Föreläsning 10 – Absorption 2

Biofarmaci ”Biofarmaceutisk”

 Hur substansens fysikaliskkemiska egenskaper i samverkan med beredningsformens

beskaffenhet (egenskap) inverkar på läkemedlets absorption (biotillgänglighet)

Biofarmaci = samspel mellan beredningsformen och kroppen. Hur samverkan bestämmer hur
mycket av läkemedlet som kommer ut i kroppen.

Frisättning och upplösning från tablett

Här sker sönderfall (upplösning) av tabletten till stora partiklar vilka sönderfaller till
primärpartiklar och som sedan löser upp sig till enskilda molekyler. Det är dessa molekyler
som kan absorberas.

Upplösning → partiklar → primärpartiklar → molekyler → absorption

Dessa steg kan styras genom att ändra fysikalkemiska egenskaper hos molekylen och genom
att göra förändringar i beredningsformen som påverkar hur mycket som kan absorberas.
Adalat OROS (nifedipin)

Bilden visar två plasmakoncentrationer av nifedipin (IR och SR).

”control release” = ett vanligt sätt man gör för att styra frisättningen från läkemedlet.

Nifedipin oros: Tabletten har en osmotisk effekt. Tabletterna suger upp vatten, sväller och
pumpar ut läkemedlet med en viss hastighet.

SR = slow release (långsam frisättning)

IR = instant release (snabb frisättning). En tablett som sönderfaller snabbt efter sväljning och
släpper ut sin substans. Koncentrationen ökar ganska snabbt i plasma eftersom substansen
absorberas snabbt. Väldigt mycket elimineras också snabbt.

Nifedipin SR och mat

Geometrisk genomsnittlig plasmakoncentration vs tidskurvor (n = 24) av nifedipin bestäms

efter oral administrering av Adalat® OROS och Slofedipine® XL under fastande
förhållanden och efter en fettrik frukost: Ex. från två födoeffekter (SR form av nifedipin)

Slofedipin: Med mat tar det 15h innan man får någon effekt. Absorptionen fördröjs pga. att
tabletten stannar i magsäcken med mat. Utan mat frisätts tabletten snabbare.

Adalat: Frisätts ungefär lika snabbt både med och utan mat och den har en snabbare
upplösning än solfedipin.
Nifedipin in vitro upplösning

Kurvan visar upplösningshastigheten i olika buffertar med olika pH värden.

Genomsnittlig in vitro-upplösning av nifedipin (n = 6)

Fig a visar upplösning av nifedipin från tabletten adalat OROS. B visar upplösning av samma
substans från tabletten slofedipin. De olika symbolerna visar hur upplösningen av respektive
tablett blir vid olika pH. Adalat OROS uppför sig likadant oberoende av pH, medan slofedipin
frisätter substans endast vid högre pH. Man kan alltså tänka sig att Adalat OROS skulle
frisätta nifedipin redan i magsäckens sura pH, medan slofedipine inte frisätter förrän den når
tunntarmen (pH ~6.5) (se kurvan längst ner i fig b).

a) Adalat® OROS: Samma frisättningshastighet oavsett vilken buffert man har. Frisätts även
i sur miljö.

b) Slofedipine® XL: Delar upp sig i olika grupper beroende på om man har neutrala buffertar
eller sura buffertar. De sura buffertarna leder till långsammare frisättning. Om man tar en
sådan tablett så kommer den inte frisättas i magen där miljön är sur. Äter man något samtidigt
så kommer man få en långsammare magtömning vilket innebär att tabletten kommer att ligga
kvar i magsäcken under en längre tid. Det är först när tabletten hamnar i tunntarmen som
frisättningen början.

