En studie av regenerativ

vattenförsörjning i perenna och

annuella odlingar
Väddö Folkhögskola - Regenerativ ekohushållning

Sebastian Lipczynski - 10 juli 2022


1
 Introduktion
För vårterminens projekt valde jag att studera jordens förmåga att behålla vatten i
framför allt annuella och perenna odlingsbäddar. Valet av fördjupningsämnet grundar sig
i att jag har en förmåga att vattna växter för mycket och därför gärna slipper fundera hur
mycket jag ska vattna den ena eller den andra typen av växt, oavsett om den är perenn
eller annuell. En annan bakomliggande motivering är att som odlare ställa sig frågan om
man kan sätta upp ett system som håller vatten i marken så att man kan lämna sin odling
ett par dagar för att göra annat eller kunna åka iväg på en liten semester. Vi vet idag att
traditionellt jordbruk förstör mikroorganismerna i jorden med plog och
monokulturodlingar bidrar till växtsjukdomar och utarmning av näringsämnen i jorden
samt att jorden faktiskt eroderas om den ligger bar för länge och ”bränns” av solen
(https://education.nationalgeographic.org/resource/erosion). En tredje motivering till
valet av ämnet blev därför helt naturligt att bidra till kunskap om hur man kan undvika
att ta död på jorden och hålla den fuktig med olika metoder. Studien innehåller både
praktiska och teoretiska moment för att styrka slutsatsen.

Bild 1. Exempel av erosion. Bild 2. Exempel av vattenskadad skörd. Bild 3. Exempel av plogad odling.

Syfte
Ju mer människor studerar och lär sig om floror och hur de fungerar på mikro och makro
nivå samt interagerar med varandra, förändras vår syn på traditionella odlingssätt och
öppnar för nya kreativa metoder att optimera förutsättningarna för växterna.

Studien grundar sig några av de mest fundamentala förutsättningarna för växter att
trivas, nämligen jorden den växer i och då framför allt jordens egenskaper kopplat till
vatten. Beroende på vilken jordtyp man odlar i ändras jordens egenskaper att hålla eller
släppa ifrån vatten. Den här studien syftar till att undersöka vilka täckmaterial som är
bäst att använda vid odling för att behålla vatten och fukt i jorden så mycket som möjligt.
Det är naturligtvis inte riktigt så enkelt och tämligen ofta dyker fler frågor upp för varje

2
fråga man får svar på. Några av följdfrågorna som också har undersökts i studien och som
definitivt bidrar till slutsatsen och vidare reflektioner är:

• Hur länge kan täckodling stå utan att bevattnas igen efter första bevattningen?
• Kan ett täckmaterial hålla för mycket vatten?
• Vilket täckmaterial ger mest näring till jorden och växterna?
• Kan man få för mycket näring (kväve) av levande täckmaterial?
• Gör dött växtmaterial jorden mer mullrik än levande täckväxter?
• Kan täckodling ge växterna problem, t ex sjukdomar eller skadeinsekter?

Avgränsning
Eftersom kursen Regenerativ Ekohushållning på Väddö Folkhögskola inriktar sig till att
genomföra odling och självhushållning på ett så regenerativt sätt som möjligt har studien
därför avgränsats till att bevattning ska ske så låg-teknologiskt som möjligt. I det här fallet
innebär det att inte använda automatiska
bevattningssystem, t ex droppsystem med slang.

Studien är avgränsad till att undersöka levande och dött

täckmaterial samt en tredje metod för att hålla vatten
med hjälp av ”Olla” som är ett av världens äldsta
bevattningssystem (https://www.farmersalmanac.com/
watering-woes-clay-pot-irrigation-to-the-rescue-24363).

Eftersom huvuduppgiften i studien är att undersöka

jordens förmåga att behålla vatten har studiens
omfattning därför begränsats till att endast teoretiskt och
kort undersöka följdfrågan om vilken metod som avger
mest näring till jorden.

Bild 4. Olla-kruka på kolonilotten.

Metod
Studien har genomförts på en odlingslott på Lillsjöns Koloniträdgård i Stockholm i
närheten av Ulvsunda Slott. Förutsättningarna för studien var en mullfattig lerig jord med
mycket ogräs ovan. Innan studien kunde påbörjas grävde först svall av gräs och ogräs
bort, rötter rensades, odlingsbäddar anlades och kompost och kogödsel tillades för att
tillföra mull och näring till jorden.

3
Bild 5. Innan projektstart. Bild 6. Bäddar anläggs. Bild 7. Bäddar täcks med ensilage.

I början av studien planerades genomförandet med tre olika odlingsbäddar där den ena
skulle täckas med dött växtmaterial, den andra med levande växter och den tredje med
endast Olla.
Som dött växtmaterial valdes ensilage (fermenterat hö) pga den höga tillgängligheten hos
bönder och för att det är billigt. Det går också att använda klippt gräs eller liknande men
eftersom studien utfördes på en lite större yta var det svårt att få ihop tillräckligt mycket
dött täckmaterial att täcka hela odlingsbäddarna och få det tillräckligt tjockt, ca 20 cm, så
att även ogräs inte växer igenom. När man köper ensilage är det viktigt att kontrollera att
det inte innehåller pyralider men enligt bonden som ensilaget köptes ifrån så är det
mycket få bönder som besprutar vallen de odlar.

