Miljökunskap

Diego Velasquez | Miljöutredare

Övergripande innehåll
 Ekologiska samband samt kännedom om konsekvenserna
av miljöförstörande verksamhet.
 Förstå de konsekvenser för människa och miljö som
produktion och distribution av energi innebär.
 Kursmål
Efter genomgången kurs skall den studerande:

 Ha kunskap om olika energikällors miljömässiga påverkan

samt lagar som regelerar området
 Ha färdighet i möjliga tekniska åtgärder för reningsteknik.
 Ha kompetens att förstå de konsekvenser människa och
miljö som produktion och distribution av energi innebär.
 Betyg
Kriterier för betyget G
 Tekniska åtgärder för att minska utsläppen i luft och vatten d.v.s. reningsteknik
 Kan redogöra för energiomvandling och olika energikällors miljömässiga för- och nackdelar
 Visar förståelse för om hur miljökonsekvensbeskrivningar används för att definiera effekterna
av en miljöpåverkan
 Har kännedom om svensk miljölagstiftning
 Har kännedom om gränsvärden inom miljöområdet
 Har översiktliga kunskaper om olika typer av miljötekniska mätmetoder
Kriterier för betyget VG
 Kan föreslå åtgärder för att minska miljöpåverkan vid energiproduktion.
 Ekologi

 Ordet ekologi kommer av tyskans Ökologie, som härleds ur

eko-, av grek. oiko- (av oikos "hus", "boning"), och -logia
"vetenskap", "lära" (av logos "ord").
 Begreppet skapades 1866 av den tyske biologen Ernst Haeckel.
 Internationellt har ekologi alltmer kommit att användas
synonymt med miljövetenskap, och är en ung vetenskap i
snabb utveckling
 Ekologi
 Traditionellt avses med ekologi läran om
samspelet i naturen (mellan de levande
organismerna inbördes och mellan
organismerna och deras miljö).
 Organismerna kan äta varandra
(predation), parasitera, samarbeta eller
dra nytta av varandra.
 Alla organismer påverkas av sin omvärld
(omgivningen), vilket består av både
levande- (biotiska), och icke-levande
(abiotiska) omvärldsfaktorer.
 Abiotiska systemet
Abiota är beteckningen för det Icke-levande system Atmosphere
som livet behöver för att överleva delas ofta upp i: Vegetation and animals
Biosphere
Soil
 Atmosfären (lufthavet). Rock Crust

 Hydrosfären (vattenmiljön).
 Litosfären (berggrund och mineraljord).
 Kemiska faktorer som:
 pH core
 Mängden närsalter i marken. Lithosphere
Mantle Crust
 Allt detta komplext sammanlänkade av fysikaliska Crust (soil and rock)
faktorer som: Biosphere
 Temperatur. (Living and dead
organisms)
 Vind Hydrosphere
Atmosphere
(air)
 solljus. Lithosphere (water)
(crust, top of upper mantle)
 Biotiska systemet
Biota är beteckning för de levande delarna i ekosystemet ,
och innefattar all påverkan organismerna emellan (föda,
Icke-levande ämnen
konkurrens, parasitism) (koldioxid,
Värme
Värme Sol-
syre, kväve,
 Producenter mineraler)
energi

 Fotosyntes
 Ursprungskällan till all mat
Värme
 Konsumenter
 Aerobisk andning (O2)
Nedbrytare Producenter
(bakterier, svampar) (växter)
 Anaerobisk andning (Metan, H2S)
 Nedbrytare
 Återvinner materia…
 Frigör organiska ämnen I jorden så att de Konsumenter
(växtätare,
Värme
kan användas av producenter rovdjur) Värme
Ekosystem - Uppbyggnad Biosfären
Biosphere

 Organismer
 En levande varelse. Alla organismer är uppbyggda av celler Ekosystem
 Arter
 Grupper av organismer som liknar varandra i utseende, egenskaper
och gener (=arvsanlag)
 Kan föröka sig (I minst två generationer)
Samhällen
 1.5 miljoner arter kända. Det finns troligen 10-14 miljoner
 Populationer
 Alla individer av en viss art inom ett ekologiskt system
 Samhällen
 Alla arter inom ett ekosystem
Populationer
 Ekosystem
 Ett avgränsat område med olika arter som samverkar med varandra
och med deras icke-levande omgivning (mark, vatten och luft)
 Biosfären Organismer

