Akemeniderna (648-330 F.KR.)

Akemenider
1
Akemenider
Akemeniderna
fornpersiska:
Hakhmanishin

556
f.Kr.330
f.Kr.

Huvudstad Pasargad, Ekbatana, Persepolis, Susa
Sprk fornpersiska, arameiska, elamitiska, akkadiska
Religion zoroastrism
Statsskick kungadme
Sista kung Dareios III
Bildades 556 f.Kr.
Upphrde 330 f.Kr.
Valuta dareik
Irans historia
Denna artikel r en del av en serie
Frhistoria
Civilisationen i Jiroft (3000500f.Kr.)
Kungadmet Elam (2700539f.Kr.)
Efter indoeuropeiska
invandringen
Medien (728550f.Kr.)
Akemeniderna (648330f.Kr.)
Alexander den store (330323f.Kr.)
Seleukiderna (323150f.Kr.)
Arsakiderna (250f.Kr.226e.Kr.)
Sasaniderna (226650)
Efter den islamiska
ervringen
Akemenider
2
Umayyadernas kalifat (661750)
Abbasidernas kalifat (7501258)
Tahiriderna (820873)
Safariderna (8611003)
Samaniderna (875999)
Ziyariderna (9281043)
Buwayhiderna (9341055)
Ghaznaviderna (9631187)
Seldjukerna (10371187)
Khwarezmiderna (10771231)
Ilkhanatet (12561353)
Muzaffariderna (13141393)
Timuriderna (13701506)
Modern tid
Safaviderna (15011736)
Afshariderna (17361802)
Zanddynastin (17501794)
Qajardynastin (17811925)
Pahlavidynastin (19251979)
Iranska revolutionen 1979
Iran-portalen
Akemeniderna (fornpersiska: Hakhmanishiya) var en persisk dynasti. Namnet akemenid syftar p grundarklanen
(enligt traditionen uppkallad efter en ttefader vid namn Achaimenes), som runt 556 f.Kr. under Kyros den store
befriade sig frn medernas rike, svl som p det stora imperium som blev fljden av sammansmltningen av de tv.
Akemenidernas rike r det frsta av de persiska imperier som hrskade ver en stor del av Mellanstern. Det strckte
sig t norr och t vster till Mindre Asien, till Thrakien och strre delen av kustomrdena vid Svarta havet, i ster
nda till nuvarande Afghanistan och en del av nuvarande Pakistan, och t sder och sydvst till nuvarande Irak,
Syrien, Egypten, norra Saudiarabien, Jordanien, Israel, Libanon och bort till norra Libyen. Det imperium som
grundades av akemeniderna hotade tv gnger Antikens Grekland, ervrade Egypten och fick sitt slut r 330 f.Kr., d
Dareios III dukade under fr Alexander den store.
Kllget
Ett av knnetecknen fr akemeniderna r att de efterlmnade endast ett litet antal skriftliga vittnesbrd om sin egen
historia (till skillnad frn exempelvis de assyriska kungarna). De kllor som finns bestr till strre del av satrapers
eller kungars administrativa arkiv, dit de viktigaste besluten (jordverfringar, skattehandlingar) verfrdes. Det r
framfr allt tack vare deras understar och deras fiender som akemenidernas historia har blivit knd, i synnerhet
genom grekiska frfattare som Herodotos, Strabon, Ktesias, Polybios, Claudius Aelianus med flera. Bckerna Esra
och Ester i Bibeln innehller ocks referenser till storkungarna. De antika frfattarna har likaledes skrivit om Persien,
i flera verk som kallas Persika. Kunskapen om dessa verk inskrnker sig till ngra fragment, medan resten har gtt
frlorad. De akemenidiska storkungarna har fr vrigt efterlmnat ett stort antal kungliga inskrifter, som utgr kllor
till upplysningar om byggnadsverksamheten p platserna och om deras syn p riket. Inskrifterna lmnar i praktiken
Akemenider
3
mnga indicier som, tagna i det historiska sammanhanget, lter en frst kungarnas politiska vilja och deras stt att
uppfatta maktutvningen.
[1]
Dokumentationen om akemeniderna r allts nr allt kommer omkring viktig och varierad. Det finns mnga
ikonografiska element, men analysen av dem r problematisk eftersom de r mycket ojmnt frdelade i tid och rum.
I praktiken finns lite eller ingen skriftlig dokumentation om vissa regioner, samtidigt som andra som Fars, Susiana,
Egypten och Babylonien r mycket vldokumenterade. Dessutom finns det mnga kllor till Kyros II:s, Artaxerxes
I:s och Dareios II:s regeringstider, men detsamma gller inte fr andra epoker.
Historik
Dynastins ursprung
De viktigaste akemenidiska stdernas lgen.
Grundaren av denna dynasti ska ha varit Achaimenes (fornpersiska
Haxmani, modern persiska , vilket betyder vnligt sinnad).
Det r omstritt huruvida Achaimenes r en verklig historisk person
eller ej. Han ska ha varit ledare fr en persisk klan som troligen
hrskade ver andra persiska stammar frn 800-talet f.Kr.
Akemeniderna var bosatta i norra Iran (i nrheten av Urmiasjn) och
betalade tribut till assyrierna.
[2]
Under tryck frn mederna, assyrierna och urarterna flyttade de sder
om Zagrosbergen och slog sig gradvis ned i Anshan-omrdet.
[3]
Teispes skulle ha utvidgat det akemenidiska territoriet genom att
ervra riket Anshan och Fars. Drigenom fick han ocks titeln Kung av
Anshan, medan Assurbanipal ervrade Susa och riket Elam frsvann
tillflligt.
Teispes var den frste akemenidiske kungen som bar titeln Kung av Anshan. Inskrifter avsljar att nr Teispes dog
delades riket mellan tv av hans sner, Kyros I (Kur), hrskare ver Anshan, och Ariaramnes (Ariyramna, "den
som frde fred till iranierna"), hrskare ver Parsuma. De eftertrddes av sina respektive sner : Kambyses I
(Kambjiya, "den ldre") p Anshans tron, och Arsames (Arma "den som har heroisk makt") p Parsuma. Dessa
kungar hade bara en begrnsad roll i regionen, som dominerades av mederna och assyrierna. Att Kyros I har existerat
och var regent i Anshan bekrftas av ett sigill med texten Kur av Anan, Teispes son. Likvl nmner en inskription
daterad 639 f.Kr. att tribut betalas till Assurbanipal av Kur av Parsuma, vilket tyder p att kungen av Parsuma
skulle vara den samme Kyros, som frenade de tv kungakronorna. Detta skulle kunna sammanfoga de persiska och
assyriska historieskrivningarna.
[4]
Denna tolkning r dock ifrgasatt, och det verkar som Parsuma, Pars och Anshan
mste ha varit tskilda. Efter det assyriska rikets fall erknde akemeniderna medernas verhghet. Orsakerna till och
formerna fr denna underkastelse r fortfarande oknda.
Dareios I r den frste som talar om Achaimenes, som han beskriver som anfader till Kyros II (576 529 f.Kr.).
Detta skulle gra honom till grundaren av den akemenidiska kungatten. Vissa experter anser dock att Achaimenes
r en fiktiv person som anvndes av Dareios fr att legitimera sin makt nr han intog den persiska tronen.
[5]
Om man
rknar frn de frsta hrskarna varar den akemenidiska kungadynastin ungefr frn 650 f.Kr. till 330 f.Kr.
Akemenider
4
Rikets grundande och utvidgning
r 559 f.Kr. eftertrdde Kyros II, kallad Kyros den store, sin far Kambyses I p Anshans tron. D han ven
eftertrdde Arsames (som fortfarande var i livet) p Parsuma tron frenade Kyros de tv persiska rikena och anses
drfr som den frste verklige kungen i akemeniderdynastin. Hans fretrdare hade fortfarande varit understllda
mederna.
Mellan 553 f.Kr. och 550 f.Kr. utbrt ett krig mellan mederna och perserna, som slutade med att Kyros II slog
Astyages, medernas kung, och ervrade Ekbatana (Hagmatna "frsamlingsorten", nuvarande Hamadan). Han
utropade, enligt Herodotos, vid detta tillflle att perserna "tidigare medernas slavar, har blivit deras herrar".
[6]
Kyros
lt Astyages behlla livet och tog sig att uppfra sig som hans legitime eftertrdare. Enligt Ktesias och Xenofon
gifte han sig med Amytis, Astyages dotter. Akbatana frblev en av storkungarnas reguljra residensstder, eftersom
den har en viss strategisk betydelse fr kontrollen ver Centralasien.
[7]
Persernas ervring av Medien r en viktig omvlvning i Mellanstern. Det faktum att Kyros framtrdde som
Astyages arvtagare gjorde att han kom att stta sig med de angrnsande makterna Lydien och Babylonien. Kroisos,
Lydiens kung och Astyages svger, som var oroad av Astyages rikes fall och bekymrad ver persernas vxande
inflytande, anfll Kyros 547 546 f.Kr. Men perserna gick till motangrepp och frfljde Kroisos nda till hans
huvudstad, Sardes, som snabbt fll i Kyros hnder. Kroisos verlmnade sig som fnge, och mottog senare en stad i
Medien vars tillgngar han kunde leva av.
[8]
Frn och med 546 f.Kr. tervnde Kyros frn Mindre Asien utan att ha underkuvat de joniska och eoliska stderna.
Kungen genomfrde nu ett nytt flttg, eftersom det fanns hot mot riket i Babylonien, Sakien, Baktrien och Egypten.
Denna period r dligt knd, men det verkar som om Kyros ervrade Babylon 539 f.Kr. och drefter underkuvade
baktrierna och sakierna. Det r ocks mjligt att det var vid denna tid som Kyros ervrade Parthien, Drangiana,
Arien, Chorasmien, Baktrien, Sogdiana, Gandhara, Skytien, Sattagydien, Arachosien och Makran. Dareios beskrev i
brjan av sin regeringstid dessa lnder som ervrade.
Kyros II var politiskt skicklig och upptrdde som "rddare" frn en nation som stod p god fot med mederna som den
hade svurit lydnad till. Akemenidernas allmnna politik kan inordnas i en kontinuitet med babyloniernas och
assyriernas. Befolkningarna uppmuntrades att frflytta sig och beblanda sig, fr att spda ut nationalistiska
tendenser. Denna tgrd siktade mot att pacificera frhllandena mellan folken, och den akemenidiska epoken r
knd fr sitt relativa lugn i jmfrelse med andra perioder i Mellansterns historia.
Efter ervringen av Babylon tillt Kyros de landsflyktiga judarna att tervnda till Jerusalem, och instruerade sina
underlydande att underltta terresan. Han befallde ocks att Jerusalems tempel skulle teruppbyggas. Kyros
ervrade ocks Transeufratene och underkuvade araberna i Mesopotamien. Cypern gav sig sedan sjlvmant.
Dremot vet man praktiskt taget ingenting om vilka relationer riket vid denna tid hade med de andra regionerna i
landet Ebir Nri (Syrien, Fenicien, Palestina).
Efter Kyros ervrade hans son Kambyses II Egypten 525 522 f.Kr. Det handlade om att behlla rikets makt och att
utstrcka ervringarna till den enda andra makten som fortfarande rknades i omrdet.
[9]
Efter flttget i Egypten
tertog Kambyses p sitt ansvar ambitionerna frn de faraoner som hade fregtt honom. Han underkuvade likas
rikena Libyen, Kyrenaika och Nubien. Under loppet av sin vistelse i Egypten tycks Kambyses ha gripits av vansinne,
som drev honom till de handlingar som han, enligt Herodotos, begick vid denna tidpunkt: han massakrerade de
frnma perserna, vanhelgade gamla gravar och hnade statyer i egyptiska tempel.
[10]
Anfallet utan frberedelser
mot Etiopien och mot Amons oas, som balanserades av motgngar, torde ocks kunna tillskrivas detta vansinne. I
motsats till tesen om att Kambyses uppfrande mot sitt flje i Egypten enbart berodde p vansinne framfrs ven
hypotesen om ett politiskt intresse. Enligt Briant vidtog Kambyses ocks hmndtgrder mot de stora familjer som
skulle ha varit motstndare till hans beslut.
[11]
Kambyses terkallades till Persien av ett uppror mot sitt styre och
lmnade Egypten 522 f.Kr. Han srades i lret i Syrien och dog av kallbrand.
