Hädelselagar måste avskaffas

Västvärlden måste våga säga ifrån, och tydligt höja rösten för
yttrandefriheten där den idag är strypt. Ett exempel är
Pakistan som sedan årtionden har en oacceptabel lag och där
kristna under den senaste tiden har mördats för sin tro. Det
skriver debattörer knutna till Claphaminstitutet.
2 min

Hädelselagstiftning och yttrandefriheten har åter hamnat i centrum för den

internationella idédebatten om religionens relation till politik och lagstiftning. I såväl FN
som ett flertal medlemsländer har funnits ett starkt tryck att förbjuda religionskritik.
Eftergifterna för totalitära muslimska grupper har fått alltför våldsamma uttryck.

Alla människor i alla länder måste ges rätten att Debatt

leva i enlighet med sin livsåskådning, samtidigt som Det här är en argumenterande text
med syfte att påverka. Åsikterna
de visar respekt för dem som inte delar den egna som uttrycks är skribentens egna.
tron. Västvärlden måste våga säga ifrån, och
tydligt höja rösten för yttrandefriheten där den idag är strypt.

Den 2 mars i Pakistan mördades den kristne minoritetsministern Shahbaz Bhatti. Väl
bekant med att leva under dödshot hade han strax dessförinnan spelat in en video med
sitt huvudbudskap: "Jag tror på Jesus Kristus som gett sitt eget liv för oss. Jag följer
korset, och är redo att dö för den saken." Det var också precis vad han fick göra.

Militanta islamister ser som ett av sina viktigaste politiska mål att förbjuda kritik av
islam eller profeten Muhammed. Pakistan har sedan årtionden haft en sådan lag, med
fruktansvärda tragedier som följd. Bhattis mördare förklarade i domstolen att han
handlat rätt, eftersom lojalitet mot profeten överskuggar alla andra rättigheter.

Detta är helt oacceptabelt. Pakistans djupt orättfärdiga lag strider mot den mest
fundamentala yttrandefriheten och all form av mänsklig värdighet. Rätten att fritt yttra
sin religiösa eller politiska övertygelse, liksom rätten att fritt kritisera religioner, är en
mänsklig rättighet som går före andras rätt att inte känna sig förolämpade.

Flera modiga politiker i Pakistan har riktat tydlig kritik mot lagen. En av dem var
Shahbaz Bhatti, som innan han mördades kämpade i motvind som den ende
kristne ministern i Pakistans regering. En annan motståndare till hädelselagen var
delstatsguvernören och muslimen Salmaan Taseer, som även vädjat för den kristna
kvinnan Asia Bibi som dömts till döden för att ha påståtts tala negativt om
Muhammed. Som svar på Taseers agerande i ämnet lyfte hans egen livvakt tidigare
i år vapnet mot Taseer själv och sköt honom med 27 skott.

Många överraskades av att mördaren tillhör en moderat muslimsk grupp, som ofta
kritiserar de extrema talibanerna. Efter mordet är det mördaren, inte offret, som har
hyllats i gatudemonstrationer och på internet. Detta är en bisarr bild av världen år 2011,
en bild där yttrandefrihet och religionsfrihet har fått ge vika för intolerans, hat och död.

Hädelselagen hindrar en öppen debatt och sprider samma sorts skräck som i andra
totalitära system. Varje människa – muslim, kristen, sekulärhumanist, eller vilken
grundsyn man än har – har en självklar rätt att fritt försvara sin övertygelse. Varje
människa har också rätt att tydligt kritisera andras livsåskådning utan att hotas eller
utsättas för våld. Pakistans hädelselagstiftning är ett oacceptabelt ingrepp mot mänskliga
rättigheter i vår värld idag.

Shahbaz Bhatti och Salmaan Taseer tog kampen och fick betala med sina liv. Efter
morden finns vissa hoppfulla signaler inom världssamfundet att den muslimska världen
kan vara på väg att omvärdera sin inställning till lagar om hädelse.

Det är nu tid för världen att inte låta Bhatti och Taseer ha dött förgäves. Det är tid
att avskaffa en hädelselag som dövar yttrandefriheten och dödar människor som
vågar stå upp för rätten att följa Jesus eller vilken annan livsväg man önskar.

PER EWERT

författare och informationssekreterare vid Claphaminstitutet

CHRISTINA DOCTARE

läkare och samhällsdebattör

IVAR GUSTAVSSON

docent i numerisk analys, Göteborgs Universitet

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Bli först att kommentera