 Det tunna lager på jorden där liv förekommer. Allt levande på jorden
Ekosystem
 Ett ekosystem är en modell av ett avgränsat kapitel av naturen som
vi människor valt att betrakta som ett system, det vill säga en
helhet.
 Ekosystemet innefattar biotopen med växt och djursamhällen
(biota) och den ickelevande miljön (abiota). Här lever djur och
växter tillsammans. De påverkar varandras livsmiljöer och
betingelser.
 Ett ekosystem kan avgränsas på olika sätt beroende på vad som
studeras. Viktiga huvudgrupper är:
 Terrestra ekosystem (landekosystem)
 Marina ekosystem havsekosystem
 Limniska ekosystem (sötvattenekosystem).
 Ett ekosystem kan vara stort eller litet beroende på vad man väljer
att studera, till exempel ekosystemet i havet eller i en liten damm.
Biosfär

 Biosfären är summan av jordens alla

ekosystem. Med biosfären avses i strikt
mening just de levande organismerna
tillsammans.
 Begreppet syftar på det tunna skikt
som finns kring jordklotet som hyser
biologiskt liv.
 Med biomassa avses i strikt mening
massan av levande organismer.
 I allmänt språkbruk avses massan av
såväl levande som dött biologiskt
material.
 Biotop

En biotop är en biologisk term för en typ av

omgivning, med naturliga gränser, där vissa
växt- eller djursamhällen hör hemma eller
trivs bättre.
Biotopens speciella egenskaper gör att vissa
organismer trivs bättre än andra och
påverkar därför vilka djur och växter som
lever i området.
Exempel på biotoper är trädsavann, lövskog,
stenöken, insjön och hällmark.
Nisch

En ekologisk nisch är det levnadsområde där en

enskild art kan överleva och reproducera sig.
Nisch är en beskrivning av artens specifika behov av
abiotiska och biotiska faktorer.
Detta avser egenskaper som temperatur, vegetation
och mattillgång. För varje egenskap finns ett visst
intervall där arten kan leva.
På grund av konkurrensen mellan olika arter tvingas
varje art att utveckla en egen ekologisk nisch.
En art med en nisch väldigt olik andra arters nischer
har bättre överlevnadsförmåga, eftersom den då inte
konkurrerar med någon annan art.
Habitat

Habitat är inom biologin en miljö där en viss växt-

eller djurart kan leva, och där artens nischen
påträffas.
Att det finns ett lämpligt habitat behöver inte
innebära att arten finns där, det är alltså inte
detsamma som revir eller växtplats.
Ett habitat med många olika nischer (dvs. större
biodiversitet) har bättre chans att klara hot från för
området främmande arter.
 Energi
Omsättningen av energi och materia sker på olika sätt i ett
Energi in = Energi ut
ekosystem.
Solstrålning Reflekteras av
Energin kommer från rymden som solstrålning, når biosfären atmosfären
och driver klimatsystem genom att värma upp luft och (34%)
vatten. Värmestrålning
UV strålning från atmosfären
Energi återgår förr eller senare på nytt till rymden som (66%)
värmestrålning. Ozonlager
Synligt ljus
Endast en liten del bidrar till primärproduktionen. En Absorberas Växthuseffekt

tumregel säger att ungefär en procent av den solenergi som av ozon Värme
faller på en grön växt binds vid fotosyntesen. Absorbed
by the earth
Värmestrålning
I en skog på våra breddgrader förbrukar växterna ungefär från jorden
hälften av den bundna energin, i tropikerna är förlusterna Jorden
ännu större.
 Energi och Näringskedja

Den totala energimängd en grön växt binder utgör Energi in = Energi ut

bruttoprimärproduktionen. I sjöar och hav är värdet Solstrålning Reflekteras av
ännu lägre. Vattnet reflekterar och filtrerar nämligen atmosfären
bort en del av ljuset. (34%)
Värmestrålning
Vad som återstår efter växtens egen konsumtion UV strålning från atmosfären
(andningsförlusterna) är då nettoprimärproduktionen (66%)
som är tillgänglig för konsumtion i betarnäringskedjan. Ozonlager
Växtätarna äter emellertid normalt bara en bråkdel av Synligt ljus
Växthuseffekt
Absorberas
den tillgängliga växtbiomassan. av ozon Värme
Absorbed
Det växtätarna konsumerar kan till en del användas vid by the earth
djurets ämnesomsättning, kan assimileras. Värmestrålning
från jorden
Jorden
 Energi och Näringskedja