Upproret leddes av en grupp prster som hade frlorat sin makt efter att Kyros ervrat Medien. Dessa prster, som
Herodotos benmner mager, intog tronen fr att tillstta en av de sina, Gautama, som utgav sig fr att vara yngste
Akemenider
5
bror till Kambyses II, Smerdis (eller Bardiya), som sgs ha blivit mrdad tre r tidigare. P grund av Kambyses
despoti och hans lnga frnvaro i Egypten erknde, enligt Herodotos, "hela befolkningen, perser, meder och alla
andra folk"
[12]
denne usurpator som sin kung, och s mycket mer d han gav dem snkt skatt i tre r (enligt
Herodotos).
Enligt Behistuninskriften hrskade Smerdis i sju mnader innan han blev strtad 552 f.Kr. av en avlgsen medlem av
akemenidertten, Dareios I (av fornpersiska Dryavu, ven knd som Darayarahush eller Darius den store).
Magerna frfljdes men fortsatte att existera. ret efter Gautamas dd frskte de terinstta en andra usurpator p
tronen: Vahyazdta, som utgav sig fr att vara Kyros son. Kuppen hade tillfllig framgng men misslyckades
slutligen.
Enligt Herodotos debatterade sedan det lokala ledarskapet om den bsta formen av styre fr imperiet. Han berttar
att det avgjordes att oligarki skulle gra dem splittrade och fientliga mot varandra och demokrati skulle orsaka
pbelvlde som skulle leda till att en karismatisk ledare terupprttar monarkin. Drfr beslt de att det bsta var en
ny monark, srskilt som de var i stnd att vlja honom. Dareios I valdes till regent bland ledarna. Han var kusin till
Kambyses II och Smerdis, och hvdade hrstamning frn Ariaramnes.
Dareios strvade sedan efter att utvidga imperiet. Han avrttade Oroites, satrapen i Sardes, som hade gjort uppror
522 520 f.Kr., och hoppades sedan att utstrcka sitt herravlde till arna i Egeiska havet. Han ervrade Samos vid
520 519 f.Kr., och tgade sedan mot Europa. Han korsade Bosporen, lmnade grekiska trupper vid Donaus
mynning (stderna vid Hellesponten och Propontis) och tgade mot Thrakien. Detta omrde hade stor betydelse fr
perserna, eftersom det r rikt p strategiska rvaror: tr som behvs fr skeppsbyggnad och dyrbara metaller.
[13]
Dareios I anfll sedan det grekiska fastlandet, som hade sttt uppror i de grekiska kolonierna under hans beskydd. P
grund av persernas nederlag i slaget vid Maraton 490 f.Kr. tvingades han dra tillbaka sitt rikes grnser till Anatolien.
Det var under Dareios I:s vlde, frn 518 516 f.Kr., som de kungliga palatsen i Persepolis och Susa byggdes. Dessa
kom att fungera som huvudstder under kommande generationer av akemenidiska kungar.
Den persiska maktens frvittring
Xerxes I (fornpersiska: Xayra "hjlte bland kungarna") eftertrdde sin far Dareios vid 486 485 f.Kr. Uppror
hade brutit ut i Egypten och Grekland, och Xerxes inledde sin regeringstid med att leda en expedition mot Egypten.
Efter en snabb terervring tgade Xerxes mot Grekland och besegrade grekerna vid Thermopyle. Aten ervrades
och plundrades och Parthenon brndes. Atenarna och spartanerna retirerade bakom sina sista frsvarslinjer p
Korintiska nset och i Saroniska bukten.
De frsta ren av Xerxes regeringstid knnetecknades av en frndring i politiken gentemot de ervrade folken.
[14]
I
motsats till sina fregngare som respekterade de underkuvade folkens helgedomar, lt Xerxes ta itu med att frstra
templen i Babylonien, Aten, Baktrien och Egypten. Titlarna farao och kung av Babylonien avskaffades och
provinserna omorganiserades till satrapier. Enligt Manethos studie lter egyptiska historiker perioderna av
akemenidisk dominans i Egypten sammanfalla med den tjugosjunde dynastin (525 404 f.Kr.) respektive den
tjugottonde dynastin (343 332 f.Kr.)
Vid Artemistemplet i Efesos blev slaget oavgjort p grund av en storm som frstrde bda lgrens skepp och slutade
i frtid nr nyheten om grekernas nederlag vid Termopyle hade kommit fram. Grekerna beslt att retirera. Slutligen
segrade atenarna i slaget vid Salamis 28 september 480 f.Kr. Frlusten av kommunikationsleder till havs till Asien
tvingade Xerxes att dra sig tillbaka till Sardes. Den arm med vilken han lmnade Grekland, stlld under Mardonios
befl, led nnu ett nederlag i slaget vid Plataiai 479 f.Kr. En ny persisk frlust vid Mykale gav uppmuntran till de
grekiska stderna i Mindre Asien att gra uppror. Dessa uppror ledde till bildandet av deliska frbundet, och de
persiska nederlag som fljde befste Persiens territoriella frluster i Egeiska havet.
Akemenider
6
Historisk karta ver akemeniderriket.
Icke desto mindre hrskade de akemenediska
regenterna under 400-talet f.Kr. ver omrden som
tckte ungefr de fljande nuvarande lnderna och
regionerna: Iran, Irak, Armenien, Afghanistan, Turkiet,
Bulgarien, Grekland (stra delen), Egypten, Syrien,
Pakistan (en stor del), Jordanien, Israel, Palestina,
Libanon, Kaukasien, Centralasien, Libyen och
Saudiarabien (norra delen). Imperiet blev i
fortsttningen det strsta i den antika vrlden, med ett
territorium som tckte ungefr 7,5 miljoner km.
Xerxes nederlag utelmnades i de kungliga propagandainskrifterna.
[15]
Vissa greker anslt sig trots allt till Xerxes,
som Pausanias, beflhavaren fr den grekiska flottan 478 f.Kr. och Themistokles, segraren vid Salamis. Detta tilltt
det persiska imperiet att behlla ett stort antal allierade i de grekiska stderna i Mindre Asien. I frga om tronfljden
hade Xerxes inte utsett en legitim eftertrdare. Han blev mrdad, mjligen av en av sina sner.
[16]
Artaxerxes I, en av Xerxes sner, uppsteg p tronen 465 f.Kr. Strax efter att han tagit makten mttes han av ett
uppror i Baktrien, som han fick bukt med. Artaxerxes modifierade hovetiketten och omdefinierade hierarkin, vilket
tycks innebra en omdefinintion av frhllandet mellan storkungen och adeln.
[17]
Han fortsatte arbetena i Persepolis,
mellan 464 f.Kr.
[18]
och 460 f.Kr.-459 f.Kr.
[19]
, och den persiska huvudstadens roll verkade frndras: den var
mindre ofta bebodd, till frmn fr Susa och Babylon. De hypoteser som freslr att Persepolis bytte roll och blev
"en helgedom mer n en stad" r oskra.
[20]
Efter Baktrien var det Egypten som reste sig mot den akemenidiske
storkungens makt. Diodorus berttar att nyheten om mordet p Xerxes och de oroligheter som fljde drev egyptierna
att jaga de persiska upptagarna av tributer och att fra en viss Inaros till kungamakten (463-462). Inaros freslog en
allians med grekerna, som accepterade och skickade en flotta till Nilen.
[21]
Alliansen mellan greker och egyptier
varade i sex r (460-454 f.Kr.) r 454 fritog den persiska armn och flottan de perser som var frskansade och
belgrade i Memfis. Inskrifter frn Egypten frn denna tid ger intrycket att endast omrdet vid Nildeltat hade rest sig.
Upproren under denna period avsljar luckor i persernas territoriella dominans.
[22]
Under 450-talet f.Kr. terupptogs
striderna mellan atenarna och Persien. Den knda dokumentationen frn tidsperioden ger ingen kunskap om de
territoriella utvecklingarna i Mindre Asien: endast listorna ver attiska och persiska tributer ger uppgifter om att
positionerna i detta omrde har kunnat utvecklas frn ett r till ett annat.
Artaxerxes I dog i Susa och hans lik flyttades till Persepolis fr att begravas nra hans frfders gravar. Hans ldsta
och enda legitima son, Xerxes II, eftertrdde honom omedelbart, men blev mrdad av en av sina halvbrder,
Sogdianos, fyrtiofem dagar senare.
[23]
Ochos, en annan halvbror till Xerxes, som var i Babylon, samlade sina
anhngare och tgade mot Persien. Han ddade Sogdianos och krntes till Kungarnas Kung under namnet Dareios II
423 f.Kr. Denna successions utveckling framkallade p nytt ett problem, d Ochos och Sogdianos skerligen hade
frt varsin propagandakampanj som siktade p att f det persiska folkets std och p s stt legitimiteten i sitt
trontilltrde.
[24]
Frn och med Dareios II:s regeringstid r de dokument som har terfunnits tmligen sllsynta och upplyser endast
om situationen i imperiets vstra grnslnder, dr fientligheterna mellan de grekiska stderna och perserna fortsatte.
Mellan 411 f.Kr. och 407 f.Kr. terervrade atenarna en del av Mindre Asien. I detta var de hjlpta av att de satraper
som kontrollerade dessa omrden fattade oorganiserade och motstridiga beslut.
[25]
Dareios II dog 405 404 f.Kr. Liksom i andra storkungars fall framkallade tronfljden efter honom en motsttning
mellan tv av hans sner, Arses och Kyros. Det var Arses, den ldre, som kom till tronen under namnet Artaxerxes II
404 f.Kr. Kyros utmanade honom om makten och ett krig fljde mellan 404 och 401 f.Kr. Kyros uppbdade en arm.
Han stdde sig frmst p perserna frn Mindre Asien, men ven i stor utstrckning p grekiska legosoldater (de
"tiotusen
[26]
"). De tv brderna mttes vid Kunaxa, i Mesopotamien, 401 f.Kr. Kyros dog under slaget och
Artaxerxes inledde omedelbart en process att terlegitimera sin kungamakt.
[27]
Egypten drog frdel av dessa
Akemenider
7
oroligheter fr att gra uppror och befria sig frn den persiska dominansen under ledning av Amyrtaios.
Satrapierna och stderna i Mindre Asien som stlldes t sidan av Kyros anfrtroddes t Tissafernes med syftet att
han skulle terstlla ordningen i omrdet. Artaxerxes II mnade faktiskt terta kontrollen ver det egeiska kustlandet.
De som vgrade underordna sig vnde sig till grekerna, och i synnerhet Sparta, fr att f hjlp. Agesilaos II ledde det
spartanska flttget i Mindre Asien, utan strre framgngar.
[28]
Han terkallades till Sparta eftersom andra grekiska
stder, dribland Aten, hotade staden. Perserna terfann sig sedan bland striderna mellan atenarna och
lakedaimonierna som utvecklades i Mindre Asien vid 396 f.Kr. Artaxerxes II var sedan tvungen att bekmpa attacker
och allianser frn Euagoras frn Salamis till Cypern och i Egypten, mellan 391 och 387 f.Kr. De grekiska stderna
var uttrttade av de stndiga krigen och strvade efter fred.
[29]
r 386 f.Kr. infrde Artaxerxes II sin fred (lika knd
under namnet Antalkidas fred) p de grekiska stderna, som alla godtog den med undantag av Tebe. Kungen
behvde lsgra sina armer fr att gna sig t Egypten, som ocks ter var i uppror. Vid 381-380 f.Kr. hade
perserna lidit ett nederlag mot egyptierna, som lyckades terta sin sjlvstndighet.
[30]
Efter detta nederlag lmnade
de akemenidiska armerna Egypten utan att lyckas terta kontrollen ver landet. Freden med grekerna frn 386 f.Kr.
bekrftades i tv omgngar, r 375 f.Kr. och 371 f.Kr.
Kort eftert, mellan 366 och 358 f.Kr., mtte imperiet oroligheter: satraperna gjorde uppror i Kappadokien, Karien
och Lykien, och egyptierna gick till offensiv mot perserna. Upproren i Mindre Asien fick inga stora fljder, men
tillsammans med motgngen i Egypten tycktes dessa hndelser visa en viss instabilitet hos imperiemakten och en
ofrmga att f bukt med upprorsrrelser.