0,1 M HCl
acetatbuffert pH 4,5
X fosfatbuffert pH 6,8
O fosfatbuffert pH 8,0

Oros

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosen avpassas individuellt. Adalat Oros depottablett ges en gång per dag. Tabletterna måste
sväljas hela och får ej krossas, tuggas eller delas. […] Adalat Oros depottabletter är ett
osmotiskt system som består av en kärna omgiven av ett hölje (med en laserborrad öppning).
Tablettkärnan har två lager. Det ena innehåller nifedipin i en hydrofil polymer, det andra
innehåller natriumklorid och en polymer med osmotiska egenskaper (expansionslager).
Tabletthöljet fungerar som ett semipermeabelt membran, vilket tillåter passage av vatten.
Under mag-tarmtransporten sväller expansionslagret och pumpar kontinuerligt och med jämn
hastighet ut nifedipin genom öppningen i tabletthöljet. Efter en inledande vätningsperiod om
ca 2 timmar frisätts nifedipin, genom en öppning i tabletthöljet, med en konstant hastighet
under ca 17 timmar. Frisättningen påverkas inte av gastrointestinalt pH eller motilitet. Höljet
förblir intakt under den gastrointestinala passagen och elimineras med faeces. SPC: Adalat
Oros®

Oros: Osmotisk system bestående av kärna som innehåller två lager, läkemedelssubstans och
hydrofil polymer, som kan svälla och suga åt sig vatten. När den sväller upp sig kommer den
pumpa ut upplöst läkemedel genom ett hål som man har borrat i tabletten.

Säljsnack?

 Immediate release (IR)

 Allt nedan är långsammare frisättning:
 ”Slow release” (SR)
 ”Extended release” (ER)
 ”Controlled release” (CR)
 ”Zero-order control” (Seloken ZOC)
⁃ Heter så pga. att den har 0:e ordningens frisättning från tabletten.

Slow release tabletter

 Enterotabletter
- Ett hölje (skydd och/eller frisättning)
 Hölje + hål (osmotisk pump)
- Adalat OROS
 (Entero-) dragerade granulat/pellets
- Losec MUPS
- Skydd mot syra: Dessa har en coatning på sig som gör att de inte löser upp sig i
sur miljö vilket skyddar den aktiva substansen från nedbrytning.

Inderal Retard (propranolol) – slow release depå beredning

Farmakokinetik: I beredningsformen Inderal Retard (depotkapslar) är propranololhydroklorid

innesluten i små korn överdragna med ett semipermeabelt cellulosaskikt, genom vilket den
aktiva substansen utlöses succesivt. Detta ger en mer långvarig och jämn farmakologisk effekt
jämfört med Inderal tabletter. [….]. Maximal plasmakoncentration efter intag av Inderal
Retard är fördröjd jämfört med tabletterna och uppnås efter 2-5 timmar. Den interindividuella
variationen av plasmakoncentrationen efter intag av Inderal Retard är 14faldig. Den
biologiska tillgängligheten ökar något med patientens ålder. Samtidigt intag av föda ökar inte
den biologiska tillgängligheten för Inderal Retard. Plasmaproteinbindningen är cirka 95 %
och distributionsvolymen ca 3 l/kg. Fass.se

Små korn i kapslar och i varje korn med läkemedel har cellulosa skikt som löser upp sig
långsamt.
Fentanyl depåplåster

Efter appliceringen av Fentanyl Actavis depotplåster absorberas fentanyl kontinuerligt genom

huden under 72 timmar. På grund av frisättningsmembranen och diffusionen av fentanyl
genom hudlagren hålls frisättningshastigheten relativt jämn.

En jämn och långsam frisättning från plåstret. Man får en jämn och lång
plasmakoncentrationseffekt.

 Absorption

Efter den första appliceringen av Fentanyl Actavis depotplåster ökar serumfentanyl

koncentrationerna gradvis. De jämnar vanligen ut sig efter 12–24 timmar och förblir relativt
konstanta under resten av den 72 timmar långa appliceringsperioden. De serumfentanyl
koncentrationerna som uppnås är beroende av storleken på depotplåstret. I praktiken uppnås
en steady-state serumkoncentration vid den andra 72-timmarsappliceringen och denna
bibehålls under efterföljande appliceringar av ett plåster i samma storlek.

