Metallernas spänningsserie

Metaller hålls ihop av metallbildning och det är den bindningen som ger metallerna
egenskaper som ledningsförmåga och formbarhet.

I naturen hittar man endast ett fåtal metaller i ren form t ex silver (Ag), platina (Pt) och
guld (Au). Dessa metaller är ädla och reagerar inte så gärna med andra ämnen. De flesta
andra metaller är oädla och reagerar lättare med andra ämnen. Oädla metaller hittar
man därför oftast som joner i olika typer av jonföreningar. De binder då till andra ämnen
och måste därför renas fram innan de kan användas.

Metallernas spänningsserie (se bilden nedan) används för att se vilka metaller och
metalljoner som kan reagera med varandra. Metallerna till vänster i serien är oädla och
drar inte lika hårt i elektroner som de ädla metallerna till höger i spänningsserien. Ju
längre till vänster metallen ligger i spänningsserien desto mer oädel är den. Ju längre till
höger metallen ligger desto mer ädel är den.

Oädla metaller Ädla metaller

Eftersom ädla metaller drar hårdare i elektroner så kan en ädel metalljon ta elektroner
av en oädel metall och då får vi en ädel metall och en oädel metalljon. En oädel metalljon
kan däremot inte ta elektroner från en ädel metall.

Exempel på reaktions som kommer att ske spontant:

Cu2+ + Zn(s) à Cu(s) + Zn2+

Kopparjonen tar elektroner av zinkmetallen. Zink ligger till vänster om koppar och är
mer oädel och kommer att tappa sina elektroner till koppar. Ur reaktionen får vi då
kopparmetall och zinkjoner.

Exempel på en reaktion som ej kommer att ske spontat:

Zn2+ + Cu(s) à Zn(s) + Cu2+

Zinkjonen är som sagt var mer oädel än kopparmetallen och orkar därför inte ta
elektronerna från koppar. Ingen reaktion kommer då att kunna ske.
I metallernas spänningsserie hittar ni även väte, H. Väte är en icke-metall men finns med
här ändå. De metaller som ligger till vänster om vätet i spänningsserien kallas för
vätgasutdrivande metaller och reagerar med saltsyra (HCl) under vätgasutveckling.

Exempel på vätgasutdrivande reaktion:

Zn(s) + 2HCl(aq)à H2(g) + Zn2+ + 2Cl-

Zink ligger till vänster om väte och reagerar alltså med saltsyra och så bildas vätgas,
H2(g). Zinkmetallen kommer då att bli till zinkjoner. Kloridjonerna är det som blir kvar
av saltsyran, HCl.