I en skog t ex går mindre än 10 procent av

växternas nettoproduktion till konsumtion.
Resten kommer på sikt att brytas ned.
Återstoden (hos en älg cirka 50 procent) blir
spillning och går direkt till nedbrytning.
Av den assimilerade energin går ca 90 procent
till respiration, dvs till rörelse och underhåll av
kroppens celler.
Återstoden - 10 procent - går till produktion, d v
s tillväxt och förökning.
 Energi och Näringskjedja
I varje nivå i en näringskedja förloras en viss
del av energin till omgivningen i form av
värme och andra förluster

Ekologisk effektivitet:
Ekologisk effektivitet betyder: den % av
energi som förs vidare från en nivå i
näringskedjan till nästa och lagras. I
genomsnitt ligger det runt 10%.
Ju fler nivåer det finns I en näringskedja, ju
större blir den totala energiförlusten innan
högsta nivån uppnås. …
 Energi och Näringskjedja
Varje organism i ett ekosystem hör till en viss nivå i näringskedjan

 Producenter (Producenterna kan tillverka sin egen näring).

 Primärkonsumenter (växtätare)
 Sekundärkonsumenter (köttätare)
 Tredjehandskonsumenter
 Toppkonsumenter (äts inte av någon annan)
 Asätare (äter rester och döda kroppar)
 Nedbrytare
 Bryter ner organiska ämnen till näringsämnen som kan användas av producenter
 Återvinner materian
 Producenter och konsumenter
Termen ekosystem implicerar en gräns, en gräns som kan innefatta både stora områden som världshaven
eller små områden som en multnande trästock. Ekosystemet innehåller levande organismer samt en fysisk
och kemisk miljö. Gemensamt för alla ekosystem är att de har ett internt kretslopp av material och energi,
samt ett visst utbyte av energi och material med andra ekosystem (Husar, 1994).

Det interna kretsloppet i ett ekosystem uppehålls av producenter, konsumenter och nedbrytare
(decomposers). Producenter är växter och alger1 som genom fotosyntes producerar sin egen mat från enkla
kemiska föreningar för att bygga upp biomassa. Konsumenter är djur som lever av växternas biomassa, direkt
(växtätare) eller indirekt (rovdjur, kan även benämnas sekundärkonsumenter).

Nedbrytare är bakterier och svampar som bryter ner biomassan från producenter och konsumenter till enkla
kemiska föreningar som producenterna lever av. Denna funktion har även konsumenterna genom sin
ämnesomsättning, bland annat omvandlas ju komplicerade kolföreningar till koldioxid som andas ut. Istället
för produktion kan termen rekonstruktion användas, eftersom producenterna egentligen återuppbygger
biomassa som brutits ned.
 Producenter och konsumenter
Förmågan till fotosyntes delar de gröna växterna med
alger och blågröna bakterier vilka alla bildar syre och
socker av koldioxid, vatten och energin ur solljus.
Dessa organismer är i stort sett förutsättningen för allt
annat liv och kallas auototrofer.
Djur, svampar och de flesta bakterier kan inte utnyttja
koldioxid som näring. De måste äta organiska
föreningar från levande eller döda organismer för att
skaffa materia och energi. Sådana organismer kallas
heterotrofer.
I deras celler förbränns de organiska föreningarna
tillsammans med syre till koldioxid och vatten. Denna
reaktion kallas cellandning. Alla organismer (vars celler
andas) behöver syre annars dör de, även växter.
 Producenter och konsumenter