Som levande täckväxter valdes olika sorters klöver. Anledningen till valet är att klöver har
en förmåga att binda kväve vid sina rötter i form av små knölar och det behövs då jorden i
regel har svårt att hålla kvävet kvar i marken när kvävet är i gasform. Ett utbyte av näring
sker nere vid rötterna eftersom kvävet finns tillgängligt där i klöverns rötter (knölarna)
och växterna kan således fånga upp kvävet via sina egna rötter (http://www.diva-
portal.org/smash/get/diva2:578774/FULLTEXT01). Därav namnet gröngödsel. Det finns
andra växter som har liknande egenskaper, t ex olika sorters bönor och ärtor men av
ekonomiska skäl valdes endast klöver. Metoden med den klövertäckta odlingsbädden var
att låta klövern gå i blom så den är återkommande även nästa år och sedan klippa ner den
och använda ”cut and drop” metoden, dvs låta den klippta klövern ligga kvar på bädden
och direktgödsla växterna där.

4
Bild 8. Innan projektstart. Bild 9. Bäddar anläggs. Bild 10. Jorden i klövertäcket.

Den sista odlingsbädden är egentligen ingen odlingsbädd alls. Istället valdes växthuset
som undersökningsplats då det i regel är ganska omständigt att vattna i växthus på ett
låg-teknologiskt sätt och där ett bevattningssystem med den tusenåriga irrigations-
produkten ”Olla” skulle komma till väl till hands. En Olla är en lerkruka som är rund
nertill med en smal hals som man använde under romarriket och enligt vissa även dateras
så långt tillbaka som till Egyptens storhetstid. Krukan grävs ned vid odlingar så att endast
halsen sticker upp och krukan fylls sedan med vatten. Enligt en studie i Oregon, USA,
kom man fram till att Ollas sparar bevattningsmängden med upp 50-70% då man via
bevattning i Ollas inte kan vattna varken för mycket eller för lite (https://
www.farmersalmanac.com/watering-woes-clay-pot-irrigation-to-the-rescue-24363). Detta
då leran i terrakottakrukorna är porös. När krukan står i jorden innebär det att den
släpper ifrån sig vatten om jorden är uttorkad och istället håller vattnet kvar i krukan om
jorden är vattenmättad.
Som extra kryddning experimenterades det att tillverka egna Ollas då dessa annars är
mycket dyra att köpa och med extremt litet utbud på den svenska marknaden. De
egentillverkade Ollas består av två stycken opolerade, ihoplimmade vanliga terrakotta
krukor, upp och ned mot varandra och där botten är tätad med silikon.

5
Bild 11. Nedgrävd köpt Olla. Bild 12. Egentillverkade Ollas. Bild 13. Nedgrävd egen Olla.

Resultat
På grund av kursuppgiftens tidsfrist i förhållande till växternas utvecklingstid kunde inte
studien undersökas som först planerat. Den kalla och solblyga våren gjorde att klövern
inte ville utvecklas i någon snabb takt vilket innebar att jordens förmåga att hålla vatten
inte blev särskilt rättvist studerad. Trots det så hade klövern i början av juli täckt större
delen av jorden och man kunde tydligt se en förbättring än om jorden hade varit bar.

Den vattenhållande förmågan är dock inte

speciellt imponerande i jämförelse med
odlingsbädden med ensilage täcket. Faktiskt, så
är effekten där nästan motsatsen. Vattnet och
fukten behålls under täcket till en nästan
oroande nivå och frågor väcktes om det inte var
för blött för en lerig jordtyp. Ganska snabbt
syntes ensilaget krympa i storlek, dels pga regn
och nedbrytningsprocessen, men också för att
makrolivet under täcket frodades. Odling med
dött täckmaterial tillför mull när det bryts ned
och äts av maskarna och eftersom det är så
mycket av det så blev jorden full av mask och
allt möjligt makroliv.

Bild 14. Jorden under ensilage-täcket efter ca. två

månader.

6
Det var dock inte det enda det drog till sig. Tyvärr och föga förvånande så är täckodling
en fristad för många smådjur, även de som inte är speciellt välkomna i ätbara odlingar
nämligen sniglarna. Det är helt enkelt så att om man väljer att täckodla för de fördelar
som det medför så får man räkna med högre närvaro av sniglar och bekämpa dem på
olika sätt eller leva med att de kommer äta en del av det som odlas. På lotten bekämpades
sniglarna inte alls utan istället anlades gångarna runt bäddarna med träflis vilket i teorin
inte är något sniglar föredrar att ta sig över och de sniglar som faktiskt tog sig över
(kanske innan träflis-gångarna anlades) fick äta lite på några kål och på så sätt bidrog
odlingen till ekosystemet.

