Cl
I koncentrationen av fluoridjoner genom att hälla ihop de fraktioner
Cl-C-CH DDT som i11nehåller fluoridjoner och mäta den elektriska ledningsförmå-
I
Cl gan i lösningen. Högre koncentration av joner ger ökad ledningsför-
0
maga.

Gaskromatografi
Cl
Kemiska bekämpningsmedel består ofta av organiska molekyler som
Strukturformel för bekämpningsmedlet förutom kol-, väte- och syreatomer också innehåller kväve-, fosfor- el-
DDT. Molekylen innehåller två ringar
ler halogenatomer. Atomerna i bekämp11ingsmedlets molekyler sitter
med sex kolatomer i varje.
ofta ihop i olika ringstru.k turer. Genom såväl avsiktlig som oavsiktlig
spridning kan miljö- och hälsoskadliga bekämpning·smedel finnas i
marken och därmed också i olika vattentäkter. Socialstyrelsens gräns-
värden för varje bekämpningsmedel i dricksvatten varierar från
0,03 µg/1 till 0, 1 µg/1 . D en totala halten av bekämpningsmedel ska vara
under 0,5 µg/1.
För att bestämma halter av bekämpningsmedel används gaskroma-
..
tografi. Amnen med kokpt1nkt upp till cirka 300 °C kan separeras och
analyseras med gaskromatografi (GC från engelskans gas chromato-
GC - gaskromatografl, kromatografi
där den rörliga fasen är en gas graphy). Kolon11en vid gaskromatografi är placerad i en värmekam-

290
 KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

injektor
bärgas

dator

detektor

kolonn i värmekammare

En gaskromatograf består av tre huvuddelar, injektor, ugn och detektor. En gasbehållare

är ansluten till injektorn, där provet sprutas in. En ugn innehåller den hoprullade
kolonnen. Gasen som lämnar kolonnen passerar en detektor som är kopplad till en
dator för registrering och utvärdering av resultaten.

mare, en ugn som kallas kolonnugn. Kolonnen kan vara några tiotal
meter lång. Den stationära fasen är ofta en vätska som bildar en tunn
hinna på kolonnens insida. Som namnet gaskromatografi antyder an-
vänds en gas som rörlig fas. Gasen, som kallas bärgas, får inte reagera
med de ämnen som analyseras. Därför används reaktionströga gaser
som kväve eller helium. Eftersom kolom1en är lång och tu11n är de11
känslig för föroreningar. Det är därför viktigare vid GC än vid LC att
proverna som analyseras är ordentligt renade.
Det som framför allt avgör hur snabbt olika ämnen passerar genom
..
kolonnen är ämnenas kokpunkter. Arnnen med lägre kokpunkter är
oftare i gasfasen än i den stationära fasen och följer då med bärgasen
s11abbare. Temperaturen i värmekammaren anpassas efter vilka ämnen
..
man analyserar. Arnnen med 11ästan samma kokpu11kt separeras utifrån
deras bindningsstyrka till den stationära fasen.

Gaskromatogrammet visar att dieselolja

är en blandning av olika kolväten. Varje
topp i kromatogrammet visar att
detektorn har registrerat ett ämne.

0 5 10 15 20 25 30
retentionstid/min

291
KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

Titrering - analys genom volymmätning

Provlösning - lösning som ska Titrering är en analysmetod som ofta används för att bestämma kon-
undersökas
centrationen av ett ä.m ne eller joner i en lös11i11g. Lösningen som ska
undersökas kallas provlösning.
I metoden används en kä11d reaktion mellan ämnet i provlösningen
0
och ett annat ämne i en lösning där koncentrationen är känd. Man
mäter upp exakt volym av provlösningen och tillsätter sedan lösningen
med känd koncentration tills ämnet i provlösningen har reagerat full-
ständigt. D å har ekvivalenta mängder av de båda lösningarna reagerat.
Ekvivalenspunkten är uppnådd. Ekvivalenta mängder betyder mäng-
\
der som motsvarar substansmän g·dförhållandet i reaktionsformeln.
För att veta 11är man just h ar 11ått ekvivalenspu11kten används ett rea-
gens eller instrument som visar detta.
När ekvivalenspunkten är nådd avläser man volymen av den tillsatta
lösningen i byretten. Med hjälp av substansmängdförhållandet i reak-
tionsformeln kan sedan koncentrationen av provlösningen beräknas .
..
Aven fasta ämnen kan analyseras. D et sker genom att man först lö-
Lösning med känd koncentration till- ser ämnet i ett lämpligt lösningsmedel. Om t.ex. halten av en metall i
sätts från byretten. I kolven finns prov-
en legering ska fastställas, kan en känd massa av legeringe11 först få
lösningen med okänd koncentration.
reagera med en stark syra. Sedan kan koncentrationen av metall-
jonerna i lösningen bestämmas med titrering.
T itreringar delas in i olika grupper beroende på vilken typ av reak-
tion analysen grundar sig på.

Syra-bastitrering
För att bestämma koncentrationen av en sur lösning kan man titrera
med en stark bas eller tvärtom . Ekvivalenspunkten bestäms med en
pH-meter eller pH-indikator, t.ex. BTB eller fenolftalein. Koncentra-
tionsbestämning genom syra-bastitrering har beskrivits i kapitlet om
syror och baser.

Hårt vatten
Vattnets hårdhet är ett mått på Is är inte den enda formen av hårt vatten. Allt naturligt vatte11, som
koncentrationen av magnesium- och
havsvatten, sjövatten och även kranvatten, innehåller olika mängder
kalciumjoner.
av joner, däribland metalljoner. Hårt vatten är också en benämning på
vatten med hög koncentration av vissa av dessa joner, framför allt kal-
ciumjoner (Ca2+) och magnesiumjoner (Mg2+).
Kalciumjoner kan göra att svårlösliga salter (t.ex. kalciumkarbonat)
täpper igen vattenledningar. Vattnets h årdhet, dvs. konce11trationen av
magnesiumjoner och kalciumjoner påverkar också effekten av tvål,

292
 KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

diskmedel och tvättmedel. Vattnets hårdhet är olika på olika orter och

brukar anges med enheten "tyska hårdhetsgrader" (0 dH). 1 °dH mot-
svarar den koncentration av kalciumjoner som man får när 10 mg CaO
löses i 1 dm 3 vatten. 10 mg CaO innehåller 1,78. 10-4 mol Ca2+. Boden · hårdhet / 0 dH
Hårt vatten är inte hälsoskadligt. För att man ska ku11na dosera 15

tvättmedel rätt ingår vattnets hårdhet ändå i de vattenanalyser som • • Umeå

14
13
rekommenderas av Socialstyrelsen. Kalcium- och magnesiumjoner Östersund · 12
binds till jonerna i tvättmedlet och hindrar dessa från att lösa upp • Sundsvall 11
10
smuts. Mängden tvättmedel behöver alltså räcka till att både binda
kalcium- och magnesiumjonerna och till att lösa upp smt1tsen. Ju hö- Borlänge•
• • Gävle
9
8
S~ . J p.psala
gre hårdhetsgrad vattnet har desto mer tvättmedel behövs. Därför Arvika • Västerås • • Norrtälje ;::::::::.;
7
• JiStockholm 6
finns en doseringstabell på tvättmedelspaketen som visar hur mycket •
• Linköping 5
tvättmedel som behövs beroende på hur hårt vattnet är. Hårdhetsbe- Göteborg , , . 4
Jönf pini • e!<sjö • Visby
stämning av vatte11 kan ske genom titrering·. Väl<Jö • Kalmar
3
2
.. • ~ löv 1
Ma Imo ~ tad
Komplexometrisk titrering
Vid bestämningen vattnets hårdhet används en indikatorlösning. Indi- Hårdheten hos vatten från kommunala
vattenverk. Där berggrunden är kalkrik
katorlösningen är från början blå. Vid reaktion med magnesium- eller
är vattnet hårt.
kalciumjoner i vattenlösning blir den röd. För att kunna bestämma
koncentrationen av magnesium- och kalciumjonerna i ett vattenprov
behövs ett ämne som binds hårdare till dessa jo11er än vad indikatorn
gör. Ett sådant äm11e är EDTA (etylendiamintetraättiksyra). EDTA är
en flerprotonig syra.

0 0
-o -C-CH
11

~2 /
CH -C
2
11
loi
Varje EDTA-jon har sex kontaktställen,
N-CH-CH -N
/ 2 2 ~ där den kan binda en metalljon och

-o -C-CH2 CH 2-c- 0- bilda ett komplex.

11 Il
0 0

En komplexjon är sammansatt av
Molekylerna protolyseras i basisk lösning till joner med negativa
en metalljon och en eller flera andra
laddningar på flera atomer. EDTA-jonens struktur kan jämföras med joner eller molekyler.
en "krabbklo" som har rätt form för att kunna gripa tag i och lägga sig
runt en magnesium- eller en kalcit1mjon. Joner som har bu11dits till
varandra så att det bildas nya sammansatta joner, kallas komplexjoner.
Till skillnad från många ämnen som bildar fällning·ar är komplexjoner
ofta vattenlösliga. Det beror på att det uppstår jon-dipolbindningar
till vattenmolekylerna.
Titreringar som utnyttjar att det bildas stabila komplexjoner kallas
293
KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

komplexometriska titreringar. EDTA är den vanligaste komplexbilda-

ren vid komplexometriska titreringar.
Vid EDTA-titrering mäter man upp en exakt volym av ett vatten-
prov. Lösningen g·örs basisk och sedan tillsätts en lite11 mängd av indi-
katorn, så att vattenprovet färgas rött. Från en byrett tillsätts sedan
EDTA-lösning med känd koncentration. Så lä11ge det finns fria kalci-
um- eller magnesiumjoner i vattnet binds indikatorn till dessa och fär-
gar lösningen röd. När de fria jonerna i lösningen är slut slår lösning-
ens färg om till blått. Bindningarna mellan metalljonerna och indika-
torn har brutits.Jonerna är istället bundna till EDTA. På byretten av-
läses den volym EDTA-lösning som har tillförts vid ekvivalensp11nk-
ten. S11bstansmängden tillsatt EDTA motsvarar då precis substans-
mängden kalci11m- och magnesiumjoner som fanns i vattenprovet.

En hårdhets bestämning av kranvatten utfördes genom att 100,0 cm3 av

ett vattenprov titrerades med EDTA-lösning med koncentrationen
0,00500 mol/dm3.
Vid ekvivalenspunkten hade 24,3 cm3 EDTA-lösning tillförts.
Vilken var vattnets hårdhet uttryckt i tyska hårdhetsgrader?

Lösning
S11bstansmängdförhållandet är 1 mol Ca2+ - 1 mol EDTA
n(Ca 2+) = n(EDTA)
n(EDTA) = 0,00500 mol/dm3 • 24,3 · 10- 3 dm3 = 1,215 · 10-4 mol

det ger 12(Ca 2+) = 1,215 . 10-4 mol

c(Ca2 +) = 1,215 · 10-4 mol/0, 100 dm 3 = 0,001215 mol/dm3
1 °dH motsvarar 1,78 · 10-4 mol Ca2+/dm 3
3
o dh
H ar eten 1"OdH-
-
0,001215mol/dm -68odH
- , ..
1,78 · 10-4 mol/dm3
Hårdheten är 6,8 °dH. Detta vatten klassas som medelhårt efter-
Svar:
som det ligger i intervallet 5- 10°dH.

Redoxtitrering
Det finns olika redoxreaktioner som används vid titreringar. En av de
vanligaste är oxidation med kaliumpermanganatlösning. Den benämns
permanga11attitrering. Permanganatjonerna (M1104- ) är lämpliga vid
redoxtitrering·ar eftersom de har kraftigt violett färg och i s11r lösni11g
reduceras till manga11joner (Mn2+) som är färglösa. En lösning av

294
 KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

kaliumpermanganat kan därför samtidigt fungera både som oxjda-

tionsmedel och som indikator, eftersom färgen försvinner när perman-
•
ganatJonerna reagerar.
I vatte11analyser används titrering med kalit1mpermanganatlösning
bl.a. för att mäta hur mycket organiskt material som finns i vattnet.
Organiskt material i brunnsvatten beror som regel på att ytvatten
(regnvatten) tränger in i brunnen. Ytvattnet drar med sig delvis ned-
brutna växtdelar, s.k. humusämnen. Förhöjda halter av organiskt
material ger, förutom färg, lukt och dålig smak, också ökad risk för
bakteri eti 11 växt.
Vid titreringen oxideras det organiska materialet av permanganat-
jonerna. Den violetta permanganatlösningens färg försvinner vartef-
ter permanganatjonerna reduceras när de tillsätts. Precis när den vio-
letta färgen inte lä11gre försvinner är ekvivale11spunkten 11ådd. Då har
det oxiderbara materialet reagerat och det finns ett litet överskott av
permanganatjoner som ger lösningen en svagt rosa färg.

Spektroskopi
Vissa metalljoner ger en vattenlösning en karaktäristisk färg. Andra
ämnen ger tillsammans med ett reagens en särskild färg. Genom spek-
troskopi kan färgen användas för att göra kvantitativa analyser. Spek-
troskopi innebär att man utnyttjar att olika ämnen absorberar (tar
upp) och emitterar (sänder ut) elektromagnetisk strålni11g, bl.a. synligt I
ljus, av olika våglängder.
Den enklaste formen av spektroskopisk analys är att jämföra färge11
på två lösningar. En lösning med svagare färg är mindre koncentrerad
än en lösning med starkare färg. Anledningen till att man kan se skill- '

naden är att något av de ämnen som finns i lösningen absorberar ljus

av en viss våglängd. Ju fler joner eller molekyler som finns av det ab-
sorberande ämnet desto mer ljus av den våglängden absorberas.
I '·Jt_-=..~v·1
För att få högre precision i analysen används ett instrument, en
Det är lätt att se att saften i flaskan är
spektrofotometer, som i princip består av en lampa, en provhållare och mer koncentrerad än den utspädda
en detektor. Provet, i form av en lösning, fylls i en g·enomskinlig prov- saften i glaset. Vid spektroskopi
används instrument som med hög
behållare, en kyvett.
noggrannhet mäter hur mycket ljus
Ljuset från lampan har en bestämd våglängd. Ljuset får passera ge- som absorberas av lösningar med
nom provet och detektorn mäter intensiteten av det utgående ljuset. olika koncentrationer.
Logaritmen för förhållandet mellan intensiteten på det ingående
ljuset och det utgående ljuset kallas absorbans. Absorbansen är direkt
proportionell mot koncentrationen av det ämne som analyseras.
För att bestämma lösningens koncentration jämförs provets absor-

295
KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

I små blodsockermätare utnyttjas att

blodsockret, glukosen, absorberar ljus av
en viss våglängd.

kyvett med lösning

I figuren betecknar /0 intensitet på det

ingående ljuset och I intensiteten på
det utgående. Absorbansen, A = /g~
I

bans med e11 serie absorbansmätning·ar för lös11ingar av samma ämne

med kända men olika koncentrationer.
Spektroskopiska mätningar där våglängder inom det synliga områ-
det används kallas för VIS-spektroskopi, efter engelskans visible. Spek-
troskopi passar även bra för kvantitativ analys av ämnen som absorbe-
rar ultraviolett eller infrarött ljus. Det kallas då UV-spektroskopi res-
pektive IR-spektroskopi.
Spektroskopiska a11alyser passar också bra för att analysera annat än
vattenlösningar. Till exempel får bilförare i samband med nykterhets-
kontroller i trafiken, blåsa i ett instrument som utnyttjar IR-spektro-
skopi. Apparaten sänder ut IR-strål11ing och registrerar om det finns
alkoholmolekyler i utandningsluften. Alkoholmolekylerna absorberar
en del av IR-strålningen innan den träffar detektorn. IR-spektrosko-
pin har i stort sett ersatt de blodprov som tidigare behövdes för att
mäta halten alkohol i blodet.
Spektroskopi har också blivit vanlig i olika små analysinstrument.
T.ex. är det en spektroskopisk analys som sker i de små mätare som
bland annat diabetiker använder sig av för att snabbt mäta blodsocker-
halten.

296
 KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

SAMMANFATTNING
• Analys betyder uppdelning. Ett prov delas upp i mindre • Syra-bastitrering kan användas för att bestämma kon-
delar. centrationen av sura och basiska lösningar.

• Kvalitativ analys innebär att ta reda på vilka ämnen som • EDTA är en komplexbildare. Den binds starkt till vissa
ingår i ett prov. positiva metalljoner i förhållandet 1 :1 . Med hjälp av en
indikator kan ekvivalenspunkten bestämmas och kon-
• Kvantitativ analys innebär att ta reda på hur mycket det
centrationen av metalljonerna beräknas.
finns av ett visst ämne i ett prov.
• Kaliumpermanganatlösning används vid redoxtitrering.
• Vid kemiska analyser separeras ofta först provets delar.
Permanganatjoner avfärgas när de reduceras i sur lös-
Sedan påvisar man de olika beståndsdelarna.
ning.
• Ett reagens är ett ämne som används för att påvisa
• Vid spektroskopi utnyttjas att ett ämne absorberar elek-
förekomsten av ett visst annat ämne.
tromagnetisk strålning av en viss våglängd.
• Att påvisa ett ämne kallas också att detektera ämnet.
• Vid koncentrationsbestämning med spektroskopi utnytt-
En anordning för att påvisa ett ämne kallas detektor.
jas att en lösning absorberar elektromagnetisk strålning
• Kromatografi kallas separationsmetoder som bygger på
i förhållande till lösningens koncentration.
att olika ämnen attraheras olika starkt av en stationär
fas och en rörlig fas.

• Den rörliga fasen är ett flytande eller gasformigt ämne

som provblandningen löses i och förflyttas med vid
kromatografi.

• Den stationära fasen är ett ämne i fast eller flytande

form som i olika grad bromsar ämnena i provbland-
ningen.

• För att behålla ämnen separerade efter en kromatogra-

Begrepp
fering samlas proverna upp i olika smådelar, fraktioner.
absorbans kvantitativ analys
• Vid vätskekromatografi, LC, är den rörliga fasen en väts- detektor LC, vätskekromatografi
ka. Separationen sker genom att ämnen i provet binds fraktion reagens
olika starkt till den stationära respektive till den rörliga GC, gaskromatografi redoxtitre ring
fasen . hårt vatten retentionstid
kemisk analys rörlig fas
• Vid gaskromatografi, GC, är den rörliga fasen en gas.
komplexjon separation
Amnen separeras först och främst efter sina kok-
komplexometrisk spektroskopi
punkter.
titrering stationär fas
• Titrering innebär att bestämma en lösnings koncentra- kromatografi syra-bastitrering
tion genom att låta ämnet i lösningen reagera med ett kvalitativ analys titrering
annat ämne i en lösning med känd koncentration .

297
KAPITEL 10 ANALYTISK KEMI

UPPGIFTER
10:1 Vad är skillnaden mellan kvalitativ och kvantitativ 10:11 Vad står förkortningen GC för?
analys?
10:12 Vilka egenskaper hos ämnen används för separa-
..
10:2 Ar följande analyser kvantitativa eller kvalitativa? tion med GC?
a) att föra ner en glödande trästicka i en kolv med
10:13 En blandning av de organiska ämnena dekan,
syrgas,
heptan och oktan ska separeras med gaskromato-
b) att undersöka en lösnings pH-värde med indika-
grafi. Som stationär fas används en polär vätska .
torpapper,
I vilken ordning kommer ämnena ut och varför?
c) att mäta glukoshalten i blodet,
Använd tabell.
d) att tillsätta bariumnitrat för att fälla ut eventu-
ella sulfatjoner. 1 0:14 Hårdheten på ett kranvatten bestämdes genom
EDTA-titrering. 25,0 cm 3 av kranvattnet titrerades
10:3 Vad kan användas som reagens på följande
med EDTA-lösning med koncentrationen
ämnen?
1,00 · 10-3 mol/dm 3 . Indikatorn ändrade färg när
a) syrgas,
34,5 cm 3 av EDTA-lösningen hade tillsatts .
b) kloridjoner,
a) Vi lken var vattnets hårdhet uttryckt i tyska hård-
c) koldioxid,
hetsgrader?
d) sur lösning,
b) Hur påverkar mängden indikator säkerheten i
e) basisk lösning.
analysen? OBS! Fundera och diskutera. Svaret
10:4 Vad är en detektor? står inte i boken.