[31]
Det r under Artaxerxes II:s regeringstid som Arahita och Mithra brjade dyrkas, medan de tidigare persiska
kungarna bara hnvisade till Ahura Mazda i sina inskrifter. Historikerna frgar sig fortfarande om detta var en
verklig nyhet som infrdes av Xerxes eller om utvningen frekom redan tidigare.
Under Artaxerxes sista r frekom flera komplotter. Kungen hade tre legitima sner, Dareios (den ldste), Ariaspes
och Ochos, och mnga okta barn med sina konkubiner. Enligt Plutarchos utsg kungen Dareios till sin arvtagare.
[32]
Dareios underblste en komplott mot sin far, upptcktes, dmdes och avrttades. Ochos destabiliserade genom
manvrer sin bror Ariaspes, som begick sjlvmord. Han undertryckte drefter en annan av sina halvbrder, Arsames.
Det var i detta sammanhang som kung Artaxerxes II dog av lderdom 359/358 f.Kr. Denna berttelse r inte styrkt
av ngon annan frfattare, och det rcker snarare att tnka att fre kungens dd var hovet skakat av komplotter
mellan rivaliserande grupperingar.
[33]
Imperiets fall
Alexander p sin hst Bukefalos.
Detalj av mosaiken som avbildar slaget vid Issos mellan
Alexander den store och Dareios III
Ochos tilltrdde tronen under namnet Artaxerxes III (358
f.Kr. 338 f.Kr.) Frn brjan av sin regeringstid var
Artaxerxes III tvungen att mta oroligheter: strider
frsiggick mellan Atens allierade och perserna i Mindre
Asien och uppror gde rum i Fenicien och p Cypern
mellan 351 och 345. Den persiska armn led ocks ett
nytt nederlag i Egypten 351. r 343 f.Kr. besegrade
Artaxerxes III Nektanebo II och terervrade Egypten,
som nnu en gng blev en persisk satrapi. I Grekland
brjade Makedonien trotsa det persiska imperiet p dess
vstra front.
[34]
r 338 f.Kr. enade Filip II av
Makedonien vissa grekiska stater, medan de vriga som
var motstndare till Filip rknade med Storkungens std.
De exakta frhllandena r dligt knda, men Briant sger
Akemenider
8
att [storkungens] hov var informerat om Filips operationer. Samma r 338 blev Artaxerxes III frgiftad av sin
minister, den egyptiske eunucken Bagoas. Det har sagts att genom detta mord frstrde Bagoas det persiska
imperiet.
[35]
Arses eftertrdde Artaxerxes III under namnet Artaxerxes IV, och blev likas frgiftad av Bagoas tv r senare.
Bagoas hade inte bara ddat alla Arses barn, utan ven mnga andra lokala furstar, antagligen satraper. Bagoas
placerade Dareios III (336 330 f.Kr.), en kusin till Artaxerxes III, p tronen. Enligt makedonierna skulle Bagoas ha
frt en av sina slavvnner till makten under namnet Dareios III.
[36]
Som perserna sg det hade Dareios kommit till
makten drfr att han hade visat prov p exceptionellt mod under en envig mot kadusierna.
[37]
Dareios trontilltrde
omgavs av vldshndelser och oskerheter kvarstod om hur det gick till. Briant berttar att Dareios III var en
medlem av den kungliga stammen, som framstlldes som en elitkrigare och understddes av en stor del av
aristokratin och armn.
[38]
Trots att han tidigare hade varit satrap i Armenien hade Dareios III ingen erfarenhet av imperiet. Inte desto mindre
visade han sitt mod under det frsta ret av sin regeringstid genom att personligen tvinga Bagoas att svlja gift. r
334 f.Kr., just som Dareios hade lyckats att ter underkuva Egypten, anfll Alexander i Mindre Asien. Som svar p
den makedoniska aggressionen mobiliserade satraperna i vster och gick inkrktaren till mtes. Dareios III och flera
av hans satraper vdjade till grekiska legosoldater fr att frstrka sina armer. Det finns mnga frgor om de
grekiska legosoldaternas roll i den persiska militrmaktens frfall enligt uppgifterna i olika kllor.
[39]
Den persiska
armn led ett frsta nederlag i slaget vid Granikos mot makedonska trupper som var vana vid krig. Fler nederlag
fljde i slagen vid Issos (332 f.Kr.), Gaugamela och Babylon (331 f.Kr.). De befolkningar som ervrades av
makedonierna tycktes tmligen lttade ver att befrias frn den persiska verhgheten, enligt olika frfattare.
[40]
Alexander sttte stndigt lngre fram och tgade drefter till Susa, som kapitulerade och verlmnade en stor skatt.
Ervraren vnde s sterut i riktning mot Persepolis som gav sig i brjan av 330 f.Kr. Dareios fann d sin tillflykt i
Ekbatana och samlade en arm omkring sig. Frn Persepolis gick Alexander sedan mot Pasargad en bit lngre norrut,
dr han behandlade Kyros II:s grav med respekt. Han stllde sedan kosan mot Ekbatana. P vgen gav sig Dareios
III:s satraper till Alexander. Vid tiden fr Dareios III:s flykt tycks satraperna nrmast kungen ha organiserat en
komplott. Dareios III mrdades av flera av sina satraper, som gav sig till Alexander eller tervnde till sin provins
fr att utropa sig till kung. P order av Alexander visades storkungens lik hedersbetygelser och skickades till
Persepolis fr att begravas.
Det akemenidiska riket avslutades med Dareios III:s dd. Efter Alexanders ervring och regeringstid brjade
seleukidernas era. Seleukiderdynastin stammade frn en av Alexander den stores generaler.
Slkttrd ver dynastins kungar
Achaimenes
688-675
Teispes
675-640
Kyros I
640-600
Ariaramnes
Kambyses
I
600-559
Arsames
Kyros II
ca.559-529
Hystaspes
Akemenider
9
Kambyses
II
529-522
Smerdis Dareios I
522-485
Xerxes I
485-464
Artaxerxes
I
464-424
Xerxes II
424-423
Dareios II
423-404
Artaxerxes II
404-ca.359
Kyros d.y. Ostanes
Artaxerxes
III
ca.359-ca.337
Arses
338-336
Dareios III
ca.337-330
Kllor:
*Nationalencyklopedin, Akemeniderna
[41]
, lst 2007-12-15
*Franska wikipedias artikel Achmnides
[42]
, lst 2007-12-21
Politik och administration
Dareios mottar hyllning frn hgtstende
personer (skatt frn Persepolis, reproduktion).
Det akemenidiska perserriket var en hierarkisk multinationell stat
dominerad av perserna som i mycket stor utstrckning innehade de
civila och militra posterna av betydelse. Staten var indelad i
provinser, som kallades lnder av perserna
[43]
och "satrapier" av
grekerna.
[44]
Satrapierna hade mycket olika storlek till ytan och deras
organisation terupptog de tidigare befintliga strukturerna, och lt de
gamla lokala makthavarnas (furstar, dynaster) domner delvis finnas
kvar.
Som ett arv frn den indoiranska perioden var imperiets samhlle
feodalt grundat p en personlig lojalitet mellan kungen och var och en
av hans understar.
[45]
I kungens omedelbara omgivning fanns adeln
som utgjorde hovet. Rikets makthavare, som kunde vara administrativa eller militra, kallades "vasaller" eller
"fljare".
[46]
Deras lojalitet belnades generst av kungen, och deras illojalitet bestraffades mycket strngt.
[47]
Hela
samhllet var understllt kungen, som sjlv var understlld Ahura Mazda. Det har inte kunnat bevisas om det fanns
institutionaliserade klasser eller kaster. Kungens persiska, och mer allmnt ariska (i betydelsen iransk) karaktr, frn
hans hrstamning och hans gud (Ahura Mazda, som ocks kallades Ariernas Gud p Behistuninskriften)
understryks regelbundet av de olika kungarna.
Akemenidernas styre verkar ha varit ganska liberalt, och beviljade stor autonomi till folken i riket. Enandet av folken
skedde p det administrativa planet, utan ngon avsikt att bygga upp en kulturell enhet. Varje folk hade mjlighet att
behlla sin kldsel, sina organisationsformer, sitt sprk och sin religion, s lnge som administrationen kvarstod
Akemenider
10
under persisk kontroll. Det gemensamma arbetet som utfrdes av mnga folk i rikets stora stder (som i Susa eller i
Persepolis under stora arbeten) betydde mycket fr msesidig tolerans och assimilation mellan folken.
Regering och administrativa centrum
Ruiner av akemenidernas palats i Persepolis.
Det administrativa centrumet i riket var det kungliga palatset, dr
administrationen var organiserad efter den babyloniska modellen.
Frvaltningen skttes p ett mycket precist stt, bde vid hovet och i de
andra administrativa myndigheterna. Diplomatins sprk och
kommunikationssprket var arameiskan, som senare anvndes i hela
riket frn och med Dareios (se nedan). Vid Kyros tid var statens ste
belget i Ekbatana. Susa blev rikets administrativa huvudstad
frmodligen frn och med Dareios tid. De grekiska frfattarna berttar
att de akemenidiska kungarna flyttade sin huvudstad efter rstiden: p
vintern var kungarna i Susa, p sommaren i Ekbatana, p hsten i
Persepolis och resten av ret i Babylon.
[48]
Samtidigt fungerade Pasargadae och Persepolis inte riktigt som
administrativa sten, utan snarare som hgtidsstder.
Satrapier
Frn och med Kyros tid var riket organiserat i satrapier. De lokala myndigheter som delvis fanns kvar behll makten
ver sina omrden.
Den ideologiska strategi som utvecklades av Kyros och Kambyses, och fortsattes av deras efterfljare, syftade till att
grunda vldet p en ideologi som vdjade till samarbete med de lokala maktstrukturerna. Ervrarna skte p s stt
framst som bttre beskyddare av de lokala traditionerna och helgedomarna n de strtade makthavarna hade varit.
De lokala eliterna blev p s stt anknutna till det nya imperiets utveckling.
[49]
Satrapierna styrdes av satraper, som utnmndes av kungen p obegrnsad tid. Som deras titel betyder var satraperna
"beskyddare av riket" och inte underordnade kungar. Samtidigt var de direkt ansvariga gentemot kungen i att
fretrda honom i provinserna. Deras befogenheter var omfattande: de ansvarade fr att samla in tribut och skatter,
fr rttsvsendet och vervakningen av ekonomin i provinsen. De hade ocks befogenhet att frhandla med
grannstater och att fra krig. Satraperna valdes i allmnhet bland den persiska och mediska adeln, till och med bland
kungliga prinsar. Hystapes, Dareios far, var satrap av Parthien
[50]
och Masistes, Xerxes bror, var satrap av
Baktrien.
[51]
Satraperna sjlva undergick inspektioner av kungliga inspektrer, som kallades "kungens gon och
ron".
[52]
Dessa inspektrer reste i hela imperiet, tfljda av tillrckliga trupper i hndelse av en ndvndig
omedelbar aktion. De gjorde oanmlda besk fr att inspektera administrationen hos satraperna eller andra
medlemmar av den kungliga administrationen och rapporterade det som de sg direkt till kungen. Satrapernas makt
var jmfrbar med en kungs, men utvades p en mindre skala. Samtidigt noteras att vissa satraper visade prov p
olydnad mot kungamakten och betedde sig som verkliga kungar. Med tidens gng vergick i praktiken makten i
akemeniderriket mer och mer till satraperna.
Akemenider
11
Dareios reformer
Tyngd i brons i form av ett lejon, hittad i
akropolen i Susa.
bevarad i Louvren
Under sin regeringstid reformerade Dareios rikets organisation. Han
antog ett nytt administrationsstt och vergav det lokala styret.
Lnderna var tvungna att betala tribut (se nedan) och lyda kungens lag.
Endast perserna var undantagna tributplikt och styrdes inte av en satrap
utan av kungen sjlv.
[53]
Dareios reformer mjliggjorde en omorganisering av
provinsadministrationen. I brjan av Dareios regeringstid anges
indelningen av riket i satrapier av Behistuninskriften, dr 23 lnder
upprknas
[54]
: Persien, Elam, Babylonien, Assyrien, Arabien,
Egypten, sjfolken, Lydien, Jonien, Medien, Armenien, Kappadokien,
Parthien, Drangiana, Arien, Chorasmien, Baktriana, Sogdiana,
Gandara, Skytien, Sattagydien, Arachosien och Maka. Samtidigt
skedde frndringar under Dareios regering eftersom nya namn framtrdde: Saggartien, Indien, Thrakien, Libyen
och Karien. Anledningarna till grnsndringarna och ndringarna av satrapiindelningarna r oknda. Man kan anta
att antalet tenderade att vxa med tiden, med syftet att gra satrapierna mindre och drmed lttare att kontrollera.