 Distribution

Plasmaproteinbindningen för fentanyl är 84 %.

 Biotransformation

Fentanyl metaboliseras primärt i levern via CYP3A4. Den huvudsakliga metaboliten,

norfentanyl, är inaktiv.

 Eliminering

När behandlingen med Fentanyl Actavis depotplåster sätts ut, sjunker fentanyl
koncentrationerna i serum gradvis. De faller med cirka 50 % under 13–22 timmar hos vuxna
och under 22–25 timmar hos barn. Kontinuerlig absorption från huden gör att minskningen av
serumkoncentrationen sker långsammare än efter intravenös infusion.[….]

T1/2 α = 1 min

T1/2 ß = 20 min

T1/2 γ = 500 min

FASS.se

Frisättning kontra upplösning

 Frisättningshastigheten går att styra.

 Hur snabbt substansen kommer ut från beredningsformen
 Upplösningshastigheten går även den att styra men är mer beroende av substansens
fysikalisk-kemiska egenskaper av molekylen.
Extravaskulär läkemedelsadministration: Absorptionskinetik

 Parametrar, analys, ekvationer

1: a ordningens eliminationshastighetskonstant (k)

Läkemedlets eliminationshastighet = k • Amountbody (Ab)

1:a ordningens absorptionshastighetskonstant (ka)

Hastigheten av läkemedelsabsorption = ka • Amountabs.site (Aa)

Detta är en funktion av hur mycket läkemedel som finns vid absorptionsstället, ex. hur mycket
läkemedel som finns i tarmen där den absorberas.

Det sker två processer samtidigt, både absorption och elimination av läkemedlet.

Vänster: Grafen motsvarar tarmen. Mängden läkemedel som är upplöst minskar i tarmen över
tid eftersom läkemedlet absorberas.

Mitten: Grafen motsvarar plasmakoncentrationen. Mängden läkemedel ökar i

plasmakoncentrationen under absorptionen över tid.

Höger: Både absorption och elimination. Koncentrationen i plasma ökar under absorptionen
och uppnår till en maximal nivå. Därefter börjar koncentrationen sjunka och till slut får man
en eliminationshastighet motsvarande den man hade fått vid IV bolusdos. IV saknar
absorptionsfas eftersom man får läkemedlet i blodet direkt.
Extravaskulär dos

Profil styrs av både absorptionshastighet och eliminationshastighet

När man ger läkemedlet på ett annat sätt än direkt via blodet. Här har man en absorptionsfas
och en eliminationsfas. Absorptionsfasen pågår så länge läkemedel finns kvar i tarmen som
kan absorberas. Så fort läkemedel kommer in i blodet börjar metabolismen.

Plasmakoncentrations tidskurva

Tmax: Tiden då man har högsta möjliga koncentrationen i blodet (toppen i

koncentrationsprofilen)

Cmax: Maximal koncentration som är i toppen av kurvan.

Absorptionshastigheten är högre än eliminationshastigheten när t < Tmax: ka • Aa> k • Ab

Eliminationshastigheten är lika med absorptionshastigheten när t = Tmax: k • Ab = ka • Aa

Absorptionshastigheten är lägre än eliminationshastigheten när t > Tmax: ka • Aa <k • Ab

Hastigheten av läkemedelsabsorption = ka • Amountabs.site (Aa)

Läkemedlets eliminationshastighet = k • Amountbody (Ab)

Kurvan delas in i 3 faser:

1: Delen innan man når toppen. Här har man en absorptionshastighet som är högre än
eliminationshastigheten därför ökar koncentrationen hela tiden.

2: När man är på toppen. Här går både absorptionen och eliminationen lika snabbt.

3: Fasen efter toppen. Här går eliminationen snabbare än absorptionen därför minskar
koncentrationen. Dock sker fortfarande absorption. När all substans har absorberats så
kommer man till slut till en punkt där det enbart sker elimination.