10:5 Vilka egenskaper hos ämnen gör att de kan sepa- 10:15 Vilken egenskap gör permanganatjoner så använd-
reras genom kromatografi? bara vid redoxtitreringar?

10:6 Vad är en fraktion? 10:16 Vilken egenskap hos ämnen används vid spektro-
skopi?
10:7 Varför sam lar man proverna som kommer ur en
kromatograf i fraktioner? 10:17 Vad är absorbans?

10:8 Vad står förkortningen LC för?

10:9 På vilka sätt kan man påverka när olika ämnen

ska komma ut ur en kolonn vid vätskekromato-
grafi?

10:10 Vid en vätskekromatografi med polär kiselgel som

fast fas kromatograferades en lösning som inne-
höll glukos (druvsocker) och jod (12 ). Som rörlig fas
användes en blandning av hexan och propanol.
a) Vilket av ämnena glukos och jod kom ut först?
b) Det gick åt mycket lösningsmedel (rörlig fas) för
att få ut det andra ämnet. Vad kunde man ha gjort
för att det andra ämnet skulle passera snabbare
genom kolonnen?

298
 LABORATIONER
1. Att separera två ämnen Mall för laborationsrapport i kemi
Inom kemin är det viktigt att kunna skilja olika äm- Allmänt
nen från varandra och att kunna rena ämnen. Vilka Skriv i dåtid (preteritum, imperfekt). Laborations-
metoder man använder beror på ämnenas egenska- rapporten ska beskriva vad som faktiskt har gjorts.
per. Försök skriva objektivt (opersonligt) hellre än sub-
En blandning av sand och salt är en heterogen jektivt. D et är bättre att skriva "vinkeln mättes" än
blandning. Ur en blandning av salt och sand, ska sal- "jag mätte vinkeln", "vi gjorde" osv.
tet skiljas från sanden. Här följer en mall med rubriker och en kort be-
skrivning av vad som bör stå under respektive rub-
UPPGIFT rik.
Att ur en bägare med en blandning av sand och salt
•
skilja sanden från saltet och att ta reda på saltets EN TITEL PA LABORATIONEN
resp. sandens massa i blandningen.
Inledning/bakgrund
Ge en kort beskrivning av bakgrunden till experi-
Materiel: Efter eget val (samt avjonat vatten i en sprut-
flaska).
mentet, vad ni vet sedan tidigare och vad det är som
Kemikalier: Blandning av sand och salt i en medicin- gör experimentet relevant.
bägare.
Frågeställning och ev. hypotes
Riskbedömning: Icke riskfylld laboration.
Avfall och diskning: Resterna kan spolas ut.
Presentera den frågeställning som experimentet
grundar sig på. Det är inte alltid nödvändig·t med en
hypotes, men för vissa experiment bör en g·enom-
Utförande tänkt hypotes anges. Hypotesen är ett påstående
1. Fundera ut en metod att lösa uppgiften. Anteck- som ska prövas i experimentet. Eventuellt kan frå-
na vilken laborationsutrustning som behövs. Be- geställningen/hypotesen vara ett avslutande stycke
skriv metoden steg för steg. under föregående rubrik.
2. Diskutera metoden med din lärare.
Materiel, kemikalier och metod
3. Sätt igång när du fått klartecken från läraren.
Redog·ör för vilka kemikalier och vilken materiel du
Redogörelse använt . Beskriv i löpande text noggrant vad du gjort.
Redovisa laborationen i en kort lab.rapport efter att Metodbeskrivning-en ska vara så tydlig att experi-
hela laborationen är slutförd. Utgå från "Mall för la- mentet går att upprepa!
borationsrapport i kemi".
Resultat - Primärdata och beräkningar
Experimentets resultat presenteras. Mätvärden och
beräknade värden redovisas - gärna i tabellform. Re-
dovisa kort hur du har gjort beräkningarna.

Diskussion/felkällor
Här får du vara subjektiv (men bara här!). De felkäl-
lor som finns vid ditt experiment an ges. Värdera och

299
LABORATIONER

reflekter a över ditt resultat och dina felkällor i rela- 3. Anteckna värdet på tavlan. En jämförelse med
tion till vad du kan om teorierna bakom experimen- andra laboranters resultat ger en uppfattning om
tet. Bekräftar eller motsäger ditt resultat den hypo- ht1r väl volymerna från olika pipetter överens-
tes/frågeställning du har angett? stämmer med varandra.

Slutsats Redogörelse
Bekräftar eller motsäger ditt resultat - inom dina fel- Rapport enlig·t mallen, med tabell och diagram samt
gränser och/eller med hänsyn till diskussionen - den beskrivning av iakttagelser som har gjorts.
hypotes/fråg·eställning du har angett?

3. Metalljoners lågfärg
2. Hur ''stor'' är en droppe? En atom kan exciteras, dvs. en av dess elektroner
En viktig del av det experimentella arbetet är att lära lyfts upp ti ll en högre energinivå om atomen tar upp
sig presentera sina mätvärden och beräkningar på lagom mycket energi. När elektronen återg·år till sitt
ett överskådligt sätt. Det kan göras med tabeller el- grund tillstånd sänds den energi som då avges ut som
ler diagram. Genom att rita diag·ram kan man dels strålning, synligt ljus. Varje atom sänder ut sin ka-
bedöma nog·grannheten i sina mätningar och dels se raktäristiska strålning· vilket kan användas för att
om massan är direkt proportionell mot volymen. Då identifiera grundämnen.
ligger pt1nkterna i diagrammet i en rät linje. Hög
noggrannhet ger god anslutning till den räta linjen UPPGIFT
medan större mätfel gör att punkterna ligger spridda Att undersöka olika metalljoners färg vid excitering i
kring linjen. en låga och identifiera en okänd metalljon.

UPPGIFT Materiel: Gasolbrännare, platinatråd, porslinsplatta,

Att bestämma massan av en vattendroppe från en spatel, avjoniserat vatten, droppipett, kristaller av olika
j onföreningar.
droppipett och presentera resultaten i tabeller och
Riskbedömning: Laborationen är måttligt riskfylld. Risk
diagram samt tolka dessa.
för att bränna sig finns vid hanteringen av gasolbränna-
ren .
Materiel: Efter eget val för vägning, droppipett. Avfall och diskning: Lösningarna på porslinsplattan
Kemikalier: Destillerat eller avjonat vatten. samlas i en behå llare för metalljonavfall.
Riskbedömning: Icke riskfylld laboration.
Avfall och diskning: Resterna kan spolas ut.
Utförande
Gör i ordning lösning·ar av de olika jonföreningar-
Utförande
na.
1. Väg och anteckna massan efter var tionde drop-
1. Ta med spateln ett par kristaller av ämnet och
pe.
lägg det i en av porslinsplattans gropar. Tillsätt
2. Gör ett diagram med massan som funktion av
en droppe avjoniserat va.t ten.
antalet doppar. Dra den bästa räta linjen med lin-
Obs. Skölj spateln noga och torka den torr innan
jal.
den används till nästa jonförening.
3. Beräkna massan per droppe med hjälp av dia-
2. Tänd brännaren enligt instruktion. Bränn plati-
grammet. Uppskatta felet i bestämningen av
natråden ren genom att föra in dess ög·la i lågans
droppens massa genom att mäta den största av-
övre del. Iaktta färgen och håll kvar öglan tills
vikelsen från den räta linjen. Anta att vattnets
färgen inte ändras längre, då är platina tråden r en.
densitet är 1,00 g/cm3• Ange volymen för en
Låt tråden svalna något.
droppe och osäkerheten i bestämningen.
300
 LABORATIONER

Jonföreningens Metalljonens
Jonföreningens namn Lågans färg
formel formel

1. litiumklorid

2. kaliumklorid

3. kalciumklorid

4. strontiumklorid

5. bariumklorid

6. koppar( ll)klorid

7. natriumklorid

8. okänd metalljonlösning X

3. Iakttag jonernas lågfärg. Doppa ög-lan i lösning- UPPGIFT

en och för in den i lågan. Iaktta och notera lågans Att avgöra om det sker en reaktion när två lösningar
färg. Håll kvar öglan i lågan tills färgen försvin- blandas.
ner, så att platinatråden blir ren igen. Låt tråden
svalna något. Materiel: OH-plast som läggs över ett mörkt, rutmönst-
4. Hämta en lösning av en hem lig jonförening och rat papper, glasstav.
identifiera dess metalljon . Metalljonen är en av Kemikalier: Droppflaskor med lösningar med koncentra-
3
tioner mellan 0,1 och 0,5 mol/dm av bariumklorid, natri-
dem som har undersökts i laborationen.
umsulfat, kaliumjodid, järn(ll l)nitrat, ka liumtiocyanat,
kopparsulfat,järn(ll)sulfat och silvernitrat. Saltsyra och
Redogölse 3
natriumhydroxid med koncentrationen 2 mol/dm samt
Fyll i en tabell lik den ovan och motivera din sl11tsats små bitar av zink och magnesium .
om den okända metalljonlösningen. Riskbedömning: Saltsyra och natriumhydroxidlösning är
frätande. Spill av silvernitratlösning ger bruna fläckar på
huden.
4. Reaktion eller inte? Avfall och diskning: Salter som innehåller barium- eller
silverjoner ska inte spolas ner i avloppet utan samlas i
När man blandar två lösningar eller en lösning och ett slaskkärl för avfallshantering.
ett fast ämne kan det hända att man observerar för-
ändringar som tyder på att en kemisk reaktion sker.
Vissa reaktioner sker så snabbt att förändringar ge- Utförande
nast kan observeras. Ibland händer det däremot att Beskriv vad som händer när lösningarna blandas och
förändringar sker långsamt i blandningen. de eventuella förändri ngar som sker efter en stund.
Exempel på synliga förändring-ar är att det bildas 1. Lägg en Ol-I-plast över det mörka papperet.
fasta partiklar från lösningar, att fasta ämnen löses 2. Släpp en droppe av lösningarna som ska blandas i
upp, att färgförändringar sker eller att gas utvecklas. varsin närlig-gande ruta på plasten.

301
LABORATIONER

3. Zinkbitarn a och magn esiumbandet läggs i var sin För att kunna säga något om vätskors löslig-het i
ruta. T illhörande lösning droppas direkt på me- varandra måste man vara uppmärksam på om faser-
tallen Beskriv de båda kemikaliernas färg och nas inbördes storlek ändras vid omrörningen.
aggregationstillstånd.
4. Blanda de båda ämnena med en glasstav och av- UPPGIFT
g·ör om en kemisk reaktion sker eller inte. Beskriv Att undersöka hur några olika ämnen förhåller sig till
de iakttagelser som görs. Reaktionerna ska inte lösningsmedlet vatten och avgöra om de undersökta
förklaras eller beskrivas med reaktionsformler. ämnena är jonföreningar eller molekylföreningar.
För att det experimentella arbetet ska vara me-
ning·sfullt måste beskrivningen av iakttagelserna Materiel: OH-plast med mörkt underlag, liten spatel,
vara så enkel och tydlig att den inte kan missför- doppelektrod och glasstav att röra om med.
0
stas. Kemikalier: Kristaller av nat riumklorid, kopparsulfat ,
kaliumn itrat, strösocker (sackaros) och stearinsyra.
Gör följande blandning·ar: Vätskeform iga ämnen: avjonat vatten, etanol, penta nol,
1 bariumkloridlösning och natrit1msulfatlösning aceton, fotogen och glykol i plastpipetter eller i droppflas-
2 järn(III)nitratlösning och kaliumtiocyanatlösning kor.
3 järn(II)sulfatlösning och natriumhydroxidlösning Riskbedömning: Måttligt riskfyl ld laboration . Laboratio-
nen ska ske i dragskåp. Fotogen, aceton och etanol är
4 silvernitratlösning och saltsyra
brandfarliga.
5 kopparsulfatlösning och natriumhydroxidlösning Avfall och diskning: Fotogen och stearinsyra får inte
6 kopparsulfatlösning och saltsyra spolas ner i vasken. Arbete och diskning ska ske i drag-
7 silvernitratlösning och kaliumjodidlösning· skåp. Vid experimenten används bara små volymer av de
8 zinkbitar och kopparsulfatlösning organ iska lösningsmedlen. Provrör med ej vatten lösliga
9 mag·nesiumband och saltsyra rester töms i slaskkärl för avfallshanteri ng.

Redogörelse
Beskriv de reaktioner som inträffar. Utförande
1. Lägg kemikalierna i små högar eller droppar på
ett strukturerat sätt på O H -plasten . Ta så lite av
s. Jon- eller molekylförening? de fasta ämnena att de nätt och jämn t syns.
Vissa ämnen är lättlösliga och andra är svårlösliga i 2. Gör en tabell med kolumner enlig·t n edan. Ange i
vatten eller andra lösningsm edel. När ett lättlösligt tabellen ämnenas aggregationstillstånd, färg och
ämne har löst sig kan man inte längre se några par- andra iakttagelser.
tiklar. Lösningen blir helt klar. 3. Droppa vatten ur pipetten på eller intill högen
När ett fast ämne inte löser sig helt i en vätska, eller droppen i varj e ruta. Ange om ämnena löser
. '
lig·ger kristaller av ämnet kvar i vätskan även efter en sig 1 vatten.
lång· tids omrörning·. Två vätskor som är svårlöslig·a 4. U ndersök med doppelektrod om vattenlösning-
eller olösliga i varandra bildar två faser även efter arna leder elektrisk ström. Dra slutsatser om de
omrörning eller skakning. undersökta substanserna.
Anteckna i tabellen de iakttagelser som görs un-
der försöket.

'.
Amnets Molekylformel och Aggregationstlll- Smältpunkt Lösligheti Lösningens led- Jon- eller mole-
namn strukturformel stånd, färg vatten ningsförmåga kylförening

302
 LABORATIONER

Redogörelse hell om droppen faller rakt ner eller om den fal-

Tabell som beskriver de iakttagelser som gjorts un- ler på annat sätt.
der laborationen. Beskrivning av hur man avgör om 2. Släpp ner en droppe av varje ämne i var sin brunn
ett ämne är en jonförening eller en molekylfören- i remsan. Till varje br11nn sätts sedan 3 droppar
.
1ng. vatten.
Sammanfatta laborationsresultaten i en minnes-
Undersiikning av fasta ytor
regel.
Jämför de undersökta ämnenas smältpunkter och I. Ta vatten i en separertratt och tillsätt fotogen, så
förklara skillnaderna. mycket att skiktet blir 2- 3 cm högt. Lägg i cirka
10 stycken av de utstansade pappersplättarna.
2. Sätt på proppen och skaka separertratten. Räkna
6. Polära och opolära molekyler de kartongbitar som hamnat med blyertssidan
uppåt. Anteckna antalet i en tabell.
Alla bindningar mellan atomer av olika slag är mer
3. Skaka och räkna på nytt några gånger. Beräkna
eller mindre polära. Om atomerna i en molekyl är
procentuella andelen kartongbitar med blyerts
bundna till varandra på ett sådant sätt att elektro-
upp efter varje skakning. Gör ett diagram där an-
nerna fördelas osymmetriskt är molekylen som hel-
delen pappersplättar med blyertssidan uppåt av-
het en dipol. Dipoler attraheras av laddade föremål.
sätts som funktion av numret i ordningsföljen av
Ett föremål med positiv laddning attraherar den ne-
omskakningar och avläsningar.
gativa sidan av en molekyl och vice versa.
Redogörelse
UPPGIFT Redovisa iakttagelser i tabeller och diagram. Disku-
Att undersöka egenskaper hos polära och opolära äm- tera resultatet av experimenten med kartongbitarna.
nen. Diskutera vilka egenskaper som 11tmärker polära
..
amnen.
Materiel: Plastlinjal, lapp av torrt tyg, hushållspapper,
separertratt med propp, remsa med brunnar, små pap-
persplättar av tunn kartong (utstansade med hålslag). 1 . Massa och substansmängd
Den ena sidan av kartongen täcks noga med blyerts från
en mjuk penna före utstansningen. Storheten substansmängd är ett centralt beg·repp i
Kemikalier: I plastpipetter eller droppflaskor: vatten, kemin. Att väg·a några ämnen och sedan beräkna
etanol, 1-pentanol, fotogen och n-heptan. substansmängden av dem, underlättar förståelsen av
Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration. Samtliga begreppet substansmängd.
organiska ämnen är brandfarliga och hälsovådliga. Labo-
rationen ska utföras i dragskåp. UPPGIFT
Avfall och diskning: Samtliga organiska ämnen hälls i
Att väga några olika ämnen samt uppskatta och be-
slaskkärl för avfallshantering.
räkna substansmängderna.

Utförande Materiel: Våg, fasta ämnen i plastpåsar eller i bitar

Undersiikning av vå'tskor märkta med ämnets formel.
Riskbedömning: Icke riskfylld laboration.
I. Lägg tredubbelt hushållspapper på bänken. Gnid
Avfall och diskning: Inget avfall.
en plastlinjal mot torrt tyg, så att den blir elek-
triskt laddad. Håll linjalen ca 2 dm ovanför bän-
ken och pipetten lite ovanför så att en droppe
kan falla alldeles intill linjalen. Anteckna i en ta-

303
LABORATIONER

.. Mol massa Uppskattad massa Uppskattad substansmängd Uppmätt massa Beräknad substansmängd
Amne formel
g/mol g mol g mol

Utförande Utförande
1. Arbeta med ett ämne i taget. Välj en påse eller ett 1. Väg den tomma pasteurpipetten och anteckna
stycke av ett ämne. värdet.
2. Beräkna ämnets molmassa. 2. Gör ett ca 5 cm långt längsgående klipp i sugrö-
3. Ta påsen/stycket i handen, uppskatta ämnets ret. Använd det avklippta sugröret som spatel och
massa och gör en överslagsberäkning av sub- för in kristalliserat kopparsulfat i pipetten. 0,25-
stansmäng·den. 0,3 5 g är lagom. Anteckna den nya massan.
4. Väg, subtrahera eventuellt plastpåsens massa och 3. Lägg pipetten på trådnätet och upphetta med
beräkna substansmängden av ämnet. gaslåga tills kopparsulfatet ändrat färg och ingen
• • •
5. Beräkna differensen mellan den ungefärliga sub- imma syns i pipetten.
stansmängden och den beräknade. 4. Låt pipetten svalna. Väg den på nytt.
6. Notera alla värden i en tabell, se förslag ovan. 5. Häll ut lite av kopparsulfatet från pipetten på en
bit OH-plast. Droppa vatten på saltet. Känn ock-
Redogörelse
så med fing·ret på undersidan av plasten.
Ifylld tabell.
6. Beräkna värdet av x i formeln CuS04 • x H 20.
Redogörelse
s. Kristallvatten Värden på uppmätta massor i tabellform, fullständig
I många kristalliserade salter ingår vatten som en del beräkning av x, jämförelse mellan det erhållna vär-
av kristallernas strukturer. Vid upphettning avgår det och tabellvärdet.
detta kristallvatten. I kristalliserat kopparsulfat är
det förekomsten av bindningar mellan kopparjoner
9 . Volymmätning
och vattenmolekyler som ger saltet dess karaktäris-
tiska färg. Därför syns det också tydligt när vatten På labbet finns många olika glasvaror som man kan
avlägsnats. mäta volymer med, mer eller mindre lämpliga. Des-
sa ger olika stor noggrannhet. Det är en fördel om
UPPGIFT man kan avgöra vilken noggrannhet som krävs vid
Att bestämma antalet vattenmolekyler i en formelen- olika tillfällen och då använda lämplig utrustning·.
het kristalliserat kopparsulfat. En undersökning ska göras för att med en våg
jämföra noggrannheten hos olika redskap för volym-
Materiel och kemikalier: Våg, pasteurpipett, trefot med mätning.
nät, sugrör, OH-plast, vatten i droppipett och kristalliserat
kopparsulfat. UPPGIFT
Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration. Kopparsul-
Att rangordna noggrannheten vid mätning med mätpi-
fat är hälsoskadligt vid förtäring.
Avfall och diskning: Kopparsulfat är miljöfarligt och pett, vollpipett, bägare och mätglas.
hälls i slaskkärl för avfallshantering.