Näringssätt Energikälla Kolkälla Typer av organism

Autotrofer
Fotosyntetiserande prokaryoter
Fotoautotrofer Ljus CO2 som cyanobakterier samt växter,
alger mm.
Prokaryoter som kan utnyttja H2S,
Kemoautotrofer Oorganisk CO2
NH3, Fe2+
Heterotrofer
Prokaryoter som ofta kan växla
Fotoheterotrofer Ljus Organisk
levnadssätt
Prokaryoter som bakterier och
Kemoheterotrofer Organisk Organisk
eukaryoter som svampar och djur
 Nedbrytare
I jorden finns en mängd organismer som lever på döda
lämningar av växter och djur. Hoppstjärtar (1),
hornkvalster (2), många ringmaskar (3) och rundmaskar
(4) är bara några millimeter.
De lever i porer i jorden som bildas av större grävande
djur, som daggmaskar (5). Runt kornen i jorden finns en
soppa av tunn vattenfilm och organiska rester.
Här lever ännu mindre organismer, till exempel
bakterier (6) och hyfer av svampar (7), båda viktiga
grupper som gör närsalter tillgängliga för växterna.
Också små encelliga djur finns.
Gisseldjuret (en flagellat) (8) lever på organiska
lämningar, medan amöbor (9) och toffeldjur (10) lever
på bakterier.
 Näringskedjor och vävar

Autotroferna är alltså basen för näringsväven som bygger

upp växt och djursamhällen.
På primärproduktionen lever växtätare som i sin tur äts av
rovdjur som i sin tur blir uppätna av andra rovdjur.
Tillsammans utgör en sådan här serie av organismer en
näringskedja.
Den beskriver hur energin flödar från solljuset, via de gröna
autotroferna och vidare genom olika konsumenter.
I naturen är enkla näringskedjor med trofinivåer sällsynta -
en mer komplicerad näringsväv är närmare sanningen.
 Näringskedjor och vävar

Autotroferna är alltså basen för näringsväven som bygger

upp växt och djursamhällen.
På primärproduktionen lever växtätare som i sin tur äts av
rovdjur som i sin tur blir uppätna av andra rovdjur.
Tillsammans utgör en sådan här serie av organismer en
näringskedja.
Den beskriver hur energin flödar från solljuset, via de gröna
autotroferna och vidare genom olika konsumenter.
I naturen är enkla näringskedjor med trofinivåer sällsynta -
en mer komplicerad näringsväv är närmare sanningen.
 Trofinivå

Primärproduktionen sätter gränsen för hur stor

produktionen av konsumenter kan vara.
På varje trofinivå sker förluster som innebär att allt
mindre mängder energi och kol blir tillgängliga för
nästa nivå
Totalt brukar man säga att mer än 90 procent av
energin går förlorad på varje trofinivå.
Därför finns det sällan mer än fem trofinivåer i
naturen.
En gädda som skall tillväxa 1 kg/år måste äta >10 kg
fisk det året.
 Kretslopp

 Materia däremot, tillförs inte utifrån utan

cirkulerar och omvandlas mellan de olika
tillstånden gas, vätska och fast form.
 Där gravitation får materian att röra sig hela
tiden nedåt.
 All materia går med andra ord i ständigt Biosphere

kretslopp, där jorden fungerar som ett slutet Kol Fosfor Kväve Vatten Syre
system (ekosystem).
 De viktigaste föreningarna som kretsar i
Värme i omgivningen
naturen är kol, fosfor, kväve, vatten och syre.
värme värme värme
 Fotosyntes och Andning
 Energiflöden och kretslopp av materia är intimt knutna till varandra.
 En del av det socker som bildas vid fotosyntesen används vid växtens
egen ämnesomsättning.
 Vid transport i växtens ledningsvävnad eller mellan celler och, inte
minst, vid tillväxt går det åt energi.
 Denna energi får växten genom att ”köra fotosyntesen baklänges”
med hjälp av cellernas ”kraftstationer” mitokondrierna.
 Samma princip används av alla organismer då de omsätter energi.
Fotosyntes och Andning
 Kolets Kretslopp
 Kolet i levande och död biologisk materia
härstammar från luftens koldioxid.
 Fotosyntesen binder kol i form av druvsocker
i växterna och byggs därmed in i
ekosystemens näringskedjor.
 Vid nedbrytning av biologiskt material frigörs
kolet igen och det mesta återförs till
atmosfären, ånyo i form av koldioxid.
 Allt kol avges dock inte till luften direkt, utan
en stor del finns kvar i marken under en lång
tid.
 När växterna bryts ned bildas kolhaltigt
humus som blandas med jorden.
 Kolets Kretslopp
Kol kan också bilda torv, mineralt kol, olja
och gas. Torv bildas ovan på marken bl a
av humus.
Mineralt kol, olja och gas bildas först när
kolet överlagrats av andra jordlager
under många miljoner år, djupt ned i
jordskorpan.
Idag sker omfattande användning av
dessa kolhaltiga resurser för transporter,
uppvärmning och elproduktion.
När de förbränns återförs kol i form av
koldioxid till atmosfären och bidrar till
ökad växthuseffekt.
Kolets Kretslopp
 Kvävets Kretslopp
 Också i kvävets kretslopp
sammanlänkas energi och
material vid fotosyntesen, då
växter tar upp nitrat och
ammonium.
 Vid nedbrytningen bildas på nytt
upptagbart kväve. Ungefär 80
procent av atmosfärens volym
består av kvävgas.
 Det är därför kanske överraskande
att kvävebrist ofta hämmar
primärproduktionen i vatten och
på land.
 Kvävets Kretslopp