Bland de andra reformer som genomfrdes under Dareios regeringstid mrks standardisering av mtt och vikter,
infrande av en gemensam valuta fr imperiet, bildandet av ett juridiskt system och upprttande av en ny huvudstad i
Persepolis, dr vasallstaterna erbjd rliga tributer med anledning av Nouruz, den traditionella iranska hgtiden vid
vrdagjmningen.
Lagar och rttsvsen
Kyros II och Dareios I infrde varsitt antal nya lagar. Dessa, srskilt civillagen, baserades p den gamla persiska
lagen, starkt influerad av de i andra kungariken i antikens Mellanstern.
[55]
Olyckligtvis har ingen lagkodex verlevt,
frutom Kyros cylinder som dessutom egentligen inte r en sdan. Detta dokument, som ibland anses som den frsta
knda texten som behandlar mnskliga rttigheter, uttrycker en altruistisk samhllsvision:
[56]
Texten fastslr understarnas samtycke till verhgheten, och fredlig lsning av konflikter.
Den frbjuder slaveri och tvngsarbete, erknner rtten till ln, rtten till arbete och till egendom.
Den garanterar religionsfrihet och frihet att konvertera,
fri rrlighet och respekt fr traditioner och seder.
Den infr principen om individuellt ansvar fr felaktigt handlande.
Den hvdar respekt fr de utfrdade rttigheterna, kamp mot frtryck och bekrftar rtten till livet.
Inskrift om kung Xerxes I:s succession, upphittad
i Persepolis.
bevarad i Irans nationalmuseum.
ven om de akemenidiska kungarna alla var lagstiftare urskilde sig
Dareios srskilt genom vidden av hans reform av rttsvsendet.
Omorganisationen av imperiet frutsatte viktiga reformer av lagarna,
som var vsentliga delar av den allmnna ordningen. Alla de inskrifter
som efterlmnats av Dareios understryker slunda hans roll som
lagstiftare, och kopplar kungens lag till guds lag.
[57]
Den kungliga
lagstiftaren tillmter samtidigt en viss betydelse till lokala lagar och
seder, som visas av exemplet att Dareios lt sammanstlla den
egyptiska lagen och gav den giltighet.
[58]
Bibeln nmner skrivaren
Esras anstrngningar fr att kodifiera den mosaiska lagen fr den
judiska gemenskapen som tervnde frn sin exil. Denna kodifiering genomfrdes under Artaxerxes I.
[59]
Akemenider
12
Den rttsliga makten frskrades av kungen och av "kungliga domare".
[60]
Dessa kungliga domare var perser, och
utnmndes p livstid av kungen, varigenom principen om absolut makt allts inte kunde bli terkallad i rttssak.
Dessa domares roll var att skipa rttvisa och att tolka de gamla lagarna. Herodotos skildrar de principer som de alltid
mste flja
[61]
: noggrann underskning av fakta, sedan underskning av brottet med hnsyn till den anklagades
tidigare handlingar (denna typ av dom kan jmfras med den zoroastriska tanken p dom fre dden).
Akemeniderna tillmtte rttvisan stor betydelse. De grekiska frfattarna berttar om att korrumperade domare
avrttades. Bestraffningarna och domarna var grymma, liksom alla de som utfrdades i Mellanstern vid denna tid
(avrttning, korsfstelse, spetsning p ple, stympning, landsfrvisning med mera.)
[62]
Ekonomi
Myntsystem
Dubbel sikel av Farnabazos, satrap i Tarsos i
Kilikien. Silver, 380 375 f.Kr.
frvaras i myntkabinettet i Bibliothque nationale
de France.
Dareios I tycks vara den frste akemeniderkungen som prglade
mynt.
[63]
Mynten, som bar en avbildning av en kung i krigisk pose,
hade dock mer en ideologisk n en ekonomisk funktion. Utvxling
skedde ven i massivt silver.
[64]
Dareios arbetade sedan fr att infra
ett viktmtt i hela akemeniderriket, vilket i frsta hand skulle frskra
rttvisa i uppvgning av tributer.
[65]
Enandet av valutasystemet gjorde
det mjligt att lttare bedriva handel och bankverksamhet.
[66]
Den nya myntstandarden var "dareiken" (dareikos p grekiska), som
utfrdes i mycket rent guld (23,25 karat) och vgde ungefr 8,34gram.
3000 dareiker utgjorde en talent, som var den strsta vikt- och
myntenheten. Prgling av guldstycken var ett kungligt privilegium. Det fanns ocks mynt av silver (rent till 90 %),
kallade shekler eller sikler (sglos p grekiska), som vgde ungefr 5,56gram. Tjugo shekler hade samma vrde som
en dareik. Mynt av silver och koppar kunde emellant prglas av satraperna.
vergngen till detta myntsystem r ocks belagt genom tavlor som har hittats i Persepolis. Under de frsta ren av
Dareios regeringstid betalades lnerna in natura. Under de fljande rtiondena kade betalningen i mynt kraftigt, s
att myntsystemet var fullstndigt etablerat vid slutet av Xerxes I:s regeringstid. Samtidigt frblev handeln med andra
lnder baserad p utbyte in natura. Den persiska valutan spelade en roll framfr allt i handeln med de grekiska
provinserna.
Denna betalningsreform frblev dock endast partiell, d de akemenidiska kungarna fredrog att samla sina
vrdesaker i "kungliga skattkammare", s att strre delen av de dyrbara metallerna aldrig omvandlades till mynt.
Akemenider
13
Skatter och tributer
Brev frn Dareios I till Gadatas, satrap i Jonien,
om hans frvaltning av ett paradis (kunglig
trdgrd).
frvaras i Louvren.
Under Kyros och Kambyses regeringar mottog de persiska kungarna
gvor frn de ervrade lnderna. Frn och med Dareios regeringstid
mste alla skattedistrikt (vilka ungefr motsvarade satrapierna) betala
en fast tribut, vars belopp var faststllt i vikt i guld och silver, med
tillgg av naturtillgngar efter distriktets ekonomiska resurser (tr,
hstar, spannml etc.). Att denna skatt infrdes frklaras av det faktum
att fr att leda sin reform av imperiet till ett gott resultat behvde
Dareios f inkomster till administrationen finansierade med en ny
ekonomisk bas. Fr detta skapade han och plade en fast tribut p varje
ervrat land (med undantag av Fars, persernas ursprungsomrde). Det
handlade om att indriva tillrckliga summor fr att kunna finansiera
statens och kungens utgifter: betalning av kungliga tjnare och
mbetsmn och finansiering av allmnna arbeten eller stt (byggande
av palats, vgar och kanaler till exempel).
Fr att motbalansera den relativa lokala sjlvstndighet som gavs till
provinserna genom systemet med satrapier genomfors riket av de
kungliga inspektrerna. De kallades "kungens gon och ron" och
gjorde s att rapporter om de lokala angelgenheterna kom kungen
tillhanda. Detaljerad statistik om tributerna ges av Herodotos (3.90-95).
Varje distrikts tributer utrknades med stor exakthet, men de
frndrades inte. Efterhand som den ekonomiska situationen
frsmrades blev vikten av tributen mer och mer betungande fr distrikten.
Dessa tributer verkar ha utgjort imperiets viktigaste inkomstklla. Det guld och silver som insamlades frdes
samman i de kungliga skattkamrarna (ganza p fornpersiska) i Susa, Ekbatana och Persepolis.
[67]
Frvaltningen av
skattkamrarna producerade inventarier och rkenskaper, som nedtecknades p mnga tavlor p elamitiska. Genom att
underska dessa kan man terskapa skattefunktionrernas verksamhet. Tavlorna nmner ocks andra inkomstkllor,
som utgjordes av handelsskatter och tulltaxor som indrevs p de kungliga vgarna eller vid stadsportar. Inga detaljer
om dessa r dock knda idag.
Handel och kommunikationer
Den internationella handeln upplevde en kraftig utveckling under loppet av den akemenidiska perioden. Detta
berodde i synnerhet p infrandet av myntsystemet och ett enhetligt vikt- och mttsystem som underlttade
betalningar.
Imperiets stora yta gjorde det ocks ndvndigt att utveckla handelsvgar. Imperiets administration behvde allts
underltta transport av varor ver de enorma avstnd som skilde de olika delarna av riket t. Dareios I frordnade
byggandet av vgar fr att gra resan snabbare fr handelskaravaner, trupper och kungliga inspektrer. De tjugo
satrapierna var sammankopplade genom ett vgnt som frband Susa och Babylon med provinshuvudstderna. Den
mest imponerande delen av detta nt r Persiska kungsvgen, som strcker sig ver 2500 kilometer mellan Susa och
Sardes, och som byggdes p befallning av Dareios I.
[68]
Denna vg hade 111 hllplatser (grekiska stathmoi), och
vxlingsplatser fr kurirer till hst gjorde det mjligt att n de mest avlgsna territorierna p femton dagar. Dessa
vgar vervakades av patruller, som de grekiska frfattarna berttar om.
Dessutom underlttades handeln till sjss av att den antika Suezkanalen, som frbinder Medelhavet med Rda havet,
gjordes frdig. Kanalen planerades av faraonen Necho II och fullbordades av Dareios I.
[69]
Akemenider
14
Frutom att rikets handelsvgar sammanfrdes planerades ocks nya handelsvgar. Dareios finansierade ocks
expeditioner, exempelvis den som genomfrdes av Skylax frn Karyanda, som upptckte Indus mynning nr han
fljde kustvgen efter Persiska viken.
[70]
Jordbruk och bevattning
Ingng till en qanat i Kashan, provinsen Isfahan.
Den akemenidiska epoken medfrde viktiga frndringar i jordbruket,
en av stttepelarna fr rikets ekonomiska liv. Frbttringen av
bevattningen r nmnvrd, srskilt i omrden som har ont om vatten,
som Egypten, Babylonien, Iran och Centralasien. Det
bevattningssystem som kallas qanat, vilket n idag frser omrden i
Iran och Afghanistan med vatten, utvecklades i synnerhet under denna
epok. Det var kungen sjlv som lt uppfra de underjordiska
bevattningskanalerna, och som hyrde ut dem eller gav nyttjandertt till
dem under fem generationer till den familj som deltog i
uppfrandet.
[71]
De viktigaste jordgarna var kungen, adelsfamiljerna (mestadels
iranier), templen och de stora fretagarna. Dessa stora egendomar som
sedan skulle ge upphov till persiska trdgrdar bestod av odlad
jordbruksmark,
[72]
samt jaktreservat eller botaniska reservat som
grekerna kallade paradeisoi (vilket har givit ordet paradis).
Det ekonomiska lget, som varierade mycket mellan olika provinser,
frsmrades frn och med 300-talet f.Kr. Skatterna blev mer och mer betungande och tryckte ned den lokala
ekonomin, som ocks drabbades av att guld lagrades och av att pengar betalades till legosoldaterna. Den kungliga
administrationen misslyckades med att upprtthlla tillfredsstllande ekonomiska villkor i riket.
Armn
Akemenider
15
Lansir, detalj frn bgskyttfrisen i Dareios palats
i Susa. Glaserade kiseltegelstenar, omkring 510
f.Kr., frvarad i Louvren.
Vid Kyros I:s tid var alla persiska mn tvungna att strida fr kungen.
Frutom dess militra strategiska betydelse spelade rikets arm ven en
viktig politisk roll, genom att skra upprtthllandet av den politiska
unionen av alla de territorier som frenats under akemenidernas
ledning.
[2]
Dess elit utgjordes av kren av 10000 oddliga,
[73]
ur vilka
kungapalatsens vakter hmtades. Beflhavaren fr denna enhet (kallad
hazparati), i egenskap av "andra efter kungen",
[74]
sktte ven beflet
ver hela den kejserliga armn. Lantarmn var indelad mellan
infanterister och kavallerister, vilka alla rekryterades bland adeln. I
inskrifterna kallas denna arm kra.
Armn hade permanenta garnisoner i hela imperiet, vilka
kommenderades av persiska officerare. Garnisonerna var placerade p
strategiska punkter: i fort belgna p rikets stora vgar, vid grnserna,
eller till och med i militra kolonier (som i Elefantine vid den
egyptisk-nubiska grnsen). Dessa garnisoner var sammansatta av
perser, meder, greker, korasmer, och dessutom srskilt av judar.