Empirisk ekvation som beskriver profil

Man har alltså två processer (absorption och elimination) och både är 1:a ordningens kinetik.

Cp-tidsprofil med olika ka

Om man har olika Ka men samma K så kommer man få olika kurvor med olika form.

Ju högre värde man har på Ka desto tidigare man uppnår Cmax.

Man får en kortare Tmax och en högre Cmax om man har en snabb absorption (högre Ka).

Man får en längre Tmax och en lägre Cmax om man har en långsam absorption (lägre Ka).

Ka = absorptionskonstant

K = eliminationskonstant (Ke)

Blå linje är en bolusdos med samma dos och samma eliminationskonstant.

The intercept A

Detta är en logaritmerad skala av plasmakoncentrationen som ger en linjär eliminationsfas på

samma sätt som IV bolusdos. Genom detta kan man extrapolera och gå tillbaka till tiden 0 och
få ett värde på A.

F = biotillgänglighet

Ka = absorptionskonstanten

K = eliminationskonstanten

V = distributionsvolym

A = den plasmakoncentration vid tid = 0 som för en intravenös bolusdos hade gett samma
eliminationsprofil som den man ser för en oral dos i grafen på samma slide. Man extrapolerar
alltså eliminationsfasen tillbaka till tiden 0 och där är plasmakoncentrationen = A.

Absorptionsfördröjningstid (Tlag)

Lag-time = fördröjningstid (en fas i början där det inte händer något)

 På grund av fördröjning
- Magtömning
- Läkemedel frisättning
Ibland är plasmakoncentrationen 0 i början och först efter en viss tid ökar koncentrationen.
Detta kan bero på att tabletten är kvar i magsäcken och har inte hunnit att absorberas. Det kan
också vara för att man har en beredningsform som inte släpper ut läkemedel i en sur miljö.
Det tar alltså ett tag innan man får en frisättning. Detta kallas ”lag-time” som är en fas i början
där det inte händer något.

Uppskattning av ka: Metod för residualer

Man kan uppskatta hastighetskonstanten för absorptionsfasen genom residual metoden.

Dessa två balanserar varandra

För att få hastighetskonstanten för absorptionsfasen kan man flytta runt ekvationen så att
differensen mellan eliminationshastigheten och koncentrationen i plasma blir ”residual”.
Residual kan ge information om hur snabbt absorptionsfasen går.

Absorptionsfasen skiljer sig mellan PO och IV bolusdos.

A = mängd
Uppskattning av ka: Metod för residualer

Plotta residualer mot tid

Residual räknar skillnaden mellan koncentrationen (C) som vi mätte och den koncentrationen
som vi borde ha fått om vi hade gett en IV bolusdos (röda linjen).

Blå linjen motsvarar uppmätta koncentrationerna och teoretiska koncentrationerna efter en IV

bolusdos.

För en IV bolus gäller koncentration över tid enligt ekvationen nedan:

C = A · e-k·t

En IV dos hade följt den röda linjen. Vid en PO dos får man en annan koncentration och då
räknar man skillnaden mellan bolusdos och tabletten (residual).

Lutningen på den nya (blå) linjen är absorptionskonstanten.

Syftet med detta är att ta reda på absorptionskonstanten, dvs. hur snabb absorptionen går.
Justering när Tlag är närvarande

Intercept A förändras om en fördröjningstid är sker

Lag-tid: Den tid då det inte händer något, när absorptionen inte har börjat. Här kan man inte
extrapolera linjen hela vägen till tiden 0 eftersom absorptionsfasen inte har börjat. Man kan
alltså endast extrapolera tillbaka till tiden då absorptionen började.

Absorptionshastighetsbegränsad kinetik

Flip-flop kinetiken uppstår när absorptionen går så långsamt att absorptionsfasen blir
hastighetsbestämmande. Kinetiken i plasmakoncentrationerna domineras då av
absorptionsfasen. Detta sker när man har en absorptionshastighetskonstant (Ka) som är
betydligt lägre än eliminationshastigheten. Detta innebär att så fort något absorberas så börjar
den elimineras. Det kan inte elimineras snabbare än det som kommer in därför blir
absorptionen hastighetsbegränsande.

