Inledning

Något som jag har funderat på länge är varför grupparbete är en återkommande och så central del i
projektarbete. Är det för att optimera tiden när det jobbas med projekt? Eller att olika personligheter kan
skapa en kemi som i sin bidrar till projektets slutresultat? Eller lutar det mot något så enkelt som att: det blir
roligare om man är fler? Detta tänkte jag skriva några rader om, för att sedan reflektera över grupparbetet
och min roll i projektet ”Coronatrött?”.

Optimera tiden
Vi säger att en person har djupa kunskaper i både webbdesign och ekonomi. Även om personen kan utföra
två personers uppgifter betyder inte det att personen kan utföra dessa samtidigt. Jobbet sker seriellt. Men
har vi istället två personer, där en jobbar med webbdesign och en med ekonomi kan vi helt plötsligt arbeta
parallellt. Alltså dubbelt så tidseffektivt.

Olika personligheter
Ingen människa är varandra sig lik och du har kvalitéer jag inte har, medan jag har kvalitéer du inte har. I ett
grupparbete kan vi kombinera våra styrkor och svagheter inte bara för att skapa bra stämning och bra
arbetsmiljö, utan också för att till exempel kombinera ett logiskt tänkande med ett utan ramar.

Genom att ha olika personer i ett projekt kan det finnas fler kvalitéer som gruppen kan ge och ta ifrån. Allt
från glädjespridare, realister och sidospårare till surpuppor, instruktionsföljare och en omtyckta ledare. Alla
har en plats i ett fungerande grupparbete. Men hur vet man vilken karaktär man är? I boken ”Hur du vinner
vänner och påverkar din omgivning” menar Dale Carnegie, att det som får dig att känna dig betydelsefull
skapar din karaktär. Så om en person känner sig delaktig genom att leda, skämta eller organisera, är det
detta som skapar rollen.

Det blir roligare om man är fler

En tredje anledning varför grupparbete kan vara att föredra är att det kan bli roligare. Vi människor är
flockdjur och sociala varelser. Direkt respons på en idé eller förslag får oss inte bara att känna oss sedda men
idén kan nästan få ett eget liv när den bollas mellan gruppmedlemmar och utvecklas. Dock anser jag att
individuellt arbete också är viktigt del då man kan behöva bena upp information och klargöra ett förslag till
grupparbetet.

Min roll
Jag skulle se min roll i projektet som projektledare då jag försökte få alla på samma bana på möten men
också genom att boka in nästa gång vi skulle träffas.

Ett problem/egenskap jag har är, tendensen att vilja göra mycket själv. Detta kan ha att göra med
tillitsproblem. Jag tror att i och med att vi möttes fysiskt en gång, planerade jag mötet och tog anteckningar,
som jag sedan sammanfattade. Detta kan ha fört projektet framåt i stunden men kan också ha fått vissa i
gruppen att inte känna sig bidragande. Men jag kan absolut ha fel.

Under projektets gång skulle jag säga att jag intog någon slags projektledarroll. När mötena övergick i samtal
som inte ledde någonstans tog ansvaret att ta tillbaka koncentrationen till uppgiften framför oss. Även om
detta kan ses som en glädjedödare så anser jag att det är viktigare att projektet går framåt än att alla har en
trevlig pratstund. Jag anser att det är viktigt att kunna prata om annat också men ibland behöver vara den
tråkiga. Detta gör jag dock på ett naturligt sätt för att stämningen inte ska fallera helt.
När projektet tappade riktning skulle jag till exempel kunna komma med förslaget att: ”Vad tror ni om att
göra idén tydligare?” eller ”ska vi få klart powerpointen idag?”. I min roll tog jag även ansvaret för att planera
nästa möte.

Om jag fick spola tillbaka tiden och göra om grupprojektet skulle jag nog förslagit att alla i gruppen intagit
tydligare roller och uppgifter. Jag anser att detta skulle hjälpt alla i gruppen känna ett tydligt ansvarsområde
och delaktighet. Jag ångrar också att jag inte talade ut om vad jag kände att grupparbetet hade blivit.

Grupparbetet
I stället för att försköna verkligheten och skriva att grupparbetet lyckades med flygande färger, tänker jag
resonera och reflektera kring varför tyckte att grupparbetet inte var särskilt lyckat. Allt i namnet för att lära
mig av processen.

I och med pandemin anser jag att grupparbete via Zoom inte är optimalt. Detta är inget jag tänker älta, men
jag vill ändå nämna det, då det har en påverkan.

Trots detta började grupparbetet bra då vi fick ihop oss till ett fysiskt möte i Slottsskogen. Här började
projektet ta form och verkligen ta fart. Vi hade börjat bestämma oss för projektets olika delar och
analyserade dess syfte och funktion. Grupparbetet det kändes effektivt och trevligt. Dock hände något i
slutet av detta möte när vi diskuterade datum för inlämning och deadline. Vi insåg att vi hade mer än en
månad på oss att göra klart. Detta ledde till en mer tillbakadragen inställning till projektet.

Grupparbetets största problem enligt mig var att gruppen som helhet till slut ansåg att projektet inte var
särskilt viktigt. Det började med att gruppmedlemmar missade möten (vilket kan ha sin förklaring). Men jag
tyckte ändå att projektets prioritering sjönk för alla när svar på frågor som ”vad missade jag?”, blev ”Inget
viktigt. Vi gick igenom...”. Detta fick gruppen – inklusive mig själv – att känna att det fanns viktigare saker att
lägga sin tid på. Detta i sin tur sänkte gruppens motovation som ledde till att individuella uppgifter inte blev
klara inför kommande möte. Detta gjorde att projektets drivkraft fallerade och i stället för ett stadigt hus
med bra grund blev det mer och mer likt ett korthus, där ett kort kan få hela huset att falla.

Trots detta tyckte jag att vi hade trevliga, informationsrika och utvecklande möten. Problemet låg i att det
var lite för mycket snack och liten verkstad. Det fanns ett återkommande samtal om att vår idé var bra.
Tillräckligt bra att bära sig själv utan särskilt mycket jobb, vilket inte var sant. Projektidéer behöver arbete för
att bli genomförbara. Det krävs också fler perspektiv och arbete från flera olika synvinklar. Allt för att
försäkra sig om att det inte finns brister som vi i gruppen inte vet om. Istället för att säga att det är dåligt
med brister skulle jag säga tvärt om. Det är bra att känna till brister, för då ger de att åtgärda.

Slutord
Trots alla komplikationer gillade jag vår grupp och vår idé. Den hade en del av alla i sig. Dock var det också
denna mångsidighet som gjorde idén lite för bred för oss att hantera. Det skulle varit lättare om vi hade
begränsat oss till ett område (naturen/snickeri/musik) och intog tydligare roller samt klargjorde vad vi
förväntade av varann.