304
 LABORATIONER

Materiel: Snabbvåg, graderad bägare 50 cm 3 , en bägare 11. Spädning av lösningar

100 cm 3 , mätglas 10 cm 3 , mätpipett 10 cm 3 och vollpi-
pett 10 cm 3 , peleusboll eller pipettfyllare. UPPGIFT
Riskbedömning: Ej riskfylld laboration. Att genom spädning av en lösning bereda nya lösning-
Avfall och diskning: Inget avfall. ar med lägre koncentrationer.

Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration .

Utförande
.. Avfall och diskning: Kopparsulfatlösningarna hälls i
l. Ova hanterandet, träna att mäta upp vatten med slaskkärl för avfallshantering.
de olika mätredskapen, efter lärares instruktion,
innan de egentliga mätningarna påbörjas.
2. Diskutera och formulera en hypotes. Utförande
3. Planera metoden för undersökningen och den 1. Från en kopparsulfatlösning (lösning 1) med
3 3
utrustning som ska användas. koncentrationen 0,50 mol/dm ska. 50 cm lös-
3
4. Visa upp planeringen för godkännande av lära- ning med koncentrationen 0,20 mol/dm bere-
ren innan undersökningen genomförs das (lösning 2).
Beräkna den substansmängd kopparst1lfat som
Redogörelse behövs i den nya lösningen.
Gör en fullständig och tydlig redovisning av er un- 2. Beräkna den volym av ursprung·slösningen som
dersökning i form av en skriftlig rapport. innehåller den substansmängden.
3. Mät med pipett upp den volym av ursprungslös-
ningen som beräknats och späd lösningen i en
10. Beredning av lösningar
mätkolv.
UPPGIFT 4. Titta och jämför koncentration med färg.
Att bereda en given volym av en lösning med bestämd 5. Beräkna den volym som behövs av lösning 2 för
3
koncentration.
att göra 100 cm av en ny lösning (lösning 3) med
koncentrationen 0,05 mol/dm 3•
Du får av din lärare veta vilken lösning som ska beredas, 6. Gör spädningen och jämför koncentration och
både dess koncentration och den volym som ska göras. färg.
Riskbedömning: Riskbedömning bör göras utifrån de
kemikalier som används.
Avfall och diskning: Avgörs utifrån de kemikalier som 12. Salters egenskaper -
används.
fällningsreaktioner
Vissa salter är lättlösliga i vatten, andra är svårlösli-
Utförande ga. Man kan framställa ett svårlösligt salt genom att
Följ instruktionen på s.160. blanda två lösningar som var och en innehåller en av
de joner som bildar det svårlösliga saltet. Det svår-
löslig·a saltet bildar då en fälln ing.

UPPGIFT
Att undersöka några salters färg och vattenlöslighet
samt studera några fällningsreaktioner och skriva re-
aktionsformler för dessa med gällande aggregations-
tillstånd.

305
LABORATIONER

Materiel: OH-plast med mörkt underlag.

på OH-plasten och droppa försiktigt en droppe
Kemikalier: Lösningar av järnsulfat (FeS04 ), natriumsul- av lösningen på den första raden ovanpå. OBS!
fat, kopparsulfat, bariumklorid, kaliumjodid, silvernitrat, Spetsen på dropprör eller pipett får inte beröra
natriumklorid, ammoniumklorid, natriumhydroxid, den första droppen. L åt ev. fällning sjunka till
natriumkarbonat och kalciumklorid med koncentrationen botten innan lösningens färg och fällningens färg
0,1-0,5 mol/dm3 • Lösningen av FeS04 måste vara ny- antecknas.
gjord.
3. Tolka experimentet med ledning av färger och
Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration. Små kemi-
tabell över löslig·het.
kaliemängder används. Skölj med vatten vid spill på hud
eller kläder. Natriumhydroxid och silvernitrat är frätande , Redogörelse
bariumklorid- och kopparsulfatlösningar är hälsoskadliga
3 Redovisa iakttagelser, reaktionsformler och slutsat-
i koncentrationer > 3 % (ca 0 ,1 mol/dm ).
ser i en tabell. Kan du dra några allmänna slutsatser
Avfall och diskning: Tungmetallsalter är miljöfarliga
(gäller ej järnsalter). om salters vattenlöslighet?
Resterna efter experimenten kan torkas bort med papper Fundera: Vilka jonkombinationer kan ge upphov till
som läggs i papperskorg.
en fällning· i vart och ett utav fallen? Använd tabell
för att ta reda på lösligheten för olika salter.
Utförande
Följande joner bildar aldrig fällningar: ...
I . Rita upp ett rutmönster på ett A4-papper. Skriv
de olika ämnena i rutorna enligt schemat. Reagens på kloridjoner är: .. .
Lägg OH-plasten ovanpå det inr11tade papperet.
2. Sätt 1 droppe av lösningen i den första kolumnen Reagens på sulfatjoner är: ...

Järn- natrium- koppar- barium- osv

sulfat sulfat sulfat klorid

järnsulfat

natriumsulfat

kopparsulfat

bariumklorid

kaliumjod id

silvernitrat

natriumklorid

ammoniumklorid

natriumhydroxid

natriumkarbonat

kalcium klorid

306
 LABORATIONER

13. Natriumvätekarbonat
Materiel: Liten bägare, doppelektrod som kan visa ol ika
När natriumvätekarbonat, NaHC0 3, upphettas sön- grad av strömstyrka eller U-rör, likspänningsaggregat,
derdelas det. Sönderdelningen kan tänkas ske på oli- grafitelektroder, universalinstrument och sladdar.
ka sätt. Tre tänkbara sätt åskådligg·örs med reak- Kemikalier: Avjonat vatten, saltsyra 0,1 mol/dm3 , ättik-
3
tionsformlerna. syra 0 ,1 mol/dm , konc. ättiksyra, ammoniak 0,1 mol/
dm 3 , natriumhydroxid 0,1 mol/dm 3 , BTB.
(1) NaH C0 3(s)--+ NaOH(s) + C0 2(g) Riskbedömning: Måttligt riskfyll laboration. Konc. ättik-
syra bör hanteras i dragskåp, natriumhydroxiden är frä-
(2) 2 NaH C0 3(s) -tNa20(s) + 2 C02(g) + H 20(g) tande, risk för ögonskador.
Avfall och diskning: Resterna kan sköljas ut i avloppet.
(3) 2 NaHC03(s) -tNa2C03(s) + C02 (g) + H20(g)

UPPGIFT Utförande
Att bestämma vilken av reaktionsformlerna som rätt Tänk på att låta elektroderna doppa ner lika långt i
beskriver sönderdelningen. vätskan i samtliga mätning·ar. (Varför?)
Om m ätningarna utförs m ed likspänning·sag·g·re-
Materiel och kemikalier: Våg, pasteurpipett, trefot med gat, kontrollera att ag·greg·atet är inställt på lägsta
nät, sugrör och natriumvätekarbonat. spänning och att strömbrytaren är frånslagen innan
Riskbedömning: Icke riskfylld laboration.
Avfall och diskning: Resterna kan sköljas ut i avloppet.
uppkoppling· görs.
1. Sänk ner g·rafitelektroderna i den lösning som
ska undersökas. Koppla likspänningsaggregat,
Utförande
amperemeter, och grafitelektroder i serie. Ampe-
1. Planera en m etod för att bestäm ma vilken av
remetern kopplas mellan likspänningsaggr ega-
formlerna som är den rätta. 0, 15g - 0,30 g natri-
tets +pol och den ena elektroden . D en andra
umvätekarbonat är lagom mängd att t1ndersöka.
elektroden kopplas mot på aggregatets -pol. En
2. Redovisa metoden för läraren innan undersök-
likspänning på 8 V ska användas vid mätningarna
ningen genom förs.
fört1tom i det avjonade vattnet då en högre spän-
Redogörelse ning kan användas.
Gör en fullständig och tydlig redovisni ng av er un- 2. Avläs strömstyrkan på universalinstrumentet alt.
dersökning i form av en skriftlig rapport. utslagets storlek på doppelektroden.
3. Tillsätt efter mätning·en ett par droppar BTB till
vätskan för att se om den är sur eller basisk och
14. Några egenskaper hos syror för att kunna skriva reaktionsformel för den pro-
och baser tolysreaktion som skett.
Nä r syror och baser reagerar m ed vatten bildas jo- Slå av strömmen på spänningsaggregatet mellan
ner. Vilka och ht1r många joner som bildas beror på varje mätning innan du lyfter upp elektroderna.
syrornas och basernas eg·enskaper. Spola elektrodernas spetsar m ed avjonat vatten .
Skölj U-röret noga och en extra gång med avjo-
UPPGIFT nat vatten och töm det på så mycket vatten som möj-
Att jämföra några vattenlösningar av syror och baser ligt innan du häller i nästa lösning som ska testas.
med avseende på förmågan att leda ström och utifrån
detta diskutera deras egenskaper, likheter och skill-
nader.

307
LABORATIONER

"
amne formel konc. strömstyrka BTB-reaktion protolysreaktion

saltsyra

ättiksyra

ättiksyra

ammoniak

natriumhydroxid

avjonat vatten

Redogörelse Redogörelse
En fullständigt ifylld tabell. Gör en fullständig och tydlig redovisning av er un-
Beskriv hur strömstyrkan beror på ämnets rea.k tion dersökning· i form av en skriftlig rapport.
med vatten.Ange rätt namn på de partiklar som bil-
das. Förklara rest1ltaten. Definiera begreppen syra
och bas. 16. En liten utmaning
Förklara skillnaden på starka och svaga protolyter. I denna laboration får du lösa ett problem. Uppgif-
Förklara vattnets autoprotolys utifrån dina resultat. ten är att ordna 6 lösningar efter ökande pH-värde.
D et enda hjälpmedlet är en droppipett med fenolf-
taleinlösning. Du får också använda läroboken men
1s. Att identifiera syror du måste själv lista ut vilka experiment dt1 ska utfö-
I tre kodmärkta, plastpipetter finns utspädda lös- ra.
ningar av saltsyra, salpetersyra eller svavelsyra. Varje
pipett innehåller endast en av syrorna. Genom att UPPGIFT
undersöka lösningarnas reaktioner kan man påvisa i Att ordna lösningar efter stigande pH-värde.
vilken pipett var och en av de aktuella syrorna finns.
Materiel och kemikalier: Sex numrerade droppipetter
UPPGIFT med sura och basiska lösningar, en droppipett med fe-
nolftalein, remsa med brunnar alt. pors linsplatta.
Att planera metod och identifiera de tre syrorna
Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration. Natrium-
hydroxidlösningarna är fräta nde. Risk för ögonskador.
Materiel: OH-film med underlag.
Saltsyra är frätande.
Kemikalier: Provlösningar i plastpipetter, lämpliga rea- Avfall och diskning: Resterna kan sköljas ut i avloppet.
genslösningar för identifiering.
Riskbedömning: Måttligt riskfyl ld laboration. Syrorna är
frätande. Utförande
Avfall och diskning: Små mängder, kan torkas av med
Dt1 har fått sex numrerade droppipetter som inne-
papper och läggas i papperskorg innan diskning.
håller saltsyra, HCl, eller lösningar av natrium-
hydroxid, NaOH, med olika koncentrationer och en
Utförande pipett med fenolftaleinlösning.
Planera en metod för att identifiera de olika syrorna. 1. U tför de experiment som behövs föra att ordna
Visa upp metoden för läraren för godkännande. Ut- lösningarna efter ökande pH-värde.
för identifieringen.
Vid detta experiment är det särskilt viktigt att und-

308
 LABORATIONER

vika att pipettspetsarna kommer i kontakt med lös- kvar under byrettkranen. Nollställ därefter by-
ningarna i brunnarna. retten genom att släppa ut lösning droppvis tills
meniskens lägsta del tangerar nollstrecket. I-Iåll
Redogörelse
ögat i nivå m ed menisken för att undvika fel vid
Ditt resultat, samt noggrann beskrivning av hur du,
avläsningen.
steg för steg, kom fram till ditt resultat.
2. Gör i ordning saltsyran i en E-kolv: Mät med pi-
pett och pipettfyllare upp 10,0 cm3 saltsyra till E-
11.Koncentrationsbestämning av kolven och tillsätt några droppar BTB-lösning
till svagt gul färg. Ställ E-kolven, ev. på ett vitt
saltsyra papper, på en magnetomrörare under byretten
Titrering är en kemisk analysmetod. När man titre- och läg·g en magnet i lösningen.
rar reag·erar två ämnen som finns i var sin vattenlös- 3. Titrera: Låt natriumhydroxidlösningen droppa
ning med varandra. Den ena lösningen har mycket snabbt från byretten ner i E-kolven. Håll en hand
noggrant känd koncentration. D en sätts droppvis på byrettens kran! Fortsätt tills indikatorn börjar
från en byrett till lösningen med okänd koncentra- ändra färg. Stäng byrettkranen. Tillför därefter
tion tills ekvivalenspunkten för reaktionen är nådd. natriumhydroxidlösning droppe för droppe.
En pH-indikator kan tillsättas för att markera ekvi- Stäng kranen när indikatorn blivit g·rön. Avläs
valenspunkten och den volym som då har g·ått åt av- byretten.
läses på byretten. Spola med avjonat vatten ner det som stänkt upp
på kolvens väggar. Kontrollera att lösning·en fort-
UPPGIFT farande är grön. Om färgen återgått till gul, sätt
Att genom titrering med natriumhydroxidlösning b~ till fler droppar natriumhydroxidlösning tills fär-
stämma koncentrationen av saltsyra. gen blir bestående grön. Gör en slutgiltig avläs-
ning av byretten och anteckna volymen som gått
0
Materiel: Byrett, stativ med byretthållare, vollpipett 10 at.
3
cm , peleusboll eller annan pipettfyllare, E-kolv (100 - 4. Upprepa titrering·en på samma sätt ett par gång·-
3 3
200 cm ), "slaskbägare" 250 cm , magnetomrörare, er. Beräkna medelvärdet av förbrukade volymer
sprutflaska med avjonat vatten.
3 3 natriumhydroxidlösning.
Kemikalier: 0,100 mol/dm NaOH, ca 0,1 mol/dm HCI,
BTB-lösning. Beräkningar
Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration. Natrium- Utgå från reaktionsformeln för neutralisationen av
hydroxidlösningen är frätande. Risk för ögonskador.
saltsyra med natriumhydroxid. Använd sambandet
Avfall och diskning: Samla i slaskkärl. Neutralisera
slasklösningen och spola ut i avloppet.
mellan substansmängderna enlig-r reaktionsformeln
och dina experimentvärden för att beräkna saltsy-
rans koncentration.
Utförande Anteckna alla gruppers värden på tavlan och be-
1. Gör i ordning byretten: Fäst den i byretthållaren räkna medelvärdet för syrans koncentration.
på stativet och stäng kranen. Ställ en "slaskbäga-
Redogörelse
re" under byretten. Om det finns vattendroppar i
byretten, skölj den med 10 - 15 cm3 av natrium- Fig·ur med utsatta beteckningar på materiel, reak-
hydroxidlösningen. Kontrollera att kranen inte tionsformler och beräkningar samt en felanalys.
läcker.
Fyll byretten med natriumhydroxidlösning till ca
2 cm över nollstrecket. Släpp raskt ut en liten vo-
lym av lösningen så att inga luftbubblor finns

309
LABORATIONER

1s. Titrering av tvåprotonig syra glaskula täcks av lösningen. Elektroden ska hållas
nedsänkt i lösningen under hela titreringen. Läs
UPPGIFT av pH-värdet i svavelsyralösningen innan titre-
Att bestämma koncentrationen på en lösning av sva- ringen börjar.
velsyra med okänd koncentration kan göras genom 5. Titrera: Tillsätt ca 0,5 - 1,0 cm3 natriumhydro-
att följa pH-förändringen i en s.k. titrerkurva. xidlösning i taget och vänta ca 30 sekunder innan
avläsning av pH-värdet g·örs efter varje tillsats.
Materiel: Byrett, stativ med byretthållare, Minska volymen av tillsatserna när du märker att
vollpipett 10 cm 3 , peleusboll eller annan pipettfyllare, pH-värdet påtag·ligt börjar öka för varje portion.
mätglas 25 cm 3 , bägare (150 cm 3 , hög modell), "slas k-
Fortsätt titrering·en tills att ca 25 cm3 natriumhy-
bägare'' 250 cm 3 , magnetomrörare, pH-meter, sprut-
droxid har tillsatts.
flaska med avjonat vatten.
Kemikalier: 0,100 mol/dm 3 NaOH, ca 0,1 mol/dm3 Beräkningar
H2S04,
Rita en graf med pH-värde som funktion av volym
Riskbedömning: Riskfylld laboration. Natriumhydroxid-
tillsatt NaOH-lösning.
lösningen är frätande. Risk för ögonskador.
Avfall och diskning: Samla i slaskkärl. Neutralisera Ekvivalenspunkten avläses där grafen (kurvan) har
slasklösningen och spola ut i avloppet. brantast lutning. Grafen visar en ekvivalenspunkt
som motsvarar ekvivalent substansmängd NaOH
när den första protonen har avgetts och HS04 - har
Utförande bildats och ytterligare en ekvivalenspunkt när båda
1. Gör i ordning· byretten: Fäst den i byretthållaren protonerna har avgetts.
på stativet och stäng kranen. Ställ en "slaskbäga- Utgå från reaktionsformeln för neutralisationen
re'' under byretten. Om det finns vattendroppar i av svavelsyra med natriumhydroxid. Använd sam-
byretten, skölj den med 10 - 15 cm3 av natrium- bandet mellan substansmängderna enligt reaktions-
hydroxidlösningen. Kontrollera att kranen inte formeln och dina experimentvärden för att beräkna
läcker. svavelsyrans koncentration.
Fyll byretten med natriumhydroxidlösning till ca Anteckna alla gruppers värden på tavlan och be-
2 cm över nollstrecket. räkna medelvärdet för syrans koncentration.
Släpp raskt 11t en liten volym av lösningen så att
inga luftb11bblor finns kvar under byrettkranen. Redogörelse
Nollställ därefter byretten genom att släppa ut Figur med utsatta beteckningar på materiel, reak-
lösning droppvis tills meniskens läg·sta del tang- tionsformler och beräkningar samt en felanalys.
erar nollstrecket. Håll ögat i nivå med menisken
för att undvika fel vid avläsningen.
2. Slå på pI-I-metern och kalibrera enligt apparatens
anvisningar vid pH 7 ,0 och 4,0.
3. Gör i ordning svavelsyran i en hög bägare: Mät
med pipett och pipettfyllare upp 10,0 cm3 svavel-
syra till bägaren. Ställ bägaren på en magnetom-
rörare under byretten och lägg en mag·net i lös-
•
rungen.
4. Skölj av och montera pH-meterns elektrod. Den
ska doppa ned i svavelsyralösningen utan att
komma i kontakt med magneten i lösningen.
3
Tillför ca 25 cm avjonat vatten så att elektrodens

310
 LABORATIONER

19. Buffertlösningar Experiment 1

Nästan allt levande är anpassat för att fungera inom Brunn nr - 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

ett snävt pH-område. Hjärnan är märkbart känslig antal droppar
för små avvikelser i blodets pH-värde, som är nära
dest. vatten 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4
neutralt. Denna laboration g-er en fingervisning om
hur en lösning ska vara sammansatt för att motstå universalindikator I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I
3
pH-ändringar. 0,02 mol/dm HCI 15 141 3 12 I1 IO I I I I I I
3
UPPGIFT
0 ,02 mol/dm NaOH I I I I I IO I1 I2 13 14 15 I
Att studera buffertverkan Experiment 2
Brunn nr - 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Materiel: 3 remsor med 12 brunnar, en förseglad remsa
med 12 brunnar innehållande lösningar med pH-värden antal droppar
1 - 12 och universalindikator. 3
3 3 0,10 mol/dm HAc 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2
Kemikalier: 0,10 mol/dm ättiksyra, 0,10 mol/dm
3
natriumacetat, 0,02 mol/dm 3 natriumhydroxid, 0,02 0,10 mol/dm NaAc I2 I2 I2 I 2 I 2 I2 I 2 I2 I 2 I 2 I 2 I
mol/dm3 saltsyra, lättmjölk och universalindikator i drop-
pipetter.
universalindikator I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I 1 I
3
Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration. Ättiksyran 0,02 mol/dm HCI 5 4 3 2 1 0
är irriterande.
0,02 mol/dm 3 NaOH 0 1 2 3 4 5
Avfall och diskning: Resterna kan sköljas ut i avloppet.