 Orsaken är att kvävet endast relativt

långsamt omvandlas till sådana former
som växter kan ta upp.
 Eftersom kvävebrist ofta begränsar
produktionen på land, framställs idag
stora mängder konstgödsel av mineral på
industriell väg.
 Genom omfattande spridning av
kvävehaltigt gödsel på åkermarken, sker
ett avsevärt läckage till sjöar och
havsområden som eutrofieras.
Kvävets Kretslopp
 Svavlets Kretslopp
 Svavel förekommer i många
berggrundsmaterial och vid vittring frigörs det
och blir tillgänglig att ta upp för de gröna
växterna.
 Svavel ingår i vissa aminosyror. När döda växter
bryts ned bildas svavelväte (H2S) som snabbt
oxideras till sulfat om syre är tillgängligt.
 I syrefattiga miljöer, t ex försumpade marker
eller sjösediment, anhopas svavel bl a som
svavelväte. Det ger en miljö som ytterst få
levande organismer kan leva i.
 Vid riklig bildning av svavelväte stiger en del av
den illaluktande och giftiga gasen upp i
atmosfären, där den i fuktig luft lätt oxideras till
svavelsyra.
 Svavlets Kretslopp
 Atmosfären tillförs också stora mängder
svavel i form av svaveldioxid som finns i
röken från vulkaner, industrier och
förbränning av svavelhaltiga oljor.
 Större delen av svaveldioxiden som hamnar
i atmosfären oxideras till svavelsyra.
 Både svaveldioxid och svavelsyra ger
direkta växtskador. Svavelsyran bidrar
dessutom till försurning av mark och vatten,
vilket är en naturlig process.
 Problem uppstår först när försurningen ökar
mer än vad ekosystemet kan hantera och
problemen märks då först i surhetskänsliga
områden. Sverige är ett sådant landområde.
Svavlets Kretslopp
 Forsforns Kretslopp
 Fosfor är en av cellernas
byggnadsmaterial och har en viktig
roll i energiomsättningen, Den för
växterna tillgängliga mängden
fosfor växlar.
 Många fosforföreningar är
svårlösliga och begränsar därmed
den tillgängliga mängden fosfor för
växterna.
 På grund av fosfaternas ringa
vattenlöslighet, är forsforns
benägenhet att urlakas ur marken
mycket liten. Det gör att växter på
land sällan lider brist på fosfor.
 Fosforns Kretslopp
 I vattendrag är dock situationen
annorlunda och bristen på fosfor är
där ofta hämmande för
växtproduktionen.
 I sjöar och hav finns betydande förråd
i sedimenten, för trots fosforns ringa
vattenlöslighet så har den totala
transporten under årmiljonernas lopp
blivit betydande.
 Ökad ytavrinning och utsläpp av
fosforhaltigt avloppsvatten ger en
övergödning av vattendrag, sjöar och
hav.
Fosforns Kretslopp
 Vattnets Kretslopp
 När det gäller vattnets kretslopp spelar inte
primärproduktion, konsumtion och
nedbrytning någon egentlig roll, som fallet
är med de övriga kretsloppen. Vattnets
kretslopp drivs direkt av solenergi.
 Människan påverkar även detta kretslopp,
framför allt genom att avverka skog och
genom att förstöra annan vegetation.
 Dock är vattnets kretslopp oerhört
väsentligt, eftersom vattnet påverkar de
andra kretsloppen.
 Det är vattnet som transporterar de olika
ämnena i delar av deras kretslopp, både på
och i mark och i luften.