[75]
Satraperna var lagda proviantering, underhll och finansiering av de
militra styrkorna p deras administrativa omrde, men de hade inte
ansvar fr det militra beflet ver dem. Detta skttes av en srskild
hierarki och var understllt kungamakten.
[76]
I fredstid bestod armn huvudsakligen av perser
[77]
och meder.
I krigstid utkades denna yrkesarm med trupper som togs ut frn de olika folken i riket.
[78]
Denna "reservarm" var
indelad i nationella enheter och utrustad efter deras nationella traditioner. Om man tror Herodotos berttelse, som
beskriver de besiktningar av armn som genomfrdes av Xerxes I i Thrakien eller i nrheten av Hellesponten, var
imperiets arm mycket heterogen och brokig. Armn bestod av 67 etniska kontingenter som utgick frn rikets olika
folkgrupper. Dessa kontingenter som kommenderades av hgttade perser snderfll i tre kategorier: infanteri,
kavalleri och flotta.
[79]
Infanteri och kavalleri inbegrep varsin kontingent bgskyttar.
[80]
De klder och utrustningar som bars av soldaterna i de kontingenter som beskrivs av Herodotos var extremt olika,
beroende p de olika folk som ingick. De uppvisar en betydande mngfald :
Skinnklder (etiopier, utier, mykier, parikanier), kroppsdrkter av gips eller cinnober (etiopier), mssor av
rvskinn och stvlar av hjortskinn (thraker),
Skldar av vidje (perser) eller av skinn (paflagonier, etiopier), hjlmar av tr (kolker) eller av brons (assyrier),
Trklubbor bekldda med spikar (assyrier), yxor (saker), pilspetsar i slipad sten och pikar av slipade gasellhorn
som spjut (etiopier), linor som kastas fr att gra motstndarens ben orrliga och dolkar (sagartier),
Ryttare p kameler (araber) eller hstar, vagnar spnda fr hstar eller snor.
Denna variation bland trupperna, deras vapen och utrustning och deras stridstekniker, franleder naturligtvis frgan
om effektiviteten i kommenderingen och svrigheten att koordinera stridsmanvrer. Quintus Curtius Rufus
framhller till och med att mngfalden var sdan att kungen inte knde till alla de folkslag som ingick i hans arm,
och att folkgrupperna inte visste vilka som var deras allierade. Denna mngfald har framfrts som frklaring till
persernas nederlag mot grekerna och makedonierna. Enligt Briant tar man d inte hnsyn till det faktum att de
kontingenter som beskrivs av Herodotos aldrig faktiskt hade deltagit i striderna. De som deltog var framfr allt
elittrupperna som huvudsakligen kom frn den iranska platn. De stridande som deltog i slaget vid Termopyle var
perser, kissier och oddliga vktare. De som deltog i slaget vid Plataiai var perser, meder, baktrier, indier, saker och
mykaler.
Akemenider
16
Briant observerar att Xerxes besiktningar av armer snarare hade en ceremoniell funktion. Kungen konstaterade sin
makt genom att presentera sin arm. Mlet med detta var inte att rkna de tillgngliga militra styrkorna, utan att
kungen skulle f knnedom om mngfalden i sitt rike och strka moralen hos sina trupper. Med utgngspunkt i
Quintus Curtius Rufus tolkning gr han allts en tskillnad mellan dessa trupper i iscensatta parader med syftet att
representera imperiets utbredning nda bort till de mest avlgsna folken, och de stridande frband som till strre del
var iranska och utvalda. Vid slutet av den akemenidiska epoken ersattes de persiska soldaterna mer och mer av
grekiska legosoldater.
Kultur
Behistuninskriften, kolumn 1 (DB I 1-15), avbildad av Fr. Spiegel 1881.
Sprk
Rikets administrativa sprk var arameiska,
som ven anvndes till kommunikation
mellan olika regioner. Andra sprk anvndes
dock i mer begrnsad utstrckning i rum och
tid. Nyelamitiskan var officiellt sprk vid
hovet i Fars, som visas av de tavlor som
hittats i Persepolis (daterade mellan 509 och
458 f.Kr.)
[81]
Andra sprk hade lokal anvndning, som egyptiskan, grekiskan, lydiskan och lykiskan.
Elamitiska och babyloniska anvndes i kungliga inskrifter, liksom fornpersiska, vars skrift uppfanns under Dareios
I:s tid. Fornpersiskan anvndes framfrallt fr representativa syften, som r fallet p Behistuninskriften.
Livet under den akemenidiska epoken
Rekonstruktion av taket till Dareios audienssal i
Persepolis.
Livet vid det kungliga hovet
Det kungliga hovet verkar ha varit maktens plats framfr andra i
akemeniderriket. Det var dr som kungen levde med sin familj och sina
bekanta. Det r ven dr som adelsmnnen br ha bott, dr de
administrativa och strategiska besluten fattades, och dit satraperna
inkallades eller mottogs. De dokument som innehller information om
livet vid hovet r dock ojmnt frdelade.
[82]
Den akemenidiske kungen flyttade periodiskt mellan de olika kungliga
residensen (Persepolis, Susa, Ekbatana etc.), tfljd av hovet och sina
olika verksamheter. Under resorna bodde regenten i ett mycket luxust
tlt som var uppstllt i mitten av lgret och frsett med utmrkande
tecken.
[83]
Briant antar att tlten kunde vara repliker av palatsen i Susa
och Persepolis. Livet i det kungliga hovet verkar ha varit reglerat av
mycket strikta etikettsregler.
[84]
Kungen var omgiven av hga hovmn,
som hade i uppgift att gna sig t olika renden (kunglig
skattkammare, kansli) och som redogjorde direkt fr honom. En stor
mngd personal hade ocks i uppgift att tjnstgra vid audienser.
Anskande och bnfallande personer infann sig vid kungens drr.
Dessa beskare verlmnade sina meddelanden till vakterna eller till
budbrare, och mottogs bara infr kungen nr de var kallade.
[85]
Enligt Esters bok i Bibeln blev var och en som
nrmade sig kungen utan att ha blivit kallad dmd till dden.
[86]
Akemenider
17
Matrutinerna vid hovet beskrivs hos Herodotos och Xenofon. Kungen intog i allmnhet sina mltider ensam, av
omsorg om sin skerhet. Under banketter var bordsgsternas platser omsorgsfullt valda, bde fr att visa kungens
gunster och fr att garantera hans skerhet. De grekiska frfattarna slogs alla av lyxen och stten vid hovbanketter.
Kungens mat transporterades separat, liksom de Oddligas.
[87]
Frgiftningar frekom fortlpande inom hovet.
Kungen tog drfr alltid med sig vatten frn Choaspes, floden i Susa. Vattnet kokades och forslades i silvervaser.
[88]
P samma stt var munsknkens funktion mycket viktig vid hovet. Kungen drack ett vin som reserverat fr honom,
och munsknken tjnstgjorde ven som avsmakare.
[89]
Dessa tgrder syftade inte bara till att understryka kungens srskilda plats, utan verkar ven vara avsedda att bevara
hans hlsa.
[90]
Lkarna hade drfr ocks en betydelsefull plats i kungens omgivning. De var nra kungen liksom
munsknkarna, och kunde enkelt frgifta monarken. Dessa funktioner gavs drfr till betrodda personer. De kungliga
lkarna var frmst greker och egyptier.
Bland hovets personal fanns ven eunucker, indelade i tv kategorier: de som ingick i kungens nra umgnge, och de
andra, tjnarna. Det krvdes en stor mngd tjnstepersonal fr att betjna kungen och de kungliga prinsessorna.
Deras roll var att vaka ver kungens och prinsessornas rum.
[91]
De var i allmnhet ursprungligen frn ervrade
lnder, och deras stllning var nra slavarnas, ven om deras nrhet till kungen tilldelade dem en srskild status.
[92]
Sigill-cylinder som avbildar en erotisk scen. Gul
marmor, 500-300-talet f.Kr. Ursprung : Susa.
frvaras i Louvren
Mnga antika frfattare har berttat att kungen, och andra personer,
utvade polygami och hade mnga konkubiner.
[93]
De kungliga
prinsessorna, och alla kvinnor i allmnhet, frfogade ver srskilda
vningar. Konkubinerna bodde i ett "kvinnohus" efter att de hade
tillbringat en natt med storkungen,
[94]
och stannade nra honom. De
kungliga prinsessorna hade strre sjlvbestmmande och gjorde resor,
som tavlorna i Persepolis vittnar om. De frvaltade ocks sina gor och
hade sina egna tjnare, till och med sina egna ateljer.
[95]
Jakt var skerligen kungarnas favoritnje. Den erbjd frdelen att
utgra en mycket god fysisk frberedelse fr den unge dlingen, och
en hndelse under vilken han kunde visa sitt mod, sin duglighet och sin styrka. Jakten utvades i pairidaeza,
inhgnade parker av stort omfng: ordet betyder "havande en inhgnad p alla sidor". Dessa trdgrdar var p samma
gng platser fr avspnning och frnjelse, sktta av trdgrdsmstare, och enorma jaktreservat.
[96]
Jaktteknikerna
var varierade: till fots, till hst, i vagn, med svrd, bge, spjut eller nt. Ett brev frn Dareios till Gadatas, som
verflyttade frukter mellan Eufrat och de asiatiska kusterna, visar storkungens intresse fr trdgrdssktsel.
Livet utanfr hovet
Med hnsyn tagen till karaktren hos epokens dokument, r rikets understars vardagsliv fortfarande mycket mindre
vl knt n hovfolkets liv. Planerna fr de kungliga palatsen r vlknda, men de fr epokens privathus r det inte,
frutom de i det akemenidiska Babylon. Vggarna bestod av tegelstenar av oberedd lera som ordnades med ett
murbruk av lera och halm. Isoleringen av de lgre vggdelarna skedde med bitumen. De akemenidiska husen tycks
vara byggda runt en grd som vetter t en portik, kanske i en eller tv vningar. Vad gller inredningen r kvaliteten
och den fint utarbetade karaktren hos persiska mbler, mattor och andra dyrbara freml mycket omtalade.
Akemenider
18
Hngamulett i form av ett lejonhuvud. Fajans,
akemenidiskt arbete, slutet av 500-talet
300-talet f.Kr. frvaras i Louvren
Kldskicken r framfr allt knda genom mnga avbildningar av
understar p konstverket frn den akemenidiska epoken. Perserna bar
lnga veckade kappor, med eller utan rmar, som hlls uppe av ett
blte, istllet fr verklder. De anvnde ven underklder (i form av
byxor av lder eller fint tyg), som de bar framfr allt fr att sitta till
hst. Fotbekldnaderna var av tv typer: platta stngda skor med 3 eller
4 skosnren, och stvlar. Huvudbonaderna var av varierade former och
material: frn en enkel huvudbindel till en rund mssa, en rfflad hatt,
filthattar och mssor. Kldernas frg anvndes fr att srskilja
samhllsklasserna under hela den akemenidiska epoken. Rtt var
frgen fr krigare, vitt fr prster och bl fr bnder. Kungen bar
klder i alla frger fr att visa sin makt ver de tre samhllsklasserna.
Det r relieferna i Persepolis som ger dessa upplysningar om
mansdrkten.
De olika knda kllorna ger mycket lite information om skolundervisning. ven om utbildningen i princip var ppen
fr alla perser var bndernas barn i mycket stor utstrckning analfabeter. Enligt de knda texterna verkar det som de
adliga akemenidernas skolgng brjade vid fem rs lder, och varade i tio till tjugo r, beroende p kllorna. Strabon
sade att ungdomarna vade gymnastik och fick trning i jakt med bge, med spjut och med slunga, och lrde sig att
plantera trd, att plocka vxter och att tillverka klder och nt. Xenofon framhller att deras utbildning ocks syftade
till att utveckla deras sinne fr rttvisa, deras lydnad, uthllighet och sjlvbehrskning.
Religion
Det var under den akemenidiska perioden som zoroastrismen ndde sydvstra Iran, dr den antogs av regenterna och
genom dem blev ett bestmmande inslag i den persiska kulturen.
Under akemeniderkungarnas beskydd, omkring 400-talet f.Kr., blev zoroastrismen i praktiken statsreligion och
ndde imperiets grnser. P samma gng undergick religionen en stark synkretism, srskilt med Mesopotamiens
religioner, vilkas gudomar hade anknytning till himlavalvet.