Experime1it 3
Utförande
Brunn nr- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Droppa lösningarna i brunnarna enligt tabellerna.
Bestäm pH-värdet i lösningen i varje brunn genom antal droppar

att jämföra indikatorns färg med den förseglade lättmjölk 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4

remsans färger. Anteckna för varje remsa pH-värde-
universalindikator I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I1 I
na och rita grafer som visar hur pH-värdet förändras 3
0,02 mol/dm HCI 5 4 3 2 1 0
med tillsatserna av HCI resp. NaOH vid varje expe-
• 3
r1ment. 0,02 mol/dm NaOH 0 1 2 3 4 5

Redogörelse
a) Graferna.
b) Beskrivning och förklaring av resultaten.
c) Beskrivning av principen för beredning av en buf-
fertlösning.

311
LABORATIONER

20. Stationslabbar - energi 21. Energi vid upplösning av salter

UPPGIFT Vid upplösning av ett salt bryts jonbindningarna. Is-
Att avgöra om några utvalda förändringar är endo- eller
tället bildas nya bindningar, jon-dipolbindning·ar,
exoterma.
mellan saltets joner och vattenmolekyler. Jonerna
hydratiseras.
Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration. Natrium- För att avgöra ifall den totala energ'i som krävs för
hydroxid är starkt frätande . att bryta bindning·ar är större eller mindre än den
Avfall och diskning: Resterna kan sköljas ut i avloppet. totala energi som avges när bindningar bildas, kan
temperaturen mätas i ett slutet system där föränd-
ringen sker.
Utförande
Den värmeenergi som tas upp eller avges när ett
Vid varje station ska du
ämne löses i vatten kan beräknas med formeln
1. Fundera över vad som sker
2. Skriva reaktionsformel för den förändring som E = c · m · L'.l T, där
sker E är värmeenergin, enhet 1 kJ,
3. Göra ett entalpi diagram där du för in reaktanter c = är lösningens specifika värmekapacitet,
och produkter enhet 1 kJ · kg-1 · K-1
4. Markera tiH i diagrammet m är lösning·ens massa, enhet 1 kg
5. Avgöra om reaktionen är endo- eller exoterm L'.l T = temperaturändringen, enhet 1 K
6. Ange om tiH är större eller mindre än noll.
Stationer: UPPGIFT
• Isbitar som smälter Att bestämma den energimängd som avges eller upp-
• En grön växt - vilken reaktion sker i kloroplas- tas när 1 mol natriumhydroxid resp. 1 mol kaliumnitrat
terna? löses i vatten.
3
• Tänd eld på 2 cm T-röd.
• Kylpåse - Lös upp 2 tsk ammoniumnitrat i 50 Materiel: Termos, glasstav för omrörning, termometer
cm 3 vatten. (graderad i t iondels grader), mätglas 100 cm 3 , sked
Kemikalier: Natriumhydroxid NaOH, kaliumnitrat KN0 3 ,
• Handvärmare: Den innehåller NaAc · 3H20. Sök
rumstempererat, avjonat vatten.
information om hur den h.1ngerar! Riskbedömning: Riskfylld laboration. Natriumhydroxid-
• Propplösare: Lös upp 2 tsk natriumhydroxid i 50 lösning är frätande. Skölj med vatten vid spil l på huden.
cm3 vatten. Avfall och diskning: Lösningarna från laborationen kan
• Föreställ dig att du svettas. Hur fungerar din vär- sparas i förrådsflaskor.
mereglering?
3
• Mät upp 1 cm aceton i en liten bägare. Låt den
Utförande
stå på vågen en stund och förklara det som sker.
1. Mät upp 100 cm 3 rumstempererat vatten och häll
Redogörelse det i termosen. Mät vattnets temperatur.
Entalpidiagram med förklaring·ar. 2. Väg upp ca 0, 10 mol av ämnet som ska lösas. Be-
stäm massan med tre värdesiffror.
3. Lös det uppvägda ämnet i vattnet i termosen un-
der försiktig omrörning. Följ temperaturen och
gör en avläsning när den nått ett maximi- eller
minimivärde.

312
 LABORATIONER

Redogörelse 23. Metallernas spänningsserie

Beräkning· av den värmeenergi, E, som avges eller
upptas vid upplösningen av de båda salterna samt Ibland inträffar en kemisk reaktion när en lösning
LiH (enhet 1 kJ/mol). kommer i kontakt med en metall. Från vårt dag·liga
Jämför med tabellvärden i t.ex. Book of Data eller liv har vi erfarenheten att metaller inte reagerar lätt
Handbook of Chemistry and Physics (tabellen Heat med vattenlösningar. Detta kan bero på att reaktio-
of solution). nerna går långsamt, att något skyddar metallen mot
Diskutera energin i de bindningar som bryts och bil- angrepp eller att metallen faktiskt inte är reaktions-
das vid upplösningen av de båda salterna. Förklara benägen under rådande förhållanden. Genom att
varför den endoterma förändringen sker spontant. systematiskt undersöka några metaller kan man få
Diskutera felkällor. en uppfattning om villkoren för att en metall ska re-
agera med en lösning.

22. Energi vid reaktionen mellan UPPGIFT

magnesium och saltsyra Att ordna några metaller efter ökande ädelhet.

Oädla metaller reagerar spontant med syror under Materiel och kemikalier: OH-plast med underlag eller
energiutveckling. Energi11tvecklingen kan beräknas porslinsplatta, lösningar med koncentrationen ca 0,1
3
utifrån mätning av temperaturhöjningen i lösning- - 0,2 mol/dm av CuS04 , MgCl 2 ,, ZnS0 4 , och AgN0 3 samt
3
en. HCI 2 mol/dm . Små, putsade flisor av koppar, magne-
sium, silver och zink.
UPPGIFT Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration. Saltsyra är
frätande.
Att beräkna energiutvecklingen vid magnesiums reak-
Avfall och diskning: Tungmetaller och deras salter är
tion med saltsyra. miljöfarliga och ska ej sköljas ut i avloppet. Torka bort
resterna med papper och släng i papperskorg.
Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration.
Avfall och diskning: Resterna kan sköljas ut i avloppet.
Utförande
1. Läg·g OH-plast över ett papper med rutmönster
Utförande.
eller använd en porslinsplatta
1. Planera en metod för undersökningen. Lagom Placera en metallflisa i varje ruta enligt ett visst
mängd saltsyra är 25 cm3 med koncentrationen mönster, samma metall i en lodräta rader. Släpp
2,0 mol/dm 3 och 4- 5 cm mag·nesiumband. ett par droppar av en av de angivna lösningarna
2. Redovisa metoden för läraren innan undersök- enligt ett visst mönster på varje metallbit, samma
ningen genomförs. lösning i en vågräta rader.
Redogörelse 2. Anteckna om något händer och beskriv reaktio-
Gör en fullständig och tydlig redovisning· av er u11- nen. Skriv reaktionsformler i de fall metallen och
dersökning i form av en skriftlig· rapport. lösningen reagerar.
3. Avbryt experimentet vid lektionens slut. Plocka
bort och samla upp de metallbitar som inte har
reagerat. S11g 11pp lösningarna och de metaller
som har reagerat med hushållspapper som slängs
• 0

1 soppase.

313
LABORATIONER

Redogörelse 2s. Galvaniska element

Skriv reaktionsformler för de reaktioner du har iakt-
tagit. Ordna metallerna efter ökande ädelhet och be- I ett galvaniskt element sker en redoxreaktion. E lek-
skriv hur du tänkte. Jämför med spänningsserien. tronerna som avges och upptas måste gå g·enom en
yttre krets. Den kemiska energ-i som. frigörs vid re-
aktionen omvandlas till elektrisk energi i kretsen.
24. Halogenernas oxiderande För att systematiskt studera hur elektrodmaterial
förmåga och sammansättning· hos elektrolyten inverkar på
polspänningen, bygger man upp elementet som två
UPPGIFT halvceller som man förenar med en saltbro. Du ska
Att ordna halogenerna efter hur starka oxidationsme- undersöka polspänningarna hos några olika kombi-
del de är. nationer av halvceller. En halvcell består av en me-
tallelektrod nedsänkt i en lösning av motsvarande
Inledande uppgift: Vad är ett oxidationsmedel resp.
metalljon. Metalljonens koncentration ska vara
ett reduktionsmedel? J ämför med och använd be- 3
1 mol/dm • Vi gör dock ett undantag för silverjon/
greppen oxideras och reduceras vid din förklaring. silver-cellen eftersom man av miljö- och säkerhets-
skäl inte bör hantera silvernitratlösningar med hö-
Materiel: Provrör, halvmikro. 3
3 g·re koncentrationer än 0, 1 mol/dm .
Kemikalier: 0,1 mol/dm3 NaCI, 0,1 mol/dm NaBr, 0,1
mol/ dm3 Nal, och klorvatten .
Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration. Laboratio- UPPGIFT
nen ska utföras i dragskåp. Att bestämma polspänningen i några galvaniska ele-
Avfall och diskning: Lösningarna hälls i ett slaskkärl i ment
dragskåp.
Materiel: Platta med 12 eller 24 brunnar, filtrerpapper
och sax.
Utförande
3
Kemikalier: Väl rengjorda stavar eller bleck av koppar,
1. Börja med att hälla ca 0,5 cm bromidjonlösning zink, magnesium och silver. I plastpipetter 1 mol/dm
3

i ett provrör (rör 1) och tillsätt ca 3 droppar klor- 3 3

CuS04 , 1 mol/ dm ZnS0 4 , 1 mol/ dm MgS04 ,
3 3
vatten. Beskriv det du iakttar och förklara vad 1 mol/dm NaN03 och 0,1 mol/ dm AgN0 3 .
som händer med en reaktionsformel. Riskbedömning: Icke riskfylld laboration . Använda me-
3 tallsaltlösningar av koppar, zink och silver hälls i kärl för
2. Häll ca 0,5 cm jodidjonlösning i ett nytt provrör
tungmetallavfall. Metal lblecken återanvänds.
(rör 2). Ta någ·ra droppar av innehållet i rör 1 och
droppa ner i rör 2. Beskriv det du iakttar och för-
klara vad som händer m ed en reaktionsformel. Utförande

Redogörelse
1. Släpp ner metallsaltlösning·ar i brunnar som lig-
Gör en jämförelse med deras elektronegativitetsvär- ger intill varandra. Använd en brunn för varje
den och rangordna halogenerna efter deras oxide- lösning. Koppla metallelektroder till voltmetern.
rande förmåga. Du kan börja m ed koppar och zink.
2. Klipp till och vik några bryggor av filtrerpapper.
Man måste ta en ny pappersbrygga för varje mät-
ning. Förena den lösning som innehåller kop-
parjoner med den lösning som innehåller zinkjo-
ner med en filtrerpappersbryg·g·a. Släpp ett par
droppar NaN03-lösning mitt på bryg·gan så att
hela pappersremsan väts. Sätt ner kopparelektro-

314
 LABORATIONER

Materiel: U-rör med sidorör, stativ med klämmare och

1.1ov muff, två grafitstavar, sandpapper eller smärgelduk, spän-
ningsaggregat, sladdar.
Kemikalier: Kopparkloridlösning 0,5 mol/dm 3 , reagens
för att identifiera reaktionsprodukterna.
Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration. Laboratio-
nen bör utföras i dragskåp. Det bildas en gas som irrite-
rar slemhinnor.
Avfall och diskning: Den använda kopparkloridlösningen
samlas upp i ett slaskkärl i dragskåp.

Utförande
1. Innan du börjar laborera ska du ta reda på vilka
reaktionsprodukter som kan bildas och hur de kan
den i kopparsulfatlösningen och zinkelektroden i identifieras.
zinksulfatlösningen. Mät polspänningen och an-
2. P lanera hur utrustningen ska kopplas ihop för
teckna vilken elektrod som är negativ pol. Ta bort
elektrolysen och skriv en metod för hur elektrolysen
saltbron .
ska t1tföras. Lämplig spänning är ca 10 V
3. Byt elektroder och mät på samma sätt polspän-
ningen för så många kombinationer av halvceller Redogörelse
som möjligt. Kom ihåg att alltid sätta elektroder- En fullständig labbrapport.
na i en lösning som innehåller motsvarande jon.
4. Beräkna de teoretiska värdena för ems i de celler
du undersökt och jämför med dina mätvärden. 21. Elektrolys av vatten

Redogörelse UPPGIFT

Cellscheman och elektrodreaktioner. Beräknade och Att sönderdela vatten.

uppmätta värden på ems. Slutsatser om samband
mellan värdena. Materiel: Små apparater för sönderdelning av vatten
eller kristallisationsskål, upp-och-nedvänt U-rör med
sidorör och grafitelektroder, sladdar, spänningsaggregat.
3
26. Elektrolys av kopparklorid Kemikalier: Natriumsulfatlösning 0,2 mol/dm , BTB,
3
natriumhydroxidlösning 0,1 mol/dm eller svavelsyralös-
3
I en elektrolyscell omvandlas elektrisk energi från en ning 0,1 mol/dm .
strömkälla till kemisk energi vid elektroderna. E lek- Riskbedömning: Mått ligt riskfylld laborat ion.
trolysen kräver alltså energi och är ingen spontan Natriumhydroxidlösningen har pH 13 och är frätande.
redoxreaktion. Vid elektrolys kallas den positiva po- Svavelsyralösningen är frätande.
Avfall och diskning: Resterna kan spolas ut i avloppet.
len anod och den negativa polen kallas katod.

UPPGIFT Utförande
Att ta reda på vilka ämnen som bildas vid elektrolys 1. Mät upp den volym natriumsulfatlösning som
av kopparkloridlösning med grafitelektroder. behövs (beroende på val av utrt1stning) i en bä-
gare. Se nedan.
2. Tillsätt BTB till en svag färg. Neutralisera ev.
lösningen med natriumhydroxid- eller svavel-
syralösning.
315
LABORATIONER

3 a. Apparat för vattensönderdelning·: Lösning·en 28. Korrosion

ska nå upp till nästan halva höjden i elektrolytbä-
Alla m aterial utsätts för angrepp av omgivande äm-
garen. Fyll provrören med lösningen. Sätt försik-
nen. Du ska studera några faktorer som påverkar jär-
tigt provrören u pp och ned i bägaren på avsedd
nets korrosion.
plats ovanför elektroderna, så att provrören fort-
fa rande är helt fyllda med lösningen.
UPPGIFT
3 b. Kristallisationsskål med U-rör: Lösningen ska
Att undersöka hur enbart järn, och järn i kontakt med
nå upp till nästan halva höjden i kristallisations-
andra metaller påverkas av fukt.
skålen. Fyll U-röret med lösning och sätt fast
grafitelektroderna med gummiproppar i öpp-
Materiel och kemikalier: Fem ogalvaniserade järnspikar
ningarna. Håll för öppningarna på sidorören och
eller järntrådar, zinkbleck, tennfolie eller tennbleck, mag-
vänd U-röret upp och ned i kristallisationsskålen 3
nesiumband, koppartråd, 0,5 mol/dm NaCI, agar, fenolf-
så att lösningen fortfarande är kvar i U-röret. 3
taleinlösning, 0,2 mol/dm K3 Fe(CN)6
4. Koppla ett spänningsaggregat till elektroderna. Riskbedömning: Måttligt riskfylld laboration.
Starta med en spänning på 8 V och öka därefter Avfall och diskning: Resterna från experiment A kan
tills en måttlig gasutveckling syns. spolas ut i avloppet. Resterna från experiment B ska
samlas i slaskkärl för avfallshantering.
Redogörelse
Ange vilka gaser som bildas i provrören när ström-
men slås på och h11r de kan påvisas. Vilken gas bildas Utförande

det mest av? Varför? A. Lägg· i var sitt provrör m ed vattenledningsvatten

Ange vilken roll natrium - och sulfatjonerna har. ner a) en järnspik, b) en järnspik slagen genom
Skriv reaktionsformel för det som sker vid anoden ett zinkbleck, c) en järnspik omlindad med tenn-
och katoden samt vilka partiklar som oxideras resp. folie, d) en järnspik omlindad med mag·nesium-
reduceras. band, e) en järnspik omlindad med koppartråd.
Studera hur det ser ut efter a) 30 min uter, b) ca
1-3 dygn.
B. Experimentet kan göras så att metallkombina-
tionerna, istället för i provrör, läggs i kristal-
lisationsskålar. I dessa hälls en varm saltlösning
med agar och ferroxylindikator. Den bereds av
200 cm3 0,5 mol/dm 3 NaCl, 5 g agar, ca 1 cm3
fenolftaleinlösning och 5 cm3 0,2 mol/dm3
K3Fe(CN)6.

Redogörelse
Tabell med iakttagelser och slutsatser.

316
 SVAR TILL UPPGIFTERNA

SVAR TILL UPPGI ERNA

Kapitel 1 istället värmerörelserna. För det behöver energi inte
1:1 a) En ämnesomvandling. Minst ett ämne förbrukas tillföras.
och minst ett nytt ämne bildas, b) utg·ång·sämnena vid en 1:9Ja. Avdunstning innebär att ämnet övergår till gas-
kemisk reaktion, c) metod som innebär att ta reda på vad form. I en gas rör sig partiklarna mer. För detta krävs
och/eller hur mycket som finns i ett prov, d) metod eller energi. Acetonet tar upp värmeenergi från omgivningen.
reaktion där nya ämnen bildas, e) kolföreningarnas kemi,
f) den del av kemin som inte handlar om kolföreningar, 1:10 Då vattnet avdunstar är det molekylerna med störst
g) kemi som behandlar biomolekylernas kemi. värmerörelse, mest energi, som lämnar vätskan och över-
går till gasform. Vattnet som är kvar blir då kallare.
1:2 Exempel på svar: a) koppar, silver, b) porslin,
betong, glas. 1:11 a) Vatten har smältpunkten O °C och kokpunkten
100 °C. Vid 10 °C är vatten i flytande form och vid 120
1:3 Exempel på svar: a) en flaska med vatten, flaskan är °C i gasform. b) Glycerol har smältpunkten 20 °C och
en fast fas, vattnet är flytande i flaskan och ovanför väts- kokpunkten 310 °C. Vid 10 °C är glycerol i fast form och
keytan finns både luft och vatten i gasfas, b) olja som vid 120 °C i flytande form. c) Etanol har smältpunkten
flyter på en vattenyta, c) salt löst i vatten, d) luft. -11 7 °C och kokpunkten 78 °C. Vid 10 °C är etanol i
1:4 a) En blandning av vatten och olja är ett system med flytande form och vid 120 °C i gasform.
två ·vätskor i två olika flytande faser. b) Flaskan innehåller 1:12 a) Vid -230 °C är inget av ämnena flytande, b) vid
en flytande fas som består av de två komponenterna salt -100 °C är syre, kväve, argon och väte och metan gaser
och vatten. I flaskan ovanför ·vätskeytan finns även en c) inget av ämnena är i fast form vid -70 °C.
g·asfas som består av luft och vatten i g·asform. c) Luft är
en gasfas som består av flera komponenter, bl.a. syrgas 1:13 a) Homogen, b) homogen, c) homog·en,
och kvävgas. d) Rödsprit är en flytande fas som består d) heterogen, e) homogen, f) heterogen, g) homogen,
bland annat av komponenterna etanol, vatten, rött färg- h) heterogen, i) homogen, j) homog·en.
ämne och bitrex. Bitrex är ett ämne som tillsätts för att 1:14 Vid oljeutsläpp flyter olja på vattenytan. Både oljan
det ska smaka illa om man dricker rödsprit. och vattnet är i flytande form men åtskiljs av en fasg·räns,
1:5 a) Ett ämne går direkt från fastform till gasform, oljan löses inte i vattnet.
eller gas till fast, utan att den blir vätska däremellan, 1:15 Nej. Även om det är mycket små delar, avgränsas
b) att ett ämne överg·år från gasform till flytande form, varje del av en fasgräns om faserna har olika aggrega-
c) att ett ämne övergår från flytande till fast form, d) att ett tionstillstånd.
ämne övergår från flytande till gasform vid temperatur 1:16 Ett ämnes karaktäristiska egenskaper är en uppsätt-
under kokpunkten, e) att ett ämne övergår från flytande ning egenskaper hos ett ämne. En egenskap kan vara lika
till gasform vid kokpunkten, f) ett ämne övergår från för olika ämnen, men en kombination av olika egenska-
vätska till gasform genom kokning eller avdunstning. per är ofta unik för ett visst ämne.
1 :6a) Sublimering·, b) kondensation, c) smältning·, 1:17 a) Kokpunkt, b) löslighet i vatten, c) löslighet,
d) förångning (avdunstning eller kokning). d) löslighet.
1:7 a) Vattenmolekylernas värmerörelser i isen blir så 1:18 a) Att skilja olika ämnen åt i en blandning, b) att
kraftiga att de blir fritt rörliga. b) Vattenmolekylerna i försiktigt hälla av en vätskefas som ligger ovanpå en
gasfas kyls ned så mycket att de kommer i kontakt med annan flytande eller fast fas, c) att påskynda en filtrering·
varandra. Det bildas bindning·ar mellan dem. Det bildas genom att suga den flytande fasen genom filtret, d) att
vatten i fast form. c) I smält natrium kan natriumato- låta ett ämne med lägre kokpunkt avdunsta från en
merna röra sig i förhållande till varandra. När tempera- blandning, e) att låta ett fast ämne som inte löser sig
turen sjunker minskar atomernas rörelse och de binds till sjunka till botten av ett kärl, f) att separera en blandning
varandra så hårt att det bilclas natrium i fast form. av ämnen som har olika kokpunkter. Blandning~n värms
1 :8Nej. Motsatsen till kondensation är avdunstning eller upp så att ämnet med läg·st kokpunkt förångas. Angan
kokning. För att ett ämne ska koka behöver energi tillfö- kyls så att den kondenserar till vätska som samlas upp.
ras (partiklarna rör sig mer). Vid kondensation minskar