Enligt en amerikansk återförsäljare håller en

Olla vatten i ungefär 10 dagar med 75 cm
årsmedel regn (https://
drippingspringsollas.com/wordy/). Det
framgår inte vilken jord som det baseras på
men fältstudien i växthuset på kolonilotten
visar att det stämmer ganska bra och då ska
man tillägga att de står i jorden i ett växthus
och påverkas alltså inte av regn i någon
större bemärkelse mer än i det regnvatten
som rinner in under själva växthuset.

Bild 15. Beskrivning av Ollas funktion.

Det sammanfattade resultatet är att alla tre metoder håller vatten i jorden bra (om än lite
ofullständigt studerat för det levande täckmaterialet) och de håller vattnet i jorden olika
bra och med olika resultat i övrigt som t ex näringen de avger eller mullen de tillför.
Kolonilotten lämnas i flera omgångar i flera dagar ibland upp till över en vecka utan
tillsyn och det var inga växter, varken i växthuset eller i bäddarna, som var uttorkade.
Alla bäddar vattnades med vattenslang kraftigt en gång första veckan när bäddarna
anlades och täcktes i maj och sedan igen efter ca två veckor och sedan har det inte vattnats
alls från slutet av maj till början av juli med undantag för när plantorna planterades ned.
När plantorna har fått näring har de fått de koncentrerat vid sina rötter och det har inte
vattnats över hela bäddarna med vattenslang.

7
Bild 16. Odling i växthus efter två månader. Bild 17. Odling på friland efter två månader.

Inga sjukdomar kunde observeras på några plantor. Med längre studietid hade det
möjlige kunnat observeras och någon slutsats kanske dras men förmodligen hade inte
sjukdomsbilden påverkats något med givna resultat. Dessutom så finns det andra
metoder att bekämpa sjukdomar och stärka växternas försvar, t ex bevattning/
besprutning med kompost-te.

Reflektion
Faktum är att det blev så fuktigt och gott om insekter under ensilagetäcket att det började
bo grodor i bäddarna, bra eller dåligt.
Växterna växer på bra och visar inga tecken på syrebrist (vattenmättnad), detta
förmodligen pga maskarnas arbete med att gräva gångar som leder till att vattnet enklare
kan ledas nedåt och syre kommer ned i jorden så rötterna kan andas.

Något som växterna däremot visade med sina färger på stjälkar och blad var
näringsbristen under de första veckorna. Quickfix i form av guldvatten (utspätt
kissvatten), kaffe-skal-shake (utspädd mix av kaffesump, bananskal och äggskal) och
nässelvatten löste näringsbristen snabbt.

I växthuset med Olla-krukorna har det faktiskt getts mycket snålt med näring under
studietiden. Den näring som gavs var ekologisk hönsgödsel blandad med jord i ett lager
på toppskiktet och sedan ytterligare en till två gångar med guldvatten och nässelvatten

8
men sedan inget mer och plantorna växer på mycket
bra. Olla-krukorna fylldes på med nytt vatten ca en
gång i veckan och vid något tillfälle lät jag det stå
nästan två veckor men jag lyckades aldrig tömma
Ollas helt på vatten så det tyder på att det är gott om
vatten i jorden och att Olla gör vad den lovar och
håller vattnet kvar i krukan eller sipprar ut det om det
är behövs. Reflektion om odlingen i växthuset är att
jorden var bar under hela studietiden vilket
resulterade i vissa torra skorpor på ytan. Något som
enkelt hade kunnat förhindrats.

Bild 18. Uttorkad ytjord i växthuset.

Det anlades även en upphöjd odlingsbädd med dött täckmaterial på lotten som inte ingick
i studieomfattningen men som för kännedoms skull och egentligen inte särskilt
förvånande, höll vatten sämre än odlingsbäddarna i marknivå. De torkade faktiskt ut vid
något tillfälle och behövde bevattnas.

Allt som allt blev studien lyckad och med bra resultat.
Med facit i hand så hade det varit spännande att
kombinera dött täckmaterial och levande täckmaterial
i bäddarna. Förslagsvis så frön från gröngödsel som t
ex ärtor, klöver och bondbönor på ett lager såjord
ovanpå komposten/kogödslet, alternativt plantera ut
hela plantor om det föredras och sedan täcka med dött
täckmaterial lite tunnare och porösare än det som
användes i studien. På så sätt får man mycket bra
vattenhållande odlingsbäddar samtidigt som de
gödslas direkt av gröngödslet och även efteråt när
man slår det och direktgödslar överskotet samt att
man samtidigt ökar mullhalten med det döda
täckmaterialet av förslagsvis ensilage eller hö.

Bild 19. Exempel på hur gröngödsel och

ensilage-täcke kan verka tillsammans.

Även Olla är fantastiskt praktiskt att använda i olika situationer men då bör jorden även
här täckas med levande eller dött täckmaterial så att inte jordskorpa bildas och torkar ut.