I mitten av 400-talet f.Kr., det vill sga under Artaxerxes och Dareios II:s regeringstider, skrev Herodotos om
perserna:
de har inte fr vana att uppresa gudabilder och tempel och altaren, ja de anser dem galna, som gr sdant, antagligen drfr, tnker jag, att
de i motsats till hellenerna inte anser gudarna ha mnsklig natur.
Han fastslr samtidigt att perserna utfr offer
t solen, mnen, jorden, elden, vattnet och vindarna
och han ger ven preciseringar :
Dessa r de enda gudarna, t vilka de frn begynnelsen har offrat. Sedan har de lrt sig att offra t Urania; de har lrt det av assyrierna och
araberna. Mylitta r det namn under vilket assyrierna knner denna gudinna, som araberna kallar Alitta och perserna Anahita.
Egentligen rr det sig snarare om Mithra, sedan lnge sammanblandad med Anahita. De tv gudinnorna dyrkades i
praktiken ofta i samma tempel. Nr perserna offrar, tillgger Herodotos,
bygger de inte altaren och tnder inte upp eld. De anvnder inte dryckesoffer
Akemenider
19
Det kan noteras att denna fras ofta tolkas felaktigt som syftande p de zoroastriska riterna: resandet av altare och
rituell anvndning av eld, liksom Yasnagudstjnst, motsvarar moderna zoroastriska riter, som nnu inte hade
utvecklats vid denna epok.
Akemenidiskt hngsmycke som frestller den
egyptiske guden Bes som hller tv getter i styr.
Guld, slutet av 500-talet - 300-talet f.Kr.
Ursprung : Syrien. frvaras i Louvren
I verensstmmelse med Herodotos skrifter tycks persernas
anvndning av materiella framstllningar av gudomar brja med de
statyer som restes av Artaxerxes II. Den babyloniske prsten och lrde
Berossos berttar att Artaxerxes var den frste som uppfrde
kultstatyer av gudomar och att han placerade dem i templen i de
viktigaste stderna i riket.
[97]
Herodotos observerar ocks att ingen bn eller offerrit kunde utfras
utan att en magus var nrvarande. Magerna var traditionellt ansvariga
fr ritualer och gudstjnster, men de var inte frknippade med en viss
religion. Deras funktion som prster gick i arv.
Under Dareios I:s regeringstid blev religionen srskilt knuten till den
monarkiska ideologin. De mnga vittnesml som lmnats av Dareios
och sedan hans son Xerxes I p de kungliga inskrifterna och relieferna
i Behistun, Persepolis och Susa vittnar om en stndig omsorg om att legitimera kungamakten och Dareios succession
genom Ahura Mazdas vilja. Persepolis uttrycker slunda bilden av en kungamakt som r suvern och obegrnsad,
med en kung som frskrar vrldens enhet genom sina dygder som frmedlats genom Ahura Mazdas beskydd.
[98]
Guden, som kallas som varande den strste, representerar kllan till makten och till den kungliga utstrlningen.
[99]
En av relieferna i De hundra pelarnas sal i Persepolis beskriver sakernas tillstnd p fljande stt, frn hjden till
botten: Ahura Mazda, kungen p sin tron, sedan olika ranker av soldater som stttar honom. Budskapet som
frmedlas av denna relief r tydligt: kungen har sin makt frn Ahura Mazda som beskyddar honom, och fr befl
ver armn som uppbr hans makt.
[100]
Konst
Den akemenidiska konsten syftar till att p rikets skala frhrliga den regerande dynastin. Utvidgningen av det
akemenidiska imperiet mjliggjorde en utveckling av konsten i samma utstrckning. Den akemenidiska konsten
ndde sin hjdpunkt vid den tidpunkt d den persiska makten ocks var vid sin hjdpunkt, i synnerhet tack vare de
tributer som inbrgats i hela imperiet.
Arkitektur och stadsbyggnad
Se ven : Persepolis
Akemenider
20
Kolonn frn Apadanan, av Eugne Flandin, 1840.
Ett av knnetecknen fr akemeniderriket r de monumentala
palatsbyggen som uppfrdes frn och med Kyros den stores tid i ett
fullstndigt brott med fregende perioder, d sdana byggnader
saknades. Perserna hade i brjan ingen egen arkitekturtradition. De var
ett halvnomadiskt folk av herdar och ryttare.
[101]
De utnyttjade drfr
skickligheten hos arbetare, hantverkare och arkitekter frn alla nationer
i riket, integrerade dessa influenser och framstllde snabbt en originell
konst vars stil utmrkts av kombinationen av bestndsdelar som
hmtats frn de underkuvade civilisationerna. Den persiska
arkitekturen r nyttoinriktad, rituell och sinnebildlig.
[102]
Principen om
inre rum som skapas av std och plafonder i tr, som fanns i
Mellanstern fre perserna, utvecklades och hypostylsalen blev den
centrala bestndsdelen i palatset. Anvndning av grekiska tekniker
tillt den persiska arkitekturen att utmynna i olika byggnader dr
rummet har olika funktioner. Frigrandet av vidstrckta ytor bland
hga och smckra kolonner utgjorde en arkitektonisk revolution som
var sregen fr Persien. Hypostylsalarna dr var avsedda fr
folksamlingar och inte enbart fr prster som i Grekland och Egypten.
[103]
Frn det att Jonien infrlivades i imperiets
satrapier utmrktes den persiska akemenidiska arkitekturen av ett starkt grekiskt inflytande, som var srskilt synligt i
hypostylsalarna och portikerna i palatsen i Persepolis.
[104]
Lydiska och joniska arkitekter anlitades p byggena i
Pasargadae och senare p dem i Persepolis och Susa. De utfrde de huvudsakliga bestndsdelarna och man hittar
ocks graffiti p grekiska i stenbrotten nra Persepolis, som nmner namnen p stenbrytarnas arbetsledare. De
spelade en stor roll i den persiska stilens utveckling, lika mycket i stenhuggandet som i murningen. Grekers
deltagande i resning av kolonner och i utsmyckningen av palats i Persien nmns bde i dokument frn Susa och av
Plinius den ldre.
[105], [106]
De akemenidiska palatsen visar ocks spr av mesopotamiskt inflytande (i synnerhet
palatsformeln som frenar tv palats, det ena fr offentlig audiens och det andra fr privat audiens), babyloniskt
inflytande (emaljerade och mngfrgade reliefer), assyriskt inflytande (ortostater smyckade med basreliefer,
bevingade tjurmnniskor vid drrarna) och egyptiskt inflytande (urholkningar av kornischer som skjuter ut ver
portarna och portikerna).
[102], [107]
Det var Kyros som frst anvnde arkitektur och stadsbyggnad fr att uttrycka rikets kulturella mngfald och
understryka centralmaktens styrka. Pasargadae tnktes ut av kungen och hans rdgivare, och arbetena utfrdes av
lydiska och mesopotamiska hantverkare, vars nrvaro r belagd av skrifttavlor.
[108]
De stilistiska lnen frn de
anatoliska, assyrisk-babyloniska samt feniciska och egyptiska omrdena r mnga i Pasargadae. Resultatet r dock
inte en sammanstllning av heterogena stilar utan en ny helhet som skriver in sig i imperiets och dynastins program.
Pasargadae markerade allts en frsta etapp i utvecklingen av persiska arkitektur- och stadsbyggnadsstilen. Staden
ligger p en sltt mitt i en vidstrckt konstbevattnad park och domineras av en fstning. Dess struktur tcker ungefr
10 hektar och r organiserad efter en ortogonal plan men nd inte symmetrisk. Tlt uppstllda i fyrkant utsmyckade
med kolonnader p framsidan utgjorde ingngarna till de olika zonerna i helheten som ven omfattade tv
asymmetriska hypostylpalats. Det ena var flankerat p sidorna av tv stora portiker av olika lngd liksom en
"H"-form. Det andra, som var en verklig stilistisk frebild, frebdar de framtida apadana i Susa och Persepolis.
Dess asymmetriska flyglar samt nrvaron av frdjupningar p sidorna avsljar nnu oavslutade arkitektoniska
efterforskningar och frsk.
[109]
Fr att markera sitt uppstigande till makten, och frskra sin legitimitet till tronen, lanserade Dareios den store sedan
ett gigantiskt program med byggande, omvandling och frskning i Pasargadae, senare i Susa, och framfr allt i
Persepolis. Han frde sedan detta stadsbyggnadsarbete lngre framt genom att skapa Naghsh-e Rostam och fretog
arbeten i Babylon och Ekbatana. Inskrifterna och andra fynd frn grundandet visar tydligt att Dareios ville visa
Akemenider
21
bilden av sin suverna och obegrnsade makt.
[110]
Detta monumentala program terupptogs senare av hans
eftertrdare: Persepolis frblev slunda under uppbyggnad nda till Perserrikets fall.
Den persiska arkitekturstilen var d vid sin hjdpunkt. Stadsplanen fr Persepolis blev slunda rationaliserad och i
jmvikt: Den kvadratiska planen systematiserades och hypostylrymderna generaliserades. Kolonnerna arrangerades
strikt innefattade i palatsets annex. En annan strre innovation var att portikerna flyttades till sidorna, som frstrktes
av hrntornen p apadanan. Stora portar och olika passager frdelade trafiken mot de strre byggnaderna.
[111]
Staty frestllande Dareios I,
byggd p hans order fr att
placeras i Heliopolis fr att visa att
"persern har tagit Egypten". Den
flyttades senare till Susa av Xerxes
I.
frvaras i Irans nationalmuseum
De hantverkare som arbetade p dessa byggen var tvungna att noga flja de
anvisningar som givits av kungens rdgivare. Lnen frn tidigare konst i omrdet
var grundade i en kunglig konst som fljde ett precist program: att visa upp
storkungens dominans ver de ervrade folken (som visas av de proklamationer
som skrivits eller avbildningar som gjorts i Susa, Persepolis och Naghsh-e Rostam
till exempel), men ven att visa att storkungen frskrade vrldens enighet
samtidigt som han understrk dess etniska och kulturella mngfald under Ahura
Mazdas beskydd.
Alla akemenidiska palats hade vggar i obrnt tegel, vilket kan verka frvnande i
ett omrde dr byggsten finns tillgngligt i stor mngd. Detta r faktiskt ett
knnetecken som r gemensamt fr alla folken i Orienten, som enbart anvnder
stenvggar till tempel eller hga murar. Ingen mur i Persepolis har bevarats. De
byggnadselement som fortfarande str upprtt r portarnas drrposter och
stenkolonnerna.
Skulptur
Den mest knda och utbredda formen av akemenidisk skulptur r basreliefen,
srskilt i Persepolis, dr basrelieferna planmssigt dekorerar trapporna, sidorna av
palatsens plattformar och det inre av ppningar i vggen. Man antar ocks att de
anvndes i dekorationen av hypostylsalarna. I relieferna kan ses inspiration frn
egyptisk och assyrisk konst, och till och med grekiska inslag fr finessen i
utfrandet. Man mter dr flertalet av stereotyperna fr antika orientaliska
avbildningar: alla personer r framstllda i profil, om perspektiv ibland r
nrvarande, framstlls de olika planen i allmnhet det ena under det andra,
proportionerna mellan personer, djur och trd respekteras inte, principen om
isocefali tillmpas strikt, frsttt som olika trappsteg. De mnen som avbildas r
defileringar som representerar folken i riket, audiensscener, kungaavbildningar och
strider mellan en kunglig hjlte och verkliga djur eller fantasidjur. Dessa
basreliefer r anmrkningsvrda fr sin kvalitet i utfrandet, dr varje detalj har stadkommits med stor finess.
Akemenider
22
Staty av en hund, frn det sydstra tornet i
apadanan Persepolis. Frvaras i Irans
nationalmuseum i Teheran.
Mycket lite akemenidisk skulptur i full relief r knd. Skulpturen av
Dareios i Susa r den mest knda (se bild). Denna r dock inte unik.
Exempelvis nmner Plutarkos att det fanns en stor staty av Xerxes I i
Persepolis.