317
SVAR TILL UPPGIRERNA

1:19 a) Ing·en kemisk reaktion, det är samma ämne fast i 3:13 Adelgasregeln säger att en jon är stabil om den har
mindre bitar. b) Ingen kemisk reaktion, saltet löser sig i ädel gasstruktur.
det flytande vattnet till en homogen blandning. Vatten- 3:14 Exciterade atomer sänder ut ljus när elektronerna
molekyler övergår från flytande form till gasform. faller från en högre energinivå till en läg·re.
c) Ingen kemisk reaktion, isen övergår från fast form till
vatten i flytande form, d) ingen kemisk reaktion. Vatten i 3:15 a) De har elektroner i lika många elektronskal,

gasform sublimerar till snöflingor, vatten i fast form, när b) de har lika mång·a valenselektroner.
vattnet kyls ner i atmosfären. e) Ingen kemisk reaktion, 3:16 a) Halvmetallerna finns i gränsområdet mellan
sockret löser sig i vattnet till en homogen blandning. metaller och icke-metaller, b) icke-metallerna finns i det
f) Ing·en kemisk reaktion, stearinet överg·år från fast till övre högra hörnet, c) metallerna finns i den vänstra delen
flytande form och därefter till fast form igen. g) Ingen och sträcker sig längs en diagonal mot det nedre högra
kemisk reaktion, ämnen i kaffet löser sig i vattnet, de hörnet av det periodiska systemet.
extraheras. h) Ja, det sker kemiska reaktioner. Syre och
3:17 a) Icke-metall, b) metall, c) halv-metall,
vatten reagerar med järn ocl1 det bildas rost.
d) halv-metall, e) icke-metall, f) l1alv-metall.
1 :20 Ett grundämne består av enbart en sorts atomer och
3 :18 a) Gas, b) g·as, c) flytande, d) fast.
kan därför inte delas upp i andra ämnen. En kemisk för-
ening består av fler än en sorts atomer och kan därför 3:19 Alkalimetallernas atomer har en elektron mer än
genom kemiska reaktioner delas upp i andra ämnen. närmaste ädelgas. Halog·enernas atomer har en elektron
mindre än närmaste ädelgas.
1 :21 Nej. Det går inte att genom separation clela upp
natriumklorid i natrium och klor. Grundämnena natrium
och klor har reagerat så det har bildats natriumklorid, en Kapitel 4
kemisk förening. Natriumklorid har andra fysikaliska och 4:1 Jonföreningar leder elektrisk ström i smälta, men
kemiska egenskaper än natrium respektive klor har. inte i fast form. De är hårda och spröda och har höga
smält- och kokpunkter. Många jonföreningar är vatten-
lösliga. Vattenlösningen leder elektrisk ström.
Kapitel 3
3:1 a) N, b) 0 , c) P, d) Si 4:2 I smältan av en jonförening är jonerna rörliga. Nega-
tiva joner vandrar mot pluspolen och positiva joner mot
3:2 a) Magnesium, b) beryllium, c) kväve, d) svavel.
minuspolen. Smältan leder därför elektrisk ström. I kris-
8
3:3 a) ~ 0, taller av jonföreningar hålls jonerna kvar på sina platser i
b) 02(g) ~ 0 2(1) gittret. Då sker ingen laddningstransport.
3:4 Klor, antalet neutroner är 20. 4 :3 Elektrostatisk attraktion, jonbindning.

3:5 a) fH, 4:4 Det är en kaliumjon, K+, med 2 elektroner i K-skalet,

b) ~g Zn, 8 elektroner i L-skalet och 8 elektroner i M-skalet.
c) ??Na, 4 :5 Det är g·rundämnet mag·nesium. Mag·nesiumjoner,
d) Ji6I Mg2+, har 10 elektroner.
3:6 a) 9, b) 18, c) 2, d) 36, e) 118
4:6 a) Fe2+, 24 e-, b) Fe3+, 23 e-, c) K+, 18 e-, d) s2-, 18 e-,
3:7 26 elektroner, 26 protoner och 30 neutroner. e) Al3+, 10 e-.
3:8 2 · 5 720 år = 11 440 år. 4:7 a) Na2S, b) CuCl2, c) Ga2S3.
3 :9 a) K-skalet 2 e-, L-skalet 3 e-, b) K-skalet 2 e-, 4:8 Man löser föreningen i vatten och undersöker vat-
L-skalet 8 e-, M-skalet 5 e-, c) K-skalet 2 e-, L-skalet 8 tenlösning·ens ledningsförmåga med hjälp av en dopp-
e-, d) K-skalet 2 e-, L-skalet 8 e-, M-skalet 1 e-. elektrod. Om vattenlösningen leder ström är föreningen
3:10 a) Kväve har 5 valenselektroner. Kväve, fosfor, en jonförening·.
arsenik, antimon och vismut. 4:9 a) N 2 IN - N I

3:11 Litium, beryllium, bor, kol, kväve, syre, fluor och

neon. c) HCl H -
-Cl I d)NH3
3:12 Att en atom har åtta valenselektroner så som ädel-
-
gaserna har, förutom helium som har två elektroner i
4:10 a) Diamant har hög·re densitet (3, 51 g/cm3) än grafit
K-skalet.
(2,25 g/cm3). Det beror på att kolatomerna i diamant är

318
 SVAR TILL UPPGIFTERNA

tätare packade än i grafit. b) Grafit är mjuk p.g.a. att 4:20 Mellan stora kolvätemolekyler är van der Waalsbind-
skikten binds till varandra med svaga van der Waalsbind- ningarna starkare. I stora molekyler finns fler elektroner
.
n1ngar. vilket ger en mer ojämn laddningsfördelning i elektron-
Skikten kan glida mot varandra. Kolatomerna i diamant molnet.
hålls ihop av starka kovalenta bindningar i flera riktning- 4:21 a) Jonbindningar, b) van der v\Taalsbindningar,
ar. Diamant är tack vare dessa bindningar det hårdaste c) vätebindningar (starka dipol-dipolbindningar),
material som är kä.nt. c) I diamant finns inga fria dvs. d) van der Waalsbindningar, e) vätebindningar,
rörliga elektroner. Därför är diamant en isolator. Grafit f) opolära kovalenta bindningar.
är en bra ledare. I varje skikt av grafitgittret finns ett
4:22 a) Jonföreningar har höga smält- och kokpunkter.
stort antal rörliga elektroner som kan röra sig fritt inom
De har fast form vid rumstemperatur och leder då inte
skiktet och leda ström. d) Vibrationer fortplantas snabbt
elektrisk ström. De leder ström i smälta och i vattenlös-
från atom till atom i en diamant eftersom de alla är för-
ning. b) Molekylförening·ar leder inte ström. Ämnen med
bundna med varandra.
små molekyler har låga smält- och kokpunkter.
4:11 Elektronerna i det gemensamma elektronparet
4:23 Vätebindning·arna mellan vattenmolekylerna.
är förskjutna mot den mest elektronegativa atomen i
bindningen. 4:24 De kovalenta bindningarna mellan syreatomen och
de båda väteatomerna i vattenm olekylen.
4:12Differensen i elektroneg·ativitet avgör bindningstypen.
a) MgF2 (2,8 > 2,1), jonbindning, b) 12 (0,0), opolär 4:25 a) Jonbindningar mellan natrium- och kloridjoner
kovalent bindning, c) CaO (2,5 > 2,1), jonbindning, samt vätebindningar mellan vattenmolekyler. b) Jon-
d) NH3 (0,9 < 1,7), polär kovalent bindning. dipolbindningar mellan jonerna och vattenmolekyler.
c) En hydratiserad jon är en jon som är omg·iven av ett
4:13 Differensen i elektronegativitet mellan grundämne-
hölje av vattenmolekyler. Mellan vattenmolekylerna och
nas atomer avgör bindning·stypen. KCl (2,2), LiCl (2,0),
jonen finns det jon-dipolbindningar.
HF (1,9), Mg·3N 2 (1,8), MgBr2 (1,6), A1 2S3 (1,0), N 20s
(0,5). 4:26 Vatten är ett opolärt lösningsmedel. Joner attrahe-
/N-......._ ras (p.g.a. sina laddningar) av de polära vattenmoleky-
4 :14 N2 IN NI H I H
H lerna.
H
I 4:27 a) Vatten b) vatten.
CH4 H-C-H
I 4:28 Socker, bariumnitrat och glycerol är lättlöslig·a i
H vatten. Socker och glycerol består av polära molekyler
C02 0 = C = 0 och bariumnitrat av joner. Be11si11 och heptan är upp-
NH3 och H 20 är dipoler. byggda av opolära molekyler.

4 :15En molekyl är en dipol om centrum för positiv 4:29 I en metallkristall kan enskilda metallatomer
laddning och centrum för negativ ladclning befinner sig ändra läge utan att bindningar brister. När atomlagren
på olika platser. förflyttas vid formning av ett metallföremål, följer
elektron1nolnet med. Metallbindningen påverkas inte
4:16 Ja, differensen mellan grundämnenas elektronegati-
nämnvärt.
viteter är 1,0. Det innebär att bindningarna är polära
kovalenta bindningar. Svavelatomen har två elektronpar 4:30 I en jonförening hålls positiva och negativa joner
gemensamt med var och en av syreatomerna och mole- ihop av starka jonbindningar. Därför är jonföreningar
kylen är vinklad. Centrum fö r negativ laddning lig·g·er hårda. Vid ett slag med en hammare förskjuts lager av
mellan syreatomerna. Centrum för positiv laddning lig- joner i förhållande till varandra. Följden blir att joner
ger hos svavelatomen. med samma laddning kommer nära varandra och stöter
bort varandra. Kristallen splittras.
4:17 A och D, eftersom jonföreningar brukar ha höga
smäl tpunkter. 4:31 Natriumklorid h ar den högsta smältpunkten, däref-
ter natrium och sedan klor. I fast natrium är clet metall-
4 :18Differensen i elektronegativitet är bara tillräckligt
bindning som håller ihop metallen. D enna bindning är
stor hos b) ammoniak, NH3, 0,9 och hos e) vatten, H 20,
svagare än jonbindning·en i natriumklorid. I fast och
1,4. Dessa molekyler har också en ojämn laddningsför-
flytande klor binds klormolekylerna till varandra med
delning.
svaga van der Waalsbindningar.
4 :19 van <ler v\Taalsbindningar uppstår mellan tillfälliga
dipoler, dvs. när elektroner under korta ögonblick förde-
lar sig ojämnt i elektronmoln hos närbelägna molekyler.
319
SVAR TILL UPPGIRERNA

Kapitel 5 starka bindning·arna mellan vattenmolekylerna, vätebind-

5:1 Kol, olja och naturgas. ningarna, bryts inte eftersom det "bara" kan bildas svaga
van der ~ Taalsbindningar mellan pentan- ocl1 vattenmo-
5 :2a) Destillation. b) De olika föreningarna i råoljan har
lekylerna.
olika kokpunkter. De kommer därför att kondensera vid
olika temperaturer (alltså på olika höjd i destillationstor- 5:1 2 Pentan är lättlösligt i bensin. Bensin består av opo-
net). lära organiska molekyler, precis som pentan. Det kan
alltså bildas ungefär lika starka bindningar, van der
5:3 Kolatomens 4 valenselektroner, som gör att det bildas
Waalsbindningar, mellan pe11tanmolekyler och moleky-
4 bindningar till varje kolatom. Det gör att kolatomer kan
ler i bensinen, som mellan pentanmolekyler och moleky-
bindas både till varandra i olika kedjor och till andra ato-
ler i bensin var för sig.
mer.
5 :13 30 %, alltså 3 delar glykol och 7 delar vatten.
5:4 Metan, etan, propan, butan och 2-metylpropan.
5:14 I glukosmolekylerna finns många hydroxigrupper.
Metan+ syre~ koldioxid+ vatten,
5:5
Det bildas vätebindningar mellan hydroxigrupperna och
CH4 + 2 0 2 ~ C02 + 2 H20
vattenmolekylerna när glukos löser sig i vatten.
5:6 Kokpunkterna är för propan - 42 °C och för butan
Cellulosa är en polymer. Glu.kosmolekyler är de
5:15
0 °C. Eftersom gasolen behöver komma ut ur behållaren
monomerer som cellulosa består av.
i gasform kan det vara olämplig·t att använda ren butan
utomhus på vintern. 5:16 a) Alkoholer, b) karbo>..'Ylsyror.
5:7 I molekylerna finns kovalenta bindningar, polära och 5 :17 a) l\1etansyra, b) etansyra, c) butansyra.
opolära. (l) efter ämnets formel säger att ämnet är i väts- 5 :18Smaksättning av bl.a. godis, doftämnen i parfymer
keform. Alltså finns bindningar mellan molekylerna. och som lösningsmedel för lacker och lim.
Pentanmolekylerna är opolära vilket gör att bindning-
5 :19 En fettmolekyl är uppbyg·g·d av en g·lyceroldel och
arna mellan molekylerna är van der Waalsbindningar.
tre fettsyradelar.
5:8
5:20 I tvål finns joner av fettsyror. Varje jon är laddad
(polär) i den ena änden . Resten av jonen är en lång opo-
CH3
I lär kolvätekedja. Den opolära delen löser sig i den feta,
CH3- CH - CH2- CH3 opolära, smutsen. Ut från smutsen pekar de polära än-
darna. När smutsen är inbäddad i de polära ändarna av
CH3 fettsyrajonerna, kan den sköljas bort med vattnet.
I
CH - C - CH
3 I 3

CH 3
Kapitel 6
6 :1 a) 19,0 u, b) 127 u.
5:9 a) CsH1 2, b) C sH1 0, c) C6H 6 6:2 a) 74,6 u, b) 40,0 u, c) 44,0 u, d) 40,3 u, e) 28,0 u,
5:10 Etanol är mer vattenlöslig än pentanol. Etanolmo- f) 30,1 u, g) 100 u.
lekylen har bara två kolatomer. Hydroxigruppen utgör 6 :3 1 mol atomer motsvarar 6,022 . 1023 atomer,
en stor del av molekylen. Det g·ör att det kan bildas 1 år = 3 65 · 2 4 · 3 600 s = 3, 15 3 6 · I 07 s
vätebindningar till vattenmolekyler. Pentanolmolekyler 6,022 . 10
23
- 2 1016
har 5 kolatomer och en hydroxig·rupp. En relativt stor Anta1ar - (> -

7
- · ar.
(>

3,1536 · 10
del av en pentanolmolekyl kan därför "bara" bindas med 6:4 a) 0,30 mol. 6,022 · 1023 mol· 1 = 1,8. 10 23 ,
van der Waalsbindningar till vattenmolekylerna. Väte- b) 9,5 mol· 6,022 . 10 23 mol· 1 = 5,7. 1024 .
bindningarna mellan vattenmolekylerna kommer därför
inte att brytas, eftersom vätebindningen är en starkare 6:5 a) 1,0 mol H 2 H 2 mol H -atomer,
bindning än van der Waalsbindningen. 2 mol· 6,022 · 10 23 mol· 1 = 1,2. 10 24.
b) I 1,0 mol CH4 finns 4 · 1,0 mol H -atomer,
5:11 Lösliga i vatten är a) etanol och c) glykol. Både 4 mol· 6,022 · 10 23 mol· 1 = 2,4. 10 24.
eta11ol och g·lykol har hydroxig·rupper som g·ör att det c) 6 mol · 6,022 · 10 23 mol· 1 = 3,6. 10 24 .
bildas vätebindningar till vattenmolekyler. De har heller
inga lång·a opolära kolvätekedjor. Pentan däremot, består 6 :6a) 74,6 g/mol, b) 40,0 g/mol, c) 44,0 g/mol,
bara av kol- och väteatomer och är opolär. De relativt d) 40,3 g/mol, e) 28,0 g/mol, f) 30,1 g/mol, g) 100 g/mol.

320
 SVAR TILL UPPGIFTERNA

6 :7a) M(Si) = 28,1 g/mol, 6:21 m(I-120) = 0,877 g, m(ZnS0 4) =

m(Si) = 28,1 g/mol · 1,5 mol= 42 g·, = (2,000 - 0,877) g = 1,123 g
1 123
b) 440 g, c) 0,1 1 g, d) 238 g. n(ZnS0 4) = ' g = 6,95 · 10-3 mol,
161,5 g/mol
6:8 a) 2,4 mol, b) 0,31 mol, c) 0, 10 rnol, 0 877
' g O0487 1
d) 2,96 · 103 mol(= 2,96 kmol). n(HzO) = 18,02 g/mol = ' mo
6 :9 M(S02) = 64, 1 g·/mol, n(H 20 )

64
n(ZnS04) = 7,OO
n(S0 2) = ' g = 0, 100 mol
64,1 g/mol Svar: Det finns 7 mol vatten för varje mol vattenfritt
0,100 mol S0 2 innehåller 0,100 mol S-atomer, zinksulfat, formeln är ZnS04 · 7 H 20.
a) ni(S) = 32,1 g/mol · 0,100 mol= 3,2 g, Svar: 3,2 g.
b) n(O) = 2 · 0, 100 mol= 0,200 mol, 6:22 Masshalten = (26 ,g~,~2gO,O)g % = 17,18 %
m(O) = 16,0 g·/mol · 0,200 mol = 3,2 g·, Svar : 3,2 g.
6:23 c(Cu(N0 3) 2) = 0,15 mol/dm 3,
a) 6,0 mol, b) Massan 3,5 g motsvarar 0,020 mol
6:10
a) [Cu 2+] = 0,15 mol/dm3, b) [N0 3-J = 0,30 mol/dm3.
K2S04, :n(K+) = 0,040 mol.
6:24 c(Al2(S04)3) = 0,15 mol/dm3, a) [Al3+] = 0,30 mol/drn3,
6 :11 247 g/mol.
b) [5042-J = 0,45 mol/dm3 .
6:12 a) 180 g/mol, b) 342 g/mol. 6:25 m(NaOH) = 4,0 g, n(NaOH ) =
4
,0 g = 0,10 mol
40,0 g/mol
6:13 a) M = 342,22 g/mol, 11 = 0,0377 mol,
C=n C= O,lOrnol = 2 O l/d 3
b) M = 249,7 g/mol, n = 0,50 1 mol. v' 0,050 dm3 ' mo m
6:14 a) n = 0,073 mol, b) 4,4. 1022 . Svar: 2,0 mol/dm3 .
2,00 g
1n 57g 57 6:26 ni= 2,00 g, n = = 0,050 mol,
6:15 n = M , n = ' , ni(Al) - ' mol -27,0 g/mol = 40 ,0 g11no1
10 g mo
8 1 1 108
= 1,4 g.
c = 0,0 50 mol= 0,200 mol/dm3
157 5 0,250 dm 3
6.16 a)0,90 -175g·= 157,5g,ri(Cu)= ' g =2,5mol. Svar: 0,200 mol/dm3.
63,5 g/mol
17 5 6:27n = c · V, n = 0,20 mol/dm3 · 0,250 dm 3 = 0,050 mol,
b) 0, 10 · 175 g = 17,5 g, n(Sn) = ' g = 0,15 mol.
119 g/mo1 m = M · n, m = 40,0 g/mol · 0,050 mol = 2,0 g
6 :11 a) CH3, b) N02. Svar: 2,0 g·.
42 g
6:18 m(N) = 42 g, n(N) = = 3,0 mol, 6:28 n = 0,15 mol/dm 3 • 0,200 dm 3 = 0,030 mol,
14,0 g/mol
m = 138,2 g/mol · 0,030 mol= 4,1 g
24 ·
m(O) = 24 g, n(O) = g = 1,5 mol Svar: 4,1 g·.
16,0 g/mol
n(N) 3,0 2
- -- 6:29 Nya lösningen: n = 0,200 mol/dm3. 1,0 dm3= 0,200 mol.
n(O) 1,5 1 Den substansmängden ska tas från den ursprungliga
Svar: N20. lösning·en som har koncentrationen 1,00 mol/dm3 .
6 :19 100 g innehåller 50 g svavel och 50 g syre. Volymen som innehåller den beräknas enligt V= 7,
n(S) =
50
g = 1,56 mol, V(ursprunglig lösning.)= o, 200 mol 3 = 0,20 dm3.
32, 1 g/mol 1,00 mol/dn1
Svar: 0,20 dm 3•
50 g n(S) 1
n(O) = = 3,12 mol, (O) = -2 6:30 n(ny lösn.) = 0,20 mol/dm3 • 0,250 dm 3 = 0,050 mol,
16,0 g/mo1 n
Svar: S02. Vi(ursprung1. 1··osn.) = Z,O mol/dm3 = O,025 dm 3.
0,050 mol
6:20 100 g innehåller 68 g krom och 32 g syre.
68 g Svar: 25 cm3 av syran mäts upp med en vollpipett och späds
n(Cr) = = 1,31 mol, med avjonat vatten till märket i en mätkolv som rymmer
52,0 g/mol
250 cm3.
32
n(O) = g = 2,0 mol, n(Cr) "'"1-
16,0 g/mol n(O) 3
Svar: Cr203.