Detta kan man se när eliminationshastigheten går långsammare än en IV bolus:

Graf: Den röda linjen motsvarar hur eliminationen skulle se ut efter en IV bolusdos. Den
andra linjen är mycket flackare för att absorptionen går långsamt. Eliminationen kan inte gå
snabbare för att läkemedlet inte kommer in så snabbt. Eliminationen går alltså långsamt pga.
absorptionen.
Adalat Oros® (nifedipin)

Här har man återigen gjort en tablett med långsam frisättning. Absorptionshastigheten styrs av
hur snabbt läkemedlet frisätts. När man gör en tablett med långsam frisättning kommer
absorptionen också ske långsamt.

Intramuskulär artemeter

Detta är exempel på intramuskulär injektion jämfört med oral biotillgänglighet.

Halveringstiden för den intramuskulära injektionen är mycket större än den PO
halveringstiden. Detta för att injektionen är konstruerad som en depå beredning och därför
kommer läkemedlet ut långsamt. Långsammare absorption leder till längre halveringstid och
därmed långsammare elimination.

im = intramuskulärt

Rapportering av absorptionshastighet:

 Absorptionshastighetskonstant = ka
⁃ (förutsatt absorption av 1:a ordningen)
⁃ Man gör antagande om absorption genom 1:a ordningens kinetik
 Icke kompartment analys
⁃ Tmax, (Cmax)
⁃ Man antar inte några specifika värden utan man mäter plasmakoncentrationen
och tar värden utifrån den. Man rapporterar inte Ka utan bara Cmax och hur lång
tid det tar för att komma upp till Tmax.
Födointeraktioner

 Föda fördröjer magtömning (speciellt fet och fast föda)

⁃ Tmax tar längre tid och Cmax blir lägre
 Biotillgängligheten kan vara oförändrad eller
⁃ Bli lägre för läkemedel som är instabila i magtarmkanalen eller som binds till
födoämnen (tetracykliner och Ca2+)
• Läkemedel som är instabil och stannar längre i magtarm kan brytas ner
och då får man mindre mängd som absorberas och därmed en lägre
biotillgänglighet
⁃ Bli högre för läkemedel med låg vattenlöslighet
• Fett rik mat: Gallsalter frisätts för att spjälka fettet. Gallsalterna kan
hjälpa till med att lösa upp substansen. Om substansen är fet och olöslig
i vatten kan den lösa sig i gallsalter efter att man har ätit fet mat. Man
får allstå en högre koncentration av substansen i tarmen och en bättre
absorption.

Clodronat och frukost

Plasmaprofilen blir olika beroende på om man tar läkemedlet före eller efter frukost.

Atorvastatin

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

[…] Grapefruktjuice: Grapefruktjuice innehåller ett eller flera ämnen som hämmar CYP 3A4
och kan öka plasmakoncentrationen av läkemedel som metaboliseras via CYP 3A4. Ett glas
(240 ml) grapefruktjuice resulterade i 37 % ökning av AUC av atorvastatin och 20,4 %
minskning av AUC för den aktiva ortohydroximetaboliten. Däremot gav stora mängder
grapefruktjuice (mer än 1,2 liter dagligen i 5 dagar) en 2,5faldig ökning av AUC för
atorvastatin och en 1,3-faldig ökning av AUC för aktiv substans (atorvastatin och
metaboliter). Samtidigt intag av stora mängder grapefruktjuice och atorvastatin
rekommenderas därför inte.