[112]
Samtidigt fanns mnga dekorationselement som kunde betraktas som
full relief. Det anvnds framfr allt fr avbildningar av verkliga eller
mytologiska djur, som ofta innefattas som arkitektoniska element i
portar och kapitl. Det r frmst tjurar som avbildas som portarnas
vktare, liksom i portiken till salen med hundra kolonner. Kapitlen
avslutas med flt med djurbilder: tjurar, lejon, gripar osv. Djuren r
mycket stiliserade, utan ngon variation. Ngra statyer som r helt och
hllet i full relief har terfunnits, varav en som frestller en hund, som
dekorerar ett hrntorn i apadanan.
Polykromi
Sfinx frn Dareios palats i Susa. Glaserade
kiseltegelstenar, ungefr 510 f.Kr. frvaras i
Louvren
I motsats till Persepolis uppvisar palatsen i Susa inga basreliefer som
skurits ut i sten. Utsmyckningen dr utgrs av helheter i emaljerat tegel
som bildar vidstrckta paneler av mngfrgad keramik av
mesopotamisk inspiration. Dr finns djurfigurer (lejon, tjurar, gripar)
och avbildningar av de Oddliga som de i relieferna i Persepolis.
Polykromin spelar allts en betydelsefull roll i den akemenidiska
avbildande konsten. Den omgestaltar personerna och figurerna som
avbildas och ger en frgstark glans t palatsen.
[113]
Oaktat upptckten av mngfrgade keramiker i Susa har anvndningen
av frgmlningar i Persepolis ofta undervrderats p grund av de
mnga frndringar som pigmenten genomgr under rens lopp.
Upptckten av mngfaldiga frger p de mnga freml som kommit
frn de flesta palatsen och byggnaderna i Persepolis vittnar om hur
mnga och vitt spridda de mngfrgade mlningarna var i Persepolis.
Belggen fr detta r inte bara pigmentspren som finns kvar p
fremlen, utan fasta bevis som hopgyttringar av mlarfrg som bildar
klimpar dr frger har stelnat i klump i de sklar som har hittats p
mnga platser p fyndorten. Dessa frger anvndes inte bara p
arkitekturelement (vggar, reliefer, kolonner, portar, grunder, trappor,
statyer), utan ven p vvnader och andra dekorationer. Lackerade
tegelstenar, bekldnad av grunder med frgad kalk, mlade kolonner och andra utsmyckningar fanns inuti och utanp
palatsen. Den stora mngfalden av terfunna frger ger ett begrepp om den mngfrgade rikedom som fanns frn
brjan: svart (asfalt), rtt (rtt glas, cinnober, hematit av rd ockra), grnt, bltt, vitt och gult (ockra eller frgyllt).
Anvndning av vxtpigment har freslagits, men har hittills inte bevisats.
[114]
Akemenider
23
Hovets guldsmide
Handtag till en vas i form av en bevingad
stenbock. Delvis frgyllt silver, 300-talet f.Kr.
Guldsmide var ett vsentligt omrde av den tribut som avkrvdes de
folk som var underkuvade av de persiska kungarna. Reliefer av
tributpliktiga liksom tavlor i Persepolis visar betydelsen av att perserna
hmtade konstverk frn alla sina omrden.
[115]
De mngfaldiga upptckterna av mnga servisdelar i vrdefulla
metaller (guld, elektrum, silver) frn den akemenidiska epoken vittnar
om vikten av hgtidskonst fr lyxbanketter i samband med kultfester.
Rhytoner av guld och silver, direkta arvtagare till metallkonsten i
Marlik och grekiska guldsmedjor, r anmrkningsvrda fr sin
estetiska mognad och tekniska perfektion. ven amforor av silver,
utsmyckade fat, vaser, smycken och prydnader blandar klassicism och
synkretism. I likhet med de andra persiska konstomrdena integrerar
allts guldsmidet mnga olika influenser och kunskaper frn hela riket,
som den kombinerar i en ny, egen persisk kunglig stil.
Guldarbetet hade redan utvecklats p det territorium som motsvarar
Perserriket i Hasanlu och i Urartu, men likheten mellan vissa
akemenidiska guldsmidesfreml och andra som kommer frn Marlik
r sdan att de verkar komma frn samma verkstder, ven om de
ibland utfrdes med ngra rtiondens eller rentav rhundradens
mellanrum. Vissa stilistiska analogier och teman terfinns i Anatolien, Grekland, Persien och nda i Thrakien, och
omvittnar vikten av stilspridning tvrsver hela imperiet, srskilt av skyternas migrationer.
Perserrikets plats i antikens Mellanstern
I Mellansterns antika historia har akemeniderriket en srskild plats. Det r under akemenidernas vlde som
kungariken som tidigare var konkurrenter enades under en och samma statsformation, som strckte sig frn Indus till
Egeiska havet. De fregende kungarikena frsvann i praktiken, ersatta av Perserrikets administrativa organisation.
Perserriket bevarade fr vrigt de olika traditionerna frn de ervrade rikena och infogade dem i en ny helhet
samtidigt som en ny ideologi introducerades, som visas i synnerhet av den akemenidiska konsten och vissa
administrativa traditioner. De egna iranska elementen vervger i dessa.
[116]
Samtidigt frsvrade den extrema mngfalden av folkgrupper som utgjorde imperiet varje tydlig syn p den exakta
naturen av kungamaktens inverkan p de olika nationerna i riket. Men dess struktur frsvrade kanske dess
omformning till en statsnation. Denna svaghet tillt makedonierna att slutfra sina attacker mot Perserriket.
Alexander terupptog i sin tur en del av den akemenidiska modellen och utmlade sig som Dareios III:s efterfljare,
vilket drog honom motstnd frn den makedoniska adeln, som inte lyckades organisera Alexanders tronfljd efter
hans expedition till Indien.
Skapandet av de stora seleukidiska och hellenistiska rikena som fljde i regionen ingrep delvis i kontinuiteten i de
akemenidiska erfarenheterna. Vissa kungar av hellenska och balkanska lnder upptog sjlva i sin tur persernas
sociala frfaringsstt fr att skapa en kulturgemenskap med adeln i de ervrade lnderna.
Akemenider
24
Akemenidiska hrskare
Inte belagda Det epigrafiska vittnesbrden om dessa hrskare kan inte bekrftas och anses ofta vara uppfunna av Dareios I
688 f.Kr./675 f.Kr. Achaimenes kung av Anshan
675 f.Kr./640 f.Kr. Teispes kung av Anshan, son till Achaemenes
640 f.Kr./600 f.Kr. Kyros I kung av Anshan, son till Teispes
-6??/-6?? : Ariaramnes son till Teispes och medregent med Kyros I.
600 f.Kr./559 f.Kr. Kambyses I kung av Anshan, son till Kyros I
-6??/-5?? Arsames son till Ariaramnes och medregent med Kambyses I
Belagda
559 f.Kr.(550 f.Kr.?)/529 f.Kr.(530
f.Kr.?)
Kyros II den store storkung av Persien, son till Kambyses I, kung av Anshan frn 559 f.Kr. berhrskar
Medien 550 f.Kr.
529 f.Kr./522 f.Kr. Kambyses II storkung av Persien, son till Kyros II
522 f.Kr./522 f.Kr. Bardiya (eller
Smerdis)
usurpator (?), storkung av Persien, frmodad son till Kyros den store
522 f.Kr.(521 f.Kr.?)/486 f.Kr. Dareios I den store storkung av Persien, svger till Smerdis och barnbarn till Arsames
486 f.Kr.(485 f.Kr.?)/465 f.Kr. Xerxes I storkung av Persien, son till Dareios I
465 f.Kr./424 f.Kr. Artaxerxes I Lng
hand
storkung av Persien, son till Xerxes I
424 f.Kr./424 f.Kr. Xerxes II storkung av Persien, son till Artaxerxes I
424 f.Kr./424 f.Kr.(423 f.Kr.?) Sogdianus storkung av Persien, halvbror och rival till Xerxes II
424 f.Kr.(423 f.Kr.?)/404 f.Kr.(405
f.Kr.?)
Dareios II Nothos storkung av Persien, halvbror och rival till Xerxes II
404 f.Kr./359 f.Kr. Artaxerxes II
Mnemon
storkung av Persien, son till Dareios II, (se ven Xenofon)
359 f.Kr.(358 f.Kr.?)/338 f.Kr. Artaxerxes III Ochos storkung av Persien, son till Artaxerxs II
338 f.Kr./336 f.Kr. Arses storkung av Persien, son till Artaxerxs III
336 f.Kr./330 f.Kr. Dareios III Kodoman storkung av Persien, barnbarnsbarn till Dareios II (Alexander den stores ervringar)
Referenser
Noter
[1] Briant, s.17, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[2] (en) R. Schmitt, " Achaemenid Dynasty (http:/ / www.iranica. com/ newsite/ articles/ v1f4/ v1f4a109. html)", i Encyclopdia Iranica p
Internet, hmtad 2/11/2006, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[4] E. F. Weidner, Die lteste Nachricht ber das persische Knigshaus, Archiv fr Orientforschung 7, 1931-32, s. 1-7, refererad i Achmnides i
fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index. php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[5] (engelska) David Stronach, Darius at Pasargadae: A Neglected Source for the History of Early Persia, Topoi, 1997, s. 37-40, refererad i
Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index. php?title=Achmnides&
oldid=19999507)
[6] Herodotos I, 129, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
Akemenider
25
[7] Briant, s. 43, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[10] Herodotos I, 30-38, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[12] Herodotos, Historia, III. 68, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[14] [14] Briant, s.558
[15] daiv-inskriften (Xph 3) upprknar fortfarande de joner som bor nra havet, de joner som bor p andra sidan havet och invnarna i Skudra.
[16] Briant, s.582-583, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[18] Tablettes des fortifications des Perspolis, PT 76-77, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr.
wikipedia. org/ w/ index.php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[19] PT 79, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[21] Diodorus XI, 71.3-6, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[23] Briant s.605, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[26] Dribland Xenofon, som beskriver dessa soldaters de i Anabasis
[27] [27] Briant s.640-650
[28] Briant, s. 653-664, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[30] Briant preciserar, s.671, att datumet anges av Isokrates i dennes Panegyrik, den enda tillgngliga kllan som hnvisar till operationen mot
egyptierna.
[32] Plutarchos, 26.4-5, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[35] Olmstead, 1948. s. 489, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[36] se Aelianus, VH XII, 43 eller Plutarchos, Moralia 326e, 337e, 340b
[37] se Diodorus, XVII, 6.1-3 eller Justin X.3, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/
index. php?title=Achmnides& oldid=19999507)
Akemenider
26
[39] [39] Briant, s.800-820
[41] http:/ / www.ne.se/ jsp/ search/ article.jsp?i_art_id=109971
[42] http:/ / fr.wikipedia. org/ w/ index. php?title=Ach%C3%A9m%C3%A9nides& oldid=23641451
[43] fornpersiska : dahyva
[44] efter titeln p provinsguvernrerna, satraperna. Det fornpersiska ordet var xaapvan, som betyder "beskyddare av kungariket."
[45] Geo Widengren, Der Feudalismus im alten Iran, Kln and Opladen, 1969, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst
2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia.org/ w/ index. php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[46] fornpersiska : bandaka DB I.21ff., IV.65-67, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/
w/ index. php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[47] DB I.21ff., IV.65-67, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[48] Xenofon, Kyropedia 8.6.22, Xenofon, Anabasis 3.5.l5, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr.
[50] DB II.93ff., refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[51] Herodotos 9.113.2, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[52] Herodotos 1.114.2, Xenofon, Kyropaidia 8.2.10-12, 6.16, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr.
[53] DB I.19ff., I.22ff., 23ff., refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[54] DB I.14-7, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[55] Olmstead, s. 122ff, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[56] (engelska) Shapour Suren-Pahlav Cyrus Charter of Human Rights (http:/ / www. iranchamber. com/ history/ cyrus/ cyrus_charter. php) Iran
Chamber (lst 10 oktober 2006), refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[57] Se Dareios inskrifter [DB I.22ff.] och Xerxes inskrifter [XPh 49f., 51-53], refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst
[58] Diodorus 1.95.4, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[59] Esra 7:11-26 ; Nehemja 8:1, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[60] Herodotos 3.31.2-3, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[61] Herodotos 7.194.1-2, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[62] Herodotos 5.25.1 och 7.194.1-2, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
php?title=Achmnides& oldid=19999507). Se ven inskrifterna DB II.73-76, 88-91 som behandlar rebellerna Fraortes och Ciantaxmas
dd
[63] det str hos Herodotos (4.166.2) att Dareios prglade pengar av det renaste guld. I detta vertog han ett utfrande frn lydierna, vars kung
Kroisos hade infrt det frsta verkliga myntsystemet.