321
SVAR TILL UPPGIRERNA

20
6:31 n(lösn.) = 2 mol/dm3 . 3 dm3 = 6 mol, 6:40 2 Mg + 0 2 ~ 2 MgO, n(Mg) = ~ mol,
2 3
V(koncentr. lösn.) = 6
~
15 mo I m
!
0
3
= 0,4 dm 3. 2 mol Mg H 2 mol MgO,
1 mol Mg H 1 mol MgO,
'

Svar: Koncentrerad salptersyra är frätande. Skyddsglasö-

gon och skyddkläder krävs. 400 cm 3 av den koncentre-
m(MgO) = 40,3 g/mol · ;~o
'
3
mol= 3,3 g
rade lösningen mäts upp i ett mätglas och hälls under Svar: 3,3 g.
omrörning i 2,5 dm 3 avjonat vatten. När lösningen sval- 6:41 n(Cu) = lO,~ mol,
nat fylls kärlet med avjonat vatten till volymen 3 dm3· 63,)
m(CuO) = 79,5 g/mol · lO,O mol= 12 5 g
6:32 n = 0,35 mol/dm3 ·
0,020 dm3= 0,0070 mol, 63 5 '
Svar: 12,5 g·. '
1.. )-0,0070mol _ 0014
c(ny osn. - 0, 50 dm3 - ,
lid 3
mo m 275
6:42 1z(Sb2S3) = - mol, 1 mol Sb2S3 H 2 mol Sb,
340,3 22 5
Svar: 0,014 mol/dm3. a) m(Sb) = 122 g/mol · 2 · mol= 161 g
340,3
6.33 C3H 8 + 5 02 ~ 3 C02 + 4 H 20 Svar: 161 g.
b) m(80 % utbyte)= 0,80 · 161 g = 129 g
6:34 C2HsOH + 302 ~ 2 C02 + 3 I-I20 Svar: 129 g.
1 mol 3 mol 2 mol 3 mol
2 mol 6 mol 4mol 6mol 6:43 C7H 16 + 11 0 2 ~ 7C02 + 8 H 20, n(heptan) =
3 rnol 9 mol 6 mol 9mol 565 1
= 100 2 mo'
0,5 mol 1,5 mol 1 mol 1,5 mol '
I mol C 7H1 6 H 8 mol H20,
0,1 mol 0,3 mol 0,2 mol 0,3 mol
m(H20) = 18,02 g/mo1· 8 · 5652 mo1= 813 g
6:35 1 mol 0 2 H 2 mol H 20 100 ,
a) 0,21 mol 0 2 H 0,42 mol H 20, 1 mol C1H16 H 7 mol C02
b) 0,12 mol 02 H 0,24 mol H20,
c) 2,3 mol 0 2 H 4,6 mol H 20
~t
m(C02) = 44,0 g/mol · 7 · 1 5,2 mol= 1737 g = 1,74 kg
Svar: Vattnets massa är 813 g, koldioxidens massa
6:36 C + 0 2 ~ C02, n = ;,

48 48 är 1,74 kg.
n(C) = = mol
12,0 g/mol 12,0
6:44 n(CuS0 4 · 5 H 20) = 125 mol,
1 mol C H 1 mol C02, m = M · n, 249 7

m(C02) = 44,0 g/mol · ~8 mol= 176 g

5 '
~t
m(CuO) = 79,5 g/mol · 2 7 mol= 39,8 g
1 ,0 Svar: 39,8 g·. '
Svar: 1,8 . 102g.
6:45 6 C02+ 6 H20 ~
C6H120 6 + 6 0 2
6:37 CaC03 ~ CaO + C02, 1, 5 . 10 3
l
(c H O )
n 6 12 6 = 180 mo'
- 15 5 . I 03 g - 15 5 103 1
1z(ca0) - m(C0 2) = 44,0 g/mol · 6 · 1·5186°
3
- · mo mol= 2,2 kg
56,1 g/n1ol 56,1
Svar: 2,2 kg·.
1 mol CaO H 1 mol CaC03, m =M · n,
6:46 NaCl(aq) + AgN03(aq) ~ AgCl(s) + NaN03(aq)
m(CaC03) = 100,1 g/mol · ~155 · 10 3 mol= 277 kg 11, = c · V, n(NaCl) = 0,3 5 mol/dm 3 • 0,020 dm 3= 0,0070 mol
,6, 1
Svar: 277 kg. 1 mol NaCl H 1 mol AgCl, ni= M · n,
6:38 m(CaO) = 1,9. 10 3 kg= 1,9. 106 g·, m(AgCl) = 143 ,5 mol/dm3 · 0,0070 mol= 1,0 g
Svar: 1,0 g.
1, 9 · 106 l
n (ca0) = ~ mo
) 6 '1 6:47 Na2S04 (aq) + BaC12 (aq) ~ BaS04 (s) + 2 NaCl(aq)
1 mol CaO H 1 mol Ca(OH)2,
n(BaS0 4) = 22 ~31 mol= 0,0100 mol,
1 9 · 106 3'
m = 74,12 g/mol · ' mol= 2,5 · 106 g = 2,5 ton 1 mol BaS04 H 1 mol Na2S04,
56,1
Svar: 2,5 ton. det ger n(Na2S0 4) = 0,0100 mol, c = ~'
5 77 c(Na2S04) = O,OlOO mol3 =0 500 mol/dm3
6:39 n(CuO) = • mol, 1 mol CuO H 1 mol Cu,
79,5 0,0200 dm '
5 7 Svar: 0,500 mol/dm3 •
rn(Cu) = 63,5 g/mol · •; mol= 4,61 g
7 ,5
Svar: 4,6 1 g·.

322
 SVAR TILL UPPGIFTERNA

6:48 MgC12(aq) + 2 AgN03(aq) ~ 2 AgCl(s) + 7:8Ättiksyra. Den är en svag syra. Endast en mindre
Mg(N03)2(aq) andel HAc-molekyler har protolyserats till joner.
1 mol MgC12 H 2 mol AgN03, n = c · V, 7:9 En syra är en protongi,rare. En sur lösning är en vat-
n(MgC12) = 0,200 mol/dm3 · 0,0200 dm3 = 4,00 · 10-3 mol, tenlösning som innehåller ett överskott av oxoniumjoner.
n(AgN03) = 0,500 mol/dm3 . 0,0150 dm3 = 7,5 · 10-3 mol,
12(AgN03) är mindre än den ekvivalenta substansmängd 1:10 a) pH > 7, b) pH < 7, c) pH > 7, d) pH = 7
som krävs för att all Mg·Cl2 ska reag·era. Det medför att 7:11 a) Natriumhydroxid, NaOI-I
substansmängden AgN03 är begränsande och styr hur b) natriumkarbonat, Na2C03.
stor substansmängd Ag·Cl som kan bildas.
7:12En syra, t.ex. saltsyra, droppas på ämnet.
1 mol AgN03 H 1 mol AgCl, 1z(AgCl) = 7,5 · 10-3 mol,
Om ämnet innehåller karbonatjoner bildas koldioxidgas.
m(AgCl) = 143,5 g·/mol · 7,5 · 10-3 mol= 1,08 g
2 H+(aq) + C032- ~ H2C03,
Svar: 1,08 g.
H 2C03 ~ H 20 + C02(g)
6:49 V= 0,0200 dm 3, V.rv1 = 24 dm 3/mol, 2 H+ + C0 32- ~ H20 + C02(g)
12 = .K...' n(H1) = 0,0200 dm3 = 8, 3 . 10-4 mol 7:13 a) En syra som protolyseras till nära 100 %, b) den
v," - 24 dm 3/mol är inte utspädd med vatten, c) en protontagare, d) en jon
Svar: 8,3 . 10-4 mol.
eller molekyl som kan reag·era anting·en som protong·i-
6 :5oC(s) + 0 2(g) ~ C0 2(g), m(C) = 1,2 kg= 1200 g, vare eller protontagare.
n(C) = 1200 g = 100 mol, 1 mol C H 1 mol 0 2, 7:14 [H+] = 0,01 mol/dm3 (Den är fullständigt protolyserad.)
V= VM _IJ;O g/n1ol
7:15 [H+] = 0,03 mol/dm 3.
V(02) = 25 dm3/mol · 100 mol = 2500 dm3 = 2,5 m3
Svar: 2,5 m3. 1:16 a) I-IN0 3, b) HAc, c) H20, d) H 2S04, NH4+.
1:1 1 NH4+/NH3, H20/0H-, HP042-/P043-,
6:51 C7H 8 + 9 02 ~
7 C02 + 4 H20,
HC03-/C032-, H 30+/H20, HS-/S 2-.
m(C7I-I8) = 0,87 g/cm3 · 1000 cm3 = 870 g, n = ~
1:18 H 20 + NH3.: OH- + NH4+
n(C 7H 8) = 870 mol, 1 mol C7Hs H 9 mol 0 2,
92 ,1 H 20 + P043- .: OH- + HP042-
det ger 1i(0 2) = 9 · i;~
mol
7:19

1:20 a) 0,70, b) 0,0, c) 1,30, d) -0,18, e) -0,60.

V= 25 dm3/mol. 9. 's7o mol= 2125 dm3 = 2,1 m3
92 , 1 1:21 a) 0,02 mol/dm3 , b) 0,0050 mol/dm3, c) 0,30 mol/dm3,
Svar: 2,1 m3. d) 1,6 mol/dm3.
7:22 [H+] = 0,002 mol/dm3, pH = 2,7.
Kapitel 7 7:23 [H+] = 0, 1 mol/dm3,
7:1 a) Väteklorid, HCl, b) koldioxid, C02. [H+] · [OH-] = 1 . 10-14(mol/dm3) 2
7:2 a) Saltsyra, b) salpetersyra, c) svavelsyra.
[OH-J = 1. 10-14 (mol/dm3)2 = 1 . 10-13 mol/dm3
7:3 a) HCl(g) är gasen väteklorid, HCl(aq) är väteklorid 0,1 mol/dm3
löst i vatten, dvs. saltsyra. b) H 20 + HCl ~ l-130+ + Cl-
Svar: [I-I+]= 0, 1 mol/dm3, [OH-J = 1 · 10-13 mol/dm3.
7 :4 a) Saltsyra, b) salpetersyra.
7:24 (H+] = 2 · 0,005 mol/dm3 = 0,01 mol/dm3,
7 :5a) H 20 + H2S04 ~ H 30+ + HS04-
H 20 + HS04- ~ H 30 ++ S042- [OH-] = 1. 10-14 (mol/dm3)2 = 1 . 10-12 mol/dm3
0,01 mol/dm 3
b) Vatesulfatjoner resp. sulfatjoner.
Svar: [H+] = 0,01 mol/dm3 , [OH-] = 1 · 10-12 mol/dm 3.
7 :6a) H 20 + H 3P04 ~ H 30+ + H 2P04-
H 20 + H 2P04- ~ H 30 ++ HP042- 7:25 pOI-I = 0,70, pH = 14,00 - 0,70 = 13,30.
H 20 + HP042- ~ H 30+ + P043- 7:26 n = 0,250 mol, c = 0,500 mol/dm3
b) Divätefosfatjon, vätefosfatjon resp. fosfatjon. [OH-] = 0,500 mol/dm3
7:7 n = c. V, ri(utspädd) = 0,1 mol/dm3 · 0,500 dm3 = 0,05 mol Svar: a) pOH = 0,301 , b) pH = 13 ,699.
V(konc. syra) = O,OS mol 3 = 0,0042 dm 3 = 4,2 cm3 7:27a) pOH = 0,05, [OH-] = 10-0,05 = 0,9 mol/dm 3
12 mol/dm b) pOH = 14,00- 11,86 = 2,14,
Svar: 4 cm3. [OH-] = 10-2,14 = 0,0072 mol/dm3 .

323
SVAR TILL UPPGIRERNA

7:28a) [OH·] = 2 . 0,00005 mol/dm3 = 0,0001 mol/dm3 7:37 NaOH(aq) + HCl(aq) ~ I-120 + NaCl(aq),
b) pOH = 4,0, c) pH = 10,0. 1 mol NaOH H 1 mol HCl,
7:29 pH = 12,30, pOH = 1,70, [OH-J = 10-i,70 mol/dm3 = a) n(HCl) = 2 mol/dm3 . 0,050 dm3 = 0,1 mol,
= 0,020 mol/dm3. Den nya lösning·ens koncentration blir n(NaOH) = 4 mol/dm3 · 0,050 dm3 = 0,2 mol,
1/10 av den ursprungliga lösningens koncentration, alltså n(överskott av NaOH) = (0,2 - 0,1) mol= 0, 1 mol,
[OH-J = 0,002 mol/dm3. pOH = 2,70, pH = 11,30. V(total) = 0,10 dm3,
Svar: pH = 11 ,30.
Detta går även att räkna ut direkt eftersom pH-skalan är [OH-J = 0,1 rnol - 1 mol/dm3
0,10 dm3 '
logaritmisk. Eftersom den nya koncentrationen är en tiondel
av den ursprungliga, har pH-värdet sjunkit med en enhet. [H+] = 1. 10-14(mol/dm3)2 = 1 . 10-14 mol/dm3
I mol/dm 3
7:30 n = c · V, rt(HCl) = 0,10 mol/dm3 · 0, 100 dm 3 =
Svar: a) 1 · 10-14 mol/dm 3, b) pl-I = 14,0
O,O l O mol, 0 010 1nol 7:38 a) H 30+(aq) + Ac·(aq) ~ H 20 + HAc(aq),
V(total) = 0,600 dm 3, [H+] = ;, dm 3 - 0,0167 mol/dm3
600 b) OH·(aq) + I-IAc(aq) ~ H 20 + Ac·(aq)
Svar: pH-värdet = 1,78.
7:39 H 30 +(aq) + NH3(aq) ~ H 20 + NH4+(aq)
7:31 a) NaOH(aq) + HN03(aq) ~ H 20 + NaN0 3(aq) resp. OH-(aq) + NH4+(aq) ~ H 20 + NH3(aq)
b) 2 NaOH(aq) + H 2S0 4(aq) ~ 2H20 + Na2S04(aq)
c) Ba(OH)2(aq) + 2 HCl(aq) ~ 2H20 + BaCl2(aq)
Kapitel 8
7:32 a) Natriumnitrat, b) natriumsulfat, c) bariumklorid. 8:1 Koldioxid och vatten.
7:33 NaOI-I(aq) + I-ICl(aq) ~ H 20 + NaCl(aq), 8:2 Energi avges till omgivningen, oftast i form av värme,
1 mol NaOH H 1 mol HCl, Af{ <0.
n(NaOH) = n(HCI) = 0,100 mol/dm3 . 16,35. 10-3 dm3 =
1,635. 10-3 mol, 8:3 Genom att mäta temperaturförändringen. Om tem-
1 635 3 peraturen ökade var reaktionen exoterm. Om temperatu-
c(NaOH) = ' · io- mol= 8, 175 · 10-2 mol/dm3 ren har minskat var reaktionen endoterm.
0,0200 dtn 3
Svar: 8,18. 10-2 mol/dm3• 8:4 Upplösning·en av urinämne i vatten (saliv) är
endoterm. Energi tas från saliven som kyls ned.
7:34 NaOH(aq) + HN0 3(aq) ~ H 20 + NaN0 3(aq),
Urinämne löser sig spontant i saliven trots att Mi > 0.
1 mol NaOH H 1 mol I-IN03,
Det beror på att entropin ökar.
n(HN03) = n(NaOH) = 0,200 mol/dm3 · 12,3 . 10-J dm3 =
= 2,46 · 10-3 mol, 8:5 Vattnets specifika värmekapacitet är 4,18 Jig· K. Det
c(HNO) krävs alltså 4,18 J för att värma 1 g vatten 1 grad. Vatt-
3 = 2,46. 10-3 mol= 0 246 m 0 l/dm3
nets temperatur steg från 18,0 °C till 39,4 °C.
0,0100 dm 3 '

Svar: 0,246 mol/dm3. Förändringen i temperatur, Llt = 39,4 °C- 18,0 °C = 21,4 °C.
Llt=LlT,LlT=21,4K
7:35 2 NaOH(aq) + H 2S0 4(aq) ~ 2 I-120 + Na2S04(aq),
För att värma 50,0 g vatten 21,4 grader krävs
n(NaOH) = 0,100 mol/dm3 . 41,45. 10-3 dm3 =
50,0 g · 21,4 K · 4,8 Jig· · K = 4 472,6 J
4,145 . 10-3 mol,
Frigjord energi= 4 472,6 J
2 mol NaOH H 1 mol H2S04,
m(CaC12) = 6,00 g M(CaC1 2) = 111 g·/mol
1 mol NaOH H 0,5 mol H2S04,
6
n(H2S04) = 0,5 · 4, 145 · 10-3 mol= 2,0725. 10-3 mol, n(CaC12) = ,00 g = 0,05405 mol
111 g/1nol
c(H2SO4) = 2,0725 . 10-3mol = 0 0829 mol/dm3 4 472,6]
250-I0-3dm3 '
Frigjord energi per mol CaC12är då: -
' = 82 757 ]/mol. 0,05405 mol
Svar: 0,0829 mol/dm3.
Svar: Mi = -82,7 kJ/mol upplöst CaC1 2.
7:362 NaOH(aq) + H2S04(aq) ~ 2 H20 + Na2S04(aq),
8:6 a) Afif < 0, reaktionen är exoterm, b) tiH > 0, motsatta
n(NaOH) = 2,0 mol/dm3 · 20,0. 10-3 dm3 = 4,0. 10-2 mol,
reaktionen till reaktionen i uppgift a, reaktionen är endo-
1 mol NaOH H 0,5 mol H 2S04, V nlc,
term, c) Afif > 0, reaktionen är endoterm, d) tiH < 0 ,mot-
V(H2S04) = 0,5. 4,0. 10-2 mol = 5,0. 10-3 dm3 = 5,0 cm3 satta till reaktionen i uppgift c, reaktionen är exoterm.
4,0 mol/d1n3
8 :7 C(s) + 02(g) ~ C02(g) Mlr = -394 kJ/mol
Svar: 5,0 cm3.
1 mol C H 1 mol C02
Svar: 394 kJ utvecklas när 1 mol kol förbränns.