SPC: Lipitor®

Man får alltså en högre biotillgänglighet av atrovastatin tillsammans med grapefrukt juice.
Grapefrukt juice & simvastatin

Fig: Genomsnittlig plasmakoncentration av simvastatin efter administrering av en enda 40 mg

dos simvastatin med 200 ml vatten (kontroll) (•) eller grapefruktjuice (o) intaget en gång
dagligen i 3 dagar

Grapefrukt juice & simvastatin

Tabell 1: De farmakokinetiska variablerna av simvastatin [och simvastatinsyra] hos 10 friska

personer efter intag av en enda dos av 40 mg simvastatin med vatten (kontroll) eller
grapefruktjuice 200 ml intaget en gång dagligen i 3 dagar

Vi ser att halveringstiden inte förändras nämnvärt vilket tyder på att effekten från
grapefruktjuicen framför allt är under absorptionsfasen och inte under eliminationsfasen. Det
är något som sker under absorptionsfasen och påverkar biotillgängligheten.

När man hämmar metabolism i tarmväggen kommer mer substans absorberas,

absorptionshastigheten blir högre och kommer att dominera under en längre tid. Om
absorptionshastigheten ökar så tar det kortare tid innan plasmakoncentrationen når en nivå där
eliminationshastigheten är samma som absorptionshastigheten (alltså Cmax).

Slutsats

”Även ett glas grapefruktjuice, som tas dagligen, ökar plasmakoncentrationerna av

simvastatin och simvastatinsyra avsevärt. Grapefruktjuice kan öka både den
kolesterolsänkande effekten och risken för negativa effekter av simvastatin. ”
Simvastatin

“Grapefruktjuice innehåller ett eller flera ämnen som hämmar cytokrom P450 3A4 och kan
därför öka plasmakoncentrationen av läkemedel som metaboliseras via cytokrom P450 3A4.
Samtidigt intag av grapefruktjuice och simvastatin bör därför undvikas.”

Metoder i läkemedelsabsorption

 In vitro
 In situ
 In vivo

Metoder att mäta permeabilitet

Ussing kammare - alt. ”inverted sac”

Princip: ett tarmsegment eller magsäck utgör en reservoir: Man spänner upp en tarmbit i en
kammare. Man tillsätter läkemedel på ena sidan och mäter hur snabbt det kommer ut på andra
sidan. Hastigheten med vilken substansen tar sig över membranet är mått på permeabiliteten.

Metoder att mäta permeabilitet

Här mäter man transporten i odlade celler.

Caco-2 celler: Detta kommer från ett kolon karcinom. Det är cancer cell linje där cancer gör
att cellerna kan växa och detta kan man odla på ett labb. Man odlar dessa i plastkoppar. I
botten sitter ett filter där man odlar cellerna. Filtret blir täckt av celler. Man tillsätter
läkemedlet till ena sidan av cellerna och mäter hur snabbt läkemedelsmolekylerna tar sig till
andra sidan genom att ta prover från andra sidan.

Man tillsätter substans både på den apikala sidan av tarmen som motsvarar insidan av tarmen
och även på andra sidan som motsvarar blodbanan. Man mäter sedan hur snabbt transporten
sker i de olika riktningarna. Upptäcks stora skillnader i ena riktningen innebär detta att man
har transporproteiner på ena sidan.
Metoder att mäta permeabilitet

In situ metoder

 Djurmodeller
⁃ tarmperfusion
• I djurförsök av absorption (oftast i mus eller råtta) så brukar man öppna
djuret, och isolera en del av tarmen t ex med kirurgtråd. Man kan sen
med kanyler spruta in läkemedelslösning i det tarmsegmentet och tappa
ut vätskan i andra änden. På så sätt kan man mäta hur mycket substans
som ”försvunnit” från tarmsegmentet (och alltså absorberats).
• Här kan man kontrollera hur stor yta som absorptionen sker på och då
kan man räkna ut permeabiliteten.
 Människa
⁃ Loc-i-Gut
• I humanförsök isolerar man istället tarmen utan kirurgiskt ingrepp:
försökspersonen sväljer en slang med två uppblåsbara ballonger på,
vilka stänger av en del av tarmen. Genom slangen kan man pumpa in
läkemedelslösning i det isolerade segmentet, och ta ut prover genom en
annan slang. Även här kan man alltså mäta hur snabbt läkemedlet
försvinner från tarmen (in till blodbanan).
• Det är alltså en viss längd av tarmsegment som absorptionen sker från.
Utifrån detta kan man mäta permeabilitetskoefficienten i människa.