[64] [64] Betalning i massivt silver, i vilken form det m vara (tackor, smycken, etc) hade anvnts redan av babylonierna.
[65] Huyse, s.103-104, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[66] R.Schmitt freslr detta i artikeln i 'Encyclopdia Iranica, grundat p dokument frn Murashu, bankirer och skatteinsamlare i Nippur under
Artaxerxes regeringstid. Jmfr ocks Guillaume Cardascia, Les Archives des Murashu, Paris, 1951
[67] Herodotos 3.96.2, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[68] Herodotos 5.52-54, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[69] Herodotos 2.158 och Strabon 17.1.25, refererade i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/
Akemenider
27
[70] Herodotos 4.44, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[71] Polybios 10.28.3, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[72] Albert T. Clay, Business documents of Murash sons of Nippur dated in the reign of Darius II (424-404 B.C.), Philadelphia : Department of
Archology and Palontology of the University of Pennsylvania, 1904, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25
(http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index. php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[73] Herodotos 7.83 och 7.40-41, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[74] Diodorus 18.48.4, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[75] B Porten, Archives from Elephantine. The Life of an ancient Jewish military colony, Los Angeles, 1968, refererad i Achmnides i
fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index. php?title=Achmnides& oldid=19999507).
[77] de modigaste av imperiets folk enligt Herodotos 7.83.2 och Diodorus 19.21.4, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst
[78] Herodotos 7.61ff, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[80] Xenofon 1.8.9 och Herodotos 1.103.1, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/
[81] La perse antique, s.161, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[83] Kyropaidia, VIII, 5.2 och Quintus Curtius Rufus III, 8.7, refererade i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr.
[84] Huyse, s. 233, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[85] Herodotos III, 117-119 samt Xenofon, Hellenika I, 6.7,10 ; Kyropaidia VI, 1.1, refererade i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst
[86] Esters bok, 4.11, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[87] Herodotos VII, 83, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[88] Herodotos 1,188, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[89] Xenofon, Kyropaidia I, 3.8, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[90] [90] Briant, s. 275
[91] den grekiska termen eunouchos betyder "bddvakt"
[93] Herodotos I, 135 ; Dinon Athne XIII, 556, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/
w/ index. php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[94] Esters bok 22, 2-17, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[96] Huyse, s. 216-246, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[97] Berossos, III.65, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[98] Pierre Briant, s.183-184, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[99] Pierre Briant, s.259, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
Akemenider
28
[100] Werner F. Dutz & Sylvia A. Matheson, s.82, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia.
org/ w/ index.php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[101] Henri Stierlin, s.86, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[102] Henri Stierlin, ss.86, 94, 102, 111, 115, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/
[103] Henri Stierlin, ss.78, 92, 93, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[104] Henri Stierlin, ss.78, 89, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[105] Henri Stierlin, p.82,92,137, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[106] C. Nylander, Ionians in Pasargadae. Studies in Old Persian Architecture, Uppsala, 1970. s. 12, refererad i Achmnides i fransksprkiga
Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia.org/ w/ index. php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[107] Inskriften DSf som har hittats p en byggnad i Susa rknar upp alla folkgrupper som har bidragit med sitt arbete eller sina material i bygget
av palatset. Ls inskriften DSf (28-55) (http:/ / www.avesta. org/ op/ op. htm#dsf) p avesta.org
[109] Henri Stierlin, ss.88, 89, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[110] Briant, ss. 183-184, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[111] Guy Lacaze, Un art iranien , i Regards sur la Perse antique, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ /
fr. wikipedia.org/ w/ index. php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[112] Plutarkos, La Vie d'Alexandre le Grand (http:/ / fr.wikisource. org/ wiki/ Vie_d'Alexandre_le_Grand) (lst 11 december 2006), refererad i
Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index. php?title=Achmnides&
oldid=19999507)
[113] Henri Stierlin, s.115, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[114] Janet Ambers, St John Simpson Some pigment identifications for objects from Persepolis (http:/ / www. achemenet. com/ ressources/
enligne/ arta/ pdf/ 2005.002-Ambers-Simpson. pdf) ARTA 2005.002, Achemenet.com (lst 16 januari 2007), refererad i Achmnides i
fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index. php?title=Achmnides& oldid=19999507)
[115] Henri Stierlin, ss.122,131, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
[116] Briant, ss. 893-896, refererad i Achmnides i fransksprkiga Wikipedia, lst 2007-08-25 (http:/ / fr. wikipedia. org/ w/ index.
Kllor
Den hr artikeln r helt eller delvis baserad p material frn fransksprkiga Wikipedia (http:/ / fr. wikipedia.
org/ w/ index. php?title=Achmnides& oldid=19999507)
Dr anges fljande som kllor:
Primrkllor
Anabasis, Xenofon.
Kyropaidia, Xenofon.
Historia, Herodotos.
Bibliotheca historica, Diodorus.
Geographia, Strabon.
Historiai, Polybios.
Akemenider
29
Bibliografi
Ashk Dahln, Arvet efter Kyros den store: perserrikets glmde fredsfurste, Dragomanen: rsskrift utgiven av
Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, nr. 13, Stockholm, 2011.
Pierre Briant (1996) (p franska). Histoire de l'Empire perse, de Cyrus Alexandre. Paris: Fayard. ISBN
2-213-59667-0
Philip Huyse (2005) (p franska). La Perse antique. Paris: ditions Les Belles Lettres. ISBN 2-251-41031-7
olika frfattare (juni 1998) (p franska). Regards sur la Perse antique. Amis de la Bibliothque municipale du
Blanc et Muse d'Argentomagus. ISBN 2-9510242-1-5
Henri Stierlin (2006). Splendeurs de lEmpire Perse. Paris: Grnd. ISBN 2-7000-1524-X.
A. T. Olmstead (1948) (p engelska). History of the Persian Empire. Chicago: University of Chicago Press. ISBN
0-226-62777-2
Werner F. Dutz & Sylvia A. Matheson (1998) (p engelska). Parsa (Persepolis) Archaelogical sites in Fars (I).
Teheran: Yavassoli Publications. ISBN 964-306-001-2
Externa lnkar
Akemeniderna (http:/ / www.ashkdahlen. com/ index. php?id=95)
Wikimedia Commons har media som rr akemenider.
Wikimedia Commons har media som rr akemenidisk konst.
Achemenet (http:/ / www. achemenet. com/ )
Artikelkllor och frfattare
30
Artikelkllor och frfattare
Akemenider Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=24732682 Bidragsgivare: AHA, Ace90, Andejons, BjrnF, CommonsDelinker, Flinga, FredettaMH, Grillo, Grundin, Jopparn,
Jssfrk, Kung Midas, Kurtan, LA2, Lavallen, Ludde23, MagnusA, Maundwiki, Mortadd 69, NERIUM, Nicke L, Popperipopp, Rotsee, Sarnalios, Sj, Svensson1, Szajci, Tegel, Torvindus, WeRon,
Wvs, 17 anonyma redigeringar
Bildkllor, -licenser och -bidragsgivare
Fil:Median_Empire.svg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Median_Empire.svg Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike Bidragsgivare: Crates
Fil:Flag_of_None.svg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Flag_of_None.svg Licens: Public Domain Bidragsgivare: concept: Rainer Zenz (2005) SVG and small adaptions:
Guillermo Romero (Huhsunqu) and user Zscout370
Fil:AlexanderCoin.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:AlexanderCoin.jpg Licens: Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported Bidragsgivare: PHGCOM
Fil:Diadochen1.png Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Diadochen1.png Licens: GNU Free Documentation License Bidragsgivare: Captain_Blood
Fil:SeleucosCoin.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:SeleucosCoin.jpg Licens: Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported Bidragsgivare: PHGCOM
Fil:Faravahar at Behistun.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Faravahar_at_Behistun.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 2.0 Bidragsgivare: Patrick C,
known as dynamomosquito on Flickr, and Pentocelo on this project
Fil:Map Achaemenids Capitals locations.png Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Map_Achaemenids_Capitals_locations.png Licens: Creative Commons
Attribution-Sharealike 2.5 Bidragsgivare: User:Fabienkhan
Fil:Achaemenid Empire.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Achaemenid_Empire.jpg Licens: oknd Bidragsgivare: -
Fil:BattleofIssus333BC-mosaic-detail1.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:BattleofIssus333BC-mosaic-detail1.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Acather96,
Andreagrossmann, Avron, Bukk, Captain-tucker, Carlomorino, DenghiComm, Fabos, Finizio, G.dallorto, JMCC1, Kirill Lokshin, Mac9, Mattes, P.Sridhar Babu, QuartierLatin1968, Quasipalm,
Ranveig, Ruthven, Salimfadhley, Stefan4, Tacsipacsi, Talmoryair, TeleComNasSprVen, Thib Phil, Tokorokoko, Una Smith, WolfgangRieger, ^demon, 15 anonyma redigeringar
Fil:Persepolis relief 1.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Persepolis_relief_1.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: JMCC1, P. S. Burton, Pentocelo, ZxxZxxZ
Fil:Perspolis. Palais de Darius.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Perspolis._Palais_de_Darius.jpg Licens: Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported
Bidragsgivare: Bontenbal, Ginolerhino, JMCC1, Neithsabes
Fil:Lion weight Sb 2718.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Lion_weight_Sb_2718.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 2.5 Bidragsgivare:
User:Fabienkhan
Fil:Tablette xerxes persepolis.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Tablette_xerxes_persepolis.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Fabienkhan
Fil:Pharnabaze.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Pharnabaze.jpg Licens: Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported Bidragsgivare: User:PHGCOM
Fil:Letter Darius Gadatas Louvre Ma2934.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Letter_Darius_Gadatas_Louvre_Ma2934.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare:
User:Jastrow
Fil:Kashan - qanat entrance.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Kashan_-_qanat_entrance.jpg Licens: Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported
Bidragsgivare: Philippe Chavin (Simorg)
Fil:Archers frieze Darius palace Louvre AOD487.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Archers_frieze_Darius_palace_Louvre_AOD487.jpg Licens: Public Domain
Bidragsgivare: User:Jastrow
Fil:Behistun DB1 1-15.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Behistun_DB1_1-15.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Bontenbal, Glenn, HenkvD, Imz, Meteor2017,
Mschlindwein, Sumerophile
Fil:Persepolis Reconstruction Apadana Toit Chipiez.JPEG Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Persepolis_Reconstruction_Apadana_Toit_Chipiez.JPEG Licens: Public
Domain Bidragsgivare: JMCC1, Jarekt, Pentocelo, ZxxZxxZ
Fil:Cylinder seal erotic Louvre AOD126.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Cylinder_seal_erotic_Louvre_AOD126.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare:
User:Jastrow
Fil:Amulet-pendant Louvre Sb2955.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Amulet-pendant_Louvre_Sb2955.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: User:Jastrow
Fil:Pendant Bes Louvre AO3171.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Pendant_Bes_Louvre_AO3171.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: User:Jastrow
Fil:Persepolis Colonne flandin.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Persepolis_Colonne_flandin.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Eugne Flandin (1809-1876)
Author; Pascal Coste (1787-1879) Artist; and Emile Edmond Ollivier (1800-1864) Etcher.
Fil:Statue darius.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Statue_darius.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 2.5 Bidragsgivare: User:Fabienkhan
Fil:Persepolis - statue of a mastiff.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Persepolis_-_statue_of_a_mastiff.jpg Licens: Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0
Unported Bidragsgivare: Philippe Chavin (Simorg)
Fil:Sphinx Darius Louvre.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Sphinx_Darius_Louvre.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: User:Jastrow
Fil:Vase handle ibex Louvre AO2748.jpg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Vase_handle_ibex_Louvre_AO2748.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: User:Jastrow
Fil:Commons-logo.svg Klla: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Commons-logo.svg Licens: Public Domain Bidragsgivare: SVG version was created by User:Grunt and cleaned up
by 3247, based on the earlier PNG version, created by Reidab.
Licens
Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0
//creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/

Akemeniderna (648-330 F.KR.)

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Akemeniderna (648-330 F.KR.)

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Akemenider

Han fastslr samtidigt att perserna utfr offer

t solen, mnen, jorden, elden, vattnet och vindarna

och han ger ven preciseringar :

You might also like