324
 SVAR TILL UPPGIFTERNA

8:8 a) För propan är Aflf = -104 kJ/mol 8:14 a) H2(g) + Cl2(g) ~ 2 HCl(g)
3 C(s) + 4 l-Iz(g) ~ C3l-ls(g') Ml= -104 kJ Energi som måste tillföras för att bryta bindningar i
b) Aflr = - 286 kJ/mol 1 mol H 2 och 1 mol Cl2:
H 2 (g) + l/2 0 2 (g) ~ H 2 0(1) vilket ger 1 mol · 436 kJ/mol (H-H) + 1 mol· 242 kJ!mol (Cl -C l)=
2 H2(g) + 0 2(g) ~ 2 H 20(l) Ml= - 572 k] = 678 kJ
c) MI1 = +90 kJ/mol Energi som frigörs när bindningar bildas i 2 mol HCl:
Vi N 2(g) + Vi 0 2(g) ~ NO(g), vilket ger 2 mol · 432 kJ/mol (2 H-Cl) = 864 kJ
N2(g) + 02(g) ~ 2 NO(g) !ili = +180 kJ Det frigörs mer energi än vad som tillförs.
8:9 a) 8..Hf < 0, reaktionen är exoterm, b) 8..H > 0, Svar: Reaktionen är exoterm.
motsatta reaktionen till reaktionen i uppgift a, reaktionen b) Ml = tillförcl energi - frigjord energi =
är endoterm, c) Mlf > 0, reaktionen är endoterm, 678 kJ - 864 kJ = -186 kJ
d) Ml< 0 ,motsatta reaktionen till reaktionen i uppgift c, Svar: Ml= - 186 kJ.
reaktionen är exoterm. c) Värdena i b g·ällde för 2 mol HCl, 8..H per mol bildad

8 :10 a) H 2(g) + Cl 2(g) ~ 2 HCl(g) HCl är då - 186 kJ/2 mol = -93 kJ/mol
8..H = 2 mol · (-92 kJ/mol) = -184 kJ Svar: !ili = -93 kJ/mol bildad HCl.
b) I-Iz(g) + 12(g') ~ 2 I-Il(g)
Kommentar: De a1zvär1da tabellvärde1ia gäller vid 25 °C.
W = 2 mol· (+26 kJ/mol) = +52 kJ
Vid den1ia temperatur är alla deltagande ämnen i denna
c) N 2(g) + 3 I-I 2(g) ~ 2 NH3 (g)
uppgift i gasform. Då kan man använda den ovanstående
Ml= 2 mol · (-46 kJ/mol) = -92 kJ
metoden fo'r att gora en uppskattriing av värdet på Ml. Om
Mg·(s) + Vi 02(g) ~ MgO(s) !ilif = -601 kJ
8 :11 något eller några av änznena befinrzer sig i fiyta1zde eller fast
1 mol Mg H lmol .i\tlgO form kommer differense1i mellan Ml-värdena att vara min-
nz(Mg) = 1,00 g dre eller sto·rre beroende på vilkerz reaktion det gälle1~
M(Mg) = 24,3 g/mol
8:1s CH4(g) + 2 0 2(g) ~ C02(g) + 2 H20(l)
n(Mg) = l,OO g = 0,04115 mol a) Energi som måste tillföras då bindningarna bryts i
24,3 glmol 1 mol Cl-14 och 2 mol 0 2:
Den frigjorda energin är 0,041 15 mol · 60 1 kJ/mol = 4 mol · 43 5 kJ/mol (4 C-H) + 2 mol · 498 kJ/mol
= 24,7325 kJ (2 · 0=0) = 2 736 kJ
Svar: 24,7 kJ frig·örs. Energi som frigörs när bindningar i C02 bildas:
8:12 a) l-I2(g) + 1/2 0 2(g) ~ H 20(l) Ml1= -286 kJ/mol 2 mol· 805 kJ!mol (2 · C=O) = 1 610 kJ
Svar: 286 kJ frigörs då 1,00 mol vätg·as förbränns till Energi som frigörs när bindningar i 2 mol H 20 bildas:
vatten. 2 · 2 mol· 464 kJ/mol (2 · 2 H-0) = 1856 kJ
b) m(H 2) = 10,0 g· M(H2) = 2,02 g/mol Totalt frigörs 1 6 10 kJ + 1 856 kJ = 3 466 kJ
Svar: Reaktionen är exoterm.
n(H7) = IO,Og = 4,9505 mol H 7 b) Ml= tillförd energi - frigjord energi=
- 2,02 glmol -
= 2 736 kJ - 3 466 kJ= -730 kJ
4,9505 mol · 286 kJ/mol = 1415,8 kJ.
c) Vid reaktionen förbränns 1 mol CH4
Svar: 1,42 MJ frigörs när 10,0 g vätgas förbränns.
m(CI-14) = 1,0 kg = 1000 g
8:13 a) l-I2(g) + 1/2 0 2(g) ~ H 20(l) Aflt = -286 kJ/mol 1W(CH 4) = 16,0 g/mol
Sönderdelning av vatten är den omvända reaktionen
H 20(l) ~ H 2(g) + Vi 0 2(g) Ml= 286 kJ n(CH4) = 1000 g = 62,5 mol
16,0 g/mol
Svar: Det krävs 286 kJ för att sönderdela 1,00 mol När 1,0 kg· CH4 förbränns utvecklas
vatten.
62,5 mol· 730 kJ/mol = 45 625 kJ = 45,625 MJ.
b) 1 mol 0 2(g) H 2 mol H20(l) Svar: 46 MJ.
När 1,00 mol 0 2 bildas från 2 mol l-120 krävs
2 mol · 286 kJ = 572 kJ 8:16 En del av förklaringen är att naturgas inte består av
S,rar: Det krävs 572 kJ för att framställa 1,0 mol 0 2 från enbart metan. En annan del är att det också uppstår
vatten. bindning·ar mellan molekylerna av de ämnen som bildas.
c) Vm = 24 dm 3/mol, V= 1,0 dm 3, Se för övrigt kommentaren till 8: 14.
V 1,0 dm 3 8:17 Aktiveringsenergin kommer från värmen som fri-
1z = Vivin(02) = 24 dml/mol = 0,04167 mol
görs vid friktionen mellan tändstickan och tändsticks-
För 1,0 dm3 0 2 krävs askens plån.
572 kJ/mol · 0,04167 rnol = 23,94 kJ
Svar: 24 kJ. 325
SVAR TILL UPPGIRERNA

Kapitel 9 9:16 a) l\1n0 4- + 5 Fe2+ + 8 H+ ~ Mn 2+ + 5 Fe3+ + 4 H 20

9:1 a) Ca~ Ca 2+ + 2 e-, b) 0 2 + 4 e- ~ 2 0 2-, b) Cr20 72- + 6 Fe 2+ + 14 H + ~ 2 Cr3+ + 6 Fe3+ + 7 H 20
c) 2 Ca + 0 2 ~ 2 CaO 9 :17 3 Ag- + N0 3- + 4H+ ~ 3 Ag-+ + NO + 2 H 20
9:2 Första reaktionen visar att Ag- är mer ädelt än Cd, 9:18 a) Cu(s), b) Zn(s), c) Cu2+(aq) + 2 e- ~ Cu(s)
ordningen blir Cd, Ag. d) Zn(s) ~ Zn2+(aq) + 2 e-,
Andra reaktionen visar att Cd är mer ädelt än Zn, e) Cu2+(aq + Zn(s) ~ Cu(s) + Zn2+(aq)
ordningen blir Zn, Cd. 9:19 a) 1) silver, 2) tenn, 3) koppar.
Tredje reaktionen (ing-en reaktion!) visar att Cu är mer
b) (N0 3--jonen är inte angivna.)
ädel än Cd, ordningen blir Cd, Cu. - Cu(s) I Cu 2+(aq), 1 mol/dm3 IAg+(aq),
Fjärde reaktionen visar att H 2 är mer ädelt än Cd,
1 mol/dm3 I Ag(s) +
o rdningen blir Cd, H. - Zn(s) I Zn2+(aq), 1 mol/dm3 ISn2+(aq),
Svar: Zn, Cd, H, Cu, Ag.
1 mol/dm3 I Sn(s) +
9:3 I lösningar av silvernitrat och kopparnitrat. - Fe(s) I Fe2+(aq), 1 mol/dm 3 ICu2+(aq),
9:4 a) Na, Al, Zn, Fe, Ag, Au, b) Na, Al, Zn, F e. 1 mol/dm3 I Cu(s) +
c) 1) ems = 0,80 V - 0,34 V= 0,46 V
9:5 Bägare 1: Koppar är mer ädelt än bly. Koppar är 2) ems = - 0, 14 V - (- 0,76 V)= 0,62 V
redan i reducerad form, Cu, och bly i oxiderad form, 3) ems = 0,34 V - (- 0,44 V)= 0,78 V
P b 2+.
Svar: Inget händer.
Bägare 2: Silver är mer ädelt än koppar. Kapitel 10
Svar: Ag+ reduceras och Cu oxideras. 10:1 En kvalitativ analys visar vilket eller vilka ämnen
2 Ag+(aq) + Cu(s) ~ 2 Ag(s) + Cu2+(aq) som finns i ett prov. En kvantitativ analys visar hur myc-
ket som finns av ett ämne i ett prov.
9:6 a) En reaktion sker.
C l2(aq) + 2 I-(aq) ~ 2 C l- (aq) + l 2(aq) 10:2 a) Kvalitativ, b) kvantitativ, men inte med någon
b) En reaktion sker. Br 2(aq) + 2 r-(aq) ~ 2 Br- (aq) + I 2(aq) stor noggrannhet, c) kvantitativ, d) kvalitativ om man
c) Ingen reaktion. Klor står högre upp i gruppen och endast påvisar sulfatjoner, kvantitativ om fällningen av
finns redan i sin reducerade form. bariumsulfat torkas och vägs för att beräkna mängden
d) En reaktio11 sker. Z11(s) + Cu2+(aq) ~ Zn2+ (aq) + Cu(s) sulfatjoner.
e) I ngen reaktion. Koppar är mer ädel än magnesium och 10:3 a) En g-lödande trästicka, b) silverjoner, Ag-+, c) kalk-
finns redan i sin reducerade form. vatten, Ca(OH) 2(aq), d) BTB, e) BTB eller fenolft alein.
f) En reaktion sker. Zn(s) + Cu2+(aq) ~ Zn2+ (aq) + Cu(s)
10:4En detektor är en apparat/ett instrument som
9:7 Upptagancle av elektroner resp. minskning av upptäcker eller påvisar ett ämne t.ex. på elektronisk väg.
oxidationstalet.
10:5 D eras olika polarit eter och laddning-ar. O lika starka
9:8 +I +Il +IV -III -III +V bindningar bildas mellan partiklarna i den stationära
N20 NO N02 NH3 NH4 N03 fasen respektive den rörliga fasen och molekylerna eller
. .
9:9 +VI +III +VI +VI Jonerna 1 provet.
Cr03 C r203 Cr042- Cr20 72- 10:6 En del av ett prov som samlats upp vid en separa-
9:10 Högst i H2S04 (+VI), lägst i H2S (-Il). tion.

9:11 a) SnCl4 , tenntetraklorid, b) CuO, kopparoxid, 10:7 För att hålla de separerade ämnena fortsatt åtskilda.
c) Cu20 , dikopparoxid. 10:8 L iquid C h romatography - vätskekromatografi.
9:12 a) Järn(II)oxid, b) järn(III)oxid. 10:9 Genom att välja stationär och rörlig fas så att
9:13 a) +Il -Il O +Il -Il +IV -Il förhållandet mellan deras polariteter ger bästa möjliga
ZnS 0 2 ZnO S02 separation. Kommentar: Förändring av den rörliga fasen
b) svavel, c) syre, d) syre. kan ske även under en pågående kromatog-rafering-.
9:14 a) 2 PbO(s) + C(s) ~ 2 P b(s) + C02(g), b) kol 10:10 a) Jodmolekylerna, 12, är opolära och kommer
därför att passera den polära fasta fasen snabbare än
9:15 a, c
glukosmolekylern a. Glukosmolekylerna som har många

326
 SVAR TILL UPPGIFTERNA

OH-grupper och därför är polära, binds starkare till den koncentration. Absorbansen uttrycks som logaritmen för
polära stationära fasen av kiselgel än jodmolekylerna gör. förhållandet mellan intensiteten på det ingående ljuset,
Den rörliga fasen är endast svagt polär. Glukosmoleky- 10 , och det utgående ljuset, I, A = lg(Ir/1).
lerna kommer därför att bindas mycket svagare till den
rörliga fasen än jodmolekylerna gör.
b) Att öka andelen propanol (polär) och därmed minska
andelen hexan (opolär) i den rörliga fasen. D et gör att
glukosen som är polär passerar igenom kolonnen snab-
bare. Det går även att helt byta rörlig fas (när all jod
kommit ut) till något ännu mer polärt lösningsmedel,
t.ex. etanol.
10:11 Gas Chromatography - gaskromatografi.
10:12 Amnens kokpunkter och olika bindning·sstyrkor
till den stationära fasen.
10:13 Separation med gaskromatografi sker i detta fa ll
efter ämnenas ökande kokpunkter. Det flyktigaste ämnet,
det med lägst kokpunkt, kommer först. D ekan har kok-
punkten 174 °C, heptan 98 °C och oktan 126 °C. De
kommer u t i ordningen heptan, oktan och dekan.
10:14 a) Varje EDTA-jon binder till en kalciumjon (eller
mag·nesiumjon).
Substansmängdförhållandet är alltså
1 mol Ca2+ H 1 mol EDTA.
n(Ca 2+) = n(EDTA),
n(EDTA) = 1,00 · 10-3 mol/dm3 · 0,0345 dm 3
= 3,45 . 10-5 mol EDTA,
det g·er n(Ca 2+) = 3,45 · 10-5 mol,
c(Ca2•) = 3,45 · lo-s mol = 1 38 · 10-3 mol/dm3
0,025 dm 3 '

1°dH motsvarar 1, 7 8 · 10-4 mol Ca2•I dm 3

1 38 3 3
Hårdheten i dH = ' · l0- mol/dm = 7 75 °dH
0

1,78 · 10-4 mol/dm3 '

Svar: Vattnets hårdhet var 7,75 °dH.

b) Om för lite indikator tillsätts blir färgen svag och det
blir svårt att se omslaget. Om för mycket indikator till-
sätts kommer en del indikatormolekyler att vara bundna
till kalciumjoner samtidigt som andra är fria. L ösningen
får då en färg· som är en blandning av indikatorns egen
färg och färgen hos indikatorn bunden till kalciumjoner.
Färgomslaget blir otydligt.
10:15 Permang·anatjoner, som är starkt lila, är starka
oxidationsmedel. I sur lösning reduceras de till färglösa
Mn2•-joner. De fungerar alltså samtidigt som oxidations-
medel och som indikator. Kommentar: Reaktionen sker
bara i sur lösning.
10:16 Att varje ämne absorberar elektromagnetisk strål-
ning vid specifika vågläng·der.
10:11 Absorba11sen är ett mått på hur mycket ljus av en
viss ·våglängd ett ämne absorberar (tar upp) vid en viss
327
SAKREGISTER

SAKREGISTER
A bariumjon 285 detektor 286, 291, 295 F
absoluta nollpunkten! 79 bariumsulfat 173, 285 deuterium 54 farosyrnbol 192, pärmens
absorbans 296 bas 192, 200, 201 diamant 70, 97, 98, 112 insida
acetatjon 199, 215,216 basisk lösning 200, 205, 207, diesel 128, 233, 234 fas 174
ackumulatorer 266 210 dipol 102, 105 fasgräns 11
aggreg·ationsform 11, 12, 22 batteri 202, 244, 256, dipol-dipolbindning 108 fast lösning 2 3
aggregationstillstånd 11, 12, 263- 268, 273 disackarider 13 7 fasövergång 14, 22
112 bauxit 230, 274 druvsocker 137 felkälla 43
aktiveringsenergi 236 bensen 133 dubbelbindning 9 5, 107, 131 fenol 133
alfa(a)-partikel 51 bensin 115, 128, 233, 234 fe11olftalein 210
alkalimetaller 64-67 bereda lösning 161 E fett 139
alkalisk lösning 67 bildningsentalpi 229, 233 EDTA293 fettsyra 13 8, 13 9
alkaliska jordartsmetaller 66 bindande elektronpar 92- 94, ekvivalenspunkt 213, 215, filtrering 28
alkaliskt batteri 202, 264, 250 291 fluor 73, 74
265 bindningar 79 ekvi,ralent 171, 172 fluoridjon 86, 90, 287
alkan 128- 130 bindningsenergi 224, 231, ekvivalenta mängder 174, formaldehyd 13 7
alken 13 1, 13 2 233 291 formelenhet 146
alkohol 109, 134-136, 139 biogas 233, 234 elektrolys 27 1-274 formelmassa 146
alkylgrupp 129 bioke1ni 9 elektrolyt 256 formelskrivning 253
allmänna gaskonstanten 179 blandning 23, 24 elektromagnetisk strålning fosfatjon 87
allmänna gaslagen 179 bly 70, 71, 245, 267, 268 60, 117,295 fossila bränslen 126, 23 3
aluminium 229,230, blyackumulator 166-168, elektron 50- 54, 56 fotogen 128, 233, 234
273- 275 196 elektronegativitet 102-104 fotosyntes 55, 126
amfolyt 204 Bohr, Niels 56, 60, 62 elektronparbindning 92, 94, fraktion 288
aminogrupp 13 8 Bohrs atommodell 56, 62 102 fruktos 137
aminosyror 72, 138, 199 borgruppen 70 elektronskal 56- 58, 64, 89 frysning 16
an1moniak 106, 109, 181, brom 49, 65, 73, 74, 247 elektronstruktur 56 fryspunkt 15
200,201 bromidjon 86 elektronövergång 242, 249 fulleren 99
ammoniumjon 87, 88, 201 brunstensbatteri 264, 265 elektronövergångsmetoden funktionell grupp 13 3
amylos 137 bränsle 127, 128, 233, 234 246 fysikalisk kemi 9
analys 284 bränslecell 269, 270 elektrostatisk attraktion 83 fällning 173
anjon 272 BTB 200, 210 elementarladdning 51 förbränning 73, 127
anod 271- 274 buffertlösning 216, 217 elementarpartikel 145 försurning 194
antioxidant 248 buffertverkan 217 Empedokles 42 förångning 15
antioxidationsmedel 248 butan 129 empirisk formel 153, 155
aromatiska föreningar 13 3 butanol 134 endoterm 224-227, 23 7 G
aren 133 butansyra 13 8, 13 9 energi 56, 223 g·alvanisk cell 257
argon 24, 30, 58, 75, 181 buten 131 energiinnehåll 59, 92, 223, galvaniskt element 256, 258
askorbinsyra 138, 193, 248 byrett 159, 212, 213 226 gas 11- 13
atmosfären 97, 126 energinivå 56- 62 gasers tryck 177
atom 11 , 30, 48- 62 c enhet 145, 146 gaskonstanten 179
atomjon 81, 86, 89, 249 cellulosa 13 7 enkelbindning 93 gasol 233, 234
atomkärna 51- 53, 91 Celsiusskalan 179 entalpi 226 GC, g·askromatografi 290
atommassa 63, 115, 145, 146 C-vitamin 193, 248 entalpiändring 226 glukos 137
atommodell 81, 56, 62 cyklohexan 129 entropi 237 glycerol 136, 139
atomnummer 53, 57 ester 139 g·lycin 138
atomradie 89, 91 D etan 95, 129 glykol 136
autoprotolys 204, 205 Daniells element 258, 263 etanol 109, 134, 135 grafen 99, 100
avdunstning 15, 16, 20, 156 DDT290 etansyra 138 grafit 98
Avog·adros konstant 148 delokaliserade elektroner eten 95, 131, 132 grenad kolkedja 128
119,133 exciterad 61 grundämne 30
B densitet 25 exoterm 224 grupp 64
balanserad reaktionsformel densitet, vatten 114 experiment 40, 42
168, 169,245,253 destillation 27, 28, 128