Lipinskis 5 regler

 Dålig absorption eller permeabilitet är mer troligt när:

 Det finns mer än 5 H-bindningsdonatorer (uttryckt som summan av OH och NH)
 Molekylvikten är över 500
 LogP är över 5 (lipofilicitet över 5)
 Det finns mer än 10 H-bindningsacceptorer (uttryckt som summan av O och N)

En molekyl som bryter mot flera av dessa regler har oftast problem med absorptionen. Detta
används i tillverkning av läkemedel i början av studien när man skapar en molekyl. Dock är
den metoden inte 100 %.

Undantag från de 5 reglerna

 Föreningsklasser som är substrat för biologiska transportörer:

 Antibiotika
 Svampmedel
 Vitaminer
 Hjärtglykosider

Många läkemedel från naturen bryter mot dessa 5 reglerna eftersom de har transportproteiner
som transporterar de trots att de har dålig molekylstruktur.
Självtestfrågor

Biotillgänglighetsstudie: Ett nytt generiskt läkemedel testas i en biotillgänglighetsstudie mot

original läkemedlet. AUCoral för generikan är 1200 h • mg/L och den för original läkemedlet är
1000 h • mg/L.

a) Den relativa biotillgängligheten för den generiska formuleringen jämfört med

original läkemedlet är 1,2
b) Original läkemedlets absoluta biotillgänglighet är 1,0
Vi vet inget om den absoluta biotillgängligheten
c) Den generiska formuleringen skulle vanligtvis betraktas som bioekvivalent med
original läkemedlet
Vi vet inte vad spridningen (konfidensintervallet) är
d) Original läkemedlets absoluta biotillgänglighet är 0,83
Vi vet inget om det
e) Det generiska varumärket är bättre än original läkemedlet
Det kan vi inte veta

För läkemedel med låg hepatisk extraktionsgrad och som är fullständigt absorberade, vad
kommer att hända om man fördubblar extraktionen i lever:

a) Fördubblar biotillgängligheten
b) Gör liten skillnad i biotillgängligheten
Om man har liten extraktionsgrad (ex. 0,1) så kanske man får från 0,1
extraktionsgrad till 0,2 och då kommer biotillgängligheten att förändras lite.
Biotillgänglighet = 1 - EH = 1 – 0,1 = 0,9
F (biotillgänglighet) blir då från 0,9 till istället 0,8
c) Halverar biotillgängligheten
d) Minskar biotillgängligheten med 40 %
e) Ökar biotillgängligheten med 40 %

Vilka av följande administreringsvägar undviker fullständigt första passage metabolism?

a) Buckal
b) Sublingual
c) Rektal
d) Oral
e) Transdermal

Alla utom oral administrering. Resterande kan ha metabolism i huden, i munnen, i tarmen
osv. men den hepatiska kan alla undvika förutom oral. Rektal beror på hur man placerar
suppositorien, det kan ske metabolism via levern.
Biotillgänglighet

a) Är i vilken utsträckning som ett läkemedel absorberas från tarmen

b) Är fraktionen av läkemedlet som metaboliseras via första passage genom levern
c) Är den fraktion av dosen som når den systemiska cirkulationen i intakt form
d) Är ett mått på både första passage metabolism och absorption från tarmen
e) Avser endast intravenös administration

Ett läkemedel har ett hepatisk extraktionsförhållande (EH) på 0,6 och absorberas 40 % från
tarmen. Biotillgängligheten är:

a) 0,4
b) 0,6
c) 0,16
F = Fabs · FH = 0,4 · 0,4 = 0,16
Fabs = 0,4
EH = 0,6
FH = 1 - EH = 1 - 0,6 = 0,4 dvs. 40 % efter första passage
d) 0,24
e) 0,10