328
 SAKREGISTER

H kemiska bindningar 79 luft 12, 24 normalpotential 260, 261

halogener 73 klor 73, 74 lufttryck 18 norrsken 62
halvcell 257, 259 kloridjon 81, 89 lut 202
halveringstid 56, 69 koefficienter 169 löslighet 118 0
halvmetall 70-73 kokning 16, 18 lösning 23 , 118 objektiv kunskap 37, 42
helium 53, 75, 112, 181 kokpunkt 15 lösningsmedel 118 observation 40, 42- 44
heterogen 24 kol 70,97 löstämne 118, 158 offeranod 278
homogen 23 kol-14 55 ofullständig protolys 203
hydratiserad jon 118 kol14-metoden 55 M oktettregeln 60
hydroxidjon 200 koldioxid 107, 126 malm 153 olja113,115
hydroxigrupp 109, 133 kolets kretslopp 126 massa 118, 119, 134 omslagsintervall 210
hypotes 39 kolg·ruppen 70 masshalt 153, 156 oord11ing 237
hårt vatten 292 kolhydrater 13 7 massprocent 156, 157 oorg·anisk kemi 9
kolonn 289, 290 masstal 53, 54 opolär kovalent bindning
I kolsyra 196 materia 11 , 31 103
icke- metall 65 kolväte 94, 107, 127 material 10 organisk kemi 8, 9, 70, 126
icke-bindande elektronpar komplexjon 293 Mendelejev, Dimitri 63 oxidation 242
93,94 komplexometrisk titrering· metallbindning 119, 120 oxidationsmedel 247, 248
indikator 190, 210 293 metaller 65 oxidationstal 249- 255
indunstning 27, 28 koncentration 158 metan 104, 107, 112, 129 oxidationstalsmetoden 253
intermolekylära krafter 108 koncentrerad, syra 192 metanol 109, 134-136, 233 oxidationstalsändring 252
IR-spektroskopi 296 kondensation 15 metansyra 13 8 oxiderande syra 194, 253
is 114 kondensera 15 mikropipett 159 oxidjon 86
isomeri 130 korresponderande syra-has- miljö 36, oxoniumjon 191
isotop 53, 144 par 203, 204 mjölksyra 138
korrosion 275 modell 37, 40, 51, 56 p
J korrosionscell 275 mol 148-150 palmi tinsyra 13 8, 13 9
jod 16, 73 , 74 korrosionsskydd 278 molekyl 11, 49, 92 parfym 14, 21 , 13 9
jon59,81 kovalent bindning 92 molekyl formel 94, 130, 15 5 partikel 12, 48
jonbindning 82 kretslopp, kolets 126 molekylförening 92, 94, 108, pascal (Pa) 177
jon-dipolbindning 118 kristall 98, 108, 122, molmassa 148-150 Pauling, Linus 102
jonförening 67, 82, 84 kristall vatten 147, 16 5 molvolym 180, 181 paulings elektronegativitets-
jonföreningars formler 87 kromatografi 288 monomer 132 skala 102
joniseringsenergi 91 kryolit 275 monosackarider 13 7 peleusboll 159
joule 226 krypton 75 motorolja 113 pentanol 134
jättemolekyler 97, 100 kvalitativ analys 8, 284 myrsyra, metansyra 13 8 period 64
kvantitativ analys 8, 284 mätetal 145, 146 periodiska systemet 63
K kvicksilver 65, 119, 265 mätglas 159 pl-I-indikator 292
kalciumhydroxid 201, 285 kväve 19, 24, 58, 72 mätkolv 159 pH-skala 207, 210
kalciumkarbonat 68, 197 kvävedioxid 147, 254 rnätpipett 159 pH-värde 206
kaliumh)rdroxid 202, 265 kvävegruppen 72 mättad lösning 15 6 pigment68
kalksten 68, 126, 197 kväveoxid 72, 194 mätvärde 44 pipett 159
kalkvatten 202, 285 kärnladdning 53 pipettfyllare 159
karbonatjon 87, 196, 197 N plast 10, 132
karboxylsyra 138 L n-alkan 129 platinametaller 69
karboxylgrupp 138 nanorör 99, 100 pOH-värde 211
katalysator 69 laborationsrapport 44, 299 natriuml1ydroxid 67, 184, polyeten 13 2
katjon 272 lackmus 210 202 polymer 132, 137
katod 271, 272 laddning· 51 naturgas 127 polysackarider 13 7
kaustiksoda 202 LC, vätskekromatografi 289 natur,,etenskap 36, 37 polär kovalent bindning 101
kelvinskalan 179 ledningsförmåga 8 5,99 neon 57 polär molekyl 108, 191
kemisk analys 285 legering 23, 31 neutralisation 212 produkt 8, 29
kemisk beteckning 49 lika löser lika 119 neutron 53 propanol 134
kemisk energi 224, 257 liquidus 22 , 169 nitratjon 87, 88 propansyra 13 8
kemisk förening 29, 30 litiumbatteri 264, 265, 268 nitridjon 86 propen 131
kemisk jämvikt 203 ljus 60 nitrösa gaser 194 protein 9, 132, 138, 199
kemisk reaktion 30 lokalelen1ent 277 normalbutan 129

329
SAKREGISTER

protolys 192 starksyra 192- 195, 213 universalindika torpapper ämne 10, 23, 25, 31
protolysgrad 203 stationär fas 288 210 ättiksyra, etansyra 138
proto11 50, 51, 145 stearinsyra 138, 139 universella atommasse11he- ..
-
PVC, polyvinylklorid 193 stelning 15, 16 ten 144 0
stelningspunkt 15, 18 uran 69 övergångsmetaller 68
R storhet 145, 146 utbyte 174, 175 övergödning 195
radie, jon 89, 91 stratosfären 97 överskott 174
radioaktiv 51, 54--56, 69 strukturformel 94, 95 V
radon 75 strålning· 51, 55, 60 valenselektron 59, 64
raffinaderi 12 7 strömdrivande reaktion 2 58 van der Waalsbindning
rationella namn 129, 135 stärkelse 13 7 109- 113
reagens 173,202,285 stökiometri 143 vatten 114--117
reaktanter 8, 29, 166 subjektiv kunskap 37 vattenlösning (aq) 11 8
reaktionsformel 48, 50, sublimering 15, 16, 27 vattnets autoprotolys 204,
166- 171 substansmängd 148 205
reaktionsprodukt 168 substansmängdförhållande vattnets jonprodukt 205
redoxreaktioner 242 171 vetenskap 36
redoxtitrering· 294 sulfatjon 87, 195, 285 vollpipett 159
reduktion 242 sur lösning 190, 191 volymhalt 156, 157
reduktionsmedel 247, 248 surhetsgrad 206, 210 volymmätning 159, 291
rent ämne 23, 25, 31 svag bas 200, 201 volymprocent 157
retentionstid 290 svag syra 192, 193 våglä11g·d 60, 61, 117, 295
rimfrost 16 svaveldioxid 30, 112, 181 värme 224, 227, 233
rost 275- 277 svavelsyra 192, 195 värmeenergi 2 24
Rutherford, Ernest 51 syntes 8, 13 3 värmerörelse 12, 13, 224
råbensin 128 syra 3 1, 13 7, 138 väte 49, 54, 65
råolja 128 syra-basindikator 190 vätebindning 108, 109, 114,
rödsprit 13 5 syra-haspar 204, 217 116
rörlig fas 288, 291 syra-bastitrering 212, 292 vätejon 191
syre 73, 86, 96 vätekarbonatjon 87, 196, 197
s syregruppen 73 väteklorid 101 , 112, 192, 193
sackarider 13 7 väteperoxid 251
sackaros 13 7 T vätesulfatjon 87, 195
salmiak 264 temperatur 12, 17, 18, 111 väteutdrivande 245
salpetersyra 192, 194 temperaturskalor 228 vätgaselektrod 259
saltbro 257, 259 tensider 140 vätskekromatografi 289
salter 67, 87, 122 teori 40 växthusgas 2 34
saltsyra 31, 191- 193 termokemi 223
sammansatt jon 87, 88 tetraeder 94, 97, 107 X
separation 25- 28, 128, 284 tillfällig di pol 109 xenon 61, 75
silverjon 173, 244 titan 69, 273, 275
silverklorid 173, 285 titrering 212, 291, 293 y
SIV-regeln 195 toluen 133 ytaktiva ämnen 140
smältelektrolys 274 transuraner 69 •
smältning· 15-18 trippelbindning 96 A
smältpunkt 15, 17- 19, 90, tritium 54 ånga 16, 17, 21
111 , 112 tryck 21, 177- 181 ångbildning 15, 16, 20
smörsyra 13 8 träsprit 109, 133, 233 ång·tryck 21
socker 136 tungt väte 54 åskådarjo11er 173, 243
solidus (s) 22, 169 tvål 140 återvinning· 15, 23 0
specifik värmekapacitet 227 tvåprotonig syra 195, 196, ..
spektroskopi 295, 296 A
spektrum 60, 61 u ädelgas 59, 75
spontan reaktion 2 3 5 ultraviolett (UV) strålning ädelg·asreg·eln, oktettregeln
sprängämne 135, 183, 194 296 59,86
spädning 160- 162 unit (u) 144 ädelgasstruktur 59, 60
spänningsserien 244 ädelhet 245

330
Bildförteckning 83 (2) Charles D . Winters/Photo 197 (1) Stockfolio®/Alamy
Siffrorna anger sida ocl1 bildens Researchers/lBL Bildbyrå 197 (2) SodaStream/Empire
placering på sidan 83 (3) H. Tschanz-Hofmann/age 198 Stockfood/Nordic Photos
fotostock/lmag·estate/lBL Bildbyrå 201 StefanJerrevång/Scanpix
Omslag 84 (1) Theodore Clutter/Photo 208 vario images GmbH & Co. KG!
IBM Researchers/lBL Bildbyrå Alamy
Charles D. Winters/Pl1oto Researchers/ 84 (2) Dr.Jeremy Burgess/Science 217 Ola Nilsson/Sydsvenskan/lBL
IBL Bildbyrå Photo Library/lBL Bildbyrå Bildb)rrå
Anjo photo&archive-Anastazia/lna 88 Jim Varney/Science Photo 221 Ji.irg Carstensen/dpa/Corbis/
Agency Library/lBL Bildbyrå Scanpix
Superstock/Nordic Photos 90 Javier1rueba/MSF/Science Photo 223 Kjell Ljungström/Johner
Library/IBL Bildbyrå 225 (1) Leif Milling/Greatsl1ots/
7 © Accent Alaska.com/Alamy 97 (1) Volker Steger/Science Photo Nordic Photos
9 Rob Verhorst/Getty Images Library/lBL Bildbyrå 225 (2) Anna Molander/Mira/Nordic
11 Chad Ehlers/Alamy 97 (2) Manfred Kage/Science Photo Photos
13 REX Features/IBL Bildbyrå Library/IBL Bildbyrå 228 Martin Jacobs/Bon Appetit/Alamy
14 Norbert Schaefer/Corbis/Scanpix 99 AKG Images/Scanpix 23 1 Per-Olov Eriksson/
15 Boliden 100 Airi Iliste/© Kungl. Naturfotograferna/TEL Bildbyrå
16 (2) © GreenEye!Xiaodisc/Ina Vetenskapsakademien 234 Scanpix
Agency 113 Stewen Quigley/SAS 236 Larry Trupp/Alamy
17 Ingemar Aourell/Nordic Photos 117 Cenap Refik Onga11/Alamy 241 European Space Agency/Getty
18 Martin Bedall/Alamy 121 (l)Jim West/Alamy Images
20 Bruce Dale/National Geographic/ 122 Darren Staples/Reuters/Scanpix 248 Stockfood/Nordic Photos
Getty Images 12 5 foodfolio/Alamy 256 EwaMlin/Johner
24 (1) South West Images Scotla11d/ 12 7 George Osodi/Panos Pictures 258 (1) World History Archive/Alamy
Alamy 131 Bloomberg via Getty Images 258 (2) Pictorial Press Ltd./Alamy
24 (2) Phillip Hayson/Photo 13 2 Eye of Science/Science Photo 267 Richard Hutchings/Photo
Researchers/IBL Bildbyrå Library/lBL Bildbyrå Researchers/lBL Bildbyrå
27 Vito Arcomano/Alamy 139 PhotoDisc 269 (1) AGE Fotostock/Nordic Photos
31 Mitchell Kanashkevich/Corbis/ 143 Keith Douglas/Alamy 269 (2) Koichi Kamoshida/Getty
.
Scanpix 145 (1) travelib india/Alamy images
35 Mark Bourdillon/Alamv' 145 (2) James A. Prince/Photo 269 (3) AGE Fotostock/Nordic Photos
39 Mark Payne-Gill/Nature Picture Researchers/lBL Bildbyrå 273 vario images Gmbl-1 & Co. KG!
Library/lBL Bildbyrå 146 (1) Chengas/Corbis/Scanpix Alamy
41 (1) Illustration Works/Alamy 146 (2) mediacolor'siAlamy 274 Norsk Hydro ASA/Michael
41 (2) Corbis Bridge/Alamy 157 (1) Carl Purcell/Photo H effernan
43 Sven Torfinn/Panos Pictures Researchers/lBL Bildbyrå 275 PjrTravel/Alamy
47 IBM 157 (2) Science Photo Library/IBL 278 Swerea KIMAB
52 Jonas Lindkvist/Scanpix Bildbyrå 283 Jochen Tack/Alamy
55 Hanny Paul/Gamma/IBL Bildbyrå 158 At1jo photo&archive -Anastazia/ 284 Jorma Valkonen/IBL Bildbyrå
60 Matthew Farrant/Alamy InaAg·ency 287 Nils-Johan Norenlind/Nordic
61 Reiner Riedler/Anzenberger/lna 167 Charles D. Winters/Photo Photos
Agency Researchers/l BL Bildbyrå 288 Nils-Johan Norenlind/Nordic
63 Science & Society Picture Library/ 178 Superstock/Nordic Photos Photos
Getty Imag·es 180 Everett/lBL Bildbyrå 289 Peg Greb/US Department of
66 Charles D . Winters/Photo 184 Robert llewellyn/Imagestate/lna Agriculture/Science Photo
Researchers/lBL Bildbyrå Agency Library/lBL Bildbyrå
68 Anneli Karlsson/Statens maritima 189 U .S. Department of Agriculture/ 296 Ted Kinsman/Photo Researchers/
museer Photo Researchers/lBL Bildbyrå IBL Bildbyrå
69 imagebroker/Ina Agency 190 Lynn Keddie/GAP Photos/Ina ..
71 Peter Menzel/Science Photo Agency Ovriga foton
Library/lBL Bildbyrå 191 Charles D. Winters/Photo Nina Rökaeus
72 Mikael Karlin/Sca11pix Researchers/IBL Bildbyrå
74 Sören Karlsson/Expressen/Scanpix 193 Mats Alm/l BL Bildbyrå
79 Gröna Lund 194 (1) Philippe Caron/Sygma/Corbis/
83 (1) Andrew Lambert Photography/ Scanpix
Science Photo Library/lBL 194 (2) Charles D . Winters/Photo
Bildbyrå Researchers/IBL Bildbyrå

331
Grundämnestabell GRUNDÄMNE SYMBOL ATOM- ATOM - GRUNDÄMNE SYMBOL ATOM- ATOM-
NUMMER MASSA / u NUMMER MASSA / u
Grundämnena är ordnade alfabetiskt. För Hafnium Hf 72 178,5 Protaktinium Pa 91 231,0
radioaktiva grundämnen ges massta let Hassium Hs 108 (277) Radium Ra 88 226,0
inom parentes för den isotop, som har den Helium He 2 4,003
Radon Rn 86 (222)
längsta kända halveringstiden. Ofullständigt Holmium Ho 67 164,9 Rhenium Re 75 186,2
känd atommassa anges med streck. Vid Indium In 49 114,8 Rodium Rh 45 102,9
beräkningar bör atommassan avkortas till Iridium Ir 77 192,2 Roentgenium Rg 111 (272)
tre gällande siffror. Jod 53 126,9 Rubidium Rb 37 85,47
Järn Fe 26 55,85 Rutenium Ru 44 101,1
Kadmium Cd 48 112,4 (261)
Rutherfordium Rf 104
GRUNDÄMNE SYMBOL ATOM- ATOM - Kalcium Ca 20 40,08
NUMMER MASSA / u
Samarium Sm 62 150,4
Kalium K 19 39,10 Seaborgium Sg (266)
106
Aktinium Ac 89 (227) Kisel Si 14 28,09
Selen Se 34 78,96
Aluminium Al 13 26,98 Klor Cl 17 35,45 Silver Ag 47 107,9
Americium Am 95 (243) Kobolt Co 27 58,93 Skandium Se 21 44,96
Antimon Sb 51 121,8 Kol c 6 12,01
Strontium Sr 38 87,62
Argon Ar 18 39,95 Koppar Cu 29 63,55 Svavel s 16 32,07
Arsen ik As 33 74,92 Krom Cr 24 52,00 Syre 0 8 16,00
Astat At 85 (210) Krypton Kr 36 83,80
Tal lium TI 81 204,4
Barium Ba 56 137,3 Kvicksilver Hg 80 200,6 Tantal Ta 73 180,9
Berkel ium Bk 97 (247) Kväve N 7 14,01 Teknetium Te 43 98,9
Beryllium Be 4 9,012 Lantan La 57 138,9 127,6
Tel lur Te 52
Bly Pb 82 207,2 Lawrencium Lr 103 (262) Tenn Sn 50 118,7
Bohrium Bh 107 (264) Litium Li 3 6,941 Terbium Tb 65 158,9
Bor B 5 10,81 Lutetium Lu 71 175,0 47,87
Titan Ti 22
Brom Br 35 79,90 Magnesium Mg 12 24,31 Torium Th 90 232,0
Californium Cf 98 (251) Mangan Mn 25 54,94 Tulium Tm 69 168,9
Cerium Ce 58 140,1 Meitnerium Mt 109 (268)
Uran u 92 238,0
Cesium Cs 55 132,9 Mendelevium Md 101 (258) Vanadin V 23 50,94
Curium Cm 96 (247) Molybden Mo 42 95,94 Vismut Bi 83 209,0
Darmstadtium Ds 110 (281) Natrium Na 11 22,99
Volfram w 74 183,8
Dubnium Db 105 (262) Neodym Nd 60 144,2 Väte H 1 1,008
Dysprosium Dy 66 162,5 Neon Ne 10 20,18 Xenon Xe 54 131,3
Einsteinium Es 99 (254) Neptunium Np 93 (237)
Ytterbium Yb 70 173,0
Erbium Er 68 167,3 Nickel Ni 28 58,69 y
Yttrium 39 88,91
Europium Eu 63 152,0 Niob Nb 41 92,91 Zink Zn 30 65,41
Fermium Fm 100 (257) Nobelium No 102 (259)
Zirkonium Zr 40 91,22
Fluor F 9 19,00 Osmium Os 76 190,2
Fosfor p 15 30,97 Palladium Pd 46 106,4
Francium Fr 87 (223) Platina Pt 78 195,1
Gadolinium Gd 64 157,3 Plutonium Pu 94 (244)
Gallium Ga 31 69,72 Polonium Po 84 (209)
Germanium Ge 32 72,64 Praseodym Pr 59 140,9
Guld Au 79 197,0 Prometium Pm 61 (145)
KEMIBOKEN 1 är anpassad till Gy2011. Nytt är framför
allt ett kapitel om kemins karaktär och arbetssätt samt
ett kapitel om analytisk kemi. KEMI BOKEN 1 har i
alla avseenden omarbetats för att passa en bredare
målgrupp. Kemin är lättillgänglig, språket är vardagligt
och berättande.

Boken innehåller följande kapitel:

..
• Amnen och reaktioner
• Kemins karaktär och arbetssätt
• Atomer och periodiska systemet
• Kemiska bindningar
• Organiska ämnen är kolföreningar
• Kemiska beräkningar
• Syror och baser
• Termokemi - energi och kemi
• Reduktion och Oxidation
• Analytisk kemi

Boken kan användas på gymnasiet, komvux och

naturvetenskapligt basår.

I serien ingår KEMI BOKEN 1 och KEMIBOKEN 2

Best.nr 47-08568-2
Tryck.nr 47-08568-2-03

Li ber -
4>
·-
.0

9 789147 085682